Att släppa taget

Först och främst, tusen tack för alla fina gratulationer på förra inlägget. Och inte minst tack för all pepp ni gav mig. Blev rörd att så många ändå förstod och höll tummarna att det skulle ordna sig. Tack älskade ni ♥

Det har varit en vacker helg med soliga dagar, frostig kyla och stjärnklara nätter. -21 har vi här i skrivande stund. Älskar luften ute just nu. Den känns så ren. Som om varje andetag rensar hela kroppen och ersätter tunga regnmoln med vackra iskristaller.
I lördags åkte jag och Johan ut i skogen en sväng på kvällen. Jag skulle kolla lite platser och provfilma inför mitt misslyckade projekt, och kolla om det ens var möjligt att få till det trots avsaknaden av snö. Trots att det inte alls blev bra, så var kvällen helt magisk. Vi stod där inne i skogen och ovanför oss sträckte sig vintergatan över den nattsvarta himlen och i nordlig riktning dansande  norrskenet.
Kylan gjorde så det knäppte i skogarna. Det ljudet hade jag aldrig hört innan jag flyttade hit. Kommer aldrig glömma när jag sprang till gammelmorbror Tage och förtvivlat sa att det hördes skott från skogen. Pistolskott. Men det är bara träden som ”knäpper” till när det blir kallt väldigt fort, och de kan ibland låta så högt att det ekar i skogarna.
Kylan kommer ofta med så mycket vackert. Fina ljusfenomen och vackra, mystiska ljud.

Få saker tycker jag är så vackert som eldens sken ute i mörkret. De lyser upp på ett så levande sätt. Får allt runt omkring att dansa i eldens reflektioner.

Det var mitt sista försök till att ro i land mitt projekt, som jag nu ikväll släpper taget om. I alla fall för i år. Det gjorde så ont förut, men nu känns det så skönt. Att bara få ge upp och inse att det ibland inte blir som man tänkt sig. Att få släppa oron och att slippa kolla vädret hundra gånger om dagen och må dåligt över att jag inte kan kontrollera situationen.
Jag behövde snö. Lite snö på träden och i skogen för att ljusa upp tillräckligt för att kunna filma de scener jag sett framför mig. Utan snö var det inte möjligt. Och vem kunde tro att vi inte ens skulle få en centimeter snö under december. Hade jag vetat den kvällen i november att det var den enda kvällen men nysnö på över en månad så skulle jag varit förberedd. Men nästa morgon smälte den bort och sedan dess kom det inget mer. Som jag önskar att det hade gått ändå, att få till det som min vision. Men vissa saker går helt enkelt inte att styra.

Jag hade gjort vad som helst för att ni tidigt i morgonbitti skulle få vakna till min nya lucia film. Att ni skulle få känna den känslan som jag av hela mitt hjärta vill förmedla. En film som jag inte kunnat släppa tankarna på sedan en månad tillbaks. Ett projekt som blev till mitt hittills största, längsta och dyraste. Jag såg allt så tydligt framför mig och har redan filmat de delar jag haft möjlighet till. Allt för att ligga ute i god tid och vara beredd så att jag skulle hinna klart till luciamorgon.

Jag har verkligen gjort allt jag kan, men naturens krafter rår vi inte på. Så jag får istället hoppas på att få göra den till nästa år istället. Jag låter det hellre vänta tills jag kan göra den så som jag vill, än att göra den halvdant. Det känns verkligen förfärligt att behöva ”packa ihop” och skjuta upp en idé jag brinner för i ett helt år. Som att vänta en hel evighet, men å andra sidan vi ju hur fort ett år går. Det säger bara poff.

Jag har i alla fall några årsförbrukningar av marschaller att tända så länge.
Det kyliga vädret i helgen gjorde att det hela kändes lite bättre. Ett tag hoppades jag på att de kyliga graderna skulle skapa tillräckligt mycket rimfrost på träden och marken så att det skulle ljusa upp och göra det möjligt att filma. Men jag är glad att det inte blev så mycket rimfrost. För om det hade blivit det tror jag att jag skulle kunnat ge mig ut och lussat i -21 grader och det hade varit extremt svårt och kallt.
Så, nu släpper jag det och så får vi se om vintern gör en snabbare entré nästa år. Det var helt enkelt inte meningen att den skulle bli till nu.
Och det blir lucia i morgon ändå, även om det blir med en av mina äldre luciafilmer. En del av mig är fortfarande ledsen över att det inte blev som jag ville, men att lära sig släppa taget är ju en av livets viktigaste lärdomar. Nu fortsätter livet som vanligt och det kommer kännas befriande att plötsligt ha 100% fokus på allt jag gör istället för hälften som jag haft under några veckors tid.

Tack igen för era fina kommentarer. Ni berör så mycket!
Hoppas att ni haft en härlig start på den nya veckan.
Kramar ♥

23 Kommentarer på “Att släppa taget

  1. Ingela

    Supertrist att det inte blev av! Det är klart att man kan komma med pepp och så, men det är också viktigt att få sörja och inte trycka ner besvikelsen så man blir sjuk av den i stället. Men en tanke iaf: kanske du kan filma klart denna vinter och sedan ha ett år på dig att klippa den helt perfekt? Men det kanske var så du hade tänkt göra! 🙂 Kram!

    Reply
  2. Eija

    Dina Luciafilmer alla andra år har varit helt magiska, Fina Jonna❤️🙏🏽 Njut för en gångs skull av att få vara inne och dricka ☕️ och äta lussebullar. Så har vi något att se framemot nästa år!

    Reply
    • Evy

      Håller med dig Eija. Den luciafilm du redan skapat kan vi se många gånger till, men jag förstår att du hade sett fram emot att få göra en ny. Men nu har vi som följer dig något att se fram emot till nästa Lucia. Något som håller oss vid liv och får oss att längta. Tack för det Jonna <3

      Kram till dig och Glad Lucia, och God Jul till dig och Johan

      Reply
  3. Annica

    Jag förstår din känsla men den första filmen är nog ändå bäst…var det inte då som du hamnade i ”den vindstilla bubblan”? Kram på er!

    Reply
  4. PJ:s byffé – från by till fe

    Som sagt, allt har en mening, även att du inte i år kunde göra en ny Lucia-film. Jag förstår att det känns trist. Att kunna släppa taget, för att få ett bättre grepp längre fram, är också något vi får lära oss i livet. Jag hade ju en liten önskan inför julen, i en tidigare kommentar. Nåt att fundera på i en eller annan form?

    Så mycket kallare ni har fast vi bor på nästan samma breddgrad. Här har det legat på max -10.

    Reply
    • Magnus

      Håller med! Tänk bara på ”Grevinnan och betjänten” på nyår. Hur många år har inte den hängt med? Och ändå sitter man där och skrattar åt den stackars betjänten varje år.
      Deppa inte allt för mycket Jonna. Se istället möjligheten att kunna finslipa ”manuset” i lugn och ro till nästa vinter. 😉
      Stor kram!

      Reply
  5. Rebeckaa K

    Måste det vara snö i en luciafilm?
    Du är ju normbrytare är det inte att tänka i nya banor?

    Hilsen fra Rebecka

    Reply
  6. Dixi Wonderland

    Men usch för detta jävla väder!
    Önskar att jag kunde samla ihop den lilla snön som föll ikväll och skicka den till dig för det hade varit så roligt att få se vad ditt kreativa jag hade velat skapa i samband med Lucia. Det är nog det värsta jag vet med att jobba med sociala medier. Man är så beroende av vädret och det är i stort sett det enda som man inte kan påverka. Jätte tråkigt att detta inte gick vägen men jag hoppas att du får chansen nästa år 🙂

    Reply
  7. made by mary

    Åh men finis! Har inte hunnit med att läsa och kommentera inne hos dig som jag brukar och önskar och har läst ikapp mig lite nu. Blev ledsen för din skull, känner igen känslan lite och vet att det kan kännas outgrundligt tomt och tungt, fast det ”bara” är något värdsligt. Och det där med vädret styr så mkt med bilder och bloggen kan jag känna, hur roligt är det att fota och filma när allt är 4 nyanser av brungrått… så förstår dig verkligen! Men dina luciafilmer är ju faktiskt så magiskt vackra att de står sig många år, så oss läsare gör du ju ingalunda besvikna! <3 Du får ladda om och tanka ny energi genom kramar och pepparkakor..och tända ljus! Hade jag kunnat hade jag skickat en hög med snö från oss till dig.

    Stor kram!

    Reply
  8. Valkyria

    Det verkar inte vara Lucians år.
    Samma har hänt mig, jag hade en så tydlig idé jag ville förmedla till Lucia men allt bara gick rakt åt ja. Jag känner med dig, det är inget roligt alls, ett år är en lång tid men vi får helt enkelt göra på långt innan Lucia till nästa år så kanske det kommer bli ännu mer magiskt nästa gång 🙂

    ta hand om dig

    Reply
  9. Camilla

    Det kommer fler Lucia-morgnar… men jag förstår känslan… Jag ser gärna dina tidigare Lucia-filmer igen, även om jag blir väldigt nyfiken på nästa…
    Kram och sköt om dig och er!

    Reply
  10. sandra

    Fina, fina du! Vet precis hur det är när en går helt upp i drömmar och tankar kring ett projekt som inte går vägen. Det finns en mening med allt, typ som när du blev superbesviken för att du inte vann den där tävlingen och blev tillsammans med Johan istället 😉

    Reply
  11. Janet Doane

    A new Lucia film? I was touched by the last one you made, it was so magical and beautiful! When the time it right, we will celebrate with you that your dream and vision is manifested. And I too want to congratulate you for being nominated for ”Best norm breakers”! What an honor, and I feel you deserve it completely – fingers crossed!

    These new photos you just posted… I gasped at that one with the blue, blue sky and stars… what an experience to see this, the colors, the light, the energy, how blessed and wondrous. I just want to breathe it all in, like the cold, clear air that you describe, cleansing the body. This is how I feel it too but didn’t quite know that until you wrote it, and then I was smiling, yes, this is true.

    You look so cozy with the fire and with Johan… I didn’t know that about the trees either, making those sounds. Here are yet more memories to carry with you on your life journey. A thousand thanks for sharing, Jonna! My days are always enriched by your blog! ❤️

    Reply
  12. Emmelie

    Trist att det inte blev som du tänkt dig men samtidigt så var det nog meningen oxå.. Att du fick lära dig släppa taget, andas och inse att allt blir inte alltid som planerat..

    Tänker sen.. Kan du inte göra en fin ljuskonstellation med marschallerna? Tex kring den där tjärnen du gillar eller varför inte på den där toppen med vyer över nejden? Och så kan du lussa lite för att avsluta med stämningsfull kulning, hade inte det varit något säg? 🙂 .. Behöver ju sen inte vara prick idag heller utan kanske något att göra till vintersolstånd den 21, fira ljusets återkomst så att säga..

    <3

    Reply
  13. Lars 8463

    Jag tror att jag börjar förstå
    hur enormt starkt
    Den kreativa idégrytan
    kokar i dig när du har
    fått idén till ett nytt recept.

    Hur enormt stark
    Smaken är på din
    tankes tunga.

    Bilden där du sitter på huk
    med händerna mot lågan
    Johan står bredvid och tittar
    upp mot omgivningen och
    stjärnorna
    Plus texten

    Jag tycker att du är ett geni
    Bara så att du vet
    Så jag väntar förväntansfullt
    i flera poff bara det blir som
    du tänkt dig.

    En liten fråga
    Om jag någon gång försöker
    skriva en text som ger dig
    uppskattning och beröm.
    Skulle det bara kännas bra då?
    Eller skulle det få dig att känna
    en gnutta prestationskrav?
    INTE meningen!!

    Kram

    Reply
  14. Marina

    Allt händer av en anledning, säkert var det meningen att det skulle bli så här i år för att nästa år ska kunna bli ännu bättre! Din luciafilm från 2012 är fortfarande magisk och ger mig rysningar i hela kroppen, kan aldrig se den för många gånger! <3

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.