Att leva med tre lömska katter

När jag och Johan flyttade ihop blev vi inte bara ett par. Vi blev en väldigt stor familj på köpet. På gott och ont. Jag hade en hund och en katt, och han hade en hund och två katter. Så det blev jag och Johan, och fem underbara, fruktansvärda, älskvärda husdjur.
Innan vi tittar på filmen nedan, vill jag ge er en liten kort presentation om våra katter.

Nayeli, som jag hade sen innan. Hon kallar vi ofta för "Tonåringen", eftersom hon beter sig mycket som en tonåring. Vill helst vara för sig själv, är bara social på sina egna villkor och kan ge ganska kalla blickar om man pratar gulligt till henne. Men hon är också väldigt fin och trogen. Följer med oss på varenda promenad med hundarna. Dag som natt. Hon följer till och med ut i skogen.

Nayeli, som jag hade sen innan. Hon kallar vi ofta för ”Tonåringen”, eftersom hon beter sig mycket som en tonåring. Vill helst vara för sig själv, är bara social på sina egna villkor och kan ge ganska kalla blickar om man pratar gulligt till henne. Men hon är också väldigt fin och trogen. Följer med oss på varenda promenad med hundarna. Dag som natt. Hon följer till och med ut i skogen.

Och här har vi Toulouse, en av Johans katter. Ja...vart ska man börja? Haha. Han får ofta smeknamnet "Den dumma katten". Det är inget illa menat, utan säger ganska mycket om hans personlighet. Han gör allt för att jävlas. Han liksom gillar att få oss att reagera på hans bus. Väldigt krävande. Hörs och syns mycket. Fast också en väldigt lugn katt. Han sover mest hela dagarna uppe i sängen och älskar när vi går och lägger oss så han kan ligga på brösten och få en att drömma hemska mardrömmar om att man drunknar eller stryps. Sen tycker han om att stampa lite extra över känsliga delar på magen så man vaknar med panik. Men han är gosig. Han älskar närhet. Han är bara lite tung.

Och här har vi Toulouse, en av Johans katter. Ja…vart ska man börja? Haha. Han gör allt för att jävlas. Han liksom gillar att få oss att reagera på hans bus. Väldigt krävande. Undviker alltid ögonkontakt. Hörs och syns mycket. Fast också en väldigt lugn katt. Är knappt ute någonting. Det är som om han bara går ut och tar lite luft en stund. Han sover mest hela dagarna uppe i sängen och älskar när vi går och lägger oss så han kan lägga sig och sova på bröstkorgen och få en att drömma hemska mardrömmar om att man drunknar eller stryps. Sen tycker han om att stampa lite extra över känsliga delar på magen så man vaknar med panik. Men han är gosig. Han älskar närhet. Han är bara lite tung.

Nayeli var olyckligt kär i Toulouse sedan han flyttade in i februari. Men det har som tur är börjat släppa just nu. Det var nästan plågsam och se hur hon gjorde allt för att han skulle se henne. Men eftersom han är kastrerad så förstår han inte riktigt vad han ska göra, så istället brukade han örfila henne. Så kärlekssagan är krossad, men de är bästa vänner!

Nayeli blev olyckligt kär i Toulouse när han flyttade in i februari. Men det har som tur är börjat släppa just nu. Det var nästan plågsamt att se hur hon gjorde allt för att han skulle se henne. Men eftersom han är kastrerad så förstår han inte riktigt vad han ska göra, så istället brukade han örfila henne. Så kärlekssagan är krossad, men de är bästa vänner!

Och så har vi Kira, som är syster till Toulouse från samma kull. Också Johans katt. Hon kallar vi för "mormor". Inte för att hon är särskilt gammal, men för att hon är så lugn och går lite knackligt. Hon vill helst ligga i fåtöljen i köket och sova. Men när hon är ute är hon en extremt duktig jägare. Möss och fåglar ligger utanför dörren varje dag under sommarhalvåret. Så därför behöver Toulouse aldrig jaga, eftersom Kira kommer med fångst till honom. Hon älskar hundarna, och sover alltid med dom på nedervåningen. Hon gör inte mycket väsen av sig och är väldigt tacksam och kärleksfull och älskar ögonkontakt.

Och så har vi Kira, som är syster till Toulouse från samma kull. Också Johans katt. Hon kallar vi för ”mormor”. Inte för att hon är särskilt gammal, men för att hon är så lugn och går lite knackligt. Precis som Nayeli så vill hon också följa med mig och Johan ut på hundpromenaderna, hon brukar dock ligga ca 50 meter efter oss alla andra. Som om hon var en mycket gammal tant med rullator och som kämpar för att komma ikapp. Så vi blir som ett långt tåg som går genom byn. Hon vill helst ligga i fåtöljen i köket och sova. Men när hon är ute är hon en extremt duktig jägare. Möss och fåglar ligger utanför dörren varje dag under sommarhalvåret. Så därför behöver Toulouse aldrig jaga, eftersom Kira kommer med fångst till honom.
Hon älskar hundarna, och sover alltid med dom på nedervåningen. Hon gör inte mycket väsen av sig och är väldigt tacksam och kärleksfull och älskar ögonkontakt.

Såhär kan en vanlig tisdagkväll se ut hemma hos oss, om man äter grillad kyckling och potatissallad, och lever ihop med tre gangster katter. Innan jag skaffade katt så hade jag fördomar om att katter är lömska och luriga. Jag kan ju säga att jag inte ändrat den åsikten.

(Haha, och notera att jag knäppt upp gylfen på mina byxor i slutet. Jag hade ätit så magen inte fick plats i byxorna, om ni undrar varför)
Med detta önskar jag er en underbar helg! Kram på er ♥

FacebookTwitter

43 Kommentarer på “Att leva med tre lömska katter

  1. Lindan

    HAHAHAHAAA……:D 😀 😀
    Jag äääälskar katter, som jag säkert nämnt tidigare..;) Tycker just att deras envishet och självständighet är så himla charmigt. De gör precis som de vill, och fjäskar oftast inte för någon (om de inte vinner något på det vill säga…;) ) De är UNDERBARA!! <3

    Älskade musiken till den lilla videon! 😉 Och din slutkommentar…haha….Ljuvligt!

    Kraaam på er!! Hela familjen! 🙂 Och trevlig helg!!

    Reply
  2. Caroline

    Hah! Jag och min kille har fyra katter, de brukar vara bra på att hålla sig undan vår mat, dock så vill Snickers jäääättegärna dela glass och grädde med oss så det får hon xD Däremot så hände en rolig grej en dag när jag satt på sängen hemma ensam med katterna. Jag hörde hur nåt ploppade till i hörnet så jag kollade ner på golvet vad som hände. Då står ta mig tusan en av katterna där med ansiktet bokstavligen nergrävt i kattgodis-burken! Och en andra katt var självklart på väg dit för att dela glädjen. Hur i hela friends namn kan en katt få upp locket på en fyrkantig platsburk??? xD haha. Hade ingen av oss varit hemma då så hade vi väl kommit hem till fyra katter med magknip 😉

    Reply
  3. Jeanette

    Katter är riktigt busiga djur. Trodde aldrig jag skulle bli kattägare, då jag aldrig har sett mig själv vara någon direkt kattälskare 🙂
    Men barnen har velat ha katt och i år var vi redo att ta hem husdjur. Vi fick hem två kattunge bröder i juli och då var dem 12 veckor gamla.
    Man har fått många goa skratt för kattungar är verkligen busiga och trots att jag då aldrig har känt en stor längtan efter katt, så fastnade jag fort för dem 🙂

    Reply
  4. Viktoria

    Log konstant genom detta inlägg. Har alltid älskat katter och har haft katt sen jag var barn. Detta får mig också att sakna min katt som jag var tvungen att ge bort eftersom jag kände att jag inte kunde ha en katt i mitt liv just nu :/ Dock är det min moster som har henne nu så hon är inte långt borta iaf. Men det är en saknad för det blir så tomt att inte ha en katt i hemmet när man är van vid det 🙁

    Reply
  5. Skorpan

    Ja jag har sagt det förr och säger det igen…..en hem utan katt är bara ett hus:)
    Trevlig helg till hela lilla fina familjen!

    Reply
  6. Sonja i Norr

    Haha, va underbara bilder och beskrivningar av dina pälsklingar. Älskar också starten på filmen med första katten 😀 Musiken förstärker effekten och man kan inte annat än skratta högt 😀
    Kram från en som var katt i sitt förra liv 😉

    Reply
  7. Dixi Wonderland

    Vilka vackra katter ni har och så roligt att vi ville presentera dom!
    Har alltid varit rädd för katter men mina två barndoms vänner har 3 katter var och alla är så snälla och har så stora personligheter så sakta men säkert vänjer man sig 🙂

    Reply
  8. Brittmari Anderson

    Härlig videosnutt med perfekta musiken till. Presentationerna är slående.

    En katt är totalt ÄRLIG i allt den gör. Vill den inte, så säger den till på något sätt. Vänder bort huvudet, väser eller fräser, tar upp en tass osv. Eller som min första hane, född 1984. När jag talade om för honom hur mycket jag älskade honom och att han inte fick vara borta så länge som denna gång. Han sitter och tittar mig i ögonen hela tiden, när jag säger den vanliga frågan, ”tycker du om mamma?” (då brukar han ställa sig upp mot mig och pussa mig). Istället så vänder han upp baken och börjar slicka sig i rumpan, SAMTIDIGT som han fortfarande ser mig i ögonen efter varje slick. Det var som om en tonåring som är trött på morsans tjat …”-äh, släng dig i väggen, morsan. Så här tycker jag om dig just nu”.

    Han var ju min bebis då jag var med när han föddes och han var 7 veckor när han kom till mig, efter att hans mamma blivit påkörd. När han hade varit ute, så ville han ha gos, det kvittade vad jag gjorde, så skulle det vara gos, nuuuuu och helst igår.
    Jag satt och åt, han kommer och klagar att det var slut på gos-kontot och utan att anse att mina förmaningar var något man följer, så hoppar han upp på bordet och råkar då hamna mitt på min pannkaks-tallrik. Ena baktassen hamnar mitt i sylt- och gräddblandningen. Istället för att springa därifrån och börja tvätta sig…så lyfter han baktassen så det droppar ner på tallriken av sylten, tittar på den och sedan på mig och den blicken sa – Och får jag fråga, varför i hela universum, ställer DU en pannkaks-tallrik UNDER min tass för?????
    (Naturligtvis var det ju mitt fel 🙂 )
    För lääääänge sedan gick en amerikans serie som hette Gänget och jag. Ett killgäng som gick i skolan, pratade brudar osv. De hade en kompis som blivit avstängd från skolan, har jag för mig…eller om han var äldre och slutat. Han åkte motorcykel, hade skinnjacka, fick alla brudar på fall och behövde ju allldrig ens kamma sig, för han var ju så snygg ändå…allt enligt hans eget tycke. Hans namn var Fonzie och spelades av Henry Winkler som nu både spelar framför kameran och regisserar bakom. Eftersom den här lille 7-veckors kattungen hade så mycket personlighet…så var namnet givet…Fonzie (fast jag stavade det Fonsi).

    Reply
    • Marit

      Tack Brittmari för en underbar beskrivning av katter och kattlynnet! Det är mitt i prick, och den som fullkomligt avgudar katter (som jag) är det just deras egenheter som gör att man älskar dem!!

      Reply
      • Brittmari

        Tack Marit!
        Ja, det är ju lite skillnad, om man jämför katt och hund t ex. En hund är man mer som en förälder till, det är jag som är ledaren i familjen osv. En katt får man visa sig vara värdig nog att bli kompis med, ibland får man jobba hårt på att en lägre nivå, typ som tjänste-jon och springflicka…dvs servera rätt sorts mat och påfylld vattenskål.
        Men, det är ju det som är det härliga… Att ett DJUR lär sig att kommunicera med en människa, så den förstår vad som felar. Ibland fattar inte vi människor och då kan katten ta till kraftigare tillsägelser, kloa på soffan, kissa utanför lådan, göra nr 2 under soffbordet osv. Att det eskalerar är oftast vårt eget fel, vi blir arga och tänker på hur djur mattan var osv. Istället för att fundera på VAD har ändrats, lådan blev flyttad till andra sidan huset, ny pojkvän/flickvän, renovering osv. Ska man ändra på något, gör det successivt -flytta lådan en meter i taget t ex. Be nya vännen att ge mat och godis varje gång de ses. Plantera goda vibrationer hos kissen.
        Kram på er alla som orkat läsa hit 😀

        Reply
  9. Rania {Rowan Tree}

    Haha ja, katter är sjukt luriga. Och vi är ju inte deras ägare direkt, lite deras familjemedlemmar men till stor del deras betjänter 😉 Vill också filma våra katter när vi inte är i rummet… Just nu har vi ju två stora katter och FEM stycken kattungar – kaos!

    Reply
  10. Pat McKenney

    Your gangster cat video is charming, Jonna, with such appropriately funny background music … may they catch many mice around your property! The experience of watching your video has reminded me of a cat who once lived in my home, a beautiful light gray and dark gray striped tabby cat with a pure white stomach … such a beautiful animal … his name was George Washingtom McGillicuddy, a name I gave him … the McGillicuddy was passed on to him from the nickname my maternal grandmother called me, which was Patrick McGillicuddy … and when she spoke it, I felt so very much loved … and so, I wanted to send this short note to thank you for your effort …. for one old man in Indiana, it brought back one of life most pleasant memories … thank you very much … you see? we cast our bread on the water … and never know what good the ripples of it’s being there might bring … but to act … that is the thing … and then to trust life to bring forth the results which are appropriate … your blog and all you facebook posts are a blessing … best wishes to you and to Johan … and especially to the gangsters!

    Reply
  11. Lars 8463

    Jag fick dåliga nyheter
    efter jobbet idag.
    Så jag känner mig
    ur form och ledsen.

    Men efter att ha läst
    dina ”kattbeskrivningar”
    Kan jag inte låta bli
    att skratta.

    Jag är nog mest likt Kira.

    Önskar dej, er en underbar helg
    med mycket god mat.
    Kan vara bra med lite hull
    inför vintern.

    En extra varm
    Kram
    Ett extra rött

    Reply
    • Lars 8463

      Glömde att säga.
      Med tanke på vad du skrev
      för ganska länge sedan.

      Jag är väldigt väldigt glad.
      Att du inte har dammsugit
      ihjäl dig.

      En supernova Kram
      Det är litet
      Men stort

      Reply
  12. Lena

    Ha ha, åh vad söta! Älskar katter och att de gör precis som de vill! Har ett litet busfrö här hemma också. 🙂

    Reply
  13. Evy

    Hej familjen,
    instämmer med Rania (Rowan Tree).
    Har själv fyra katter och en hund. Fem personligheter.
    Katter är luriga och intelligenta men aldrig falska.
    Njut av er samvaro!

    Reply
  14. Stu

    🙂 Yay! Cats are amazing creatures!
    Hope you see some signs of Lynx this winter, keep your eyes open for paw prints 😉
    Greetings from Me and my Cat!

    Reply
  15. Magnus

    Den där långa, trevande tassen som fiskar efter något känner jag igen. 😀 Jösses så lång den kan bli!
    Hade någon sagt till mig för 7-8 år sedan att jag skulle skaffa katt hade jag nog närt intill idiotförklarat dom. Jag, som är uppvuxen med hund, var helt klar över att någon katt kommer det då aldrig in i mitt hem. Visst tyckte jag att dom både kunde vara söta och mysiga men inte en chans att jag skulle ha någon egen.
    Men, djurvän som man är så erbjöd jag mig att tillfälligt ha en väns katt inneboende tills hon och hennes sambo hade hittat huset dom letade efter. Dom bodde då i en liten 2:a på 3:e våningen inne i Göteborg men hon hade tidigare bott på annat håll där katten hade kunnat vara ute. Nu var katten ”fånge” i den lilla lägenheten och höll på att riva både den och sina människor. Ett erbjudande min vän tackade ja till och därmed hade jag trots allt en katt i huset. Av olika anledningar blev katten kvar hos mig permanent, och jag var bara glad för det då jag fallit fullständigt för den där lilla tjejen. Tyvärr blev vår tid tillsammans kort då hon plötsligt blev så sjuk att jag var tvungen att låta henne somna in.
    Efter det bestämde jag att inga fler djur skull flytta in hos mig. Ett beslut som höll i ca två månader då två oemotståndligt bedjande ögon tittade på mig i en annons på Blockets första sida. Just nu ligger hon på sin, för stunden, favoritdyna och sover efter att ha tömt ut dom sista krafterna med lite morgonbus. 🙂

    Reply
  16. Marit

    Hmm Jonna, jag får en känsla av att du inte riktigt är kattvän, men presentationerna var bra och filmen jättebra!

    Reply
  17. Elisabeth

    Tack för en fin beskrivning av dina katter! Jag själv har sorg efter min fina kisse som varit försvunnen i 2 veckor nu. Jag har tappat hoppet om att se honom mera i livet. Igår då jag läste tidningen MåBra hittade jag denna text av en som heter Christina:

    ”För ett tag sedan var jag tvungen att avliva min 8-åriga katt som hastigt blev sjuk Hon var min ”måbra-kompis” och tårarna tycks aldrig ta slut. För att få ur mig vad jag känner blev det en dikt en natt då jag inte kunde sova:
    Alice var ditt namn,
    du var så mjuk i min famn.
    Vacker som en prinsessa du var,
    fina minnen av dig jag nu har kvar.
    Ledsen att ditt liv blev så kort
    men du kommer aldrig att glömmas bort.
    Min söta lilla katt-tjej
    vad jag älskade dig.”

    Jag började gråta då jag läste denna fina dikt, förstår så väl hur det känns!

    Reply
  18. Elina

    Så kul att se! Jag själv älskar katter och har alltid haft katt i hela mitt liv 😍🐱 Jag känner mig mer som en katt-människa, än en hund-människa, men det beror nog på att jag aldrig haft hund såklart!
    Tycker katter är så härliga, även om de kan va lite luriga av sig och ha en stark egen vilja 😉 dock kan man alltid lära upp katterna! Har själv en gammal 14 åring här hemma och många är så imponerade över hur lydig och duktig han är! Men vill man, så kan man 🙂

    Reply
  19. Sandra Serafia

    Har precis hittat hit till din blogg och måste bara säga att jag är helt KÄR i dina bilder och det du skriver om. Själv bor jag mitt i smeten i Göteborg men känner ofta som du kände – att man bara vill ut i den vackra naturen istället. Så otroligt inspirerande och jag önskar verkligen att jag var lika modig som dig! Kika gärna in på min blogg om du är intresserad av hur det är att leva med ett lejon, massor av goda recept eller inrednings-DIY:s! Massa kramar ♥ http://www.sandraserafia.for.me

    Reply
  20. Henry

    Haha åhh men TACK ♥ Ha en supertrevlig helg nu allihopa Jonna, Johan och alla hårig invånare! LOL 😀

    Reply
  21. Monis

    Katter är härliga varelser! Vi har en egensinnig kolsvart liten dam som har fått smak för färsk chili, plantan vi har i köket tuggas det friskt på torts att frukterna är så starka att ögonen tåras när vi människor äter dem… börjar undra om hon har några smaklökar alls! 🙂

    Reply
  22. I wish

    Vet att många ser katter som lömska, men tänker tvärtom att de är fullständigt pålitliga och ofta förutsägbara 🙂 Vad kan man förvänta sig av en katt? Att den busar och tar det den vill ha. De är opportunister, om vi lämnar saker inom räckhåll för dem kan vi lita på att katterna kommer att undersöka, och om de vill ha det – försöka ta det. De följer sina instinkter – jag tycker det är det som är charmen med dem 🙂 Det där med katter som följer med på promenader är ju hur sött som helst!

    Reply
  23. Not a cat lover

    Dina omedelbara känslor för kattor är nog välbefogade! En skotsk studie visar att tamkatten har särdeles mycket mentalt gemensamt med sina större arts- fränder. Det enda som hindrar dem från att skada och döda dig är deras relativa storlek i förhållande till dig. I kattens sinne är du en sak som kan utnyttjas, du är varm att ligga på, mat serveras, varmt boende osv. Katten är en egoistisk snyltare och psykopat av rang. Jag tycker dock att de är vackre, och otroligt eleganta djur, men känner alltid vist obehag i deras närhet. Om man har set hur en katt lekar med en lagom skadad mus vet man att ingen empatisk förmåga finns i det djuret.

    Reply
    • Emma

      Och jag tycker denna kommentar är obehaglig.

      Finns inget mer kärleksfullt och härligt djur en just katten. Vilket djur plågar inte sitt byte?

      /catlover

      Reply
      • Anonym

        En kommentar till signaturen ”Not a cat lover”: att påstå att katter inte har empatisk förmåga tyder på en otrolig okunskap och oerfarenhet. Jag som haft katter i hela mitt liv vet vad jag talar om. Men jag kan säga att jag avskyr och är rädd för hundar – för att återgå till din kommentar: hundar är släkt med vargen – den som kan tänka, tänk efter själv!!

        Reply
        • Not a cat lover nor hater ;)

          OK!
          Här i livet kan man välja mellan att delta i världen som den är eller som man tror den är. Jag har haft både hund och katt, katten är mig obegriplig, psyket är kallt och likgiltigt, hunden min mest trogna vän. Samtidigt beundrar jag elegansen och mycket annat hos tamkatten på samma sätt som jag beundrar snöleoparden, tigern, lejonet. Jag kan lätt leva med en katt, men ha svårt att leva utan en hund. Jag är inte katthatare! Jag hatar egentligen inte alls något. Men det finns sådant som jag gillar mer eller mindre. Här beskriver jag en artikel som stödjer min uppfattning och vad jag kunde underförstå av JJ’s skrift även är hennes – är det så otäckt? Katten är en opportunistisk fribytare i min och artikelns värld. Läste du den? Lätt att hitta om man så vill.
          Katter är coola – på riktigt!

          Reply
          • Anonym

            Hur kan du säga att kattens psyke är kallt och likgiltigt??! Alltså nu blir jag verkligen arg, som exempel: mina katter ser på mig om jag tex är ledsen, de kommer och vill trösta mig, det har jag otaliga gånger upplevt! Och vad är det som gör att du tror att denna din artikel innehar sanningen? Humbug!

            Reply
  24. Emschen

    Alltså jag vet att min Sid är en hund men ibland tvivlar jag starkt för den där videon hade jag lätt kunnat göra på Sid också. hahahaha

    Om en köksstol är utdragen, ja då står Sid snart på köksbordet. En tallrik med gott, ja då kommer en tass smygande. Om det regnar ute, ja då låtsas Sid inte ens om att jag kallar på honom för att gå ut. Och om det finns en chans till att få sova flera timmar och gärna i solen, ja då är Sid där.
    Ibland undrar jag som sagt om han inte är mer katt än hund. Älskad är han iaf! 🙂

    Älskar när folk skriver om sina husdjur på det viset som du gör, ger de en personlighet.

    Reply
  25. Marit

    Måste berätta om en episod som hände nu på förmiddagen: jag var ute och gå med min katt Wilma. Jag hade sele på henne och band. Vi hade klar med vår promenad och jag hade satt upp Wilma på en hög sten så att hon kunde se sig runt en stund innan vi gick in igen. ¨Vi var på ett höghusområde, och på en promenadstig som gick intill husen. Plötsligt ser jag en man komma gående med en hund, och hunden var lös, den var inte kopplad. Hunden var stor, hade låga ben, något trubbigt ansikte, vet inte vilken ras. Hunden får syn på min katt på stenen och den kommer rakt mot oss. Jag ser på hundens ögon att den tänkte jaga katten. Min katt Wilma brukar inte vara rädd för hundar, men nu ser jag att hon är tveksam till hur hon skall bete sig. Jag tar för säkerhets skull Wilma i famnen. Hunden kommer raskt på, han börjar cirkla hotfullt runt mig, jag blir rädd, försöker väja, min katt Wilma blir hysterisk och försöker komma loss, men jag kan ju inte släppa henne eftersom hon är kopplad, om hon skulle springa iväg med kopplet efter sig skulle hon vara en enkel munsbit för hunden. Så jag håller i Wilma allt vad jag orkar, och ni som vet hur det är att hålla i en hysterisk katt vet att det inte är lätt!!
    Hundägaren kommer efter och säger att ”hunden inte är farlig” (typiskt, så säger ju alla hundägare). Han försöker fånga hunden, men den lyder inte sin ägare nu, hunden har väl uppfattat min rädsla och blir bara mer upphetsad. Hundägaren måste börja ropa med sin hund, han säger åt mig att stå stilla så att han kan få fast hunden. Jag står blickstilla medan hjärtat bultar, jag håller fast min katt Wilma allt vad jag orkar och ber en bön att detta måtte sluta lyckligt.
    Till sist får hundägaren fast sin hund, och jag far därifrån så fort det bara går.
    Det är inte tillåtet att ha hundar lösa på tättbefolkat område! Hunden kom på oss helt oprovocerat, vi stod ju stilla. Jag brukar inte annars ha nåt emot hundar egentligen, men nu har jag nog ändrat åsikt.

    Reply
  26. Anneli

    Kul med en presentation av katterna o deras personligheter + videon med den musiken som passar mitt i prick! Det där med att katterna, av nån outgrundlig anledning gärna vill hoppa/kliva/stampa mitt på magen när man sover som bäst känner man igen 🙂 Kanske vill de bara påminna en om attt man lever… eller att de finns-där-just-då-mitt-i-natten-när-man-vill-sova! 🙂
    Har levt med både katter, hundar o fåglar (vilda o tama) o kan inte säga att någon är mer eller mindre lömsk eller pålitlig än någon annan . Alla djur har sin personlighet (precis som vi människor) o är präglade av sin arts sätt att leva o överleva, skaffa föda , vara mer eller mindre sociala osv.
    Har alltid tyckt mycket om djur o försökt lyssna in dem vad de vill o försöker säga – för kommunicerar gör de . Kanske inte alltid på ett språk vi medvetet använder. De använder mer kroppsspråk o doftsignaler , men ‘pratar’ oxå på sitt språk, jamar,skäller mm. Om vi människor lär oss lyssna o läsa av dem så finns det oftast en förklaring till deras beteende. Det vi kan uppfatta som lömskt, agressivt, konstigt o obegripligt – kanske är ett uttryck för något de vill säga, är rädda, missnöjda… eller helt enkelt just den artens sätt att vara.
    Har en katt nu som ibland ‘skickar’ bilder till mej o visar mej saker (som jag kan se/uppfatta i mitt huvud) och hon kan ‘ropa’ på mej genom att jama väldigt högt tills jag kommer o gosar med henne 🙂 Till saken hör att hon själv är döv sen når år o hör inte mej o dessutom har en ögonskada med begränsad syn , så man får visa vad man vill o hon förstår mej o mitt kropps-språk bra vid det här laget . Hon är 17 år o har tyvärr tumörer så det känns som jag har henne på lånad tid…
    Jag hade en liten kattfamilj med hennes syster o en av ungarna till systern till för 2-3 år sen, alla med sin högst egna personlighet, men så blev de sjuka en efter en …väldigt jobbigt o sorgligt, men så tacksam för alla de åren vi fick tillsammans med all glädje o kärlek de skänkt. För kärlek kan de ge i massor – har aldrig haft en katt som inte varit kärleksfull. Det är som med oss människor – om vi tillbringar tid tillsammans , ser en annan varelse för den de är, lär oss lyssna in dem o älskar dem gränslöst – så är det oftast det vi får tillbaka…

    Reply
  27. När Annie fotograferar i Kalifornien

    Haha men vad kul 🙂 Ni får uppfostra dem! Jobbigt men värt det. Min katt var lika jobbig när hon var liten men numera vet hon att hon inte får vara på matbordet när det luktar mat. Hon kommer springande med hundarna så fort hon hör att det börjar klirra av bestick som skrapar av tallrikar och stolar som skjuts undan. Då väntar hon fint på sina rester – under högljudda protester!

    Hur kommer det sig att ni sitter bredvid varandra? När ni äter du och Johan? De flesta par brukar ju sitta mitt emot varandra och äta så att man kan se varandra. Jag och sambon brukar äta från samma tallrik, snett bredvid varandra eller mitt emot. Snett bredvid är min favorit, då kan jag krama honom och se honom på samma gång. 🙂 Folk tycker alltid att vi är så konstiga som äter från samma tallrik. Det började med att jag flyttade in hos honom och han lagade mat medan jag var jetlaggad. Han glömde att jag var där och hällde upp allt på en tallrik. Så kom han på mig så han tog bara en extra gaffel. Det var så mysigt så vi fortsatte så. Och så sparar vi disk 😀

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.