Av hela mitt hjärta vill jag tacka er för alla otroligt fina ord ni skrivit. Jag är evigt tacksam för det fina stöd ni skänkt under hela tiden min mormor vart sjuk och även nu när hon gick bort. Det är så fint gjort av er. Jag vet inte hur många gånger jag nu suttit framför datorn och läst era kommentarer och blivit rörd till tårar. Jag kan knappt förstå att det är så många som verkligen bryr sig och ger sig tid att skänka en tanke. Jag vill tacka er från botten av mitt hjärta <3
Det har varit några sorgliga dagar nu med mycket känslor. Jag har spenderat mycket tid hos mina föräldrar. Det har varit skönt att tillsammans sitta och prata om minnen, skratta och gråta. Det känns fortfarande så konstigt att hon inte finns längre. Under små korta stunder glömmer jag bort det och tänker på annat, men sedan kommer tanken tillbaks och hjärtat börjar slå dubbelt så snabbt och tårarna bara rinner.
Jag tycker det är så märkligt, att döden som är det mest naturliga i livet, ändå gör så obegripligt ont. Vi föds ju med vetskapen om att vi och alla runt omkring kommer att lämna livet någon dag, men ändå kan man inte förstå det, när det väl händer. Jag blir inte klok på livet. Men det kanske är det som är meningen, att man inte riktigt ska veta meningen med allt. Det är ju det som gör livet så mystiskt vackert.
Åååh! Jag känner så mycket med dig….jag har nyligen mist min pappa, så jag vet precis vad du går igenom.
Hur är det med morfar? Hur klarar han att hans älskade hustru är borta? Jag hoppas att han orkar gå vidare.
Tag hand om varandra!
Kram <3
Jonna.Jag beklagar verkligen att din kära mormor har gått bort.Du hade så fin bild av henne på bloggen.Ta hand om din familj och varandra.Kramar till er alla.
Jag beklagar verkligen sorgen Jonna. Det är som du skriver, så ofattbart när det händer oavsett hur mycket man försöker förbereda sig. Ta hand om er. Kram
Det är svårt att mista de som står nära.Min pappa dog endast 67 år gammal för 17 år sedan.Min äldsta syster dog för 8 år sedan endast 55 år gammal.Jag önskar de hade fått bli äldre och inte drabbats av sjukdomen cancer.
Du får tänka såhär,att du får vara tacksam för hur länge du har fått haft henne i ditt liv.
Och jag tror hon var glad att du bor nu i Grundtjärn,och att hon är med dig där när du behöver.Sorgen har sin tid,och det måste den få ha.Gråten är läkande,så gråt så mycket du kan.Det jobbiga med begravning är väl kvar,det brukar liksom lätta lite efter den.Det blir ett avslut.Och du kan bevara din älskade mormor i hjärtat med glädje och tacksamhet.Kämpa på lilla Jonna,det blir bättre. Kram.
Jag beklagar, precis som alla andra. Det är hemskt jobbigt när sånt händer, men hon har det säkerligen bra där hon är nu och vakar över dig.
Det måste kännas väldigt skönt att du har kunnat vara så mycket hos henne sista tiden nu, tänk vad jobbigt det hade varit om du fortfarande bodde i Göteborg..
Ta hand om dig Jonna <3
Allt gott till dig Jonna och jag önskar dig Jesu kärlek och frid och hans mening med ditt liv. Fortsätt att vara den du är…
Jag beklagar Jonna.
Varm kram!
en stor varm kram på dig jonna
Jag måste berätta en sak. Jag har en nära släkting som dog för inte så länge sedan, 96 år gammal, och hon välkomnade döden för hon tyckte att hon levt sitt liv. Hon var ännu relativt pigg och bodde själv men för henne var döden något naturligt, något hon såg fram emot. Detta var så känt i hennes kretsa av släkt och vänner att det även där var något självklart. Tilläggas kan, är att hon var djupt troende på ett äkta, lågmält sätt.
Jag tror också att det är viktigt med att ha levt ett liv man inte ångrar. Då tror jag det är lättare att acceptera döden när man själv, eller nära släktingar och vänner, vet att personen ifråga levt ett fullödigt liv, gett vad den kunnat efter förmåga, haft en positiv livsinställning och ett varmt förhållande till sina medmänniskor. Jag tror du skall tänka i de banorna på din mormor för tröst. Samtidigt är sorg och saknad väldigt individuell. Jag tror du finner din väg i denna svåra tid för du verkar själv vara en sådan person.
Tänk på att du varit mycket med din mormor och morfar dom sista åren och hjälp dom.Det betyder mycket nu,det tror jag din mormor tyckte var kul att du kom tillbaka mem till bygden. Ta hand om dig och din morfar.
Jag tycker också det är lite konstigt, det där. Man förstår som inte riktigt. Man blir mest bra tom. Jag tänker alldeles förmycket på döden ibland. Vet inte varför, men ibland skrämmer jag mig själv. Må din mormor vila i frid. Kraaam!
Det är det enda vi vet att alla ska gå samma väg. Inför döden är vi alla lika. Det vi inte vet är när eller hur, och det är väl en himla tur det. Tag vara på dagen och gör det bästa av den så länge vi kan. Morgondagen vet vi inget om.
Kram/Eva
Kära lilla vän ,du mitt “sjätte barn” !
Jag beklagar sorgen som drabbat dej och din familj av hela mitt hjärta.
Gråt, det lättar,tillbringa mycket tid me din mamma. Tur att ni nu finns nära
varann och nära morfar så han känner att ni kommer och är tillsammans med
honom. En kort vers till tröst vill jag sända
“Livet blir aldrig mera som förr
när någon gått in genom himmelens dörr”
När jag nu läser den märker jag att den inte är en trösterik vers men nog så sann.
Som ni vet har jag nu varit ensam i snart två år och ofta har jag tänkt på orden
Hej Jonna!
Jo det är nog tur att vi inte vet så mycket om framtiden, då skulle det nog verkligen bli kaos. Det viktiga är ju att vara rädda om varandra när vi har varandra här och nu. Återigen en underbar bild när du har blomman i handen, det är precis som om det är din mormor som är där om fantasin finns. En underbar förstunden bild.
Ta väl hand om din morfar och ha de gött………
Så sant, jag blir inte heller klok på livet som du skriver. Att förlora de man håller av.
Kram
Kan bara skriva:En stor kram…
Det tar lång tid innan den där känslan försvinner. Jag var ett nervrak i flera månader efter att mormor hade gått bort, så fort hjärnan landar på en tanke om henne så fylldes ögonen med tårar och det kändes som att hjärtat blev till sten.
Men med tiden så blir det faktiskt lättare! Man kan lättare minnas alla fina minnen med ett leende istället för tårar.
Ta hand om dig och minns de fina stunder ni haft.
Varma kramar, Frida
Vad vackert du skriver om livet och döden. Och visst är det så; att livet är mystiskt, vackert, grymt och underbart på en och samma gång.
Kram och ta hand om dig nu.
Du kanske har skrivit det någonstans, men vad gör du i Grundtjärn egentligen? Det verkar supermysigt, men jag tänkte om du jobbar eller pluggar eller nåt annat? 🙂
Kramar till dig, Jonna! Vilken tur att ni finns där familjen för din morfar i denna tuffa period. Men tänk vad fantastiskt det är med kärleken som hjälper till i läkningsprocessen. Kärleken är nog det största som finns i hela universum, tror jag! Kram Anna
Åh Jonna..Jonna….Lider sååå med dig! Gråter oxå när jag läser alla kommentarerna! Så fiiina! Låt nu sorgen ha sin tid!! Du FÅR gråta, vara ledsen o
sörja! Det måste få ta tid att sörja!
Fastän det är mååånga år sen min kära mommo gick bort, saknar jag henne än! Är
så tacksam för allt hon lärde mig! Det sägs att jag är väldigt lik henne både till utseende o sätt.
Nu vakar våra mormödrar över oss, Jonna!
Det känns tryggt, tycker jag! Dom är alltid med oss!!
Ta nu hand om dig, o ta hand om morfar!!
Kramar i massor från Trixi i Gbg
Vi föds och vi dör. Båda är en naturlig men svår del av livet. Jag hoppas du har en bra dag <3 Fin bild!
Du är en så otroligt stark ung tjej. Trots att det gör dig så ont, så lyckas du ändå se det fina och vackra i livet. Jag beundrar dig så!
En varm kram till dig och ta hand om dig och morfar nu.
Det är kanske inte döden i sig som är jobbig utan det är minnena som vi bär på. Man minns och blir så ledsen för det går aldrig att få tillbaka det som flytt. Men vi lär oss med tiden att kunna se bakåt och finna glädje i minnena.
Kram
Alla ord känns överflödiga, en bild som jag minns är när Iris berättade om dig och jag talade om att jag följer din blogg, hon riktigt lyste av stolthet över dig! Kram till dig
Minns att några av mina lyckligaste barndomsminnen lever kvar hos min mormor och morfar som är borta för länge sedan från den här planeten..
Men minnena lever kvar och på så sätt gör även de det….
Kram från Carl
Varma kramar o tankar till dig du fina.
Förstår saknaden men som du säger tur att du har så många fina minnen från din mormors tid här på jorden <3
Nillan