Hej på er!
Det är en vacker och solig augustidag och jag har nyss varit ute en sväng med Nanook. Satte mig vid trädgårdslandet en stund och drack lite thé. Tänkte att det är lika bra att passa på att gå ut en stund när solen skiner 🙂
Säkert har många märkt att det har blivit väldigt mycket mindre blogginlägg senaste tiden. Jag har egentligen ingen bra förklaring till det. Eller jo det kanske jag har. Det har varit mycket vid sidan om som tyngt mig och som gjort att jag helt enkelt inte kunnat fokusera riktigt och tappat lusten att både fota och skriva. Ändå vet jag att det som får mig att må som bäst är när jag just får fota och skriva och göra det där jag tycker så mycket om. Så jag ska försöka hitta tillbaks igen 🙂
Nu ska jag fixa något att äta sedan ska jag sätta mig och jobba igen. Hoppas ni har en underbar tisdag allihopa! Kram på er <3
Thé ute i trädgårdslandet. Såg att tranorna varit där och mumsat på potatisen. Jag hoppas de inte tagit allt för många. Kanske borde fixa någon slags fågelskrämma?
<3
Hej,
det är inte bra att det är tungt. Men så är ju livet ibland.
Jag hoppas att du fortsätter att skriva, även om det inte blir lika ofta som tidigare. Det är givande att läsa det du skriver.
Och ibland när det känns tungt brukar jag, i min blogg, plocka ut något som faktiskt har varit bra med dagen. För där, i mitt bloggliv, finns inte jobbiga dagar om de inte går att vända dom till något dråpligt eller något som ändå får mig att le. Det är den stora fördelen med att en blogg inte behöver vara en helt korrekt bild av verkligheten.
För alltid är det något som är positivt.
Kämpa vidare nu. Snart är den vackra hösten här!!
Tack Anna!
Ja det tycker jag också är så härligt med att ha en blogg, att man kan välja att skriva om det positiva delarna och det som får en att le så att man även kan skänka glädje till andra. Jag ska kämpa vidare och fokusera på det som gör mig glad och alla positiva saker som faktiskt finns i varje stund som man kanske inte ens tänker på. Då blir allt lättare! 🙂
Tack för en fin kommentar! Kramar <3
Är det något speciellt som har hänt eller är det allmänt tungt?
Energi till dig! Sköt om dig!
Tack!! 🙂 Kram!
Det är ett nöje att se dina vackra bilder och läsa din blogg.
Jag undrar vad som tynger dig…? Men förstår om du vill hålla det privat.
Ja det är en massa saker runt omkring. En hel del förändringar som jag kanske inte riktigt är beredd på.
Men allt ordnar sig tillslut. Kramar!
Jag förstår om det kan vara svårt med förändringar, men du skulle
säker få många goda råd från dina läsare, om du skrev om det.
Säkert är det så, men vissa saker kanske inte Jonna vill dela med “hela världen”, som det faktiskt skulle innebära om hon skrev om det här i bloggen.
Livet är inte en dans på rosor alla dagar för någon men vi alla som följer dig önskar att det ska vara så för dig och vi hoppas du snart känner dig bättre Ta det lungt ett tag om du kan /Anita
Tack Anita! =)
Kram
Ja, men inte skall man väl måsta blogga jämt?! Även om det är jätteroligt att läsa om Grundtjärn och ditt liv så måste vi väl förstå att du kan vara låg och behöva ta det lugnt och ladda upp dig ibland. Så, ta det nu lugnt ett tag, om du känner för det, och ligg lågt med gott samvete. Det får vi trogna bloggläsare lov att klara av även om dina fina bilder och text har blivit ett begär! Ha det så gött!
Tack Elly 🙂
Ja det är sant, ibland behöver man ta en liten paus.
Ha det bäst! Kramar
Love this photos
Thank you!! 🙂
Du skall inte vara rädd att granska det som är tungt. Det är lärorikt och det finns alltid utvägar och tid till det du tycker om.;)
Allt gott !
Det är tufft med tunga tider, men oftast kommer man stärkt därifrån!
Helt sant ! Efter 20 âr här pâ plats, kan jag tackla vad som helst utan att blinka. Igâr var det min grannfru, som ville anmäla mig till Djurskyddföreningen för att jag plockade bort vâra nyinflyttade Mördarsniglar (2st/m2) som äter allt, men bara tills kl 7 pâ morgonen, sen sover de under blommorna och mumsar pâ dem i sömnen…. Utanför Göteborg var även gatorna täckta med gult slem som hundbajs, men här har de inte kommit förrân nu, konstigt nog Man äter svarta sniglar i vitlökssmör med persilja i snäcka, men vem vill äta mördarsniglar……! 🙂 Min grannfru !
Visst är det svârt att rucka pâ traditioner men om man granskar dem ser man att det finns undantag : mördarsniglar är ett. Gissa om jag asgarvade igâr !! 🙂
Än vad det nu är som tynger dig, så har du ju alltid Nanook. Han har nog inget som tynger han inte. Det ser man ju på bilden direkt : )
Tänk som James Brown sjöng …”i feel good” : )
Ja jag har verkligen tur som har Nanook. Han skänker enormt mycket glädje och lugn 🙂
Kram!
Sköt om dig Kram!!
Hej hoppas det känns bättre för dig .Måste delge nått roligt sitter i stugan i Finland och läser din blogg.Då ser jag att du har finns reklam på bloggen kul.Sköt om dig och Nanook kram 😉
Finsk reklam ska det stå inte finns….
Äntligen kommer de berömda gråvita stövlarna fram igen! Hurra! Vintern är här!
Skämt åsido.
Du ger så mycket glädje och värme till andra så att du kanske glömmer dina egna behov?
Det är visserligen saligare att giva än att taga men det finns stunder i livet då man kan känna sig helt “tom” och tappa tråden.
Du behöver inte blogga varje dag. Alla förstår att du behöver hämta andan ibland och komma ikapp dig själv.
Du är en ung, vacker och alldeles enastående kvinna, så ta de lugnt, allt kommer att ordna sig!
Sov och dröm gott!
Tack så hemskt mycket Tor för din fina kommentar.
Att blogga brukar bara komma automatiskt för mig, men nu har det bara satt stopp, och då inbillar jag mig att alla läsare ska försvinna eftersom bloggen blivit “tråkig”. Men jag har ju verkligen de absolut kärleksfullaste bloggläsarna i hela världen. Ni är så förstående och mjuka, och bryr er så mycket. Det värmer verkligen.
Tack igen för din kommentar!! Kram på dig <3
Kära Jonna, bloggen är din, du ska göra precis som du vill/känner med din blogg. Man har märkt på sista tiden att ditt hjärta inte helt har varit med, du ska inte känna att du pliktskyldigt måste göra inlägg. Under tiden du “vilar” kan du ha som ett mantra att “THIS TOO SHALL PASS”. Sköt om dig.
Tack Märta! Ska tänka på det mantrat 🙂
Kramar <3
Livet går upp & ner. Inget konstigt med det.Du har en fin blogg, men det är trots allt bara en blogg. Lev livet Jonna, du behöver inte heller berätta allt på bloggen. Det är skillnad på att vara personlig i sin blogg och att vara privat 😉
I bland måste man få låta bloggen vila ett tag. Allt har sin tid. Även om du för al del har en underbar blogg & jättefina foton.Ta hand om dig 🙂
En stor kram på dig Jonna
Man måste inte vara på topp jämt.Det kan vara skönt att tänka lite grått ibland.Du är ju nästan jämt på gott humör.Jättefin bild på dej och din underbara kompis.Ha det gott så gott det går.
Hej Jonna!
Jag har följt din blogg ett tag, och förstår din tjusning med Norrland.:) Själv har jag rötter i skellefteå (farmor & farfar), och mina föräldrar har en stuga tillsammans med mina fastrar på Tällön, i närheten av Bjuröklubb. Och, jag veeet, långt ifrån grundtjärn (du vet, alla söder om Gävle klumpar ihop Norrland till en enhet 😉 Men, iaf, tycker din blogg är ärlig på nåt sätt. Back to the roots…eller något (på ett positivt sätt!) Vet inte vad jag vill riktigt, (har inte gjort något inlägg tidigare, gör inte detta så ofta) men kom ihåg att din blogg är populär för att du är du (bloggen ska inte vara ngn roll du “måste” leva upp till). att jag ville skriva ett inlägg just nu tror jag beror lite på att jag kanske känner igen mig lite, jag tror att oavsett yrke, blogg, allmänt liv, andras tyckande o livets förändringar i stort, så kom ihåg dig själv, prioritera det först!! är det ok, då löser sig allt annat…lite pepp;)