Det stora inlägget om allt som hände

Hej mina älskade läsare!
Alltså, hur ska jag ens kunna tacka er för allt stöd ni gett mig? Har läst ALLA era kommentarer på mitt förra inlägg och det känns som jag blir omsvept i en filt av kärlek. Så mycket vackra ord, så mycket omtänksamhet. Så mycket värme. Ni betyder så mycket för mig ska ni veta. Blir så djupt berörd av det här. Tack från djupet av mitt hjärta.

Nu i fredags fick jag äntligen bli utskriven från sjukhuset, och jag är nu hemma och mår jättebra. Har tagit det väldigt lugnt i helgen hemma med Johan och alla djuren. 
Jag kände nu att det var dags att lägga ut det där inlägget jag hållit på att skriva i flera omgångar under veckan. Eftersom jag hade svårt med synen och det blev för ansträngande att sitta vid datorskärmen så fick jag ju pausa hela tiden, tills jag sedan beslutade mig för att vänta tills det gick lättare. För varje dag som går nu så blir ögonen bättre och nu känns det mycket bättre att sitta framför datorskärmen, så nu kände jag att jag kunde skriva klart det.Så inlägget i början kommer att vara lite tidsförvirrande eftersom jag just skrivit i olika dagar, men jag är säker på att ni kommer ha överseende med det ♥
Here we go!
Jag vet att vissa av er redan sett från min Instagram att jag legat på sjukhuset sedan lördag natt, och nu när jag återfått krafterna och har ännu en kväll att spendera här på mitt sjukhusrum så kände jag att jag ville skriva och berätta för er här på bloggen vad det är som hänt och varför jag är här. Och allra viktigast, att jag mår bra.

Känner mig fortfarande lite förvirrad efter de senaste dagarna. Som om jag drömt alltihop. Allting hände så fort. Ena stunden låg jag hemma i sängen och plötsligt befann jag mig på akuten i Sollefteå. Det är så otäckt hur livet kan kasta omkull allt på någon sekund. Är så oändligt tacksam att allt gått bra och att jag nu kan sitta här på sjukhuset helt återställd och skriva detta. Livet är så värdefullt.

Det var lördag kväll hemma i Grundtjärn. Jag och Johan hade gått och lagt oss riktigt tidigt, runt 9 tiden på kvällen. Vi låg och tittade på en film med alla djuren i sängen. En riktigt lugnt och mysig lördagkväll helt enkelt.

En halvtimma in i filmen så börjar min syn plötsligt bete sig konstigt. Jag tänkte inte så mycket på det först, utan tänkte att jag kanske låg lite konstigt med huvudet så jag rätade upp mig och gnuggade mig i ögonen. Jag fortsatte titta och tyckte plötsligt att karaktärerna i filmen såg konstiga ut. Bara halva deras ansikten syntes. Jag låg i några sekunder och funderade över om det verkligen skulle se ut så. Sen tittar jag på undertexterna och märker att hälften av texten är borta.

Johan ser att jag stirrar konstigt på skärmen, och jag säger ”Men vad konstigt…det är något med min syn…det ser så märkligt ut”.
Han tittar undrade på mig och jag tittar bort från skärmen ut mot rummen för att se om synen beter sig lika konstigt där. Till min förskräckelse så märker jag att möbler försvinner mitt framför ögonen på mig. Jag tittar bort, och dit igen, och ser hur bordsben bara suddas ut i intet. Som om de inte längre existerade.

Johan ber mig tända lampan. Och när jag tänt lampan så tittar jag på Johan…och mitt hjärta nästan stannade. Halva hans ansikte är helt borta. Som bortsuddat med ett datorprogram. Jag kunde bara se hans ena öga och halva hans mun. Jag inser snabbt att allt i min högra synfält raderas bort. Det blir inte svart, det är bara som om de försvinner helt ur bilden.
Johan…jag kan inte se ditt ansikte. Jag kan inte se ditt ansikte!!!!

Jag börjar bli riktigt rädd och han ringer min mamma som ju jobbar inom vården och som bara bor ett stenkast bort. Som tur var jobbade hon inte denna natt utan kunde springa över på en gång, samtidigt som Johan skulle ringa efter en ambulans. Jag springer in till garderoben för att leta några kläder att sätta på mig, och det var då som den verkliga paniken börjar.
Plötsligt tappar jag känseln i båda mina armar. Jag känner inte vad jag gör. Jag rev ut massa kläder på golvet eftersom jag upplevde det som om jag inte hittade några byxor. Jag kunde inte se vad jag gjorde. Medan jag försöker sätta på mig en tröja utan känsel i armarna så brister jag i gråt och får verkligen panik. Jag förstod att något verkligen inte stod rätt till.
Jag rusade ned till badrummet och skriker plötsligt till när jag såg min egen hand, eftersom jag inte trodde att det var min. Det kändes som om det var någon annans händer. I flera minuter försöker jag få på mig kläder, medan Johan står och pratar i telefon med 112.

När mamma sen kommer in ber hon mig på en gång att lägga mig ned på golvet i väntan på att ambulansen skulle komma. Johan, mamma och Nanook satt intill mig på golvet hela tiden. Nanook satt med sin ena tass på min mage, och det var så hjärtskärande att se. Man såg verkligen att han förstod att något inte var normalt. Trots att mamma satt precis intill mig på höger sida kunde jag inte se att hon var där om jag inte vred på huvudet. Det var som om halva synfältet raderats bort, oavsett vilket öga jag tittade med.

Efter en timma kom ambulanspersonalen, och just den stunden var synen som allra värst. När jag skulle resa mig upp för att gå ut så kunde jag knappt se ansiktena på någon, och allting snurrade. Det var som att befinna sig i en skräckfilm. Och innan vi skulle gå ut så behövde jag tydligen ha med mig legitimation (trots att Johan hängde med och kunde mitt personnummer, och jag själv dessutom kunde säga mitt personnummer) och jag visste inte riktigt vart det var, och det visste ju såklart inte Johan eller mamma heller. Jag hade så otroligt dålig syn så jag kunde inte urskilja vart jag letade. Jag hade en aning om att det skulle ligga i min bruna jacka, men jag kunde inte se vilken jacka som var vilken. Allt såg likadant ut. Det var en så fruktansvärd situation. Jag var så rädd att det skulle bli ännu värre och jag kände mig så stressad över att behöva hitta min legitimation när jag inte kunde se något. Var rädd att jag inte skulle hitta det alls på grund av paniken och inte få komma in i tid. Jag trodde jag hade letat i den bruna jackan, men plötsligt hittar Johan min legitimation – i min bruna jacka. Så jag hade inte alls letat i rätt jacka. Det var en sådan otroligt lättad när han sa att han hittade det.
Sedan fick mamma hjälpa mig på med skorna, och så gick vi ut. Johan följde med i ambulansen och sedan bar det iväg över skumpiga grusvägar.

Väl inne på Sollefteå sjukhus gick allting väldigt fort. Jag fick prata med läkare med en gång så att de skulle kunna klura ut vad det är som hänt. Jag var så otroligt glad att ha Johan vid min sida. Allting kändes så snurrigt. Jag skickades in på datortomografi och efter några undersökningar blev jag sen skickad till intensiven. Eftersom symptomen lutade åt en blodpropp rekommenderades jag att ta en väldigt stark blodförtunnande medicin utifall den fortfarande fanns kvar. Jag var först rädd och tvekade lite inför att ta medicinen eftersom den är så stark och såklart kan medföra risker, samtidigt som jag inte heller ville ta risken att inte ta den. Så jag tog den, och det är jag väldigt glad för.

När den här bilden ovan togs låg jag inne på intensiven och hade fått tillbaks mesta delen av min syn. Jag kan inte beskriva i ord hur lättad jag kände mig. Jag hade blivit så otroligt fint omhändertagen av alla på sjukhuset och de fick mig verkligen att känna mig trygg. Jag är så tacksam att Sollefteå sjukhus finns.
Min älskade Johan var vid min sida hela tiden. Vet inte vad jag skulle gjort utan honom. Personalen på intensiven fixade fram en säng till honom så att han kunde sova bredvid mig under natten. Alltså, jag får tårar nu när jag tänker på det. Att han fick sova kvar bredvid mig betydde allt. Jag är så evigt tacksam att dom lät honom göra det.
Efter natten kändes det fint att få vakna upp bredvid Johan, och lite senare på dagen kom mamma och hälsade på. Jag låg kvar på intensiven tills på kvällen när medicinen hade gått ur kroppen. Allting gick hur bra som helst. Och sedan dess har jag legat på en avdelning. Jag fick ett helt eget rum med vacker utsikt, och det känns så otroligt skönt. Och personalen har varit så underbar.
Jag har ju hoppats varje dag att jag ska få åka hem men det har varit någon ny undersökning varje dag så därför har jag rekommenderats att stanna kvar. Och även om jag har en extrem hemlängtan så är jag ju också så tacksam att de verkligen kollar upp allt noga.
Bästa stunden igår var när Johan kom hit och vi gick ned till cafeterian på en liten kaffe-dejt. Det gör så mycket att bara få en paus från allt. Jag känner mig stundtals så förvirrad av att vara här på sjukhuset. Vad hände? Hur blev det såhär? Allting snurrar i huvudet och det känns som att vara bortkopplad från allting.
Det har varit en intensiv vecka med någon undersökning varje dag, i hopp om att kunna hitta felet till varför detta hände. De har kollat mitt blod, gjort datortomografi och magnetröntgen. Jag har fått träffa ögonläkare för att kolla synen, och i onsdags fick jag åka till Sundsvall för att göra ultraljud av hjärtat, en av de värsta upplevelser någonsin, där en kamera körs ned i strupen för att komma så nära som möjligt.
Jag ville inte ha lugnande eftersom det då kändes som om jag skulle tappa kontrollen, och i 15-20 minuter låg jag med kameran i strupen och en känsla av att konstant sätta i halsen och kvävas. Alla de där meditationsböckerna jag läst i mitt liv om att ”fokusera på andningen” kom till sitt absoluta test. Trots att kroppen nästan fick dödsångest så var jag fast besluten i att bara andas och lyssna till vad doktorn sa. När det äntligen var över och jag halvt spydde ut kameran så brast jag ut i gråt och sa ”JAG ÄR BARA SÅ LÄTTAD ATT DET ÄR ÖVER!!

Jag är verkligen tacksam över alla de undersökningar som gjorts och att sjukhuset gav mig så snabb vård. Trots att symptomen bara tydde på en lätt blodpropp som snabbt släppte så hade jag nog för alltid känt mig lite orolig om jag inte hade fått göra alla undersökningar. Jag är också himla tacksam att min älskade Johan funnits där hela tiden. Han tog ledigt hela veckan och har kört mig hit och dit varit som en ängel. Han är en klippa.

Allting har gått bra, och jag är så evigt tacksam för detta. Ingen skada på hjärnan, och hjärtat och blodet ser jättebra ut. Det finns ingenting som tyder på att detta är något som någonsin kommer hända igen. Och min syn blir bättre för varje dag som går. I början var jag jätterädd att jag alltid kommer ha dålig syn på höger synfält, och att det alltid kommer kännas som om allting rör på sig. Som en känsla av att jämt befinna sig på en båt. Men bara de två senaste dagarna har den känslan släppt allt mer.
Ögonläkaren sa att synen vanligast kommer tillbaks igen, och att det kan ta allt emellan 1-6 månader. Men då jag redan känner att det blivit så mycket bättre på kort tid hoppas jag att det kommer vara helt som vanligt igen tills jag ska tillbaks till ögonläkaren om en månad.

I fredags innan jag skulle bli utskriven från sjukhuset så hade jag ett sista samtal med läkaren, och han sa att han inte skulle sätta en stroke diagnos på detta, vilket jag är så otroligt lättad över. Det var förmodligen en liten blodpropp som släppte såpass fort att ingen del av hjärnan kom till skada och att det inte gick att spåra på röntgen. Jag kommer äta svagt blodförtunnande närmaste tiden för att vara på säkra sidan, och få komma på återbesök om någon månad.

Och jag har hela tiden känt mig övertygad om att blodproppen inte hade något med min egentliga hälsa att göra…det var en engångshändelse orsakat av något utifrån. Något som har gett många unga, friska kvinnor blodproppar.

Jag hade först inte tänkt skriva om detta, men så kände jag att det är för viktigt att inte skriva om. Kanske kan det hjälpa eller rädda någon från att få en blodpropp. Eller bara att få vara ett exempel och visa att den finstilta biverkningen på bipacksedeln faktiskt är verklig.

Något dygn innan blodproppen hade jag tagit ett akut p-piller. Och när synbortfallet kom plötsligt på lördag kväll så var p-pillret det första jag tänkte på. Under veckan har jag fått förklara händesleförloppet för ett antal olika läkare och sköterskor, och alla har reagerat på just p-pillret. Jag har alltid vetat att p-piller kan orsaka proppar. En av alla de hemska biverkningar som dessa piller ger. Min mamma har aldrig fått äta p-piller, eftersom min morfar fick proppar i ung ålder. Oavsett om man har det i släkten eller inte, så finns en liten risk att drabbas. Jag har ätit vanliga p-piller av och till sedan jag var 15 år.

För det är ju fortfarande så att vara kvinna idag. Redan i ung ålder så får man höra att det är både bra och hälsosamt att äta p-piller. Det finns säkert både för och nackdelar, men jag har alltid fått ganska kraftiga biverkningar så som nedstämdhet. Därför slutade jag äta dom efter ett tag. Tills jag fick en cysta och fick operera bort en äggstock. Tydligen så kan p-piller göra att risken för cystor minskar, och då fick jag rådet att börja med p-piller, vilket såklart då kändes som en bra lösning.
När jag återkommit på besök och förklarat att jag blir deppad av dessa piller så får jag rådet att ”testa en annan sort”. Men jag gick tillslut på magkänslan och slutade med det, och hoppades på att jag ändå skulle få slippa cystor.
Det är många gånger jag undrat hur det ens kan vara möjligt att vi låter unga, friska kvinnor äta piller varje dag som gör att vissa blir som inlåsta i en depression hela sitt unga liv utan att ens veta att det beror på dosen hormoner som dagligen intas i kroppen. Och sen, de senaste 12 åren har 30 kvinnor i Sverige dött på grund av blodproppar orsakade av just p-piller. Det är skrämmande. Det finns mycket jag vill säga kring detta, men nu var det inte riktigt det jag skulle prata om.

Men det jag ville förklara var att jag själv är helt övertygad om att blodroppen aldrig hade skett om jag inte tagit p-pillret. Jag är helt frisk och har ett fullt fungerande hjärta och även om jag såklart inte kan vara 100% säker så kan jag omöjligt hitta en annan orsak än att det skulle vara p-pillret. Det finns en anledning till att trombos/blodpropp står med under biverkningar på bipacksedeln. Själv har jag verkligen fått tagit lärdom av det som hände och kommer aldrig någonsin mer att ta något p-piller. Även om risken för blodpropp är väldigt liten så hoppas jag ändå att kanske några fler där ute kan ta med sig något utav detta, vare sig du själv äter p-piller, din vän, syster eller din dotter. Det finns ju som sagt både för och nackdelar, och det är så väldigt få som drabbas av blodproppar, så jag vill inte skrämma någon med detta. För vissa funkar p-piller hur bra som helst och kan ge fler fördelar än nackdelar. Men jag hade nog själv velat veta ännu mer om just risken för blodproppar. Kanske hade det förändrat något.

Jag vet ju att många av er varit oroliga över att jag stressat för mycket senaste tiden, och många har antagit att blodproppen berodde på stress.
Det skär i hjärtat att läsa några av era kommentarer där man verkligen kan känna er oro över att jag tar på mig för mycket och att jag stressar. Ända sedan första dagen när detta hände så har jag velat skriva och lugna er, just eftersom jag inte alls kopplade detta till stress, utan till p-pillret.
Även om jag definitivt haft väldigt mycket om mig egentligen hela det senaste året, och att jag stundtals inte vetat hur jag ska hinna allt, så har jag ändå på något sätt känt när det varit dags att bromsa. Det har varit väldigt mycket, men jag har också hela tiden fått hålla på med saker jag älskar, något som gör att stressen inte påverkar på samma sätt. Det är så svårt det där, för jag har inte velat sänka tempot eftersom jag samtidigt har så väldigt roligt. Vissa stunder så har det blivit för mycket, men jag kan garantera er att det ännu inte varit någon fara.

Det var så himla typiskt, för inlägget innan jag blev sjuk var en videoblogg där jag delade med mig av en ganska stressig dag. Eller, det var egentligen inte så mycket som hände, men det var en sådan där dag när jag kände att jag hade lite för mycket som skulle göras så jag helt enkelt valde att inte göra något alls, och åkte istället till bondgården och hälsade på min ko Stjärna. Sådär gör jag ofta om det blir för mycket. Jag pauser och går ut i skogen eller gör något helt annat. Jag tycker själv att jag är ganska bra på att faktiskt stänga av.

Men jag såg att några reagerade väldigt starkt på att jag grät i videobloggen när jag berättade om att jag kände mig stressad. Och det är så himla fint att ni är så omtänksamma och att ni bryr er så otroligt mycket. Tack. Det värmer i hjärtat.
Därför vill jag verkligen att ni ska veta att allt är okej. Jag har gråtit tusen gånger senaste åren när ni inte sett det. Jag har skitdagar när jag knappt vill göra något. Och sen har jag underbara dagar när jag är superkreativ och allt går som på räls. Precis som ni. Och det var det jag ville visa i den videobloggen. Att jag är en helt vanlig människa som kan ha en stressig dag, fylld med både glädje och fina stunder, och mindre bra stunder. Låta er komma ett steg närmare in i mitt liv.

Alla dagar är inte så, men ibland så blir det bara lite mycket, och jag önskar att varken jag eller ni behövde ha sådana dagar. Men jag tror det är oundvikligt i vårt liv som människa på den här jorden. Och den där kontrasten gör ju ändå stor nytta. Det är när vi har det mindre bra som vi tydligare kan komma fram till hur vi vill ha det, och fortsätta sträva framåt och utvecklas.
Även om jag inte kopplar blodproppen till stress, så är det klart att jag ändå fått mig en tankeställare efter detta. Senaste halvåret har varit otroligt intensivt. Jätteroligt, men intensivt, och jag har tänkt berätta mer i ett annat inlägg om det senaste året som liksom exploderade åt alla håll. För det har ju såklart varit en krävande resa att liksom gå från noll till hundra på så kort tid. Som om ens fötter plötsligt växer 5 storlekar. Alla skor blir för små och så ska man ändå försöka anpassa sig till det. Då kommer det till en gräns när det inte funkar längre.

Och det insåg jag innan sommaren, och nu kommer snart resultatet av den insikten. Snart kommer allt bli så mycket lättare. Jag kommer inte längre behöva känna att jag inte räcker till för allt jag vill göra, för jag kommer ha hjälp. Jag kommer få mer tid till att skapa. Få lägga mer fokus på det jag vill göra och slippa lägga tid på saker som känns jobbiga eller svåra. Jag kommer snart ha en assistent. Världens bästa assistent. 
Och det känns så stort och roligt att jag vill tillägna ett helt eget inlägg till det, så det ska jag berätta om i veckan som kommer.
Det har varit en minst sagt omskakande vecka. Mycket känslor och mycket tankar. Nu är jag tillbaks på banan igen och jag är så tacksam att allt gått så bra, och så oändligt tacksam för allt stöd som ni gett. Orden räcker inte till för att beskriva hur rörd jag blir av att läsa alla era kommentar. Tack, älskade ni.

Nu tar jag med mig den här händelsen i livets ryggsäck. På något vis känns det lite som en ny början nu.

195 Kommentarer på “Det stora inlägget om allt som hände

  1. Elsa Svendsen

    Så härligt att du mår bra igen ta nu hand om dig älskar att läsa om din vardag med Johan ,djuren och allt annat spännande du gör i dit liv många krya på dig kramar från västkusten

    Reply
  2. Caroline

    Hej Jonna, ååh så glad jag blir att läsa att du fått komma hem och att du mår bättre för var dag. Underbara nyheter<3 Kan bara föreställa mig hur otäckt allt måste varit främst för dig, och även för familjen. Som sagt, verkligen härligt att höra!!
    Många kramar till fina du <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh tusen tack Caroline för din fina kommentar! ♥ Ja jag är sååå glad och lättad över att vara hemma igen.
      KRAM på dig ♥

      Reply
  3. Lena Buhr

    Jonna, vår lilla söta…:) så glad att allt är bra…så skönt att höra om att alla har tagit så väl hand om dig…nu har jag inte hunnit läsa hela ditt inlägg. Jag kom så långt som till detta med P-piller…och ja, jag tog de allra svagaste i mitten på 90-talet (Desolett, tror jag de hette) och fick genast flera blodproppar i armarna. Plötsligt medan jag cyklade, blev jag yr och stannade och klev av. Jag började gå försiktigt då jag trodde det för lågt blodsocker, men det var det inte för när jag började gå och leda cykeln ser jag dessa blåa märken på armarna. Det blev ett besök på vårdcentralen och (Kramfors) och sköterskan sa att det troligtvis berodde på P-pillren, och att en hel del kvinnor är känsliga för dem… Jag är sedan dess totalt förbjuden att inta dessa piller…..jag hoppas, hoppas att du inge fler tar…..de är så farliga och rapporterna har ju haglat i media genom åren, om biverkningarna. Så fort kan det gå…på bara ett dygn….kramiz, nu lilla älvan…

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh vad otäckt med blodpropparna!! Vilken tur att du fick reda vad det berodde på att du slutade med p-piller med en gång.
      Kram på dig ♥

      Reply
  4. Funderar

    Om du tar p-piller så behöver man väl inte ta ett så kallat ”akut p-piller” eller vad är anledningen att ta ett annat p-piller en dag?

    Reply
  5. Josefine

    Så glad o lättad jag blir att läsa att du är hemma igen och att du mår så pass bra utifrån omständigheterna! <3 Skickar en stor kram till dig!

    Reply
  6. Christer

    Men va skönt att du har blivit bättre, ta nu hand om dig ordentligt och ta det lugnt.
    Önskar alla gott till dig och Johan som är din stora trygghet i ditt liv.
    Sköt om dig vännen.
    Kram

    Reply
  7. Ian

    I am soooo glad your back home and recovering well, It is such a relief to hear you are well after a very frightening experience , so glad you had your Mum and Johan there to help. Like many others I’ve thought about you every day and wished you to be better fast, so take it easy now, best wishes for a full recovery , much love to you.

    Reply
  8. Ninni

    Ta det lugnt därhemma och krya på dej! Så skönt att de har gått igenom dej från topp till tå. Vila och bli bra!

    Reply
  9. Erika

    Så skönt att allt gick bra! Jag fick en propp när jag var 25 åt p-piller rökte och levde inte så hälsosamt. Men det var innan man misstänkte kopplingar med p-piller och proppar. Det kom typ ett år senare. Jag fick aldrig något klar diagnos till varför det hänt (bodde i London då). Jag gick med proppen i över en vecka, var till husläkaren då min arm blivit lite svagt svälld och blå, läkaren visste inte vad det kunde bero på men skulle boka en tid på sjukhuset under tiden åkte jag hem på semester besökte akuten men de sa jag behövde en remiss.. så jag väntade till jag fick min tid i London. 2 dagars undersökning jag var ensam, när jag fick diagnos DVT deep vain trombos visste jag inte vad det betydde. Sen kom chocken. Fick ta blodprov varje morgon i två veckor, på jobbet ville de knappt hjälpa till, fick en ångestattack en dag då jag stressat dit. Gick på medicinering i 6 månader. lämnade jobbet, slutade röka och dricka under den tiden. Sen gick åren och det har blivit ett minne blott. Framtill nu. På inskrivning hos barnmorskan berättade jag om proppen och de blev oroliga, äter nu blodförtunnande tabletter och i veckan ska jag få sprutor utskrivna att ta varje dag till sex veckor efter barnet är fött. Blandade känslor precis som du tror jag p-piller var en orsak plus mitt leverne då men idag är jag väldigt hälsosam. Men jag vågar såklart inte riskera något haft tre missfall och nu vill jag att allt ska gå bra. Men visst är det läskigt när livet överraskar och så tacksam man blir att bo i ett land med bra vård. Stor kram Jonna! ❤️

    Reply
  10. Dixi Wonderland

    Jag vet inte hur jag ska börja min kommentar. Har varit fruktansvärt orolig ska du veta. Speciellt när jag läste att du skulle vidare till ett annat sjukhus och sen var det tyst. Jag vill inte heller vara för på men tanken slog mig att jag ville försöka hitta Johan och bara kolla så du var okej. Även om jag inte har träffat dig så betyder du enormt mycket för mig och när jag var som mest orolig så slog tanken mig men samtidigt får man komma ihåg att man inte kan vara för på 🙂 Är så glad och tacksam över att du mår bättre och bättre för varje dag <3

    Jag har ätit mini p-piller i 10 års tid. Äter Cerazette som man får när det finns blodpropp i familjen. Tycker det är så konstigt att du fått utskrivet p-piller när ni haft blodpropp i familjen :/ Jag hoppas att du kommer må bra nu när du slutar. Jag är väldigt tacksam för att Cerazette finns då jag slipper mensen (min mens är pausad) och i och med det slipper ha sån fruktansvärd mensvärk att jag spyr. Vi är alla olika och jag tycker det är jätte bra att du valde att skriva detta inlägget 🙂 Massa kärlek till dig och familjen, så glad att du mår bättre 🙂

    Reply
  11. Mor A' Lena Eriksson !

    Åh så härligt Jonna, och så skönt att du mår bra nu! Tänkte idag på hur du mådde o så kommer ditt inlägg ! Jag gläds med dig,Johan o Moder Jord ! Varma kramar från mig i Småland ( en annan del av Sverige)
    ❤💛❤

    Reply
  12. Sophie

    Så skönt att höra att du mår bättre, och som vanligt är du så modig och ärlig i ditt berättande! Det är så konstigt vilken stark känsla man kan få för en människa genom skärmen på datorn- trots att vi aldrig har träffats så har jag tänkt på dig så många gånger den här tiden, och har hoppats att du ska må bra och bli helt frisk. Det är så skönt att höra att det blev just så ❤️ Kram från Sophie

    Reply
  13. Maria - All things green

    Åh puh, äntligen kan jag andas ut! Det känns som jag hållit andan senaste veckan… Finaste du, som jag haft hjärtat i halsgropen sen inlägget på Instagram Stories. Så glad för din skull att det varken är hjärnskador och att det nog beror på de där jäkla p-pillrena. Efter min stroke sa dom att jag fick äta minipiller och p-piller om jag ville, jag åt det nämligen innan, men även om det inte berodde på det så kändes det bara helt fel. Jag håller med dig, när man varit där så börjar man se på biverkningarna och bipacks-sedeln på ett helt annat sätt.

    Jag har tänkt på dig så himla mycket och jäklar vad glad jag känner mig just nu. Började gråta av både igenkänning och lättnad när du beskrev ultraljudet i hjärtat, det är så sjukt slitsam undersökning. Det känns så väl igen det du beskriver, som att uppleva det hela 6 år senare men på distans. Bra att dom undersökt dig noga så att du fått svar på att det inte finns några skador, så att du som jag kan släppa att det ska hända igen. Eller att sannolikheten i alla fall är obefintlig. Som min läkare sa; ”nu är du mer genomkollad än i princip hela Sveriges befolkning” för hur många får sina blodkärl/hjärta/hjärna osv kontrollerade på det sättet sådär mitt i livet bara.. 😛 Alltid ngt 😉

    Stor stor kram underbara du! <3

    Reply
  14. Luna

    Dear Jonna, I am so glad things are well. I have been thinking a lot about you and also Johan and your mother who were there to help you. How worried they must have been. Have been talking about it to my husband and sons, they are happy things are well😊. Take care😘.Luna.

    Reply
  15. Johanna Ene

    Hej Jonna!
    Jag tycker det är SÅ bra att du berättar och tar upp detta med P-piller och vad de har för biverkningar. Det talas för lite om det. Med det inte sagt att de kan funka jättebra för vissa såklart. Jag har varit med om både att de varit supernoga med bakgrundsinfo ang min hälsa när de skrivit ut, och raka motsatsen. Åt p-piller i många år och först när jag slutade för att få barn insåg jag hur de påverkat mig psykiskt. Det gjorde mig ledsen att någon aldrig ifrågasatte p-pillrena under alla år av dåligt mående. Fick också erfara vad andra hormonpreparat för att inte bli med barn kan ställa till med. Känns så viktigt att vi pratar om detta! <3 Har själv skrivit ett blogginlägg för att belysa… Delar gärna med mig: http://www.tandskoterskan.net/preventivmedel/

    Var rädd om dig, satt här, höggravid som jag är, och grät när jag läste ditt inlägg! <3

    Reply
  16. pilla

    Tack för att du delar med dig och skönt att det gått bra! P-piller (och tillsatta hormoner) har jag alltid varit väldigt skeptisk till. Har för mig varit en sista utväg och efter detta inlägget kommer det fortsatt vara det.

    Reply
  17. Elna - Cykellycka, mjölksyra & äventyr

    Åh, jisses Jonna – jag hade helt missat att du var dålig (hinner liksom inte läsa och kolla alla flöden som vanligt nu med liten bebis) och höll liksom andan när jag läste det här, så himla otäckt. Är så glad att du är bättre och skickar en STOR KRAM!!! <3 <3 <3
    P.S. Jag läser dig så ofta jag hinner men är dålig på att kommentera men blir alltid liksom glad och inspirerad av att kika förbi din blogg, du är så grym.

    Reply
  18. Roman

    Jonna, I’m so glad it’s all right with you now! The situation you describe was so scary, and it’s hard to imagine what a feeling you have been through during that evening. Was checking daily for updates in your Instagram stories, just to know you’re ok. So good that the reason of blood clot is identified and the doctors say it will never happen again.
    Wishing a good start of the week to you and Johan! Take care.

    Reply
  19. Anonym

    Underbart att allt gick väl. Jag tackar min man för att jag klarade av mitt problem (stroke) för några år sedan, han ringde ambulans fast jag förbjöd honom. P-piller åt jag på 60-talet och de räknade till 54 små proppar på mina ben efter några veckor. Jag trodde att det var andra sorter nu men har man mottaglighet för vissa problem så har man….Glada positiva du lev väl i din och Johans värld. Må gott och var tacksam för varje dag som du stiger ur sängen och har fortsatt möjlighet att se allt vackert som kommer i din väg. En liten wake up time behöver vi alla ibland. Kramar i massor.

    Reply
  20. Nina

    Så härligt att höra att du mår bättre Jonna! Har själv aldrig ätit ett endaste p-piller i hela mitt liv pga rädsla för alla mer eller mindre vanliga biverkningar. Så skönt att du kommer bli helt återställd och att du inte behöver oroa dig längre! Önskar dig en underbar vecka och väntar med spänning på att få läsa om din assistent! 🙂

    Reply
  21. Maria från Uppsala

    Kära, fina Jonna, vilken lättnad att äntligen få veta att du är hemma igen och att du dessutom mår så bra! Jag har varit ute på din blogg varje timme hela dagen och väntat på ett livstecken.
    Hoppas att du nu får må riktigt bra och att du snart är HELT återställd!
    Var rädd om dig!
    Kram!

    Reply
  22. Ellie Udeh

    Hello Jonna, I am relieved that you are feeling better. As I read you blog, I was sure that you were going to say that you had multiple sclerosis. I have MS and had many of those symptoms, always brought on by stress. I live in the US but my granddad was Swedish, and MS is most common in white women with Scandinavian heritage, begins in the late 20’s to 40”s. If you get any more weird unexplained physical issues similar to stroke symptoms, ask about MS. It took 3 events, and 3 MRI’S in 7 years before I was diagnosed, now I know how to treat it and am healthy. I wish you great healing and love! Ellie

    Reply
  23. Anni

    Du skriver så klokt och P-piller är något som jag har undvikit i hela mitt liv för det finns risk för depression, blodpropp och viktuppgång. Kroppen är skengravid och ställer sig in på det. Vad bra att allt gick bra och krya på dig. Hoppas du får en fin och fridfull advent och jul. Livet är skört många gånger och vi lever bara en gång här på denna jord och det är din stund på jorden.
    https://www.youtube.com/watch?v=t_HupoJ2_oc&feature=share
    Kram.

    Reply
  24. Mona öberg

    Så glad för din skull och hoppas bloggen fortgår med dina foton målningar och beskrivande texter. FÖR ATT ÅTERGÅ TILL P PILLER VAR DET MIN STÖRSTA RÄDDNING I MIN UNGDOM, ÄR NU 74 SNART.JAG HADE FRUKTANSVÄRDA MENSSMÄRTOR OCH FICK HA BÅDE BINDA OCH TAMPONG OCH NATTETID VAKNADE JAG AV ATT DET LÄKTE IGENOM OCH PÅ LAKANET.EFTER P PILLERANVÄNDNING INGEN VÄRK OCH BLODET MINSKADE TILL NORMALT.ÅT DEM I CA15 ÅR OCH EFTER DET FICK JAG EN CYSTA PÅ EN ÄGGSTOCK OCH ÅRET EFTER FICK JAG MYOMER PÅ LIVMODERN OCH OPERERADES .EN ÄGGSTOCK KVAR OCH HORMONTABLETTER FICK JAG ÄTA CA 10 år.SLUTADE SJÄLVMANT NÄR RISKER RAPPORTERADES VIA NYHETERNA PÅ TV.HAR ÄN INGA TECKEN PÅ CANSER OCH HOPPAS JAG SLIPPER.FÖR MEJ VAR VAR P PILLER OCH ÖSTROGEN RÄDDNINGEN FÖR MEJ TROTS VARNINGAR.FANNS INGET ANNAT ATT SÄTTA IN DÅ I ALLA FALL.

    Reply
  25. Sireen

    When I read about how it all happened in the beginning of this post I almost had a feeling Im reading very thrilling book – I believe you it was terrible stressful and you were very scared and Im so glad Johan was with you (and Nanook and your mom 🙂 . But now you are back home and Im so happy you are ok. I was quite worried about you and Im soooo grateful it was because of the pills and you are completly healthy anyway. And it’s really beautiful Johan could be with you, he’s a gift 🙂

    Take care, Jonna. I will look forward to see you again 🙂

    Reply
  26. Emma K

    Bästa Jonna,
    Så otroligt glada vi är att du mår bra. Din konst och därmed du är så närvarande i vårt hem. Min mamma fick en stroke för ett år sedan och jag är så lättad att det inte är det som drabbat dig, fastän man ju blir förtvivlad över normaliseringen av p-piller trots biverkningar och risker. Återigen, våra tankar har varit hos dig och önskar dig och dina kära frid och mys nu när juleljusen strax gör sin entré. Ser framemot att shopen öppnar igen så att Fjällvind (som på riktigt är det bästa i mitt hem, ja förutom barnen och maken då ;)) får lite sällskap i vardagsrummet. Ta hand om dig! Frivilliga Kramar -Emma

    Reply
  27. Annina Torino

    Lilla gumman! Skönt att det gått bra. Kroppen talar om för oss vad den behöver och inte och din var tydligen övertydlig. Bra att du slutar med hormoner i ung ålder, det är verkligen inte klokt när man tänker på det. Har du hört talas om natural cycles (tror jag det heter)? Tack och lov att vi kvinnor börjar få mer kunskap, jag blir helt galen när jag tänker på alla hormoner och ”läkemedel” som man proppat i sig genom åren. Stor kram till dig!
    Anna

    Reply
    • Annina Torino

      Här är Natural cycles: https://www.naturalcycles.com/sv
      Det är svenskar som tagit fram metoden som efter mycket om och men har blivit godkänd som preventivmedel. Inte en hormon så långt ögat når. Och det är ju inte fel heller att även mannen får vara med och skydda sig några dagar lite då och då, om man tänker efter, tokigt egentligen att det alltid varit kvinnorna som manipulerat sina kroppar som om det vore helt normalt. Kram!

      Reply
  28. Lennart Forsberg

    Hej Jonna! Det var en gripande läsning, som hämtat ur en thriller? Hoppas att du varvar ned
    lite gran, så skall du se att allt ordnar upp sig så småningom. God bättring önskar Lennart.

    Reply
  29. cathie

    bien contente que vous soyez de retour chez vous….. j’ai 47 ans 3 enfants (par choix) mais je n’ai jamais pris la pilule risques cadio vasculaire et cancer du sein dans ma famille….de plus les nouvelles genérations de pilules sont assez boudées ici en france car trop de problèmes…..
    bon rétablissement..
    cathie

    Reply
  30. Toffle

    Thanks for writing this. As someone who attributed your problem wholly to stress, I’m almost relieved that, instead, there was an external cause. Over the years, I’ve known several, very well informed women who eschewed the pill and, indeed, as we got older, fewer and fewer liked taking it, as opposed to the years of our youth, when it was the ”miracle” pill.
    Unless there’s variety that might suit you hormonally – and I’d have thought they could test for this – I think it’s right that you eschew it too. No great hardship to do so.
    But, hey, to hell with this. Serious piece of advice: put this episode behind you. Your brain will get bored with it eventually. That’s actually what happens. It will fade in your mind. Believe me, I’ve had a plethora of health scares over the years. They’re a part of life. And, in my life, they’ve all gone, including some corkers that should have had me pushing up the daisies by now.
    To hell with passing illnesses! Let’s talk art. Your photographs are brilliant. Seriously, I worked with many fantastic photographers over the years (don’t get too excited; just journalism) and your work is superlative.
    I should be more succinct as a journo, so only two things to add: (1) hats off to Johan for being a rock through all this – great guy; (2) pill or no pill, get some regularity into your life, sweetie. Old saw (slightly adapted for gender): Early to bed, early to rise, makes a gal healthy, wealthy and wise.
    Sleep well.

    Reply
  31. Lotta

    Åhh vad skönt att allt gått så bra och att du blev så väl omhändertagen! Satt med tårar i ögonen när jag läste om hur Nanook lade sin tass på din mage… alltså djur känner av helt andra nivåer och de är så djupt ärliga i sitt sätt att vara. Är bara SÅ glad att jag saknar ord. Glad och lycklig för dig och din familjs skull. ❤️

    Det du skriver om p-piller har jag själv erfarit – deppig och nedstämd, orkeslös och labil. Jag gav upp dem för flera flera år sedan, även om jag kanske borde långt innan då min mormor (som jobbade på laboratorie när hon var yngre) varnade både min mamma och mig för dem, just pga detta med blodpropp.

    Men åhh som jag ser fram emot att få läsa om din assistent, gud så roligt och spännande! 😃

    Önskar dig nu en underbar vecka hemma i Grundtjärn. Många kramar finaste du.

    Reply
  32. Noni

    Oh Jonna, so glad you are better!! The correlation between the pill and the clot was spot on. I have been on the pill for years and always worried about this issue myself especially when I fly. I wear compression socks because I’m terrified of it. Thank you for bringing this is issue back to our attention as females because I don’t think enough is said or thought about the side effects of birth control pills. Have a lovely rest of your day and look forward to your next blog, youtube and Instagram post.

    Reply
  33. Fia

    ÅH! Tack tack universum, så fantastiskt skönt att höra att du mår bra Jonna! Märkligt vad otroligt mycket det betyder för mig att höra det, säkert för de flesta andra av dina läsare också. Har gått och varit orolig, du är ju som en kär vän trots att det är en skärm emellan och trots att vi aldrig har träffats. ❤️
    Har också katastrofala erfarenheter av P-piller, fy för sånt! Hoppas att du får vila och återhämta dig och hänga med alla dina fyrbenta och tvåbenta familjemedlemmar nu. Kram och sol 😘

    Reply
  34. Marie

    Skönt att höra att du är på bättringsväg. Tänker på blodproppar och P-piller. Har du fått göra ett koagulationstest? Det kan visa om du saknar sådant enzym och som gör att du har förhöjd risk för proppar och inte alls bör äta vanliga P-piller. Min syster har haft flera proppar och därför testades både jag och min dotter, och det visar sig att vi också har förhöjd risk för proppar.
    Lycka till med tillfrisknandet. Komihåg att inte stressa inte i din vardag. Kram

    Reply
  35. Sabina

    Vilken lättnad att detta inlägg kom upp nu! Ärligt talat så har jag kikat in på din instagram och blogg flera gånger i 2 dagar nu och varit superorolig att något mer hänt dig sen senaste uppdateringen! Tack för att du delade med dig och jag hoppas att du snarast får tillbaka full syn. <3
    Samtidigt som jag tycker det är bra att riskerna med hormonerna pratas om överallt så blir jag så ledsen och rädd. Jag vill inte heller ta dem och riskera en blodpropp för varje tablett, men ärligt talat så har p-piller istället räddat mitt liv så jag känner ändå tacksamhet att de finns. Jag var väldigt orolig när jag började ta för 3 år sen, men innan jag började med dem låg jag bara i min säng och vred mig utav smärta pga endometrios och cystor. P-pillrena har minskat mina cystor med hela 4 cm på dessa tre år, och jag jobbar nu heltid utan problem och tränar varje dag.
    Jag är i alla fall så glad över att du klarade dig igenom detta och jag tycker inte att någon som inte måste pga medicinska orsaker ska ta p-piller. Hade jag ett bättre alternativ skulle jag sluta genast.
    Kram!

    Reply
    • emblas.se

      Vad skönt att p-piller funkar för någon mer än mig!
      Har ätit p-piller oavbrutet i snart 10 år. Har aldrig gjort uppehåll, och aldrig upplevt några biverkningar, snarare tvärtom – ingen menssmärta och normal blödning. Är såå glad att dessa piller finns! 🙂
      Men jag tror att det är kontinuiteten som gör att det funkar så bra. Att hålla på och göra uppehåll, byta fram och tillbaka, chansa, och så vidare är nog knappast bra för varken psyket eller den fysiska hälsan…
      Sen är det självklart tragiskt när proppar och andra hemskheter händer, men det finns ju ingen medicin som är biverkningslös, och detta är ingenting man egentligen kan värja sig mot.

      Hoppas hur som helst på ett snabbt tillfrisknande för Jonna! <3
      kram
      Emma

      Reply
  36. Illianas

    Åh finaste du, vad skönt att höra ifrån dig. 💕 Och underbart att du äntligen fått komma hem! Jag tycker det känns som om man tillfrisknar mycket snabbare när man väl kommer hem till sitt egna trygga hus.
    Vad otäckt det var att läsa om allt som hänt dig, men samtidigt så skönt att få klarhet i allt och att du är ok. 💜
    Det ska bli väldigt spännande att höra mer om din assistent också, det ser jag framemot!
    Ta det lugnt nu och vila dig, så din kropp kan återhämta sig ordentligt. Det allra viktigaste är ju att du mår bra.
    Stor kram! 💕

    Reply
  37. Monica

    Usch så hemsk upplevelse! Trodde först du drabbats av ögonmigrän som kan komma plötsligt en dag men sen förstod jag att det var något värre när du började tappa känsel, det gör man inte då. Ja fy så farliga de är p-pillren, jag skrev uppsatser om hormoner bl a och andra på utbildningen gjorde ett examensarbete om p-piller för män, var 15 år sedan och inget mer har hänt än, då sas det att nu är det på gång.
    Ta väl hand om dig, stress är ju inte bra men detta hade säkert samband med medicineringen, hoppas du får bra råd, glad att du fick så bra omvårdnad och att det var så grundliga och så skönt du har Johan, då vet man än mer vad man betyder för varandra. Hoppas du får det lugnt nu och en fin jul så småningom och att du får vara frisk. Så skönt att synen återställdes så snabbt. Fantastiskt! Och tror att fina hunden var riktigt oroligt för dig också, du får ge en extra klapp:-), hoppas att det blir bra allt nu för dig.

    Reply
  38. leif

    Hurra Jonna!
    Jag är så GLAD att du är hemma igen.
    Man fantiserar så mycket hemska saker.
    Mycket sorglig har hänt i min närhet vad det gäller dom tabletterna.
    Stäm tillverkaren dom får inte sälja så farliga produkter.

    Man får inte sälja bilar utan säkerhetsbälte heller även om man varnar för att man kan dö vid användning av bilen.

    Nu är du hemma på bättringsvägen det är viktigast.
    Många kramar ger jag dej fina skogstjej💟

    Reply
  39. Vicki

    Jonna, jag har verkligen tänkt på dig och undrat hur det gått, vad som hänt och hur du mår. Vad skönt att läsa att du blivit bättre. När jag läste texten så slog det mig att jag undrade om det kunde bero på p-piller och precis under tiden som jag tänker på det så skriver du att det mest troligen precis berott på just det. Jag har själv ätit p-piller länge trots att blodproppar finns i släkten. Nu mera undviker jag det helst eftersom jag, precis som du, blivit väldigt nedstämd och deppig av dem. Efter att även ha läst detta kommer jag definitivt inte att äta p-piller igen. Tack Jonna, för att du delar med dig av även de svåra stunderna i ditt liv. Du gör ett fantastiskt arbete med bloggen och de andra sociala medierna som du arbetar med. Jag gissar (och hoppas) att din nya assistent kommer att vara Johan. Ha det så bra fina ni!
    Kram Vicki

    Reply
  40. Mitra Sohrabian

    Kära söta fina Jonna, så så glad blir jag att du är hemma och mår bättre och vad jag har varit oroligt för dig men jag visste att ni hade inte möjligheter att svara till meddelande eller något.Jag var sjuk av oro. Älskade dig, vilken skräck. Hemskt att du fick drabba av detta. Tack och lov att du mår bättre och kommer att mår ännu bättre snart. När det händer sådana saker, tänker på sin hälsan.Jag är så så glad att du kommer att få hjälp från bästa assistenten man kan få.Ta hand om dig och njut av allt de små sakerna och anstränga dig inte. snälla dig. Du betyder så mycket. Många många kramar

    Reply
  41. Matilda

    Skönt att du är hemma igen och att du mår bra! 💖
    Kan verkligen relatera till det där då jag brukade få sådär ofta förut, men jag fick det på grund av migränanfall. Jag brukade få exakt som du skrev, saker man kollar på suddas bort/försvinner. Jag domnade bort i händerna och i tungan. Blev extra ljudkänslig, så jag tyckte att alla runt omkring mig skrek när dom pratade. När det gick riktigt långt så tappade jag även talförmågan och det är så himla vidrigt! Går inte att förklara hur det är. Jag hade orden jag skulle säga helt klart i huvudet, men när jag öppnade munnen för att säga dom så blev det något helt annat! Helt obegripliga, påhittade ord.Tex när jag skulle säga parfym så var det enda som kom ut ur munnen ”fermyl”, hur mycket jag än ansträngde mig för att säga parfym så blev det bara det där. Det värsta var om jag tex var i skolan och jag fick migrän och talförmågan försvann på en gång, för då kunde jag inte ens förklara mig vad som hände.. Detta fick jag första gången när jag gick i 6:an på mellanstadiet, och GUD VAD RÄDD JAG BLEV!! Innan jag kom hem och mamma sa att det var migrän (hon hade tydligen haft det hela livet, och jag har ärvt det) Sen dess hade jag sånna där migränanfall med jämna mellanrum (kanske en gång per 2 månader) tills jag gick i ettan eller tvåan på gymnasiet. Då började jag med p-piller, men på grund av dessa migränanfall så fick jag inte äta vanliga för propprisk. Så jag fick östrogenfria p-piller som det ska vara mindre propprisk med. Och jag säger bara tack gud för dessa piller då jag inte har haft ett anfall sedan jag började äta dessa piller! Och jag har ätit dom i 4år nu. För det spelar ingen roll hur många gånger jag har haft såna där anfall, jag blir lika rädd varje gång och jag tycker alltid det är lika obehagligt när jag får dom.
    Men samtidigt är jag lite skeptisk till p-piller, jag har ätit dom där så länge nu att jag inte ens vet om jag är påverkad av dom, för det finns ju många biverkningar på tex humöret osv. Samtidigt vågar jag inte sluta med dom då jag är sjukt rädd att få migränanfall igen, för du vet ju hur obehagligt det är!

    Jag trodde först att du hade fått ett sånt här anfall då det var samma symtomer som mig, men om din syn fortfarande är dålig så är det ju inte så. Jag hoppas att du inte råkar ut för det där igen, men det är nog som du säger att det var på grund av p-pillret du tog så förhippningsvis kommer det aldrig att hända igen! Tur det gick bra, verkligen läskigt det där! ❤️

    Reply
    • Åsa

      Matilda, jag har precis såna migränanfall som du, men aldrig mött någon som har precis samma som jag 🙂
      Jag domnar också i halva ansiktet och kroppen. Talförmågan försvinner. Vill säga att någon har en randig tröja på sig men det kommer bara blurr ur munnen. Kan domna i näsan, tungan å armen. Tappar synfältet och ser bara halva ansiktet på människor. Sen är det blixtrar rakt igenom ögonen eller i nederkanten av ögat i alla möjliga färger och jag blir extremt ljud och ljuskänslig. Å så kommer huvudvärken efter det. Även dagen efter.
      Jag äter treo comp när dessa kommer så jag upplever ofta bara synförändringen å slipper resten iom dom. Skakar jag på huvudet dagen efter så känner jag av den dova ömheten i skallen.
      Hittade ngt som heter migränyoga, som faktiskt funkade riktigt bra 🙂

      Å Jonna, så glad jag är att höra att det var ett akut p-piller som orsakade detta och inte stress och annat elände.
      Välkommen hem och stor kram till dig <3
      // Åsa

      Reply
  42. ♥Maria Alvljus♥

    Min närmsta och käraste vän dog i cancer för några veckor sedan, så jag blir så himla berörd av att läsa
    om ditt sjukhusbesök. Och så glad att det gick bra för dig.
    Jag blir samtidigt upprörd av att ett P-piller skadade dig så mycket. Vi kvinnor får aldrig lära oss om våra kroppar,
    att det bara är under tre eller fyra dygn varje månad, som man kan bli gravid…När man har ägglossning!!!.
    De andra dagarna är det ingen fara.
    Jag lärde mig att hitta den rytmen när jag var ung. Det borde ni som är unga idag också göra,
    så slipper ni ta en massa kemiska mediciner, för att skydda er.
    ♥ ♥ ♥

    Reply
  43. Cheryl Bozarth

    Jonna,
    Your posts are inspirations of creativity, beauty, and truth. I look forward reading them. So glad you are healthy -better.
    Thank you for your caring posts.

    Sincerely,
    Cheryl Bozarth
    USA WA State

    Reply
  44. Helena Stroem

    Oj , vilken vecka Jonna !!! Livet kan verkligen ta vägar vi inte är beredda på … Så fint, viktigt och personligt du berättar!!
    Fantastiskt skönt att allt gick så bra <3 Ta hand om varandra lite extra där uppe i norr nu <3 Kramar !! / Helena 🙂

    Reply
  45. Helena

    Så glad och lättad över att du är på bättringsvägen fina fina Jonna!
    Försökte läsa upp ditt inlägg för min familj men började gråta efter ett tag, så det gick inte.
    Var rädd om dig bästa! ❤️

    Reply
  46. Emma

    Jätteskönt att höra att du mår bättre!! Det lät verkligen som en riktigt obehaglig upplevelse! 🙁 Kram <3

    Reply
  47. Iza

    Oh, vad skönt att allting har gått bra. Har som sagt gått lite på nålar hemma och varit orolig, och tänkt. Men att du fick p piller trots att du har blodproppar i släkten begriper jag inte, det Får man ju faktiskt inte ge, eftersom det är en risk. Det var iaf vad som sades till mig… Likadant att när jag efter dryga 12 års användande av p piller inte fick förnya mitt recept pga att jag fått migrän av p piller… Det löper ju en risk. Kul att det tog dem så många år…
    Usch, det är hemskt.

    Blir lättad att du tar det lugnt och bra, och som sagt. Bra och dåliga dagar har vi alla, det bara är så. Men det har, som du skrivit, varit ett sjukt intensivt år, klart stress blir den första faktorn man tror i dagens samhälle. Där man blir utbränd så lätt, diagnoser sätts till höger och vänster. Stress är så svårt att säga vem som har, egentligen. Man kan verka stressad men ha det kolugnt liksom. Jag hoppas bara att man ndå tar det försiktigt oavsett. Nu får du minsann krama om dina älsklingar massor mycket, och verkligen vara rädd om dig. Så glad att allt har gått bra, och att du mår bra. Från botten av mitt hjärta verkligen.

    En eldsjäl där lågan inte släpper taget.
    Skogens drottning, och vacker från insidan ut

    Var rädd om dig, vi finns alltid här <3
    Kram kram <3

    Reply
  48. Hjärtaskogshägna

    Såå skönt att du blivit bra igen! Jag var själv med om en liknade känsla, tappade halva synfältet (vilket jag inte tog som något farligt då jag brukar få liknade vid migrän), men sedan när jag helt tappade förståndet och hade tänkt köra (!) hem från jobbet då jag efter lång tid kämpat med att jobba trots att jag var halvt blind utan att säga något till mina arbetskollegor, så skickade mina kollegor mig till sköterskan. Gick motsträvigt dit, kom in på hennes kontor och svimmade, vaknade till och tappade sedan förmågan att hitta rätt ord, allt jag sa lät helt tokigt och kunde heller inte läsa. Min högra arm domnade helt bort och ja allt blev tokigt. Hamnade till slut på strokeenheten. Och jag som hade tänk ta bilen och köra hem *haha*.
    Jag förstår när du förklarar din rädsla. Vilken tur att allt gick bra för dig OCH att du fick ha din Johan med dig!! Vilken trygghet 🙂 Vad spännande det lät det där med assistenten! KRAM till dig!

    Reply
  49. Sofie

    Vad bra att du mår bra igen, läskig händelse! Men på något sätt så för onda ting ändå med sig något gott också. Man tar vara på det goda i livet på nytt sätt.
    Fint att du delar med dig om dina tankar angående pillret, jag tycker definitivt att biverkningar på p-medel tas upp alldeles för lite, är själv drabbad av utmattningssymdrom som jag är övertygad om att kopparspiralen bidragit till största delen av det som stressat kroppen in i utmattning. Delar med mig av det i min blogg, för att uppmärksamma andra på att detta problem existerar.
    Spännande att du skaffar assistent, det tycker jag du gör helt rätt i.
    Vidare god bättring till dig! Kramar <3

    Reply
  50. Babbsan

    Du är inte den enda som ifrågasätter p-piller och läkemedel överhuvudtaget. Fruktansvärda biverkningar och inte minst för naturen och dessutom steriliserar det fisken i vattnet! Detsamma med all medicinering. Jag blev svårt sjuk och gick upp 20kg(!) på två veckor av en medicin. Bristningar idag och viktuppgång till följd. Det gör ont i hjärtat men man är ju inte död i alla fall men mediciner dödar faktiskt och är 3 största dödsorsaken i VÄRLDEN idag efter hjärtinfarkt och cancer.

    Fortsätt blogga om din andlighet, vad du sett i de högre dimensionerna, om healing och kanske lite älvor och troll. Sverige behöver den läkande kraften! KRAAAM älskling <3

    Reply
  51. marietta bossi

    Hi jonna, now i finally know what has happend to you, i missed you so much, every day i looked into the facebook quickly, but no sign of you,next day…… same thing and so every day. I was really worried about you. Oh, i tell you i was so furious when i was reading about the anti baby pills. This and all other pills we are taking are real poison for our bodies, i have terrible pains on daily bases, my doctor wants me to take pain killers. I took one lot she gave , and i said to my daughter i dont want to take pills that contain morphium.So, my dear jonna i changed my whole life around, im taking marijuana, its called CBD. this is a part of cannabis that does not contain the ”highmaker”. im a new person again, stoped all medicines from pharmaceutical industries. Im not interestet. Its a bad mafia, and doctors get a comission when they prescribe it to us. So no more pills for you . I hope you are getting better every day a bit, take little steps, be patient with yourself. Love your body, and if it comes hard to you to find your handbreaks for your body, try to do a bit of yoga, this is sooooo good . For the mind, for the body and for every muscel in your body. Love you jonna take care, good care of yourself. Send you lots of hugs.

    Reply
  52. Anette Helenius

    Hej Jonna.
    Skönt att läsa att du mår bättre.
    Så sorgligt att du i så ung ålder har fått den här erfarenheten. Jag är helt övertygad om att det är p-pillrets fel i kombination med stress. (Drabbades själv för ca fem år sedan.) Tycker det är hemskt att p-piller skrivs ut så lätt till tjejer utan någon större koll. Huvudsaken man inte blir gravid, men andra risker är det inte så noga med.
    Var rädd om dig.
    Kram // Anette

    Reply
  53. PJ:s byffé - från by till fe

    Vad härligt att du är på rull igen och att du klarade dig så bra som du gjorde. Men den första lördagskvällen var naturligtvis skrämmande. En propp kan ta livet av en människa men också förlama och göra en människa helt beroende av andra. Jag vet inte vilket som är värst.

    Detta med stress är så olika för folk. Det finns ju också något som kallas positiv stress. Det har jag själv upplevt. Mycket att göra, mycket på gång, roliga saker men man har ändå har något så när koll på läget, känner sig inte helt ur balans trots att det ibland ser kaotiskt ut. Viktigast är att man själv har kontroll över tiden och att man kan bestämma själv. Lite så uppfattar jag din stress också. En sak jag reagerat på är folk, i all välmening förståss, uppmanat dig att ta paus från din blogg, kortare eller längre tid. Visst, men jag tror att du själv har bäst koll på detta och bloggen är ändå, om jag fattat rätt, något av ett skötebarn för dig. Du gillar helt enkelt att blogga och att det egentligen inte är en börda. Att ta en längre paus från bloggandet vore som att ta bort en viktigt bit av ditt liv; som om din blogg inte är värd så mycket. – Då är det bättre att omorganisera och delegera, och det verkar du nu vara på gång med. Det blir spännande att se vem/vad din assistent är.

    Reply
  54. Bysse

    Tack och lov! Har varit så orolig. Kändes verkligen skönt att läsa att allt gått bra och att du fått ha Johan
    vid din sida hela tiden. Sköt om dej.
    Kramar, Bysse.

    Reply
  55. Kristina

    Skönt att allt gick bra. Jag förstår att du blev rädd när det hände. Bra att du blev så ordentligt kollad med olika undersökningar etc. Bra att du tar upp det med p-piller också. Mediciner är ju bra och nödvändiga ibland, men du får lyssna inåt och följa ditt inre, du har dina egna bästa svar.
    Kram ❤️

    Reply
  56. Anneli

    Finaste Jonna!
    Så skönt att allt gått bra för dig! Och nu vet du ju, genom alla undersökningar & allt, att du är väldigt frisk ändå! 😘

    Fick själv åka in akut med ambulans för ca 2,5 månad sedan pga både syn- & tal bortfall vilket var SÅ fruktansvärt otäckt!! Blev så rädd och trodde verkligen att jag drabbats av en stroke… började tänka på hur mina två små barn skulle klara sig utan sin mamma och allt möjligt… men som tur var så var det ingen stroke utan ett kraftigt migränanfall! Har haft migrän några gånger tidigare men aldrig så att det har påverkat talförmågan…. väldigt otäckt men skönt att det gick bra i alla fall! 😊

    Underbart att höra att du ska få en assistent!! Att du då får ägna ännu mer tid åt det du vill & det som gör dig lycklig!
    STOR kram! 💖

    Reply
  57. Lovisa Nykvist

    Åh, fina Jonna. Jag hade ingen aning om vad du har gått igenom förrän nu. Jag blir så djupt berörd av ditt inlägg och fick en så stark obehagskänsla av att läsa om det du upplevt! 💜 Det måste ha varit en mardröm 😞 Men det är skönt att få höra att du blivit så väl omhändertagen och att du mår bra igen!
    Sänder dig en massa kärlek och omtanke! 💕

    Kramar,
    Lovisa

    Reply
  58. Lindan

    ÅÅhh, finaste Jonnan vilken lättnad att du mår så pass mycket bättre!! <3 Så oändligt tacksam och lättad att det trots skräckdygnet och de jobbiga undersökningarna verkar ha gått så bra…!! <3 <3 <3
    Du har sådan otrolig förmåga att beskriva saker och ting målande, så det kändes precis som om jag varit med om allt när det hände. Kunde verkligen leva mig in i paniken och förvirringen!
    Vilken oändlig tur och lycka att du har din mamma så nära, och Johan som alltid är vid din sida!! <3 Och Nanook, såklart!! Gulle!!! <3

    Har ju nästan förstått att det är en "assistent på väg"!! 😉 Såå bra!! Vad spännande det ska bli att få höra mer om detta. SÅ glad för din skull!

    Nu måste jag sluta, men ville bara skicka TUSEN MILJONER KRAMAR och påminna dig om att DU ÄR BÄST!!! 🙂 😀 <3

    Reply
  59. PSouper

    What a blessing that you got good care and are feeling better! Stay away from the pill…get married and have beautiful blonde babies. xxoo

    Reply
  60. Celina

    Tack bästa du! Verkligen tack att du skriver så ärligt om det som hänt dig och att det faktiskt kan vara en biverkning av p-piller!
    Det är så synd att det finns så många sorter så man inte vet hur man ska kunna få ett ”säkert” alternativ som man inte mår super dåligt av… Fast såklart på ett sätt är det ju bra att det finns många alternativ så man faktiskt har chans att hitta något som fungerar.
    Vilket toppen bemötande av sjukhuset oxå!
    Skönt att höra att du fått synen tillbaka 👌

    Reply
  61. Brittmari Anderson

    Å, så härligt att du är hemma igen och mår bättre och bättre dag för dag. Ja, det där p-pillren har orsakat mycket elände genom åren
    Usch och fy, vilken hemsk upplevelse du varit med om, känns skönt att veta att du fick vård snabbt och även att Johan fick vara kvar med dig på sjukhuset. Att slippa vara ensam om vad som hänt ger nog en bättre läkning. .
    Nu när jag läser det du skrivit om hur du ser på dina dagar som innehåller mycket saker och du ”rusar” omkring för att hinna med så mycket som möjligt. Men, som du skriver….du gör något som du gillar och inte har känt det speciellt stressigt. Dessa meningar förde mig tillbaks till 1970-1980-talet. Min pappa var fotograf, hade egen färgmaskin där han gjorde färgbilder, istället för att skicka iväg beställningar till ett labb. Det innebar ju en hel massa extra timmar i mörkrummet. Han for upp och ner i vår affär, in i mörkrummet, gjorde kort, fixade färgmaskinen, upp och tog kort på kunderna osv osv. En dag var en av ramförsäljarna där och ojade sig om att pappa skulle sluta och vara så stressad. Pappa stannade till i trappen och sa bara enkelt…-jag är inte stressad, jag vet vad jag ska göra, när jag ska göra det och hur det skall göras. Jag bara skyndar mig mellan stoppen. Jag gillar vad jag göra och tycker inte det är stressande alls…och så tog han trappen i 3 steg och in i fotostudion och började ta fina barnbilder. Så, jag förstår hur du menar 🙂 Vissa dagar har du bara lite mer bråttom och har lärt dig att du kan ta time out i naturen eller med Stjärna t ex.
    Tusentals kramisar

    Reply
  62. Vardagsmagi

    Åh vilken lättnad att du mår bra igen. J-la p-piller, det pratas alldeles för lite om sådant. Ta nu hand om dig och din familj <3 Ser fram emot att få veta mera om din assistent! 🙂 Många kramar <3 <3

    Reply
  63. Sandra

    Vad skönt att höra att du är på bättringsvägen! Så skrämmande det måste varit, och också för Johan som var med. Jag tänkte också på p-piller när jag läste att det var en eventuell propp 🙁 har hört några unga som drabbats. Själv böt jag från p-piller till Natural cycles, det funkar toppen för mig, inga hormoner. Kram!

    Reply
  64. Annie

    Jag sitter här och gråter för din skull; vilken fruktansvärd upplevelse!!! Och så skönt att det gick bra till slut <3!
    Vilken ofantlig tur att du har din fina Johan vid din sida. Jag lever ensam med mina tre hundar och har dessutom sjukhusskräck, och tanken på att gå igenom vad du gjorde utan någon vid min sida skrämmer slag på mig… Förhoppningsvis kommer jag alltid att ha någon familjemedlem att vända mig till i alla fall…
    Stor KRAM från mig och hundarna<3!

    Reply
  65. C

    Blir så rörd av att läsa ditt fina inlägg.. du verkar vara en sådan underbar och varm person. Är så glad över att allting gick bra med dig ❤️✨ massa massa kärlek & ljus!!!

    Reply
  66. Malin

    Skönt att höra att du mår bra!
    Måste tacka för din fantastiska blogg, får så mycket inspiration och den verkligen lyser upp i vardagsmörkret. Tack Jonna och ta hand om dig!

    Kram Malin

    Reply
  67. Mario John

    Jonna, the account of your medical emergency and how you dealt with it really moved me. We’re just so happy that you have come through this episode so soundly and with an excellent prognosis. Everyone should read this post because you tell a cautionary tale of medications and their risks. You’re a very brave and generous person, Jonna. If you are ever in need of any technical or design assistance please don’t hesitate to ask. Hats off to Johan as well for being your shining knight.

    Reply
  68. Henry

    Jonna- Hur underbart att du kan vara hemma!
    Så du har stor lycka, tänk på dig!
    Allt bäst från hjärtat, Henry

    Reply
  69. Wilda

    SÅ skönt att höra och TACK för att du tog tid på dig att skriva detta inlägg. Viktiga ord, på många sätt. Så gott också att läsa att det inte är stress, för jag har också tänkt så mycket på att du inte verkar vara den som låter dig bli stressad på det viset. Fantastiska du, jag hoppas att du bara mår bättre och bättre för varje dag och snart är helt återställd. Du är värdefull. Livet är värdefullt.

    Reply
  70. Malin

    Vad skönt att du har fått komma hem och mår bra!
    Tack för att du orkar berätta och för att du är så öppen med dina tankar och känslor. Jag åt p-piller i ca ett år, men slutade sen för att det kändes fel. Blev deppig och tyckte att kroppen hamnade i obalans. Så viktigt att vi pratar om biverkningar och att man kan välja bort piller. Finns ju andra sätt att skydda sig!

    Kramar

    Reply
  71. diow

    underbart att det redde ut sig så bra
    du är som familj i det närmaste och det som händer dig känns blev jag varse nu
    kram, ta det lugnt

    Reply
  72. Olivia

    Vilken fruktansvärd upplevelse. Har tänkt så mycket på dig sedan ditt förra inlägg. Skönt att veta att du blev så ordentligt undersökt och känner dig bättre innan du fick åka hem. Fortsätt krya på dig! Massa kramar.

    Reply
  73. Micke

    Krya på dig Jonna!!
    Har följt dig av och till en massa år nu känns det som men inte varit så aktiv med att kommentera dina fantastiska blogginlägg. Du är en sann inspiration och jag är så himla glad att det gått så bra för dig både med kärlek och karriär på sistone. Tycker du gör ett fantastiskt bra jobb med att gestalta vårt fina Norrland och ffa Jämtland. Därför blev jag nu himla bestört när jag läste vad som hänt. Var med om nåt liknande för tre år sedan. Fick en tia fast på talcentret, pratade goja i typ 10 min. Hörde mig själv prata nonsens men kunde inte få fram rätt ord. Riktigt otäckt när det hände men har eg aldrig haft några riktiga men efter det. Däremot upplevde jag efteråt att jag ibland kunde känna mig trött i skallen, speciellt på eftermiddagarna på jobbet. Till saken hör att jag jobbar som forskare och det var lite jobbigt men nu funkar det hur bra som helst. EM tröttheten varade i några månader. Anledningen till att jag nu skriver är att jag bara vill förmedla att det ibland är ok att ta det lite lugnt emellanåt… speciellt efter en sån här händelse. Även om man är ett energiknippe som du! Sköt om dig nu Jonna!!

    Reply
  74. Lilly-Marie

    Så skönt att höra att du mår bra! Bra information om p-piller och jag tror många läser biverknings förteckningen men oftast tänker man ” det händer inte mig”.
    kram

    Reply
  75. Debby

    So glad you are feeling better! And I think it is good you shared, that it is important to read the finer details of medication – and know your family medical history as well!
    You are very lucky to have Johan and family around, as well as be able to go to the forest, visit the farm and Star, to relax and unwind.
    And very glad to hear about the ‘world’s best assistant’ – how wonderful!

    Reply
  76. Anonym

    So glad you are now well. And thank you for the details as I had no idea about these potential side effects. You can teach an old professor something new and now I’ll be able to pass the information along.

    Reply
  77. Erika. F

    Åhh så glad jag blir för din skull att du mår så mycket bättre. Det som ställde till det är nog inte så ovanligt ändå.
    Skulle var strafföreläggande att tillverka dess piller, som sedan skrivs ut till kvinnor. Jag har ännu inte glömt dom p-piller
    jag fick utskrivet efter jag fått mitt första barn. Många år sedan, iallafall efter en tid kunde jag knappt andas, kändes som ett ton lagt sig över bröstkorgen, då blev jag riktigt rädd, och slutade tvärt, vem vet hur det kunde slutat.

    Varmaste hälsningar till dig Jonna och Johan som var vid din sida!
    Hoppas nu att allt blir riktigt bra igen! 🙂

    Reply
  78. Kiril

    I am so happy to hear you are feeling better and you are back home. Wish you all the best and sending you all the positive energy!

    Reply
  79. Marlene

    Vad skönt att läsa att du är hemma igen och att du mår bättre!

    Det låter helt underbart med en egen assistent, det är verkligen fint att du unnar dig någon som hjälper dig.

    Ta hand om dig!

    Reply
  80. Anonym

    Hej igen! Underbart att läsa att du mår såpass bra igen! Det blev riktigt oroligt detta. Både för dig och familjen och läsarna. Nu behöver man ju inte endast ha p-piller som preventivmedel. Även mannen kan ju bidra..
    Ja P-piller ska inte enbart höjas till skyarna, absolut inte. Har man benägenhet för proppbildningar ska man överväga andra metoder.

    Nå skönt iallafall att läsa att det gått så pass bra ändå. Men jag hoppas också att din kommande assistent nu kan avlasta dig litegrann också i ditt arbete gumman! Var rädd om dig. HURRA för att du är tillbaka igen iallafall! <3 ses mer här ute.

    Reply
  81. Sandy in Arkansas

    What a frightening experience, Jonna! I’m so glad you had your dear Johan and mom to support you in such a scary time! And thank goodness for no lasting damage, and that you’re doing better! My dad always said, ”all events are profitable”. It took some years of experience to realize he was right. Just enjoy your life! It’s almost like you’re starting a new chapter: before and after ”the BIG SCARE”! You can now go forward wiser and renewed. Again, SO GLAD you’re OK! Hugs and peace!

    Reply
  82. Alicia

    Gracias hermosa por todo lo que compartes. Una alegría inmensa que todo esté bien. Fuerte abrazo de luz desde Argentina

    Reply
  83. Veronica

    Hela veckan har jag kikat in på din blogg för att kolla om du uppdaterat och blev så glad och lättad när jag såg detta och att du kommer bli återställd! <3 ta hand om dig och vila upp dig nu! Kommer ihåg när jag först började läsa din blogg när jag pluggade för säkert 5,6 år sen- bodde i en pytteliten lägenhet på campus med massor av liv och rörelse runt omkring och det var en sådan befrielse att läsa om din resa och vardag, och jag har kommit att bry mig så mycket om dig fast vi inte känner varandra! Glad att du mår bättre! Många kramar!

    Reply
  84. Judy Kennedy

    What a terrifying experience. I am so grateful that you have come through it so well. You and Johann are both such beautiful spirits. I look forward to following you both along on your path.

    Reply
  85. Caroline LaRussa

    Åh en sån obehaglig vecka du har haft 🙁 men är väldigt skönt att veta hur mycket bättre du mår!! När något sånt här händer så uppskattar man livet så mycket mer. Bra att du också har upptäckt källan till problemet så du slipper undra och grubbla. Jag kan starkt rekommendera p-stav i armen. Det är så himla lätt och smärtfritt att sätta in och håller i evigheter 🙂 Kram

    Reply
  86. Patrick

    As a man, I have little right to speak about decisions for women’s health. Still, my mother had a serious heart attack when she was only 30 years of age. She had been taking the early forms of birth control in the 1950’s and was a smoker. The information at that time downplayed any risks. The damage to her heart from that heart attack was extreme. When the cardiologist saw her at 60 years of age, he stated that it was amazing she had lived that long with the heart. She passed five years later.

    The pharmaceutical industry benefits greatly from selling their products, and the risks are always downplayed. Self-education is the only answer, and it requires being open to more than just the standard information offered at the doctor’s office.

    We are all very relieved that you are healing well and are home again. May you be blessed in life.

    Reply
  87. Michael Shurtleff

    Jonna,
    I receive your posts on Facebook, and though we don’t know each other I appreciate them, and your excellent photographs too. That must have been a very scary experience you went through, and I am very happy you are well again. We have to be very careful about pharmaceutical products, I believe. Take care, and all the best to you and Johann.

    Reply
  88. Lily in Montana

    I’m so wholeheartedly relieved to know that the worst is over and you’re recovering well, Jonna. Your description of the event sounds so frightening – no wonder you were terrified. Then, after the confusion at home, being in an unfamiliar setting at the hospital and having things done to you while you were helpless. Thank heaven John and your mother got help for you right away, and were with you through it all, reassuring and steadfast in their love and care. Having people you can depend on is such a wonderful blessing, and I’m sure you’d do the same for them. Drugs of any sort are so insidious, no matter how mild they’re supposed to be. As you say, you were very lucky to have escaped any more serious harm.

    That’s very good news about the assistant. I hope it’ll work out exactly as you want it to, leaving you more time for the creative work that you love. A creative mind needs freedom in order to express itself, which you do so perceptively and beautifully both in images and your words.

    Take good care of yourselves, grateful for every day together in this bright world. <3 Lily

    Reply
  89. Christine Kalb

    Dear sweet Jonna! So very glad to know you are home once again where you belong, with your Johann and lovely animals. I had many years of being on the Pill and never really liked it but all other options did not work for me. The convenience of a pill is great but one’s personal health needs to be taken into consideration. How wonderful of you to use this experience to spread a message that women need to not blindly use any pills or medications without proper knowledge and research. You are such a fine person. Your photos are stunning and beautiful beyond compare…I enjoy them immensely. It’s great to know you are taking it easy and recovering well. We can all look forward to reading your blogs, watching your vblogs(with or without tears💕) and looking at your photos…stay well!💕…huggz from Canada!

    Reply
  90. Anna S

    Härligt höra att du nu mår bättre💞
    Har tänkt så mycket på dig och oroat mig över vad det kunnat vara. Så skönt för dig att vara hemma nu med Johan och djuren. Ta hand om varandra. Och tack för att du delar med dig av ditt liv till oss som älskar att följa världens finaste Jonna 🌹
    Stor kram

    Reply
  91. Sofía

    So brave to talk about the dangerous effects of the pills that so many women don´t know.
    Thank God you´re getting well so fast, so grateful for that
    TAKE CARE <3
    My warmest hugs for your healing, and both Johan and you
    So much love from Spain

    Reply
  92. Tiffany D. Davidson

    Jonna,

    First of all – I am so happy to hear that you are feeling better, and are on the mend.

    Second of all – I’m intrigued.

    Intrigued, because I had this very same event (without the arm numbness) a couple of years ago. Pieces of reality just went away, even my partmer’s face, parts of it were gone. It was very alarming and I panicked, then rushed to the ER. They thought perhaps a variation of migraine has caused it – though I had no headache whatsoever…

    For many years now I experience dizziness, or what you described as being on a boat… even today, and I notice the feeling ebbs and flows, some days worse than others, and some days hardly noticeable at all. But always, for 4 years now, that feeling to some degree.

    I eat healthy and live a healthier life than most, spending a great deal of time in nature, but like you – I do not diffuse stress very well, I think. I almost feel like I lodge it somehow in my body and that this has a lot to do with the symptoms…

    I’m not sure. But I had to tell you because I find it very ironic you have had this experience since I’ve had a difficult time relating to anyone about it over the years.

    x

    Reply
  93. Margie

    Ah, i am so relieved for you! Praise God you are alive and well! May you continue in good health and be blessed!

    Reply
  94. Peer

    Kjære deg, Jonna! Så glad jeg ble da jeg kunne lese at alt har gått bra, og at du trolig slipper fra dette uten skade! At pillen ser ut til å ha skylden, er tross alt en lettelse. Jeg ønsker jo for alt i verden at du skal få utfolde deg over hele registeret av din kreativitet og vakre menneskelighet, selv om du må innse at det finnes grenser, selv for et kraftverk og et kreativt oppkomme som deg. Så vet jeg jo at du får verdens beste assistent(er)! Det blir kjempebra! Du vet at det kan bli for mye av «det gode» også, og jeg forstår at du kjenner deg selv godt, og du besitter så mye fornuft og sunne holdninger at jeg kjenner meg lettet og glad på dine vegne! Jeg gleder meg til fortsettelsen og til å se Jonna som enda mer Jonna! Bamseklem til deg fra meg! 🤗(Velkommen i Norsk Bamseklemforbund, se Facebook 😉) Hils Johan og mor! Og fortsatt god bedring!!!

    Reply
  95. Monica

    Jonna, I’m relieved to know that you found a relation between the pills and what happened. It happened also to a very young friend of mine a few years ago. She was lucky and she had just to stop to eat those pills. Well, stress of course can just make us more sensitive and exposed to everything. But, as you wrote, in your case there was clearly something else! So I’m really happy that it was found. Thank you for sharing your experience. I am sure that it will be very useful for many women. We need to develop our awareness. I wish you the best and faster recovery. Sending you lots of love!! <3

    Reply
  96. Ken Berg

    My God!! I just read the note…
    What a story! I had a Stroke 4 years ago…
    this sounds as terrible…
    all I can say is Thank God you’re ok now!!!
    😘 I have to
    Believe in the daily love of you took the bless in my prayers without myself being aware of my spirit helped you with Jesus
    not knowing consciousness…
    I think this is the first I believe this can
    be what I feel without aware of my spirit…
    I’ve got to understand…but I know that I’m very wonderful. Your words were way beyond description…
    Luv Ken Berg.

    Reply
  97. A-M

    Skönt att läsa att du är hemma igen och att proverna var bra.
    Himla gulligt av Johan att finnas vid din sida hela tiden, den tryggheten är ju enorm.
    Ta det nu lugnt ett tag framöver så du blir tipp-topp.

    Stora kramen // A-M

    Reply
  98. Shana

    So happy that this was not stress induced brings me relief and I’m also so happy to hear that it wasn’t a stroke but just a small clot i too am on birth control have been since 2013 and no problem other than depressio n nd anxiety are worse and I have been considering getting off of then because of it so glad I read your experience much love always jonna so happy your feeling better darling only up from here !

    Reply
  99. Alexa

    Jonna, I am really glad and thankful to hear of your recovery and continuing healing!
    I have a similar but less severe personal story. Fifteen years ago I too was taking birth control pills, the kind where you only menstruate twice a year. I had a planned abdominal surgery for my colon that went fine. Two days out of hospital and my arm started to hurt so bad I was sure I had broken it somehow. It kept me awake at night, it was a crushing pain. I returned to the surgeon who said nothing was wrong with me but he gave me the option to have an ultrasound of my arm. I remember going to the radiologist department rather late in the day, I think I was the last patient so there was just the technician there. She seemed to think I was fine too. When she gasped after she started the ultrasound I almost fainted. I had two blood clots, one in my wrist and one in my elbow. This was fifteen years ago and it was unheard of to have a blood clot in the arm. Fortunately I did not have to stay in hospital, I went home and had to give myself blood thinning injections for 3 months. When I went back after 3 months the clots were thankfully gone. I am so scared thinking of what could have happened! And I’m convinced it was the birth control pills!!! I stopped taking them the day I found out I had the clots.
    Years later when I was 41 and my boyfriend was 36 he had a stroke due to an unknown injury in his neck; one of his veins tore a little bit somehow and a clot formed that went to his brain. He was not as fortunate as we were, the medicine did not dissolve enough of the clot to prevent brain damage. He had to have surgery to remove a part of his skull so his brain could swell from the injury of the stroke and learn how to walk all over again. We are still together after having been through so much. He is walking again but has limited use of his left arm and enough brain damage that he probably won’t work again. But he is still his personality, the one I love and he loves me still and sometimes that is all that matters.
    I wanted you to hear that you are not alone in this health crisis you are going through and that I wish you love and light in the healing journey ahead of you.
    Blessings,
    Alexa
    Seattle, USA

    Reply
  100. Andreas

    Men Hjäälp … Fy vad otäckt !
    Vilken tur att du fick komma till sjukhuset.
    Skönt att det verkar reda upp sig.

    Krya på dig Bästaste Jonna !!

    /Bamsekram

    Reply
  101. Anna

    Jonna, vad härligt att höra att du är pâ bättringsvägen. P-piller är inte bra för alla kvinnor. Själv fick jag som du, depressioner och fick râdet att byta p-piller men,jag mâdde sâ dâligt rent psykiskt att jag slutade helt och hâllet. Stor kram till dig.

    Reply
  102. Joanna

    Heja dig Jonna! Starkt att berätta om p-pillren. Det är som du säger- vet man att proppar finns i släkten så kan den lilla varningen om biverkningar innebära liv och död. Bra att du delar!

    Reply
  103. Glen Enander

    I did not even know, for, since I’ve been busy, I did not check your blog. On my father’s side, I have a Swedish heritage, and so I found your blog a while back, and I love it, for your singing, and just plain living, and the photographs, and your spirit inspire me. I’m so happy to read, in translation, of course, that you are healing. You inspire people, even all the way over here in America, in the state of Minnesota. I send you good thoughts and warm wishes and prayers. Be well. And thank you for sharing so much of your life with us. Just being who you are, inspires others to be who they are, and that is a blessing. Love from Minnesota, Glen

    Reply
  104. Anna

    Ja, man ska inte skriva andra människor på näsan hur de ska leva sina liv. Förlåt för att jag gör det ändå nu.
    Mitt tips för ökad vila och ro och tillfredsställelse i livet är att ni låter preventivmedlen fara och flyga ett litet tag och tillåter ett eller två barn komma till världen. Ni har så mycket kärlek och trygghet i er relation och den förmerar sig ytterligare om ni får fler att tycka om. Detta är en rikedom som ni just nu förnekar er. Och jag kan säga av egen erfarenhet att kreativiteten minskar inte utan ökar under småbarnstiden.
    Så det är mitt hetaste tips för ökad ro och hälsa – låt naturen ha sin gång!

    Reply
  105. Teresa

    Hej Jonna.
    Underbart att du mår bättre och att du fått en så bra vård.
    Fint av dig att berätta så öppet, så att andra unga flickor får dela din erfarenhet kring p-piller.
    Var nu rädd om dig själv och lycka till med assistenten, det låter bra!

    Reply
  106. Ashley

    Oh Jonna, so glad to hear you’re ok! I must’ve checked your blog/instagram at least a hundred times in the last couple of days in the hopes of finding a positive update. We don’t know each other of course, but after reading a long for a couple of years you feel sort of like a friend. Take care and I’m sending a lot of positive energy your way ♥

    Reply
  107. Camilla

    Åh, jag har varit inne flera gånger i helgen och kollat om du skrivit nåt för jag var så oroligt för dig fast jag inte ens känner dig :). Så skönt att se att allt är bättre och att det verkar som du inte behöver dras med några sviter efter det här. Förstår att det måste ha varit skrämmande :/ Ta hand om dig nu 🙂 Glad för din skull att du mår bra och glad för min skull att jag får fortsätta läsa dina fina blogginlägg 🙂 <3

    Reply
  108. Clemence

    Hello Jonna, I discovered your blog a few weeks ago and read all the posts (more than 300 pages :P), I love it !
    I am happy to see that you feel better know, it must have been very scary :O

    Clemence from France 🙂

    Reply
  109. Christiane

    so relieved to hear you are better and the worst is over . . . . . time to eat well and rest and sleep

    be careful with the oral contraceptives if the doctors say it was a part of the cause perhaps ……. maybe an intra-uterine device would be safer? I’m not aware of what is offered these days as menopause long ago, but please take care to get the best medical advice

    Big hug and many good wishes for your recovery from this frightening episode. Now rest, Jonna

    Reply
  110. Monnah

    Tack! Mamma hade en propp som 35-åring och morfar dog ung efter en kombo av bl a flera strokear (eller vad det nu heter), högt blodtryck och långt arbetsliv i arbetsmiljöovänlig miljö, så jag har alltid blivit rekommenderad att inte ta några hormonella p-medel. Jag är glad att jag lytt rådet och är ledsen över vilka konsekvenser denna kvinnliga ”frihet” har för sååååå många medsystrar! Jag hoppas allt löser sig till det bästa och lycka till i din p-pillerlösa framtid!

    Reply
  111. Marie

    Gråter glädjetårar av att läsa ditt inlägg! Vad skönt att höra att det har gått så pass bra för dig Jonna! Tänker på er!!!

    Reply
  112. I wish

    Fantastiskt att du mår bra!

    Vad bra att du informerar om P-piller. Förutom blodpropp finns ju ett samband mellan P-piller och bröstcancer som idag är en inte direkt ovanlig diagnos. Hm.. Det får en att undra varför det finns och sprids en allmän bild av att P-piller är ofarliga, det stämmer ju inte!? Har själv aldrig ätit P-piller, aldrig varit gravid heller, det finns andra, icke sjukdoms-framkallande, sätt att undvika graviditeter på.

    Väldigt nyfiken på den där assistenten 🙂

    Reply
  113. Verena

    Usch, symptomen som du beskriver låter väldigt,väldigt otäcka! Är så glad att allt har gått bra och att du redan mår så mycket bättre! Stor kram till dig, Jonna!

    PS: Är glad över att du tog upp det där med p-piller! Jag håller helt med dig och man borde verkligen informera mycket mer om vad det egentligen innebär att dagligen äter hormoner.

    Reply
  114. Johanna o Pano

    Hej Jonna! Vilken ruskig upplevelse du beskriver så väl, måste vara underbart va hemma igen efter denna ”resa”! <3 Vad klokt du resonerar runt stress, att du sätter stopp i tid o att du lägger in tid för återhämtning! Och att du tar hjälp nu av en assistent, spännande! =)
    Det finns mycket som kvinnokroppar utsätts för som inte är ok, vad bra att du skriver om riskerna med p- piller! Sedan har vi ju kopparspiral, koppar är giftigt för kroppen, smink, hudkräm etc som innehåller diverse kemikalier, mensskydd, etc etc listan kan göras lång o för att inte tala om att den medicinska forskningen oftast utgår från mannen o vi har ju som bekant olika kroppar,,
    Ha en underbar dag i vackra Grundtjärn! =)

    Reply
  115. Thor Banke

    Wow! Sån rädsla det måste ha varit för dig kan jag inte ens föreställa mig! Det enda jag kan säga att din berättelse fick ögonen att börja läcka. Just att få ett sådant ”anfall” utan att veta vad det är, är en av mina stora rädslor. Jag fick ett ofarligt (visste inte det vid stunden) anfall för ca ett år sedan och fick åka med ambulans till akuten. De tankar som flög genom huvudet var allt mellan himmel och jord. Och tanken att lämna detta liv med alla i det var otroligt jobbig.

    Jag känner med dig och är överlycklig av att höra stt du mår bättre och kommer att må bra!

    Jag skickar massor med styrkekramar genom etern och önskar dig all lycka i världen!
    Med vänlig hälsning,
    Thor Banke

    Reply
  116. Anita

    Jag misstänkte genast p-piller. Skönt att allt gick bra! De har en fantastisk snabb trombolysbehandling på Sollefteå sjh – må den aldrig försvinna! Det är så viktigt att behandlingen sätts in snabbt när man misstänker en propp.
    Allt gott Jonna!
    Kram Anita på andra sidan Storsjön.

    Reply
  117. Lena Berg-Nordenberg

    Så otroligt skönt att veta att Du mår bra igen. Du skrämde mig rejält så jag känner mig också tacksam för att allt gick bra även om det var en ruskig upplevelse. Nu får Du vila och gå ut i naturen och njuta igen. Det är Du mer än väl värd. Själv har jag precis fått en ny Nikon kamera så det är som att få ett nytt liv genom att testa allt med den. Jag skulle vilja dela med mig av den härliga känslan till Dig. Men jag är ändå säker på att Du själv hittar mycket inspirerande ögonblick att fånga. Ha det nu så jättebra kära vän och njut av livet. Kram från Lena

    Reply
  118. Camilla

    Kära fina själ. Så underbart att allt gick bra. Önskar dig allt allt det bästa… Jag blev själv så deprimerad av p-piller att jag fick sluta med dem.
    Idag vet jag att det finns naturliga sätt att skydda sig , för precis som du skriver – det är ju helt galet att unga kvinnor ska proppa i sig hormoner varje dag!! Jag har en vän som kan allt om naturlig prevention, om du vill kan jag maila dig hennes info?
    Stor varm kram!!

    Reply
  119. Birgitta

    Vilken spåännande läsning! Skönt att allt gått bra men förstår att det varit oroligt för dig, Johan och säkert dina föräldrar också. Hoppas att du får en lugn och skön återhämtning och ta vara på dig själv och dina kära.

    Reply
  120. Lena D

    Vilken mardrömsresa… Men som du säger, det som händer oss kan vi lägga i vår ryggsäck och bära med oss som en viktig hållplats i livet. Kanske är det just denna skrämmande händelse ni kommer att plocka fram och titta på vid något tillfälle, Johan och du. Känna djup tacksamhet över att det gick så bra ändå, tacksamhet över att människor har valt att forska och utbilda sig inom vårdyrket till nytta för oss andra, tacksamma över att ni hade varandra mitt i kaos, tacksamhet över det ni upptäckte tillsammans och över den vändning livet fick. Min man och jag har saker att ta fram ur vår gemensamma ryggsäck, svåra saker, som när de hände var ett helvete. Vi trodde det var vår ändhållplats utan återvändo, det fanns verkligen ingen lösning. Och det var då vi inom visste att det enda som återstod var att eftersom det inte fanns någon lösning att finna är alternativet att skapa en lösning. Vi överlevde, skrämda bortom vett och sans, tilltufsade intill det overkliga, men tillsammans. Då visste vi att inte ens döden skiljer oss åt. Allt som hände, och inte hände, ledde oss in på en livsresa vi aldrig kunnat föreställa oss, och efteråt vet vi att helvetesresan var en förtäckt välsignelse. Vi skakade länge efteråt, men kom igenom med en fullständigt förändrad livssyn. Livet är magiskt, det är oändligt och det är mångskiftande. Jag är så glad att det gick så bra, trots allt, för dig, för er. Ett avstamp mot något ännu större, vackrare och levande än förut. All kärlek och värme till er båda!!!

    Reply
  121. Sofia

    Hej Jonna!

    Första gången jag kommenterar här – har läst din blogg i flera år och du är helt klart min favoritbloggare med dina välskrivna och reflekterande inlägg, olika konstnärliga uttrycksformer och fokus på livet och naturen. Du verkar så begåvad i allt du gör och fin som person. Blev helt iskall i hjärtat och tårögd av chock när jag läste inlägget om att du var inlagd på sjukhus. Vilken lättnad att allt gick så bra och att du fick en god stöttning från familjen och vården i en skrämmande situation.

    Angående p-piller finns det nog både för- och nackdelar och det är viktigt att se till individen, precis som du skriver. Konstigt att du fick det utskrivet med tanke på din familjeanamnes. Risken att få trombos av hormonella preventivmedel är ca 9-12 fall per 10 000 kvinnor. En graviditet ger risken 13 trombosfall per 10 000 kvinnor. Så det är egentligen ”farligare” att vara gravid än att ta p-piller! Själv har jag aldrig kunnat ta p-piller pga att jag mådde så dåligt av biverkningarna, men jag vet att miljontals kvinnor tar dem utan att påverkas så mycket som jag. Att ha mens och ägglossa månad efter månad, år efter år, har ju också sina ”biverkningar” och risker. Det är bannemig inte lätt att vara kvinna! :-/

    Hoppas du kryar på dig och kan återhämta dig hemma i ditt mysiga bo med familjen och djuren.

    Varma hälsningar!

    Reply
  122. Erika

    Så skönt att det gått bra för dig och att du är bättre och att det verkar som att det hade med p-pillret att göra (trots att det också är läskigt att orsaken var det så klart).
    Jag vet inte om du läst om det tidigare, men ett tips på naturligt preventivmedel är att köra med Natural Cycles.
    Den hjälper ju inte att minska risken för cystor, men innehåller heller inga hormoner ;). Allt du behöver är en termometer och appen!

    Så glad att du är vid gott mod och åter hemma och nästintill återställd <3
    Stor kram på dig!

    Reply
  123. Inger

    P-piller har ju sina för och nackdelar. Ibland är det inte lätt att vara kvinna. När det var som mest krångligt för mig så önskade jag mer än en gång att män också kunde ta ”p-piller” 🙂
    Sköt om dig / kram

    Reply
  124. Åsa

    Jag vill bara säga tack för att du delade med dig av din upplevelse, dina känslor och dina tankar! Jag tror jag är en av många som känner att det du skriver om är så viktigt. Tack Jonna! Ta hand om dig och fortsätt lyssna på din själ och kropp (som jag tror du gör väldigt bra från att läsa dina ord) <3

    Reply
  125. Jenny W

    Tack för att du delar med dig, det är så viktigt att frågan om p-piller lyfts fram mer och de biverkningar som de faktiskt kan ha. Och så himla skönt att du mår bättre <3

    Reply
  126. Lena - gott för själen

    Men oj oj! Jag verkligen känner paniken där i början då synen förändrades. (Har själv migrän ibland så jag förstår hur det såg ut). Men paniken!!!

    Vad fint att du delar med dig av så intima saker! Allt för att hjälpa andra! Så fint!

    Med hopp om god bättring!

    Kram Lena

    Reply
  127. Gunilla T

    Hej Jonna!
    Många fina människor där ute har skrivit så långa fina inlägg!
    Jag nöjer mig med att skriva att jag har tänkt jätte mkt på dig sedan jag läste om din sjukhusvistelse!

    Ta hand om dig!
    Massor av styrkekramar 💓💓

    Reply
  128. Lina

    Stort TACK Jonna, för denna varning! Jag har alltid vägrat p-piller eftersom jag har en dokumenterad genetisk ökad risk för blodproppar. Men jag har av någon anledning aldrig förstått att detta även gäller enstaka akut p-piller, som jag tagit vid flera tillfällen. Det ska jag hädanefter undvika så långt jag bara kan, tack vare din berättelse. Tack! Och glad att du mår bra!

    Kram Lina

    Reply
  129. Demina

    Akuta p-p innehåller inte östrogen, utan gestagen. De kan omöjligen ge blodproppar, och ännu mindre i hjärnan (stroke). Östrogenhaltiga läkemedel ökar risken för blodpropp i ben och lungor (om än synnerligen dosberoende).
    Sluta sprid myter! Om vårdpersonal reagerat på Jintons intag av akut p-p, är de också felinformerade el har missförstått.
    Mvh, gynekolog.

    Reply
      • Anonym

        ”Vi behöver inte fler onyanserade p-pillerlarm i medierna, utan fler välgjorda studier som den nu presenterade.

        Helle Kieler och medarbetare bedömer att rena gestagenprodukter är ett bättre alternativ ur blodproppsperspektiv. Även om gestagener i sig inte har något känt samband med ventrombos, tillåter jag mig att ifrågasätta det generella i detta påstående. I en nyligen publicerad studie [6] visades att användning av desogestrel ensamt innebär en betydligt ökad risk för att kvinnan inom 6 månader inte fortsätter att använda hormonellt preventivmedel. Sannolikt kan detta förklaras av den sämre blödningskontroll som gestagena metoder förknippas med”

        Var läser du att kan ge blodpropp? Den här delen backar inte upp det du skrev. Som du ser, det hänvisas till en välgjord studie och artikelförfattaren skriver ”gestagener i sig inte har något känt samband med ventrombos.”

        Reply
    • Maeva

      Va ljuvligt med introduktionen av en gnutta fakta här Demina! (Det verkar dock på oklart sätt ha rapporterats om blodproppar efter dagen-efter-piller, men det garanterar ju inte orsakssamband!)
      En fråga: Vilken är skillnaden på dagen-efter-gestagen och det som produceras i slutet av menscykel och under graviditet? Vilken är risken för blodpropp vid graviditet jämfört med ett gestagenpiller?
      Jag vänder mig mot att medel mot oönskad graviditet dissas så lättvindigt. Hormonell prevention måste vägas mot att graviditet är långt mer riskfylld.
      Dessutom kan man läsa sig till att om man tror sig ha en ökad benägenhet för blodproppar, så bör det utredas för inte bara den som tror sig ha det, men även dennes närmsta släktingar.
      Jag tror i övrigt att Jonnas blodproppsteori är en sorts intellektualisering av ett annat problem, och det är riktigt synd, för då missas ju chans för rätt åtgärd.

      Reply
      • SabbaticalYear

        Mer fakta: ”För kvinnor som använt hormonspiral ökar risken att insjukna i bröstcancer efter klimakteriet med hela 52 procent, jämfört med de som använt kopparspiral. Andra hormonella preventivmedel ökar risken för bröstcancer med 32 procent, jämfört med kvinnor som aldrig använt hormonella preventivmedel.

        Tidigare trodde forskarna att den ökade risken försvann om kvinnan slutade med p-piller, men:

        – Nu är vi väldigt säkra på att bröstcancerrisken ökar med en tidig p-pilleranvändning och har man anlag för bröstcancer är risken fortsatt hög, sade professor Håkan Olsson vid avdelningen för cancerepidemiologi i Lund …
        Det handlar om rätt stora risker med andra ord.”

        Reply
  130. Marjo

    Hej otäckt det som hände dig,förstår att du fick panik! Det kan hända att man kan få tillfällig blind het av mycket stress man haft runtomkring sig läste tidigare då du grät för du var så stressad..men nu behöver det inte vara så kan ju vara abort pillret..men här finns en artikel av en kvinna drabbades av tillfällig blind het..ta hand om dig nu och fint att du mår bättre.Mvh Marjo.http://wwwc.aftonbladet.se/nyheter/9911/05/blind.html

    Reply
  131. Anonym

    Älskade Jonna! Du gör dig själv och din omgivning en stor otjänst om du inte går till botten med årsaken till ditt tillstånd! Du ska inte behöva att gissa dig till vad som har hänt. Insistera på att få veta vad som är felet, annars är utsikten för heling inte stor! Och det är just det vi alla vil: Ha tillbaka dig oskadd och fungerande, kanske skör och hypersensibel, men med stor talang för att visa oss det som är vackert. Get well soon!

    Reply
  132. Gunilla

    Vilken skrämmande händelse. Så skönt att du mår bättre! Och då din mamma inte fått äta piller skulle inte du heller ha gjort det, antar jag. Ett gissel… Ta hand om din kropp och knopp och fortsätt i lagom tempo : )

    Reply
  133. Tessan

    Så skönt att du är på bättringsvägen! Jag förstår till 100% vad du gått igenom då jag för några år sedan fick blodproppar i både ben och lungor. Berodde också på P-piller som jag nästintill slentrianmässigt åt sedan typ 20 år… Jag hade ingen aning om att man numera kan ha spiral utan att ha fått barn tex. Otroligt dålig info får man!

    Reply
  134. Madeleine

    Jag vill bara skicka en liten varm hälsning och önska dig ett fullt tillfrisknande <3 din blogg lyser alltid upp sinnet när allt känns instängt och tungt, och jag vill verkligen tacka för allt du gör. Du lägger ner så mycket själ i allt ditt arbete varje dag och det uppskattas av så många. Tack! <3

    Förresten, jag tänkte bara slänga in ett tips här med tanke på det du skrev om p-piller och allt. Jag är likadan nämligen, har provat en massa olika sorter men det har aldrig funkat. Jag kan inte äta hormoner helt enkelt, jag mår dåligt av det och inget i världen skulle få mig att börja igen. När jag träffade min nuvarande karl provade jag att köpa en p-dator(jag använder pearly men numera finns ju även natural cykles appen bland annat) och det var det bästa köpet jag gjort. Du kanske vet vad det är, men man mäter kroppens basaltemperatur direkt när man vaknar och efter några månader känner datorn igen din menscykel och kan säga om du är fertil eller inte. Man kan alltså ha helt oskyddat sex på de gröna dagarna och komplettera med t.ex kondom på de röda(risken att bli gravid är endast ca 6 dagar per månad). Förutom att det har gett mig en större frihet har kunskapen om min egen kropp varit helt oumbärlig. Det är så lite man får lära sig om det här, det är helt sjukt egentligen. Från att ha knaprat akut p-piller så fort något hänt i rädsla att kunna bli gravid så vet jag precis när den risken finns och inte och jag kan kontrollera allt själv på ett helt annat sätt nu. Så kolla upp det om du tycker det verkar vettigt, men det är ju inte säkert att det passar just dig bara för att det passade mig 🙂

    Reply
  135. Carolina

    Jag ar ledsen att det hande dig, vi ar alla olika och visa kan hoja pillrena till skyarna men andra tal dem helt enkelt inte. Jag tror jag har testat alla piller det finns men blev tillsagd att sluta med dem eftersom det andrade min personlighet for mycket. Jag blev valdigt glad nar jag hittade NaturalCycles vilket ar en metod dar man mater sin kroppstemperatur varje morgon och den raknar ut nar man kan bli gravid eller inte. Har aven hjalpt mig att forsta min kropp mycket battre och forsta varfor jag mar som jag mar visa dagar 😉 Skulle verkligen rekommendera det, och Inga mer hormonforandrande medel! Hoppas du forstar vad jag sager, har bara ett engelskt tangentbord…

    Styrkekramar for att du ska komma tillbaka till ditt ratta jag igen sa snabbt som mojligt.

    Reply
  136. Emma

    Åh fy vad jag känner igen mig i din beskrivning av den där hemska undersökningen. Jag fick en stroke i februari och för att hitta orsaken fick jag ju gå igenom en massa undersökningar och den där var en av dom. Jag som har extremt lätt för att kväljas/kräkas, ursch vilken panik. Är sjuk stolt att jag klarade det och precis som du så började jag gråta efteråt!
    Krya på dig och ta hand om dig!
    /Emma

    Reply
  137. Rebecka

    SÅ himla viktigt och modigt att du berättar om detta. Berättelser om kvinnohälsa behövs, så tack för att du delar med dig. Krya på dig! Du är en stor inspiration.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.