Att släppa taget

Den här våren är som ingen annan jag upplevt. Under den första veckan i maj har jag fått betrakta de mest spektakulära snöfall jag någonsin sett. Stora, virvlande flingor som liksom ser ut att sväva långsammare än vad de brukar. Kanske vill de stanna i luften extra länge, och ta tillvara på flygturen, innan de landar på marken som är lite för varm för att de ska kunna stanna kvar en längre tid.
Jag minns så väl i december. Min sorg och frustration över att vintern aldrig kom. Jag behövde snö och stilla vinternätter för att kunna skapa min luciafilm. Jag skrev till och med en dikt då, om ni minns. Som ett sista försök till att låta vintern öppna sin dörr.

Snälla sommar, släpp taget nu.
Låt isen sjunga sin sång och frosten vandra över äng och myr.
Låt molnen skingras på himlen
och nattens stjärnor lysa som vår fyr.

Sommar, styr din värme in mot hamn.
Jag behöver vinterns vita tårar för att ljusa upp i mörkrets vrår.
En stilla natt i vinterns famn.
Med ingen vind som blåser elden ur mitt hår.

Och nu har det varit precis tvärtom. Jag har känt mig nedstämd för att vintern aldrig släpper taget och låter våren ta plats. För knopparna under lagret av snö inte får en chans att slå ut. Ledsen över att jag ska missa årets vackraste tid.

Men så var det som om jag fick svar på min dikt. Denna kyliga majkväll nere vid sjön. Alla dessa tunga känslor som jag burit på för att jag inte kan kontrollera vädret och årstiderna. Det kändes plötsligt få självklart.

Det är inte vintern som ska släppa taget.
Det är jag. 

Jag tror naturen svarade mig och fick mig att förstå att det är lönlöst att försöka styra och kontrollera något som man inte kan styra eller kontrollera. Att lägga så mycket känslor i något där jag inte har makten att kunna förändra, och göra motstånd mot det som är. Det finns inget sämre att lägga sin energi på.

Naturen låter sig aldrig kontrolleras av någonting. Och det är det som är så vackert. Den är så fri.
Årstiderna försöker aldrig leva sig upp till våra förväntningar. Naturen jämför sig aldrig med sina tidigare år. Den oroar sig inte för hur den borde bete sig eller hur en viss årstid borde se ut. Den bara är.

Med stolthet strör den nu sina snöflingor över vårt land. Bryter gränser och skapar vackra scener som vi får njuta av. Eller bli besvikna av. Det är upp till oss hur vi reagerar. Världen upplevs inifrån oss själva.

Det var som om jag efter det släppte all förväntan över våren. Naturen skyndar inte framåt. Och det ska inte jag heller göra. Vintern får stanna precis så länge den behöver. Kanske tycker den om att vila en stund i vårens famn. Det hade jag också gjort.

Det blir ju så vackra färger då. Våren och vintern tillsammans. Gulnade ängar, vit snö, is och porlande bäckar. Och ibland kommer den. Tusen fåglars sång, från skogarna intill. Det vackraste av ljud. Men bara när vindarna tystnar och solen hittar ett hål genom molntäcket. Men jag litar på att vår jord är den bästa dirigenten. Den har funnits så mycket, mycket längre än jag.
Jag litar på att den låter sången höras när det är meningen att den ska höras.

Kanske pausar den sången med hjälp av kylan. Så att vi också ska uppleva tystnaden. Och aldrig ta något för givet.

Så nu omfamnar jag denna kyliga maj. Vackra maj, som blandar årstiderna precis som den vill. Ibland känns det som vi behöver uppleva mindre bra stunder så att vi ska lära oss något utav det. Att se från ett annat perspektiv och inse att det vi inte kan förändra där ute, kan vi istället förändra i vårt inre.

Nu önskar jag er alla en underbar helg! ♥ Stor kram på er!

53 Kommentarer på “Att släppa taget

  1. Lindan

    När jag blir stor ska jag bli lika klok som du Jonna!!! <3 <3 <3
    Vackra bilder, kloka tankar…och åååh så mycket visdom i den där lilla älvkroppen med den stora vackra själen!! <3

    Reply
  2. Mariam

    Det blev helgalet i förra ,jag gammal tant få ta lärdom av dig, här har jag surat dagar ogillande kyla, regn, snö , blåst osv och inget har det hjälpt

    Reply
  3. Jorma

    Det är nog en av alla saker som jag väl faktiskt har lärt mig att acceptera, just att vädret är vad det är. Tror mycket av det har med mitt stora intresse för åskväder att göra, jag liksom “kan” meteorologi så jag vet till viss del vad som styr. Visst kan jag bli besviken efter en sommar då det inte passerat mig ett enda ordentligt åskväder, men samtidigt så vet jag att vara tacksam för att jag haft dagar då jag kunnat ta fina bilder i solen istället. I stunder då jag varit ute och cyklat och hamnat i skyfall så har jag bara garvat och trampat vidare med tanken att jag blir inte torrare av att vända tillbaka. Kylan är väl lite av ett halvdant ting för mig. Jag har jobbat i kyla i över 8 år, och har märkt att det påverkat mig fysiskt en del. Att gå ute när det är något över nollan, och kanske under mer fysisk ansträngning har blivit lite jobbigare för mig den senaste tiden. Kanske pga att jag är på väg bort från jobbet, jag vet inte, kanske lite av en mental reaktion. På tal om att släppa taget…
    När jag sitter och skriver så drar jag mig till minnes någon sommar i stugan. Vi hade ett gammalt kylskåp stående utanför huset, och jag och min systerson (1 år äldre, han tröttnar aldrig på att påpeka det 😉 ) lekte att det var en vädermaskin. Så vad vi gjorde var att vi ritade något av en kalender för de kommande veckorna och hur vädret skulle vara och sedan la in den i kylskåpet. Även om jag då var liiiiiiiiiivrädd för åskan, så förstod jag att den behövdes för att göra luften fin och fräsch efter lång värmebölja, så den fick komma under ett par timmar under en månad eller så.
    Tack för allt du skriver Jonna. Det får mig att vilja skriva mer, något som jag hållit tillbaka på länge vilket väl får mig att känna att mina texter är lite osammanhängande. Lite “ramblings” kan man väl kalla dem.
    Ha en riktigt fin helg <3
    Kramar

    Reply
  4. Susanna Forsberg

    Länge har man famlat i en längtan efter våren – en vår som vi alla behövde så väl – människa och likaväl djuren omkring.
    Vi tar allt för ofta för givet och missar därmed att förstå att vi kan inte styra allt här på jorden! Detta ständiga “förgivettagandet” som får oss att inte stanna upp! Som du så fint beskriver det – släpp taget – och tillåt dig själv att verkligen baravara i det som är…

    Reply
  5. emblas.se

    Visst är det märkligt med snöfall i maj… Men det är som du säger – man måste bara sluta försöka kontrollera sånt som är okontrollerbart.
    Det skulle nog bara vara jobbigt om vi faktiskt KUNDE kontrollera allt. Livet skulle tappa sin spets liksom..
    hoppas att våren kommer till er snart <3 🙂
    kram
    Emma

    Reply
  6. ♥Maria Alvljus♥

    Ååh vad vackert skrivet…och så vemodigt vackra bilder.
    Så skira och nästan genomskinliga i all sin skönhet.
    Tack finaste Jonna♥

    Reply
  7. Kristina

    Brava!
    som de säger i Italien där jag bor för tillfället.. Du har så rätt, Jonna. Vi har blivit så vana vid att kunna kontrollera saker att vi vill kontrollera allt! … och så är naturen där med glimten i ögat och viskar, slappna av!! Bara ett litet tag, se saker från ett annat perspektiv, se det vackra i det lite underliga?. Beundrar dig för att du våga gå din egen väg. ? Go girl!!

    Reply
  8. Salomon

    Bästa man kan göra är att ge sig ut ändå. Trotsa vädret. Det fungerar rent generellt positivt. Fina bilder!

    Reply
  9. Gunilla T

    Det är så sant det du skrivet!
    Så tänkvärt och bara följa med inte gnälla utan andas och vila!
    Våren och värmen kommer sinom tid!

    Så fina bilder Jonna ??

    Reply
  10. Mitra Sohrabian

    Tack älskade Jonna för dina vackra och tänkvärda orden. Helt fantastiskt.Du är sådant förmåga att uttrycka dig så jag blir tår ögat.Kramar på dig.

    Reply
  11. Fanny

    Så fint skrivet och betraktat. Jag har också tyckt att den här kylan allt kan släppa taget nu. Men jag får väl infinna mig i så som det är 🙂 Ha en fin helg!

    Reply
  12. Jeannine Cook-Battles

    Loved this post…..we as small, multidimensional creatures forget that we rarely see the big picture. Instead of seeing something as good or bad….I think we need to say maybe instead, releasing the labels that try to squeeze something so big into something so small as our minds.

    Reply
  13. Saga

    Kära Jonna!
    Snacka om att det stigit dig åt huvudet att vara känd! På Facebook går det nu bara på engelska. Vart försvann den äkta och ärliga Jonna framom profit and profit. Nej Jonna du har tappat det där genuina som du en gång försiktigt startade med. Troligen är det en börda nu att prestera mera och mera… så Jonna.. hur länge kommer du att orka prestera och visa ditt personal life??

    Reply
    • Magnus

      Det är ju högst frivilligt att läsa Jonnas blogg och Fb-sida. Blir hon mindre äkta och ärlig bara för att hon använder engelska på det ena stället? Du kanske har missat att hon har en hel del läsare/följare utanför Sveriges gränser och att hon då väljer att skriva på engelska på Fb är ju ett sätt att kommunicera med dom.

      Reply
    • Melanie

      Please do not begrudge me the gift of her posts. Sometimes she posts in English, her blog is Swedish… I do not speak Swedish. I speak other languages, but I have not been able to learn Swedish well enough to read her posts. Understandably, I cannot be expected to speak every single language in the world. If she did not post sometimes in English, I would be lost and confused, I would never be gifted with her thoughts. In addition, the switching between the languages inspires me to learn Swedish. I cannot do that without help.

      Please share. Language should be a connection, a bridge, an extended hand of friendship, not a barrier or cage. English, Swedish, Spanish, Arabic… who cares, so long as we speak to each other and try to understand with kindness and generosity. Please try to rise to her level, not pull her down.

      Reply
  14. Magnus

    Du har så rätt! Naturens gång kan vi inte påverka (som väl är) utan bara beskåda. Lika bra att gilla läget liksom!
    Ha en fin helg där uppe i skogen!

    Reply
  15. Sonja

    Vi kan och har redan påverkad naturen och det mycket kraftigt med våra utsläpp och föroreningar. allt har blivit annorlunda och snö i maj är kaos för fåglar, fisk och andra levande varelser. Fågel- och fiskvandrngsmönster har redan ändrats och mycket mer. KLimatändring och global warming är ingen myth, det är mycket allvar och vi kommer att vara mycket maktlös i framtiden mot detta. Men vi människor har förorsakat detta tyvärr. Visst kan man romantisera detta med snö i maj och beundra dina vackra bilder (det är ingen kritik mot dig Jonna) men egentligen är det lite förträngning av den värsta sanningen.
    Vi måste sluta missbruka jorden och naturen och slutar att springa efter saker, pengar och beröm!! Du kan inte ta de saker med dig på sista resan!

    Reply
  16. Dixi Wonderland

    Otroligt vackert ljus i dessa bilderna 🙂
    Vet du med Rosie Hardy är? Om inte så kolla in henne på tex instagram. Tycker hon påminner väldigt mycket om dig i sitt sätt att fotografera även fast hon leker runt väldigt mycket i photoshop 🙂

    Reply
  17. Lars 8463

    Jag har mött dig.
    I många andra personer.
    Men aldrig allt.
    I samma människa.
    Hej ?

    Inte bara årstiden.
    Utan även tiden
    är förunderlig i min insida.
    Ibland syns den oändligt.
    Ibland syns den inte alls.
    Och med tanke på den här
    lördagens datum
    Så har dom sex månaderna som gått.
    Förändrat mitt yttre och inre klimat
    för alltid.
    Inneburit min tids alla årstider.

    Ett litet men stort grattis.
    Till eran tid tillsammans.
    I tanke och hjärta.

    Hoppas att värmen kommer snart
    Tjälen går ur marken.
    Så att dina fötter.
    Stadigt på jorden
    och en bit ner i myllan.
    Får lättare att springa med vinden.

    Reply
  18. PJ:s byffé – från by till fe

    Titta, där har vi det ståndaktiga trädet vid stranden som trots att det är dött ändå finns i landskapet. Men ett “barn” är tydligen på väg upp som är berett att ta över den dagen stormen behagar lägga åldringen till ro. Också det naturens gång.

    Väder och vind kan vi inte rå över, helt sant. Bara att ta det med ro även om det ibland ställer till förtret.
    Jag får också bidra med en vers; denna ur Bibeln, Johannes 3:8:

    Vinden blåser vart den vill,
    och du hör dess sus,
    men du vet inte varifrån den kommer eller vart den far.

    Reply
  19. leif

    Vacker text till stämningsfulla underbara bilder Jonna.

    Hemkommen från Holland där våren har kommit till sitt slut, tulpanerna är inne på sista versen,

    Vi har allt kvar,
    Du ska se att naturen
    nu öppnar sin vårbar.
    Blommor och fåglar vill visa sin vackra trut.
    Låt våren så härligt brista ut.

    ?Kram

    Reply
  20. Elisabet

    Så sant och vackert formulerat. Tänk om vi kunde bli bättre på att släppa våra försök att kontrollera det som inte går att kontrollera. Att mer följa livet dom det är och blir. Då kan vi också lägga vår energi på det som verkligen behövs och förändra det vi faktiskt kan göra något åt.

    Reply
  21. Wilda

    Så vackert och viktigt! Acceptansen som finns där i naturen, det som bara är och följer och är som det ska. Det är verkligen min förebild i hur jag vill ta mig an livet. Tack för den påminnelsen och att du om och om igen berör på djupet.

    Reply
  22. Birgitta

    Så fint du beskriver naturens egna vägar, både i bild och med ord. Visst känns det trist när våren stannar upp och det snöar i maj men vi måste acceptera naturens egna vägar och egna lösningar på det vi är vana med. Njuter av ljuset som iallafall kommit!

    Reply
  23. Alva

    Jag blir faktiskt lite chockad över det här inlägget. “naturen låter sig aldrig kontrolleras av någonting”. Det är nog så det borde vara men det är inte verkligheten. Att det är snö i maj är vårt fel. Mänskligheten. Det är inget natur eller djur mår bra av. Det är inte naturens högre vilja, det är mänsklighetens misstag. Jag förstår att det kan kännas skönt att se snön som ett tecken på att släppa sitt eget kontrollbehov, men det blir lite fel. För det är ju i det här området vi alla måste kontrollera. Kontrollera oss själva i att tvinga oss att bli medvetna om hur vi påverkar naturen. Och sedan ta ansvar för hur vi förstör den. Det är det här området vi inte får släppa kontrollen fri att ströva sin egen väg. det blir lite att se förbi hela problemet, låtsas som att det inte finns. Klimatförändringarna är inte romantiska. Det blir lite problematiskt när vi vänder dom till vackra och ödesbestämda.

    Reply
    • Henriette

      Tack att du skrev detta. Jag kände likadant när jag läste jonnas bidrag.

      Många hälsningar
      Henriette

      Reply
  24. Lisa

    Yes, yes yes, wow, wow, wow, three times wow! I so totally agree with everything your said in this blog. It is actually a life lesson which you can only learn from downers like these. Why wait for the winter to be over, enjoy what you have right now and what is here in this moment. Take nature as it is, take life as it is.

    You have written it so well. It is almost like poetry. Thanks foor sharing & I love your pictures! Have a beautiful weekend!!

    Love, Lisa (from the Netherlands)

    Reply
  25. Anna

    Förståndigt!
    Det ger sinnesro att acceptera det man ej kan påverka…
    Och sen tror jag Gud blir glad över om man gillar alla hans väder?
    Det blir en rikedom, att älska alla slags väder och liksom grotta ner sig i just det vädret som är och uppleva det med alla sinnen, inte fly det.

    Reply
  26. Anonym

    Så fint och klokt skrivet! Visst är det, det bästa av allt, att människan inte kan styra den underbara naturen!

    Reply
  27. Janusz

    Wisdom in your words parallels wisdom in Hindu scriptures. One of the mahatmas said that there are three types of human beings when it comes to achieving
    spiritual enlightenment and spiritual self-realization.

    First type is like freshly cut, green wood. It has to dry before it can burn. These people need to do a lots of work on themselves before they are ready to comprehend
    anything. This may mean suffering to dissolve negative karma. That would be me. The only advantage I have is willingness to suffer if this is what situation requires me to do. We are not talking about suffering to save the world. I am afraid that everybody has to die on his/her own cross. We are talking about suffering to prepare
    one’s mind to comprehend knowledge about how everything is put together. This idea of suffering for knowledge is expressed in Norse spirituality but how is it usually commented on:

    “Odin’s self-sacrifice was not a selfless act. He chose to suffer in order to obtain power for himself. Odin’s self-sacrifice was not for betterment of others. Such a harsh god had little time for ordinary people.” In other words he just wanted to be smart to use knowledge as a weapon against the others. It is beyond this author ability to comprehend that when one becomes really smart (spiritually enlightened and self-realized), the last thing one wants to do is to use knowledge as a weapon.
    One desires to be a beneficial presence in this world and let others do whatever they need to do to dissolve their karma and reach the same state.

    Second type are people like properly dried wood. They are ready to receive knowledge but still need work to do to assimilate it.

    Third type are people like bone-dry straw. Systematic unfoldment of spiritual knowledge, like one lit matchstick, can ignite them into a huge fire almost instantly. In my opinion this is the case of you and Johan. When at certain point in your lives you become interested in acquiring spiritual knowledge you will assimilate it very quickly. But one can not find this knowledge in any of the abrahamic religions. Certainly there is a lots of beautiful and valuable insights there but there are many
    reasons that they are not vehicles for spiritual enlightenment. For spiritual knowledge one has to venture into Hinduism and its chip of the old block Buddhism.

    Reply
  28. iza

    Lika vackert som snön dinglar ner, är knoppen när den brister ut full av liv, inte låter sig stoppas av köld, när värmen vill ta sig an den frihet att få bli stor. Den konstrasten är ändå så otroligt vacker, även om det kan kännas motigt.

    Jag har flera gånger, fått förklarat för mig som “sörlänning”, att detta inte varit en normal vinter, att den varit som i söder. I beg to differ. För det har varit betydligt kalla nätter, det har varit mycket mer snö än vad som jag är van vid. Sist vi hade något liknande i snöväg som häruppe, var kanske 2009-2010 kanske? Då låg snön från november till mars ungefär. Vi hade 10 plusgrader på julafton….
    Så jag har försökt att säga, men snälla nån. Det är kanske inte 30 minus som det “brukar” hos er, men det är fortfarande över 5 minus. Hemma i Linköping har det varit plusgrader nästan hela december/januari…
    Och nu har de börjat förklara för mig att ja, såhär kallt brukar ju inte maj vara, och det är ju också viktigt att jag vet att det brukar vara bar mark nu. Jag är inte förvirrad, rädd eller osäker på vädret här.

    Det bästa för mig nu, är att det känns som en “normal” övergång. Det är inte blaskigt och grått, utan snön smälter försiktigt och fint. Det kommer absolut återfall, och det kan hända. Det är nästan att förvänta sig. Det känns som våren sakta lurar och väntar. Se om vi är trogna till årstiden, håller oss på tå, vakna och medvetna. Det är som att den vill berätta att, det kommer, håll bara ut lite till…
    Otroligt vackert med bilderna, och dina ord, som alltid.
    Våren, värmen kommer. Det lovar jag, och den kommer bli precis lika fantastiskt som man gör den till <3
    en varm VÅRkram till dig Jonna <3

    Reply
  29. Jenny W

    Klokt skrivet Jonna. Jag har verkligen varit besviken och uppgiven över den här kalla våren, men nu ska jag anamma ditt synsätt =)

    Reply
  30. M

    Så fina och kloka ord, de gick rakt in i hjärtat. Våren gör av olika anledningar ont i min själ men likväl så längtar jag efter den. Björkens första ljusgröna knoppar och vitsippans blygsamma bugning får mina ögon att tåras och nu står de där stilla i backen och liksom håller andan medan små vita flingor ramlar ner på dem. Precis som du säger så går det ju inte skynda på, hur gärna man än vill. Tack för att du påminde om det! <3

    Reply
  31. Francesca Austen

    I feel like our connection to nature is exactly alike ❤ I noticed myself feeling the same undercurrent of anxiety that this winter behaved different to the last. With all the pressure on global warming and noticing how much the progression into spring was different, I was worrying about all the absent buds and leaves. That was until I realised that from the birth of the earth, have the seasons remained exactly the same or have they continually changed? Once I realised that, I found the pressure lift somewhat and was able to just take a step back, breathe and enjoy the winter as it comes.

    Reply
  32. Meja

    Så vackert skrivet, Jonna! Och vilka makalösa fotografier!
    Var i Dubrovnik för en vecka sedan och det hade snöat rejält i Kroatien tidigare i år!! Det är också en otroligt vacker plats på vår jord.
    Ha en bra vecka!

    /Meja
    frugurkmeja.blogspot.se

    Reply
  33. Luna

    Denna text gick verkligen rakt in i hjärtat, så vackra och oskuldsfulla ord, mäktiga och magiska. Att vi för en kort tid fått äran att vandra på denna jord är något vi ska vara tacksamma för. För den är verkligen vacker och vi bör glädjas över att bo i ett land där vi verkligen får chansen att uppleva stunder där årstiderna skiftar i form, färg, doft och temperatur. Ljuvligt!

    Reply
  34. Melanie

    This post reminds me of a quote that always calms me….”Adopt the pace of nature. Her secret is patience.” – Ralph Waldo Emerson. Thank you Joanna.

    Reply

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.