Lättnad

Kan inte i ord beskriva vilken lättnad jag kände i morse när Nayeli stod utanför köksfönstret och jamade. Det var femte dygnet som hon varit borta och vi alla har varit så oroliga att något hänt henne. Jag var så ledsen av tanken på att hon kanske aldrig skulle komma hem igen. Hon kanske inte ens fanns längre? Att gå på kvällspromenader och leta i dikena är en fruktansvärt känsla. Fy sjutton.

Älskade lilla skruttfia, vad glad jag är att du är hemma igen.
Hon har varit väldigt trött hela dagen. Jag önskar så att jag kunde fråga henne vart hon varit. Vad hon varit med om. Har hon varit rädd? Har hon varit hungrig? Eller har hon bara varit ute på äventyr? Jaja, hon är hemma i alla fall, och det är allt som spelar någon roll.
På eftermiddagen idag började det regna ute så jag la mig i sängen med alla djuren en stund och bara myste. Det är så himla mysigt ibland när det är dåligt väder ute, för då blir alla djuren så trötta och gosiga. Då gäller det att passa på att njuta av den stunden lite!
Åh så skönt, nu kan jag slappna av igen. Finns ju inget värre än att behöva vara orolig för en familjemedlen. Djur eller människa. Är tacksam att allt gick bra.
Tack för alla era fina kommentarer på förra inlägget. Ni är så fina som bryr er så och kommer med råd och tips!

Hoppas ni har en jättefin vecka! KRAM på er! ♥

I midnattens ljus

Jag tror att jag under hela min livstid kommer försöka hitta orden att beskriva juninätterna. Men jag tror aldrig jag kommer lyckas. Det är något som inte riktigt går att beskrivas. Varken i bild eller ord. Den känslan som en stilla natt i juni ger mig, det är så bortom allt. Jag känner mig alltid så oförklarligt lycklig när jag är ute och går i det där speciella nattljuset som blir när solen ligger och vilar i horisonten.

Hela den långa mörka vintern så drömmer jag mig bort till den där friheten som ligger i luften när juni dansar på himlen. Till de mjuka rosalila tonerna och till de vackra blomsterängarna som försiktigt svajar till nattens svala bris.
Igår kväll blev det just en sådan där vacker, stilla natt. Jag hade egentligen duschat och var redo att gå och lägga mig. Men så tittade jag ut och fick se att vinden hade stillnat och månen reste sig på den rosa himmelen. Jag klädde på mig och tog med mig kameran och Nanook, som så många gånger förr. Och så gick vi ut för att fylla lungorna med juniluft, hjärtat med juniminnen och själen med juniljus.
Jag blev så rörd igår när jag gick här på ängen och fick se de här färgskalorna. Just den här vyn och dessa färger påminner mig så starkt om den där sommaren i Grundtjärn för 8 år sedan, när jag fortfarande bodde i Göteborg men var här på semester. Det var just en sådan här natt som jag var ute och gick och kände den där starka känslan skölja över mig som en våg. Känslan av att jag behövde flytta och börja ett nytt liv här. Hur jag skulle göra hade jag ingen aning om. Men det spelade ingen roll. Mitt hem var här, det kändes ända in i själen.
Älskade Nanook. Aldrig ser man honom så lycklig som när han får springa fritt ute på ängarna i sommarkvällen. Jag brukar släppa honom lös när jag själv är ute om det inte är så mycket folk i byn. Men han är en liten rymmare som gärna tar sig en liten upptäcksfärd. Ett litet dopp i sjön och en tur till Aqua, Grundtjärns allra vackraste tik. Men han springer aldrig bort. Han kommer alltid tillbaks efter en liten stund med ett stort leende på läpparna.
Dessa blommor är så otroligt vackra. De är inte blåklockor, men lite liknande. Jag vet inte vad de heter. Vet ni?
Toulouse kom med mig ut igår också. Det är inte likt honom att gå så ”långt” ifrån huset. Han håller sig alltid bara några meter ifrån. Men denna natten var han ute och letade efter Nayeli, vår andra katt. Ja det märks att han är orolig och undrar. Precis som jag. Hon har varit borta i snart två dygn. Jag vet att det inte är mycket för en katt. Men, det är så olikt henne. Hon brukar aldrig missa en enda promenad med Nanook, och hon kommer alltid in på kvällen och sover med oss i sängen hela natten. Jag hoppas så innerligt att hon kommer hem igen idag.
Nattljuset. Som sommarens eget norrsken. Skiftande i de vackraste toner man kan tänka sig.
Hoppas att ni hade en helt underbar midsommarhelg allihopa! Och ha en fin start på den här nya veckan!
Stor, varm kram till er ♥

Summer solstice – natten mot midsommar

I natt är det årets ljusaste natt och natten mot midsommar. Den kombinationen sker inte så ofta. Så det här dygnet känns lite extra vackert och speciellt.
Årets ljusaste natt…en natt som för med sig en känsla av både glädje, sorg och beundran för allt det vackra.
Naturen står just nu i sin absoluta blom, och om jag kunde skulle jag stanna tiden precis just nu.
De ljusa juninätterna får jag aldrig nog av.

Och på något märkligt vis så har alltid natten mot midsommar blivit något alldeles magiskt.
Men just ikväll hänger mörka regnmoln uppe i skyn, men om vädret tillåter i natt så ska jag och Johan åka ut en sväng, precis som vi gjorde förra året natten mot midsommar. Det natten var något utöver det vanliga. 
Precis som denna kvällen så var himlen täckt av moln. Vi hade inte sett en strimma solljus på länge. Men så kom vi till den här vackra sjön, som heter Hermansjön. Jag tittade ut en vacker plats där jag ville ta en bild på oss. I samma stund som jag kliver ut på stenarna till Johan så tittar solen fram mellan molnen och spred ett gyllene sken över hela sjön. Jag kunde inte låta bli att tänka att naturen måste ha sett oss och ville sprida lite extra magi.
Det kändes nästan lite overkligt när vi stod här i solljuset. Sjön låg alldeles spegelblank och flugorna och myggorna som surrade omkring oss såg ut som eldflugor när solen låg på. En av de vackraste ögonblick jag upplevt med min älskade Johan.
Jag och Johan önskar er alla en underbar midsommar och en vacker natt i juniljuset. Kram på er!! ♥

Vinnare av Årets unga landsbyggare

Igår var jag till det vackra Skuleberget i Höga Kusten för en fantastiskt rolig kväll med prisutdelning för ”Årets Landsbyggare” som hålls av Leader Höga Kusten. Kanske minns ni att jag var nominerad förra året och var på ett liknande event på Friluftsbyn? I år fick jag äran att vara nominerad i två kategorier, ”Attityd” och ”Ung landsbyggare”. Så igår kväll samlades en massa härliga företagare, entrepenörer och landsbyggare för en trevlig kväll med god mat, vacker utsikt och livemusik med Annika Östman.

Till min stora glädje hade juryn röstat fram mig som Årets unga landsbyggare. Jag är så enormt glad och tacksam för den ärofyllda titeln! Här en bild (där jag står väldigt konstigt hahah) tillsammans med de andra glada vinnarna. Årets Entreprenör gick till Mat och Nostalgi, Entreprenöriell förening gick till Noramacken ek förening och årets attityd gick till Mats o Karin! ♥ Om ni vill se alla nominerade så kan ni göra det HÄR.

Jag är så glad för det fina priset och den vackra motiveringen:
Jonna Jinton är en viktig förebild för andra unga människor som vill bo, leva och verka i Höga Kusten. På ett nytt och modernt sätt har hon lyckats förmedla att det går att förverkliga sin dröm att leva på landsbygden och nått ut sitt budskap till miljontals människor över hela världen

Det värmer i hjärtat att få höra att det jag gör kan ha positiv påverkan på landsbygden. För det är ju verkligen någonting jag brinner för. Att inspirera andra att våga följa sina drömmar och visa på hur många fantastiska möjligheter det finns att skapa det liv man vill. Jag vet att så många drömmer om att bo och leva på landsbygden, och att den vägen ibland kan kännas så himla omöjlig och svår. Jag har ju varit där själv.
Men allt går. Allt går. 
Det viktigaste är att omställa sig från att se det som omöjligt, till att se det som möjligt. Bara den förändringar öppnar upp så mycket och sätter igång så många positiva krafter i rörelse.

Visste ni förresten att jag i höstas var med i en jättefin kampanj som Leader Höga Kusten gjorde? De gjorde massor av vackra, inspirerande filmer med olika typer av företagare på landsbygden som alla tagit det där steget att följa hjärtat och börja bygga upp sin dröm. I filmen ovan kan ni få höra om både min och andras berättelser. Och i filmen nedan kan ni se hur en fikarast i mitt liv kan se ut 🙂 Jag älskar hur de liksom fångade de där små stunderna som gör att livet på landet ger så otroligt mycket livskvalitet. De må va längre avstånd till saker och ting.

Men som jag brukar säga om Grundtjärn; ”Långt till det mesta. Nära till det bästa”.

Här var vi igår, vid Skulebergets naturscen. Alltså wow, jag insåg verkligen igår att jag måste ta och upptäcka mer av Skuleskogen. Vilket fantastiskt område. Och om jag någonsin skulle våga börja uppträda med min musik, kanske när min skiva är klar, så skulle det ju vara en dröm att få sjunga på den här scenen, med berget i bakgrunden och den här vackra naturen runt omkring. Det skulle verkligen göra sig bra för kulning.
Tack igen Leader Höga Kusten för den fina utmärkelsen. Det blev en väldigt positiv och inspirerande boost såhär mitt i sommaren! Och tack alla ni, mina kära följare, som alltid varit en så otroligt fin inspiration till allt jag gör. Som alltid tagit emot det jag gör med öppna armar och fått mig att vilja göra mer. Ni är bäst.

Hoppas ni alla har en underbar dag! KRAM på er ♥

Ett efterlängtat instrument

Hej på er!

Hoppas ni haft en härlig helg! Jag har ägnat en del av helgen åt att fixa med ett instrument som jag under en lång tid nu verkligen längtat efter att få prova. Nyckelharpa! 
Det är ju inte ett så vanligt instrument så det är inte helt lätt att få tag på för att bara prova. Men jag hade verkligen en himla tur. För ett tag sedan så träffade jag några släktingar till mig som heter Monica och Jonny från Sollefteå, och vi började prata om just nyckelharpa och då kom det fram att de hade en nyckelharpa hemma, som Jonny själv snickrat ihop.
De berättade att den just nu bara hängde på väggen som prydnad, och att jag fick låna den så att jag kunde prova och se om det var något jag skulle vara intresserad av att lära mig. För snart två veckor sedan fick jag hem den och jag var HELT lyrisk över att äntligen få hålla i en riktig nyckelharpa.
Jag visste verkligen ingenting från början om hur en nyckelharpa fungerar. Jag drog förväntansfullt med stråken mot strängarna och hörde till min förvåning inte ett enda ljud. Jag förstod inte vad som var fel. Som tur är så känner jag en väldigt duktig musiker som spelar nyckelharpa, nämligen Mats Pettersson som är producent och musiker för skivan som jag håller på med just nu. Han spelar ju bland annat nyckelharpa till min kulning och jag har varje gång förundrats över de otroliga toner och stämningar som han förmedlar med detta uråldriga instrument. Jag har ju fått väldigt mycket inspiration från just honom när det gäller nyckelharpa och har nu på senare tid smått börjat känna ”tänk om jag också kan lära mig lite?”. Och i maj månad så träffade jag ju också Niklas Roswall som spelade nyckelharpa till en film jag gjorde (som ni kommer få se i juli) och då fick jag höra nyckelharpa live för första gången. Det var otroligt mäktigt, och sedan dess har jag gått och funderat på att skaffa en egen nyckelharpa.
Senaste dagarna har jag fått hjälp av Mats att komma igång så att jag kunde börja få ljud i nyckelharpan och byta strängar och stämma den. Först och främst behövdes något som heter harts som man ska gnida in på stråken för att få den sträv, och när jag fick hem det så fick jag äntligen ljud! Däremot så var den ju otroligt ostämd och från början så vågade jag inte stämma den, eftersom strängarna kändes väldigt sköra och jag var så rädd att något skulle gå sönder.
Det slutade med att jag tillslut köpte helt nya strängar, och det blev en otrolig skillnad. (På bilderna är det fortfarande de gamla strängarna)
Hela fredagkvällen satt jag, Johan och mamma och hjälptes åt att byta alla 16 strängar. Sen var det dags att lära sig stämma, och det blev jag klar med igår. Och WOW, vilken känsla att spela på den när den var stämd och med nya strängar.
Jag kunde knappt gå och lägga mig igår för jag ville bara fortsätta spela. Det låter såklart inte särskilt vackert när jag spelar, men jag försöker lära mig någon enkel melodi, och hur man gör med stråken.
Bara att liksom hålla den rätt och inte trycka för hårt eller för löst eller för snett….det är en vetenskap! Men jag känner verkligen att detta är något jag vill lära mig. Jag älskar detta instrumentet!
Och jag är så otroligt tacksam att jag fått låna den här vackra nyckelharpan (TACK MONICA OCH JONNY!!!). Jag är nu mitt uppe i att beställa en egen nyckelharpa, men eftersom det bästa är att låta någon bygga en så lär det nog ta ett litet tag innan den är klar, och jag är så glad att jag kan spela på denna tills jag har min egen.
Jag tycker inte bara ljudet är fascinerade med nyckelharpan, utan även utseendet och hur den är byggd. Vilket helt otroligt vackert hantverk! Jag kan knappt begripa hur någon kan göra en sådan här grej. Hur kom man ens på det från första början? Så många små detaljer och snickerier. Det är så väldigt vackert att titta på!
Jag ska lära mig en enkel melodi nu och så ska jag spela in det sen så jag kan visa er hur den låter. Ser verkligen fram emot att lära mig spela detta vackra instrument. Tänk att det alltid ska finnas så mycket roligt i livet att lära sig haha. Egentligen har jag redan för många projekt och grejer jag vill ha tid för. Men samtidigt så känns det bara så rätt och så roligt, så då följer jag bara den känslan helt enkelt. Nog finns det väl alltid tid för lite nyckelharpa? 🙂

Hoppas ni har en härlig måndag! KRAM på er ♥

Den eviga sommarplågan

Hej på er!

Jag blev så himla förvånad när jag läste kommentarerna på förra inlägget jag gjorde där jag pratade om hur underbart det är att sitta i en sommaräng bland alla blommor. Jag hade förstått att det finns mycket fästingar söderut, men inte att det faktiskt fanns SÅ många fästingar att det nästan är en omöjlighet för vissa av er att gå ut på en äng utan att få fästingar på er. Jag hade liksom inte riktigt förstått vidden av det problemet.

Som Hilding skrev ”Att ligga på en sommaräng här nere i Värmland skulle inte vara lämpligt. Du skulle man ha 500 fästingar på sej. Så var det inte för 15 år sen men nu är de överallt. Kram.

Det var så många fler som skrev samma sak, att det inte går på grund av fästingar. Jag fick mig verkligen en tankeställare. Här har vi inga fästingar. Eller, jag tror Nanook fått en fästing en gång, men det kan ju ha varit från någon annan hund under semestertider. Jag har aldrig fått en enda fästing på mig här, och jag är ute på ängarna dagligen.
Så jag har liksom tagit för givet att man kan gå ut på ängarna och i naturen utan problem. Det gjorde mig lite ledsen att höra att fästingarna har blivit ett så enormt stort problem att man liksom nästan får räkna med att få fästingbett om man ger sig ut i grönskan. Då förstår jag att charmen och hela känslan liksom försvinner lite.
Men så tänkte jag på problemet vi har här istället. Och det är myggen. Senaste åren har myggen bara blivit värre och värre. Det känns nästan som om de hela tiden utvecklas och blir snabbare och mer resistenta mot solljus och vind. I år är det fruktansvärt.

Jag kan verkligen sakna att sitta ute på kvällarna. Så som jag gjorde när jag var liten i Stenungsund, där jag växte upp. Nu känns det nästan för bra för att vara sant att man faktiskt kunde sitta ute på altanen en hel kväll, utan besvär. Här går det inte att sitta ute så fort solen börjat gå ned. Att sitta ute med en kopp kaffe i fem minuter är liksom ungefär vad man mäktar med. Redan då har man hundratals mygg runt sig. Både vanliga myggor, knott och sen ”svemygga”. De är de värsta. Det är millimetersmå och kryper in i öronen, i hårbotten och vid ögonlocken. De går liksom inte att hålla sig lugn de kvällar när de kommer.

Så att sitta ute på sommarkvällar, det hör till mitt förflutna liv vid Västkusten. Och så funderade jag på en sak.
Vad är värst? För mycket fästingar eller för mycket myggor?
Att inte kunna gå ut på blomsterängarna och njuta och behöva plocka fästingar dagligen från sina husdjur, eller att inte kunna vara ute och njuta av sommarkvällarna utan att bli helt galen? På ett sätt känns ju fästingar värst enligt mig. De är mer lömska och…vidriga. Bär på mer sjukdomar. Ja, de kan till och med vara dödliga.
Det kan ju myggor i värsta fall också, men inte på samma sätt. Inte här i Sverige i alla fall. Inte än.
De syns, de hörs och de blir för det mesta bara jobbiga myggbet av dom.
Jag vet faktiskt inte. Jag måste ju erkänna att jag inte lika ofta längtar efter att gå ut på en äng som jag längtar efter att få kunna sitta ute en sommarkväll och lyssna på fåglarna och bara…mysa. Eller alltså, jag är ju ute ändå. Jag är ju ute och fotar ibland hela nätterna i skogarna på somrarna, men det är ju inte utan att jag håller på att slita håret av mig och att jag får kliande bett över hela kroppen. Det är inte alltid så underbart som det kanske ser ut på bild. Det är en ständig fight med myggorna.

Om ni fick välja, vad hade ni då valt?

På tal om detta ämne så var jag ju ute här om kvällen och myste på ängarna. Jag skulle egentligen göra en seriös film. En vacker film. Men det spårade ur på grund av myggen. Så här kommer en liten annorlunda tolkning av den Svenska, norrländska sommaren med myggen.
Någon som känner igen sig? 😀 

Ljuva sommartid

Hej kära ni!
Vill börja med att tacka från djupet av mitt hjärta för alla otroligt vackra kommentarer på min film/sång i förra inlägget. Ni ska bara veta vad era ord värmer. Önskar jag hade kunnat svara varenda en av er. Men jag läser allt och blir så väldigt berörd och tacksam. Så tack underbara ni ♥

Efter en ganska kylig vecka kom äntligen värmen tillbaks. Det är något speciellt när de ständiga vindarna plötsligt stannar. Det är som om allt plötsligt kan kännas och höras igen. Dofterna från alla blommor och all grönska. Sångerna från fåglarna och ljudet av koskällorna på kvällen. Jag älskar vindstilla sommarkvällar. Det känns nästan overkligt att gå ut i kvällsljuset och bara ta in energin från allt levande. I år har midsommarblommorna kommit ovanligt tidigt. Ängarna är nästan redan fullt utslagna och det är så otroligt vackert här i Grundtjärn just nu.
Det känns som att bada i grönska. Jag får inte nog av dessa vackra nyanser.
I juni månad spenderar jag mycket tid här, ute på ängarna. Jag har alltid fascinerats av blomsterängar. De är så fulla av livskraft.
Om ni inte har provat det…lägg er ned vid en blomsteräng och bara hör surret från alla bin och känn hur liksom…allting lever. Ni kommer först vad jag menar när ni provar. Det är så otroligt häftigt och vackert.
Jag fick sällskap av lille Tolouse ute på ängen.
Ljuva, älskade sommartid. Det är nu vi fyller oss med ljus som som ska räcka för den mörkare tiden på året. Och jag känner hur jag bara vill fylla hela min själ med ängar, grönska och solsken. Fylla i alla hålrummen som den långa, konstiga vintern lämnade kvar efter sig.
Då kändes en junikvällarna på sommarängarna som en dimmig, fjärran dröm. Men nu är vi mitt i det.
Mitt i den vackraste sommartid.

Njut! Ta vara på tiden. Gå barfota. Spring ut och bara känn dofterna och sommarvindarna. Bada naken i kvällssolen. Lukta extra länge på blommorna. Skapa minnen ♥
Om så för bara några minuter varje dag. Det ska i alla fall jag försöka med 🙂

Hoppas ni har en helt underbar måndag!
KRAM på er ♥

En kärleksvisa till Sverige

Hej mina vackra vänner!
Idag är det Sveriges nationaldag, och jag har gjort en egen liten version av nationalsången. En hyllning till vårt vackra land med sina oändliga skogar och sjöar. Hav, ängar och berg.
Frisk luft och rent vatten. Ett land som jag är så tacksam att ha fått växa upp i.
En liten plats här på jorden, som har gett mig friheten att vara den jag är.

Här kommer min kärleksvisa till Sverige ♥

Jag önskar er alla en underbar dag♥