Midsommarnatten

I alla år jag bott här så har jag gjort det till en tradition att vara ute natten till midsommarafton. Det är något väldigt speciellt med att få vara ute i den ljusa natten och sedan möta midsommarmorgonen. Det är som om det ligger något väldigt magiskt över just den kvällen och natten. Nästan alla dessa nätter har varit sådär ovanligt vackra. Som om naturen under hela juni tagit ett stort andetag, och nu andas ut…

Jag ville också göra det till en tradition att varje midsommar fotografera mig och Johan. Precis som vi gjorde förra året, vår allra första midsommar tillsammans. Nu frågade jag honom om han skulle kunna tänka sig att följa med mig ut i midsommarnatten för att ta bilderna. Det ville han mer än gärna. Och det resulterade i en helt magisk kväll som nästan gör mig tårögd när jag tänker på det. Det var verkligen som om naturen ville vara med och skapa bakgrundsmusiken till vår midsommarnatt.
Precis när vi gick ut på stenarna så tittade solen fram genom ett moln och skapade de mest magiska ljus. Den här stunden, när vi stod här och jag tittade in i Johans ögon, den kommer jag aldrig glömma. Det var en stämning utöver det vanliga. Och allt blev så förunderligt stilla. Det var som om det blåst i flera år och så plötsligt så stannade vinden. Och tiden.
Det blev en vacker solnedgång över Hermansjön.
Min älskade Johan, som hängde med ut på äventyr och hoppade över steniga marker i sina finskor och finkläder, så att jag skulle kunna få ta vackra bilder. Jag är så tacksam att han är så spontan och att han tycker om sådana här stunder lika mycket som jag. Och sen…jag vet inte varför men jag blir så rörd varje gång jag ser han i sina finkläder och hängslen. Som om det påminner mig om något. En tidlös känsla.

Det får mig att tänka på förr i tiden. Att vi lika gärna hade kunnat levt för 100 år sedan, och vart borta sedan länge nu. Som om det jag ser bara är minnesbilder från ett annat liv för länge sedan. Men nu lever vi nu. Just i denna stund, och det fyller mig både med den största lycka och sorg samtidigt. Att vår tid på jorden är just nu, och inte för evigt.

Jag hade aldrig upplevt det innan jag träffade Johan. Att älska så starkt att lyckan över att vi funnit varandra blandas med sorgen över att en dag är vår sista tillsammans. Men det är en vacker sorg. Kärleken får inte plats i hjärtat så den sipprar ut över kanterna i form av tårar.
Den här blomman såg vi längs stigen i skogen, och jag bara älskar dessa blommor. De lyser alltid upp på något speciellt vis. De utstrålar en stillhet som jag älskar. Men jag vet inte vad den heter. Är det någon av er som vet vilken blomma detta är? De tycks alltid växa vid mörka ställen i skogen.
Efter solnedgången vid sjön åkte vi vidare till vårt favoritställe Vackerland. Den gamla gården Högland, som vi upptäckte för precis ett år sedan. Här var allt sig likt efter en lång vinter. Som om tiden stått stilla.
Jag blir alltid drömmande när jag kommer till denna plats. Får alltid tankar om att jag hade velat bo här. Som om det nästan skär in i hjärtat på mig. Bygga upp gården igen och fylla den med liv. Men en gård mitt ute i skogen, utan el och med milslång grusväg till närmaste plogade väg, det skulle innebära mycket jobb. Mycket, mycket jobb. Så jag låter det vara en vacker dröm. En fantasi som får sjunga sin sång i mitt hjärta varje gång vi kommer hit.

Tänk vad passande det hade varit ändå. År 1868 tog en Johan Byström över gården. Och min Johan heter Johan Byström. Som om herren på gården äntligen skulle återkomma igen. Ni kan läsa historien om Högland här.
Jag och min älskade Johan, i sällskap av miljoner myggor.

Från djupet av mitt hjärta så önskar jag er alla en underbart fin midsommarafton! Kramar i massor ♥

Summer solstice

Det är omkring den här tiden på året som något alldeles speciellt finns i luften. Något som inte kan beskrivas med ord. En stämning likt ingen annan. Den ljusa natten sjunger sin sång genom fåglarna, dimmorna och ljuset. Man kan känna dess närvaro likt ett väsen.

Det var mitt första år här i Grundtjärn som jag för första gången upptäcka det magiska med dessa nätter. I alla år har jag upplevt några av mina allra lyckligaste stunder just under junihimlen. Varje år i början av juni känns det som att återse en kär vän. Vi möts där ute på ängarna. Vid vattnet. Bland dimmorna.
Jag gjord en liten film en av dessa nätter. Bara två långa scener. Som ett försök att ta er med i känslan jag känner. Ett fönster in i juninattens värld. Jag ville låta natten själv regissera den, och vi bara observera. Känna doften av den svenska sommarnatten. Höra ljudet av fåglarna. Känna daggen i gräset och se hur dimmorna dansar över ängarna. Ta djupa andetag av den kalla luften. Bara vara.
Det här är total lycka för mig.
Ingen kan blanda färgkombinationer så som juni. I takt med att ljuset ändras, så skiftar också färgerna.
Nu är vi i årets allra ljusaste tid, och jag vill bara ta tillvara på den allt vad jag kan. Jag hoppas på många magiska, stilla nätter under sommaren, innan mörkret återvänder. Hoppas er ljusaste natt blir underbar, oavsett om ni är vakna eller inte. Den kan nog vara lika fin även i drömmarna.

Kärlek ♥

Sommarkänsla

Vilken rolig kväll jag hade igår på Landsbyggaredagen på FriluftsByn utanför Örnsköldsvik, där jag var nominerad till Årets Landsbyggare. Jag fick träffa en massa härliga människor och företagare från regionen och äta världens godaste middagen gjord av Barbro Uhlin, som jag träffade för några år sedan när jag var med på den berömda Potatisdagen i Sidensjö. Det är så roligt att komma ut på sådana här event lite då och då. Det blir inte så ofta som jag träffar andra företagarna här omkring Höga Kusten. Det blir liksom mest att jag håller mig här i utkanten av kommunen i lilla Grundtjärn. Men jag inser verkligen hur roligt och viktigt det är att träffa andra och prata och inspireras av varandra.

Foton från: www.leaderhogakusten.se

Det blev en delad seger och både Jerry Engström och Katarina Östholm fick ta hem priset som ”Årets Landsbyggare” i kategorin Attityd. Blev lycklig i hjärtat att de fick vinna båda två. De är så välförtjänt av priset! Och vinnarna i de andra kategorierna, Entreprenör gick till Hernö Gin och Entreprenöriell Förening gick till fantastiska Inflyttningsgruppen i Resele. Hurra! ♥
Glad och tacksam efter en härlig kväll åkte jag sedan hem igen längs somriga vägar och med en vacker solnedgång.
På tal om sommar så har ju nu äntligen kvigorna kommit till byn. Eller, de har varit här sedan början av juni och för mig är kvigornas ankomst det absoluta tecknet på sommar. Det är bonden Frida Bylund i grannbyn Myckelgensjö som äger kvigorna och på sommaren får de gå och beta på några av ängarna här i Grundtjärn. Det hjälper till att hålla byn öppen och dessutom så känns det mer som en levande by när dom är här. I en by med bara 10 året runt boende så behövs de lite betande djur.
Ett av de allra bästa ljuden jag vet…det är koklockorna en stilla juninatt. Just på nätterna så blir det ett så magiskt vackert ljud. Det stör inte, de bara samspelar så fint med tystnaden och dimman. Älskar att ha sovrumsfönstret öppet så att jag får somna till koklockorna. Det är sommarkänsla när den är som bäst.
Den här kvällen hade jag och Johan varit och kollat vattentillgången i hagen. Jag gillar att få hjälpa till lite med kvigorna ibland. Hålla lite koll så att stängslet sitter där det ska, och komma och hälsa på dom en stund varje dag.
Just i år kom jag på idén att införskaffa lite kraftfoder att ge dom varje gång jag hälsar på. Så dom brukar få en hand med foder av mig. Känslan när deras mjuka mjule mumsar i mina händer….åhh…i anar inte hur mysigt det är!
Det blev så passande, att i samma veva som jag hade handlat fodret så fick jag den här jättefina väskan i brevlådan, med ett vackert brev från Natives of Yggdrasil. (bara namnet är så vackert ♥) Det är en illustration inspirerad från fäbodkulturen, med en vallkula på. Alltså…jag tappade hakan när jag såg väskan och bilden. I några veckors tid hade jag haft en idé om att tolka en bild från den norska konstnären Teodor Kittelsen, ”Up under Fjeldet toner en Lur”. Den bilden tog andan ur mig och jag som håller på med en kulnings-skiva kände att jag verkligen skulle vilja ta ett foto med inspiration från den bilden, och började försöka leta upp vart jag kan få tag på ett sådant instrument som på bilden (som jag inte ens vet vad det heter). Och sen så kommer den här väskan med denna fantastiska illustration! Alltså…haha jag älskar alla dessa märkliga synkroniseringar som sker i mitt liv hela tiden. Jag kan knappt tänka på något utan att det sedan uppenbarar sig på något vis.

I alla fall, TUSEN TACK Native och Yggdrasil för väskan och tröjan! Jag använder väskan just nu till fodret åt kvigorna. Kunde ju inte bli mer passande 🙂
Tänk om dom visste hur mycket sommarkänsla dom ger mig. Vackra, underbara djur. De bär på ett lugn som jag tycker så mycket om.
Så ja, sommaren är verkligen här på riktigt ♥

Nominerad till Årets Landsbyggare

Hej på er!
Nu känns det som det gått lite för många antal dagar sen mitt senaste inlägg. Det har bara varit väldigt intensivt och mycket jobb, som ni kommer få ta del av lite senare. Igår hade jag varit uppe 33 timmar i sträck och höll på att somna mitt i middagen. Så kvällens blogginlägg som jag hade tänkt skriva blev i princip helt omöjligt att få till. Så klockan 20 igårkväll, medan solen fortfarande sken in i sovrummet så somnade jag.
Men nu är jag här, pigg och glad! Och jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer. Jag har inte svarat på flera dagar nu så jag vill bara att ni ska veta att jag kommer gå igenom och svara alla kommentarer ikväll eller i morgonbitti. Det är ju kontakten med er som gör bloggandet så himla roligt! Och jag är så tacksam för att ni alltid är så förstående och har så mycket tålamod, och för att ni fortsätter skriva även de dagar när jag inte svarat på länge. Det betyder så galet mycket.
Idag är det en speciell dag. Det är landsbyggaredagen som Leader Höga Kusten är arrangör för. Det är en dag som är till för entrepenörer, föreningar och drivna personer som verkar för en levande landsbygd här i Höga Kusten. Hela dagen så kommer det att vara en massa aktiviter på Friluftsbyn som ligger vid Skuleberget utanför Örnsköldsvik, med föreläsningar och diskussioner med andra företagare. Jag hade SÅ gärna velat vara med under dagen, men var tvungen att stanna hemma under dagen idag för att göra klart en massa saker och deadlines (snart blir det lugnare). En sådan dag är precis vad som behövs. Att driva företag på landsbygden är en helt annan sak än att driva företag mitt i städerna. Så jag tycker det är ett fantastiskt initiativ. Finns ingenting som inspirerar så mycket som att faktiskt få träffa andra i liknande situation, och prata och diskutera och nätverka. Dessutom har jag aldrig varit på Friluftsbyn eller ens varit vid Skuleberget.

Men, vilken tur att jag då ska dit ikväll! För vet ni vad?
Jag har blivit nominerad till Årets Landsbyggare i kategorin ATTITYD! Så himla häftigt. Fick redan på det förra veckan och blev ställd. Vilken ära!! Gå gärna in och kika HÄR på alla nominerade. Så ikväll på Friluftsbyn är prisutdelningen och middag!
Jag är nominerad i kategorin Attityd tillsammans med två av de coolaste människorna i världen. På riktigt. Jag ser upp till dom så himla mycket. De inspirerar och berör varje dag. Jerry Engström och Katarina Östholm.

Bild lånad från www.leaderhogakusten.se

Jerry Engström träffade jag första gången på en fotografering tillsammans med Fjällräven där han jobbade. Vi hade paddlat kanot  och på kvällen satt vi alla och åt runt en lägereld ute i naturen. Jag satt och pratade med Jerry och han berättade om den här idén som han hade med FriluftsByn, som skulle bli en mötesplats för friluftsmänniskor från hela världen. Han hade så mycket visioner att jag nästan trillade baklänges. Han ville SÅ mycket. Jag såg verkligen vilken djup passion han kände för detta. Ni vet när man verkligen kan se den där elden som brinner i någons ögon? Sådär så att vissa människor nästan backar och bara ” woow….easy grabben…du måste ned på jorden”. Men jag kände inte alls så. Jag kände bara…”wow…han kommer att lyckas så jäkla stort”.

Han driver FriluftsByn nu och jag har följt utvecklingen lite sporadiskt på facebook och tidningsartiklar. 2016 blev FrifultsByn nominerad till Stora Turismpriset och i februari vann han Årets Nyföretagare på Företagarkvällen i Örnsköldsvik, där jag vann Årets Normbrytare. Vi stod på scenen tillsammans och sprudlade av glädje för prisen vi vunnit! Gå gärna in på FriluftsByn och läs vidare. Det är dit jag ska ikväll, och det ska bli så fantastiskt kul att äntligen få se det i verkligheten.
Katarina Östholm träffade jag för allra första gången för tre år sedan. Det var den 14 maj 2014 och hon skulle göra ett reportage för Tidningen Allehanda där hon nu är kulturredaktör. Reportaget skulle komma ut i sommarbilagan och handla om mina tips på de bästa smultronställen. Vi möttes upp i Näsåker, eftersom jag ville tipsa om den vackra Nämforsen. Sedan åkte vi iväg i hennes vita gamla härliga Volvo och stannade till vid min favoritplats. Ganska snabbt kände jag att det här är en helt fantastisk människa. Hon hade så mycket kloka tankar om livet, samhället och vart vi är påväg. Det är en sådan underbar känsla när man träffar en människa och känner att man klickar på en gång. Man förstår varandra. Man bär på samma känsla och samma funderingar. Efter hon fotograferat och intervjuat mig så pratade vi hela vägen i bilen tillbaks och vi hade kunnat fortsätta i tusen år till.

Sedan dess har jag träffat henne några gånger till när hon varit här för att göra olika reportage. Och varje gång hon skrivit ett reportage så har jag blivit så otroligt rörd. För det första har jag inte ens förstått hur hon bär sig åt. Hon förstår saker på ett djupare plan, utan att hon ens behöver fråga om det. Vissa ställer hundra frågor efter varandra och har ändå inte förstått vad man menat. Hon behöver knappt ställa en fråga. Hon ser och känner. Eller jag vet inte hur hon bär sig åt. Men varje gång så har jag känt mig så förstådd av henne. Och det…det är fanimej en av de bästa känslor man kan känna. Här är ett av hennes otroligt vackra reportage om mig ”Träden är tidens dröm”.

Senaste året har hon skrivit krönikor som på olika vis berör landsbygden. Och vet ni, jag har suttit med tårar och rysningar i hela kroppen när jag läst hennes texter. Det är så bra skrivet att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Hon sätter huvudet på spiken varje gång och jag har så många gånger önskat att hon var vår stadsminister. Hon har fattat grejen. Sen, har hon ett alldeles unikt sätt att skriva. Hennes poetiska beskrivningar som målar upp känslor så starkt att jag kan känna dofter medan jag läser, blandat med sylvassa argument och kritik mot samhällets orättvisor.
Ibland gör det nästan ont att läsa hennes texter, för att det är så bra. De når in i själen på mig. Nuddar en punkt som aldrig tidigare blivit berörd. Den dagen hon ger ut en bok…vad den än må handla om…så är jag den första att kasta mig på den.

Läs gärna någon av hennes krönikor. DENNA är min favorit. Eller varför inte ”Landsbygden behöver inga bidrag – det är storstäderna som är problemet” som delats nästan 18 000 gånger! HEJA KATARINA! ♥
Så, att bli nominerad till Årets Landsbyggare tillsammans med dessa….det är liksom vinsten för mig. Och att få bo och kämpa för landsbygden tillsammans med dom, och med alla andra inspirerande människor som finns här i regionen, det är lycka. Jag hoppas få träffa dom ikväll och njuta av en god middag och för första gången se lite av Skuleberget. Det blir en minnesvärd kväll! ♥
Hoppas ni får en fantastiskt dag och kväll! KRAM på er ♥

En paus i solen

Hej på er!
Det är fredag och jag sitter här i köket framför datorn med en kopp snabbkaffe för att det riktiga kaffet är slut. Persiennerna är neddragna för att jag ska kunna se skärmen på datorn bättre. Utanför är det strålande sol och jättevarmt. Som det har varit i flera dagar nu. Jag kan tänka mig att jag inte är den enda som egentligen bara vill var ute idag. Men jag har mycket jobb här inne under dessa dagar, så istället får jag ta små pauser och gå ut och njuta av solskenet.

Varje dag sedan det blev så varmt så har jag gått ned till sjön för att låta Nanook bada lite. Han blir så väldigt varm under sommardagar och nästan lider av värmen. Så det känns så härligt att få se han simma omkring och svalka sig. Man riktigt ser hur bra han mår då.
Då och då vill han att jag ska kasta en liten sten så han måste simma iväg och ”hämta” den. Ett lönlöst uppdrag. Men han älskar det. Han kan bada hur länge som helst. Jag tror jag satt här på stranden en halvtimma tills jag sen fick ropa på honom många, många gånger innan han tillslut kom upp.
Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Han ser så rolig och nästan mänsklig ut när han bara simmar omkring sådär.
Jag och Johan har också badat i dagarna. Vattnet var mycket varmare sen sist, så nu kunde man vara i en stund. Igår blev det dock bara ett litet dopp för fötterna. Har ni badat något än? ♥
Hoppas att ni får en jättefin helg allihopa! KRAM ♥

Springa i regnet

Igår regnade det hela dagen, så mesta tiden spenderades inomhus framför datorn. På kvällen fick jag en sådan stark längtan efter att komma ut i regnet och springa. Jag har märkt av det senaste åren, att varje gång det regnar riktigt mycket ute, så får jag en stark känsla av att jag vill ut och springa. Jag vet inte varför riktigt. Men just de springturerna ute i ett sommarregn är bland det mest uppfriskande jag vet.

Så igår kväll tog jag med mig Nanook ut och sprang i regnet.
Jag springer inte jätteofta. Det kommer perioder lite då och då när jag springer lite mer. Oftast efter en springtur eller två så känner jag mig peppad till att fortsätta, eftersom jag mår så otroligt bra efteråt. De perioder när jag springer en eller två gånger i veckan så får jag så mycket mer energi. Jag känner verkligen hur bra det är för välmåendet. Men sedan så brukar alltid något komma i vägen. En stressig period eller annat som gör att jag skjuter upp mina springturer i en månad eller fler.
Men det spelar ingen roll. När jag väl kommer ut och springer, speciellt i ett ösregn, så är det underbart. Jag vill aldrig att det ska kännas som jag måste tvinga mig själv ut. Jag vill aldrig låta mig få dåligt samvete för att jag inte sprungit på länge. Det ska helt och hållet vara en positiv känsla kring det. En springtur för mitt eget välmående, och inget annat. Ibland blir det 1 km. Ibland blir det 5 km.
Och om Nanook följer med känns det extra roligt 🙂
När det regnar så doftar det så otroligt gott från skogen. Bland annat är det nog därför jag älskar att springa då. Det är en underbar känsla att samtidigt få känna de goda dofterna från all nyutslagen grönska. Jag älskar att gå fram till träden och dricka de små dropparna från barren eller löven.
Igår sprang jag knappt 2 km. Men det räckte. Jag ville bara få känna den där hettan i kroppen som blir när pulsen är i full gång. Det blir ett så skönt kontrast till det svala regnet.

Nanook behövde ju inte följa med mig egentligen, men han gjorde det ändå medan jag sprang fram och tillbaks på en liten grusväg. Han blev ganska trött tillslut han med.
En annan sak jag tänkt på, är att jag denna sommar inte vill lägga någon vikt vid vädret. Jag minns hur besviken jag var förra sommaren (och även denna vintern) på det ständigt blåsiga, gråa och mulna vädret. Den här sommaren vill jag bara skita totalt i det. Jag vill inte följa någon väderprognos. Jag vill inte låta mitt humör påverkas av om det regnar eller är soligt. Även om vädret har en stor påverkan i mitt fotograferande och i vilken inspiration jag får, så spelar det ju ändå ingen roll om jag gnäller över vädret. Det hjälper inte.

Så nu ska jag försöka släppa den där kontrollen över något jag ändå inte kan kontrollera. Om det så blåser och regnar hela sommaren, så får det bli så. Jag vill känna tacksamhet för varje dag, oavsett väder. Jag vill försöka känna solskenet inuti, även de dagar då solen är gömd långt bakom lager av tjocka moln. Jag tror det kommer kännas så mycket lättare då. Är ni med på det? ♥

Hoppas ni haft en jättebra tisdag! Kram på er!

När allt känns extra meningsfullt

Hej på er!
Idag har regnet öst ner hela dagen, men det kändes ganska skönt efter en helg som spenderats mestadels ute. Det är något väldigt skönt med regnigt väder ibland. Så avslappnande. Ingen jobbig känsla av att man egentligen vill vara ute men behöver sitta inne för att få saker gjorda.
Så idag har jag varit här hemma mest. Suttit framför datorn och så smått börjat komma igång med den nya veckan. Jag har nyss ätit tre skålar med glass och krossad choklad, så just nu mår jag egentligen inte så bra haha. Jag kan verkligen inte hantera att ha glass hemma.

Helgen var så himla underbar. Jag och Johan ägnade hela dagarna åt lite olika projekt ute som behövdes göra. Göra ordning i växthuset, en väldans massa röjning ute på markerna och en hel del inkastning av ved. Sällan mår jag så bra som de där dagarna när jag får vara ute och greja. Få ta i lite. Och sedan på kvällen gå omkring och beundra hur fint resultatet blev efter dagens hårda jobb.

Tänka visa lite bilder från helgen, så ni får se vad det är vi grejar med här hemma.
Veden ska in i vedboden, och redan i fredags kväll hade vi fått över halva veden. Det kommer kännas SÅ skönt när vinterns ved är inne i vedboden.
Nanook låg bredvid och tittade på, och slogs med myggen som nu börjat komma. Förra året var myggen redan här i början av maj, men i år är liksom allt försenat. Så det är inte förrän nu som jag verkligen börjat känna av dom. Efter helgen kom jag undan med bara ca 20 myggbett. Tur att jag har en sådan hatkärlek till myggbett. Finns det något bättre skönt-jobbigt än att klia på myggbett?
Tomatplantorna som fått växa upp vid fönstret inne i sovrummet kändes nu tillräckligt stora för att få flytta ut till växthuset. Förra året hade vi hela övervåningen full med tomatplantor. Denna gången var det inte lika många. Jag ville dra ned lite på odlingen i år, eftersom det annars kan bli ett stressmoment om det blir för mycket.
Häggen har slagit ut, och det doftar ljuvligt ute nu.
Ute vid växthuset. Förra sommarens tomtatplantor var kvar så först fick jag ta tag i en rejäl utrensning.
Växthuset är ju ganska litet, men det är helt lagom för oss. Två pallkragar finns där inne, och i år fick tomaterna extra mycket plats att bre ut sig på.
De här tomatplantorna heter ”Moonglow”, och de fröna fick jag av Stefan Sundström när vi ockuperade Sollefteå BB i våras. Han sa att det var de godaste och nyttigaste tomaterna, och han är ju en riktig tomatexpert. Så jag fick upp 8 stycken Moonglow-plantor, som jag varit extra kärleksfull och rädd om. Ser verkligen fram emot att få skörda ”månljus tomater” till sensommaren 🙂
Växthuset färdigt! Tomaterna såg lite ledsna ut efter flytten, men efter två omgångar med vatten mådde de bättre igen. Nu ska bara träplankan som ligger över takfönstret bort, så de får riktigt mycket ljus.
Johan hade varit ute på ängen och röjt medan jag planterat i växthuset. Han såg så fin ut där han kom och gick.
Det känns så underbart att få vara ute och greja tillsammans med Johan. Även om vi ibland håller på med olika saker, så fylls jag med sådan lycka och kärlek när jag tittar bort mot honom. Allt känns så extra meningsfullt. Jag får så mycket mer kraft av vetskapen att jag inte längre bara gör något för mig själv. Numera är det för oss. Det blir så mycket roligare.
Utanför växthuset hade jag två tomma pallkragar så jag bestämde mig för att sätta lite potatis i dom. Jag hade en påse med gammal potatis i kylen som var helt perfekt för att sätta i jorden. Vi har ju egentligen ett stort potatisland ute i trädgården men jag vet inte än om vi kommer sätta någon potatis där i år. Så då kändes det lättare att göra det i pallkragarna. Väldigt lätt att rensa, och i lagom mängd.
Jag skulle nog kunna tänka mig att göra i ordning några fler pallkragar som vi har i ladan. Jag tycker det känns så mycket lättare att odla saker i pallkragar. Som om man får mer kontroll på ogräset. Potatislandet ute på ängen…det spelar ingen roll hur många gånger man rensar. Efter 1 vecka har det börjat växa en gräsmatta där. Det tar så otroligt mycket tid att hålla rent där, så det roliga liksom försvinner. Så hmm..har i några tips så får ni gärna dela med er. Tycker ni det låter som en bra idé att odla potatis i pallkragar? Någon som har erfarenhet?
Det var en väldigt härlig lördag ute på markerna. Det är ju sådana här dagar jag verkligen längtar efter på vintern. När man kan vara ute och greja och se hur allting växer till liv.
Lördag kväll och natt spenderade jag i ateljén, och fortsatte med mina ”rosegold” målningar. Experimenterade med färgblandningar och försökte hitta vackra nyanser.
Och igår (söndag) så var vi ute och röjde större delen av dagen. Den största ängen är helt klar nu, tack vare att Johan spenderat all sin lediga tid med att röja. Helt otroligt! Det känns SÅ skönt. Hade vi väntat ännu ett år med att röja så hade slyn växt så otroligt mycket, och då tar det så mycket mer tid.
Det var vår helg i stora drag. Hoppas att ni också hade en superfin helg allihopa! TACK för allt fint ni skriver.
Kramar i massor ♥