Det kreativa rummet

Hej mina kära vänner!
Det är en gråmulen tisdag här i Grundtjärn, med ännu stormigare snöfall än gårdagen. Såpass att jag helst undviker att gå ut. Enda stunden ute idag har varit en långpromenad med Nanook, och snart är det dags för en promenad igen. Men först ska jag ta mig en kopp kaffe och skriva ett litet inlägg.

Senare på eftermiddagen ska jag in till Örnsköldsvik för att gå på en föreläsning som anordnas av Klöverdam, nätverket för kvinnliga företagare, som bland annat delade ut priset till mig som Årets Normbrytare. Det är min vän Linda Hörnfeldt som ska föreläsa om kundrelationer och att bygga varumärke på sociala medier. Mest av allt vill jag dit för att träffa henne, men också såklart för att lyssna på föreläsningen och träffa andra som kommer dit. Det ska bli kul! Det är inte så himla ofta jag hittar anledningar till att åka in till stan. Så det gäller att passa på!

Det tog några timmar innan jag kom igång idag. Det krävdes en lång och lugn förmiddag med några koppar kaffe och bra musik. Jag tror det här vädret gör mig lite segstartad. Men efter ett tag kom energin tillbaks.
Idag har jag bland annat fotat några tavlor inne i ateljén, som jag sen tänkte lägga upp på webshopen. Jag har så mycket tavlor här hemma nu att jag snart inte får plats med allt. Jag målar ju även tavlor utanför mina kollektioner så att säga. Mer fristående tavlor. Och det känns trist att de bara ska stå här gömd bakom andra tavlor.

Så jag tänkte lägga ut lite tavlor, både nya och gamla. Och kanske lotta ut någon? Jag tänker ofta att jag vill lotta ut något jag skapat, men så blir jag rädd att det i slutändan ska göra någon ledsen. Jag menar, det blir ju bara en som blir glad, och resten blir ledsna. Den tanken har ofta stoppat mig från att göra tävlingar/utlottningar här på bloggen. Vad tänker ni om det?
Det är alltid lite knepigt att fota tavlorna. Jag fotar endast i dagsljus, och absolut inga starka lampor, eftersom de då riskerar att bli ljusblänk i de färger som är mer glansiga. Den här tavlan ovan har jag döpt till ”The awakening”.

Pågåenda målning. Leker mig fram med lite olika tekniker. Och med guld ♥
Har ju även en del gamla tavlor som jag tänkte skulle få en chans till nya hem. Den här tavlan är faktiskt en av mina allra första akrylmålningar någonsin. Den målade jag här i Grundtjärn 2012. Målad med en teknik som jag inte utforskat så mycket sedan dess. Mycket spackelspadar och murbruksverktyg. Jag hade väldigt roligt när jag målade denna. Och den har synts i väldigt många reportage som gjorts om mig. Bland annat sågs den senaste i Tidningen Lantliv. Det är så roligt med denna tavlan, eftersom alla ser olika saker i den. Den är ju för mig en helt abstrakt målning, men många har sett röda lador, trädplankor och annat. Det är det som är så roligt, att alla tolkar så olika.

Har senaste året haft den stående på golvet i sovrummet. Vilket gjort att det är det första och sista jag ser när jag vaknar och somnar. Ibland ligger jag länge och bara betraktar den. Och än idag kan jag inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar den.
Jag tänkte nyligen att jag kanske skulle byta ut skyddet på golvet. Men så kändes det lite tråkigt att göra det. Det är så kul att se spåren av alla nätter i ateljén. Spåren av alla mina olika färg-perioder. Det blir nästan som ett konstverk i sig.
Färger. Tänk vad det påverkar oss. En färg kan få oss att må dåligt. Eller få oss att må jättebra. Det som jag tycker gör naturen så vacker är ju egentligen alla färgkombinationer som skapas. En himmel, eller en solnedgång vore ju ingenting utan alla varma nyanser. Färger som nästan går rakt in i själen på oss, och liksom helar oss.
Jag har också slagit in Lindas tavla, som hon målade när hon var hos mig i december. Jag monterade den igår, så nu tänkte jag att hon skulle få med sig den hem ikväll så hon kan hänga upp den på Influencer of Sweden’s kontor i  Stockholm, där hon tänkte ha den! Ja, hon är ju VD för Influencers of Sweden, den där coola kvinnan som jag ser upp till så mycket ♥

Jag kom på nu att jag inte hade visat hennes videoblogg som hon gjorde när hon var här i vintras. Blir verkligen glad av den! Hon var så lycklig över att få måla sin allra första tavlan i atljén tillsammans med mig. Det var en helt otroligt mysig kväll och natt. Jag och Linda har verkligen roligt ihop.
I videon får ni bland annat se när vi skålar med bubbel i kaffekoppar, när vi dansar Taco-dansen och när vi ”go crazy” i ateljén. Och massa annat. Spola fram till 07:27 om ni vill börja se från när hon kom hem till mig.
Hoppas ni alla har en fantastiskt fin tisdag! KRAM på er ♥

FacebookTwitter

Inte vårens första dag

Idag är det vårdagjämning, vilket betyder att natt och dag nästan är lika långa. Det är ett riktigt vårtecken med andra ord. Som om våren officiellt gjort entré. Men det har absolut inte känts som vår idag, då snön vräkt ner i princip hela dag med kraftig blåst. Men de här månaderna mars och april är verkligen luriga. Det spelar ingen roll att jag nu bott här genom 7 vintrar, så känner jag mig alltid lika lurad under dessa lömska månader.

Mars och april. Det är som att ständigt befinna sig mitt i ett långvarigt bråk mellan våren och vintern, där ingen går ut som vinnare. Det blir ingen vår. Och det blir ingen vinter. Bara en sörja av slamsor efter deras halvdana försök. Ändå bubblar kroppen av vårkänslor så fort solen visar sig på himlen en dag. Men nästa dag är vårkänslorna täckta av snö och is igen.

Igår var en sådan dag när vårkänslorna nästan fick hjärtat att stanna. En sådan där söndag som fick mig att bara vilja stanna tiden ett tag. Solen värmde så skönt och det var alldeles vindstilla. Så här kommer några bilder från min söndag.
Jag och Johan spenderade en stor del av dagen med att greja i vedboden. Sen tog vi en härlig paus med kaffe och smörgås ute i solen vid ladan. Det var första gången i år som jag kände den intensiva värmen från solen. Det var så härligt att jag inte finner ord. Det är sådana där stunder som får mig att älska mars och april, trots att det är de två månader jag allra minst gillar under hela året.
Det är så roligt hur man kan bli sådär fånigt glad över att se dött gräs. Gulnat gräs som smälter fram bakom snön. Finns det något som är så fult och vackert på samma gång? Och så doften av kaffet till ljudet av smältande snö från stuprännan. Åhh..
Vi höll på att röja undan bland veden. Få lite ordning i vedboden helt enkelt. Flytta all ved till ena sidan. Och Johan slet hårt med att klyva väldigt tjocka vedträd till mindre vedträn.


Och jag sågade långa björkgrenar till små vedträn. De där pinnarna har legat här ända sedan mitt första år i Grundtjärn. Har alltid tänkt att jag ska kapa upp dom men inte tagit mig för att göra det.
Jag sågade och sågade. Jag låtsades att jag var med i ”Farmen” och tävlade i ”sågen” mot en motståndare. Jag hörde i huvudet hur folk hejade på mig och då gick det mycket snabbare och lättare! 😀
Haha, skrattade när jag såg den här bilden där Johan ser ut som en liten mini-gubbe som hugger mig i ryggen utan att jag reagerar det minsta.
Efter en härlig dag med jobb i vedboden bestämde vi oss för att gå ned till stranden för att basta. Solen var på väg ned så jag anade att det skulle bli en fin stund där nere med en vacker solnedgång.
Vi såg vårtecken på väg ned till stranden.
Vi tände upp bastun och medan vi väntade på att den skulle bli varm så satte vi oss på trappan och mumsade på jordnötter och tittade på den vackra solnedgången.
Sen gick vi ute i snön och halvt förfrös våra fötter för min fotoidé. Men det var nästan lite skönt att få chocka kroppen med kyla innan vi sedan gick in i bastun. Bästa avslutet på helgen.

Hoppas ni också haft en härlig helg! Och hoppas ni haft en bra måndag! ♥
Stor kram på er allihopa!

FacebookTwitter

I min värld av guld

Hej på er allihopa!
Jag har verkligen bloggat väldigt sporadiskt den här veckan, och inte alls hunnit med att svara på era kommentarer. Så jag tänkte börja med att säga TACK för att ni är så himla goa och skriver så mycket fint. Blev också så himla glad att ni tyckte om mitt förra inlägg om isbadet. Det är nu bestämt att det blir ännu ett dopp i sjön till påsken, då min bror Isac så gärna också ville prova att bada isvak. Längtar redan efter att få uppleva den känslan igen. Men i alla fall, tack för er fina respons på mina blogginlägg. Jag ska ägna lite av min fredagkväll sedan till att svara på era härliga kommentarer och ta igen det jag missat.

Denna fredag har mest spenderats här hemma i ateljén och framför datorn, med en paus i form av en promenad i den värmande vårsolen. Idag smälter all snö och fåglarna kvittrar. Återigen har vårkänslorna vågat sig fram och jag bara njuter av att få känna den där värmen i ansiktet igen. Underbara vårvinter!

Johan kom hem från Hudiksvall igår och hade handlat en massa gott. Bland annat glass, med chokladkross. Min absoluta favorit. Och så fick jag ett fång med röda rosor. Det var lite extra glädje över hans hemkomst igår då hans resejobb i Hudiksvall nu är över. Så nu kommer vardagen återgå lite mer till det vanliga. Förhoppningsvis får jag ordning på min dygnsrytm igen. Och på min matlagning. När jag är själv går jag och lägger mig klockan 3 på natten och äter mestadels havregrynsgröt och bananer till middag.
Blir lycklig över vårsolen som lyser in i köket. Men det är på gott och ont. Det får också köket att se smutsigare ut än aldrig förr. Varenda dammkorn syns.
Jag städade lite i arbetsrummet i natt innan jag gick och la mig. Det var så skönt i morse att komma in här och känna att man kan andas igen.
Det gyllene råddjuret ligger och vaktar min lilla önskeask.
Dagens inspiration.
Jag har ju som vissa av er vet påbörjat en ny kollektion med tavlor. Jag har snöat in på guld. Guld och rosa. Och jag tänkte för någon vecka sedan att jag skulle släppa den idén, eftersom det kändes så konstigt. Så inte mig. Men jag kan inte släppa det och bestämde mig igår för att ta tag i det igen eftersom jag är rädd att jag aldrig kommer släppa det om jag inte får göra verklighet av det. Å andra sidan så har ju det här med guld förföljt mig ett tag.
För några år sedan fick jag en idé om att måla mina vedträn i guld. Jag tyckte det blev så himla fint, samtidigt som det blev en slags symbol. Man brukar ju säga att ved är guld. När man är klar med årets ved så känns det som att ha vedboden fylld med guld. Och kanske har just det talesättet betytt lite extra mycket för mig under åren jag bott här. Ved har verkligen varit guld för mig. Speciellt de första åren. Veden blev källan till liv. Värmen. Kanske därför kändes det helt logiskt för mig att måla ved i guld och göra konstverk av dom.

Jag hade nästan slut på ved den vintern. Och det var lite så idén kom till. Varje gång jag gick och hämtade ved så la jag undan de vedträn som var lite extra vackra. Som hade lite extra speciella mönster. Eller som bara tilltalade mig på något sätt. De eldade jag inte upp, utan la undan och målade i guld. Jag hade som tanke att sedan rista in mitt namn och numrera varje vedträd och sälja dom som konstverk och använda pengarna till att köpa ny ved för nästa år (jag hade det himla kämpigt just då). Jag gillade tanken om att vedbodens vackraste vedträn skulle bli till guld, och sedan ge mig ny ved som skulle hålla mig varm ännu en vinter i Grundtjärn.
Jag slutförde dock aldrig det projektet. Jag tror en känsla av rädsla satte stopp. En känsla av att det kanske skulle ses som desperat. Eller bara väldigt konstigt. Att ingen skulle förstå symboliken. Eller att ingen skulle tycka om dom. Alla dessa ”tänk om”…
Men jag var väldigt nöjd med mina vedträd i alla fall, och några av dom har sedan dess legat inne i min glasmonter i ateljén, där de lyser upp och skänker lite guld-inspiration.
Denna gång tänker jag dock inte stoppas av något jäkla ”tänk om”. Jag ska måla mina guldtavlor även om det så kommer bli de fulaste målningar i hela världen. För mig känns 2017 som ett guldår. Och jag har redan beställt nya guldfärger och nya linnedukar på kilramar för mitt projekt. Så nu finns ingen återvändo. Dessutom har jag tackat ja till att vara med på en konstutställning i Junsele i juli. Så det är bara att go with the flow.
Det jag gjorde i ateljén idag var att måla över vissa dukar som jag bara påbörjat med målning sedan innan. Det som är så underbart med akryl är att man kan göra hur mycket misstag som helst, och sedan måla över. Så nu håller jag på att måla över en stor duk som innan var målad i blått. Det går dock åt mycket färg till att måla över, eftersom man ofta måste göra det i flera lager för att täcka allt. Men jag kan också gilla den där effekten som blir av att vissa delar inte är helt täckta. Att det gamla skiner igenom.

Sen gillar jag tanken att övermålade tavlor har ett djup i sig som ingen annan vet om. Att bakom den där synliga färgkombinationen gömmer sig andra lager av färger som aldrig någonsin kommer få synas längre. Men kanske påverkar de ändå känslan i den färdiga målningen. På något sätt.
Att även om det inte syns, så finns det ju där.
Det är något med kombinationen av varma rosa toner tillsammans med guld som fångat mitt intresse. Det känns så fel, men ändå så rätt. Det ska bli intressant att se var det blir av det här. Jag hoppas få lite tid nu i helgen till att måla i ateljén.
Vad ska ni göra i helgen allihopa? Hoppas oavsett att ni får en riktigt härlig helg. Ska som sagt svara på lite kommentarer senare ikväll, så ni inte undrar varför jag inte svarat på några dagar. Stor kram till er alla ♥

FacebookTwitter

Bada isvak

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Barnängen

I 6 fantastiska veckor har jag fått äran att vara ambassadör för Barnängens initiativ ”Sverige Frilufsar”, och varje vecka har jag på olika sätt delat med mig av härliga stunder ute i naturen blandat med lite tips och inspiration. Nu är det min allra sista vecka, och jag ville ta frilufsandet till en ny nivå. Jag ville göra något jag länge, länge velat prova på riktigt. Att bada isvak.
Jag fick med mig Johan och mina bästa vänner Åsa och Arvid på denna galna idé, och tillsammans fick vi en lördag nere vid isen med ett dopp i sjön vi sent kommer glömma. En upplevelse som definitivt kan beskrivas som både det värsta och det bästa på samma gång. Men vilken underbar känsla det var efteråt!

Det kändes som det bästa tänkbara att få avsluta dessa underbara, inspirerande och roliga veckor med att ta ett svalkande dopp i sjön! Här kommer videobloggen där vi alla bevisar att vi gjorde det! ENJOY ♥

Anledningen till att jag ville bada isvak var för att jag ville få uppleva den där härliga känslan som riktiga vinterbadare ofta beskriver. Att det känns uppiggande. Renande. En känsla av att bli pånyttfödd. Och jag hade hört att det tydligen krävs att man stannar nere i vaken ett antal sekunder och håller ut genom den där värsta panikkänslan i kroppen, tills man plötsligt slappnar av och kan andas lugnt. Det är då man verkligen kan få den där rushen av endorfiner i kroppen som ger en riktig kick.

Jag har tidigare doppat mig i isvak. Alltså upp och ner inom loppet på någon sekund. Men denna gång ville jag verkligen pusha mig till att stanna kvar lite längre tills kroppen slappnade av. Självklart ska man ju ändå känna efter vad man klarar av. Man ska inte pressa sig själv till något man inte vill göra. Men jag ville verkligen, och hade bestämt mig för att klara av det!

Nu förstår jag verkligen vad alla vinterbadare pratar om. Nu förstår jag varför det är något som vissa faktiskt gör varje vinter. Jag kände efteråt att jag absolut vill göra detta till en tradition. Att ta ett dopp i sjön varje vinter! Jag upplevde det verkligen som något bra för kroppen. Och det finns ju bevis på att det faktiskt är bra både för blodcirkulationen och har en positiv effekt för smärtsamma åkommor. Och inte minst så har det en otrolig effekt på humöret, i och med att det blir som en explosion av endorfiner i kroppen. Det kändes kan jag säga! Om inte annat ser ni säkert på både mig och Åsa väldigt tydligt hur glada vi kände oss efteråt. Som Åsa sa ”Det kändes som att föda igen!”

Om man ska bada isvak ska man dock tänka på vissa saker. Det ska vara roligt och säkert.
Så här kommer några snabba tips från mig!

  • Bada inte ensam! Var gärna ett gäng med vänner.
  • Om ni ska göra en egen isvak på isen, gör den gärna där ni bottnar. Och se till att märka ut den tydligt med t.ex stora grenar efter badet så att andra ser vart vaken är någonstans.
  • Ha gärna tillgång till en stege så att det blir lättare att ta sig i och ur vaken
  • Bastu är ju nästan ett måste när man ska bada isvak! Se till att ha den uppvärmd innan ni hoppar ni.
  • Var varm innan badet. Antingen kan man sitta en stund i bastun med lagom värme eller hoppa runt eller jogga en stund.
  • Tänk på att det kalla vattnet chockar kroppen. Man ska vara helt frisk och ha ett friskt hjärta och bra blodtryck.
  • Var inte i för länge, utan se till att komma upp inom 30-60 sekunder (om du inte är en väldigt van vinterbadare)
  • Se till att komma in i värmen snabbt efter badet.

Vi gjorde isvaks-badet till en heldag. Vi träffades först hemma hos mig och Johan och åt lite lunch och fikade och packade alla saker. Sedan begav vi oss ned till sjön. Det var en otroligt vacker dag. Ca -10 ute i luften och nysnö.

Lilla Malte, som är son till Åsa och Arvid, fick hänga med oss denna dagen. Han låg och sov i sin lilla släde under hela badet och det såg bara för sött ut!
När vi kom ned till sjön så tände vi bastun och började göra vaken. Först borrade vi ett hål och stoppade ned skaftet av en kratta för att kolla så vi inte var på alldeles för djupt vatten. Det är ganska långgrunt vid denna stranden så det var lite svårt att avgöra vart vi skulle göra vaken. Men det var lämpligt djupt. Vi hade en isborr med oss och två rejäla sågar. Som ni kanske såg på filmen så var isen otroligt tjock. Jag blev helt chockad. Trodde absolut inte att isen var så tjock i år.
Till vänster ser ni isen vi tog upp. Efter badet stoppade vi tillbaks alla isdelar och märkte ut platsen med stora björkgrenar.
Eftersom jag samtidigt skulle filma vårt vinterbad så tog jag mod till mig att vara först ned i vaken, så att jag sedan kunde springa in till bastun och byta om och sedan filma i lugn och ro när alla andra sedan skulle bada. Det kändes helt galet knäppt att bara klä av sig overallen i -10 graders kyla. Redan där sa kroppen ifrån. Men jag hade bestämt mig, och jag hade redan där en otrolig adrenalinkick. Jag var redo!
Som jag känt tidigare gånger när jag doppat mig i isvak så får jag en slags kramp med andningen. Jag kan inte andas normalt och knappt få fram några ord. Därför har jag tidigare alltid klivit upp nästan på en gång eftersom det är en obehaglig känsla. Men nu ville jag inte ge upp! Och jag och Åsa hade bestämt innan att vi skulle ”lämna all skit i isvaken”. Det var det vi pratade om i videon också när vi badade. Vi ville se badet som en slags symbolisk handling för en härlig nystart! Och lämna allt gammalt bakom oss haha. Det gav mig lite extra kraft att faktiskt stå ut tills andningen lugnande sig.

Efter kanske 20 sekunder så blev plötsligt andningen helt normal och kroppen fick en rush av värme. Jag riktigt kände hur blodet plötsligt rusade i hela kroppen och hur något släppte. Jag kände ingen kyla och ingen panik. Det var som om kroppen bara gav sig hän åt situationen. Och det var en sådan otroligt häftig upplevelse. Jag har aldrig upplevt något liknande i hela mitt liv.
Åsa var på tur efter mig och tog sig ned i vaken utan problem.
Sen var det Arvids tur. Åsa hejade på! Jag bara älskar denna bilden! Isbadet…vännerna…himlen…kylan…isen! Allt!
Och sist på tur var Johan, som definitivt var som en lugn ko genom hela badet, som ni kanske såg på filmen. Han har gjort lumpen och där hade de en övning där de skulle ”gå igenom isen” och hamna i en isvak. Och de fick inte komma upp förrän den där värsta paniken hade lagt sig och där de med lugn och ro skulle säga sitt soldatnummer och be om att få komma upp. Så han hade känt på den där känslan av att stanna i vattnet tills kroppen slappnade av. Riktigt imponerande!
Efter badet bastade vi och värmde upp oss ordentligt innan vi sedan gick ut igen för att plocka upp våra grejer. Malte låg fortfarande och sov gott i släden och solen var på vägg ned. En dimma la sig över sjön och jag tappade nästan andan. Så vackert!
Per Henrik som är Åsas bror kom förbi med skotern. Det blev inget bad för honom haha, men vi fick hjälp att köra hem de tyngsta grejerna med skotern så vi slapp bära dom. När vi kom hem igen så lagade vi tacos och firade vårat härliga bad!

Finaste lilla Malte vaknade och var så nöjd efter den härliga tuppluren ute i det fria.

Vilken fantastisk dag. Är väldigt glad över denna härliga upplevelse. Har ni också badat isvak någon gång? Hur upplevde ni det?

Nu är det också sista veckan att skicka in bidrag till Barnängens stora fototävling med Sverige Frilufsar, där jag sitter i juryn och en lycklig vinnare kommer få en skidsemester för hela familjen (värde ca 20 000 kr!). Så har ni några bilder från senaste utflykten eller några foton som ni tagit när ni varit ute i naturen och frilufsat, skicka gärna in HÄR eller klicka på bilden ovan. Och lycka till!

Tack för att ni följt med på mitt frilufsande dessa veckor, och för att ni varit med och inspirerat till mer frilufsande för alla! Det har varit otroligt roligt att få dela detta med er, och att få läsa om era egna tankar, tips och erfarenheter. Och extra roligt att få se att det har uppskattats av er så mycket! KRAM ♥

FacebookTwitter

Premiär för dokumentärfilmen om mig

Åh vad roligt det känns att äntligen få berätta att den 1 timmes långa dokumentärfilmen om mig nu ska ha premiär! Ni läsare som följt med ett tag kanske minns att jag under året 2014 lite då och då fick besök av den otroligt duktiga dokumentärfilmaren Mitra Sohrabian. Hon följde mig och mitt liv under ett år och nu ska hon för första gången visa upp dokumentären som hon döpt till ”Naturens älva, alltid uppkopplad”.


Den kommer visas på Biograf Royal i Luleå, lördag den 25 mars. Jag och Johan kommer givetvis vara där. Jag har själv inte sett dokumentären än, så jag har verkligen ingen aning vad som väntar. Det känns pirrigt och lite nervöst. Nästan lite ofattbart vid tanken på att en hel timmes film kommer visas, och som handlar om mig. Så det blir verkligen en spännande dag.
Förstår ju att det är många av som inte bor i eller i närheten av Luleå, men har ni möjlighet att komma är ni varmt välkomna! Det är filmvisning hela dagen med premiärer av olika korta eller dokumentära filmer. Mitra har sin visning sist på dagen, och det börjar 16:45 med lite mingel och scones. Först kommer hon visa en kortare film på 15 minuter, och sedan kommer dokumentären om mig. Så det är valfritt om man vill vara med hela dagen och se alla filmer eller bara en del av dagen. Anmälan görs HÄR, eller via länken på affischen nedan.


Jag undrar hur det kommer kännas att se filmen. Säkert kommer mycket minnen att väckas. Det var ju ändå snart 3 år sedan som materialet spelades in. Under året 2014. Och jag minns hur roligt jag och Mitra hade det. Vi åkte ut på roliga äventyr och hon följde med mig överallt. Så mycket skratt och till och med gråt vi delat med varandra. En gång råkade vi dessutom köra ned i diket haha.

Även om t.ex SVT visade en kortare dokumentärserie om mig för något år sedan och några andra små filmer gjorts om mig, så finns det ingen som kom så nära inpå mig som just Mitra. Hon är otroligt skicklig på det hon gör och dessutom blev hon väldigt snabbt som en nära vän till mig. Jag kände att jag kunde vara helt mig själv och dela allt. Och vi bodde ju ihop under de dagarna som hon spelade in, vilket betyder att hon var med och kunde fånga de där scenerna som ingen annan kunnat göra. Hon var med på allt. Dag som natt var hon beredd med kameran.

Jag ser verkligen fram emot att få se mig själv genom hennes ögon.


Mitra kom hit till Grundtjärn under alla olika årstider, vilket kommer bli roligt att se på filmen. Från mörka höstkvällar till somriga blomsterängar.

Hon är även den första (och enda) som varit med och filmat mig medan jag balanserar stenar. Det var något med hennes tålamod som jag verkligen gillade och som fick mig att slappna av. Annars tycker jag absolut inte om att balansera stenar när någon tittar på mig. Men hon stod där och filmade i tysthet och lät mig göra precis som jag ville. I alla andra typer av filmproduktioner som gjorts under åren så har ofta filmaren redan bestämt vilka scener den vill ha. ”En scen i skogen…en scen med Nanook….en scen i vedboden”. Ingenting sker naturligt, utan man går från scen till scen så att det ska bli gjort så fort som möjligt.

Men så var det aldrig med Mitra. Hon följde bara med i allt jag gjorde, och därför kändes det så äkta och naturligt.

Hoppas jag får träffa några av er på filmvisningen den 25 mars i Luleå! Kramar i massor ♥

FacebookTwitter

Duett med mig och Stefan Sundström

Hej på er allihopa!

I mitt senaste inlägg så var ju jag på Sollefteå BB och ockuperade tillsammans med Stefan Sundström. En oförglömlig dag! Stefan har ju som sagt engagerat sig enormt mycket i debatten, och för ca en månad sedan skrev han en låt som handlar om just nedläggningen av Sollefteå BB, som han kallar för ”BB blues”. En helt fantastisk låt och text! De spelade upp den några gånger under ockupationen i onsdags, och jag sjöng gladeligen med. Det var då vi kom på den brillianta idén att sjunga den ihop! Så i lördags träffades vi hemma hos mina vänner Åsa och Arvid i Näsåker, och spelade in låten i deras kök!

Ni kan ju bara tänka er hur förbaskat STOLT och glad jag var över att få sitta där bredvid Stefan och sjunga! Vilken dröm alltså. Det kunde jag ju aldrig ana. Och det betyder extra mycket eftersom låten dessutom handlar om något som står mig väldigt varmt om hjärtat. Så, från mig och Stefan (och lite Malte också), här kommer BB BLUES!

ENJOY! ♥

FacebookTwitter

Tillsammans kan vi förändra

I onsdags var jag för första gången med och ockuperade Sollefteå BB. Ända sedan BB lades ned den 31 januari så har det ockuperats dygnet runt av viljestarka ockupanter som liksom jag tycker att det är helt vansinnigt att stänga ned något så viktigt för bygdens framtid. Om ni vill läsa mer om detta så skrev jag ett inlägg för ett tag sedan som heter ”En rädsla kring att få barn”.

Jag hade fått passet mellan klockan 16-20 tillsammans med fyra-fem andra ockupanter. Och just denna dagen var lite speciell. Det var internationella kvinnodagen, vilket gjorde att det var lite extra mycket aktivitet just denna kvällen. Det var ännu en ljusmanifestation utanför sjukhusets entré där massor med människor kom och tände ljus för BB. Och dessutom fick jag äran att sitta på samma pass som ingen mindre än Stefan Sundström! Han har varit otroligt engagerad i frågan gällande Sollefteå BB och det var så himla kul att få träffa honom igen och ockupera tillsammans.

Och sen…jag finner inga ord riktigt. Hela den här kvällen gjorde något med mig. Mötet med alla fantastiska människor. Känslan av en kraft som bubblade i luften. Engagemanget, viljestyrkan. Jag var väldigt rörd när jag åkte hem på kvällen. Trots att vi alla är där av en tråkig anledning så var det så mycket kärlek i luften. BB ockupationen har blivit som en mötesplats för människor. Det har länkat oss samman, eftersom vi alla kämpar för samma sak. För en trygg framtid i Ådalen.

Det händer något speciellt när så många människor tillsammans går in för att förändra något. Jag har aldrig upplevt det tidigare. Jag tvivlar inte en sekund på att vi tillsammans kommer att förändra något. När jag ser vilken enorm passion det finns hos människor så inser jag verkligen vilken kraft vi har. 

Nu, några bilder från denna fantastiska dag och kväll! 

På plats i entrén i Sollefteå sjukhus där BB-ockupationen håller hus. SVT var även på plats denna dag för att intervjua oss om varför vi valt att ockupera. Är så glad att media lyfter denna fråga också. Nedläggningen av Sollefteå BB har ju verkligen spritt sig över hela världen nu sedan de ”löste problemet” genom att anordna kurser i bilförlossning. Det är alltså inte bara vi som bor här som tycker det är helt galet.
Jag och världens bästa Stefan Sundström! Glada och stolta ockupanter!
Det är så fantastiskt, för så många företag och annat går med för att stödja ockupationen. Här har vi ”Ådalens Pära” som valt att skänka pengar för varje säck potatis som blir såld. Naturligtvis köpte jag hem en säck med pärer! 😀
Här snackar vi ENGAGEMANG! Ser ni vad underbart!? Så många härliga, viljestarka människor på en och samma plats. Det var så härlig stämning här att jag bara skulle kunna komma hit för att få en dos av ren och skär glädje. Längtar redan tills nästa gång jag får äran att ockupera.
Stefans fantastiska syster Monica var också här! Hon har bland annat inspirerat mig till att lära mig att kula. För två somrar sedan så stod vi nere vid sjön här i Grundtjärn och hon visade hur man skulle göra och tänka. Så var bara tvungen att ta en selfie med oss alla tre också.
Vi är ju ”ingift” släkt numera. Monica är alltså mamma till Arvid, som är tillsammans med min tremänning Åsa. Åsa och Arvid kanske ni trogna läsare känner igen? De är mina bästa vänner och bor i Näsåker, och tillsammans har de sonen Malte. Ni kommer nästa vecka få se när vi allihopa badar isvak! HUUUVVA!
Och fantastiska Hervor Sjödin var också på plats. Vilken underbar människa hon är. Hennes ögon glittrar och hennes leende smittar av sig som en stor sol. Henne lärde jag känna första gången när jag blev tilldelad ”Nicke sjödins” stipendie. Ni kan se blogginlägget om det HÄR.
Under denna kväll kom folk och sponsrade med både 50 stycken rosor och tårta! Alltså…kärlek ♥
Ännu mer kärlek ♥

På kvällen blev det en ljusmanifestation utanför sjukhuset. Det gjorde även ljusmanifestationer för Sollefteå BB på andra platser i Sverige. Så fint att det sprider sig och att folk på andra orter inser vikten av att Sollefteå får behålla sitt BB.
Min kompis Sara och Stefan var ute och tände marschaller. Sara väntar barn och är en av alla de kvinnor som gått kursen i bilförlossning eftersom det nu är 10 mil för henne till närmaste BB, och 18 mil om det är fullbelagt där. Det är ju bra att man kan få en sådan kurs om olyckan skulle vara framme…men är det inte lite sjukt ändå? Att vi 2017 ska lära oss föda barn i bilen? Att föda barn innebär så enormt stora risker att jag inte ens kan begripa vad politikerna tänker på. Det är sinnesjukt. Det allra sista vi borde göra besparingar på är ju vården.
Blev lite rörd av att flyktingar från Syrien och Irak var med under hela kvällspasset och engagerade sig så starkt i ockupationen i BB. Kan inte ens föreställa mig den fruktansvärda världen de flytt ifrån, och ändå känner vikten av att engagera sig i denna frågan. Så fint.
Tillsammans är vi starka ♥
När klockan var 20.00 på kvällen så var vårt pass slut, och dessa fantastiska människor tog på sig västarna och gick på nattpasset, som är mellan 20.00-07.00. De sover alltså på madrasser här i entrén. Och såhär pågår ockupationen dygnet runt. Heja heja säger jag bara!
Haha, en sista selfie med Stefan efter vårt pass. Trötta och glada!
Vi skrev i gästboken!
Om ni vill följa ockupationen så finns BB ockupationens facebooksida som dagligen uppdateras med allt nytt som händer. Vill ni vara med och stödja på något vis så betyder det mycket av att bara gå in och ”gilla” sidan. Spelar ingen roll varit i landet ni bor. Ju fler vi blir desto bättre!
Vi ska inte ge upp förrän BB öppnar sina dörrar igen och låter Ådalens framtid få födas fram i trygghet. 

Kärlek till er alla ♥

FacebookTwitter

En smak av skogen

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Barnängen

Jag har alltid varit intresserad av att lära mig mer och sådant som man kan äta i naturen. Jag tycker det är fascinerade med hur mycket det faktiskt finns att hämta där. Och så mycket nyttigt! Naturen är som ett enda stort vitamin-skafferi, men vi har idag glömt och tappat mycket kunskap kring allt ätbart i naturen. Jag kan själv väldigt lite kring detta och utnyttjar bara det allra vanligaste, så som bär, svamp och björksav. Men tänk vad mycket mer det faktiskt finns.

Här om dagen gick jag ut i skogen för att göra något som kallas tallbarrste. Det kanske är några av er här som provat att göra det någon gång? Det är otroligt enkelt! Det enda som behövs är en näve tallbarr och några deciliter vatten. Så enkelt, men så gott. Det var på riktigt den godaste kopp te jag någonsin smakat. Men jag tror hela känslan gjorde att det blev så gott. Att få sitta där i skogen med nyplockade tallbar och känna lukten från det kokande tallbarrstet i kastrullen.

Jag gjorde en liten film så ni skulle få följa med under min skogstur och där jag visar hur man enkelt gör sig en kopp te direkt från skogen. Enjoy! ♥

Tall är ju en av Sveriges vanligaste träd så det ska inte vara några problem att hitta en bra tallskog. Jag hade hur mycket tallar som helst omkring mig, men det var däremot svårt att hitta en tall som hade sina barr såpass långt ned att jag nådde dom. Jag fick gå runt och leta ett tag, och hittade tillslut ett lämpligt träd.
Om man vill få ut mer smak så kan man klippa eller skära barren i mindre bitar.
Jag tog med mig ett litet gaskök ut denna dag. Brukar ofta ha det är jag är ute på små resor och snabbt behöver kunna laga mat eller annat. Jag hade egentligen tänkt göra upp en eld för att koka teet på, men det hade kommit så väldigt mycket snö så det kändes lättare att använda gasköket denna gång. Sen kan man ju faktiskt plocka hem tallbarr också och koka hemma. Men just den här dagen var så otroligt vacker så jag ville inget annat än att få sitta där i skogen och koka mitt te.

Såhär gör du en kopp tallbarrste

Du behöver:

Ca 1 dl tallbarr
2-3 dl vatten 
Om du vill piffa upp det lite extra så kan du pressa i lite citron eller lägga i en tesked honung. 

Skär gärna barren i mindre bitar, och koka i ca 10-20 minuter beroende på hur starkt du vill ha det. 
Häll sedan upp i en kopp genom en sil och njut!

Om du vill lära dig några fler enkla tips på vad du kan äta i naturen så har Sverige Frilufsar delat med sig av några riktigt bra tips som du kan hitta HÄR, eller klicka på bilden här nedan.
Har ni också några tips på goda växter och annat nyttigt som finns att hämta i naturen? Dela gärna med er!  Passar också på att tipsa om veckans fototävling där ni kan ladda upp bilder från ert frilufsande. Jag sitter med i juryn till det stora priset som delas ut när vintersäsongen är slut, och det har redan kommit in så otroligt mycket fina bilder! Blir lycklig i själen när jag ser att så många är med och inspirerar till att fler ska komma ut i naturen ♥

FacebookTwitter