Vinnare av Årets unga landsbyggare

Igår var jag till det vackra Skuleberget i Höga Kusten för en fantastiskt rolig kväll med prisutdelning för ”Årets Landsbyggare” som hålls av Leader Höga Kusten. Kanske minns ni att jag var nominerad förra året och var på ett liknande event på Friluftsbyn? I år fick jag äran att vara nominerad i två kategorier, ”Attityd” och ”Ung landsbyggare”. Så igår kväll samlades en massa härliga företagare, entrepenörer och landsbyggare för en trevlig kväll med god mat, vacker utsikt och livemusik med Annika Östman.

Till min stora glädje hade juryn röstat fram mig som Årets unga landsbyggare. Jag är så enormt glad och tacksam för den ärofyllda titeln! Här en bild (där jag står väldigt konstigt hahah) tillsammans med de andra glada vinnarna. Årets Entreprenör gick till Mat och Nostalgi, Entreprenöriell förening gick till Noramacken ek förening och årets attityd gick till Mats o Karin! ♥ Om ni vill se alla nominerade så kan ni göra det HÄR.

Jag är så glad för det fina priset och den vackra motiveringen:
Jonna Jinton är en viktig förebild för andra unga människor som vill bo, leva och verka i Höga Kusten. På ett nytt och modernt sätt har hon lyckats förmedla att det går att förverkliga sin dröm att leva på landsbygden och nått ut sitt budskap till miljontals människor över hela världen

Det värmer i hjärtat att få höra att det jag gör kan ha positiv påverkan på landsbygden. För det är ju verkligen någonting jag brinner för. Att inspirera andra att våga följa sina drömmar och visa på hur många fantastiska möjligheter det finns att skapa det liv man vill. Jag vet att så många drömmer om att bo och leva på landsbygden, och att den vägen ibland kan kännas så himla omöjlig och svår. Jag har ju varit där själv.
Men allt går. Allt går. 
Det viktigaste är att omställa sig från att se det som omöjligt, till att se det som möjligt. Bara den förändringar öppnar upp så mycket och sätter igång så många positiva krafter i rörelse.

Visste ni förresten att jag i höstas var med i en jättefin kampanj som Leader Höga Kusten gjorde? De gjorde massor av vackra, inspirerande filmer med olika typer av företagare på landsbygden som alla tagit det där steget att följa hjärtat och börja bygga upp sin dröm. I filmen ovan kan ni få höra om både min och andras berättelser. Och i filmen nedan kan ni se hur en fikarast i mitt liv kan se ut 🙂 Jag älskar hur de liksom fångade de där små stunderna som gör att livet på landet ger så otroligt mycket livskvalitet. De må va längre avstånd till saker och ting.

Men som jag brukar säga om Grundtjärn; ”Långt till det mesta. Nära till det bästa”.

Här var vi igår, vid Skulebergets naturscen. Alltså wow, jag insåg verkligen igår att jag måste ta och upptäcka mer av Skuleskogen. Vilket fantastiskt område. Och om jag någonsin skulle våga börja uppträda med min musik, kanske när min skiva är klar, så skulle det ju vara en dröm att få sjunga på den här scenen, med berget i bakgrunden och den här vackra naturen runt omkring. Det skulle verkligen göra sig bra för kulning.
Tack igen Leader Höga Kusten för den fina utmärkelsen. Det blev en väldigt positiv och inspirerande boost såhär mitt i sommaren! Och tack alla ni, mina kära följare, som alltid varit en så otroligt fin inspiration till allt jag gör. Som alltid tagit emot det jag gör med öppna armar och fått mig att vilja göra mer. Ni är bäst.

Hoppas ni alla har en underbar dag! KRAM på er ♥

Ett efterlängtat instrument

Hej på er!

Hoppas ni haft en härlig helg! Jag har ägnat en del av helgen åt att fixa med ett instrument som jag under en lång tid nu verkligen längtat efter att få prova. Nyckelharpa! 
Det är ju inte ett så vanligt instrument så det är inte helt lätt att få tag på för att bara prova. Men jag hade verkligen en himla tur. För ett tag sedan så träffade jag några släktingar till mig som heter Monica och Jonny från Sollefteå, och vi började prata om just nyckelharpa och då kom det fram att de hade en nyckelharpa hemma, som Jonny själv snickrat ihop.
De berättade att den just nu bara hängde på väggen som prydnad, och att jag fick låna den så att jag kunde prova och se om det var något jag skulle vara intresserad av att lära mig. För snart två veckor sedan fick jag hem den och jag var HELT lyrisk över att äntligen få hålla i en riktig nyckelharpa.
Jag visste verkligen ingenting från början om hur en nyckelharpa fungerar. Jag drog förväntansfullt med stråken mot strängarna och hörde till min förvåning inte ett enda ljud. Jag förstod inte vad som var fel. Som tur är så känner jag en väldigt duktig musiker som spelar nyckelharpa, nämligen Mats Pettersson som är producent och musiker för skivan som jag håller på med just nu. Han spelar ju bland annat nyckelharpa till min kulning och jag har varje gång förundrats över de otroliga toner och stämningar som han förmedlar med detta uråldriga instrument. Jag har ju fått väldigt mycket inspiration från just honom när det gäller nyckelharpa och har nu på senare tid smått börjat känna ”tänk om jag också kan lära mig lite?”. Och i maj månad så träffade jag ju också Niklas Roswall som spelade nyckelharpa till en film jag gjorde (som ni kommer få se i juli) och då fick jag höra nyckelharpa live för första gången. Det var otroligt mäktigt, och sedan dess har jag gått och funderat på att skaffa en egen nyckelharpa.
Senaste dagarna har jag fått hjälp av Mats att komma igång så att jag kunde börja få ljud i nyckelharpan och byta strängar och stämma den. Först och främst behövdes något som heter harts som man ska gnida in på stråken för att få den sträv, och när jag fick hem det så fick jag äntligen ljud! Däremot så var den ju otroligt ostämd och från början så vågade jag inte stämma den, eftersom strängarna kändes väldigt sköra och jag var så rädd att något skulle gå sönder.
Det slutade med att jag tillslut köpte helt nya strängar, och det blev en otrolig skillnad. (På bilderna är det fortfarande de gamla strängarna)
Hela fredagkvällen satt jag, Johan och mamma och hjälptes åt att byta alla 16 strängar. Sen var det dags att lära sig stämma, och det blev jag klar med igår. Och WOW, vilken känsla att spela på den när den var stämd och med nya strängar.
Jag kunde knappt gå och lägga mig igår för jag ville bara fortsätta spela. Det låter såklart inte särskilt vackert när jag spelar, men jag försöker lära mig någon enkel melodi, och hur man gör med stråken.
Bara att liksom hålla den rätt och inte trycka för hårt eller för löst eller för snett….det är en vetenskap! Men jag känner verkligen att detta är något jag vill lära mig. Jag älskar detta instrumentet!
Och jag är så otroligt tacksam att jag fått låna den här vackra nyckelharpan (TACK MONICA OCH JONNY!!!). Jag är nu mitt uppe i att beställa en egen nyckelharpa, men eftersom det bästa är att låta någon bygga en så lär det nog ta ett litet tag innan den är klar, och jag är så glad att jag kan spela på denna tills jag har min egen.
Jag tycker inte bara ljudet är fascinerade med nyckelharpan, utan även utseendet och hur den är byggd. Vilket helt otroligt vackert hantverk! Jag kan knappt begripa hur någon kan göra en sådan här grej. Hur kom man ens på det från första början? Så många små detaljer och snickerier. Det är så väldigt vackert att titta på!
Jag ska lära mig en enkel melodi nu och så ska jag spela in det sen så jag kan visa er hur den låter. Ser verkligen fram emot att lära mig spela detta vackra instrument. Tänk att det alltid ska finnas så mycket roligt i livet att lära sig haha. Egentligen har jag redan för många projekt och grejer jag vill ha tid för. Men samtidigt så känns det bara så rätt och så roligt, så då följer jag bara den känslan helt enkelt. Nog finns det väl alltid tid för lite nyckelharpa? 🙂

Hoppas ni har en härlig måndag! KRAM på er ♥

Den eviga sommarplågan

Hej på er!

Jag blev så himla förvånad när jag läste kommentarerna på förra inlägget jag gjorde där jag pratade om hur underbart det är att sitta i en sommaräng bland alla blommor. Jag hade förstått att det finns mycket fästingar söderut, men inte att det faktiskt fanns SÅ många fästingar att det nästan är en omöjlighet för vissa av er att gå ut på en äng utan att få fästingar på er. Jag hade liksom inte riktigt förstått vidden av det problemet.

Som Hilding skrev ”Att ligga på en sommaräng här nere i Värmland skulle inte vara lämpligt. Du skulle man ha 500 fästingar på sej. Så var det inte för 15 år sen men nu är de överallt. Kram.

Det var så många fler som skrev samma sak, att det inte går på grund av fästingar. Jag fick mig verkligen en tankeställare. Här har vi inga fästingar. Eller, jag tror Nanook fått en fästing en gång, men det kan ju ha varit från någon annan hund under semestertider. Jag har aldrig fått en enda fästing på mig här, och jag är ute på ängarna dagligen.
Så jag har liksom tagit för givet att man kan gå ut på ängarna och i naturen utan problem. Det gjorde mig lite ledsen att höra att fästingarna har blivit ett så enormt stort problem att man liksom nästan får räkna med att få fästingbett om man ger sig ut i grönskan. Då förstår jag att charmen och hela känslan liksom försvinner lite.
Men så tänkte jag på problemet vi har här istället. Och det är myggen. Senaste åren har myggen bara blivit värre och värre. Det känns nästan som om de hela tiden utvecklas och blir snabbare och mer resistenta mot solljus och vind. I år är det fruktansvärt.

Jag kan verkligen sakna att sitta ute på kvällarna. Så som jag gjorde när jag var liten i Stenungsund, där jag växte upp. Nu känns det nästan för bra för att vara sant att man faktiskt kunde sitta ute på altanen en hel kväll, utan besvär. Här går det inte att sitta ute så fort solen börjat gå ned. Att sitta ute med en kopp kaffe i fem minuter är liksom ungefär vad man mäktar med. Redan då har man hundratals mygg runt sig. Både vanliga myggor, knott och sen ”svemygga”. De är de värsta. Det är millimetersmå och kryper in i öronen, i hårbotten och vid ögonlocken. De går liksom inte att hålla sig lugn de kvällar när de kommer.

Så att sitta ute på sommarkvällar, det hör till mitt förflutna liv vid Västkusten. Och så funderade jag på en sak.
Vad är värst? För mycket fästingar eller för mycket myggor?
Att inte kunna gå ut på blomsterängarna och njuta och behöva plocka fästingar dagligen från sina husdjur, eller att inte kunna vara ute och njuta av sommarkvällarna utan att bli helt galen? På ett sätt känns ju fästingar värst enligt mig. De är mer lömska och…vidriga. Bär på mer sjukdomar. Ja, de kan till och med vara dödliga.
Det kan ju myggor i värsta fall också, men inte på samma sätt. Inte här i Sverige i alla fall. Inte än.
De syns, de hörs och de blir för det mesta bara jobbiga myggbet av dom.
Jag vet faktiskt inte. Jag måste ju erkänna att jag inte lika ofta längtar efter att gå ut på en äng som jag längtar efter att få kunna sitta ute en sommarkväll och lyssna på fåglarna och bara…mysa. Eller alltså, jag är ju ute ändå. Jag är ju ute och fotar ibland hela nätterna i skogarna på somrarna, men det är ju inte utan att jag håller på att slita håret av mig och att jag får kliande bett över hela kroppen. Det är inte alltid så underbart som det kanske ser ut på bild. Det är en ständig fight med myggorna.

Om ni fick välja, vad hade ni då valt?

På tal om detta ämne så var jag ju ute här om kvällen och myste på ängarna. Jag skulle egentligen göra en seriös film. En vacker film. Men det spårade ur på grund av myggen. Så här kommer en liten annorlunda tolkning av den Svenska, norrländska sommaren med myggen.
Någon som känner igen sig? 😀 

Ljuva sommartid

Hej kära ni!
Vill börja med att tacka från djupet av mitt hjärta för alla otroligt vackra kommentarer på min film/sång i förra inlägget. Ni ska bara veta vad era ord värmer. Önskar jag hade kunnat svara varenda en av er. Men jag läser allt och blir så väldigt berörd och tacksam. Så tack underbara ni ♥

Efter en ganska kylig vecka kom äntligen värmen tillbaks. Det är något speciellt när de ständiga vindarna plötsligt stannar. Det är som om allt plötsligt kan kännas och höras igen. Dofterna från alla blommor och all grönska. Sångerna från fåglarna och ljudet av koskällorna på kvällen. Jag älskar vindstilla sommarkvällar. Det känns nästan overkligt att gå ut i kvällsljuset och bara ta in energin från allt levande. I år har midsommarblommorna kommit ovanligt tidigt. Ängarna är nästan redan fullt utslagna och det är så otroligt vackert här i Grundtjärn just nu.
Det känns som att bada i grönska. Jag får inte nog av dessa vackra nyanser.
I juni månad spenderar jag mycket tid här, ute på ängarna. Jag har alltid fascinerats av blomsterängar. De är så fulla av livskraft.
Om ni inte har provat det…lägg er ned vid en blomsteräng och bara hör surret från alla bin och känn hur liksom…allting lever. Ni kommer först vad jag menar när ni provar. Det är så otroligt häftigt och vackert.
Jag fick sällskap av lille Tolouse ute på ängen.
Ljuva, älskade sommartid. Det är nu vi fyller oss med ljus som som ska räcka för den mörkare tiden på året. Och jag känner hur jag bara vill fylla hela min själ med ängar, grönska och solsken. Fylla i alla hålrummen som den långa, konstiga vintern lämnade kvar efter sig.
Då kändes en junikvällarna på sommarängarna som en dimmig, fjärran dröm. Men nu är vi mitt i det.
Mitt i den vackraste sommartid.

Njut! Ta vara på tiden. Gå barfota. Spring ut och bara känn dofterna och sommarvindarna. Bada naken i kvällssolen. Lukta extra länge på blommorna. Skapa minnen ♥
Om så för bara några minuter varje dag. Det ska i alla fall jag försöka med 🙂

Hoppas ni har en helt underbar måndag!
KRAM på er ♥

En kärleksvisa till Sverige

Hej mina vackra vänner!
Idag är det Sveriges nationaldag, och jag har gjort en egen liten version av nationalsången. En hyllning till vårt vackra land med sina oändliga skogar och sjöar. Hav, ängar och berg.
Frisk luft och rent vatten. Ett land som jag är så tacksam att ha fått växa upp i.
En liten plats här på jorden, som har gett mig friheten att vara den jag är.

Här kommer min kärleksvisa till Sverige ♥

Jag önskar er alla en underbar dag♥

Allt får sin plats

Hej på er allihopa!
Först och främst, tack för alla fina och tänkvärda förslag på namn på min nya arbetsplats, den lilla kiosken. Det är så otroligt roligt att läsa era förslag. Jag ska välja ut några favoriter sen så kan vi göra en liten röstning på bloggen. Det kommer säkert ändå bli som PJ skrev i kommentarerna, att jag säkerligen kommer fortsätta kalla den kiosken eftersom jag och alla i byn är van vid det (det är så svårt att vänja sig med ett nytt namn), men det känns ändå så roligt att ge den ett annat namn också. Ett som jag fått välja tillsammans med er.

Har ni haft en bra helg? Här har vi hållit på för fullt med att bland annat fixa iordning Johans smedja/verkstad här hemma. Vi har bytt rum så jag har min ateljé i hans tidigare rum, eftersom han nu behöver ett större rum för att få plats med allt och jag klarar mig bra med ett mindre rum eftersom jag nu flyttat ut skrivbordet och själva kontoret ut hit till min lilla studio. Jag har inte tagit några bilder än eftersom det inte är helt klart, men ska självklart visa er resultatet senare.

Senaste veckorna har verkligen varit lite röriga. Eller egentligen, om jag ska vara helt ärlig så har hela 2018 hittills känns väldigt rörigt. Som att en massa bitar har flyttats runt och bytt plats. Ett slags sökande.
Mycket tid har gått till att bara försöka komma iordning. Hitta rätt pusselbit till rätt plats. Men det känns som att det var helt nödvändigt för att saker och ting skulle bli bra. Och nu känns det så. Riktigt bra.
Så mycket har hittat sin plats senaste tiden. Bara det att vi nyss fick reda på att vi kunde bo kvar här i Grundtjärn på grund av att det inte blev någon vindkraftspark, det har liksom gjort att hela min själ kunnat landa igen och slutat försöka dra mig bort härifrån. Det blev nästan som en slags omprogramering.
Nu är jag här. Och min nya arbetsplats är här. Allting är här. Nära. Och det känns på riktigt som om jag flyttat hem igen.
Och då vart det nästan som en fysiskt flytt också nu när jag flyttat tillbaks min arbetsplats igen och vi gjort ordning i rummen hemma, så det finns plats för både min och Johans kreativa projekt.
Det är en väldigt skön känsla. I alla fall nu när allt börjar bli klart.
På tal om min ateljé så har jag nu alltså flyttat den till ett lite mindre rum alldeles intill. Här inne, som bilden ovan, kommer Johan ha verkstad och smedja som jag kommer berätta lite mer om snart. Vi skrattar åt att tre av fyra rum i huset nu används till olika typer av kreativa grejer. Vårt sovrum är numera lagerlokal för kartonger och dylikt (vet ni hur mycket plats t.ex tavelkartonger och emballage tar? haha) men som tur är så började vi sova i vår bäddsoffa i vardagsrummet för ett tag sedan, på grund av att vi helt enkelt tyckte det var väldigt mycket mysigare där, så det gör inget att sovrummet är en lagerlokal numera. Det är väldigt skönt att kunna samla alla kartonger på ett ställe, där man kan stänga dörren så man slipper se dom.

Jag hann ju faktiskt aldrig berätta det här på bloggen, att jag i maj månad la ut min senaste kollektion med målningar och skickade iväg dom för tre veckor sedan.
För att skicka målningar, som dessutom är väldigt stora, så krävs väldigt stora och rejäla kartonger och för att få måttbeställa kartonger så kan man inte beställa exakt det antal man behöver utan man måste beställa en hel hög av varje storlek, just för att det ska funka produktionsmässigt för företaget. Det blir ju så när man beställer från en grossist eller liknande. När jag t.ex köper packtejp så köper jag ju inte bara en rulle, utan man måste köpa en hel kartong med kanske 20 st rullar, om ni förstår vad jag menar.
Så, det innebär ju att att dessa kartonger som blir över just nu måste få plats någonstans hemma, tills jag helt enkelt målat nya tavlor och får användning för dom. Jag undrar hur andra gör som jobbar hemifrån och har t.ex en webshop eller annat där postemballage måste användas? Hur gör andra när man får hem en pall med 5 gigantiska rullar bubbelplast eller kraftpapper? Haha, någon som känner igen sig?
Jag hade ju såklart tänk berätta här på bloggen när jag la ut min nya kollektion tavlor som jag jobbat med under vintern, för ni har ju fått se lite bilder under tiden jag hållit på med dom.
Det blev tillslut 7 stycken vintertavlor, med inspiration från isen, frosten och snön och norrsken och stjärnor. Och oändligt mycket blått. Jag älskar att måla i blått. Det är min absoluta favoritfärg. Därför får jag också mycket inspiration till att måla när det är just vinter. Jag förknippar vintern med blått.
Anledningen till att jag inte skrev något om det på bloggen var först och främst för att det blev så ont om tid den kvällen när jag la ut dom. Och efter det befann jag mig nog nästan i en liten chock i några dagar, och visste inte riktigt vad jag skulle säga. Det kändes lite overkligt. Under en veckas tid hade jag hållit på att rama in dom, och fotat dom i min lillebrors lägenhet (som har så fina stora väggar) och sen redigerat bilder och skrivit texter och allt sådant som ska göras innan de kan läggas ut till försäljning.

Älskar min lillebror Filips lägenhet. Så högt i tak och ljust och vackert. Perfekt ställe att fota tavlorna.

Det var sista april när jag satt och äntligen skulle lägga upp dom på min webshop. Innan jag ens hade lagt upp alla tavlorna som produkter så blev två sålda. Jag trodde först att något hade blivit fel med webshopen.
När jag insåg att det faktiskt var på riktigt så trillade jag nästan av stolen. Jag kunde inte ens förstå hur det gick till. Jag hade ju då inte ens hunnit skrivit om att de höll på att läggas ut.
När jag sen vaknade nästa morgon så var alla mina målningar sålda. De skulle få nya hem båda i Sverige och utomlands. Och jag blev alldeles rörd, superglad och väldigt chockad.
Det kändes så häftigt och overkligt på något vis. Det var för två år sedan som jag först började visa upp, sälja och ställa ut mina målningar, med en dröm om att jag en dag kanske skulle kunna leva mer på målningen, och se det inte bara som en hobby utan även ett jobb. Och jag är så otroligt tacksam att jag redan nu får den möjligheten.
Jag tänker på alla konstnärer som i alla tider lagt ned hela sin själ i att försöka få sålt sina konstverk så att de ska kunna få in en dräglig inkomst. Som har gjort sitt allt för att nå ut och hitta människor som ska tycka om deras konst. Jag tänker på alla dom som blev tvungna att ge upp eller som aldrig fick chansen att känna den där underbara känslan man får när man vet att ens målning kommer få hänga hemma hos någon, kanske resten av deras liv, och sedan gå i arv.

Jag är så otroligt tacksam. Konst är ju så personligt, och jag blir så otroligt glad att mina målningar uppskattas.
Och att köpa en målning är ju sällan något man gör bara spontant. Det är ofta ett större inköp. En investering. Något man kanske i så fall måste prioritera framför en massa annat.
Och att någon prioriterar mina målningar, att någon lägger det värdet i det jag skapat, det är en ära.

Jag känner mig så inspirerad att fortsätta måla. Jag drömmer fortfarande om att ha en egen utställning någon gång framöver, med mina målningar som alla berättar en historia.
Och jag hoppas att denna sommarens fokus mest kommer kunna läggas på musiken och målningen. Det vore så underbart!
Så det är en av anledningarna till att jag har en hel drös med kartonger hemma just nu. Jag fick panik-beställa tavelkartonger och kunde äntligen skicka iväg tavlorna i mitten av maj. Och nu har de alla sina nya hem, där jag hoppas att de kommer skänka glädje och inspiration till de som dagligen kommer titta på dom. Återigen, vilken ära!

Jag ska påbörja nya målningar nu under sommaren när tid finns, för jag känner mig redan så inspirerad att måla i andra färger nu. Jag styrs så otroligt mycket av årstiderna vad gäller färger.
Jag minns att det var någon som skrev nyss att jag borde måla i grönt, och det har jag faktiskt längtat efter att göra sedan våren började blomma ut. Så vem vet, det blir kanske lite gröna toner nu under sommaren 🙂

Oj vilket jättelångt inlägg detta blev. Det känns bara så roligt att börja komma ikapp med saker och ting. Det är många blogginlägg jag velat göra senaste tiden men som jag aldrig hittat tid för. Så det kommer väl lite i efterhand nu. Inspirationen är äntligen på gång igen och det känns så skönt!

Hoppas att ni får en underbar start på den här veckan! KRAM PÅ ER ♥

Nu är juni här

Hej solstrålar!
Åh vilken dubbel glädje jag kände efter att ha läst era härliga kommentarer på förra inlägget om renoveringen och inflyttningen i den gamla kiosken. Så otroligt roligt att ni också verkar känna att det bara blev sådär helt rätt och mitt i prick. För precis så känns det verkligen. Det är min tredje morgon som jag sitter här nu och jag känner glädjerus varje morgon när jag går med min kaffekopp och ett skrivblock under ärmen över gräsmattan och in till mitt lilla place.

Nu i skrivande stund kom jag på en sak. Jag har hela tiden tänkt att jag skulle vilja döpa den här lilla stugan. Annars blir det bara att man kallar den för ”kiosken” hela tiden. Och det känns ju lite förflutet. Nu har den ju fått nytt liv och blivit ett ställe där massor med fint förhoppningsvis kommer att skapas.
Vill ni hjälpa mig att hitta på ett passande namn till den?
Man brukar ju liksom döpa gårdar eller hus ibland, och jag tycker det är så fint. Skulle vara så gulligt om den här gamla kiosken också fick sig ett nytt passande namn. Om ni kommer på något förslag så skriv gärna i en kommentar så kan vi göra en liten omröstning sedan. När namnet är klart ska jag skriva det på en gammal planka och hänga upp! 🙂

Några av er hade frågor i förra inlägget så efter jag gjort klart det här inlägget ska jag gå dit och svara på era frågor, så kan ni kika där sen om det var något ni undrade över.
Och tänk, nu är det juni månad! Vilken underbar tid vi har framför oss nu. Igår kväll när solen gick ned så gick jag och Johan ned till sjön för att ta ett dopp. För två år sedan tog vi nämligen årets första dopp den sista maj, för att på något vis säga farväl till maj och välkomna juni. Jag minns den kvällen så väl, och det vore så roligt att ha det som en slags tradition varje år. Nu har vi redan tagit flera dopp under maj månad, men att hälsa juni välkommen med ett uppfriskande dopp kändes bara helt rätt.
Den lilla promenaden genom skogen ned till sjön är alltid så magisk. Som att komma in i en liten sagovärld varje gång. Och nu när solen gick ned strilades det där gyllene ljuset in genom granarna. Så, så vackert.
Vattnet var så mycket varmare nu än när vi sist badade. Det var inte ens jobbigt att doppa sig. Det vara bara svalkade och skönt. Däremot hade vi tusen myggor omkring oss och gjorde oss smått panikslagna haha. Även om bilderna kanske ser fridfulla ut så var vi allt annat än fridfulla haha.
Det lär nog bli rekord när det gäller mygg den här sommaren. Jag har varit med om somrar med mycket mygg och lite mygg. Men det här, det var liksom nästan outhärdligt. Jag som trodde att det skulle bli lite mygg i år eftersom det inte regnat på jättelänge.
Så vackert. Vilken helt galen lyx att få ha det här så nära. Det tänker jag på varje sommar när jag går hit på kvällarna för att bada. Och speciellt den här tiden på året när man liksom har allt för sig själv. Inte en endaste människa så långt ögat kan nå.
Efter doppet fick vi i panik klä på oss och nästan springa hem med handdukarna över huvudet eftersom vi var jagade av så många mygg. Oj oj oj, hur ska den här sommaren bli när det redan är såhär mygget mygg i maj? Det gäller att härda sig redan nu på en gång, annars kommer det bli svårt haha.
Blev så glad när jag fick se skogsstjärnan lysa upp på marken. En av mina favoritblommor.
Åh underbara juni!

Hoppas ni har en superfin dag allihopa. Tack för alla peppande och positiva kommentarer. De gör gott i hjärtat ♥
Kram på er!

En ny början i mitt nya lilla place

Hej mina vänner!
Om ni undrar vart jag hållit hus senaste veckan eftersom jag inte gjort ett enda inlägg, så beror det på att jag väldigt spontant startade upp ett litet projekt som tog upp i princip all min tid under en vecka. Och jag ville bli klar med det så fort som möjligt, så jag la allt annat vid sidan om så jag fullt ut kunde fokusera på att få klart allting. Nu är det klart! Bara några smådetaljer kvar.
Får jag lov att presentera min nya arbetsplats!

Det här lilla stugan/boden kanske många av er känner igen? Den står ute i vår trädgård och förr i tiden var det byns kiosk. Sedan jag flyttade hit har den bara använts som förvaring av t.ex gräsklippare och verktyg. Och för två år sedan byggde jag och Johan en hundgård runt den, som vi sedan nästan aldrig använde. Och sedan dess har den stått här inburad och gjort sig bra som förvaring.
Jag har aldrig reflekterat över att den lilla boden skulle kunna användas till något annat, just eftersom den är så liten. Men allting är ju relativt.

Det var i onsdags förra veckan som jag och mamma gick runt på gården och tittade vart man skulle kunna ställa en barack. Ja, jag funderade på att göra ännu ett försök att kunna ha min studio och arbetsplats här hemma i Grundtjärn. Ni som följt bloggen vet ju att jag just nu har min studio i den vackra grannbyn Myckelgensjö i ett hus jag hyr där. Jag var så otroligt glad när den möjligheten kom upp eftersom jag snabbt behövde en plats att jobba på, och jag har nu hyrt huset i fem månader och spenderat många kvällar i min lilla inredda studio i ett av rummen.

Av lite olika anledningar har jag sista tiden känt att jag skulle må bättre av att kunna jobba här hemma i Grundtjärn. Dels har jag stundtals känt mig otrygg och det är något jag tyvärr inte kan skriva om mer här än. Men jag kan säga såhär; att vara offentlig kan ibland leda till vissa nackdelar.
Men sen, så har jag såklart hela tiden önskat att kunna ha allt på samma plats oavsett. Jag har insett att jag inte jobbar lika bra när jag måste planera vilka tider jag ska vara på olika platser. Jag kan inte planera när jag ska vara ute och fota eller när jag ska spela in musik eller när jag ska måla, eller när jag ska skriva blogginlägg. Den kreativa delen funkar allra bäst för mig när jag får låta det komma naturligt. Följa känslan och göra det jag känner för just i stunden.
Det är det jag är van vid, att ha allting nära så att jag kan ta kameran och springa ut en stund och sen sätta mig och skriva eller göra något annat.

Det här med att ”åka till jobbet för att jobba tre timmar med ett visst projekt”, det funkar inte så bra för mig. Jag blir låst.
Och sen, jag har känt mig lite splittrad. Vart ska jag ha mina kameragrejer? Hemma i Grundtjärn eller i studion i Myckelgensjö? Om jag har min dator i Myckelgensjö så kan jag inte blogga hemifrån. Men den måste jag ha där i studion för att jobba med musiken.
Det har varit ett problem för mig länge. Det skär sig på så många vis och jag har fått så svårt att känna det där kreativa flowet.
Jag har behövt planera min kreativitet till vissa specifika tider, och jag kan inte det. Jag kan inte tvinga fram något. Det har jag verkligen lärt mig nu.

Min dröm har ju i alla år varit att kunna ta cykeln eller gå till min lilla stuga där jag jobbar. Att kunna ha mitt hem som bara hem, och min arbetsplats för mitt jobb. I det lilla huset skulle det finnas plats för allt. Studio, ateljé, kontor och kanske till och med en liten utställningssal där jag kan ha öppet vissa helger för folk att komma på utställning. Och en mysig liten altan där man kan sitta på morgnarna i solen med en kopp kaffe och planera dagen (drömmer stort!!). Den möjligheten har inte öppnats upp än, men är det något jag lärt mig efter alla år så är det att ta ett steg i taget.
Att se vad som finns just nu och göra det bästa av det.

Först och främst nu, så är det allra viktigast för mig att i alla fall ha en plats där jag kan spela in min skiva som jag jobbar med detta året. Och som tur är så är det till och med bra med ett litet utrymme för det, eftersom det blir bättre dämpad akustisk då. Så även om mina drömmar om min framtida arbetsplats är helt uppe i det blå, så kände jag att i denna stunden så har jag bara två kriterier för att jag ska kunna jobba bra. Att platsen är nära mitt hem (alltså här i Grundtjärn) och att det är tillräckligt stort för ett skrivbord och en stol. Då tänkte jag återigen att jag ska hyra en barack så länge och ställa ute på gården. Det får duga!

Jag och mamma gick ut och kollade vart den skulle stå, och det var då mamma sa ”Men kiosken då, det är ju nästan som en liten barack!
På en gång fick den lilla boden som ett helt nytt skimmer över sig. Från att jag nästan inte lagt märke till den så blev den plötsligt centrum i mitt universum.
Det kändes så rätt på en gång. Där ska jag ha min studio och arbetsplats! 
På en gång gick vi upp till mammas morbror Tage och bad han komma och titta på hur vi skulle göra med golvet, för det var väldigt gammalt och skadat och ett stort hål mitt i rummet. Efter hans råd åkte vi sedan på en gång till Sollefteå och köpte virke och allt som behövdes. Samma kväll rev vi upp hela golvet.
Alla var där och hjälpte till. Mamma, Johan och Tage, så det gick väldigt fort att komma igång.
Vi bestämde oss helt enkelt för att lägga ett helt nytt golv och göra ny trossbotten på de värsta ställena.
Tage kom med traktorn och lastade av virke som han hade och som jag fick använda för att lägga grunden till golvet. TACK Tage! ♥

Nästa dag var jag och mamma uppe tidigt för att fortsätta renoveringen av den gamla kiosken. Då var det dags att lägga själva ”fingolvet”.
För varje planka som kom på plats blev det bara vackrare och vackrare. Och doften av trä. Så underbart!
När golvet var lagt ägnade jag resten av kvällen åt att sätta upp madrasser och hundratals äggkartonger på väggarna för att få ljudet riktigt bra för skivinspelningen. Dock satte jag upp dom en dubbelhäftande tejp som släppte nästa morgon så då fick jag spika upp alla igen haha. Nu sitter dom i alla fall!
Mamma var med och hjälpte till varje dag från morgon till kväll. Bland annat så gjorde hon iordning fönstren. Kittade om dom och skaffade två nya fönsterglas som var trasiga.
Jag målade fönstren på insidan.
Det känns så märkligt att det här faktiskt har varit en riktig kiosk en gång i tiden. Det här fönstret, som är det enda som går att öppna, var det som användes när man skulle handla här. Då stod man där ute och sa vad man ville ha. Haha, så mysigt!
Mamma som ju är född här i byn minns när hon va liten och stod här och knappt räckte upp till fönstret och köpte kola. Tänk vad tiden är märklig.
Det var ju över 50 år sedan nu. Och nu står vi här och gör ordning kiosken för att jag ska ha den som studio och kontor.
Johan ägnade varje kväll efter jobbet åt att fixa med nya vindskivor (alla är inte på plats ännu) och dra el. Vilken himla tur att jag har min alldeles egna elektriker!
Det blev långa dagar även för djuren. Nayeli som alltid ska vara med tog sig en liten tupplur i skuggan.
Exakt en vecka senare så var allting klart invändigt och jag kunde flytta in mina grejer! Nu väntar jag bara på att fönsterkitet ska torka så jag kan måla fönstren ute en gång till och sen ska vi upp med de sista vindskivorna. Visst ser det mysigt ut?
Och titta så bra det blev här inne! Allting fick plats! Och jag stortrivs verkligen. Igår morse satt jag här inne för första gången och jobbade, och idag är det min andra dag här. Jag myser ända in i benmärgen. Det blev SÅ bra!
Och vi lyckades till och med pressa in min fåtölj genom den lilla dörren, så jag fick plats med en liten myshörna också.
Det är inte illa att få till detta på 8 kvadratmeter.
Det känns fortfarande lite overkligt bra. Jag behöver bara gå några meter över gräsmattan för att komma hit. Och det ser så mysigt och välkomnande ut.
Jag kan ha med mig Nanook och han kan gå lös utanför, eftersom vi ändå är inne i en hundgård haha. Han har aldrig gillat att sitta i en hundgård, men nu när jag också gör det så stortrivs han. Så det känns så skönt att få vara med honom på dagarna också. Och dessutom har jag ju nu nära till Stjärna som går och betar på ängarna här i Grundtjärn på sommaren. Underbart! Allt jag älskar finns nära.

Jag tror att jag hittat en pusselbit nu som jag letat länge efter. Ja, jag kan inte riktigt förklara. Men det här känns bara väldigt, väldigt bra.
Vill verkligen tacka mamma, Johan och Tage som häjlpt mig så mycket så detta kunde bli klart så fort! ♥

Vad tycker ni om min nya arbetsplats? 🙂

Hoppas ni mår bra allihopa och att ni har en härlig vecka!
KRAM PÅ ER ♥