Återhämtning

Åh vad rörd jag är efter att ha läst er fantastiskt fina respons på förra inlägget. Det värmer så att läsa era stöttande ord. Så otäckt också att flera av er har varit med om bränder själva och känner igen den skräckfyllda känslan. Till och med några som sett hela sitt hus brinna ner framför ögonen, och förlorat familjemedlemmar. Kan inte ens tänka mig in i hur det känns. Det gör ont i hjärtat av bara tanken. Inte ett öga vart torrt efter att ha läst era kommentarer. Men det känns fint att gå igenom detta tillsammans. Så tack. Tack för ni att ni är så himla fina och delar med er av era egna tankar och känslor ♥ Vi får påminna varandra nu om hur viktigt det är att vara förberedd om en brandolycka skulle vara framme.

Jag känner mig fortfarande lite borta i huvudet efter allt. Som om jag tappat fotfästet lite. Min mamma och jag är själva här nu och hon bor hos mig en natt till innan hon flyttar över till ett tillfälligt boende under veckorna som saneringen och renoveringen kommer pågå. Allt bara känns väldigt konstigt och jag har svårt att fokusera och ”komma igång” med det vanliga. Är nog fortfarande lite skrämd och chockad efter händelsen. Känner mig så himla trött och orkeslös och ja…lite borta.
Men jag vet att jag snart kommer vara på banan igen. Även om jag är skrämd efter händelsen så är jag ändå bara glad och tacksam över att allt gick så bra.

Kylan har kommit hit igen och idag dalade snöflingorna ner så vackert. Jag gick ner till isen en stund precis innan mörkret föll och lyssnade på isens dova sång och andades lite frisk januariluft. Det gjorde väldigt gott.

Återigen, tack för era ord och för att ni finns. Hoppas ni haft en bra måndag ♥ Kramar

Nere vid isen för att samla lite ny energi.

Nere vid isen för att samla lite ny energi.

18 Kommentarer på “Återhämtning

  1. Jorma

    Det krävs nog en del tid för att hämta sig från en sådan händelse. Ta den tid du behöver, unna dig stunder som du mår bra av så kan du säkert skynda på läkandet av själen.
    Styrkekramar till dig! <3

    Reply
  2. Magnus

    Fortsätt att prata med varandra om det som hänt så hjälps ni åt att bearbeta det hela. Och låt det ta den tid det tar!
    Pyssla med något som du tycker är riktigt roligt, och som kräver lite extra koncentration, så skingrar du dom jobbiga tankarna en stund.
    Stor kram!

    Reply
  3. Gustav

    Hoppas allt löser sig så fort som möjligt för er. Förstår att du känner dig skärrad efter en så dramatisk händelse. Vila upp dig och andas lite frisk januariluft så är du snart på banan igen 🙂

    Reply
  4. Monica

    Hoppas ni får reda på ordentligt vad som orsakade branden, om den hade något med elen att göra efter renoveringen eller om det var något annat, det är ju väldigt viktigt att få veta och hoppas den renovering som blir nu går bra. Så skönt i allt att ingen av er blev skadad med fy vilken jobbig händelse för er. Förstår att det kommer tankar efter. Hoppas att det från nu: blir en riktigt god fortsättning på det nya året, verkligen!

    Reply
  5. Monnah

    Usch, så läskigt! Jag är också paniskt rädd för eld. Så glad i allt elände att det gick så bra som det gjorde! <3 Hoppas att saneringen går smidigt och att ni snart mår bättre till själen också.

    Reply
  6. I wish

    Vet du, Jonna, nu är det ju allmänt känt att du trivs med ensamhet och så och jag sympatiserar massor med det – ifrågasätter inte då jag är sådan själv. Men det finns vissa tillfällen i livet då det kan vara bra och viktigt att faktiskt vara i närheten av människor, att ha människor runtomkring sig, och det är när man är chockad. Även efter den akuta chock-fasen. Man landar liksom mjukare från chocken, särskilt av kroppskontakt, även om det kan ta lika lång tid att finna fotfäste igen, men just i den fas du beskriver kan det vara en stor hjälp. Personligen har jag alltid haft minst en hund, och hunden med stort H fanns med mig genom de bästa och de värsta stunderna, det var inte helt sällan som jag låg och kramade den där fantastiska, trygga, ”varelsen” och drog fingrarna genom hennes mjuka päls. … Tur att du har dina fyrfota vänner genom det här. Förutom det så är jag imponerad av att du tänkte på hundarna då det brann, och släppte ut dem, trots att du var i chock. Bra gjort. !

    Reply
  7. Amanda

    Hej Jonna! Jag undrar om du skriver något vid sidan av bloggen? Skrivprojekt? Dagbok? Dina texter här är så himla fina tycker jag. Skulle gärna läsa en bok utav dig, o jag blir själv inspirerad till att sätta igång med mitt eget skrivande men vet inte i vilken form ännu. Har ingen blogg eller så som jag kan tänka mig gör utlopp för endel av skrivandet?
    O glöm inte att det är OK att vara chockad, ledsen, arg och inte ”på banan” jämt! Kram

    Reply
  8. Lindan

    …och tack för att Du finns…!! <3
    Ta hand om dig nu…Snart är krafterna tillbaks! Stor kraaam!!

    Reply
  9. Gunilla

    Vad skönt att du och din mamma får ännu en dag tillsammans att prata och gå igenom det otäcka som hände.
    Det är inte bra att vara själv när och om man är chockad. Det skrev någon tidigare oxå.
    Önskar dig och din mamma en bra och skön kväll trots det som hänt.
    Jag tror ni är bra på att se framåt.

    Reply
  10. A

    Hoppas att allt ordnar sig till det bättre snart och att energin infinner sig allt eftersom.

    Tänkte tipsa dig om en tjej som jag har hittat på instagram;
    goldilocksandthewolf
    Precis som namnet så är det en blond tjej som har en sibirisk husky. Vet inte riktigt vart hon bor, kanske Kanada..
    Hon fotar jättefina naturbilder och hon verkar ha samma känsla och kärlek för naturen och sin hund som du har.
    Kanske är nån tjej att följa/ta kontakt med? Du gör som du vill 🙂

    Reply
  11. Ramona

    Riktigt läskigt med bränder 🙁 Förstår att det satte sina spår. Låt det få ta sin tid <3 Stor kram och jag är sååå otroligt glad att ingen kom till skada.

    Reply
  12. Stu

    Hope it’s all going alright there Jonna for you and your mum, and looking forward to some nice snowy icy wonderland pictures when inspiration strikes you again…
    Greetings from me and my cat in windy wet Scotland
    🙂

    Reply
  13. Louise Töresson


    Eld och värme är livsnödvändigt men kan oxå vars förödande… Att bearbeta det som skakar om en på djupet är viktigt. Att dela tankar, farhågor, minnen, att prataprataprata är sånt som hjälper en vidare. Att tillsammans prata igenom med de som delat samma upplevelse (eller läsa sig till gemenskap, delande och liknande erfarenheter i ett kommentarsfält i en blogg) kan höra mer än man tror. Tack för att DU delar och berättar det du är med om (både positiva händelser och känslor och de av lite jobbigare slag). Det värmer mer än du tror. TACK för att du har den enda blogg jag brukar återkomma till igen och igen. Blir alltid uppfyllt och inspirerad, och det tackar jag för!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.