Nya vidder och möjligheter

Hej på er allihopa!
Först och främst vill jag verkligen TACKA er för alla fantastiskt fina kommentarer på förra inlägget när jag berättade om mina nya arbetsplats och ateljé/studio. Blev så otroligt glad över alla fina ord och att ni tyckte det här var en bra idé! Jag ser verkligen fram emot att se vad det här kan leda till och vilka positiva förändringar som kommer ske på grund av detta. För ja, det här känns fortfarande lite för bra för att vara sant.

Om ni undrar varför jag inte varit så aktiv här på bloggen under veckan så är det för att jag håller på att fixa i huset nu och grejar med ett litet renoveringsprojekt i det som ska bli min nya studio. Tanken var först att jag bara skulle ha köket uppvärmt och ha min studio där under vinter, och sedan öppna upp fler rum till våren och sommaren.

Men när jag en kväll äntligen kunde använda rösten igen efter att ha varit hes ett tag pga förkylning, så provade jag att göra en stark och hög ton och då blev det ett sådant där typiskt ljud som det blir i kök när man sjunger riktigt högt. Ett litet skaller (från skåp, fläktar, porslin, ja allt möjligt) och sedan nästan som ett litet tjut i slutet. Förstår ni vad jag menar, haha? Så blir det i alla fall när jag sjunger riktigt högt i mitt kök hemma också. Och jag har ju fått lära mig lite av musikern som jag samarbetar med, Mats, att det är väldigt viktigt med ett så ”stumt” rum som möjligt när man ska spela in musik. Vart man t.ex har mikrofonen i ett rum kan vara jätteviktigt. Och att t.ex ha så mycket tyger som möjligt på väggarna. Man vill alltså inte ha minsta lilla eko. Det ska vara stumt.

Även om jag säkerligen kommer spela in många låtar ute i naturen också, så vill jag ha så bra ljud som möjligt när jag spelar in i studion. Det ska vara på riktigt! Så då bestämde jag mig för att även värma upp rummet intill köket och göra det till min studio!
Jag började sent igår kväll med att måla om rummet. Det kändes viktigt för mig att rummet skulle vara ljust. Ska måla två omgångar med vit färg och sedan sista målningen med en svag grå färg för att inte få det där kritvita. Jag gillar när det är ”mjukt” vitt, om ni förstår vad jag menar.

Sedan har jag köpt skenor som är lika långa som alla väggarna i rummet, så att jag sedan kan hänga upp tyger. Tänkte först köpa gardiner men fasligt vad dyrt det skulle bli. Så det fick istället bli stora sängöverkast (de var superbilliga, men jättefina!) som jag sen ska sätta fast i skenorna så det blir som draperi. Och så har jag också köpt två jättestora mattor så att de ska täcka så stor del av golvet som möjligt.
Alla ni som är duktiga på att inreda en musikstudio, vad tror ni om det? Kom gärna med tips om ni har några! 🙂
Och i morse åkte jag dit igen för att måla andra omgången. Idag fick lille Nanook hänga med igen.
Blir alltid så glad över den vackra utsikten här. Så sällan jag sett Myckelgensjö från den här vyn. Det är verkligen så otroligt vackert!!
Så här såg rummet ut idag efter att jag målat en omgång med vitfärg. Färgen hade torkat bra. Men jag märkte igår att det tog ganska lång tid för färgen att torka eftersom väggarna fortfarande var så kalla då. Men nu var det riktigt varmt och gott här inne.
Alltså, det här fönstret!! Tänk att få ha den här utsikten från min studio. Vilken inspiration jag kommer få varje gång jag tittar ut, oavsett vilket årstid det är. Kan tänka mig känslan en tidig morgon i juni, när dimman dansar över ängen. Då ska ja sitta här på fönsterkarmen med öppet fönster i den svala morgonluften med en kopp kaffe och insupa allt det vackra.
Nanook har legat här inne på golvet och sovit idag medan jag har målat. Det är så skönt att se att han trivs här, eftersom han kommer få spendera ganska mycket tid med mig här framöver. Men hundar är ju så bra på det viset. De bara tar dagen som den kommer. Accepterar allt som händer och gör det bästa av det.
Så här ser det alltså ut. Det här rummet ligger vägg i vägg med köket, så värmen från vedspisen sprider sig lätt in dit, vilket gör det bra nu under vintern så jag slipper ha på full effekt på elementen.
För varje dag som jag är här så känns det bara bättre och bättre. Att byta plats sådär kan till en början kännas nästan förvirrande. Det var som när jag köpte en ny dator i somras, och i början kunde jag inte skriva blogginlägg på den, för det kändes så konstigt haha. Skärmen, storleken, allting. Det påverkade min känsla när jag skulle skriva. Likadant är det ju med att byta plats. När man är van att göra vissa saker på vissa platser då kan det ta ganska lång tid innan man liksom vant av sig. Men det här kändes bra väldigt fort. Trots att det är ett helt nytt hus på en helt ny plats så känner jag mig trygg, ombonad och inspirerad.

Sen gör det nog mycket att jag hyr huset från de snällaste människor man kan tänka sig. Och att jag sen befinner mig i en by som jag verkligen tycker om. Myckelgensjö hade ju liksom en stor, stor del i att jag kunde stanna i Grundtjärn från början. Först fick jag jobb på Fridas gård i några månader, och lite senare fick jag jobb på Lanthandeln. Och viktigast av allt, jag fick vänner och kontakter här väldigt fort, vilket gjorde att jag kände mig mer hemma. Sånt betyder så otroligt mycket.
Jag längtar SÅ mycket till i morgon, för då ska jag vara med på fredagsfikat på Lanthandeln, som dom anordnar varje fredag. Så otroligt mysigt att kunna ta en paus i arbetet och träffa lite andra här i byn och prata lite och dricka kaffe. I mitt jobb annars så äter jag ju lunch och fikar helt själv på vardagarna. Det tycker jag såklart väldigt mycket om. Men det är roligt och inspirerande att ibland få träffa lite folk.
Nu är det redan kväll och jag är fortfarande här och ska strax måla väggarna en tredje gång, nu med den riktiga färgen. Min mamma var nyss hit med lite fika och bestick och Johan kom hit med pizza som han köpte med sig på väg hem från jobbet. Vilken tur jag har att få så mycket hjälp! Nu är jag mätt och redo att sätta igång igen!

Hoppas ni haft en jättefin dag! Kram på er ♥

Min nya arbetsplats

Hej solstrålar!
Åh vad roligt det känns att äntligen berätta om den spännande nyheten som jag nämnt om i några tidigare blogginlägg! Har knappt kunna hålla mig! Så fort något roligt händer så vill jag ju dela det med er så fort som möjligt.
I slutet på förra veckan fick jag nämligen nycklarna till ett hus som jag ska hyra! Ett hus i grannbyn Myckelgensjö där jag under en obestämd tid kommer ha min ateljé och studio för musikinspelning! Att få ha ett eget fristående hus som min arbetsplats har varit en dröm jag haft i många år. Det här är ett så otroligt stort och spännande steg i rätt riktning.
Jag bubblar av glädje och tacksamhet för denna fantastiska möjlighet som kommer precis rätt i tid.
Senaste dagarna har jag varit hit i princip varje dag för att fixa i ordning och göra det mysigt och hemtrevligt, och varje dag har jag fått mötts av den vackraste utsikt från köksfönstret. Anledningen till att jag ville vänta med att berätta något var för att jag ville få ordning innan jag tog bilderna för att visa er min nya arbetsplats!
Huset jag hyrt ligger i den vackra grannbyn Myckelgensjö, samma by där Jon Salmens gård finns, där min kviga Stjärna bor under vinterhalvåret. Och det är av föräldrarna till Frida (hon som driver mjölkgården) som jag hyr huset av. Myckelgensjö är en liten men blomstrande by på ca 80 invånare, och den ligger 13 km ifrån Grundtjärn. Ni som följt bloggen länge har säkert hört talas om denna by många gånger.

Som sagt så har det ju varit en stor dröm i flera år att ha ett eget litet hus för mitt jobb och mitt skapande. Att få skilja på hem och jobb och få mer plats till skapande. De senaste åren har jag verkligen aktivt varit på jakt efter hus i Grundtjärn att ha som just ateljé och arbetsplats. Har till och med gått så långt att jag frågat folk som hur stugor/hus i byn om de tänkt sälja/hyra haha (jobbigt att fråga sånt!) Men det är en väldigt liten by och största delen är sommarhus, så därför är det väldigt lite rörelse när det gäller in och utflyttning.

Nu när det nya året satte fart så blev jag ännu mer desperat efter en plats att ha min studio på.
Som många av er vet så är jag i startgroparna på att göra en skiva med kulning.
Jag har tänkt, drömt, planerat och längtat efter detta projekt och denna skiva i över ett år. Jag har införskaffat studioutrustning och fått äran att samarbeta med den mest genialiska musiker jag någonsin stött på. Och nu 2018 så är skivan mitt största mål och viktigaste prioritet. Det känns SÅ fantastiskt kul att äntligen komma igång på riktigt med skivan!

Jag insåg dock för någon vecka sedan att det skulle bli väldigt svårt att kunna jobba med skivan så mycket som jag vill om jag ska jobba hemifrån. Jag har tänkt på det innan, men det var först förra veckan som jag faktiskt insåg att det på riktigt kommer bli ett problem och göra att allt kommer ta mycket längre tid. Det har funkat utmärkt att ha ett rum här i huset som ateljé och arbetsplats så länge jag hållit mig till det vanliga; fotograferandet, målandet, bloggandet, filmandet etc. Dock lite trångt men det är inget problem.

Men nu, nu ska jag spela in en skiva med en röstteknik som är gjord för att höras på flera kilometers avstånd. En sång som hörs långt genom ytterväggarna.
Ja tro mig, jag vet inte hur många gånger jag skämts om någon granne gått förbi och jag kulat eller övat rösten högt för fulla muggar, för jag vet att det hörs ut haha!
Men de må vara hänt. Det som dock inte funkar är att kula här hemma på kvällarna när Johan ska sova. Eller när han ens är hemma för den delen. Även om jag vet att Johan inte skulle bry sig alls så kan jag bara inte sjunga och kula inför någon annan så. Jag behöver vara själv och få göra röstövningar och låta hur mycket som helst utan att behöva vara rädd att jag väcker någon eller att någon lyssnar. Eller att det hörs ut. Eller att katterna ska komma och störa inspelningen, eftersom de dras till kulningen och mjauar med i sången.
Även om jag är hemma själv större delen av vardagarna så är det oftast på kvällarna som jag får inspiration till melodier och kulning. Det är precis samma sorts kreativa energi som med målning. Det kan inte riktigt planeras in under ett antal timmar dagtid. Det är något som flödar fritt och kommer av sig själv, oftast när dagens sysslor och måsten lagts undan och den där kvällsfriden lägger sig.

Ja, helt enkelt, jag behövde en plats där jag kan jobba helt ostört och ensam med skivan. Jag insåg att jag måste hitta en lösning innan jag kan börja jobba med skivan på riktigt. Jag blev så desperat att jag bad mamma ringa och kolla vad en barack skulle kosta, som man kunde frakta hit och ställa en bit bort haha. 25 000 kr i frakt skulle det gå på. Och vad baracken kostade ska vi inte ens tala om. Nej, det gick inte alls.
Sen var jag inne på att köpa en gammal skruttig husvagn. Men tanken på att skapa min skiva i en husvagn kändes inte heller bra. Det var liksom inte rätt…känsla.
Men, vad skulle jag göra?
Tillslut började jag tänka utanför ramarna. Utanför Grundtjärn. Den närmaste byn är Myckelgensjö, och att åka dit tar inte lång tid. Jag anade att det säkert inte fanns något hus att hyra där heller, men jag skrev ett meddelande till Frida ändå och frågade. Ganska snabbt fick till jag till min förvåning svar att det nog fanns ett hus som jag kunde hyra. Jag blev så glad och hoppfull! Och det tog bara någon dag efter det tills jag fick nyckeln hit, till ett vackert hus i Myckelgensjö.
Det har stått tomt en tid och var nu kallställt. Jag gick runt i huset och funderade på vilket rum jag skulle ha själva arbetsplatsen och studion i.
Och det blev givetvis det stora fina köket, där det finns en mysig vedspis.
Nu under vintern kommer jag bara ha köket uppvärmt, eftersom jag just nu bara behöver detta rummet. Det räcker gott och väl för det jag ska göra.
Och vatten tar jag med mig i dunkar.
Jag älskar verkligen det här köket. Det känns så mysigt och hemtrevligt. Precis den rätta känslan som behövs för att skapa vacker musik.
Jag tog dom här bilderna idag när jag åkte dit en stund på eftermiddagen. Jag tog med mig Nanook dit för första gången och han verkade trivas riktigt bra. Han kommer ju få hänga med mig hit lite då och då när jag är här under dagtid.
Här kommer jag trivas! Och som tur är funkade mitt internet perfekt här, så jag kommer även kunna sitta här och blogga ibland.
Älskar verkligen vedspisen. Den påminner så mycket om vedspisen som jag hade här hemma i köket innan jag satte in kaminen och värmesystemet. Och det är en så otroligt mysig värmekälla. Och ljudet av elden som brinner där inne.
Jag är så otroligt, obeskrivligt glad och tacksam över att jag fick möjlighet att hyra det här huset. Det känns lite overkligt. Lite för bra för att vara sant. Nu har jag en helt fantastisk plats att jobba med skivan på. Och när det blir lite varmare till våren kanske jag kan öppna och värme upp ännu ett rum som jag kan ha som ateljé under tiden jag jobbar med skivan. Vilken dröm att få så mycket plats för allt!

Så från och med nu kommer jag jobba vissa dagar här hemma i Grundtjärn och vissa dagar i huset i Myckelgensjö. Det beror lite på hur dagarna ser ut och vad jag ska göra. Åh, jag kan faktiskt knappt tro det nu när jag skriver det. Är det sant? Är det verkligen sant? Får jag vara här och skapa? Vilken helt otroligt möjlighet jag fått. Vill passa på att ge ett varmt tack till Robert och Greta, som låter mig hyra huset! ♥ Och ett stort tack till mina fantastiska prenumeranter på Patreon som gör det möjligt för mig att jobba med skivan i år och hyra min alldeles egen studio. Tack, tack, tack. ♥
Och såklart, tack till er mina älskade läsare för att ni inspirerar mig varje dag och för att ni följer mig i livets berg och dalbana. Att dela min glädje med er gör den alltid tusen gånger så stark!
Jag kan knappt tänka mig en mer magisk plats att jobba med skivan på. På ängen utanför huset går kvigorna på somrarna. Och nedanför skogen är en vacker sjö. Och på andra sidan sjön en vacker fäbodvall från 1700-talet som heter Östalbodarna. Det är gångavstånd dit så ibland kan jag gå en promenad dit med Nanook för att få lite inspiration. Åh, detta kommer bli så bra! ♥

TACK om ni orkat läsa hela detta inlägget! Det kändes som jag hade så mycket att berätta om detta. Det känns verkligen som ett nytt spännande kapitel i livet!
Hoppas ni tycker om min studio/ateljé/arbetsplats. Jag ser fram emot att dela lite mer bilder och berättelser härifrån!

Stor kram på er underbara ni! ♥

Morgonfunderingar

Godmorgon kära vänner!
Klockan är strax över sju på morgonen och än ligger mörkret tungt här i Grundtjärn. Jag kände att jag ville göra ett litet morgoninlägg innan dagen sätter igång. Jag liksom försvann ju nästan förra veckan här ifrån bloggen. Det blev inga mer inlägg efter tisdagen, och det berodde helt enkelt på att mitt halsont sedan bröt ut i en rejäl förkylning. Så under några dagar kände jag mig helt enkelt för dåsig för att få något gjort. Fast dom dagarna blev samtidigt de bästa på hela veckan, för något väldigt roligt och spännande hände i samma veva. Jag ska berätta om detta senare idag, jag behöver ta några bilder först. Ni kommer förstå sedan ♥
Jag är mycket piggare nu så det känns så skönt att äntligen ha ork igen. Den här förkylningen kom så himla olämpligt. Det gör dom ju alltid såklart, men det kändes tungt att behöva sänka tempot igen när jag nyss liksom fått igång maskineriet. Jag upplevde det ju som att jag äntligen hade rest mig upp efter nästan två månader av orkeslöshet och trötthet och massa jobbigt som hänt, och allmän nedstämdhet. Första veckan i januari var som en riktig nystart och jag kände mig så pigg, inspirerad, sprudlande och sugen på att ta tag i saker. Det är verkligen något speciellt med att så tydligt känna hur en slags energi sprider sig i kroppen igen. Livskraft och glädje. Vårt naturliga tillstånd.

Sen kom den här jädrans förkylningen. Men jag tänker att det nog var meningen. Det var resterna av 2017. Nu är skiten ute och kroppen är renad. Nu tar vi nya tag igen!
Det har blivit mycket tedrickande den här veckan. Fick ett jättegott och nyttigt Ayurveda-te av en väldigt snäll bloggläsare, som jag drack nu i morse, och som jag fortfarande sitter och sippar på i skrivande stund. Te och honung känns som balsam för själen.
När klockan ringde 04:45 i morse så trodde jag att jag och Johan var två tibetanska munkar, och sängen var vårt tempel. Vi jobbade där och sjöng strupsång. Och så hade jag hyrt in Miley Cyrus för att ha en konsert i vårt tempel, och det tyckte Johan var opassande. Efter en stund vaknade jag till på riktigt och insåg att vi inte alls var två munkar i ett tempel. Jag fnissade lite för mig själv och tyckte att det var en härlig dröm att vakna till såhär på måndag morgon.

Drömde ni något inatt som ni minns?

Nu ska jag gå ut på en promenad med Nanook i gryningsljuset. Jag hoppas att ni får en underbar måndag!
Så hörs vi lite senare när jag varit och tagit lite bilder till mitt kommande blogginlägg!

Stor kram på er allihopa ♥

Liten resa till stan

Godkväll mina stjärnor!
Tack underbara ni för alla fina kommentarer igår och alla härliga filmtips. Blev så glad! Nu känns det som jag skulle vilja ha filmkväll varje kväll hela veckan. I alla fall medan jag känner mig dåsig och förkyld. Har skrivit upp alla tips ni gav. Några hade jag redan sett men de flesta hade jag inte sett faktiskt. Så det kanske blir att jag ser på någon nu ikväll redan. Känner mig fortfarande inte så pigg så då känns det skönt att ta hela kvällen ledig och bara krypa ned i sängen.
Den här dagen gick fort. Hann inte med så mycket annat än att åka till till Sollefteå sjukhus på eftermiddagen för att lämna blodprov. Efter blodproppen i november så blev det ju en rejäl utredning för stroke som fortfarande håller på, vilket jag såklart är väldigt tacksam över, även om det ibland känts lite drygt att behöva åka så långt varje gång. Men jag är väldigt, väldigt glad att de kollar upp alla möjliga orsaker. Förra veckan var jag till ögonläkaren för att göra ett test för synfältsbortfall. Nu har jag förmodligen mina sista besök nästa vecka. Då ska jag få träffa en neurolog och förhoppningsvis få svar på lite frågor jag undrar över. Sen ska jag göra ännu ett så kallat Holter-EKG där elektroder placeras på bröstkorgen och som jag sen ska ha på mig i 24 timmar. Så jag får gå runt med elektroderna på mig hemma och en liten dosa som man sätter fast i en väska. Tanken är att den då ska mäta och spela in min hjärtrytm under en helt normal arbetsdag.
Det hade varit intressant att se hur den ser ut.
Vissa dagar så känns det så extra underbart att köra bil. Det blir nästan som ett långt meditationspass. Lyssna på vacker musik och köra genom vackra, vintriga snölandskap och känna solljuset i ansiktet. Sådana här gånger hade jag kunnat köra i 100 mil. Jag bara njuter.
På vägen hem hade mörkret börjat lägga sig och det bjöds på en otroligt vacker solnedgång. Sen blev jag så fasligt trött att jag var tvungen att stanna längs vägen och sova en stund. Det där med att köra bil är antingen på eller av för mig. Jag kan köra en hel natt och vara superpigg, men ibland kan jag inte ens köra tre mil till Junsele utan att behöva stanna och sova haha. Det är ju något så lugnande med att sitta i bilar. Blir trött av den varma goa luften från fläkten och det dova brummandet. Någon som känner igen sig? 🙂

Enda gången jag inte blir trött i en bil är om jag kör någon som ligger och sover i bilen. Har alltid tyckt det känns så ärofyllt. Att någon känner sig så avslappnad och helt släpper på kontrollen. Det är så vackert på något vis och då känns det extra viktigt att köra lugnt och mjukt för att inte väcka den sovande, och se till att den kommer fram tryggt och säkert.

Nu ska jag ta en dusch och dricka ännu mer ingefära-te. Det är det enda som just nu dämpar det onda i halsen.
Hoppas ni har en supermysig kväll! Varma kramar ♥

Min lugna måndag

Godkväll på er!
Tanken var att det här inlägget skulle kommit upp lite tidigare idag, men jag har känt mig lite dåsig idag så allt blev lite uppskjutet, så det får bli ett litet kvällsinlägg istället.
När jag vaknade i morse hade jag jätteont i halsen och förstod direkt att det nu var min tur. Det är många i min närhet som varit sjuka under julledigheten och jag har verkligen gjort mitt allt för att jag ska klara mig. Proppat i mig ingefära och andra nyttigheter, för det sista jag ville var att bli sjuk nu i den nya, fräscha starten på året. Men denna gången klarade jag mig inte undan. Dock så hoppas jag att det stannar här, vid en hes whiskyröst och lite sirap i huvudet.

Typiskt bara att jag i morse skulle vara med i ett radioprogram, nämligen härliga Miffiradio i P4 som intervjuade mig om att älska att vara ensam (antar att det sänds nu på lördag). När jag vaknade så var min röst helt fruktansvärd haha. Inte bara hes utan också liksom igenproppad. Svårt att förklara. Något hade svullnat upp i halsen så det var svårt att prata. Så i en halvtimma innan de skulle ringa satt jag som en galning och drack varmt honungsvatten och gjorde sångövningar. Men den hann inte bli helt bra till sändningen. Koncentrerade mig stenhårt på att försöka låta så normal som möjligt.
Haha jaja, det är inte hela världen.
Så idag tog jag det lite extra lugnt. Drack mycket te med ingefära och kurade ihop mig i soffan. Läste alla underbara kommentarer på förra inlägget och blev alldeles varm i hjärtat. Ni är för goa ♥
Sådana här dagar känns det så extra skönt att ha ett vardagsrum. Har inte riktigt vant mig vid den möjligheten än. Glömmer nästan bort att det finns där, så har inte använt det så mycket än, men just sådana här dagar när man känner sig lite trött eller dåsig känns det väldigt skönt att ta med sig lite jobb och sätta sig här en stund.
Satt med kalendern och planerade in hur den närmaste tiden skulle se ut och lite ”att göra listor” för olika dagar.

I år kommer jag försöka ha lite mer rutin. Eller jag måste ha mer rutin. Det är något som verkligen saknats i mitt liv och jobb. Att ha lagom med rutiner och lagom med spontanitet och frihet, det är nog den bästa balansen för mig. Att ha lite koll på vad vissa dagar ska innehålla och vad som ska göras, samtidigt som jag ändå ska kunna känna att jag kan styra det lite som jag vill.
Idag öppnades det även upp en ny spännande möjlighet som kommer helt rätt i tiden. Jag vet inte än om det blir av så därför vill jag inte säga något än. Men om det blir av så kommer jag skrika högt av glädje! Det är nämligen något jag drömt om och längtat efter i flera år. Det blir verkligen en helt ny fantastiskt början. Kanske får jag reda på det redan i morgon om det blir av. Håll tummarna ♥
Nu ska jag koka lite mer te med honung och ingefära. Johan har också ont i halsen och känner sig lite dåsig, så det blir nog att vi tittar på någon film och lägger oss tidigt i kväll. Har ni något tips på en bra film? Tycker alltid det är så svårt att komma på vad man ska titta på. Så tips är varmt välkomna!

Hoppas att ni haft en bra måndag och att ni har en mysig kväll allihopa! Stor kram till er ♥

Så mycket att vara tacksam för

Hej på er!

Jag kom nyligen in efter att ha varit ute på ett litet vinteräventyr i skogen för att prova mina nya snöskor. Det var igår som jag gjorde ett försök att ta mig ut i skogen för att fota några vinterbilder (bland annat den nya headern som jag la upp igår) och höll nästan på att fastna i snön ute på en myr. Det var så djup snö att de gick över midjan på vissa ställen! Att ens ta mig en meter fram blev en otrolig kraftansträngning och som resulterade i många liter snö i skorna. Jag fick krypa fram och sedan försöka platta till snön så jag fick en liten plätt att stå på. Jag har aldrig varit med om så mycket snö som nu! Jag insåg då att den här vintern kommer bli otroligt svår när det gäller fotografering om jag inte kan ta mig ut i naturen.

Så kom jag att tänka på snöskor! Det är så många som tipsat om det och jag har alltid velat ha ett par snöskor. De har dock alltid känts som om prislappen är lite för hög. De brukar kosta runt 2000 :- på de ställen jag kollat på. Så då har jag alltid tänkt att det kan vänta till senare. Men igår kände jag att det var dags att köpa ett par snöskor, så jag skulle kunna ta mig ut i skogen och fota i snön!
Jag blev så överraskad att de ändå var så ”små”. Jag hade väntat mig att de skulle vara enorma och väldigt klumpiga att gå i. Men de var ju inte jättemycket större än skorna, vilket gjorde att de kändes smidigare. Dock kände jag en liten tvekan inför att dessa skulle klara av den djupa snön i skogen. Anade att den här modellen av snösko kanske inte riktigt var gjord för det jag hade tänkt.
Den här bilden tog jag i morse, glatt ovetande om vilket otroligt träningspass som väntade ute i snön senare.
Man kan ju säga att snöskorna fick sig ett rejält test. I början när jag skulle ta mig ut i skogen från vägkanten gick det jättebra. Jag blev SÅ glad. Men det var för att snön längs vägkanten var packad på grund av snöplogen, så snöskorna sjönk inte ned. Så fort jag sedan kom ut en bit i skogen så blev snön mer porös och mjuk och då hjälpte inte snöskorna så mycket. Det gick såklart mycket lättare än om jag bara hade haft skor, speciellt när det gäller att undvika att få snö innanför skorna och byxorna, eftersom själva snöskon gör ett bra hål i snön. Men jag sjönk ändå ned 50 cm -1 meter i snön på många ställen, så det gick inte så lätt som jag hade önskat.
Många gånger blev det istället såhär…
Att försöka resa sig upp när man sjunkit ned över en meter i snön och sen inte har något att hålla i sig i, det är verkligen en utmaning. Jag var helt slut efter denna lilla skogspromenad.
Jag tror nog dessa snöskor funkar jättebra till lite mer lindrigare snöområden. Kanske för att vandra på en skoterled eller annat. Men att gå i djupsnö mitt i skogen, då är det nog bara skidor som gäller. Men nu vet jag det i alla fall. Och snöskorna kommer säkert till användning de gånger som jag inte kan ta med mig skidorna.
Det blev i alla fall en härlig stund i skogen! Och jag passade på att starta en liten livesänding också, för mina prenumeranter på Patreon. Kom på nu att jag ju inte ens skrivit om min Patreon sida här på bloggen än, det ska jag göra snart! Det är en sida där man kan prenumerera på en kreatör och få tillgång till bland annat extra material och annat smått och gott. Det har på bara två månader förändrat mitt yrkesliv och gjort mig mer fri i mitt arbete. Bland annat gett mig en möjlighet att få jobba med kulningen och göra klart min skiva i år. Är så obeskrivligt glad och tacksam för det.
En del av er bloggläsare har redan hittat dit och blivit prenumeranter trots att jag inte skrivit om det här än. Har massor att skriva och berätta om Patreon, så det blir ett eget inlägg snart!
I alla fall, livesändningen blev lite kaotisk. Två gånger föll jag ned i djupa snöhål och så kom det in snö i mikrofonen på mobilen. Men den klarade sig! Sen förfrös jag nästan fingrarna innan jag hade tagit mig till bilen. Men det blev i alla fall en rolig och händelserik promenad, och kul att få dela den live med andra.
Trots den djupa snön och svårigheten att ta sig fram så kändes det så skönt att få komma ut i skogen. Det har blivit alldeles, alldeles för lite av det senaste tiden. Naturen påverkar oss på ett sådant fantastiskt sätt. Tänk om vi alla fick en sådan här stund varje dag. Det skulle göra gott…!
När jag kom hem igen möttes jag av Johan och Nanook, och en mysig brasa i kaminen. Johan var hemma på lunch. För ja, tro det eller ej, men från och med nu så jobbar han hemma i Grundtjärn på fredagar. Det känns nästan overkligt fortfarande. Kan ni gissa med vad? Silversmide! Det var ju inte längesedan som han satte sig vid arbetsbänken för första gången och smidde sin första ring. Efter det var det som om han fann en ny passion i livet. Den första veckan kunde han inte ens sova på nätterna för han bara ville att det skulle bli morgon så han kunde fortsätta haha. Det var så häftigt att få se. Och vilken naturbegåvning! Bara den första veckan gjorde han helt otrolig vackra smycken, som han bland annat gav bort som julklappar. Jag fick en vacker silverring, och det går knappt att förstå att han nyss lärt sig detta.

Nu när vi kommer börja med smyckena igen (förhoppningsvis kommer de första smyckena ut i februari) så kommer det inte bara vara jag och min mor Anita som tillverkat och designat smyckena. Även Johan! Och det känns så fantastiskt roligt. För bara någon månad sedan så existerade inte ens den tanken. Och nu kommer han jobba fredagar med detta, så han har gått ned till 80% som elektriker. Jag tycker det är otroligt modigt att ta det steget. Men det är ju så. Livet är för kort för att tveka. Det gäller att våga hänga med när möjligheterna öppnar upp sig. Och följa hjärtat. Följa sin passion!

Det ska bli så roligt att få visa upp lite mer av detta sen. Under helgen tänkte jag också sätta mig och jobba lite i smedjan, och påbörja ett silverarmband som jag länge gått och tänkt på. Det var längesedan sist, som jag gjorde ett smycke. Ja, flera år sedan. Men det sitter kvar än. Sådant där glömmer man nog aldrig bort. Det är som att lära sig cykla. Kunskapen sitter kvar för alltid.
Det blev bästa lunchen på länge!
Det blev verkligen ett inlägg med allt möjligt! Men det blir så när väl inspirationen kommer tillbaks. Då kommer allt på en gång!
Nu ska jag sätta mig och svara på några av era fina kommentarer på förra inlägget! Tack för allt ni skriver och delar med er av. Blir så glad!

Nu önskar jag er alla en otroligt fin och mysig helg! KRAM på er ♥

Pånyttfödd

Hej solstrålar!
Den här veckan känns hittills så obeskrivligt underbar. För varje dag som går så känns det som jag hamnar mer och mer på banan igen. Den där tunga, tomheten och oändliga tröttheten släpper taget allt mer, och det känns så skönt att få känna sig pigg och alert igen.

Jag älskar verkligen januari. Det är som om luften är alldeles ny och de kalla, friska vindarna blåser bort allt man inte längre vill ha kvar av det som varit. Allt känns nytt. Allt känns möjligt.
Jag har längtat så efter januari. Och nu är äntligen vi här.
Den här veckan lägger jag fokus på att komma igång med saker och ting. Planera och strukturera. Samtidigt som jag lägger tid på att göra sådant som jag vet att jag mår bra av. Sådant som gör mig extra glad!
Som att till exempel vara ute och fota! Ta långa sparkturer med Nanook. Eller hälsa på min älskade ko, Stjärna.
Igår tog jag bilen till Myckelgensjö för att hälsa på Stjärna på bondgården.Jag färdades genom de vackraste vinterlandskap man kan tänka sig. Jag stannade tusen gånger längs vägen och förundrades över hur mäktiga granarna ser ut med all tung snö. Och ljuset! Det är något speciellt med ljuset i januari. Så mjukt och försiktigt men samtidigt så kraftfullt. Som att se ljuset för första gången.
Min bil har stått insnöad i nästan två månader. Efter blodproppen fick jag ju inte köra bil på några veckor så då fick den stå orörd. Och efter det så var den så djupt insnöad att jag aldrig orkade ta tag i att skotta av den. Men en kväll så hade Johan skottat och tagit fram den ur snödrivan! ♥ Det känns så skönt att få köra bil igen och bara fara iväg när jag vill! Jag insåg först nu hur otroligt mycket jag saknat det. Det är en frihet att kunna ge sig ut på skogsvägarna och jaga ljuset på vintermorgnarna.
Framme i Myckelgensjö. Klockan var mitt på dagen, men ljuset såg ut som om det var tidig soluppgång eftersom solen nyss hade letat sig upp över skogarna i horisonten. Att se denna vy över ängarna utanför Jon Salmens gård tog nästan andan ur mig. Så, så vackert.
Vackra Myckelgensjö. Får alltid så mycket inspiration till bilder när jag kommer hit. Det är verkligen en vacker by.
Och där borta, under den aprikosfärgade himlen, där bor Stjärna.
Kylan och snön får allt att se så sovande ut. Men här på gården var det som vanligt fullt av liv. När jag först kom till gården fick jag en varm kopp kaffe av Frida i fikarummet. Det påminde så mycket om min första sommar här, när jag satt där i fikarummet under lunchpauserna. Drack kaffe och fick smaka på äkta mjölk, direkt från kossan. Och ibland få bevittna när en liten kalv kom till livet. Det är fina minnen.
Och sen, fick jag träffa min fina Stjärna. Det var alldeles för längesedan sist, så jag var nästan rädd att hon kanske glömt bort mig. Men åh, det var så otroligt fint möte! Jag brukar alltid gå in bakvägen för att komma in i ladan där hon är. Men nu hade dom nyligen fått nytt hö så nästan alla kvigor stod vid kortsidan av ladan som vätter in mot gången i den stora ladan. Direkt när jag kom in så fick jag se Stjärnas lurviga öron och stora ögon som tittade förvånat på mig. Jag blev så chockad för jag hade ännu inte sagt något alls. Hon brukar ju känna igen mig på rösten. Men nu verkade hon se direkt att det var jag. Jag blev såååååå glad.

Min lurviga Stjärna, som blivit så stor. Jag minns i somras när hon precis kommit till Grundtjärn för sommarbete. Då var hon minst av alla och hon såg fortfarande ut som en kalv i ansiktet. Så försiktig och så undergiven alla de andra. Men så nyfiken på mig. Hon var alltid först på plats när jag kom för att hälsa. Nästa sommar kommer hon nog vara störst av alla, och då bli flockens ledare. Tänk vilken fin flockledare hon kommer bli!
Jag överöstes av pussar i ansiktet som vanligt. Trots att det gått så långt tid emellan så var hon lika go och kärleksfull. Stjärna har verkligen en förmåga att göra mig SÅ glad.
Jag nynnande en liten vallvisa för henne, och då stannade hon upp i ätandet och tittade helt stilla på mig i några sekunder. Sen gav hon mig en stor puss, som om hon förstod. Jag skrattade högt!
Och så berättade jag för henne om sommaren som kommer. Att hon ska få släppas ut på gröna ängar i Grundtjärn och få en egen koskälla från 1800-talet och få beta under midnattssolens ljus. Och sen få gå promenader med mig genom byn för att hitta extra gröna och goda ställen att beta på. Som jag längtar.
Det var en riktigt mysig stund på gården. Jag satt där i höet som doftade så otroligt gott att jag nästan själv hade velat äta upp det haha. Efter besöket hos Stjärna fick jag följa med till Fridas föräldrahem och gosa med små Kelpie-valpar som hennes mammas hund fått för några veckor sedan. Jag önskar att jag hade tagit någon bild, men de var så hjärtskärande söta att jag glömde bort att fota.
På vägen hem hade det redan börjat skymma, och den vackra vinterskogen nästan lyste upp i det blåa skymningsljuset.
Jag stannade till efter vägen och såg hur solens sista strålar dansade över grantopparna innan ljuset försvann. Vilken fin dag. Även om jag inte fick så mycket gjort så gav det mig så otroligt mycket. Att få ge mig ut med bilen, fota vinterlandskap, gosa med Stjärna och träffa gamla vänner och sen mys med små valpar. Som en enda stor lyckoinjektion rakt in i själen.

Hur har ni det denna första vecka på året? Jag hoppas att ni mår bra och att ni tar hand om er!
Stor, varm kram! ♥

Redo för det nya året

Hej mina vänner!
Åh vad den här julledigheten var behövlig. Mer än någonsin. Det känns som det var så otroligt längesedan som jag kände den där lusten att skriva och sätta ord på känslor. Som jag beskrev i det tidigare inlägget så har det i över en månad känts som om den där inre rösten i huvudet tystnat. Den där rösten som kommer med spännande ideér och som hjälper till att fånga stämningar i bild och ord. Den där inre kreativa kraften som ibland flödar som en vårflod genom berg och dal. Och ibland…tystnar och lämnar ett tomt skal. Ett avlägset eko. En tystnad som kan vara skrämmande och ångestframkallande för oss kreativa själar, speciellt om kreativiteten är ens jobb.
Men som jag genom åren nu lärt mig är livsviktig. Den långa vintern och den stilla vilan har lika stor betydelse som tiden när allt blomstrar och flödar. Det är naturens egen balans, och vi är en del av en.

Jag känner mig redan så mycket piggare nu. Här
om natten hade jag svårt att sova, för jag började känna hur något inom mig vaknade till liv. Det var en sådan lättad. Att få känna den där speciella energin susa genom själen. Äntligen.
Även om vintern fortfarande är lång så är den mörkaste tiden över. Tänk, vi klarade det! Januari har för mig alltid känts som en nystart. Och det är det ju verkligen. Ljuset återkommer. Dagarna blir längre. Ett nytt år har precis börjat. Vi har vänt blad i vår nedkladdade bok från 2017, och vi får börja skriva i en oskriven bok. Egentligen borde vi känna så varje dag. Men det är något speciellt med ett nytt år. Jag gillar att verkligen lägga kraft i symboliken kring det nya året. Det ger mig inspiration.

Jag tänkte göra en årskrönika sedan och titta tillbaks lite på årets som gått, och såklart, blicka framåt mot 2018 och skriva lite om vad jag hoppas få ut från det här året. För i år har jag verkligen några starka planer och mål.
Men nu, några bilder från en sparktur i mellandagarna som var helt underbar!

Vilken vinter vi har! Även om vi just i denna stund nästan håller på att snöas in så är det så fantastiskt att få uppleva en sådan här rejäl vintern med snö och kyla. Allt blir så vackert!
Mellandagarna! Tid för att bara vara och umgås. Jag och Johan och Nanook gav oss ut på en härlig sparktur i solskenet genom byn. Den stunden lever jag fortfarande på!
Johan och Nanook. Mina solstrålar i livet. Den här bilden på dom får mig nästan att bli tårögd ♥
Det här är bland det bästa med sparkturen! Att sätta sig ned en stund mitt på vägen och hämta andan innan man vänder tillbaks igen.
Underbara sol som för varje dag stiger lite, lite högre ovanför träden. Så härligt och behövligt med lite ljusare och längre dagar nu.
Jag hoppas att ni har haft en underbar jul och nyår, och att ni känner er utvilade och redo för det nya året. Jag ser så mycket fram emot att dela det med er! STOR kram på er! Vi hörs snart ♥