Att våga sätta värde på det man gör

Jag känner att jag bara måste ventilera mig om en sak som jag stör mig fruktansvärt mycket på. Jag kan tänka mig också att det inte bara berör mig, utan kanske är något som många råkar ut för som jobbar inom något kreativt eller driver eget företag.

011802
I 9/10 jobbförfrågningar jag får (det kan handla om allt från fotojobb/samarbeten/utställningar/köp av bilder/föreläsningar osv)
så låter det alltid på samma sätt. Någon hör av sig, oftast via mail, och är väldigt intresserad av något slags samarbete eller att jag ska utföra ett jobb åt dom på något sätt. Jag blir alltid jätteglad såklart, TILLS jag läser raden “Tyvärr har vi ju väldigt liten budget till det här…

Det slår aldrig fel. Jag har på sista tiden börjat undra om det bara är jag som alltid får jobbförfrågningar från företag eller personer som inte har råd att betala mig det som de egentligen tycker att det är värt. För jag förutsätter att anledningen till att de nämner att de har liten budget är för att de själva inser att de inte kommer ha råd att betala mig det som jag kommer att behöva för att tjäna på det tillräckligt för att det ska kännas bra.

Jag tror absolut att det har att göra med vad man jobbar med. Och eftersom kreativa och konstnärliga yrken av olika slag aldrig riktigt fått den status jag tycker att det förtjänar så är det liksom helt okej för folk att vilja ha produkten eller jobbet mycket billigare.

Tänk om jag skulle gå till affären och lägga upp varorna på bandet och säga till kassörskan “Jag vill köpa det här, men min budget är tyvärr för liten för det, men det kanske går att ordna ändå?” Eller leja en snickare för att renovera köket och  först säga “Jag kommer inte ha råd att betala det som jobbet är värt, men du kanske ändå kan känna att det gynnar dig på något sätt?”

012404
Jag menar inte att peka ut någon med detta, eftersom jag förstår att ingen egentligen menar något illa med det. Att någon vill att jag ska göra ett jobb är ju egentligen smickrande i sig och gör mig väldigt glad, även om de själva tycker att de inte har den tillräckliga budgeten för det. Jag önskar bara att det här ska lyftas fram lite mer. Att man inte ska behöva sänka sig prismässigt bara för att man driver eget företag eller jobbar med något som inte tycks ha riktigt “fasta” priser.

Just i år så har jag bestämt mig för att vara mycket mer noggrann med vad jag lägger min tid på. Allt för många gånger så har jag satt mig i situationer eller tackat ja till olika saker som i slutändan inte gett mig någonting. Det här året ska jag få lite mer skinn på näsan och våga välja det som känns bra, och inte bara tacka ja till första bästa i hopp om att få in några slantar. Det här året vill jag lära mig sätta värde på det jag gör, och inte sänka mig för att vara snäll mot någon annan eller för att jag tror att det ska gynna mig på något mirakulöst sätt i slutändan. Jag har insett att det inte funkar i längden. Och det är helt upp till mig att förändra det.

Underbaraclara har skrivit ett jättebra inlägg som ni kan läsa HÄR, om hur man ska ta betalt som egen företagare. Jag har läst det många gånger, men som jag nu verkligen vill ta till mig på riktigt. Jag har alltid tyckt det varit svårt att kombinera mitt jobb med att ta betalt, något som man tycker borde vara det mest självklara. Men det är svårt, och det kommer jag nog alltid tycka oavsett. Men att våga sätta rätt värde på det man gör tror jag är en väldigt bra grund, och där ska jag börja nu.

Är det någon som känner igen sig i detta eller har några tankar och erfarenheter att dela med sig av? Varför är det såhär? Och kanske är ni några som också känner att ni skulle behöva sätta mer värde på det ni gör! ♥

57 Kommentarer på “Att våga sätta värde på det man gör

  1. j

    Förstår dej precis! Jag tror det handlar om att man är ensam. Jag driver själv ett litet företag inom handel, alltså en butik och det märkliga är att det är otroligt många som nät de köper säger; Vad ger du mej för bra pris på det här då? Eller; Nu när jag köpt detta kan jag väl få den här. Det vill ha rabatt och lägre pris men om som du säger se handlar på ica säger de väl inte; Nu när jag handlar så mycke kan jag väl få en liter mjölk? Nä många förstår inte att detta är ens jobb och att man sliter hårt och redan tjänar lägre än anställda. STÅ PÅ DEJ Jonna!! Du är värd precis varje krona du bestämt!! ❤

    Reply
  2. Frivid42

    Skulle själv tro att problemet är tvådelat:

    1. Du beskriver ett enkelt liv vilket indikerar att du inte behöver så mycket vilket i sin tur gör att vissa kanske tror att de ska kunna kontraktera dig till en lägre kostnad än andra fotografer/föreläsare…

    2. Eftersom kreativa arbeten ofta går på inspiration så kan det ju förekomma tillfällen där man är beredd att göra vissa saker för ingen eller mycket liten ersättning (förekommer även bland etablerade välbetalda Hollywood skådespelare etc) bara för att själva uppdraget är så inspirerande och/eller i sin tur kan leda till nästa steg.

    Detta är mina funderingar?!

    Reply
    • Thérèse Eriksson

      Nu utgår jag ifrån att det inte är dina åsikter du återger Frivid42, men jag vill ändå bemöta punkt nummer två eftersom det är ett så vanligt argument.

      Att kreativa arbeten går på inspiration är bara delvis rätt. En författare, fotograf, dansare, musiker eller vad det nu gäller kan inte sitta och invänta inspirationen. Vi måste jobba och producera även om inspirationen tryter, vilket den gör med jämna eller ojämna mellanrum för de allra flesta. Bara det faktum att din inkomst är beroende av eventuell inspiration är en riktig inspirationsdödare.

      Att göra ett inspirerande – eller creddigt – jobb gratis är därför inte så imponerande om man är en välbetald Hollywoodstjärna. Då har man ju redan tak över huvudet och mat på bordet. Att göra detsamma när man är frilansare som sliter månad för månad för att få ihop sin ekonomi är ett helt annat utgångsläge. Då är varje timme man lägger på gratisjobb en timme man måste jobba igen någon natt eller helg för att ändå få pengarna att räcka.

      Reply
      • Frivid42

        Du har helt rätt att detta inte är mina åsikter utan ett exempel på hur jag tror att många tänker. Problemet med “fördomar” är att de oftast i vissa fall är riktiga. De flesta kreativa personer (jag själv inkluderad) blir så motiverade av vissa typer av uppdrag att man kan tänka sig att göra dem för liten eller ingen ersättning.

        Reply
  3. Peter Ståhlberg

    Känner igen detta. Inte från egna erfarenheter men det återkommer gång på gång från andra jag kännner. Rent generellt är det svårt att sätta värde och pris på vår tid. Även som egenföretagare (där jag har erfarenhet). Vi blir liksom fostrade att bara “vissa” aktiviteter är värda något (oftast jobb i form av anställning och studioer). Resten är ovidkommande.
    I själva verket är ju alla aktiviteter vi gör i livet betalda med något ovärderligt: vår egen tid. En begränsad råvara som dessutom inte är förnyelsebar. Men i de flesta fall tvingas vi sälja den till löjliga priser då systemet skapar en utslagsmentalitet genom konkurrens. Detta är nog särskilt vanligt och tydligt i kreativa aktiviteter. Speciellt om “kunden” inte har (full) förståelse för det man utför och hur mycket arbetsinsats det faktiskt kräver.
    Om du lägger ned en hel dag på att fotografera, välja ut det som blev lyckat, redigera och presentera resultatet så syns ju inte det riktigt. Man kan ana men bara om det finns någon form av erfarenhet eller medvetenhet bakom tankeprocessen.
    En enda bild kan ta åtskilliga timmar i anspråk innan fotografen får någon som helst utdelning.
    En film ännu mer. En bok kan ta ett år att göra (eller flera). Musik kan ta timmar per minut färdigt resultat.

    Problemet är ju det ständiga dilemmat att avnjuta resultatet av någon annans arbete oftast tar mycket kortare tid än att skapa det samma. En låt kan ta några minuter. Ett foto några sekunder. OSV.

    Allt detta gör det svårt för mottagaren att förstå varför det skall värderas högre.

    Vad man måste lära sig är att försöka kommunicera varför det man gör och det pris man tar är värt något. Sedan att också lära sig att förhandla. Sikta högt. Sätta målpunkter (som kunden inte vet om) och sedan räkna med att förhandla ned till någon av dessa prisnivåer. Just förhandling och köpslagan är något som nästan fallit i glömska där alla priser är satta av säljaren. Prutat och klart. Det är väldigt lite egentlig handel. Tyvärr…

    Reply
  4. Therese Lantz

    Helt rätt! Jag tyckte att Underbaraclara sa det väldigt bra när hon skrev om det, och det glädjer mig att du också tänker såhär. Jag själv är inte i alls samma situation då jag studerar nu, men jag tycker att det är så fräckt av folk att inte vilja betala för det man får. Jag tror också att det är fler kvinnor än män som får sådana här förslag, vilket irriterar mig ännu mer. Heja dig och våga ta betalt! 🙂

    Reply
  5. Elna - Cykellycka, mjölksyra & äventyr

    Jag känner igen mig väldigt mycket – jag har frilansat som grafisk formgivare och sedan drev jag en mindre byrå med två kollegor – och det hände ju dagligen att folk tog kontakt och ville att jag skulle jobba med minimal ersättning, eller “för att det är bra för portfolion”. Och nu – med en blogg som når ut till många cyklister i Sverige, händer det regelbundet att folk vill samarbeta utan att betala – man ska vara glad och tacksam utan att tjäna pengar. Bra, väldigt bra, att du lyfter frågan och riktigt bra att du bestämt dig för att välja det som ger dig något, heja!!!

    Reply
  6. Anna

    Hej,
    Som handarbetare känner jag igen mig. Det är tråkigt när personer lägger beställningar på alster som man gjort och de tror de går att få till en nsätan gratis kostnad. Kolla detta inlägg: http://www.kammebornia.se/priset-pa-ett-par-vantar/#.VqjIfoXhCUn
    Beskriver bra hur det kan vara för tex mig. Därför många handarbetare gör till sina vänner, släkt och till sig själv. Det är knappt summan för alster går ihop till garnkostnaden.
    Tråkigt men sant.

    /Anna

    Reply
    • Anna-Karin

      Toppen!
      Just den texten jag letade efter.
      Den är såå på pricken vad gäller mycket av det *mjuka* hantverket som oftast produceras av kvinnor.
      Mycket tänkvärd text att läsa.
      Tack!

      Reply
  7. Thérèse Eriksson

    Jag är författare och föreläsare och känner igen mig oerhört väl! Mina utbildningar (som handlar om psykisk ohälsa hos unga) riktar sig främst till den offentliga och den ideella sektorn, som inte är särskilt penningstark. Jag har genom åren fått otaliga förfrågningar som i princip handlar om att jag ska göra ett uppdrag gratis eftersom det är “för en god sak” eller “ger mig erfarenhet”.

    Det har tagit ganska många år, men nu har jag faktiskt arbetat upp det mest nödvändiga skinnet på näsan i alla fall. Och hör och häpna: ju säkrare jag blir på att ta betalt, desto mer seriösa förfrågningar får jag. Dessutom känner jag mig solidarisk gentemot andra: tar jag ett jobb för en struntsumma, blir det svårare för andra författare att ta skäligt betalt. Numera har jag utskrivet mina minimiarvoden på hemsidan. Det kan säkert göra att jag missar något spännande uppdrag, men det gör skambuden färre.

    Jag hänvisar alltid till Författarförbundets minimiarvoden, vilket är väldigt skönt. Det borde väl finnas motsvarande rekommendationer för fotografer? Du har ett yrkeskunnande och en expertis som du ska ha betalt för. Jag hoppas att det här blir året då du vågar säga nej och värdera dig själv. Kör hårt!

    Reply
  8. www.olgamagnusson.se

    Att vara verkligt uppskattad är härligt. Att bli utnytjad är obehagligt och onödigt.

    Jag tycker det är skönt att slippa ta betalt av privatpersoner.

    Min man har hjälpt mig med min prissättning. (porträttmåleri) Jag hade inte haft uppdrag på ett tag och var väl inte särskilt sugen heller. Men så ringde man från ett universitet där rektorn skulle målas. Min man satt bredvid och sade ett pris som jag aldrig hade drömt om att ta själv – och som jag stammade fram. Jag fick uppdraget. Det var inga problem. När jag väl stammat fram/sagt priset en gång var det INTE svårt att säga det igen. Och det brukar inte vara svårt att få vad jag begär – mycket pengar – men inget överpris. Jag får helt enkelt betalt för min tid och det känns skönt.

    Jag tycker det är bra att bestämma sig för vad man behöver få in och utgå ifrån det när man sätter sina priser. Och jag tycker att man både för kunders skull och för sig själv SKA tänka igenom och sätta tydliga priser.

    Jag tycker man kan göra roliga samarbeten med kreativa vänner på “fritiden”, eller EFTER att man fått in för brödfödan. Det kan ge mycket glädje och energi – och man blir inte utnytjad.

    Reply
  9. Anonym

    Jag tror att det är flera faktorer (mest kulturella),
    * Det konstnärer gör är inget “riktigt” jobb. Det gör är en hobby så vem som helst kan göra det.
    * Eftersom det är bara ett hobby så spelar det väl ingen roll om du gör det gratis eller får betalt? Du tycker att det är roligt ändå, eller? Så liksom får du betalt då ska du vara tacksam oavsett vad du får.
    *Du kan se hur dålig bild folk har om konstnärer bara om du kollar vad folk tycker om de estetiska linjerna på gymnasiet!
    *Folk är snåla!
    *Folk uppskattar inte värdet i konsten!

    Reply
  10. Louise

    Jag igen mig i varenda ord, som vanligt. Har frilansat och konsultat i flera år. Hade jag fått en femma för varenda gång någon erbjudit mig “en chans att synas”… Vi frilansare kan tydligen betala mat och hyra med “exponering”, jag har bara inte kommit på hur ännu. 😉

    Känns som att det här är en växande fråga just nu, vilket är bra. Särskilt inom bloggvärlden, där det fortfarande finns så många fördomar och så mycket okunskap. Jag tror på att påminna om både kunskapen och det praktiska arbetet som ligger bakom det kunden vill köpa. Hur lång tid och hur mycket jobb har det tagit för dig att bli så pass bra på det du gör, som de nu vill ta del av? Det är långt mycket viktigare än hur många faktiska arbetstimmar det tagit dig att t.ex. måla en tavla.
    En annan teknik är att föra diskussionen bort från priset och istället på värdet de får för sin investering. Det brukar funka bra. =)

    Helt rätt att du bestämt dig för att värdesätta ditt arbete högre, det är du verkligen värd!

    Reply
  11. Lars Andersson

    Känner igen mig i det du säger. Jag jobbar inom den kulturhistoriska sektorn och ofta får jag förfrågningar om att komma och föreläsa om allehanda ting som har med kultur, kulturhistoria och kulturarv att göra. Och ofta får jag då höra att “vi har ju inte så stor budget men…” Det är som om de tror att bara för att man jobbar inom en viss sektor så skall man jobba ideellt och mer eller mindre gratis på sin fritid. Det är väl nog med att man är relativt underbetald i sitt jobb, skall man till det jobba gratis på fritiden?
    Ingen skulle väl fråga en ingenjör, en läkare eller tandläkare om de ville jobba lite extra gratis på fritiden bara för att de trivs så bra med sina jobb.

    Reply
  12. www.olgamagnusson.se

    Var gift på 90-talet med en man som gav föredrag. Han ville inte få för många. Bara lagom många. Han tog på den tiden 10 000kr för en timmes föreläsning + resa. Han valde att sätta ett pris som en tredjedel skulle ta utan att blinka. En tredjedel skulle tacka nej för att det blev dyrt. Och den sista tredjedelen skulle kämpa lite för att kunna betala. Det funkade bra.

    Och det ÄR så att man blir (tyvärr) mer respekterad och väl bemött när man kan ta betalt.

    Tror du kommer att få till det här riktigt bra Jonna nu när du börjat fundera över det!

    Reply
  13. Rania {Rania Maria Photography}

    Jag får också sådana mail titt som tätt och det är verkligen tråkigt! Som du säger så skulle det ju aldrig fungera om man hade den där mentaliteten kring andra jobb men inom den kreativa / bloggbranschen tror folk på något sätt att det är okej. Men det talas mer om mer om det och vi är fler och fler som säger ifrån så jag tror och hoppas verkligen det vänder snart – att företagen förstår att det vi gör också är ett skäligt arbete!

    “budget” är ju dessutom inte samma sak som att faktiskt ha råd. Budget är en uppskattning, vad företaget Vill och tycker det är värt för dem att lägga på en viss typ av tjänst eller produkt. Ibland får de räkna om sin budget om de inser att det de vill köpa kostar mer, men de fortfarande känner att det är värt det.

    Det är bara att våga ta för sig, som du säger ha skinn på näsan, och välja vad man tackar ja till. Tillsammans blir vi bloggare / kreatörer / fotografer starkare!

    Reply
  14. Maria Tjärnström

    Känner igen mig så väl i det du skriver! Beundrar dig som vågat ta steget och lever på det du skapar, själv är jag inte där än men har kommit så pass att jag har enskild firma sedan några år och går ner på deltid för att ägna mer tid åt mitt företag (jag är konstnär och fotograferar en del).
    Precis som dig får jag också ofta förfrågningar av den typen ”vi har liten budget” eller ”kan du sponsra vår förening med en tavla”. I början blir man smickrad och glad över att någon ser och uppskattar det man gör, det tar ett tag att lära sig säga ifrån om man inte får rimligt betalt eller åtminstone någon tjänst eller marknadsföring i utbyte som ger mig fler beställningar.
    Om det som en gång började som en hobby övergått till att bli ens yrke och försörjning är det extra svårt både för en själv och omgivningen att förstå att det kostar – och vara villiga att betala! Jag har dessutom väldigt svårt att själv marknadsföra min konst, det känns som om jag säljer en del av mig själv…
    Men om man däremot utbildar sig till tex. mattläggare, startar en firma och tar på sig uppdrag så är det nog enklare att upprätta en fast prislista och folk förstår också att jobbet kostar.
    Prissättning av konst är jättesvårt, jag är medveten om att jag tar för lite betalt för mina skapelser för att kunna försörja mig på det, samtidigt är jag rädd för att tappa beställningar om jag höjer priserna för snabbt. En svår balansgång…
    Du är i alla fall en inspirationskälla och förebild för oss enmansföretagare inom kreativa yrken på landsbygden. Ett levande bevis på att allt går om man bara vill och vågar! <3

    Reply
    • JP

      Jag tror att det finns ett par faktorer till i det här, nämligen vikten av formell utbildning och det skitsnack som självlärda utsätts för
      av de som är formellt utbildade och som redan tillhör “skrået” (vilket kanske inte är helt förvånande om jobben är få och konkurrensen stor).
      Det här är ju dock inte begränsat till konstnärliga yrken, det är ju precis lika illa inom tekniska yrken, den som inte gått på “rätt” skola bedöms mycket hårdare vid misslyckanden och har mycket svårare att ta betalt för sitt arbete.

      När det gäller hantverkare såsom elektriker, vvs osv.. så finns det ofta ett formellt utbildningskrav (du ska akta dig för självlärda elektriker 🙂 men också branschorganisationer som sätter reglerna och grundpriserna, det gör ju att det är lite enklare att starta upp en sådan verksamhet eftersom många ramar redan är satta.
      För fotografer finns ju BLF, även om jag själv inte vet hur stort värde det är att tillhöra dem.

      Sen är det ju tyvärr också så att sälj är en stor del av egenföretagandet, den som är utåtriktad och slängd i käften har en fördel direkt och kan även snacka bort eventuella underleveranser och vända det till sin fördel.

      Reply
  15. Monica

    Jag tror att folk främst är snåla, nej jag tror inte, väldigt många människor är snåla och utnyttjar andra, försöker alltid, bara att som någon berättar om kunderna i sin butik, att de inte vill betala priset som är satt eller vill också ha något gratis extra.

    Representanter för företag tänker inte efter om priset de föreslår är relevant i förhållande till kompetens o.s.v. bara de kan roffa åt sig själva. Så bra om du ställer krav, tror det blir bättre som flera andra berättar om.

    Reply
  16. Adam

    Det är ofta likadant inom programmeringsvärlden. Folk vill ha stora, komplicerade system för tiotusen spänn. Vi får ofta kommentarer som jag misstänker känns igen i kulturkretsar, tex: “Men vadå, du tycker ju det här år kul”, och så förväntas man jobba i princip gratis.

    De vet helt enkelt inte hur mycket jobb det innebär, eller så försöker de bara pruta direkt. I vilket fall som helst så kostar nog sådana klienter mer i förhandlingstid än det är värt.

    Antagligen fungerar det också i många fall. Liksom i konstvärlden bygger programmerare en portfolio, nybörjarna har knepigare att få ett jobb utan portfolio och kanske tar en månad till skitlön för att bygga upp den. Då lär man dessa människor att värdet på ens arbete ÄR nästintill noll och de kommer försöka igen.

    Reply
    • JP

      En programmerare som inte kan visa upp vad man gjort är inte en
      programmerare, de är endast en person som är intresserad av de teoretiska aspekterna med programmering.
      Det vimlar av sådana personer, inte sällan med lång utbildning, det finns 11 åringar som har större praktiskt erfarenhet
      av programmering än vissa nyutbildade civilingenjörer.

      Portfolion bygger man innan man går ut till en eventuell arbetsgivare/kund.

      Men, även om man har en portfolio kan det ju vara tufft, det ligger ju i motpartens jobb att också försöka förhandla ner priset.
      Det är otroligt lätt att vika ner sig i en sådan situation, särskilt om man inte riktigt har råd att tacka ner eller om
      uppdraget är så intressant att man gärna vill ha det bara av den anledningen.

      Reply
  17. Andrea

    Känner igen mig så väl. Får ofta tacka nej till skambud, dels för att behålla min integritet och dels för att gynna resten av branschen och ens kollegor i den. Om vi alla stod på oss och inte konkurrerade prismässigt så skulle inte folk tvingas lägga ner verksamheten för att inte får de att gå runt ekonomiskt..

    Under tiden så får man helt enkelt stå på sig, håller med i allt du skriver. Och precis som du nämnde så kan man ju lugnt och sakligt förklara kostnaderna man själv måste betala, och dra liknelser som du hade om när man ska betala i kassan i en mataffär, eller när man anlitar en snickare.

    Tack för att du tar upp detta! <3

    Reply
  18. Maria

    Suveränt inlägg Jonna! Blir så himla glad att du tar upp detta. Stå på dig och sätt värde på det du gör. Jag tror att man gör sig själv en enorm otjänst om man inte tar ordentligt betalt. Det blir lite “jaha, så mitt arbete är inte värt mer än såhär. Vem tror jag att jag är egentligen?”. I det långa loppet skadar man sin självkänsla när man låter andra kliva över en. Jag har själv, som nybörjare, fått skamliga arvoden för några foton och artiklar jag sålt som frilansare. Men mina foton och artiklar tar upp lika mycket plats i tidningen, och är säkert minst lika läsvärda, som de välbetalda journalisternas arbeten.

    Jag önskar dig all lycka till! Hoppas du får många tips och verktyg för att handskas med prisförhandlingarna framöver!
    Kram

    Reply
  19. Evelina - Evelinas Ekologiska

    Känner igen mig så mycket!!
    Jag har blivit bättre på att säga ifrån, vågat höja priser lite och tacka nej till samarbeten för att istället bara tacka JA till sådant som känns riktigt bra. Men jag behöver jobba på det ännu mer. Oj vad vissa mail och erbjudanden kan göra en irriterad..så tråkigt!
    Blir så peppad att läsa inlägg som dessa 🙂 Tack <3
    Kram
    /Evelina

    Reply
  20. Boije

    Bra där Jonna!
    (och så finns känslan ofta där att man ska känna sig ‘tacksam’ över att de valt en…och så har de skickat samma mail/förfrågan till sååå många…!)

    Jag behöver verkligen nya kängor, vill ha samma märke sort som jag slitit ut, då är det väl bara att gå till skoaffären/leverantören och få dem att känna sig utvalda när jag väljer deras skor…men jag kan inte betala vad de vill ha men jag har ju deras skor på fötterna och det är väl betalning nog..

    Reply
  21. Anonym

    Man kan ju räkna ut en timlön baserat på referenser från andra inom liknande branscher. Räkna in all din arbetande tid. Planering, idè & skiss, förberedelse, utförande, material, resekostnad, efterarbete. Så skatt på det. Då borde du kunna få svart på vitt och en tabell att gå efter när folk undrar.
    För en värdig betalning ska du ha, så är det bara.
    Mvh
    San

    Reply
  22. R::bert

    The common case in creative business. There are so many thoughts and questions I have too.

    I guess some people do not really think about what they are asking for. And therefore you have to explain it sometimes with something like the very good example that you are also not going to the shop and ask something like that. And when they even do not agree I have to think about some wise words of one of the most famos designers in germany: of course I can do it cheeper, but then you can only get …
    I think people have to learn, that our work is not only fun. At first we have to do that to live, like themselves have to do that too. Again: Sometimes it really can help to ask what they are able to pay and to tell them what you are able to do for that, something like offering options and give them a choice.

    Although I think you are already a person that knows what she wants and also can communicate that to others, I hope you will be able to do what you want and what is it worth to do this year how you are dreaming about. May not the pressure in the head but the sound in your heart lead you (that’s by the way something I wish for myself too). Hug! 🙂

    Reply
  23. Felicia

    Förstår var du menar, men har ingen erfarenhet av det. Jag har istället tänkt på det här med att våga ta betalt och värdesätta det man själv gör, tex som fotograf. Har tänkt en del på det ifall man skulle satsa på sitt intresse..hur mkt man ska ta betalt, som blir bra för både mig och de som ska bli fotograferade 🙂

    Reply
  24. Karin

    Hej,

    Alla håller med. Och jag håller med. Mycket kan göras. Man får stå på sig. Och detta egentligen oavsett bransch.

    Men följande kan man nog ändå tjäna på att komma ihåg:
    Det finns MÅNGA marknader, många är nämnda ovan. Och på alla marknader sätts pris i skärningen mellan behov och tillgång. Vissa marknader blir ALDRIG enkla att vara på, andra är enkla att vara en helt självklar del av. Å andra sidan; vissa marknader KAN påverkas i behovsupplevelsen OCH gällande värderingen av behovet.

    Så stå på er för tusan. Det är bra. Det finns hjälp att få. Inspiration att samla. Som nämnts ovan.

    Men var inte naiva i era förhoppningar. Var pålästa, inspirerade, uthålliga. Och kanske; var beredda att ge upp om det inte funkar.

    Drastiskt. Kanske.

    Vänliga lyckönskningar till er alla!
    // Karin
    ps. För övrigt så hatar jag uppdelningen mellan “kreativt” och “icke-kreativt” arbete. Beskrivningar som ofta används tämligen ytligt och okunnigt. Rekommendation för den som känner sig träffad: lägg fem minuter på wikiläsning på kreativitet. Och sen fem på att tänka.

    Reply
  25. Arne

    Hej Jonna

    Jag är med i ett Spelmansgille och vi har precis samma problem. Jag känner igen det så väl. Vi brukade ta 500 kr per spelning men fick höra av ett proffs att vi var alldeles för billiga. Stärkta av det höjde vi till 1000 kr per spelning, 2000 kr för midsommar. Men det är givetvis alldeles för lågt ändå i dagens läge. Man är rädd att ta för mycket betalt och svårigheten att veta vad man är värd känns igen. Men jag har kommit att tänka lite så här: I vårt samhälle är människor vana vid att är någonting bra så får de betala för det, kvalite kostar alltid, ju bättre desto dyrare! Och därför, om de får någonting gratis eller för en låg summa, så ses det som ingenting värt och av sämre kvalitet. Med andra ord, man avgör en hel del själv av sitt värde med den summa man begär för sin insats (givetvis inom rimliga gränser). Att vara för billig förringar bara ens värde. Jag tror att om man bara känner efter så känner man intuitivt på vilken nivå man skall lägga sig. Vi som är kreativa har tyvärr alldeles för lätt för att förringa vårt eget värde, men det gäller att våga vara ärlig mot sig själv.
    Jag känner liksom du att det här är svårt men jag hoppas att det här är till någon hjälp. Det är i alla fall hur jag tänker. Lycka till Jonna!

    Reply
  26. Nicklas

    Har drivit företag i tio år och det svåraste i början var att sätta priser att helt enkelt våga ta betalt och än idag tycker jag det är den svåra delen. Men precis som Underbaraclara skriver har jag lärt mig att man alltid ska ta fasta priser. Många gånger när jag skickat en offert på ett jobb t ex ett jobb som skulle kosta 70 000:- att utföra har kunden kontaktat mig och sagt att dom vill ha jobbet gjort av mig om jag kan tänka mig att gå ner 10 000:-. Blir ju lite som om jag skulle gå till en butik för att köpa en jacka och hittar en jag verkligen vill ha men så hittar jag en jacka i en annan butik som är lite billigare men inte lika fin. Jag går tillbaka till första butiken och vill köpa jackan men vill ha den 500:- billigare. Tror inte det funkar! Stå på dig Jonna! Vi småföretagare måste se till att vi överlever!

    Reply
  27. BJ

    Ja, det är en konst att ta betalt, speciellt att sätta ett pris på sina tjänster. Jag tror det är många småföretagare som känner så och inte bara inom konstnärliga yrken. Oavsett vad det handlar om är det nog klokt att lägga sig på en vettig prisnivå redan från början. Det är ingen bra idé att erbjuda ett lågt pris med syftet att få in en fot. Oftast är det svårt att motivera ett högre pris för samma sak vid nästa tillfälle. Man får däremot vara beredd på att lägga mycket tid på jobbet i början. En föreläsning är ett konkret exempel, där förberedelserna tar extra mycket tid första gången och då blir det kanske inget imponerande timpris.
    Oberoende av priset gäller alltid att kunden ska känna sig nöjd, och då kan man tycka att det inte borde vara svårt att sätta ett rimligt pris så att man själv blir nöjd. För kortare jobb kan man ha en intern prislista som stöd vid prisförfrågningar. Uträkningen kan börja med ett grundpris för en halvdag, heldag och ytterligare dagar. Man kan tänka att detta pris ska motsvara min arbetsinsats (annars kan man lika gärna stanna hemma och göra något annat kul). Fasta omkostnader, som hyra, telefon och dator, är lätt att glömma och kanske ska ingå i grundpriset. Sedan behöver man troligtvis lägga på en summa beroende på vad som ska utföras. Det kan handla om dyr utrustning som behövs och som man har med sig till uppdraget. Till sist tillkommer ersättning för resor och logi. Den totalsumma som man nu har räknat fram kan liknas med ett självkostnadspris. Ett företag bör gå med vinst också 🙂

    Reply
  28. När Annie fotograferar i Kalifornien

    Tror att det är extra svårt för kvinnor och ännu mer för unga kvinnor, vi förväntas bli glada för uppmärksamheten och att få vårt namn unden en bild i någon tidning eller så. Sedan tror jag äldre män oftare råkar ut för “dealare”, som ska pruta och ha rabatter. Jag tror man hellre spelar kvinnor på samvetet.

    Har gett mig själv det löftet i år. Att inte längre arbeta gratis. Jag har gjort alltför många fotograferingar för bekanta och vänner för att jag älskar att fota men utan en tanke på vad det kostar mig. Numera kostar det mig, förr var det lärdom. Nu är det slitage på kameran och tid jag kunde ha lagt på något som betalat min hyra… har nu mitt första riktiga jobb som anställd fotograf och det känns toppen. Och jag ska verkligen vara noga med att inte jobba gratis i framtiden. Det är väldigt, väldigt sällan det finns någon fördel i det för mig, vad än de som vill köpa tjänsten säger…

    Reply
  29. Pingback: What’s in a price? | Dönsby

  30. Magnus

    Det där är nog funderingar alla som har någon form av egen verksamhet brottas med. Jag kan tänka mig att vissa hantverk kan vara svåra att sätta ett verkligt värde på eftersom det skulle bli så orimligt dyrt om man skulle ta ut en skälig ersättning för nedlagd tid. Samtidigt gäller det ju, som flera varit inne på, att inte sätta för lågt pris och på så vis nedvärdera sig själv. Det måste vara en svår balansgång det där.

    Kom dock att tänka på BLF, Bildleverantörernas Förening (som jag vet att jag tipsade dig om i samband med bildstölden), och tittade in på deras hemsida (blf.se) nu. Bland det första jag såg där var en nyhetsnotis om att dom startat en ”Rådgivningsgrupp i pris- och marknadsfrågor”. Om du inte har gått med i BLF så tycker jag nog att du skall läsa på om vad du skulle kunna få ut av ett medlemskap där.

    Stor kram!

    Reply
  31. Challe

    Hej Jonna!

    Intressant inlägg då jag själv går & tänker mycket på det här. Jag arbetar som frilansande skådespelare & dramapedagog & jag hamnar oftast i samma sits som du. Ett tips är att fråga vad uppdragsgivaren kan tänka tänka sig att betala utifrån sin budget & därefter erbjuda ett upplägg som känns bra för dig, samtidigt kan du smyga in ett annat erbjudande som är lite dyrare, men som skulle ge dem mer valuta för pengarna. Ex. låt säga att uppdragsgivaren kan betala 5000kr+ resa, du säger: för den summan kan ni få 1h föreläsning, men för 7500kr kan ni få 1h föreläsning samt 1h WS i bildkomposition (jag hittade bara på siffrorna, eftersom jag inte har en aning om vad de brukar erbjuda dig, men du fattar grejen!) Jag fick lära mig den här förhandlingstekniken av en föreläsare, Maria Österåker, som skrivit boken “Ta betalt!” som handlar om prissättning i kreativa branscher. Kolla upp den! Allt handlar om att förhandla smart & jag håller på att öva mig i det också & Maria har fler värdefulla tips. För är det någonting som jag avskyr så är det den där klumpen i magen som uppstår när man sagt ja till ett uppdrag som är underbetalt.

    Heja dig!

    /Challe

    Reply
  32. Fantasiresor

    Väldigt bra inlägg och jag kan inte annat än hålla med till 100%! Ännu värre är det när man får erbjudanden till bloggen tycker jag (jag har en reseblogg), då är det som om folk tycker att de kan få massor utan att betala över huvud taget. Har också satt upp samma mål som du för i år, det är dags att börja säga tack men nej tack 😉

    Reply
  33. Charlotta Sofia springer o trimmar

    Åh, håller med och relaterar så himla mycket! Ett av mina första blogguppdrag var en grej som krävde många timmar, utformande av recept och fotande och så kom det där: “Vi är nystartade och har väldigt liten budget” och jag var i det läget för mesig för att våga sätta ned foten. Haha, alltså, jag tror att jag i slutändan faktiskt BETALADE för att göra det där uppdraget? Nu är jag lite tuffare men det är fortfarande svårt. Jag jobbar ju med min blogg och eftersom den inte är gigantisk så är det många som förväntar sej att en ska göra saker gratis alternativt för någon pryl som en sen får skatta för 🙁 Om en ska titta på bloggar så tror jag dock att vi är på väg mot en vändning och det är verkligen mycket Better Bloggers förtjänst tror jag 🙂
    Tycker förresten det här blogginlägget var så himla bra med tanke på kreativa yrken: http://www.kammebornia.se/priset-pa-ett-par-vantar/#.VqqU__nhDIU

    Reply
  34. Seisma

    Jag tänker mig att frågan att kunna ta betalt är inte så enkel och statisk, utan måste ses från fall till fall. Om det handlar om hantverk som slöjd och stickning så är den sortens arbeten hopplöst dåligt betalt om man ser till nedlagt tid och skiljer sig inte speciellt mellan manligt och kvinnligt. De fackligt kontrollerade arbetsplatserna är i stort sett bra betalda för arbetstagarna och de har även en slags fallskärmar en tid efter att de blivit arbetslösa. Däremot är många egenföretagares situation sådan att de säkerligen utnyttjas av vissa om man inte kan säga ifrån. Å andra sidan har vissa kanske inte råd att tacka nej till olika erbjudanden heller, så det går inte alltid att stå envist fast vid ett visst pris, för det kan sluta illa i förlängningen. Jag tror på förhandling och när båda parter börjar kallsvettas då borde priset vara rätt, om man tänker på den materiella biten. Jag själv brukar tänka så att det går inte bara att vinna utan att förlora något och om jag har förlorat något så kommer jag att vinna tillbaka det på något sätt och inte nödvändigtvis materiellt. Även naturen balanserar ständigt upp det positiva och negativa så det kan inte finnas någon obalans mellan de negativa och positiva partiklarna. Jag tänker mig även att denna lag om vinst och förlust balanserar människans fysiska och metafysiska tillvaro, så det kanske inte alltid är så bra att bara vinna materiellt. Kanske bra då att ibland medvetet förlora i förhandlingarna om det materiella, för att vinna något som är ännu värdefullare, vilket i sin tur hjälper till att skapa nya möjligheter.

    Reply
  35. Jessica

    Har samma erfarenheter som dig. Jag föreläser och har fått in massa förfrågningar, det värsta är att de förväntar sig att jag ska göra det gratis eller för en “billig peng”. De tror att man bara står och pratat i en till två timmar och att någon tusenlapp då borde räcka. Men ofta har man en jätte lång förberedelsträcka där man läser fakta/artiklar samt gör ett material. Samtidigt är det en jätte urladdning att stå på sen som inte bara tar tid utan också kraft. Jag har också tidigare känt att det är svårt att ta betalt men jag har ändrat tankesätt. Först kände jag att de köpte min tid och nackdelen då är ju att man är för snäll och ger bort den, men när jag istället börjar tänka att det inte är min tid, utan tid från min familj, mina barn, då blev tiden mkt dyrbarare, och då känns det lättare att ta betalt ☺️

    Reply
  36. Anna

    Intressant inlägg och intressanta svar!
    Jag tror att det enklaste är att ha en rimlig prislista, och hålla sig till den. Seriösa uppdragsgivare betalar vad det kostar. Om det någon period blir tunt med uppdrag är det bättre att fylla ut med andra jobb än att acceptera skambud.
    Jag är visartist och jag och mina kollegor får ofta erbjudande om att komma och spela för inga pengar alls, men “det är ju bra reklam för dig, ett tillfälle att synas”. Jag har kommit fram till ett svar som jag numera alltid kör med:
    “Nej, det är inte bra reklam för mig att spela gratis. Det är tvärtom dålig reklam för mig att spela gratis, eftersom det berättar om mig att jag inte värdesätter mitt yrkeskunnande och allt arbete jag lägger ner på att utvecklas och bibehålla min professionalism, och att jag är illojal mot mina kollegor genom att medverka till att dumpa gagerna. Dessutom är det dålig reklam för dig som arrangör eftersom det berättar att du utnyttjar människor för egen vinning.”
    Inom min bransch är det mer regel än undantag att man erbjuds skamgager. Det jag gör har ett värde och jag har bestämt att jag tar inga spelningar under 3.000 kronor (på faktura), plus resa och boende om det handlar om engagemang långt från min hemort. Det är helt enkelt inte värt det. (Visst händer det att jag gör en och annan gratisspelning fortfarande men det handlar då om välgörenhetsuppdrag, där övriga medverkande också ställer upp utan ersättning för den goda sakens skull).
    Det här gör mig lugn. Musikerförbundet har en tariff med minimigager, och den är det lätt att hänvisa till om en arrangör ifrågasätter prissättningen.

    Reply
  37. Pingback: Bra läsning och lyssning gånger 3 - Charlotta Sofia springer och trimmarCharlotta Sofia springer och trimmar

  38. emma

    Håller med men samtidigt tänker jag att det i vissa fall också handlar om ett slags utbyte. Så även om du inte får betalt i pengar av tex ett företag så gör dom reklam för dig och du kommer ut och “syns” och säljer kanske därigenom mer sedan eftersom fler personer ser dina produkter och blir medvetna om ditt arbete. Du visar ju tex upp produkter på din blogg som du får gratis i utbyte att du gör reklam för dom. Inget fel med det men menar bara att man kan få betalt i mer än pengar. Sen måste man ju väga innan om man anser att det man ger och det man får tillbaka är likvärdigt såklart. Man ska inte ta mindre betalt, i pengar eller annat, än vad man tycker sitt arbete är värt.

    Reply

Lämna ett svar till Anna Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.