Där jag hämtar kraft

Åh jag hade ju helt missat det, att idag kom ett stort reportage om mig ut i Allehanda, Tidningen Ångermanland, som handlar om min kärlek till naturen och träden. Journalisten Katarina Östholm och fotografen Leif Wikberg var här för ca två veckor sedan, samma dag som jag vann tävlingen “Årets trädfotograf 2015”. Nu kom reportaget ut i både skrift, bilder och en liten film från det som filmades den dagen blandat med mina fotografier.

Otroligt vackert reportage. Katarina har en förmåga att skriva så man blir alldeles trollbunden. Som att läsa en saga. Det känns återigen som en ära att få läsa ett sådant här reportage om sig själv. Jag blir rörd.

Läs gärna reportaget och se filmen HÄR.
1200

Brukar lägga mig ner och vila på den här mjuka platsen täckt av mossa i skogen. Den här dagen följde Katarina och Leif från Allehanda med. Foto: Leif Wikberg

34 Kommentarer på “Där jag hämtar kraft

  1. Christina

    Jag upphör aldrig att förundras över dig och den känsla som fyller mig varje gång jag läser din blogg, ser dina bilder, läser reportage om dig, ser filmer med dig…en rofylld glädje, en trygghet
    Tack för det! <3

    Reply
  2. Nicklas

    Fint reportage med underbar text och bilder du är en fin sogsälva! Ska bli kul med dokumentären i morgon! Kram!

    Reply
  3. Johan

    Jättefint reportage som var riktigt skickligt skrivet. I all mystik, skönhet och nästan ändlöst beskrivande, så passar du perfekt. Du är värd vartenda ord.

    Reply
    • Jonna Post author

      Så glad att du gillade det. Ja, hon är väldigt duktig på att skriva. Hon har gjort reportage om mig tidigare och hon liksom fångar upp saker utan att vi ens behöver prata om det. Hon fattar liksom 🙂
      Och så fina ord du skrev nu. Tack Johan ♥

      Reply
  4. Vilma

    Alltså jag är så himla glad över att jag hittade din blogg (även om jag är lite fascinerad över att jag lyckats missa den så länge!). Jag är så galet imponerad av dig – av din kost och dina texter. Du påminner mig liksom om hur jag egentligen vill leva och får mig att verkligen stanna upp när jag är ute i naturen och bara VARA en stund. Tack <3

    Reply
  5. Ida

    Jag blev så glad när jag såg reportaget om dig i allehanda idag! Jag blir alltid lika förväntansfull när ja ser att du skrivit ett nytt inlägg på bloggen, verkligen inspiration.
    Appropå träd så fick vi en skrivuppgift i en kurs jag läser nu, där vi skulle tänka ut tre träd som betyder något för oss och sedan skriva en berättelse om ett av dom. Det var så fint att höra och läsa om allas relationer och tankar kring träd, och det var ett minst lika inspirerande ämne att skriva en berättelse om!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Ida, vad glad jag blir! ♥
      Och ja vilken fin skrivuppgift. Kan tänka mig att det var intressant att höra allas berättelser om träd.
      Kram

      Reply
  6. Christoffer B

    “Träden växer i människans själ.”

    De där sista meningarna berörde mig och påminde mig om en sak, tänk dig att när man dör få begravas, förmultna, växa och bli ett träd som växer i generationer, som nära och kära kan besöka, sitta i skuggan under ens trädkrona och minnas, på sätt och vis finns man kvar för alltid.
    Det häftiga är att möjligheten finns faktiskt redan nu, kolla här: http://www.boredpanda.com/biodegradable-burial-pod-memory-forest-capsula-mundi/

    Jag hoppas verkligen att idén sprider sig och blir verklighet även här i Sverige, tänk att få besöka minnesskogar istället för kyrkogårdar. Och tänk att få läggas till vila där, hur vackert vore inte det..

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja det låter ju faktiskt mycket vackrare än kistor och kyrkogårdar. Att gå till ett träd istället för en grav. Så fint ♥

      Reply
  7. Renstrumpan

    Hittade dej på instagram i dagarna och föll för dig på en gång. Jag är otroligt intresserad av skogen och dess väsen som bor i den.
    Såg nyligen Jordskott, och på nått sätt så tänker jag på den serien när jag läser det du skriver och ser dina bilder.
    Har du sett den serien?

    Har växt upp med att farmor pratat om “skrömta” (som vi säger i Malå, eller “oknytt” )och för mig är det en sanning. Inte bara folktro.
    Har som sagt nyss hittat dig och inte läst alla dina inlägg. Men har du växt upp med folktron och vad tycker du om de?
    Varma kramar

    Reply
    • Jonna Post author

      Nej jag har faktiskt inte sett den serien. Men borde kanske titta på den? 🙂 Tack för tipset.

      Jag har alltid fascinerats av sagor, nordiska myter, väsen och folktro. Jag vet inte varför egentligen. Kanske för att mina föräldrar läste väldigt mycket sagor för mig när jag var liten och de brukade berätta om pysslingar som bodde i Grundtjärn.

      När jag är ute i skogen är dess väsen lika verkliga för mig som träden.

      Kram ♥

      Reply
    • Jonna Post author

      Nej har inte sett den, men blir ju absolut sugen på att se den nu när två personer tipsat om den 🙂 Kram!

      Reply
  8. Stina

    Känner igen mig något så oerhört. Idag när jag var ute med hunden gick jag förbi en plats där de just huggit ned ett vackert gammalt poppelträd…och det gjorde riktigt ont i själen på mig!
    Colorado är rikt på vackra lövträd och skog i bergen, men jag saknar ändå svensk skog och de svenska träden så oerhört!
    Säger som andra, vilket underbart reportage.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh så fint att du känner igen dig. Men åh, förstår precis din känsla med det nedhuggna trädet ♥
      Ja det är något speciellt med svensk skog. Men kan tänka mig hösten är vääääldigt fin i Colorado?

      Kram!

      Reply
  9. Magnus

    Du tänker så sunt Jonna! Och du lyckas även förmedla dina tankar på ett enkelt och naturligt sätt både när du själv pratar om det och när någon annan pratat med dig och sedan skriver om mötet.

    Reply
  10. Lena D.

    Vilken fantastisk person du är Jonna, tack för att du delar med dig av dina tankar och känslor! När jag var i din ålder var det alternativrörelsen som gällde. Vi röstade Nej till Kärnkraft och vaktade Kynnefjäll, kramade träd där en ny motorväg skulle dras fram vid Ljungskile i Bohuslän, bodde kollektivt och odlade så giftfritt vi kunde. Jag, och många med mig, kände en djup sorg och oro över skövlingen av både skog och annan natur, men det hjälpte inte så stort. Nu kan jag se i lite större perspektiv, visst måste energifrågan lösas och visst måste en viss avverkning ske, precis som du säger i artikeln. Men fakta kvarstår ju – gör vi slut på skog och natur för att täcka försörjningen gör vi slut på oss själva, det hjälper inte hur vi argumenterar om vad som är “nödvändigt” – naturens lagar gäller och det kommer att visa sig vare sig vi vill eller ej. Kanske måste vi fråga oss på allvar vad vi egentligen behöver, vad som är ett “måste”? Att behöva och begära är inte samma ska. Det vi behöver, tror jag, är att hitta den sanning om livet som finns i oss var och en, och träden, skogen, stenarna, haven, himlarna vill och kan hjälpa oss, det är min övertygelse!!! Nu är jag både mor och mormor, och har inte gett upp hoppet, det vore som att ge upp livet. Jag är så glad att det finns människor som du i generationen som kommer efter mig, att tron på livets innersta väsen och storhet lever vidare! Det finns ett liv före döden, låt oss fånga det och vårda det! Vi är en del av naturen, vi ÄR natur!!! Har du läst “Skogsliv vid Walden”? Den var kult när jag var i din ålder, den är fantastisk tycker jag och många med mig! Den är skriven av Henry David Thoreau och finns på antikvariat och Bokbörsen osv, och i bokhandeln i en ny upplaga som heter Walden. Tack för den du är, Jonna! I värme, Lena D.

    Reply

Lämna ett svar till Ida Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.