Kvällsfunderingar

Jag såg det vackra ljuset utanför köksfönstret, så jag slängde på mig Johans jacka och tog kameran över axeln och sprang ut för att få en stund i solens sista strålar. Vad jag kände igen den där känslan. Det påminde om min första vårvinter i Grundtjärn. Då sprang jag ut sådär nästan varje eftermiddag. Jag tyckte det var en sådan lyx att bara kunna öppna dörren och springa ut sådär. Få vara mitt i bland allt det vackra på bara någon sekund. Det var jag inte van vid riktigt.

Det var för 6 år sedan nu som jag upplevde min första vårvinter i Grundtjärn. Men tänk, ännu känner jag samma lycka över att springa ut och fånga en stund av solnedgången. Det är en sådan härlig frihetskänsla över det. En stund som förgyller vardagen. En känsla jag aldrig kommer tröttna på.
Det är något speciellt med det där allra sista ljuset. Som om det ger tio gånger mer energi än det vanliga solljuset. Känner inte ni också så?
Vackra, vackra Grundtjärn. Klädd i mars månads gamla trasor. Sönderslitna av vintern och vårens ständiga bråk. Men det är något vacker över denna övergång också. Speciellt sådana här kvällar när vinden tystnar och allt blir stilla.
Och nu är det inte länge kvar tills jag ger mig iväg på en liten resa. Jag tänkte att jag skulle ge mig själv en liten inspirations-resa om jag klarade mig igenom mars månads intensiva jobb. Så på fredag packar jag bilen och ger mig iväg till ett ställe dit mitt hjärta längtar. Kan ni gissa var? Självklart kommer jag ta er med på resan. Ser så mycket fram emot att komma iväg och få en liten boost med inspiration. Känns verkligen som jag behöver det lite extra nu. Har varit så himla mycket jobb framför datorn senaste tiden att jag verkligen bara längtat ut.

Och förresten, igår så hade jag ju min livesändning med Adobe där jag visade hur jag redigerar några av mina bilder i Lightroom och Photoshop. Hade varit så nervös för det länge men när jag väl var live så kändes det bara fantastiskt roligt. Så otroligt många människor som satt och tittade samtidigt och som var delaktiga med kommentarer och frågor. Det var lite svårt att redigera och svara på frågor samtidigt men jag gjorde så gott jag kunde. Dock fick jag tekniska problem i början vilket gjorde att jag kopplades ur.

Jag fick lite smått panik och trodde att alla mina tittare skulle stänga ner och inte orka vänta. Men nästan alla stannade kvar under hela livesändningen, i en och en halv timma, vilket var helt galet roligt. Jag hade kunnat fortsätta sända live i fem timmar till, för att det var så härlig stämning. Som om en massa goa människor satt bredvid mig och hejade på. Kanske var någon av er läsare med och tittade? 🙂

Nu finns hela min session ute på Youtube, så jag tänkte dela den här för er som är intresserade. Svarar ju också på en hel del frågor gällande min fotografering. Bland annat lite om min kamerautrustning och vad som inspirerar mig. Så, here we go!

Hoppas ni har en riktigt fin kväll allihopa! Skickar er en stor, varm kram ♥ Vi hörs snart

FacebookTwitter

Filmvisningen i Luleå

Hej på er!
I helgen var ju jag och Johan i Luleå för att gå på filmpremiären av dokumentären som Mitra Sohrabian gjort om mig. Det var en helt fantastisk dag med så mycket fina stunder, härliga människor och såklart en otroligt ära att sedan få se filmen som Mitra jobbat hårt med under några års tid. Den där känslan av att sitta i en nästan fullsatt biosalong och under en timma titta på en film som någon annan gjort om mig…alltså det går inte att beskriva. Hon hade gjort det så himla fint. Den bar på en sådan vacker känsla genom hela filmen och det märks verkligen att det ligger mycket tid och mycket tankar bakom. Jag vart så rörd efteråt att det nästan var svårt att hitta orden.

Jag vet ju att ni är många som gärna vill se dokumentären, och jag tänkte passa på att nämna att vi ska ordna det! Vi hade ju hoppats att SVT skulle vilja köpa dokumentären men de verkar inte bli något av det, tyvärr. Så då får vi istället fixa att den kommer ut på egen hand. Så inom en snar framtid kommer den finnas online så att man kan ”hyra” den. Både en svensk version och en version med engelska undertexter.

Nu kommer en hel drös med bilder från lördagen i Luleå! ♥
Jag och Johan i restaurangvagnen på tåget mot Luleå, ungefär nio på morgonen. Då hade vi fått några timmars sömn på tåget. Jag kom naturligtvis inte i säng innan vi skulle fara runt 3 på natten för att hinna med tåget. Det blir alltid så när jag ska iväg någonstans, att jag blir uppe hela natten innan för att hinna klart haha. Men som tur var fick vi ju sova lite på tåget. Och sedan tog vi lite god frukost och en kopp kaffe för att vakna till liv.
Framme i Luleå så mötte Mitra och hennes man Uno upp oss vid tågstationen. Sedan ägnade de HELA dagen åt oss. De visade oss runt i staden, de bjöd oss på restaurang och sedan gick vi hem till dom och fikade. Det var en sådan otroligt roligt dag!
Vi gick till Kulturhuset där Ernst Billgren nu hade utställning. Jag var superlycklig över att få gå på utställning. Det är så sällan det sker i Grundtjärn haha.
Och vilka helt fantastiska tavlor han målat. Man ville ju bara så och titta i flera timmar och hitta nya detaljer. Vilket djup alltså!
Efter rundan på stan med lunch och utställning så åkte vi hem till Mitra och Uno där vi bjöds på kaffe och fika.
De hade så ljust och fräscht hem. Och alla tavlorna som hängde på väggarna har Mitra målat. Hon är verkligen en multikonstnär.
På eftermiddagen var det dags att bege sig till Biograf Royal där Mitras två filmer skulle visas. Jag tror både hon och jag var lite pirriga och nervösa! Men väldigt glada!
Inne på Biograf Royal var det först lite mingel med te och scones, och jag fick äran att träffa massor med härliga bloggläsare.
Dessa två glädjespridare från Piteå heter Ulla och Agneta. Åh så härliga de var! Och vilken alldeles underbar dialekt de hade. Jag fick passa på att lära mig lite pitemål.
Och så fick jag träffa en helt underbar tjej som heter Susanna!
Och både jag och Mitra vart alldeles berörda av Ylva, som kom fram efter dokumentären och ville säga hej. Hon hade rest ända från Stockholm för att komma hit och se dokumentären. Alltså åhh…tyckte det var helt otroligt. En sådan lång resa för en sådan kort stund. Men hon tyckte det var värt det, och det gjorde mig bubblande lycklig. Tack Ylva för att du kom ♥
Efter minglet var det dags att gå in i biosalongen och ta plats. Så spännande! Det var nästan fullsatt, så det var otroligt roligt!
Jag och Mitra, någon minut innan filmen satte igång.
En timma senare när filmen var klar fick vi nästan uppleva en liten ”röda mattan-moment”. Blommor, presenter och en massa folk som ville ta kort på oss. Det var så mycket känslor samtidigt. Jag kände sådan lycka över den vackra filmen som Mitra skapat. Djupt tacksam. Och att sedan få prata med så många andra som kände sig lyckliga och berörda av filmen. Det värmde i hjärtat.
Efter den fantastiska kvällen på biografen med alla underbara människor så blev vi återigen bjudna på restaurang. Nu var även deras fina son Nima med. Vilken underbar familj! Jag önskar att vi inte hade haft så bråttom till tåget som skulle gå vid 21 tiden på kvällen. Hade velat spendera hela kvällen där! Men vi kommer absolut att hälsa på fler gånger.
När vi kom till tåget så hade min mobil dött, och när jag skulle starta den igen så fick jag total hjärnsläpp och glömde sim-koden till mobilen, där jag hade min tågbiljett. Inte förrän på söndag kom jag på koden igen, men som tur var blev jag inte utkastad från tåget utan de lyckades hitta ett annat sätt att se att jag faktiskt hade köpt biljett.
Och Mitra hade gett oss en massa presenter och ett påskägg med godis, som vi mumsade på under resan. Så gulligt ♥
Vi var trötta efter dagen, men otroligt lyckliga och tacksamma. Så mycket fina stunder på så kort tid! Den här dagen och kvällen kommer vi minnas läääänge ♥

Hoppas ni hade en fin helg! Jag kommer som sagt fixa så ni kan se dokumentären på nätet inom en snar framtid.
Kram på er ♥

FacebookTwitter

Livet just nu

Godkväll på er!
Den här händelserika veckan börjar gå mot sitt slut, även om helgen definitivt inte blir mindre händelserik. Mitt i natten åker jag och Johan till Örnsköldsvik för att hinna på tåget klockan 5 på morgonen som går till Luleå, där vi senare på dagen ska på filmvisningen av dokumentärfilmen om  mig, som Mitra Sohrabian gjort. Det ska bli riktigt roligt, och lite nervöst. Och underbart kul att få träffa Mitra igen.
Så just nu sitter jag nyduschad framför datorn och ska strax packa lite lätt, och förbereda inför morgondagen. Sedan ska vi laga lite sen middag i form av varma mackor och nyponsoppa. Åh vad gott det ska bli!

Den här veckan har som sagt varit ganska intensiv. Har känt att jag halkat efter lite med bloggen de senaste två veckorna. Har t.ex varit usel på att svara kommentar, FÖRLÅT! Men jag har läst allt ni skrivit såklart och hoppas få lite tid till att svara nu när vi har några timmar på tåget i morgon.
Just mars månad har varit lite som september månad var för mig förra året. Allt händer på samma gång. Flera stora och långvariga jobb har avslutats, och mycket tid har spenderats framför datorskärmen. Men nu känns det faktiskt skönt att den här månaden börjar gå mot sitt slut.

Nu återstår bara ett stort jobb kvar, och det är jag rätt så nervös för! Men ser väldigt mycket fram emot det. Så jag tänkte tipsa er om det nu.

På tisdag ska jag nämligen i samarbete med Adobe (!!!) hålla ett live seminarium där jag kommer visa hur jag redigerar mina bilder. Man får alltså hänga med mig live, chatta och ställa frågor medan jag visar hur jag redigerar några av mina populäraste bilder i Photoshop och Lightroom. Det här projektet startade för några veckor sedan, då jag och fyra andra fotografer från norden fick teama upp med Adobe. Tre av oss har redan gjort sitt ”live webinair” som det kallas, och det har varit helt fantastiskt kul att se hur de skapar sina foton. Vi har alla helt olika stilar vilket gör det lite extra roligt.

När jag först fick frågan tänkte jag bara ”NEJ!!!”.
Jag har under senaste året samarbetat med Adobe via Instagram, men att hålla i ett seminarium live där jag visar hur jag gör kändes som ett galet missförstånd. Vilken drömförfrågan av ett drömföretag, men min första reaktion var att tacka nej. ”Jag är ju inget proffs på att redigera. Jag kan ju inte alls mycket egentligen. Jag har aldrig gått en endaste kurs i fotoredigering och jag gör säker helt fel när jag redigerar”. Ungefär så gick mina tankar. Men sen insåg jag att det just är det som det här handlar om.

Man behöver inte vara ett proffs på photoshop för att skapa fantastiska bilder. Allt jag lärt mig har varit genom att leka mig fram. Och plötsligt så kändes det roligt att faktiskt få chans att inspirera andra till det. Att leka sig fram med dessa fantastiska verktyg som varit en sådan stor del av mitt liv sedan jag började fotografera. Jag skulle aldrig kunnat skapa de bilder jag gör idag utan Photoshop och Lightroom. Och det är inte alls så svårt som det kanske verkar. Det är så pinsamt lätt. Så jag tackade tillslut JA och nu sitter jag här och känner pirret i kroppen närma sig.
Jag hade nyss ett telefonmöte med Adobe där vi gick igenom allt tekniskt. ÅHH så spännande, nervöst, fruktansvärt, superkul. Allt på samma gång!

TISDAG klockan 19.30 går jag live med Adobe. Då kommer jag sitta här och redigera live, och om ni vill hänga med mig på tisdag kväll och se lite bakom kulisserna av min redigering och få chans att få svar på en massa frågor så kan ni gå in och reservera er plats HÄR så får ni länken till mitt seminarium i mailen några timmar innan det går igång. Det är bara de 1000 första som är online som kommer ha chans att chatta. Så om man vill vara helt bombsäker på att få tillgång till chatten är det bra om man går in på länken en stund innan 19.30. Men det går såklart bra att bara komma in och titta om man vill det.

Tog en screenshot från sidan, så ni kan se vilka de andra fotograferna är. Åh så spännande detta ska bli. Och tänk vad tekniken gått framåt. Att man nu kan sitta hemma i sitt lilla Grundtjärn och sända live till hela världen.
Tänkte jag skulle försöka få med lite av vad jag gjort resten av veckan. Bland annat städat i sovrummet och bäddat rent. Nanook var med och hjälpte till såklart.
Och i tisdags var jag ju i Örnsköldsvik för att gå få en föreläsning med min kära vän Linda. Hon var så fantastiskt duktig, som alltid! Sedan var jag faktiskt i Örnsköldsvik på onsdag också, fast med min mamma. Vi hade en sådan där riktigt rolig stads-dag som man behöver någon gång ibland. Vi mindes inte senaste vi hade åkt in till stan tillsammans utan att ha en massa tidspress och ärenden att göra. Vi gick runt och tittade i butiker. Fikade. Skrattade. Pratade. Och jag köpte en jättefin hatt som ni ska få se någon dag.
Tog den här bilden för en liten stund sedan. Vi hade besök av våra grannar Christer och Laila ikväll, så vi drack lite kaffe och åt bullar. Jag hade tagit ett foto till dom på deras hus med fullmånen lysandes ovanför. Och de var så nöjda och glada så de kom hit med en fin present!
En flaska Amarone från 2012! Vilken lyx. Har aldrig ägt en sådan fin flaska rödvin förut. Den ska vi öppna någon kväll när det behöver firas lite extra.
Så nu ska vi snart äta lite mackor och jag ska försöka få mitt hår att torka i tid innan jag lägger mig (och jag ens kommer hinna lägga mig med tanke på att vi måste kliva upp vid 02.00 i natt). Men först ska jag gå med Nanook till mamma som ska passa honom medan vi är i Luleå.

Vilket rörigt inlägg det här kändes som haha. Kändes som jag bara spydde ut allt möjligt på samma gång. Ville bara att ni skulle få lite inblick i vad som sker och händer nu. Vad ska ni hitta på i helgen? Hoppas ni får en fortsatt fin fredagkväll, och en skön helg! Vi hörs snart.
Stor kram på er allihopa ♥

FacebookTwitter

Den där känslan

Den där känslan när man suttit inne framför datorn en hel dag med siffror och dokument. Och sen, kliver ut genom dörren och går ned till sjön i solnedgången. Får känna de starka vårvindarna blåsa igenom hela min själ. Får se Nanook lyckligt leka bland den yrande snön. Få känna livet i varje andetag.

Precis sådana här stunder är värt allt.
Hoppas er dag varit bra, mina älskade läsare ♥ Kramar

FacebookTwitter

Det kreativa rummet

Hej mina kära vänner!
Det är en gråmulen tisdag här i Grundtjärn, med ännu stormigare snöfall än gårdagen. Såpass att jag helst undviker att gå ut. Enda stunden ute idag har varit en långpromenad med Nanook, och snart är det dags för en promenad igen. Men först ska jag ta mig en kopp kaffe och skriva ett litet inlägg.

Senare på eftermiddagen ska jag in till Örnsköldsvik för att gå på en föreläsning som anordnas av Klöverdam, nätverket för kvinnliga företagare, som bland annat delade ut priset till mig som Årets Normbrytare. Det är min vän Linda Hörnfeldt som ska föreläsa om kundrelationer och att bygga varumärke på sociala medier. Mest av allt vill jag dit för att träffa henne, men också såklart för att lyssna på föreläsningen och träffa andra som kommer dit. Det ska bli kul! Det är inte så himla ofta jag hittar anledningar till att åka in till stan. Så det gäller att passa på!

Det tog några timmar innan jag kom igång idag. Det krävdes en lång och lugn förmiddag med några koppar kaffe och bra musik. Jag tror det här vädret gör mig lite segstartad. Men efter ett tag kom energin tillbaks.
Idag har jag bland annat fotat några tavlor inne i ateljén, som jag sen tänkte lägga upp på webshopen. Jag har så mycket tavlor här hemma nu att jag snart inte får plats med allt. Jag målar ju även tavlor utanför mina kollektioner så att säga. Mer fristående tavlor. Och det känns trist att de bara ska stå här gömd bakom andra tavlor.

Så jag tänkte lägga ut lite tavlor, både nya och gamla. Och kanske lotta ut någon? Jag tänker ofta att jag vill lotta ut något jag skapat, men så blir jag rädd att det i slutändan ska göra någon ledsen. Jag menar, det blir ju bara en som blir glad, och resten blir ledsna. Den tanken har ofta stoppat mig från att göra tävlingar/utlottningar här på bloggen. Vad tänker ni om det?
Det är alltid lite knepigt att fota tavlorna. Jag fotar endast i dagsljus, och absolut inga starka lampor, eftersom de då riskerar att bli ljusblänk i de färger som är mer glansiga. Den här tavlan ovan har jag döpt till ”The awakening”.

Pågåenda målning. Leker mig fram med lite olika tekniker. Och med guld ♥
Har ju även en del gamla tavlor som jag tänkte skulle få en chans till nya hem. Den här tavlan är faktiskt en av mina allra första akrylmålningar någonsin. Den målade jag här i Grundtjärn 2012. Målad med en teknik som jag inte utforskat så mycket sedan dess. Mycket spackelspadar och murbruksverktyg. Jag hade väldigt roligt när jag målade denna. Och den har synts i väldigt många reportage som gjorts om mig. Bland annat sågs den senaste i Tidningen Lantliv. Det är så roligt med denna tavlan, eftersom alla ser olika saker i den. Den är ju för mig en helt abstrakt målning, men många har sett röda lador, trädplankor och annat. Det är det som är så roligt, att alla tolkar så olika.

Har senaste året haft den stående på golvet i sovrummet. Vilket gjort att det är det första och sista jag ser när jag vaknar och somnar. Ibland ligger jag länge och bara betraktar den. Och än idag kan jag inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar den.
Jag tänkte nyligen att jag kanske skulle byta ut skyddet på golvet. Men så kändes det lite tråkigt att göra det. Det är så kul att se spåren av alla nätter i ateljén. Spåren av alla mina olika färg-perioder. Det blir nästan som ett konstverk i sig.
Färger. Tänk vad det påverkar oss. En färg kan få oss att må dåligt. Eller få oss att må jättebra. Det som jag tycker gör naturen så vacker är ju egentligen alla färgkombinationer som skapas. En himmel, eller en solnedgång vore ju ingenting utan alla varma nyanser. Färger som nästan går rakt in i själen på oss, och liksom helar oss.
Jag har också slagit in Lindas tavla, som hon målade när hon var hos mig i december. Jag monterade den igår, så nu tänkte jag att hon skulle få med sig den hem ikväll så hon kan hänga upp den på Influencer of Sweden’s kontor i  Stockholm, där hon tänkte ha den! Ja, hon är ju VD för Influencers of Sweden, den där coola kvinnan som jag ser upp till så mycket ♥

Jag kom på nu att jag inte hade visat hennes videoblogg som hon gjorde när hon var här i vintras. Blir verkligen glad av den! Hon var så lycklig över att få måla sin allra första tavlan i atljén tillsammans med mig. Det var en helt otroligt mysig kväll och natt. Jag och Linda har verkligen roligt ihop.
I videon får ni bland annat se när vi skålar med bubbel i kaffekoppar, när vi dansar Taco-dansen och när vi ”go crazy” i ateljén. Och massa annat. Spola fram till 07:27 om ni vill börja se från när hon kom hem till mig.
Hoppas ni alla har en fantastiskt fin tisdag! KRAM på er ♥

FacebookTwitter

Inte vårens första dag

Idag är det vårdagjämning, vilket betyder att natt och dag nästan är lika långa. Det är ett riktigt vårtecken med andra ord. Som om våren officiellt gjort entré. Men det har absolut inte känts som vår idag, då snön vräkt ner i princip hela dag med kraftig blåst. Men de här månaderna mars och april är verkligen luriga. Det spelar ingen roll att jag nu bott här genom 7 vintrar, så känner jag mig alltid lika lurad under dessa lömska månader.

Mars och april. Det är som att ständigt befinna sig mitt i ett långvarigt bråk mellan våren och vintern, där ingen går ut som vinnare. Det blir ingen vår. Och det blir ingen vinter. Bara en sörja av slamsor efter deras halvdana försök. Ändå bubblar kroppen av vårkänslor så fort solen visar sig på himlen en dag. Men nästa dag är vårkänslorna täckta av snö och is igen.

Igår var en sådan dag när vårkänslorna nästan fick hjärtat att stanna. En sådan där söndag som fick mig att bara vilja stanna tiden ett tag. Solen värmde så skönt och det var alldeles vindstilla. Så här kommer några bilder från min söndag.
Jag och Johan spenderade en stor del av dagen med att greja i vedboden. Sen tog vi en härlig paus med kaffe och smörgås ute i solen vid ladan. Det var första gången i år som jag kände den intensiva värmen från solen. Det var så härligt att jag inte finner ord. Det är sådana där stunder som får mig att älska mars och april, trots att det är de två månader jag allra minst gillar under hela året.
Det är så roligt hur man kan bli sådär fånigt glad över att se dött gräs. Gulnat gräs som smälter fram bakom snön. Finns det något som är så fult och vackert på samma gång? Och så doften av kaffet till ljudet av smältande snö från stuprännan. Åhh..
Vi höll på att röja undan bland veden. Få lite ordning i vedboden helt enkelt. Flytta all ved till ena sidan. Och Johan slet hårt med att klyva väldigt tjocka vedträd till mindre vedträn.


Och jag sågade långa björkgrenar till små vedträn. De där pinnarna har legat här ända sedan mitt första år i Grundtjärn. Har alltid tänkt att jag ska kapa upp dom men inte tagit mig för att göra det.
Jag sågade och sågade. Jag låtsades att jag var med i ”Farmen” och tävlade i ”sågen” mot en motståndare. Jag hörde i huvudet hur folk hejade på mig och då gick det mycket snabbare och lättare! 😀
Haha, skrattade när jag såg den här bilden där Johan ser ut som en liten mini-gubbe som hugger mig i ryggen utan att jag reagerar det minsta.
Efter en härlig dag med jobb i vedboden bestämde vi oss för att gå ned till stranden för att basta. Solen var på väg ned så jag anade att det skulle bli en fin stund där nere med en vacker solnedgång.
Vi såg vårtecken på väg ned till stranden.
Vi tände upp bastun och medan vi väntade på att den skulle bli varm så satte vi oss på trappan och mumsade på jordnötter och tittade på den vackra solnedgången.
Sen gick vi ute i snön och halvt förfrös våra fötter för min fotoidé. Men det var nästan lite skönt att få chocka kroppen med kyla innan vi sedan gick in i bastun. Bästa avslutet på helgen.

Hoppas ni också haft en härlig helg! Och hoppas ni haft en bra måndag! ♥
Stor kram på er allihopa!

FacebookTwitter

I min värld av guld

Hej på er allihopa!
Jag har verkligen bloggat väldigt sporadiskt den här veckan, och inte alls hunnit med att svara på era kommentarer. Så jag tänkte börja med att säga TACK för att ni är så himla goa och skriver så mycket fint. Blev också så himla glad att ni tyckte om mitt förra inlägg om isbadet. Det är nu bestämt att det blir ännu ett dopp i sjön till påsken, då min bror Isac så gärna också ville prova att bada isvak. Längtar redan efter att få uppleva den känslan igen. Men i alla fall, tack för er fina respons på mina blogginlägg. Jag ska ägna lite av min fredagkväll sedan till att svara på era härliga kommentarer och ta igen det jag missat.

Denna fredag har mest spenderats här hemma i ateljén och framför datorn, med en paus i form av en promenad i den värmande vårsolen. Idag smälter all snö och fåglarna kvittrar. Återigen har vårkänslorna vågat sig fram och jag bara njuter av att få känna den där värmen i ansiktet igen. Underbara vårvinter!

Johan kom hem från Hudiksvall igår och hade handlat en massa gott. Bland annat glass, med chokladkross. Min absoluta favorit. Och så fick jag ett fång med röda rosor. Det var lite extra glädje över hans hemkomst igår då hans resejobb i Hudiksvall nu är över. Så nu kommer vardagen återgå lite mer till det vanliga. Förhoppningsvis får jag ordning på min dygnsrytm igen. Och på min matlagning. När jag är själv går jag och lägger mig klockan 3 på natten och äter mestadels havregrynsgröt och bananer till middag.
Blir lycklig över vårsolen som lyser in i köket. Men det är på gott och ont. Det får också köket att se smutsigare ut än aldrig förr. Varenda dammkorn syns.
Jag städade lite i arbetsrummet i natt innan jag gick och la mig. Det var så skönt i morse att komma in här och känna att man kan andas igen.
Det gyllene råddjuret ligger och vaktar min lilla önskeask.
Dagens inspiration.
Jag har ju som vissa av er vet påbörjat en ny kollektion med tavlor. Jag har snöat in på guld. Guld och rosa. Och jag tänkte för någon vecka sedan att jag skulle släppa den idén, eftersom det kändes så konstigt. Så inte mig. Men jag kan inte släppa det och bestämde mig igår för att ta tag i det igen eftersom jag är rädd att jag aldrig kommer släppa det om jag inte får göra verklighet av det. Å andra sidan så har ju det här med guld förföljt mig ett tag.
För några år sedan fick jag en idé om att måla mina vedträn i guld. Jag tyckte det blev så himla fint, samtidigt som det blev en slags symbol. Man brukar ju säga att ved är guld. När man är klar med årets ved så känns det som att ha vedboden fylld med guld. Och kanske har just det talesättet betytt lite extra mycket för mig under åren jag bott här. Ved har verkligen varit guld för mig. Speciellt de första åren. Veden blev källan till liv. Värmen. Kanske därför kändes det helt logiskt för mig att måla ved i guld och göra konstverk av dom.

Jag hade nästan slut på ved den vintern. Och det var lite så idén kom till. Varje gång jag gick och hämtade ved så la jag undan de vedträn som var lite extra vackra. Som hade lite extra speciella mönster. Eller som bara tilltalade mig på något sätt. De eldade jag inte upp, utan la undan och målade i guld. Jag hade som tanke att sedan rista in mitt namn och numrera varje vedträd och sälja dom som konstverk och använda pengarna till att köpa ny ved för nästa år (jag hade det himla kämpigt just då). Jag gillade tanken om att vedbodens vackraste vedträn skulle bli till guld, och sedan ge mig ny ved som skulle hålla mig varm ännu en vinter i Grundtjärn.
Jag slutförde dock aldrig det projektet. Jag tror en känsla av rädsla satte stopp. En känsla av att det kanske skulle ses som desperat. Eller bara väldigt konstigt. Att ingen skulle förstå symboliken. Eller att ingen skulle tycka om dom. Alla dessa ”tänk om”…
Men jag var väldigt nöjd med mina vedträd i alla fall, och några av dom har sedan dess legat inne i min glasmonter i ateljén, där de lyser upp och skänker lite guld-inspiration.
Denna gång tänker jag dock inte stoppas av något jäkla ”tänk om”. Jag ska måla mina guldtavlor även om det så kommer bli de fulaste målningar i hela världen. För mig känns 2017 som ett guldår. Och jag har redan beställt nya guldfärger och nya linnedukar på kilramar för mitt projekt. Så nu finns ingen återvändo. Dessutom har jag tackat ja till att vara med på en konstutställning i Junsele i juli. Så det är bara att go with the flow.
Det jag gjorde i ateljén idag var att måla över vissa dukar som jag bara påbörjat med målning sedan innan. Det som är så underbart med akryl är att man kan göra hur mycket misstag som helst, och sedan måla över. Så nu håller jag på att måla över en stor duk som innan var målad i blått. Det går dock åt mycket färg till att måla över, eftersom man ofta måste göra det i flera lager för att täcka allt. Men jag kan också gilla den där effekten som blir av att vissa delar inte är helt täckta. Att det gamla skiner igenom.

Sen gillar jag tanken att övermålade tavlor har ett djup i sig som ingen annan vet om. Att bakom den där synliga färgkombinationen gömmer sig andra lager av färger som aldrig någonsin kommer få synas längre. Men kanske påverkar de ändå känslan i den färdiga målningen. På något sätt.
Att även om det inte syns, så finns det ju där.
Det är något med kombinationen av varma rosa toner tillsammans med guld som fångat mitt intresse. Det känns så fel, men ändå så rätt. Det ska bli intressant att se var det blir av det här. Jag hoppas få lite tid nu i helgen till att måla i ateljén.
Vad ska ni göra i helgen allihopa? Hoppas oavsett att ni får en riktigt härlig helg. Ska som sagt svara på lite kommentarer senare ikväll, så ni inte undrar varför jag inte svarat på några dagar. Stor kram till er alla ♥

FacebookTwitter

Bada isvak

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Barnängen

I 6 fantastiska veckor har jag fått äran att vara ambassadör för Barnängens initiativ ”Sverige Frilufsar”, och varje vecka har jag på olika sätt delat med mig av härliga stunder ute i naturen blandat med lite tips och inspiration. Nu är det min allra sista vecka, och jag ville ta frilufsandet till en ny nivå. Jag ville göra något jag länge, länge velat prova på riktigt. Att bada isvak.
Jag fick med mig Johan och mina bästa vänner Åsa och Arvid på denna galna idé, och tillsammans fick vi en lördag nere vid isen med ett dopp i sjön vi sent kommer glömma. En upplevelse som definitivt kan beskrivas som både det värsta och det bästa på samma gång. Men vilken underbar känsla det var efteråt!

Det kändes som det bästa tänkbara att få avsluta dessa underbara, inspirerande och roliga veckor med att ta ett svalkande dopp i sjön! Här kommer videobloggen där vi alla bevisar att vi gjorde det! ENJOY ♥

Anledningen till att jag ville bada isvak var för att jag ville få uppleva den där härliga känslan som riktiga vinterbadare ofta beskriver. Att det känns uppiggande. Renande. En känsla av att bli pånyttfödd. Och jag hade hört att det tydligen krävs att man stannar nere i vaken ett antal sekunder och håller ut genom den där värsta panikkänslan i kroppen, tills man plötsligt slappnar av och kan andas lugnt. Det är då man verkligen kan få den där rushen av endorfiner i kroppen som ger en riktig kick.

Jag har tidigare doppat mig i isvak. Alltså upp och ner inom loppet på någon sekund. Men denna gång ville jag verkligen pusha mig till att stanna kvar lite längre tills kroppen slappnade av. Självklart ska man ju ändå känna efter vad man klarar av. Man ska inte pressa sig själv till något man inte vill göra. Men jag ville verkligen, och hade bestämt mig för att klara av det!

Nu förstår jag verkligen vad alla vinterbadare pratar om. Nu förstår jag varför det är något som vissa faktiskt gör varje vinter. Jag kände efteråt att jag absolut vill göra detta till en tradition. Att ta ett dopp i sjön varje vinter! Jag upplevde det verkligen som något bra för kroppen. Och det finns ju bevis på att det faktiskt är bra både för blodcirkulationen och har en positiv effekt för smärtsamma åkommor. Och inte minst så har det en otrolig effekt på humöret, i och med att det blir som en explosion av endorfiner i kroppen. Det kändes kan jag säga! Om inte annat ser ni säkert på både mig och Åsa väldigt tydligt hur glada vi kände oss efteråt. Som Åsa sa ”Det kändes som att föda igen!”

Om man ska bada isvak ska man dock tänka på vissa saker. Det ska vara roligt och säkert.
Så här kommer några snabba tips från mig!

  • Bada inte ensam! Var gärna ett gäng med vänner.
  • Om ni ska göra en egen isvak på isen, gör den gärna där ni bottnar. Och se till att märka ut den tydligt med t.ex stora grenar efter badet så att andra ser vart vaken är någonstans.
  • Ha gärna tillgång till en stege så att det blir lättare att ta sig i och ur vaken
  • Bastu är ju nästan ett måste när man ska bada isvak! Se till att ha den uppvärmd innan ni hoppar ni.
  • Var varm innan badet. Antingen kan man sitta en stund i bastun med lagom värme eller hoppa runt eller jogga en stund.
  • Tänk på att det kalla vattnet chockar kroppen. Man ska vara helt frisk och ha ett friskt hjärta och bra blodtryck.
  • Var inte i för länge, utan se till att komma upp inom 30-60 sekunder (om du inte är en väldigt van vinterbadare)
  • Se till att komma in i värmen snabbt efter badet.

Vi gjorde isvaks-badet till en heldag. Vi träffades först hemma hos mig och Johan och åt lite lunch och fikade och packade alla saker. Sedan begav vi oss ned till sjön. Det var en otroligt vacker dag. Ca -10 ute i luften och nysnö.

Lilla Malte, som är son till Åsa och Arvid, fick hänga med oss denna dagen. Han låg och sov i sin lilla släde under hela badet och det såg bara för sött ut!
När vi kom ned till sjön så tände vi bastun och började göra vaken. Först borrade vi ett hål och stoppade ned skaftet av en kratta för att kolla så vi inte var på alldeles för djupt vatten. Det är ganska långgrunt vid denna stranden så det var lite svårt att avgöra vart vi skulle göra vaken. Men det var lämpligt djupt. Vi hade en isborr med oss och två rejäla sågar. Som ni kanske såg på filmen så var isen otroligt tjock. Jag blev helt chockad. Trodde absolut inte att isen var så tjock i år.
Till vänster ser ni isen vi tog upp. Efter badet stoppade vi tillbaks alla isdelar och märkte ut platsen med stora björkgrenar.
Eftersom jag samtidigt skulle filma vårt vinterbad så tog jag mod till mig att vara först ned i vaken, så att jag sedan kunde springa in till bastun och byta om och sedan filma i lugn och ro när alla andra sedan skulle bada. Det kändes helt galet knäppt att bara klä av sig overallen i -10 graders kyla. Redan där sa kroppen ifrån. Men jag hade bestämt mig, och jag hade redan där en otrolig adrenalinkick. Jag var redo!
Som jag känt tidigare gånger när jag doppat mig i isvak så får jag en slags kramp med andningen. Jag kan inte andas normalt och knappt få fram några ord. Därför har jag tidigare alltid klivit upp nästan på en gång eftersom det är en obehaglig känsla. Men nu ville jag inte ge upp! Och jag och Åsa hade bestämt innan att vi skulle ”lämna all skit i isvaken”. Det var det vi pratade om i videon också när vi badade. Vi ville se badet som en slags symbolisk handling för en härlig nystart! Och lämna allt gammalt bakom oss haha. Det gav mig lite extra kraft att faktiskt stå ut tills andningen lugnande sig.

Efter kanske 20 sekunder så blev plötsligt andningen helt normal och kroppen fick en rush av värme. Jag riktigt kände hur blodet plötsligt rusade i hela kroppen och hur något släppte. Jag kände ingen kyla och ingen panik. Det var som om kroppen bara gav sig hän åt situationen. Och det var en sådan otroligt häftig upplevelse. Jag har aldrig upplevt något liknande i hela mitt liv.
Åsa var på tur efter mig och tog sig ned i vaken utan problem.
Sen var det Arvids tur. Åsa hejade på! Jag bara älskar denna bilden! Isbadet…vännerna…himlen…kylan…isen! Allt!
Och sist på tur var Johan, som definitivt var som en lugn ko genom hela badet, som ni kanske såg på filmen. Han har gjort lumpen och där hade de en övning där de skulle ”gå igenom isen” och hamna i en isvak. Och de fick inte komma upp förrän den där värsta paniken hade lagt sig och där de med lugn och ro skulle säga sitt soldatnummer och be om att få komma upp. Så han hade känt på den där känslan av att stanna i vattnet tills kroppen slappnade av. Riktigt imponerande!
Efter badet bastade vi och värmde upp oss ordentligt innan vi sedan gick ut igen för att plocka upp våra grejer. Malte låg fortfarande och sov gott i släden och solen var på vägg ned. En dimma la sig över sjön och jag tappade nästan andan. Så vackert!
Per Henrik som är Åsas bror kom förbi med skotern. Det blev inget bad för honom haha, men vi fick hjälp att köra hem de tyngsta grejerna med skotern så vi slapp bära dom. När vi kom hem igen så lagade vi tacos och firade vårat härliga bad!

Finaste lilla Malte vaknade och var så nöjd efter den härliga tuppluren ute i det fria.

Vilken fantastisk dag. Är väldigt glad över denna härliga upplevelse. Har ni också badat isvak någon gång? Hur upplevde ni det?

Nu är det också sista veckan att skicka in bidrag till Barnängens stora fototävling med Sverige Frilufsar, där jag sitter i juryn och en lycklig vinnare kommer få en skidsemester för hela familjen (värde ca 20 000 kr!). Så har ni några bilder från senaste utflykten eller några foton som ni tagit när ni varit ute i naturen och frilufsat, skicka gärna in HÄR eller klicka på bilden ovan. Och lycka till!

Tack för att ni följt med på mitt frilufsande dessa veckor, och för att ni varit med och inspirerat till mer frilufsande för alla! Det har varit otroligt roligt att få dela detta med er, och att få läsa om era egna tankar, tips och erfarenheter. Och extra roligt att få se att det har uppskattats av er så mycket! KRAM ♥

FacebookTwitter