Två fantastiska dagar

Hej på er!
Jag har varit lite frånvarande här på bloggen under några dagar men istället har jag haft fullt upp med utställningen i Junsele, som hade vernissage i måndags. Alltså åh, vilka två fantastiska dagar jag haft. Det har varit SÅ roligt. Jag känner fortfarande att jag svävar på moln efter alla underbara möten med människor. Både nya bekantskaper och nära och kära. Jag hade aldrig kunnat vänta mig att det skulle komma så mycket folk som det gjorde. Jag kunde inte varit mer nöjd!

Så jag stod där under måndagen och tisdagen. Nu pågår utställningen under hela veckan, och på söndag kommer jag stå där igen innan utställningen sen stänger. Men alltså, ja jag finner liksom inga ord. Jag har fått så mycket kärlek av människor som kommit dit att jag stundtals inte vetat vad jag ska säga. Blir så väldigt berörd. Det här har utan tvekan varit den roligaste och bästa utställningen jag någonsin haft.
På söndag var det hängning av tavlor (vilket var så otroligt mycket mer tidskrävande än jag anat) och på måndag förmiddag var jag och Johan på plats inför vernissagen. Han var med mig hela dagen för att hjälpa till. Det var så fint att ha honom med mig ♥
Han fixade med drinkarna och tilltugget. Det är ju ett måste när man har vernissage!

Jag passade på att ta ett foto med fantastiska Annika Falkensson som gjort den här utställningen möjlig. Ja egentligen hela Återvändarveckan i Junsele. En otroligt drivande människa med en enorm passion för att bygden ska leva vidare.
Det var mycket folk under hela vernissagen mellan 11-15. Så otroligt roligt! Hade inte väntat mig det faktiskt.
Jag fick också äran att träffa Moss Nilsson som är en otrolig skicklig konstnär, och som tecknat av många platser omkring Junsele och Ångermanland. Han hade utställning samtidigt som mig (på andra sidan av salen). Han är verkligen en speciell person. Precis sådär som man väntar sig att en gammal konstnär ska vara. Fritänkande, klurig och tokig.
Min mamma Anita, min pappa Ulf och min lillebror Filip kom också förbi! ♥
Fick en sådan vacker orkidé av dom. Den ska få stå kvar under hela utställningen och lysa upp.
Och sen kom mina underbara svärföräldrar och överraskade! Margareta och Kalle. Blev så glad att se dom! ♥ Då var fortfarande mina föräldrar kvar så det blev som en liten mini-familjeträff på vernissagen. Så roligt!
Och min fantastiska släktingar Anna-Karin (min mammas kusin), Sven-Olov (min mormors systers man) och Leif (Anna-Karins man).
Fick så otroligt vackra kommentarer i gästboken! Så ni kan ju bara tänka er hur underbart det var att få träffa alla dessa härliga människor ♥
Jag som inte hade förväntat mig att sälja på utställningen fick istället sålt nästan alla stora målade tavlor under de två första dagarna. Peter och Sara heter detta par som köpte både Junidröm och Eldört. Peter fastnade för Junidröm och Sara för Eldört. Så det slutade med att de fick ett paketpris och köpte båda två. Haha, den lyckan alltså! Och det känns så extra roligt att faktiskt få träffa de människor som nu kommer bli de nya ägarna av tavlorna. Junidröm (längst till vänster) är juni månads magi. Bomullsblommor, morgondimma, solsken och grönska. Eldört (längst till höger) är ett fält av mjölkört. På engelska heter de ”fireweed” och då blir ju den direkta översättningen eldört. Det tyckte jag var så vackert. Det var någon som berättade att efter den enorma skogsbranden i Västmanland för några år sedan, så växte det istället upp enorma fält av mjölkört. Så vackert på något vis. Som om trädens själ förvandlades till dessa lilarosa, vackra blommor. Så tavlan skulle bli en blandning av eld, mjölkört och de vita små bomullstussar som blommorna släpper iväg under sensommaren. En symbol för att släppa taget och att det alltid kan växa något vackert ur askan. Att det alltid kommer ljus, även ur mörkret.

Som jag skrev någon gång tidigare så får man ju en slags känslomässig koppling till tavlorna. Och det är med blandade känslor som jag slår in dom i ett paket och tänker att jag nog aldrig kommer se dom mer igen. Men samtidigt en härlig känsla. Nu får de hänga hemma på någons vägg och förhoppningsvis skänka glädje varje dag. Istället för att stå nedpackade i kartonger och ta upp en massa plats hemma i min ateljé. Då får jag istället möjlighet till att skapa nya tavlor. Tack Peter och Sara! Hoppas ni kommer få mycket glädje av Junidröm och Eldört! ♥
Dag två på utställningen! Trots att vernissagen var över så kom det ändå förvånansvärt mycket folk. Så otroligt roligt!
Och även idag kom mina familj och hälsade på, fast nu med min storebror Isac och hans fru Hannah och mina älskade brorsbarn Noak och Klara ♥
Min underbara Johan kom även igår och hjälpte mig. Innan mitt pass slutade på utställningen så skulle jag slå in några tavlor. Eftersom många är på genomresa i Junsele denna veckan så fick vissa ta med sina köpta tavlor och fotografier redan nu, även om utställningen inte är klar än. Det blir lättare så än att behöva frakta över olika delar av Sverige med posten. Som tur är hade jag några tavlor och fotografier som inte fick plats först så de fick nu hängas upp som ersättare.
Efter en lugn och skön kväll igår så kom jag och Johan på idén att ta ett midnattsdopp i sjön. Min storebror Isac hänga på så det slutade med att vi tände upp bastun nere vid sjön och badade i tre omgångar sent in på natten.
Johan, Isac, jag och lille Nanook i bakgrunden.
Det var en galet vacker kväll! Det kände som vi befann oss mitt i en filmscen. Alldeles stilla och blått.
Härlig avslut på denna dagen! Nu hoppas jag på fler dopp i sjön dessa dagar. Hoppas att ni haft en riktigt härlig vecka hittills! Nu hoppas jag få lite mer tid att blogga resten av veckan. Tack för ert tålamod!! Kram på er ♥

Inför utställningen

Godkväll på er kära ni!
Det är en riktigt vacker julikväll här i Grundtjärn. Så där så jag knappt får ro att sitta inne. Vill bara springa ut och uppslukas av sommarkvällen.

Det har blivit mycket timmar inne i ateljén de här dagarna för att hinna klart med allt inför utställningen i Junsele på måndag. Men det har också varit så roligt att få greja med alla bilder. Rama in och klura ut vilka bilder som ska sitta bredvid varandra. Det är så extra roligt nu när jag fick så mycket plats att hänga på. På tidigare utställningar har jag bara varit tvungen att välja mina ”bästa” bilder, som jag tror folk allra helst vill se, eftersom det varit ont om plats.
Nu känns det som jag får utrymme att inte bara visa mina populäraste foton, men även att få berätta en historia på något vis. Jag ser kopplingar mellan mina målningar och fotografier som jag aldrig tidigare tänk på. Och jag ser en röd tråd i måna fotografier. Som olika stilar som vävs ihop till en. Det är svårt att förklara. Men efter alla dessa timmar jag spenderat med att skriva ut mina foton och rama in så har jag liksom sett allt från ett annat perspektiv.
Jag har varit så inne i all inramning de senaste två dagarna att jag glömt bort att dokumentära vad jag gjort. Men jag tog lite bilder idag. Nu är jag klar med alla fotografier så nu har jag ägnat mer tid åt målningarna. Fick lite feeling så jag påbörjade två nya tavlor natten till idag, som jag ska fortsätta med ikväll. Och samtidigt håller jag på att grundmåla nya canvasdukar.

Jag ska ta med mig några målningar från tidigare kollektioner men funderar även på om jag ska ta dit några målningar som ingår i min kommande kollektion. Mina juni-målningar i toner av rosa och guld.
Jag har aldrig njutit av att måla så mycket som jag gjort när jag målat för den här kommande kollektionen. Ändå var det kombinationer av färger som från början kändes så fel att jag nästan inte villa låta mig prova ens. Men när jag väl kom igång och letade fram olika toner och färgblandningar så kändes det plötsligt så självklart. Det är så häftigt det där, hur man kan komma in i olika färg-perioder. Innan har jag målat mycket i mörkblåa toner. Som havet. Nu vill jag måla himlen.
Så idag har jag förberett för lite kvällsmålning, och så får jag se vilka tavlor som får följa med på utställningen. Sen har jag en hel del pappers-göra kvar. Verk-listor och texter osv. I morgon ska jag till Junsele för att hänga upp allt, så det blir en sen natt igen!
Men som sagt så har det varit svårt att hålla sig inne när vädret varit så otroligt vackert! Ville ut för att fånga lite solsken. 
Jag plockade en bukett med blommor så att jag skulle kunna få känslan av sommaräng även inomhus.
Sen ägnade jag några timmar åt att klippa gräsmattan och trimma. Det blev så fint!! Älskar känslan när det är klart.
Nu blir det till att fortsätta jobba! Ville bara säga hej och ge er en liten uppdatering om vad jag gör just nu. Har ju blivit lite mindre tid till bloggen senaste tiden, men ett litet inlägg såhär känns ju bättre än inget alls. Jag hoppas att ni har en helt underbar helg! TACK för alla era fina ord. Vi hörs snart! Kram på er ♥

Nya projekt

Alltså nu märks det verkligen att det är juli månad. Det är den där månaden som man i fantasin tänker sig som lugn och avslappnad, men i själva verket så är det månaden när allt ska hända. Som om vi bara har en månad på oss att leva om året, så då måste vi klämma in allt där. Det är alltid mycket som händer i juli. Mycket aktiviteter och grejer utöver den vanliga vardagen. I år tänkte jag försöka se till att juli blir mycket lugnare, men först har jag några projekt kvar som ska göras.

Efter att jag kom hem från Göteborg så har jag bara haft en sak i fokus. En kommande utställning! Jag ska nämligen har vernissage och utställning på Forum i Junsele, mellan 10-16 juli. Det är en årliga ”återvändarveckan”, så då är det mycket folk i rörelse i byn. Jag ska ha utställningen tillsammans med Moss Nilsson och en minnesutställning av Jonas Gulin.
Jag kommer visa upp lite blandade alster, både målade tavlor och fotografier. Vernissagen är måndag den 10 juli klockan 11-15. Därefter är utställningen öppen varje dag mellan 11-17. Jag kommer garanterat att vara där på vernissagen på måndagen, och förhoppningsvis på tisdagen också. Så om någon av er bor i närheten och vill komma förbi så är ni väldigt varmt välkomna! ♥
Mer info finns HÄR.

Det var så roligt, för jag hade inte riktigt förstått hur mycket plats jag faktiskt har på utställningen. Det var när jag kom hem från Göteborg som jag åkte och tittade och valde ut vart jag skulle hänga som jag insåg att jag hade 35 meter vägg att utnyttja. Det har liksom aldrig hänt förut. På tidigare utställningar har jag haft så hemskt lite plats att jag fått klämma in alla tavlor så det knappt ser bra ut. Det har aldrig funnits utrymme till det där lilla extra.

Så jag hade väntat mig ännu en liten skitvägg att hänga på haha, och trodde att jag knappt skulle få plats med de tavlor jag redan hade. Tills jag då såg att jag hade HUR mycket plats som helst. Då fick jag ju en massa inspiration och insåg att jag ville fixa iordning mycket fler tavlor och bilder än vad jag tänkt. Men jag hade ju inte väntat mig att jag skulle kunna ha så mycket bilder, så jag hade inga ramar. Så igår åkte jag och min mamma hela vägen till IKEA i Sundsvall och jag köpte så mycket ramar att det knappt fick plats i bilen.
Men jag ska ju inte ha alla ramarna till utställningen. Det är väldigt roligt att faktiskt ha ett gäng ramar hemma för mina bilder och målningar och för framtida projekt.
När vi ändå var inne på IKEA så ville vi ju ta en runda och titta på allt. Jag fastnade för det här köket. Så ljust och fint. Går ni också igenom en massa olika faser när ni är inne på IKEA?

För mig börjar det med en ”woow” känsla. Allt är så fint och jag blir så inspirerad. ”Så där vill jag ha det” och ”Åhh…gud vad fint…så vill jag att sovrummet ska se ut”. När man sett ett antal rum känns det som HELA ens hus är gjort av dynga. Ingenting är lika vackert som detta. ”Vart ska jag ens börja för att få iordning på allt?!”. Sen går känslan vidare i en matthet. Det brukar ske någonstans mellan kök och badrumsdelarna. Det känns inte ens roligt längre. Inspirationen är borta och jag orkar inte ta in mer vacker inredning. Det är liksom ingen idé. Som tur är så kommer man sen till restaurangen så man tröstar sig med lite god mat och en kaffe.

När man är mätt och glad igen så går man ner till favoritstället – undervåningen! Alla billiga grejer som man faktiskt har råd med. Man plockar på sig ett fint överkast och en vacker kaffemugg och lurar sig genast till känslan av att man nu kommer kunna få det där fina sovrummet eller det där fina köket. Sen, någonstans vid slutet så tvekar jag lite och kommer till en djupare insikt. Att ingenting av det jag handlar nu egentligen spelar någon roll. Ja det skulle ju vara ramarna i så fall. Jag kan få samma underbara känsla i mitt sovrum utan ett nytt överkast. Så då går jag och lite diskret lägger tillbaks några grejer igen.

Sen vid kassan är man helt utmattad. Man vill bara ta sig igenom det.
Jag har som vanligt råkat plocka på mig visningsexemplar så kassören får säga ”Det här är ett visningsexemplar, så det går tyvärr inte att köpa. Men jag lägger det åt sidan bara, du behöver inte gå och lämna tillbaks det”. Jag bryr mig inte ens, och inser att jag nog inte behövde den där saftkannan heller.
Sen när man äntligen sitter i bilen igen så finns det ingenting jag längtar efter mer än att komma hem igen. Till allt som inte luktar nytt. Till ärvda möbler och urtvättade lakan.
Jag köpte i alla fall en gris åt Nanook som jag verkligen inte ångrar. Gud vad glad han blev för grisen. Jag tror aldrig jag sett en hund som blir så glad för presenter som Nanook blir.  Han springer runt i flera minuter i total eufori.
På kvällen efter att vi hade kommit hem så ville jag bara sätta igång med allt arbete inför utställningen. Skriva ut bilder och rama in och greja. Men jag kunde inte koncentrera mig, för min annars vita, rena vägg var nu nedkladdad av både mig och några söta barn som fick lov att måla när den ändå var täckt med färg. Det var ju för filmen jag gjorde i mitt samarbete med Samsung som jag målade den. Det var väldigt roligt att måla på väggen, och även om jag tyckte om färgerna, så tyckte jag inte om att ha en sådan vägg i min ateljé. Det kändes rörigt.
Så innan jag satte igång att jobba så var jag tvungen att måla den en första omgång.
Medan färgen torkade började jag sedan skriva ut bilder. Jag har ju en grym fotoskrivare nu men det tar ju extremt lång tid att skriva ut stora bilder i högsta kvalitet. Vilket var bra, för vid halv fyra på natten/morgonen kunde jag måla den en andra omgång innan jag gick och la mig.
Solen hade redan börjat lysa på träden på andra sidan sjön när jag gick och la mig. Det känns alltid märkligt att gå och lägga sig när den nya dagen precis vaknat. Men nu kommer det bli många sena nätter innan utställningen på måndag om jag ska hinna med allt som jag vill.
Idag har jag målat väggen en tredje omgång (den skulle behöva en fjärde men den struntar jag i ) och fortsatt med bilderna. Nanook har varit med mig hela tiden och legat på golvet i ateljén med grisen. Min lilla älskling ♥

Det var en liten update från senaste dygnet, så nu vet ni vad jag håller på med just nu! Ikväll blir det till att fortsätta här inne i ateljén. Hoppas att allt är bra med er!! Och ha en superfin kväll. Stor kram på er♥

Ingen sorg i Göteborg

Hej på er!
Nu är jag tillbaks hemma i skogarna igen efter några väldigt roliga och intensiva dagar på resande fot. Vi kom hem igår och jag måste säga att det tagit lite tid att landa efter alla intryck. Lite snurrig har jag faktiskt känt mig det här dygnet. Vi åkte först ca 120 mil till Ljungby för att köpa en bil som vi tittat på, och sedan åkte vi mot Göteborg där vi bodde två nätter i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. På söndagen åkte vi till Stenungsund där jag växte upp och efter det körde vi de 100 milen hem till Grundtjärn igen.

Alltså, de här dagarna har varit så underbara på så många vis. Jag hade ju länge känt nu att jag verkligen ville resa tillbaks, både till Göteborg och Stenungsund. Under många år så kände jag nästan tvärtom, att jag inte alls ville tillbaks. Men nu längtade jag starkt efter att få återse platserna där jag växte upp. Komma tillbaks och se allting från ett annat perspektiv. Och det var väldigt betydelsefullt.

Så det blev några dagar med mycket minnen, kärt återseende av vänner och en rejäl dos av Göteborgs härliga stämning.
Jag insåg nu när jag kom hem att jag inte alls hade fotat och filmat så mycket som jag hade tänkt innan. Det började bra på resan dit men sen vet jag inte vad som hände. Trodde jag skulle fylla hela bloggen med bilder från Göteborg och Stenungsund nu men det blev inte riktigt så. Hade jag haft längre tid på mig skulle jag velat gå runt och fota mycket mer. Men nu blev det så kort om tid så jag tror den mesta fokusen gick åt att bara vara där och uppleva i stunden.

På bilden ovan står jag i Brunnsparken i Göteborg. Tyckte det var roligt att jag nu plötsligt kände mig som en turist i min gamla hemort, där jag stod och posade på den välkända bron. Johan älskade Göteborg. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite stolt över att få visa upp staden. Det är något med stämningen och folket. Det är en sådan enorm skillnad på hur det känns när jag är i Stockholm. Här är allt lite mer avslappnat. Folk rör sig lite långsammare och här får man lite mer tid till att stanna upp och tänka till utan att man blir överkörd av strömmen med människor. Sen är det något med dialekten. Den känns så varm och välbekant. Så glad och välkomnande. Allt sådant här tänkte jag inte på när jag bodde här.

När jag bodde i Göteborg så var jag inte alls lycklig med livet. Jag kände mig förvirrad, instängd och kvävd. Så Göteborg förknippade jag med ett liv jag inte trivdes med. Men egentligen var det ju min längtan efter ett helt annat liv, ute i naturen, som gjorde att jag otrivdes i stan.
Göteborg hade ingenting med det att göra egentligen. Jag hade varit olycklig i vilken stad eller på vilken plats som helst. Jag ville ju till Grundtjärn.

Nu när jag kom hit igen så kändes det nästan som om jag ville säga förlåt till Göteborg. Förlåt för att jag skyllde min olycka på en stad som inte kunde hjälpa att jag inte trivdes där. Jag är ju ändå så tacksam att jag fick några år i Göteborg. Om jag ändå skulle bott i en stad så är det Göteborg jag föredrar. Och allt fantastiskt som jag fått uppleva dessa år och all den lycka jag känner för mitt liv idag, har jag ju att tacka allt jag tidigare fått uppleva. Allt som hänt i ens liv, både bra och dåliga upplevelser, har ju lett en dit man är idag. Så tack Göteborg. Tack.
Vi bodde i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. Nu var det ju så precis att pappa är i Grundtjärn nu under semestern så vi gick liksom om varandra. Men det var väldigt smidigt att vi kunde bo här. Nära och bra in till stan. 
På lördagen hade vi bestämt att vi skulle gå på Universeum (eftersom det skulle regna HELA dagen), men nu vart det istället strålande sol och supervarmt, så vi gick mest runt på stan i solen. Fikade och åt min favoritmat Sushi. Det finns det gott om i Göteborg 🙂 På kvällen åkte vi sedan och hälsade mina älskade vänner Jannike och Arild och deras familj.
På söndag åkte vi till Stenungsund som ligger 5 mil norr om Göteborg, där jag bodde från att jag var 5-16 år gammal. Så Stenungsund är ju den plats där jag växt upp på. Och vi besökte såklart Kristinedal (bilden ovan), området där vi bodde i alla år. Från att vi klev ur bilen här så blev jag liksom lite snurrig. Det var en väldigt märklig känsla, eftersom det var så extremt längesedan jag var här.

Allting kändes så mycket mindre än vad jag trodde. Alla hus, alla gator, alla parkeringar. Det var som om allt var ihoptryckt. Och sen, känslan att gå på den väg man sprungit på så många gånger som barn. Jag vet inte, det var så mycket känslor på samma gång. Det var som om en del av mig reste tillbaks i tiden.
Vi bodde i ett radhusområde, och här är gården som är precis utanför huset. Det kändes väldigt märkligt att sitta vid gungorna igen. Och återigen…Ochad litet allting var! Den här gården kändes ju stor när vi sprang omkring här som barn. Vi lekte alla möjliga lekar. Och det var verkligen en helt underbar plats att växa upp på.
Och så gick vi upp på mitt ”berg”. Bakom huset vi bodde i så fanns det här lilla berget, där jag alltid lekte. Även det hade krympt 🙂
Och bakom berget låg skolan. Så det tog en minut för mig att gå till skolan när vi bodde här. Det var riktigt härligt.
Och sen hade vi turen att få träffa min gamla granne Berndt Johansson, som fortfarande bor kvar i Kristinedal. Jag var SÅ glad att se honom igen. Det var verkligen en höjdpunkt. Så vi stannade där ett tag och fick en god kopp kaffe medan vi pratade gamla minnen.
På väg tillbaks var jag ju bara tvungen att göra en snurr runt ”de gula stångarna” som jag alltid gjorde när jag var liten.
Sen avslutade vi med att gå en promenad genom Stenungstorg och längs hamnen. Det var söndag eftermiddag så det mesta var stängt och det var väldigt lugnt på folk. Jag höll hela tiden utkik på om jag skulle se någon jag kände igen. Kanske någon gammal klasskamrat eller kompis.

Sen tog vi en pizza på en pizzeria som fortfarande fanns kvar och var sig lik, och Johan tittade på mig med ett varmt leende medan vi åt. Jag undrade om jag inte hade betett mig lite märkligt under vår lilla visit i Stenungsund, och han nickade och log.
Jag förstod det, eftersom jag kände mig aningen förvirrad. Det var som att befinna sig i dåtiden och nutiden på samma gång, och hjärnan liksom gick på högvarv för att smälta allt.

Men det kändes väldigt bra. Jag var väldigt glad att äntligen få besöka platsen där jag växte upp. Jag hoppas det blir fler tillfällen framöver och med lite mer tid.
Det här blev en kort sammanfattning av våra dagar i Göteborg och Stenungsund. Är väldigt tacksam för den här lilla resa. Det kändes verkligen som det behövdes. Nu är vi tillbaks till Grundtjärn och tystnaden igen och det känns underbart ♥

Hoppas ni har det bra allihopa! Och TACK för alla kommentarer. Ska som vanligt gå igenom och svara er lite senare.
Stor kram på er ♥

Låt drömmarna expandera utanför ramarna

—Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Samsung—

Den här månaden har jag haft ett samarbete med Samsung och deras nya Galaxy S8. En mobil utan ramar och med innovativ teknik.
Jag fick fritt skapa innehåll som skulle beröra våra gemensamma tankar och visioner kring att våga bryta gamla mönster och gå utanför ramarna. Ett stort ämne som betyder väldigt mycket för mig. Något som jag ofta väver in i mina vanliga blogginlägg och i allt annat jag skapar, eftersom det präglar en så stor del av hur jag ser på livet i stort. Hur jag vill leva och tänka.

Jag har den här månaden inte bara själv skrivit och delat med mig av mina erfarenheter och tankar, jag har också fått tagit del av så många andras erfarenheter, tankar och känslor. Vilket i sin tur satt i gång så mycket mer inom mig. Som ringar på vattnet. Min hjärna har verkligen gått på högvarv dessa veckor. Min högsta önskan med det här samarbetet var att få kunna inspirera andra att våga tänka utanför ramarna, men jag har definitivt blivit minst lika inspirerad själv, av alla som delat med sig.

Som i mitt tidigare blogginlägg, och i mina inlägg på Instagram. Jag blev så otroligt berörd av alla som öppnade upp sitt hjärta och ville dela med sig. Tack underbara ni.
En sak som jag tror vi alla människor har gemensamt oavsett hur vår livssituation ser ut, så är det att vi alla bär på önskningar, förhoppningar och idéer till hur vi ska kunna leva mer fritt. Stort som smått. Vi vill komma framåt. Vi vill inte bara stanna för evigt inom de trygga ramarna. Vi vill upptäcka livet utanför och fortsätta utvecklas. Jag tror det finns i vår natur. I vår allra innersta kärna. Att blomma ut och expandera.  Men även om viljan och önskan finns där så finns det också mycket som håller oss tillbaks, och som gör att vi stannar kvar i gamla mönster även om vi varje dag går och tänker på hur fantastiskt det vore att våga ta ett steg utanför.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Har ni någonsin funderat på att allting, allt som någonsin skapats av oss människor, har börjat som en liten tanke?
Jag älskar att titta mig omkring och tänka på att varenda sak jag ser har en gång bara existerat som någons tanke.  Att det började där. Ett litet frö, en liten idé som sedan satte igång processer och som i sin tur gjorde att den där tanken föddes ut och tog en form in i vår fysiska värld. Det är vackert. Det är så häftigt. Nästan svindlande. Bara där inser man ju vidden av tankens kraft. Att allting faktiskt börjar inom oss.

Så det finns ju ingen pryl eller några pengar i världen som kan ersätta vikten av tankefröet. Det finns ingen sak som kan få oss att förändra något om det inte först börjar med något inom oss. Men det finns verktyg som sedan gör det lättare för oss, och som också kan vara helt avgörande till om det man vill förändra, skapa eller utveckla kan bli möjligt.
Mina tre allra viktigaste verktyg i mitt skapande är kameran, mobilen och datorn. Även om alla idéer kommer inifrån, så skulle jag aldrig kunna förverkliga dom i de former jag gör idag om jag inte hade dessa verktyg. Därför kändes det här samarbetet med Galaxy S8 så passande och spännande.

Jag lever i kontrasternas värld, där jag behöver lika stor dos av tekniken som av naturen för att kunna fortsätta utvecklas.
I en månad har jag nu haft den nya Galaxy S8, som fått hänga med mig överallt. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så såg jag allra mest fram emot kamerafunktionen. Även om min systemkamera alltid är nummer 1, så finns det alltid tillfällen när jag inte har med mig den. När den är för stor och klumpig för vissa situationer eller när jag helt enkelt inte ens tänkt att jag ska fota. För mig innebär det att jag kan ta ett ytterligare steg och faktiskt bli mindre beroende av att sitta inne vid mitt lilla kontor och jobba. Kameran i den här mobilen är helt galet bra vilket gör att jag kan uppdatera alla mina sociala kanaler med bilder och filmer jag tagit från mobilen (och jag är kräsen). Den kan till och med fota i RAW, något som jag inte ens visste när jag skrev mitt förra inlägg. Så jag kan bokstavligt talat sitta ute på en stubbe i skogen och jobba. Hålla igång kanalerna, svara på mail och få mer tid till att vara ute. För mig är det guld värt.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

En annan funktion som jag gillar starkt är att den är väldigt tålig och vattentät. Något som jag tyckte lät lite för bra för att vara sant. Som jag nämnde i förra inlägget så blev min tidigare mobil skadad av just vatten. Jag är ofta ute i skog och mark i alla olika väder och behöver en mobil som klarar av att hänga med. Jag vill inte behöva vara rädd att den ska gå sönder av regnet eller när den ligger i fickan i en fuktig jacka. För sådana situationer hamnar jag i jämt och ständigt. Men, Galaxy S8 tar steget lite längre. Nu behöver jag inte ens vara rädd om jag tappar den i sjön.
Jag kan ju ärligt säga att det kändes så galet fel när jag första gången doppade den under vattnet i sjön för att testa om den skulle klara det. Det tog verkligen emot. Men efter sisådär 20 dopp i sjön för att ta dessa bilder så kände jag mig lugn. Ingenting hände. Precis som alla Youtube-videor visar från recensioner på hur den klarar vatten, så gick det hur bra som helst.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Under månaden så blev jag nästans smått besatt i att ta sådana här bilder. Jag bara älskade funktionen med fullscreen-skärmen och att försöka få till det så att bilden jag tog med mobilen smälte in i omgivningen. Jag tyckte om att försöka komma på olika kreativa idéer till dessa bilder.

När jag för snart sju år sedan tog steget att ändra mitt liv helt och hållet och bryta alla gamla mönster så hände något i mig. Det var först då som jag verkligen upptäckte att livet har så mycket mer att ge om man bara vågar följa sitt hjärta. Även om vägen var minst sagt lång, krokig och stundtals väldigt svår, så ledde det mig tillslut till det jag faktiskt önskade. Hade jag stannat kvar i samma gamla ram, så hade jag aldrig fått de här erfarenheterna och aldrig fått leva livet som jag innerst inne ville.

Så att bryta barriärer och gå sin egen väg, vad det än må vara, behöver inte alltid vara lätt. Snarare tvärtom. Det är enklare att flyta med strömmen och bara följa med i vad alla andra säger och tycker. Fortsätta i samma gamla mönster. Men resan man gör i sig själv om man vågar gå sin egen väg och utsätta sig för alla utmaningar, och den där upptäckten av att allt är möjligt, det är värt allting. 

Jag gjorde en video som en del i mitt samarbete med Samsung. Jag ville att den skulle symbolisera hur livet och kreativiteten inte vill hållas inom ramar. Och känslan som blir när man följer med i flowet. Jag ville att den skulle inspirera till lekfullhet och nyfikenhet. Att våga växa utanför ramarna. 

En av de vanligaste frågor som jag får, från människor i alla åldrar, är hur vågade du? Hur gjorde du?

Även om jag många gånger skrivit om detta ämne som jag brinner för så mycket, så tycker jag ändå att det är så väldigt svårt att ge konkreta tips som passar alla. Vi är ju alla unika med olika drömmar och olika mönster vi vill bryta och olika drömmar vi vill förverkliga. Det kan vara allt från att vilja bryta en dålig vana, eller springa ett marathon-lopp, starta eget företag eller komma in på en utbildning, till att ändra hela sitt liv och flytta till andra sidan jorden. Därför vill jag kunna ge tips som förhoppningsvis de flesta kan ta med sig i alla fall någonting ifrån.

Så här kommer mina tips utifrån mina egna erfarenheter till hur man ska våga följa sitt hjärta, bryta gamla mönster och ta steget till en positiv förändring i livet!

1. Jag tror det är viktigt att ha en ganska tydlig vision eller idé. Vilka förändringar i livet är det du vill göra? Vilka gamla mönster är det du vill bryta eller vilka barriärer är det som håller dig tillbaka från att göra det du önskar? Och vad är det du vill ersätta de gamla mönstren med? Skriv ned dina tankar! Att ha en tydlig bild över det du önskar förändra är en väldigt bra start.

2. The power of now. Vi människor har en märklig tendens till att ständigt skjuta upp saker. Att se en räddning i framtiden. Det är lätt att tänka att ”senare” är en bättre tid att börja göra förändringar. Det är väldigt kravlöst och fyller oss med en känsla att vi tagit ett steg framåt trots att vi egentligen bara skjutit upp allting. Att ta tag i saker, att bryta gamla vanor eller att våga göra en stor förändring i livet känns sällan kul. Det kan kännas otroligt tungt, läskigt eller jobbigt, på så många olika vis. Och att tro att det kommer kännas lättare om en månad, eller ”när jag känner mig mer redo” eller ”när jag har mer tid” eller ”när jag har mer pengar” är bara att smita undan. Det kommer aldrig kännas lättare senare. Livet sker just nu.

3. Vi har också en tendens att gå många steg i förväg. Ibland har vi drömmar som vi inte riktigt vet hur vi ska kunna förverkliga. För från det perspektivet som vi befinner oss i just nu så kan vi omöjligt se lösningarna och möjligheterna. Det är som att tro att vi kan stå på första trappsteget på en trappa och se hela övervåningen. Och när vi inte kan det så blir vi rädda för att vi tappar kontrollen på läget. Så rädda att vi inte ens tar första steget på trappan, och istället backar. Vi kan omöjligt se hur saker och ting vecklar ut sig i förväg. Vi kan inte åka i en bil på väg och se hela vägen framför oss i flera mil. Men för varje meter så vecklar vägen ut sig. Precis så är ju livet också. Tar vi ett steg, så kommer det andra steget kännas lättare, som sedan leder oss vidare till det tredje steget. Så ta ett steg i taget. Gör något litet varje dag som leder dig i rätt riktning. Bara att tänka en positiv tanke kring det du drömmer om kan vara ett litet steg fram.

4. Omge dig av människor som fyller dig med positiv energi. Människor som tror på dig och som vill att du ska följa dig hjärta, oavsett vad det må vara. Många av oss blir otroligt påverkade av vad andra människor tycker och tänker. Därför är det viktigt att de människor som du blir påverkad av och som du lyssnar på inte sänker dig och får dig att tvivla på dina drömmar. En enda människas tyckande kan påverka hela livet för en annan människa. Så välj noga vilka du ska låta dig påverkas av.

5. Nyckeln är positivt tänkande. Det är inte bara en kliché. Det gör en enormt stor skillnad om du tänker på ditt mål eller din dröm med en positiv eller negativ känsla. Hur känns det inom dig när du tänker på det du vill uppnå/uppleva/göra? Känn efter noga. Känner du dig låg, ledsen, bitter eller besviken på att du ännu inte uppnått det? Eller känner du dig glad, nyfiken och ivrig när du tänker på det du vill förändra? Igen, nyckeln är positivt tänkande.

6. Släpp rädslan. Rädslan är oftast vårt största hinder i livet. Det får oss att stanna kvar i tryggheten även om tryggheten inte är särskilt bra. Den får oss att ”nöja” oss med ett liv vi egentligen inte riktigt är nöjda med. Den får oss att lyssna för mycket på vad andra tycker och tänker. Att släppa all rädsla är svårt, eftersom det ligger så djupt inom oss.
Men tänk såhär: Det är ok att känna sig rädd. Det är ok att känna sig osäker. Se bara till att rädslan för att misslyckas aldrig blir starkare än drömmen om att lyckas.

Som jag skrev tidigare så börjar allt inom oss själva. Från en enda liten tanke kan något mycket större växa till liv. Från en längtan att bryta gamla vanor kan något helt nytt ta form. Min önskan är att ni ska kunna ta med er något ifrån detta, precis som jag tar med mig era tankar och erfarenheter. Ett enda ord kan så ett frö som sedan växer och förändrar hela ens tillvaro. Det är så fantastiskt.

Om ni också har några tips eller andra tankar så får ni mer än gärna dela med er. Det bästa med det här samarbetet har utan tvekan varit att få ta del av så många fina berättelser och att få känna det där utbytet. Ingenting inspirerar mig så mycket som att få höra andras berättelser om hur de vågat att förändra något eller att ta steget ut i det okända. Precis på samma vis som jag älskar att få inspirera andra med min story. Tusen tack för ert engagemang ♥

Nu är månaden över, men istället för att se det som ett avslut, så vill jag se det som en början på något nytt.  

På väg söderut

Godmorgon solstrålar!
Först och främst så vill jag tacka så jättemycket för alla gratulationer på förra inlägget. Blir så otroligt glad ♥
Jag hade en helt underbar födelsedag, och på eftermiddagen kom våra vänner Åsa och Arvid och överraskade med lite tårta och ballonger. När vi sedan berättade att vi skulle åka till Örnsköldsvik mitt i natten för att hoppa på tåget mot Stockholm så ville de köra oss in. Så vid midnatt möttes vi upp igen och jag och Johan fick en otroligt trevlig biltur in till Örnsköldsvik.
I bilen på väg in till Örnsköldsvik med Åsa och Arvid. Och vi fick äran att sitta bak med lille Malte.
Och här är jag och Johan precis just NU! Helt nyvakna och lite stela efter en natt på tåget. Men nu är vi framme i Stockholm om 5 minuter där vi sedan ska hoppa på lite bussar och tåg innan vi når Ljungby. Fick lite bråttom nu så jag måste avsluta nu haha.

Men återigen, TACK för alla fina gratulationer. Ni är underbara!
Hoppas ni får en jättefin fredag. Stor kram på er ♥

Tjugoåtta

Det var exakt sju år sedan nu, som jag satt här på stenen i Grundtjärn. Jag var precis 21 år fyllda och bodde i Göteborg. Jag minns så starkt vad jag tänkte och kände när jag satt här. Min största dröm var att bo i Grundtjärn. Det var de här kvällarna ute på ängen var väldigt betydelsefulla. Jag tror de var de som verkligen fick mig att tänka till. Att inse att livet är för kort för att spendera på något som inte känns rätt. Det var här, ute på ängen, som jag snickrade ihop mina vingar innan jag några veckor senare kastade mig ut mot mina drömmar, och flyttade till Grundtjärn.

Idag fyller jag 28 år, och har fått spendera sju helt otroliga år här i Grundtjärn. Kärleken till denna plats har bara växt sig starkare hela tiden. Det finns ingen annanstans på jorden jag hellre skulle ha velat spendera dessa år. Igår kväll gick jag ut på ängen igen och satte mig på stenen. Så mycket känslor välvde över mig att jag fick några tårar. Jag tänkte på allt som hänt dessa år, allt som förändrats och allt som fortfarande består. Jag kände en sådan djup tacksamhet att jag sju år senare faktiskt får sitta här på stenen igen, med ett liv jag då bara hade kunnat drömma om. Ett liv i Grundtjärn med allt jag älskar och önskat.
Och kvällen var så vacker. Just nu står hela Grundtjärn i blom. Det är den vackraste av tider när allting vibrerar av liv.

Alla myggor i kvällssolen ser ut som små flygande guldkorn.
Mitt vackra paradis.
Det doftar så gott av det torkade gräset från när Tage slår ängarna. Precis den doften som jag har så starka minnen från när jag var liten.
Och ifrån vår gård hördes gräsklipparen som min älskade Johan gick runt med. Sommarljud ♥

Att lägga sig ned i gräset på ängen är som att få insyn i en helt annan värld. Alla dessa starka färger och dofter från allt levande. Det är så fantastiskt.
Livet ♥
Tack för att ni följt mig under mitt tjugosjunde år. Nu ser jag fram emot att få vandra här på jorden i ännu ett fantastiskt år, och att fortsätta dela några av livets ögonblick med er. Stor kram på er allihopa ♥

Tillbaks där allt började

Hej på er!
Först och främst, wow…TACK för alla otroligt fina kommentarer på förra inlägget. Blir ju alldeles tårögd av att läsa. Ni är ju bara för underbara. Ska sätta mig ner och läsa igenom varenda kommentar ikväll och svara er. Vill bara säga hur glad jag blir!

Har ju inte bloggat på några dagar nu men har verkligen haft fullt upp efter en fantastiskt fin midsommarafton. Jag hoppas ni också haft en bra midsommar. Jag tänkte att jag snabbt skulle berätta för er om en rolig liten resa som väntar nu senare i veckan, som bestämdes alldeles nyss. Jag ska tillbaks till brottsplatsen. Tillbaks till Göteborg! Och till och med tillbaks till Stenungsund som ligger utanför Göteborg, där jag bodde från att jag var 4-17 år!
Som sagt så bestämdes den här lilla resan ganska hastigt. Jag och Johan ska egentligen ner till Småland för att titta på en bil (Johan ska byta till en rejäl fyrhjulsdriven bil nu) och eftersom vi ändå ska ned hela vägen till Ljungby så tänkte vi göra en liten semester av det hela, och passa på att besöka mina hemtrakter. Johan har aldrig varit i Göteborg heller, så då känns det extra roligt att åka dit med honom.

Jag har bara varit i Göteborg en gång sedan jag flyttade där ifrån för sju år sedan. Och det var ett väldigt hastigt besök, i samband med en dokumentär som filmstudenter från London spelade in (ni kan se min film från den veckan HÄR). Jag var bara där i princip en och en halv dag och schemat var ganska intensivt med inspelningen, så jag hann liksom inte riktigt smälta allting. Nu ska vi vara i Göteborg från fredagkväll och hela lördag, och sedan på söndagen så åker vi 5 mil norr om Göteborg, till den plats där jag växte upp. Stenungsund.

Där har jag inte varit på snart tio år. Jag känner mig redan helt galet nostalgisk när jag tänker på att vi ska dit. Jag ska få se huset där jag växte upp och gå omkring i bostadsområdet där jag lekte och sprang omkring med alla mina vänner när jag var liten. Gå upp på ”berget” bakom huset där jag alltid lekte och byggde små kojor. Gå förbi min gamla skolan och bara se hur allt ser ut nu. Kanske kommer man stöta på några som man känner igen?  Jag har speciellt senaste året verkligen längtat efter att få komma dit igen. Det här ser jag SÅ mycket fram emot.

Och självklart ska ni få följa med på resan också! I både vlogg och bilder!
Det är så konstigt, för det har varit molnigt i princip dygnet runt i flera dagar nu. Och så tänkte jag bara gå ut nu snabbt och ta en bild med de blomstrande syrenerna, och då plötsligt kom solen fram i ca 30 sekunder innan den försvann igen. Jag älskar när sådant händer! Så det ser väldigt mycket somrigare och varmare ut på bilden än vad det faktiskt är. Men syrenerna doftade underbart!

Nu blir det en promenad med Nanook innan det är dags för middag. Hoppas ni har en härlig tisdag allihopa!
Kram på er ♥