Ljusare tider

Den här veckan har det varit en fröjd att varje dag åka till studion i Myckelgensjö. Skogarna glittrar av solskenet och snön och det har varit näst intill omöjligt att inte stanna överallt för att gå ut och fota och njuta av det vackra ljuset som strilas genom träden. Nu märks det verkligen att vintern övergått i en annan fas.
Ljuset är tillbaka.
Såhär såg det ut igår när jag och Nanook susade fram genom skogsvägarna. Jag var bara tvungen att köra upp drönaren en stund för att filma några sekvenser och ta några bilder. Det är när jag får se allting från det här perspektivet som jag verkligen inser vilken fantastiskt plats jag får bo på. Bara skogar, överallt. Och myrar, sjöar och tjärnar.
Samlade lite inspiration i februariljuset bland alla iskristaller som svävade i luften.
Väl framme i studion var Nanook trött. Och det passar alltid bra, så att han kan ligga och vila en stund medan jag får tid att jobba.
Den här veckan har jag spenderat varje kväll i studion och jobbat med kommande skivan. Jag har påbörjat en låt och jobbat stenhårt med rösten. Eftersom jag nästan inte kulat alls under vintern och när jag haft ont i halsen så behöver jag öva upp rösten igen. Det känns så skönt att få ha den här platsen att låta hur mycket jag vill i. Dock får Nanook stanna hemma på kvällarna, eftersom jag inte vill störa honom. Det är också skönt, att få ha en plats helt utan djur när jag jobbar med musiken. Annars så har man både jamande katter runt benen och en hund som undrar varför jag låter så mycket.
Nanook njuter av det sista ljuset innan solen går ned bakom horisonten. Älskar det här mjuka ljuset på eftermiddagarna nu. Det ser så vackert ut när det lyser in genom fönstren.
I morgonbitti blir det en liten resa till Stockholm för att hälsa på min bror och hans familj. Det var SÅ otroligt längesedan jag var där nu. Säkert drygt 2 år sedan. Helt otroligt vad tiden bara rusar iväg. Det ska bli riktigt roligt att få komma dit och träffa mina älskade brorsbarn Noak och Klara igen. Och alla andra också förstås! Har ju inte träffat dom sedan i somras.  Och det blir första gången Johan hänger med dit.
Så tidigt i morgon bitti blir det en liten roadtrip med Johan och Mamma. Det ska bli roligt!

Vad ska ni hitta på i helgen? Hoppas att ni har det bra allihopa! STOR KRAM på er ♥

Influencer som yrke

Min fantastiska vän och branschkollega Linda Hörnfeldt, som ni trogna följare säkert hört och sett ett flertal gånger i bloggen tidigare, har alldeles nyligen lanserat en bok som hon jobbat stenhårt med senaste tiden. Den heter Yrke: Influencer och handlar helt enkelt om vad det innebär att jobba som influencer och är en handbok för hur man gör karriär på nätet via sina sociala kanaler. Ett yrke som bara för några år sedan inte ens fanns, men som idag är ett yrke att ta på fullaste allvar, där människor genom sina sociala kanaler byggt upp stora följarskaror och blivit entrepenörer och företagare som når ut till en enorm räckvidd och som har stor möjligt till att påverka.

Den här boken tycker jag kommer precis rätt i tid. Dels för att jag tycker det verkar finnas väldigt mycket missförstånd och förutfattade meningar om vad det innebär att jobba som influencer. Och den här boken tar upp alla viktiga delar och ger en väldigt bra bild av vad det innebär på riktigt. Sen känns det också fantastiskt roligt att fler människor kan få upp ögonen och bli coachade till att våga se möjligheterna med att jobba som influencer. För enligt mig, så är det världens bästa jobb.
Jag tror ordet influencer idag har fått en ganska negativ klang, där det bäddas in mycket förutfattade meningar och där folk har en väldigt snäv bild av vad en influencer är. Och det hade jag också från början innan jag förstod vad det betydde, och tills jag insåg att jag själv är en influencer.

Ordet Influencer är ju egentligen ett samlingsord för en yrkesroll. En Influencer är seriös innehållskapare och kreatör som via sina sociala kanaler (t.ex blogg, Instagram, YouTube, Facebook) byggt upp en trogen och lojal följarskara och publik och därför anses ha påverkan på dessa människor.

Sen, vad en influencer gör och delar med sig av kan skilja sig enormt mycket. Om du jobbar som bilmekaniker och börjar dela videor och foton från när du meckar med bilar eller från när du lagar motorer i verkstaden och får en växande publik som troget följer dig på dina kanaler och du så småningom kan få in en inkomst på detta, ja då är du en influencer. Lika mycket som en livsstils-bloggare som dagligen delar glimtar från vardagslivet och inspirerar folk med ”dagens outfit”. Eller kanske är du en kock eller matkreatör som skapar recept och inspirerar folk till att laga vegansk mat? Eller brinner du för yoga och förmedlar detta i bild och text på Instagram? Eller kanske är du en fotograf eller musiker som når ut till helt nya följare tack vare sociala kanaler. Eller en konstnär som visar upp sina tavlor på Instagram och fått en växande publik. Allting ryms egentligen i Influencer-yrket. Det handlar inte om vad du gör egentligen. Det handlar om hur du gör det och hur du lyckas nå ut till människor och inspirera, beröra, påverka och engagera. Och att bygga sitt eget varumärke.

Jag har fått en uppfattning om att det fortfarande idag inte helt blivit accepterat att jobba som influencer, trots att det bakom varje influencer finns en enormt engagerad, driven, passionerad och hårt jobbande person. Det spelar ingen roll vilken typ av influencer man är. Det är ett yrke som   kräver väldigt mycket jobb på olika sätt. Men allra mest kräver det väldigt mycket passion för det man gör. En längtan efter att förmedla och berätta.

Jag tror definitivt att det beror på okunskap. Det är ju ett nytt yrke som i förra generationen inte ens fanns, och därför finns det ännu inte tillräckligt med kunskap om det yrket. Jag tror mycket sitter i det här skiftet nu när den digitala världen börjar ta över. Det tar lite tid innan det verkligen landar och blir helt accepterat. Lite som när internet först kom och folk bortförklarade det som en ”fluga”.
Att jobba som t.ex journalist eller skribent åt en tidning anses ju självklart vara ett riktigt yrke, medan influencer inte alltid får samma respekt. Trots att en influencer i många fall dagligen levererar välskrivna reportage på t.ex sin blogg. Och samtidigt också är fotograf, och videoskapare och redigerare. Webdesigner och säljare. Och ansiktet utåt, som ska sköta all inkommande mail och såklart ha god kontakt med sina följare på alla olika kanaler. Det kan handla om, som i mitt fall, att sammanlagt med alla kanaler hantera ca 500-800 kommentarer och meddelanden varje dag.
Sen ska man såklart också ha hand om ekonomin och se till att få in tillräckligt med jobb vid sidan om allt, eftersom i princip allting som leveras på nätet är gratis för andra att ta del av. Så då måste samarbeten in emellanåt. Vad det är för slags samarbeten beror helt på vilken typ av influencer man är. Det kan vara fotojobb eller samarbeten med andra företag.
Och den viktigaste punkten; att hålla uppe energin och inspirationen och glädjen för det man gör, trots mängden arbetsuppgifter.

Ändå tror jag att det fortfarande idag inte alltid anses vara ett ”riktigt” yrke och får inte samma respekt som t.ex journalister. Trots att man då samtidigt kan nå ut till fler människor varje dag än vad tidningen gör sammanlagt på en månad. Bara för att få lite perspektiv.
Men det beror som sagt på okunskap. Vi har inte riktigt hängt med i det här snabba skiftet och den här utvecklingen, och det är ganska förståeligt. Mycket har hänt på kort tid.

Så med det sagt, det är dags att ta fram den här yrkesrollen i ljuset och ge det mer respekt. Det är en del av framtiden, och jag tror väldigt mycket kommer att förändras på kort tid. Och jag tycker det är fantastiskt, för med internet och sociala kanaler så har det gett människor världen över chansen att göra ett yrke av det som de älskar allra mest.

Jag tycker det är fantastiskt att alla människor idag på något sätt har möjligheten att börja dela med sig av sin talang, eller sin passion. De flesta kan börja filma eller ta en bild eller skriva blogginlägg och börja nå ut, och på det sättet hitta människor på nätet som tycker om det man gör.
Vi är inte lika beroende idag av att bli godkända av andra människor eller organisationer eller företag eller chefer eller betygsystem!
Jag fick inte komma in på Fotografisk Bild A i gymnasiet, trots att jag bönade och bad, för det var redan fullt. Men det struntade jag fullständigt i. Jag fotade ändå och lärde mig själv, och jobbar idag bland annat som fotograf tack vare bloggen och sociala kanaler.

Jag kom inte in på Kulnings-utbildningen på Kungliga musikhögskolan i Stockholm för några år sedan. Mina gymnasiebetyg räckte inte. Det kändes som ett slag i magen. Men jag kulade och sjöng ändå, och gjorde filmer som sen spred sig och som nu sammanlagt nått ut till över 20 miljoner människor världen över.
Jag behöver inte bli godkänd av ett skivbolag för att göra min dröm om en egen skiva till verklighet. Jag gör en skiva ändå, och ger ut själv och säljer till min publik som älskar det jag gör.

Ser ni, vad fantastiskt! Vilka möjligheter vi människor får genom internet. Gränserna mellan oss försvinner. Tänk vad många som t.ex börjat dela med sig av maträtter och recept på Instagram och som sen gett ut ett flertal kokböcker tack var det. Det blir en dörr för alla människor med mycket passion och talang att ta sig fram och hitta nya vägar att göra karriär på. Vi får en helt annan makt att påverka. Plötsligt kan vem som helst, som har drivet och passionen, göra karriär på något som annars kanske behövde ett godkännande från en utbildning eller ett bokförlag eller…ja, ni förstår! Vi själva kan skapa mer fritt. Och DET är så underbart.
Vi behöver inte hoppas på att tidningen ska publicera våra debattartiklar om ämnet som vi brinner för. Vi kan publicera själva och nå ut till lika många eller många, många fler. Den biten, det är den stora fördelen med denna nya tiden med den digitala världen.
Sen finns det givetvis mycket nackdelar också. Men det är denna biten som gör att jag tycker jag har världens bästa jobb.

Jag är fri att skapa vad jag vill. Jag kan jobba vart som helst och bestämma över mig själv och samtidigt få chansen till att nå ut till väldigt många och inspirera och beröra.

Jag fick den stora äran att få vara med lite i boken, och prata om det som jag tycker är det allra viktigaste för att kunna jobba som influencer. Passion! Det har jag skrivit om många gånger. Men det är också för att det verkligen var det som gjorde att jag kunde börja jobba med det jag älskar. Att jag tillslut fick göra ett yrke av mitt skapande.

Om jag skulle tipsa någon om ett snabbt sätt att tjäna bra med pengar och få en stor publik, så skulle Influencer hamna på sista plats, haha. Om det är den utgångspunkten och det målet man har, så kommer det inte att hålla i längden, tror jag. Det skulle i alla fall aldrig hålla för mig.
Det tog tid. Mycket, mycket tid. Mycket svett, blod och tårar och många år innan jag ens kunde få en dräglig lön för dygnets alla timmar som jag la på att bygga upp min blogg och mina kanaler, mitt varumärke, och viktigast av allt, min relation till er.

Det enda jag hade ibland var min dröm om att få fortsätta på den kreativa vägen och få vara min egen chef. Det spelade ingen roll hur jävligt det ibland kändes och hur orolig jag varit många gånger för hur framtiden skulle bli och hur jag skulle klara mig i längden. Det fanns inget jag hellre ville göra.
Att skapa, fota och få skriva och beröra. Att få nå ut till människor och påverka och inspirera och ge en stund av stillhet och magi. Det har varit drivkraften hela tiden. 

Och i den här boken så finns ett helt kapitel om hur viktigt det är att ha just passionen som drivkraft, och hur man gör för att hitta den drivkraften. Jag önskar verkligen att den här boken fanns när jag började med bloggen och mina sociala kanaler. Det hade underlättat väldigt mycket att få lite mer koll på hur man kan tänka och göra. Vilka fällor man ska akta sig för och hur man ska våga ta steget att göra business av sitt skapande och inse sitt eget värde. Hur man ska handskas med företag och samarbeten, och hur man får en engagerad följarskara. Men när jag började så fanns inte ens ordet influencer. Då fanns faktiskt inte ens Instagram. Tänk vad mycket som har hänt på kort tid! Och tänk vad mycket som kommer att ske i utvecklingen framöver.

Om ni själva är i branschen och vill lära er mer eller om ni kanske drömmer om att börja med sociala kanaler och kunna jobba som influencer, eller kanske bara är nyfikna på vad yrket innebär, så rekommenderar jag boken starkt! Även om Linda är en nära vän till mig och jag är så stolt och glad över boken som hon skrivit, så menar jag det verkligen (utan att vara partiskt :D) Den tar upp allt som man behöver veta och ger en lite kött på benen och massvis med inspiration och tips! HÄR hittar ni boken!

Har ni några tankar om detta yrke? Kanske jobbar ni själva som influencer eller kanske jobbar ni hårt med att kunna göra det på heltid någon dag? Vad tycker ni är nackdelarna respektive fördelarna med den här nya tiden där vi kan göra karriär på nätet? Skulle vara intressant att höra era tankar.

STOR kram på er underbara ni! ♥

Vinterlycka

Hej mina vänner!
Hoppas att ni haft en jättefin helg! Här har vi haft bland annat kalas och middag med familj så det har varit en rolig och händelserik helg. Nu ser jag fram emot en ny vecka, som kommer innebära mycket roligt jobb i studion.
Men jag ville börja måndagen med en tur ut i skogen. Som jag sagt innan så har jag varit extremt lite ute i naturen senaste månaderna. När det har gått för lång tid så är det nästan som om jag glömt bort hur viktigt det är. Sen när jag får uppleva en stund i skogen igen så är det som om jag återser en kär vän och inser hur galet mycket jag saknat den.
Att jag inte varit i skogen så mycket beror ju bland annat på sjukdom och väldigt mycket snö. Men nu har liksom snön tryckt ihop sig lite så det är lättare att ge sig ut med snöskorna. Som det var förut så sjönk jag ned en meter trots snöskor.

När jag var ute i skogen idag så kändes det nästan overkligt att tänka sig skogen utan snö, med tanke på hur enkelt och lättillgängligt allting är på somrarna. Då kan man bara rusa ut helt barfota genom dörren. Springa runt i skogen och ta sig fram lätt som vinden. Vilket kontrast mot en vinter med mycket, mycket snö. Massor med tunga kläder och klumpiga snöskor. Men samtidigt, vintern är ju så vacker!
Jag trodde nästan jag drömde idag.
Jag tänkte först åka ut ensam eftersom Nanook hade fått sig en rejäl promenad på morgonen. Ibland när jag vill ut i skogen och fota så lämnar jag Nanook hemma, så att jag inte behöver lägga så mycket fokus med att ha koll på honom. Är alltid rädd att han ska springa ut mot skogsvägarna. Men 99% av alla gånger så följer han med mig och håller sig nära. När jag såg hans ledsna hundögon när jag sa ”Du får stanna hemma nu” så nästan brast hjärtat. Nej, han fick följa med! Och det är jag SÅ glad för. Jag hittade en bra liten skogsväg att gå in på och jag behövde inte ens tänka på vart han befann sig, han höll sig nära hela tiden.
För första gången på hela vintern så startade jag min kära drönare! Eftersom det ofta har varit riktigt kallt, runt -20 när det varit väldigt vackert väder så har jag varit lite osäker på att starta den. Men idag var det inte lika kallt, men väldigt fint väder, så då tog jag mig en liten flygtur över vinterskogarna. Alltså wow, jag blir alltid lika chockad över tekniken som finns nu. Har jag verkligen en drönare? Hade nästan glömt vilken lycka det är att kunna fota och filma från alla möjliga vinklar.
Nanook är dock inte lika förtjust i den. Drönaren fick sig en rejäl utskällning.
Jag tog på mig snöskorna och började gå in på en grusväg som inte är plogad, men som många djur verkade ha vandrat på, och även någon skidåkare.
Sol genom vinterskogen. Så, så vackert. När jag kom in en bit kändes det som jag var i ett sagoland.
Nanook gick före och visade vägen.
Den här lilla vägen genom skogarna gick vi in på. Så fantastiskt vackert att se det uppifrån. Om ni kollar noga kan ni se mina snösko-spår.
Jag sprang omkring och var helt lyrisk över det vackra ljuset. Jag kände mig så glad över att få känna den känslan igen. När jag liksom inte vet vart jag ska börja. När kameran får gå varm och tidsuppfattningen försvinner.
Och som pricken på i:et hörde jag fåglarnas sång för första gången i år. Vilken känsla.
Jag filmade långa sekvenser av iskristaller som svävade i luften, medan jag satt i solen och njöt. Ibland under kalla dagar i januari och februari när solen skiner, så är det som om om små isflingor svävar omkring. De glittrar som diamanter, och det ser nästan lite overkligt ut. Det är svårt att fånga på bild, men det går att filma i rätt ljus.
Nanook var så lycklig över den här stunden i skogen. Han fick springa fri och vi busade tills vi båda vart alldeles andfådda.
Att se han så lycklig. Herregud vad det värmer i hjärtat ♥
Den här sista bilden får verkligen symbolisera hur underbar och välbehövlig den här stunden i skogen var. Det gav kraft för resten av den här veckan.  Hoppas ni också hittar en möjlighet att få en stund i naturen i veckan. Med eller utan snö. Det ger så mycket…!

Nu blir det till att fixa lite middag och greja lite här hemma, sedan beger jag mig iväg till studion i Myckelgensjö ikväll. Vill jobba några timmar med kulningen innan dagen går mot sitt slut. Jag hoppas att ni får en fantastisk fin kväll allihopa!
KRAM på er! ♥

Vardagsögonblick

Idag lyste solen på en alldeles blå himmel. När jag körde genom skogarna på förmiddagen för att åka till min kära studio och ägna dagen och kvällen åt musik, så bestämde jag mig för att jag skulle ge mig ut en stund först och ta tillvara på solljuset. Samla lite energi och D-vitamin. Det som behövs mer än någonsin den här tiden på året. Så jag kokade mig lite kaffe, tog med mig kameran och Nanook, och satte på mig snöskorna och pulsade en bit upp i backen intill skogen.
När vi hade lyckats pulsa oss upp genom snön så hade solen redan gått i moln. Och jag hade glömt kaffet på köksbordet. Så det blev ingen fikapaus i solen som jag hade sett framför mig. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick mig ett rejält träningspass så blodet rusade i hela kroppen, och sen fick jag njuta en stund av en otroligt vacker utsikt.
Och Nanook älskar ju små äventyr, så han blev glad. Dessutom fick han syn på Adrian långt där borta på vägen som var ute och gick med lilla Sammi (valpen som ni fick se i ett annat inlägg)Så han hade full koll och följde dom med blicken hela vägen. Ja här uppe känns det som man har utsikt över hela världen. Och det gamla huset bakom mig, det är en bryggstuga. Så vackert att jag nästan svimmar! Vad är det med gamla hus som gör mig så tokigt förälskad?
Kan ni tänka er att himlen nästan var helt blå när jag började pulsa upp. Och sen, några minuter senare var allting täckt av moln. Det är ju nästan som när man befinner sig i fjällen och vädret gör omslag på några sekunder.
Nanook blev ganska trött efter pulsandet. Han brukar inte tycka om att gå bakom mig i de spåren som jag gör. Han vill helst gå vid sidan om i sina egna spår. Min lilla fria själ ♥ Men den här gången insåg han tillslut att det inte gick att göra sina egna spår, även om han tappert försökte in i det sista. Snön var så djup på vissa ställen att jag fick dra honom upp haha. Men sen gick han efter mina spår som jag gjorde med snöskorna. I skrivande stund sover han som en bebis i soffan framför mig.
Jag gick fram till några granar som stod intill. Jag insåg att det var så väldigt längesedan jag ens nuddade ett träd. Den här vintern har ju varit speciell på flera vis. Dels har jag ju inte varit helt pigg, och sedan så har det kommit otroliga mängder snö, vilket gjort det så mycket svårare att komma ut i skogen. Jag köpte ju de här snöskorna, som förenklar det lite. Men det är ändå en kraftansträngning att ta sig ut i skogen. Men nu när jag är pigg är det värt det alla gånger. Bara att få känna lite doft av granbarr eller få känna den där känslan som finns i skogen. Det ger så mycket mer än vad man kanske tror.
Det var en välbehövlig stund utomhus. Nu sitter jag här med kaffet i min studio och ska ägna resten av dagen och kvällen här, precis som jag gjorde igår. Jag kom inte hem förrän vid midnatt igår, men jag fick mycket gjort och det kändes så skönt att äntligen få komma på banan igen. Och Johan kom förbi på vägen hem från jobbet igår och överraskade mig med pizza och choklad. Det var ju alla hjärtans dag. Jag blev så glad att jag nästan blev tårögd haha ♥

Hoppas ni får en helt fantastisk dag allihopa! KRAM på er ♥

Invigningen

Hej på er!

Igår var jag i grannbyn Myckelgensjö för att vara med på invigningen av lanthandelns nya kylsystem. Jag hade fått äran att klippa bandet! Så det blev en mysig stund på lanthandeln med semlor och kaffe och härliga människor. Det är verkligen något speciellt med den gemenskap som finns i Myckelgensjö. Det kände jag redan i början när jag flyttade hit och fick lära känna lite folk där. Trots att jag flyttade från en stad där jag såg tusentals människor varje dag så har jag aldrig känt mig så välkommen och sedd som när jag flyttade hit ut i glesbygden. Den gemenskapen går inte att hitta i en stad.

Och det är det jag menar när jag säger att jag har ett mer rikt socialt liv nu än innan. Jag träffar inte folk lika ofta, vilket passar mig väldigt bra eftersom jag tycker om att vara mycket ensam, men när man väl ses, så blir det mer äkta. Ett möte människor emellan. Man delar något. Berättar om det senaste som hänt eller berättar något skämt och skrattar tillsammans. Eller så får man frågan ”Har du frisknat till nu?” av någon som verkligen bryr sig.
Det hände aldrig mig i stan. Och jag tycker det är så fint. Den där balansen av att få bo på ett lugnt ställe utan myller av folk och trafik, men ändå få känna att man har grannar och människor runt omkring sig som man känner och tycker om. Det tycker jag ger så mycket livskvalitet.
Här är Myckelgensjö lanthandel! En affär i den vackra byn med ca 60-70 invånare. Det är inte så vanligt idag att en lanthandel finns kvar i små byar. Men de har verkligen kämpat och hjälpts åt för att hålla den vid liv. Och det är fantastiskt. Och nu har de investerat i nya kylar och frysar, och nya dörrar.
Så grymt inspirerande att våga satsa när andra tar ett steg bak. Det säger mycket om Myckelgensjö!
Det var fullt med folk samlade runt fikabordet inför invigningen igår. Och varje fredag så har det något som kallas ”fredagsfika”. Om ni har vägarna förbi borde ni verkligen komma in och ta en kopp kaffe här. Mysigare fik går knappast att hitta! ♥
Det var ju fettisdagen igår, så det bjöds på semlor. Jag hade tänkt köpa med mig semlor hem som vi skulle ha till efterrätt på kvällen eftersom Johan fyllde år. Men jag glömde helt bort det. Ska kika in dit idag istället och se om det finns några semlor kvar!
Sen fick jag klippa bandet framför de nya, fräscha kylarna! Vilken ära! Jag har alltid tyckt att det är viktigt att fira framsteg. Spelar ingen roll hur stora eller små de är. Att fira är som att visa sin tacksamhet och fokusera på det som är bra i livet. Det finns alltid saker runt om som inte är bra, men fokuserar man på det som faktiskt gått bra och väljer att lyfta fram och hylla det, så blir livet väldigt mycket lättare och roligare. De vi fokuserar på får vi mer av, tror jag!
Efter invigningen på lanthandeln bestämde jag mig för att åka till huset/studion en stund. Det var som sagt längesedan jag var där, eftersom jag varit sjuk. Men jag åkte dit och lämnade av 150 stycken äggkartonger som jag ska sätta upp på väggarna för att få bättre ljudmiljö för musikinspelningen. Förresten, någon som har bra tips på hur man ska sätta fast dom? Vill inte förstöra väggarna, och vill inte att det ska bli för krångligt haha.
Det kändes så härligt att komma dit igen. Jag var bara där en kort stund. Satte på elementet i köket och städade lite. Plockade med mig lite disk hem som jag ska diska och ta dit igen. Och så tog jag med mig lite ved. Ville att det skulle kännas extra mysigt när jag åker dit idag för att jobba igen.

Så nu ska jag packa med mig lite grejer, gå ut med Nanook och sedan fara dit. NU börjar the next chapter in life. Ja så känns det verkligen!
Nu är all skit (sjukdomar) bortgjort så nu kan jag sätta igång på riktigt. NU KÖR VI! 🙂

Hoppas ni får en fantastisk dag! Sänder er en extra stor kram nu på Alla Hjärtans Dag ♥
/ Jonna

En speciell morgon

Den här morgonen klev jag upp vid 04:45 för att göra ordning lite frukost. Det var längesedan nu som jag klev upp samma tid som Johan, eftersom jag istället varit vaken ganska sent och målat i ateljén. Men denna morgonen var lite extra speciell, för det är nämligen Johans födelsedag idag. Så jag ville få den där mysiga morgonstunden och fixa lite frukost och kaffe och fira honom lite innan han åkte iväg i snöstormen.
Insåg att jag hade saknat den här stunden tidigt på morgonen innan solen gått upp och långt innan dagen börjat. Det är något speciellt att få sitta och sippa på kaffet tillsammans bland levande ljus. Det blir annat än när jag kliver upp själv och äter frukost framför datorskärmen. Att vakna upp såhär är bland det bästa jag vet.
Nanook satt med vid bordet såklart och drömde om en ostskiva.
Så idag fyller min älskade Johan 33 år! Min själsfrände, bästa vän och blivande man ♥ Vi ska fira lite mer ordentligt med hans familj till helgen. Idag blir det bara en lite extra god middag till kvällen. Paj var Johans önskemål. Och det är bland det godaste jag vet också. Så det får det bli!
Sen fick Johan ett litet paket, och Nanook trodde såklart att det var till honom. Jag måste filma någon gång och visa er hur otroligt glad Nanook blir av paket. Spelar ingen roll vem som får  det, han blir lika glad ändå. Bara ordet paket får honom att lysa som en sol.
Sen skulle Johan iväg till jobbet, men bara några minuter efter att han gått från dörren så hörde jag röster utifrån vägen. Det har ju snöat hela natten och Johan råkade köra en bit utanför vägen med ena hjulet, och sen var det kört och han satt fast med bilen.
Som tur var så var vår granne Bosse ute med traktorn och snöslungan. Det är han som plogar och håller vägarna öppna här i Grundtjärn under vintern. Så han kunde hjälpa oss att få upp bilen ur diket genom att dra den med traktorn.
Vilken vinter vi fick alltså!
Allt gick bra och sen kunde Johan köra iväg mot jobbet igen. Det är alltid lite action här i Grundtjärn. Det blir små vardagsäventyr lite då och då. Men det gör det lite extra spännande också.

Jag hoppas ni alla får en riktigt bra tisdag! Och tack för alla fina kommentarer på förra inlägget!
Ska svara på lite kommentarer senare idag. KRAM PÅ ER ♥

Att låta passionen styra

Hej på er!

En ny vecka är äntligen här. Och anledningen till att jag säger äntligen är för att det känns som den första ”normala” veckan på så himla länge. Eller, med normal menar jag frisk. Jag kunde verkligen inte somna i natt. Jag såg så mycket fram emot denna måndag att jag var alldeles upp i varv. Jag kände mig så frisk, pigg och sugen på livet igen att jag inte kunde slappna av haha. Jag somnade på riktigt när Johan klev upp 04:50 för att åka till jobbet, så det blev en lite försenad morgon för mig idag eftersom jag sov en bra bit in på förmiddagen.

Men det gjorde inget, för det var inget speciellt som skulle hända idag, och det var också så himla skönt. Bara en helt vanlig måndag. Tänk vad jag saknat det. Ingenting jobbigt som ligger och gnager. Inget halsont och ingen feber. Förra veckan var ju också jättebra, men det kändes som om jag var tvungen att hejda mig själv hela tiden eftersom jag åt penicillin. Jag kände att jag fick tvinga mig själv till att ta det lugnt. Och det behövdes.
Men igår kväll kände jag verkligen hur jag var tillbaks i mitt naturliga ”tillstånd”, fast ännu bättre. Som om jag var förnyad på något vis. Full av ny kraft och energi. Och att bara få känna det igen gjorde mig så jädra glad så jag inte kunde sova.
Helgen har varit helt fantastisk. Mycket jobb i verkstan men det har varit så himla roligt så jag hade inte velat ägna helgen åt något annat. Som ni vet så kommer vi ju starta med smyckena nu igen. Johan har ju börjat med silversmide sedan några månader tillbaks och jobbar nu fredagar i smedjan istället för sitt vanliga jobb. Han har verkligen hittat en ny passion i livet, och det är så fantastiskt roligt att se! Plus att han är så otroligt duktig att den enda förklaringen måste vara att han varit smed i ett annat liv haha.

Jag har ju själv inte så mycket tid att ägna åt smyckena, men på helgerna, speciellt lördagarna, är min jobbdag i smedjan! Och mamma jobbar med smyckena mest på vardagskvällar eller en stund på de dagarna när det är lite mindre jobb att göra i övriga företaget. (haha, hon har verkligen jobbat varenda helg och varenda kväll sedan hon blev anställd) För som det är just nu så får vi inte plats att jobba allihopa i smedjan samtidigt. Egentligen är det ens svårt att få plats med två personer, eftersom vi bara har plats för en lödstation. Det blir mycket platsbyten hela tiden och kö till olika grejer, men det funkar i alla fall. Någon dag hoppas jag att vi har en större plats för smedjan, så att vi alla kan jobba samtidigt under t.ex helger.

Vi skrattar åt det lite nu och då, när vi är tre personer här inne samtidigt. Mamma håller på att slå in paket med printar och sitter vid datorn och håller på med administrativt jobb medan jag och Johan sitter och bankar vid bänken. Tänk att ett rum på 8 kvadrat kan innehålla så mycket kreativitet samtidigt.
Den här helgen satt vi och jobbade både fredag, lördag och en del av söndagen. Så vi fick riktigt mycket gjort.
Jag ägnade nästan hela helgen åt att tillverka dessa ringar som jag kallar för ”Perfect Imperfect”. Vi tillverkade och sålde sådana för några år sedan innan vi la ned smyckestillverkningen. De var då väldigt omtyckta, och jag själv har alltid älskat dessa ringar, så jag bestämde mig för att fortsätta med den designen. Tillverkade även ett armband i samma stil.
Här är ett litet smakprov på två smycken som kommer läggas ut till försäljning när smyckena lanseras. Ett silverhalsband kallat ”Panacea” gjort av min mamma Anita, och armbandet ”Heaven and earth” som Johan gjort. Jag tycker det är så fantastiskt roligt att vi alla tre gör smycken nu. Vissa smycken har vi till och med gjort tillsammans, som t.ex ett armband som jag började med och som Johan sedan gjorde klart.
När smyckena sedan läggs ut till försäljning så kommer vi skriva vem som gjort varje smycke.

Och den här gången kommer vi bara att lägga ut de smycken som vi tillverkat. Vi kommer alltså inte uppehålla ett sortiment och ta beställningar. Utan vi tillverkar och sedan lägger vi upp det vi har. Eftersom ingen av oss än så länge jobbar heltid med detta så gör det att vi behåller den där kreativa känslan kring silversmidet och slipper känna någon stress över att tillverka efter beställning. Efter många års erfarenhet av smyckestillverkning har vi verkligen lärt oss vad som funkar och vad vi ska undvika, och det känns så roligt nu att få göra om och göra rätt!

Föresten, vi startade ett Instagram-konto för våra smycken @jonnajintonjewelry
Där kan ni följa oss om ni är intresserade av att se mer av smyckena och få se lite mer att tillverkningen. Bland annat gjorde jag en serie stories i helgen där jag visade alla moment när jag skapar ”Perfect Imperfect” ringarna. Det blev väldigt uppskattat och någon blev så inspirerad att den bokade en kurs i silversmide! Och sen tyckte många om att få hänga med i själva processen och se hantverket bakom att skapa ett smycke. De ligger både tid och hjärta bakom. De finns sparade i ”höjdpunkter” om man tittar via mobilen.
Eftersom jag tillverkade ringar så ägnade Johan så otroligt mycket tid till att slipa och polera dom. Som jag berättade i mina stories så tar ofta själva efterarbetet lika lång tid, eller längre, än att göra själva smycket. Och det är också något som många inte vet. Jag själv avskyr att slipa och polera smyckena, men både mamma och Johan tycker det är ganska roligt och är väldigt duktiga på det, så jag slipper den biten haha.

Jag förstod inte hur Johan orkade sitta timma efter timma och slipa och polera ringar. Men jag var väldigt tacksam för det!
Och sen, vilken lycka att få jobba med Johan. Även om vi just nu jobbar hela helgerna inför uppstarten så finns det inget jag hellre gör eftersom jag får vara med honom. Ibland kan vi sitta tysta bredvid varandra i en hel timma och jobba på var sitt håll, men jag känner ändå hans närvaro och jag upplever det verkligen som om vi gör något tillsammans. Det är verkligen lycka för mig.

Jag drömmer om att det kommer en dag när Johan kan få jobba heltid med detta. Att han får ägna sina dagar åt att skapa och jobba med något han verkligen älskar, och jobba hemma i Grundtjärn istället för att pendla 18 mil sammanlagt varje dag. Att vi får jobba i samma företag även om vi jobbar med olika saker, och får vara nära varandra under dagarna. Vi pratar och fantiserar om det varje dag.

Och det bästa av allt, det känns inte omöjligt. Mina år i Grundtjärn har lärt mig att allting är möjligt, bara man vill tillräckligt mycket och följer hjärtats röst. Den där passionen som man kan känna för något, den har en otrolig kraft att förändra våra liv till det bättre. Låter vi passionen styra istället för vår rädsla, så kan det bara bli bra tillslut.

Därför är det bland det viktigaste vi gör här i livet. Att hitta vår passion.
Det som får oss att inte kunna somna för vi så gärna vill att det ska bli morgon så vi får fortsätta.

Att fånga isens sång och vinterns själ

Hej på er!
Idag lyser solen på en klarblå himmel och det gör mig så glad att se hur solen står tillräckligt högt på himlen för att lysa in i köket nu. Den där känslan är lika underbar varje år. Ljusets återkomst.
Den här veckan har jag ju bara varit hemma och jobbat eftersom jag vill vänta lite tills jag känner mig helt och hållet frisk igen innan jag sätter igång på riktigt med saker och ting. Så jag har inte varit i min studio i Myckelgensjö nu på nästan två veckor, förutom när jag och Johan åkte dit en kväll för att hämta hem datorn och lite annat som jag behövde för att kunna jobba här hemma istället.
Men jag ser fram emot att åka dit på måndag igen. Jag hann ju knappt vara där någonting innan jag blev sjuk igen. Jag hann liksom aldrig komma igång på riktigt. Så en del av mig tror nästan att allt var en dröm. Att min vackra studio och arbetsplats bara var något tillfälligt. En dröm som jag sedan vaknade ur, och som nu suddas bort mer och mer för varje dag.
Men så är det inte. Den finns kvar och väntar tålmodigt på att jag ska komma dit och sätta igång med mina projekt. Vilken lycka!
Istället har jag den här veckan ägnat mycket tid åt målning. Och jag är så innerligt glad att inspirationen och känslan kommit tillbaks. Nu känner jag det där flowet och den där speciella energin som krävs för att jag ska kunna måla.

Ni anar inte hur frustrerad jag känt mig under vintern nu. Jag har försökt målat flera gånger, men jag har inte kunnat! På riktigt, det har varit som om ett lock lagts över mig. Som om någon hade trollat bort allt jag någonsin lärt mig om målning. När jag försökte måla så blev det bara hemska, tunga färger i den mest fruktansvärda röra man kan tänka sig. Haha, att bara titta på målningarna fick mig att må illa! Så tillslut struntade jag i att försöka, för jag insåg att jag inte kan tvinga fram den känslan.
Jag visste inombords att det kommer en dag när inspirationen och känslan kommer tillbaks igen. När allt är i balans och när locket lyfts och energin kan flöda fritt igen.

Och den här veckan kände jag att något hände. Något kom tillbaks igen, och när jag en kväll började måla så var det som det mest naturliga jag någonsin gjort. Det kändes fjäderlätt. Som musik. Jag bara följde med och färgerna dansade på dukarna.
Jag fick en väldigt stark känsla av att jag ville måla i blått igen. Blå är min absoluta favoritfärg när det gäller att måla. Den är frisk och klar. Den är helande och stärkande. Den är kall som midvinterns vindar och djup som de mörkaste hav.

Jag har lagt märke till nu har målningarna styrs av naturens egna cykler och årstider. Nu är det vintermålningar som gäller. Jag inspireras av isens mönster. Jag inspireras av de blåa, kalla vinterljuset, snöflingor och snöstormar och vinternattens dansande norrsken och de isande vindars sus. Jag vill fånga isens sång och vinterns själ i mina tavlor.
Nordanvind ska denna nya serie tavlor heta.
När jag frågade er om vilka inlägg ni önskar att jag ska göra mer av på bloggen så var inlägg om målning det mest önskade! Jag blev så himla chockad, för det kunde jag aldrig ana. Men det gör mig väldigt glad att så många är intresserade av att börja måla eller att hitta lite ny inspiration till målning.

Jag har ju gjort inlägg innan där jag berättat om vilka färger och verktyg jag använder. Och precis som förut så använder jag mig mycket av färgerna från Golden Acrylics som heter High flow acrylics. Och jag har även börjat använda något som heter Acrylic Ink.
Innan jag börjar måla så gör jag ofta olika lager med texturer. Här har jag till exempel använt mig av något som heter Crackle Paste och som skapar sprickor när det torkar. Det finns massvis med olika medier man kan använda till målning, och det skapar häftiga effekter som sen blir extra vackra när man målar över dom.
Sen brukar jag lägga mycket tid med att blanda fram olika nyanser av färger innan jag påbörjar en målning. Jag brukar blanda färger tills jag hittar en nyans jag tycker om och sedan målar jag på ett papper och skriver upp vilka färger jag använda. Sen brukar jag döpa dom till olika namn. Den här färgen döpte jag till ”Lofoten blue” och är inspirerad av Lofoten på vintern.

En vän till mig (som jag lärde känna via min Patreon) som heter Cenk och bor i Turkiet var nyligen på en resa i Lofoten. Han besökte bland annat Bleikestranda i Andøya, som några av er vet är en strand som kom att få en otroligt stark betydelse för mig. På den stranden har jag en av mina starkaste och lyckligaste minnen någonsin. Ni kan läsa om varför och se filmen HÄR. Cenk visste hur mycket den här stranden betydde för mig så han åkte dit och skickade en massa små filmklipp från stranden på vintern, trots att det var isande kallt och blåste starka vindar och han nästan förfrös sina händer av att filma med mobilen. Och när jag fick se de här filmklippen här om kvällen så fick jag så otroligt mycket inspiration.
Det var vackert! Det såg så kallt och kargt ut, men så vackert med vattnet som strilades mellan de isiga stenarna. Och så de mörka bergen i bakgrunden. Och ljudet av vågornas kraft mot stranden och det starka vindarna. Jag blev så inspirerad att jag blandade ihop den här färgen som jag döpte till ”Lofoten blue” och sedan använde till en av tavlorna jag påbörjade samma natt.
På kvällarna nu så lyser kvällssolen in i ateljén, och det blir ett så magiskt vackert ljus. Ljuset kommer egentligen inte direkt från solen, för fönstret är mot norr. Ljuset kommer från ett fönster från en av stugorna på andra sidan vägen. Så när solen går ned träffar ljuset fönstret som sedan reflekterar ljuset in i ateljén. Så vacker hur ljuset kan resa sådär.
Nu ska strax gå ut på en liten promenad i solen och få i mig lite D-vitamin, sen tänkte jag ägna resten av dagen och kvällen med att fortsätta måla. Det gäller ta vara på inspirationen och energin när den väl kommer!

Hoppas ni har en UNDERBAR dag allihopa! Sänder er en stor, varm kram! ♥