Allt för en bild

Hej på er mina underbara läsare!
Det är en väldigt regnig och grå oktoberdag här idag och jag kan ju inte annat än längta tillbaks när jag sitter och redigerar lite bilder från resan i söndags. Som jag skrev i tidigare inlägg så åkte jag och min mamma till Stekenjokk över dagen i söndags. Jag var ju där bara veckan innan, men behövde åka tillbaks för att ta en ny bild i bättre ljus. En bild som jag ska använda som ny header här på bloggen inom kort. Ja, man får allt vara lite petig och envis ibland.

Det där med ljuset är det allra viktigaste för mig när det gäller fotografering. Allt handlar om rätt ljus. Det är ljuset som sedan ger rätt stämning och färger. Det är också därför jag i princip aldrig fotar mitt på dagen. Det är tidiga morgnar och sena kvällar, när ljuset är som mjukast.
Min mamma Anita hängde, och det blev en lite flashback när vi för drygt ett år sedan var i Stekenjokk för att jag skulle fotografera kampanjbilder till Hyundai. En resa som vi ofta skrattar åt nu i efterhand, även om det var några väldigt slitsamma dagar. Jag skrev ju ett långt inlägg om den resan, med en liten videoblogg som ni kan se här.
Så nu åkt vi upp igen, fast i samma bil denna gången, och för att jag istället skulle fotografera bilder till mig själv. Så det var inte alls med någon press utifrån. Mer en rolig liten resa, som jag hoppades skulle resultera i att jag skulle kunna ta den där bilden som jag faktiskt åkte dit för att ta. Det är ändå bara 22 mil till Stekenjokk härifrån, så det tar ändå inte så många timmar att köra.
Den här bilden tog jag när vi passerade Klimpfjäll. Åh, så fort jag kommer upp bland fjällen så händer något speciellt. Det är ju bara så fantastiskt vackert…
Vy från vackra Klimpfjäll.
När vi kom fram till Stekenjokk tog vi först en paus instill Saxån och drack lite kaffe. Jag kände mig alldeles överlycklig över att vara tillbaks igen. Vägen över Stekenjokk stänger ju nu i oktober och öppnar inte förrän till sommaren igen på grund av de enorma snömassorna. Redan nu låg det nysnö över de högsta fjälltopparna och luften hade plötsligt blivit mycket kallare sedan jag var här för en vecka sedan. Nästan alla trädens löv hade nu fallit. Det gick så fort.
Vi hade gott om tid på oss i Stekenjokk. Bilderna jag skulle ta behövde kvällsljus, efter att solen hade gått ned runt 18.30 tiden. Så vi tog det lugnt. Åkte runt och tittade och stannade lite här och var.

Haha, jag försökte flera gånger ta en bild på mig och mamma men det slutade bara med att vi låg dubbelvikta av skratt. Men dom bilderna blir ju såklart dom bästa. Lycka!
Underbara Stekenjokk! En del av dessa renar kommer snart att gå omkring i skogarna här i Grundtjärn under vintern, där de har sin vinterbetesmark.
När det började närma sig solnedgång var kameran riggad. Dock låg molnen som ett tjockt täcke på himlen. Och jag var ju helt beroende av kvällsljuset för att få till bilden som jag behövde. Det där med att förutspå väder i fjällen är helt omöjligt. Jag tog lite bilder även om det var moln och drog på mig jackan och vantarna mellan tagningarna för att hålla mig varm.
Efter ett tag tog jag en paus och gick in till mamma i den varma bilen. Medan jag hade fotat hade hon kört iväg en sväng. Jag måste ju alltid vara själv när jag fotar, något som min mamma är väl medveten om 🙂 Molnen låg fortfarande som ett täckte och jag började ana att jag nog inte skulle kunna få till den där bilden som jag ville. Mamma berättade att hon hade hittat en jättevacker gammal kåta längre bort intill vägen så vi bestämde oss för att fara dit en stund medan vi hoppades på bättre väder. Och jag är så glad att vi gjorde det. Vilken otroligt vacker plats, som säkert bär på mycket historia.
Inuti kåtan fanns en eldstad och jag hade gärna gjort upp en eld och stannat där över natten. Någon gång skulle jag vilja göra det. Vilken känsla.
Medan vi besökte denna vackra plats så började himlen att spricka upp lite, och vackert kvällsljus började strilas genom molnen. Äntligen. Det var nästan som om jag kände på mig att det kommer bli bra ljus tillslut. Jag kände ingen oro, trots att hela resan hänger på den här lilla stunden. Vi åkte tillbaks till platsen där jag skulle ta bilden igen, där jag hade lämnat kameran kvar på stativet.
I 45 minuter efter det så blev ljuset och himlen bara vackrare och vackrare, och jag gjorde glädjerop mellan bilderna jag tog. Jag var SÅ tacksam att jag fick det där kvällsljuset som jag behövde. När jag kände mig klar var tog jag den här bilden innan jag skulle bege mig tillbaks till bilen och värmen igen. Sedan åkte jag lycklig tillbaks till Grundtjärn igen, och var hemma innan midnatt. Tänk vad mycket man kan få uppleva på en dag sådär. Jag är så himla glad att jag åkte, även om det bara var för att ta en bild. Det var så värt det!

KRAM på er ♥

Lördagkväll

Idag har det varit en sådan otroligt vacker dag här i Grundtjärn. Sol och blå himmel. Kylig och fräsch oktoberluft. Mår så himla bra av höstens vackra dagar. Det är renande på något vis.
Nu på kvällen medan solen var på väg ned så var jag bara tvungen att ta med mig Nanook och gå ned till sjön en sväng. Det var längesedan jag njöt av en solnedgång i Grundtjärn nu.
Älskar att gå den här vägen över ängen ned mot sjön och se den vackra vyn över byn. Men det känns fortfarande så tomt när ingen Stjärna kommer och möter mig.

Nanook är lika badglad oavsett vilken årstid det är. Det är så roande att sitta och titta på honom och hans glädjerus varje gång vi är nere vid sjön. Han utstrålar verkligen lycka.
Tänkte bara skriva en liten lördagshälsning till er såhär på kvällskvisten. Jag hoppas att ni har en underbar helg!

I morgon så ska jag ut på en liten roadtrip igen. Jag ska till Stekenjokk, för att ta en bild i rätt ljus. Det låter kanske helt galet, men jag bara måste. Det var specifikt en bild som jag verkligen ville få till, men när jag var i Stekenjokk och fotade den så var det starkt morgonljus/solljus. Den behövs tas i kvällsljus, strax efter solen gått ned. Och i några dagar nu har jag gått och grubblat på om jag ska åka eller inte, och nu såg jag att det skulle bli fint väder i morgon. Snart stänger de vägen till Stekenjokk så jag visste att jag måste åka nu om jag ska få det gjort. Så, i morgon blir det en liten resa igen, men denna gången hänger min mamma med! Det ska bli riktigt roligt!

Hoppas ni får en jättemysig kväll! KRAM på er alla ♥

Roliga paket och en spännande gala

Hej på er!
Åhhh, vilken otroligt fin respons jag fick av er på min videoblogg i senaste inlägg. Jag blev SÅ glad att ni gillade den! Jag satt så länge och redigerade den, och tillslut visste jag liksom inte själv om det blev bra eller dåligt. Så blir det ju ibland. Man blir liksom blind för det man gör. Så när jag la upp den så tänkte jag ”Äsh…det här får väl duga”. Och sen, får jag läsa era otroligt fina ord efter att ni sett den. Wow, tack. TACK! Jag önskar iblanda att ni verkligen fick se hur glad jag blir när jag läser era kommentarer. Det är verkligen dagens höjdpunkt.

Nu har jag ju varit otroligt dålig på att svara er senaste två veckorna. Det har varit så himla mycket annat. Men är SÅ glad att ni fortsätter skriva ändå. Har inga stora planer under helgen så jag tänkte ägna lite tid i lugn och ro framför datorn med en stor kopp te och svara på kommentarer både här och på Instagram. Men vill verkligen att ni ska veta hur tacksam jag är!
Den här veckan så har jag varit väldigt seg och trött. Som om jag haft sirap i huvudet. Det brukar ofta vara så efter att jag varit på en sådan där intensiv resa där jag pumpat ut all min energi. Så veckan efteråt är som en lång baksmälla. Har knappt rört kameran och spenderat mesta dagarna inne framför datorn med lite vanligt pappersjobb och annat. Allt sådant där som är väldigt okreativt egentligen. Men det behövs balans!

Igår kväll så fick jag dock en rejäl kick igen när jag fick hem ett stort paket med studioutrustning som jag beställt. Många av er vet ju vid det här laget att jag håller på att göra en skiva med kulning. Och efter mycket om och men så bestämde jag mig för att skaffa bra studioutrustning själv istället för att behöva boka en studio när jag ska spela in låtarna.

Den tanken, att stå i en studio med någon som lyssnar, instängd i ett bås…det kändes både fruktansvärt skrämmande och pinsamt och samtidigt en situation som skulle ta bort hela känslan och inspirationen för mig. Så jag har länge gått och grubblat över den biten. Tills Mats, musikern som jag samarbetar med, kom på den briljanta idén att jag skulle kunna spela in det själv, ute i naturen, där jag får som mest känsla när det gäller kulning. Men också möjligheten att spela in hemma, i min ateljé. Så jag fick hjälp av honom att hitta grejer som inte var allt för dyra men som ändå räcker gott och väl för att få riktigt fin kvalitet till skivan.
Så igår kom äntligen paketet med grejerna. Två olika mikrofoner (en för utomhus och en för min studio hemma), och ett riktigt mikrofonstativ, och popfilter och en akustikskärm. Det kändes lite overkligt att packa upp alla dessa saker. Jag har MYCKET att lära mig, eftersom detta är något helt nytt för mig. Men det ska bara bli roligt att äntligen få sätta igång!
Jag fick hjälp av Johan igår att koppla in allt så att jag kunde prova mikrofonen till mitt ljudprogram i datorn. Och wow, det kändes verkligen att det är bra grejer. Det här himla lätt att bli fast med att sitta och leka med rösten och höra sig själv i hörlurarna. Inte förrän 2 på natten kom jag i säng.
Lille Nanook hälsar! ♥

Just det, TACK för alla som röstat på mig till Årets Influencer i Stora Influencerpriset.
 Ni är så fantastiska! Jag vet att ni är många som röstat och som verkligen kämpat för att jag ska kunna ta hem det här. Är så evigt tacksam för det! Jag kan säga att det känns ganska skönt nu när röstningen är avslutad. Det är något avslappnande med att man inte längre kan påverka. Nu får vi bara vänta och se! 🙂

Men, om exakt en vecka, på fredag den 13 oktober, så går galan Stora Influencerpriset av stapeln på Elite Marina Tower i Stockholm. ÅHH! Det ska bli sååå roligt och självklart är jag nervös och pirrig. Oavsett om jag vinner eller inte så vet jag att det kommer bli en fantastiskt rolig kväll med många härliga, inspirerande människor. Många känner jag sedan innan, och det ska bli så kul att träffa mina ”kollegor” i samma bransch som mig själv. Och min älskade Johan kommer gå med mig ♥

Jag tänkte passa på att tipsa om att man kan köpa biljett och vara med på galan! Tänkte om det är någon av er som skulle tycka det vore kul att komma och se prisutdelningen live! Det kommer vara många olika kreatörer på plats och Molly Sandén kommer uppträda. Några av prisutdelarna är bland annat Kenza, Sandra Beijer, Ebba Von Sydow, och faktiskt jag själv! Vilken ära att få dela ut pris. Jag ser SÅ mycket fram emot den kvällen. Och det vore fantastiskt roligt om jag fick träffa några av er på plats.
Avslutar med en bild från resan förra veckan, när jag gick in i den vackraste höstskog man kan tänka sig. Ett hav av gyllengula fjällbjörkar. Har som sagt fortfarande fler bilder från resan som jag ska visa er sedan.

Nu önskar jag er alla en underbar helg! KRAM på er! ♥

Videobloggen från resan

Bättre sent än aldrig! Äntligen blev jag klar med videobloggen från resan som visst blev mycket längre än jag hade tänkt mig. Det var svårt att hålla sig från att visa material som jag ska spara till mitt filmprojekt senare, men som tur är fanns det mycket annat material, även om skärmen på min videoblogg-kamera jag sönder efter halva tiden. Åh, det var verkligen några helt magiska dagar, och det var många gånger jag önskade att jag hade kunnat ta er med allihopa, till dessa platser på riktigt, och inte bara genom kameran. Men jag gjorde så gott jag kunde så att ni ändå skulle få känna att ni hängde med på resan.

Så här kommer den, en 14 minuter lång video från min resa norrut. Hoppas ni gillar den! KRAMAR ♥

När hjärtat får visa vägen

Hej på er!
Nu var det några dagar sedan jag sist skrev här. I fredags eftermiddag så var det dags för mig att köra hemåt till Grundtjärn igen efter en helt magisk liten resa i norr.
Det har verkligen varit så obeskrivligt fina dagar att det nästan känns som om jag drömt alltihop.
Är verkligen så glad att ni hängt med på resan här i bloggen. Ändå har ni fått sett så himla lite av allt fantastiskt jag fått uppleva. När jag kom hem igen hade jag minneskorten fullproppade med både filmer och foton som jag nu håller på att bearbeta. Filmade såklart för en videoblogg under resan också, även om det blev lite mer sporadiskt än annars eftersom jag i första hand filmade för en annan film.
Men jag tänkte sätta mig och redigera videobloggen ikväll och förhoppningsvis bli klar med den till i morgon, så att ni ska få se lite mer av mina dagar i Stora Sjöfallet och Stekenjokk.
De två sista dagarna var jag i vackra Stekenjokk. Jag hade nästan glömt hur fantastiskt vackert det är där. Det känns som om man kliver in i en annan värld. En annan planet. Det är sådana fantastiska vyer med öppna vidder och höga berg som reser sig i horisonten.
Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde ha så fruktansvärt tur med vädret. På riktigt. Just i fjällen är vädret ofta så skiftande, och den här tiden på året kan man nästan räkna med regn och rusk. Men alla dagar så sken solen ensam på himlen. Jag är så tacksam. För det gjorde ju också att jag fick se de mest fantastiska solnedgångar varje kväll.
Att få vara på en sådan här plats väcker samma känsla i mig som att få bli serverad ett buffébord med det allra vackraste man vet. Så mycket man älskar på en och samma gång. Som om ett barn får kliva in i den största lekpark man kan tänka sig, där allt roligt man någonsin kan drömma om finns. Här finns vilda fjällbäckar, stora berg, fält med bomullsblommor och färgnyanser som tar andan ur mig. Och allt är gratis. Jag får vräka i mig av allt det vackra och fånga det på bild. Jag kan inte förklara. Jag hamnar i långvariga lyckorus när jag springer omkring på fjällen såhär.
Den här bilden tog jag efter min första dag i Stekenjokk, när jag var på väg tillbaks till Marsfjäll Mountain Lodge i Saxnäs igen, där jag bodde i två nätter. Jag var kvar i Stekenjokk tills mörkret börjat lägga sig, och i samma veva reste sig månen ovanför bergen. Jag stannade bilen och rusade ut för att ta en bild. Det var så mäktigt och vackert. Åh, det griper nästan tag i hjärtat på mig nu när jag går igenom bilder från resan. De här dagarna betydde väldigt mycket för mig. På så många olika vis.
Jag har som sagt SÅ mycket mer bilder att visa er. Och jag hoppas bli klar med videobloggen från resan i morgon. Återigen, jag blir så himla glad för era fina kommentarer och att ni uppskattar mina små resereportage. Att vara ute såhär och resa och samtidigt blogga och dela det med er, det är verkligen något av det bästa jag vet. Jag hoppas det blir många fler sådana här resor nästa år!

Nu ska jag se vad jag kan klippa ihop för videoblogg av mina små spretiga filmklipp från resan. För mitt i allt så gick skärmen på min videobloggs-kamera sönder, vilket gjorde det mycket svårare för mig att filma till videobloggen. Så det blev ganska stora hopp ibland. Men, något ska jag nog få till! 🙂

TACK för allt fint ni skrivit under resan. När jag hinner sen så ska jag gå tillbaks i inläggen och försöka svara på lite kommentarer. Ni är fantastiska! ♥
Stor kram på er! 

Trust that life will take you where you need to be

Hej på er mina älskade läsare!
Efter några helt fantastiska dagar i Stora Sjöfallet var det igår dags att åka vidare. Jag hade nog kunnat stanna där minst en vecka till. Det var nästan tur att Stora Sjöfallet Mountain Center, som är hotellet där jag bodde på, igår skulle stänga för säsongen fram till januari. Annars är nog risken stor att jag skulle stannat några nätter till.

Det kändes bara så sorgligt att lämna allt det där vackra. Stora Sjöfallets berg i höstskrud. Om ingen är där och bevittnar det vackra, då är det ju som om det inte finns. Just nu är det nog kö till alla sevärdheter i Yosemite nationalpark. Tusentals människor överallt. Men i Stora Sjöfallet, där åker någon bil förbi i timmen. Där ekar tomheten under lågsäsongen. Men det är ju det som är så underbart. Bergen står där som oslipade diamanter med morgondimman som slöjor, och gör sig lika vackra varje dag oavsett om någon är där eller inte.

Jag körde därifrån efter lunchtid eftersom jag hade en lång bit att köra för att komma till min nästa destination. Men på grund av alla vackra omgivningar längs vägen så lämnade jag inte själva nationalparken förrän sent på eftermiddagen. Och ända tills solen hade gått ned stannade jag på alla möjliga vackra platser. Så vid sju-åtta på kvällen hade jag fortfarande ca 25 mil kvar att köra. Men jag var bara så överlycklig över alla fantastiska vyer och alla foton och filmer jag fick fånga längs vägen.
Efter en lång kväll och natt i bilen så befinner jag mig nu i Saxnäs, på Marsfjäll Mountain Lodge intill Marsfjället. Ännu ett helt otroligt vackert ställe som jag besökt en gång tidigare. Några mil härifrån ligger ju en annan fjällvärld, som även den har en väldigt speciell plats i mitt hjärta. Vackra Stekenjokk, som jag tänkte åka till idag.

Jag har verkligen er att tacka för att jag kunde göra det här blogginlägget nu istället för att sova bort hela förmiddagen. När jag vaknade vid 8 i morse för att gå och äta frukost, så var jag så trött att jag mådde illa och det kändes som om jag hade förlorat min balans. Världen snurrade och ögonen hade svårt att fokusera. Jag kände mig helt borta.

Men jag visste att jag behövde äta, eftersom jag minst sagt slarvat med maten de senaste dagarna. Så jag gick till huset där det serverades frukost, och åt en riktigt god och rejäl frukost. Jag såg en burk med saltgurka och blev överlycklig. Har nog aldrig varit så sugen på saltgurka, så jag antar att jag behövde lite salt. Efter frukost och kaffe så mådde jag mycket bättre, men var fortfarande så trött att jag bestämde mig för att gå och sova igen.
Trots att jag visste att jag egentligen behövde sätta mig och jobba en stund och sedan fara iväg till Stekenjokk.
Men tröttheten tog över.

Medan jag kröp ned i sängen så tog jag fram mobilen och gick in på bloggen och läste era kommentarer på mitt senaste inlägg. Och ÅH, ni är för underbara. Haha helt seriöst, jag fick så mycket glädjekänslor i kroppen att jag blev mycket piggare på några sekunder. Jag fick inspiration och energi och lite ”jävlar anamma”, så jag hällde upp mer kaffe och bestämde mig för att göra ett blogginlägg istället för att sova.
Och nu sitter jag här, och är pigg och alert igen. Så TACK, tack! Som jag skrev i tidigare inlägg så hinner jag inte svara er just nu, men alla era ord går rakt in i hjärtat och jag är så lycklig över att få dela allt med er. Det gör mig så glad att ni uppskattar mina inlägg så mycket! ♥
Så nu ska jag strax packa ihop alla grejer och bege mig iväg mot Stekenjokk. Idag är det ganska mulet och blåsigt, men det gör inget. Så länge jag kan filma med drönaren utan att den kraschar så kommer jag bara njuta av de friska fjällvindarna. Jag ser fram emot den här dagen!
Jag håller tummarna att jag får till de där scenerna som jag så länge haft ”i huvudet”.

Haha, ja jag kan ärligt säga att jag stundtals tänkt ”vad sjutton håller jag på med?”. Jag ägnar dagar och nätter och all min energi åt att göra en liten film. Det är ju inget beställt jobb av någon. Det är inget jag får betalt för. Det är inget som jag egentligen borde prioritera just nu.
Men det är ändå så obeskrivligt viktigt för mig. En liten film som jag hoppas ska bli till något vackert. Som kanske för en liten stund ska få oss att stanna upp och drömma. Och mitt i allt är jag så otroligt tacksam över att jag har möjlighet att kunna välja att ägna min tid åt sådana här saker. Att jag har möjlighet att få göra verklighet av mina visioner, utan att någon säger åt mig vad jag ska göra. Och att jag samtidigt får så mycket oförglömliga upplevelser. Det är verkligen total lycka för mig.

Jag har ännu ingen aning om jag kommer få till det så som jag vill, men jag ska göra mitt allt.

Jag avslutar med nattens norrsken, som lyste upp på himlen medan jag befann mig på ensliga grusvägar mitt ute i skogen eftersom jag råkade följa GPS:ens väldigt märkliga ”genväg”. Plötsligt såg jag något som jag tyckte likna ljuset från gigantiska strålkastare. När jag sedan tittade ut genom bilrutan fick jag se ett hav av ljus som dansade. Jag tappade nästan andan. Det var så längesedan jag såg norrsken nu, och det kändes som att titta på något utomjordligt vackert. Först var det knappt som om jag vågade kliva ut genom bilen, för det var så mäktigt. Som om jag när som helst skulle slukas upp av ljuset och stjärnorna.

Som allt under den här resan, så upplever jag det som om jag jämt råkar hamnar på rätt ställe vid rätt tillfälle. Det var meningen att jag skulle stanna hundra gånger längs vägen, för att få uppleva just denna stunden.

En sista sak; det är bara tre dagar kvar av röstningen till Årets Influencer, som jag är nominerad till. Man får rösta hur många gånger som helst! Så om ni vill rösta på mig, så vore jag evigt tacksam om ni ville ägna några sekunder åt att rösta. HÄR kommer man till röstningen. TACK! ♥

Nu önskar jag er en underbar torsdag. KRAM på er alla! ♥

I en gyllene fjällvärld

Godkväll på er!
Jag tänkte bara skriva några rader innan jag går och lägger mig för att berätta att jag haft ännu en underbar dag här i Stora Sjöfallet. Jag har varit ute hela dagen jobbat med mitt filmprojekt, och det har varit så otroligt fint väder. Jag är så tacksam att det råkade bli så att jag åkte upp precis de här dagarna.

När jag körde mot bergen i morse blev jag alldeles tagen av hur vackert det var. Aldrig tidigare hade jag sett sjön ligga spegelplank mellan de majestätiska bergen som lystes upp av solgula träd. Jag som innan bara varit här under vinterhalvåret fick verkligen en helt ny upplevelse av denna plats.
Så det blev en lång dag, från morgon till kväll. Jag la mesta fokus på att filma till mitt lilla projekt, men försökte ta lite bilder emellanåt också. Som jag skrev igår så kändes det nästan jobbigt ibland, för jag ville vara överallt samtidigt. Jag kunde inte begripa hur jag någonsin skulle kunna ta mig hem igen, utan att någon måste komma och släpa mig härifrån. Så vackert var det.

Och tiden, den bara sprang iväg, och jag insåg sedan att jag varken ätit eller druckit kaffe under hela dagen! Jag har varit så inne i projektet och så uppslukad av allt det vackra runt omkring mig att jag inte kunnat tänka på annat. Det är verkligen ett bevis på att jag har roligt, haha.
Jag drack i alla fall mycket av det godaste vattnet man kan tänka sig, direkt från en iskall fjällbäck.

En printscreen från ett filmklipp.

När mörkret lade sig befann jag mig högt uppe på ett berg och jag förvånades över hur fort det blev mörkt. Jag skulle filma några sista scener med det sista av ljuset från himlen men insåg sedan att det blev svårt att hitta ned igen. Jag brukar inte vara mörkrädd, men kände mig just då lite obekväm, så jag ringde Johan och bad honom berätta om sin dag och vad han ätit till middag medan jag famlade ned för berget. Det kändes tryggt.

När jag kom tillbaks till bilen igen kände jag en sådan lättnad. Och en väldig glädje över att jag faktiskt tog mig upp på berget trots att det redan hade börjat skymma. Ofta när jag är ute och fotar eller filmar så hamnar jag i situationer där jag måste pusha mig själv för att få till det resultat jag vill. Det tar ibland emot att göra vissa grejer. Det kan handla om pusha mig själv till att orka göra det, eller att våga göra det. Ibland både och.
Efteråt får jag alltid ett glädjerus om jag faktiskt gjorde något som jag först tvekade inför.

Printscreen från ett filmklipp.

Nu är jag tillbaks på hotellet igen och har nyss ätit lite nudlar och kollat igenom allt material från dagen. I morgon är min sista dag här, innan jag beger mig av mot nya vidder.

Vill bara säga TACK för alla era fina kommentarer. Det känns så trist att jag inte haft möjlighet att svara er något nu när jag är på resande fot. Men jag anar att ni nog förstår. Jag läser i alla fall allt ni skriver, och det gör mig så glad. Det är alltid så roligt att få dela mina resor med er!

Sov gott allihopa! Kram på er ♥

Roadtrip till bergen

Åh, det känns så mysigt att få krypa upp i den fluffiga, mjuka hotellsängen med den varma datorn i knät och skriva ett litet inlägg till er nu. Klockan är snart tio på kvällen och jag dricker sockerdricka för att hålla mig pigg en liten stund till. Det kändes ändå viktigt att få berätta lite för er om den här dagen innan jag somnar. Jag är så full av känslor och ibland känns det inte som det blir samma sak om jag väntar med att göra ett blogginlägg till dagen efter. Det är ju NU jag vill skriva om det jag känner just nu.

Det känns som det här hänt så otroligt mycket den här måndagen. Som om jag varit borta i en hel vecka.
Jag klev upp vid 03.00 inatt efter knappt två timmars sömn. Jag kunde verkligen inte sova, för mitt hjärta dunkande så hårt och pumpade ut adrenalin i kroppen. Jag var så förväntansfull inför min lilla resa att jag inte kunde slappna av.
Strax efter 04.00 så rullade jag iväg i min bil, med en resa på 60 mil framför mig. På väg mot Stora Sjöfallets Nationalpark.
Jag nämnde det för er tidigare, att jag skulle bege mig iväg norrut igen. Några av er förstod redan att det var till Stora Sjöfallet. Ni som följt bloggen ett längre tag vet nog om min kärlek till detta fantastiska ställe. Redan första gången jag satte min fot i Stora Sjöfallet så var det som om en del av mitt hjärta fastande där.

Jag har två år i rad varit där under tidiga våren, i april och maj. Men jag har aldrig tidigare varit där under hösten.
Jag fick en filmidé för ett tag sedan och kände väldigt starkt att jag behövde filma några av scenerna bland bergen i Stora Sjöfallet. För det var som om själva grunden till min idé växte till liv där. Så då kändes det självklart att fara upp en sväng nu innan snön kommer.
Samtidigt så kändes det så fantastiskt spännande att få åka hit när naturen är mitt i en explosion av färger.
Det blev många kaffepauser under dagen, och vid två tillfällen somnade jag någon timma i bilen. Men annars gick resan hur bra som helst. Det är nästan lite konstigt hur fort det faktiskt går att resa genom Sverige såhär. På bara några timmar kan man befinna sig någon helt annan stans. Det är så lätt att bara sätta sig i bilen såhär, ändå blir det så sällan.
Under nästan hela resan så var det disigt och regnigt. Men det såg bara mystiskt och vackert ut på något vis.
Jag stannade till flera gånger bara för att det var så vackra vyer runt omkring. Höstens färger gör allting så extra vackert. Trots att jag kört den här vägen några gånger så var det som att köra den för första gången nu när allting var i helt andra färgnyanser.
Många timmars bilkörning senare så kom jag äntligen fram till ”vägen västerut” som vägen till Stora Sjöfallet kallas. Jag blir alltid lika tagen av alla vackra vyer och stannar tusen gånger för att fota.

Ljuset och färgerna tog nästan andan ur mig.
Det kändes som att komma in i en helt annan värld. Under hela dagen hade jag kört i dis och moln, men nu var plötsligt himlen helt molnfri och jag fick se en av de vackraste solnedgångar jag sett. Det blev nästan jobbigt, för det var så mycket vackert på en gång att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Jag stannade till ganska länge vid den här platsen för att fota och filma. Sjön låg alldeles spegelblank och jag ville verkligen ta tillvara på det sista av ljuset innan kvällen kom.
Att få se de här vyerna igen gjorde mig så lycklig att jag nästan ville gråta av glädje. Det är något speciellt med denna plats.
Tänk att få ett sådant här vackert välkomnande av Stora Sjöfallet. Det hade jag verkligen inte väntat mig.
Det kändes så fint att få se sjöarna med vatten, istället för is som det annars varit. Och att få se de höga bergen helt nakna. Inget täcke av snö. Bara på de allra högsta topparna.

Vilken lycka att få spendera några dagar här nu. Samtidigt så vet jag inte hur jag ska hinna med allt. Jag kom hit för att fokusera helt och hållet på ett projekt, men får ju nu så mycket kreativitet av att befinna mig här. Jag vill göra allt på samma gång.
Så nu ligger jag här i mitt rum på hotellet Stora Sjöfallet Mountain Center, där jag även bott de tidigare gångerna. Har nog inte riktigt förstått att jag verkligen är här uppe än. Den här dagen känns lite som en luddig dröm. Det är kolsvart utanför fönstret men om en stund ska jag gå ut och hålla utkik efter norrsken.

Men sen ska jag försöka sova lite, så jag är redo att ge mig ut i gryningen i morgonbitti. För i morgon är en viktig dag.
(Ett tips; jag uppdaterar mycket på Instagram Stories (kan endast ses från mobilen) nu under resans gång när jag har lite mindre tid åt att blogga. Jag heter @jonnajinton om ni inte redan följer mig där)

Hoppas ni alla haft en underbar måndag! Kram på er! Så hörs vi snart ♥