Det värsta och bästa ljuset

Godmorgon solstrålar!
Jag tog en rejäl sovmorgon i morse. Om jag har möjlighet att välja själv så tycker jag om att låta veckans första dag få smyga sig på litegrann, istället för att kastas in i allt som ska göras. Vakna upp försiktigt och komma fram till vad dagen ska innehålla. Det påverkar nästa hela resten av veckan på ett positivt sätt. Men det är klart, det är inte alltid läge för mjukstarter, men om det går så tar jag gärna den chansen.
Så det har varit en ganska lugn förmiddag här hemma idag. Om en liten stund så ska jag bege mig iväg till Sollefteå. Min pappa Ulf har varit hemma i Grundtjärn under helgen och ska nu tillbaks till Götet igen. Så då tänkte jag åka med till stationen idag och passa på att handla och göra lite ärenden. Det är inte ofta man är i stan så då får man helt enkelt passa på!
Något jag verkligen älskar med den här tiden på året är att om det är en solig dag, så är solljuset sådär mjukt, varmt och försiktigt. Som att uppleva en enda lång solnedgång. Jag mår väldigt bra av det ljuset, även om det nog inte är tillräckligt för att producera det viktiga D-vitaminet som vi behöver. Men en stor anledning till att jag mår så dåligt i april och mars är för att det solljuset är så hårt, kallt och påträngande. Det kan liknas vid när man ligger och sover på natten och någon plötsligt tänder en stark lampa och man måste öppna ögonen. Ungefär så, fast det pågår i två månader.

Ljusförhållanden för mig är väldigt viktigt för mitt välmående. Som t.ex i skolan. Minns ni? De fruktansvärda ljusrören som skapade ett ljus som borrade sig in i själen på en. Fyfasen. Känner mig aldrig så trött och ful som när jag står under ljusrör. Vissa lampor skapar verkligen ljus som jag mår direkt dåligt av. Ofta i frisörsalonger är det också sådär superstarkt ljus som gör att jag tittar mig i spegel och tänker “Shit…ser jag ut sådär?” haha.
Jag förstår ju att starkt ljus behövs på vissa ställen. Som t.ex när jag och mamma förr jobbade med silversmide. I verkstaden/smedjan hade vi något som kallas för “dagljus-lampor”. Jag fick för mig att det säkert var nyttigt att sitta vid dessa lampor under vinterhalvåret, men ush, så fort jag ser det ljuset mår jag dåligt. Blir trött, får ont i huvudet och ont i ögonen.

Det vackraste ljuset jag vet, är ljuset innan en solnedgång, en soluppgång eller under sådana här dagar vid sena hösten. Vilket ljus trivs ni bäst i?
Jag är så himla glad, för att Nanook har blivit så duktig på att vara helt lös nu. Vi har tränat honom ganska mycket sedan man fick ha hundar lösa när jaktsäsongen började. Jag får ju ofta frågor om just den biten. “Varför är inte Nanook lös? Varför måste han gå kopplad?” Även om han är världens snällaste så har han också en stark jaktinstinkt. Får han upp ett spår så sticker han. Men bara en kort stund. Han försvinner aldrig som riktiga jakthundar gör. Sen har han en väldigt stark frihets-instinkt haha. Han springer iväg för att han helt enkelt vill ut på egna små äventyr. Och jag klandrar honom inte, om jag vore en hund skulle jag definitivt göra samma sak så fort jag får chansen. Vem vill gå i ett koppel hela dagarna när man har ängar och skogar att springa i?

Senaste tiden har han blivit väldigt duktig. Kanske för att han vant sig med att gå lös. Det är inte längre något han måste “rymma” sig till för att få uppleva. När jag öppnade dörren förr så kunde han smita ut och vara borta vid horisonten på en sekund, för han visste att jag tog fast honom om jag fick tag i honom. När jag öppnar dörren nu, så stannar han och väntar på att jag ska följa med ut. Sen kan vi gå igenom hela byn tillsammans. Han bredvid, eller några meter bakom eller framför, men vi går tillsammans. Han vill följa med, och sticker inte iväg, och det är jag så glad för. Sju år tog det, innan vi hittade ett sätt som funkade. Men det är så värt det!

Så nu brukar jag jämt ha på honom en reflexväst, eller som i detta fall, en liten reflex-slips haha. Han rev sönder sin reflexväst så jag var tvungen att klippa till en liten remsa istället. Men jag ska köpa en ny reflexväst nu. Det är så bra att ha på sig nu när det är mörkt ute .
Såg att jag fått önskemål om att ha mer bilder på katterna! Det ska jag tänka på. Det är dock så svårt att fota katter. De rör sig så fort och det känns nästan som de undviker kameran med flit. Men i morse fick jag den här bilden på Nayeli. Toulouse ligger nog fortfarande i sängen och sover. Han kliver inte upp förrän när Johan kommit hem på kvällarna. Han är en riktig latgris ♥
Det var skönt att få en liten stund i solen idag. Nu gäller det verkligen att passa på medan man kan. Vi ska ju klara oss igenom en lång vinter nu.

Nu ska jag göra mig redo och fara iväg med pappa till Sollefteå. Jag tar med mig kameran utifall att jag ser något vackert på vägen. När jag kommer hem sedan ska jag svara på kommentarer på senaste inlägget.
Det är inte klokt vilket engagemang ni har! Ett sådant “simpelt” inlägg, men så mycket kommentarer och likes. Snacka om att jag blir peppad på att blogga. Ni är underbara ♥

Hoppas ni har en underbar dag! Så hörs vi snart!
Kramar

35 Kommentarer på “Det värsta och bästa ljuset

  1. Magnus

    Här har det varit en solig helg, men ack så blåsig. En enveten, isande vind. Men, i lördags jag fick äntligen chansen att tvätta och städa sommarbilen inför vintervilan så nu står den under “täcket” i garaget. Och igår blev det faktiskt en tur med mc’n också, men den fick bli kortare än vad jag hade tänkt. Det blev för kallt om tårna! 😀
    Nu gäller det att ladda om för ännu en arbetsvecka! Ha det fint där uppe i skogen!

    Reply
  2. Sharon Johnson

    I would love to live the life that you do with no hassle from town living being surrounded by gorgeous nature and doing what you love, you are truly blessed.Thank you for this lovely post it warms my heart. Have a wonderful day.

    Reply
  3. Mor A' Lena Eriksson !

    Jag tycker ljuset på morgnar när det börjar gry o djuren börjar komma i rörelse är bäst o skymningen likaså ! Tack för vackra vyer o foton på natur o djur ! Ha en fin fortsatt måndag
    ?

    Reply
  4. Cina

    Jag har exakt samma problem med ljus ute och starka lampor inomhus. Och höstens mörker som kommer smygande tidigare och tidigare på eftermiddagarna gör mej ingenting. Men däremot när ljuset återvänder i mars, april är det väldigt jobbigt, jag blir väldigt “låg” och nästan “nere”, fast inte som depression. Jag läste någon forskning på det att det kan ha och göra något med hypofysen, hjärnans kemi eller ngt liknande. Och sedan jag drabbades av utmattningssyndrom för två år sedan är det än mer besvärligt med starkt ljus/lampor, och även bilmotorer som bullrar (jag bor i en förort till Stockholm och här är mycket bilar, huvva! här är stressen helt sjukt optimal och livet levs som en “hund i koppel”) Även om det bara är några kilometer ut till naturen här, så går det inte att jämföra med den storslagna naturen uppe i Norrland! Och jag är evigt tacksam att vi har släktgården där uppe i Medelpad att åka till och naturen; bergen, älven och vyerna! Tycker du formulerade det så otroligt bra när du beskrev här i texten din hund Nanooks frihetskänsla; – “Vem vill gå i ett koppel hela dagarna när man har ängar och skogar att springa i?”. Tack för allt det du skriver, det är så stärkande och inspirerande, du har författar-talanger!

    Reply
  5. Marit

    Hej Jonna, vad bra du beskriver hur det känns att vara i olika sorters ljus, det är precis lika för mig! Jag har undrat varför jag också mår dåligt i mars och april, men nu fick jag ju förklaringen av dig. Du är så bra på att beskriva allt! Jag har samma känsla för ljusrör som du, känner mig ful, eländig och på nåt sätt “naken och försvarslös” under ljusrör.
    Ett tips om att fota katter: en sovande katt rör sig inte 🙂 och då kan man få fina och mysiga bilder av dem. Det gäller även att passa på då de sitter tex i en stol och tvättar sig, det går inte att tvinga dem att posera, att fota katter är helt och hållet på deras egna villkor 🙂
    Jag har en önskan: kan du göra ett inlägg om hur det blev sen ni renoverade hallen efter vattenläckan? Det skulle vara roligt att få se några bilder från den. Ha en bra arbetsvecka!

    Reply
  6. Maria

    Ja visst är höstljuset underbart! Jag har heller aldrig känt mig påverkad av höstmörkret. Men på våren när ljuset kommer tillbaka mår jag riktigt dåligt ibland. Trött ända in i märgen, huvudvärk och ibland nästan illamående och värst blir det riktigt soliga vårdagar – har aldrig reflekterat över att de skulle vara olika sorters ljus som gör det, men låter troligt. Jobbigt är det på våren i alla fall – och underbart nu 🙂

    Reply
  7. Karin

    Vad härligt för Nanook att han kan springa lös när ni är ute. Så ska hundar ha det! Vår golden springer lös och han sticker sällan långt bort. Han går sina egna vägar i skogen men har alltid koll på var vi människor är. Och har vi med en ryggsäck med fika, då håller han sig oftast inom en 3 meters radie 🙂

    Reply
  8. Iza

    Jag älskar ljus. Jag älskar mörker. Men jag föredrar ljuset en tidig förmiddag, alternativt ljuset i skymningen, innan solen går ner. Det härliga nästan alltid varma underbara kvällsljuset, även de dagar allting känns så otroligt rått och tråkigt. Men just eftermiddag, innan den blåa timmen, innan solen lämnar och innan allting mörknar.. Det ljuset. Wow. Det är helt underbart.
    Ibland även ljuset efter solen gått ner, beroende på hur/vart och när. Det är också favoritljuset. Längtar lite tills man får lite mer kontakter häromkring så man kan börja fotografera porträtt mer, jag är hellre bakom än framför, om det inte är något speciellt.. men naturen är ju en rätt awesome modell den också. <3
    Bästa med flytten till Norrland? Sommarljuset som aldrig tar slut. Bästa med Norrland part 2? Kalla kyliga och vinternätter med faktiskt, SNÖ. Bästa med Norrland del 3? Norrskenet, ofc. Och magiska underbara vackra helt otroliga nätter med vackra stjärnor. Ska bli spännande att möta vintern här från början, inte komma in i slutklämmen av det.
    Det snöade lite i fredags, nu är det lite småvitt bara, och fryst. Men Snö i oktober är det första gången för mig.. Det är kul, häftigt och underbart. Hoppas det kommer mer snö till veckan nu <3
    Nu ska jag sluta svamla, och önska dig en skön måndag! KRAM

    Reply
  9. Therese

    Åh, jag glömmer nästan bort att du har katter också. Jag tänkte lite på skillnaden mellan att ha katt och hund för några dagar sedan när du lade upp bilden på nanook i fåtöljen när du arbetade. Jag har en katt och hon ska vara med precis överallt. Hon klättrar över datorn och böcker, pillar på allt jag håller på med och hon lyssnar ju inte precis som en hund haha. Har du någonsin samma problem? Hade jag varit du så hade jag haft en miljon kattassar på mina målningar och lika många färgtassar på golvet ?

    Reply
  10. Luna

    Hello Jonna, such beautiful autumn colors, looks very peacefull. Nanook melts right into it. We went to Brussels yesterday to see our oldest son. Big cities are to noisy for me. My youngest son and I have been both diagnosed with Asperger, Autism, so noise, lights everywhere are very tiring. So I do understand about the lights, altough I do use a magnifying glas with lamp for small artistic jobs. My son works with astrophotography and wears special glasses behind his computer, but no strong light in our house?. The way you live and what you realise, I am sure you are a sensitive person, you live in the best place and circumstances for your artistic skills, keep up the good work, I enjoy it very much and my others??

    Reply
  11. Lindan

    Vad skumt…gick faktiskt och tänkte på det där med olika LJUS i förgår…Jag har också väldigt svårt för skarpt ljus, spotlights, eller “matsals-ljusrör” som jag kallar det.Huujeda mig! Mysfaktor NOLL liksom!! Faktum är att vi på mitt nuvarande jobb brukar försöka smita ut från lunchrummet och sätta oss någon annanstans (ute i seconhandbutikens soffor tex.(vilket vi egentligen inte alls “FÅR”…. ) och fika..!
    Det är något nästan brutalt över ljuset en viss tid på dygnet, och speciellt vid vissa tider på året. Jag föredrar oxå mjukt ljus…Snällt ljus…smickrande ljus!! 😉 🙂 Dessutom GILLAR jag faktiskt mörker…Och jag ÄLSKAR höst!!

    Igår blåste det nästintill STORM här, och då (smart!?) passade jag och min vän Krister på att ge oss ut på en liten fotorunda. Det var strålande sol, iskallt och “FLYGASOMENVANTE-BLÅST”!! Vi hittade en supervacker plats bortanför Gränna, ett litet naturreservat precis nere vid vattnet. Och JESUS vad det blåste!! Gick värsta surfvågorna där!! 😮 Vad jag skulle komma till (haha…här “spånar jag iväg” som vanligt.. 😉 ) var att vi pratade om just LJUSET, och hur jag oftast tycker det blir bättre (och mer intressanta!) bilder när det inte är klarblå himmel och sol…haha….

    Guuud vad BRA att Nanooks rymningstendenser förbättrats! Det är ju skönt för er bägge om det kan funka…! 🙂
    Jaaa – mer kattbilder vill vi haaa!!! <3 <3 <3 😀

    Nu måste jag stöka vidare här…Men vill oxå passa på att säga GRATTIS till framgången med Patreonsidan!! Förstår verkligen vad du menar om att kunna skapa mer "obundet" och fritt!! Önska dig ALL LYCKA med detta!! Så fort jag är tillbaks i "normal arbetssituation" kommer jag också att stödja/följa dig där….! <3

    Kraaam!!/ flygande vanten

    Reply
  12. Jenny

    Jag trivs bäst i det mjuka ljuset på eftermiddagen och precis innan skymningen. På sommaren är den allra bästa tiden runt 18 (nere i Småland) för då är så mjukt, varmt och härligt ljus. På hösten tycker jag den mest fantastiska stunden på dagen är timmen innan solen försvinner ner bakom trädtopparna. Jag hör även till, som så många andra som kommenterat, till den tappra skara som älskar höstmörkret. Samtidigt finns det inget bättre än de ljusa, långa sommarkvällarna. Men, det är ju det som är det fantastiska med årstider- varje säsong har sin egen charm. Just säsongsväxlingarna saknade jag jättemycket när jag bodde i Australien. Där var det liksom bara vinter och sen POFF så var det helt plötsligt sommar.. 🙂

    Reply
  13. Gale Harris (U.S.)

    Dusk, just as the last color fades, is my Magic time of day. Just the barest sliver of remaining light, but no torch/flashlight needed yet. Full of mystery and quiet.
    My dog has become so wonderful off the leash. Fully enjoys her freedom and exploring, but always there as soon as I call. The other day I was lost in a woods and she stayed so closed to me that I didn’t have to worry about where she was while I was trying to figure out where I was.

    Reply
  14. emblas.se

    Haha, och jag trodde att det bara var min katt som undviker kameran… Ibland tar hon till och med tassen och liksom “trycker bort” kameran när jag ska fota henne…^^ oh well!
    Trevlig vecka!
    kram
    Emma

    Reply
  15. Janet Doane

    Just spent some time looking at Google images of Sollefteå… it looks like such a sweet, small town. We used to live in Friday Harbor, on San Juan Island (just six miles across the Haro Strait to Victoria, BC) and there are about 3,000 year round residents swelling to 10,000 in the summer, so Sollefteå is a bit larger, but still small, which is so nice. I like small towns – large enough to have most things you need, but without frenetic city energy or freeways. And you live far enough away for absolute peace, blessed peace. We are starting to explore places we can move to, for that peace… I thank you Jonna for helping me to realize just how much I needed, wanted, this so deeply!

    I too have strong reactions to the light, the seasons, how they effect me… and fluorescent lighting makes me feel terrible too! I think that was one reason when growing up, being in school it was so hard. If the light isn’t “just right” in the house, the studio, or kitchen, I have to fix it right away, lol! Here it is often in early autumn when the light gets that overly strong look – “brassy” is a word I use to describe it. Now it is soft and sweet… a few days of sun before more rains come… I always savor your photos, your stories… thank you so much for sharing your life with us all!

    Oh… and I drink Yogi Tea too… for the six months I’ve been enjoying their Chai Roibos which I brew with Yerba Mate topped with a coconut-date “milk” I make in the blender – so delicious, and it’s a perfect morning wake-up tea for me. Much love dear Jonna!!

    Reply
  16. Cathy

    Such a lovely post! I am also in love with late autumn light…it is somehow very soothing and restful even in the middle of the afternoon…more golden and feels soft on the skin…glorious and somehow made even more special with the knowing that it will not last. However, I do love the dark as well. Nothing is so cozy as the day fading into night over a homestead. I’m the same too when it comes to harsh light in the spring…puts me off when the sun is super intense before the trees have leaves to shade us, but I tell myself it is needed to burst the buds opened! What a joy it is to find pleasure in the simple offerings that the seasons bring…that’s what I call living the good life! Peace, Love, & Light to you always! <3 <3 <3

    Reply
  17. Janusz

    I watched your Patreon videos and checked the site. Frankly, I do not have good feelings about it. Perhaps you plan to write a post about it here before I comment
    on it more. Let me just say for now that you practically add another blog on top of an existing one. You are already stretched out very thin. There are only so many
    things one can pay attention to. I have a feeling that this may be an end to your existing blog as we know it. I expected that you simply provide an opportunity for
    your readers to donate money as other sites do.

    In these videos and today’s pictures you look exhausted already and it only November. I think that if it it gets worse you should seriously consider booking a week of vacation in some warm and sunny place. Get away from it all and just lay flat in the sun to recharge your batteries. Now I can see the deep, instinctive wisdom
    in my Maria. I wrote that she was a sun junkie. In Summer all she wanted to do was to lay in the sun anywhere, anytime in her swimwear. She used to devour every
    sunray she could, store it somewhere and radiate it in winter. It was too hot to sleep with her. She was like an oven. I rather freeze than be too hot. When I was
    a teenager I used to wear only a T-shirt under a jacket in -25 C˚. I understand Johan the Shirtless perfectly.

    Fantastic that you managed to train Nanook run freely and not run away. We used to have a German, shorthair pointer. They are bred to run and explore. It was such
    a pleasure to watch a joy in this dog acting on his instincts.

    Reply
  18. Lily in Montana

    I couldn’t agree more with your post and all of the comments about the beautiful light of autumn. There’s something so welcoming about it, comforting and warm, an instinctual response, perhaps, to the long shadows and the soft golden light after the harshness of summer. This is definitely my favorite season. It’s nice inside, as well, because the low angle of the sun through the windows throws sunlight further into the rooms, flooding them with light. We’ll turn the clocks back on November 5th, so sunset will be about 5 p.m., and we’ll have the lamps on before dinnertime. It’s such a nice feeling to be cozy inside, eating in the circle of lamp- and candlelight while the wind blows the rain and snow against the windows.

    What a good boy Nanook is, to stay nearby you. Yes, it took many years of training, but it’s well worth it. Being on a leash is for his safety and your peace of mind, but it makes me happy that he can run free now sometimes. He always looks so happy when he’s out with you. We take our dog for a walk nearly every day, but on a leash. He’s too stubborn about following the interesting smells, and just ignores anything we tell him to do.

    Have a good week, and enjoy the sunshiny days!

    Reply
  19. Kristine

    Høstlyset <3
    Med kattene her på gården er det tvert om – de springer mot linsa så fort jeg tar frem kameraet. Men det har samme resultat da; det blir ikke så mange kattebilder.

    Reply
  20. Anonym

    I laughed when you mentioned the hair dresser lights haha I feel the same way and I look so old in it. Fluorescent light is the worse! I love your photos with the glow of the fire, it makes me imagine your home so peaceful and cozy. I have a gas fireplace, it is not the same but I should remember to light it more often and try to get the same feeling. I live near Los Angeles, it doesn’t get that cold, and we don’t see a big change in seasons. Autumn there must be so beautiful! Enjoy 🙂

    Reply
  21. diow

    morgon eller kväll? jag tror det är alla små vattenmolekylerna
    på morgonen som gör den lilla skillnaden på marginalen
    vattnet kastar ljuset åt alla håll

    Reply
  22. merrill

    The light this time of year is absolutely magical! We had an epic storm that came in off the Gulf of Alaska and dumped 12 cm of rain in 36 hours… the next day it was crystal clear and stunningly beautiful. I did exactly what you did in the last photo; basked in the warm glow of the sunshine. As we head into the Long Dark, every sunny day will be a gift. I live in a temperate rain forest where we don’t often get to see the sun (300+ days a year of cloudy weather!) so can relate to today’s blog. With all the clouds we have, we spend a lot of time in the evenings in front of the fireplace to enjoy its warmth and light. Looking forward to your next photos… M

    Reply
  23. Anneli Fridén

    Bästa ljuset – i skymningen o gryningen… Synd bara att just det ljuset är så flyktigt , ändras o försvinner innan man hinner blinka. Om man vill fånga det på bild så gäller det att ha kameran redo i just rätta stunden, annars dansar det iväg, gömmer sej, tittar plötsligt fram bara för att glida iväg med ett gäckande leende på läpparna liksom älvorna som dansar bort över ängarna…
    Men älskar ljus av alla de slag. Inte lysrör då, skarpt vitt onaturligt o huvudvärksframkallande. Fy o blä o usch..!
    Men solljus som silar mellan löven o trädstammarna är så magiskt o vackert eller soldisljuset o norrskensljuset .. o de svaga vintersolljuset som precis når horisonten, sprider glitter över snöklädda landskap innan den dalar, färgar himlen rosa o flämtar till som en slocknande ljuslåga.
    Varje årstid har sin charm o sitt speciella ljus. Jag däremot piggnar till av vårljuset, får energi o ork att göra saker , som om nån tänder en lampa inne i huvet som varit släckt större delen av den mörkare årstiden då det istället är som nån släckt lyset o jag liksom famlar i mörker o blir så vansinnigt trött o tappar all ork o energi..
    Men mörker är ju bara avsaknad av ljus… så för att försöka råda bot på det så älskar jag att tända massor av färgglade glaslyktor med värmeljus – Ikea here I come!.. och köpte mina första ljusslingor med små stjärnor på koppartråd – med det passande namnet Fairylight – som gör mej så glad varje gång jag ser dem lysa upp sådär lagom mjukt o behagligt 🙂

    Reply
  24. Lars 8463

    Gomorgon Jonna
    Klockan är mycket så jag hinner
    bara säga att det inte beror på ljuset. Utan på att det är ett inbyggt fel i alla speglar.

    För när jag har fönat och borstat
    mina ögonbryn.
    Kammat mittbena på mina
    tre strån (brukar variera frisyren
    med två strån till höger eller vänster)
    Så är Jag SUPERSNYGG! ?
    KRAM

    Reply
  25. Jossan

    Ja, ljuset på hösten är verkligen underbart! Så länge man inte sitter och kör bil och får stark sol direkt i ögonen! Hahaha, då är det mindre kul!
    Men va roligt att ni fått Nanook att vara lös! Älskar när man kan/får ha hunden lös, för jag ser sån glädje i min Nastis ögon när hon får vara lös. Hon älskar att springa, och då matte inte är så duktig på det så blir det mycket spring när hon är lös. Därför är hon bara lös på platser utan trafik. Men fram och tillbaka springer hon! Lukta och kolla och sen springa till matte och kolla läget för att åter igen springa en bit framför och nosa lite mer. 🙂

    Får man fråga hur det går med Johans hund? Det var länge sen det var någon uppdatering om honom. Har han det bra på pensionatet än, eller har ni sålt honom? Jag hoppas vovven har det bra iallafall! 🙂

    Reply
  26. Lotta

    Åh jag håller verkligen med dig om ljuset nu på hösten och vintern i synnerhet. Minns när jag pluggade i Härnösand och var ute mycket och promenerade. Tog med mig en matsäck och tog en lång, lång runda upp på en skidbacke där, sedan satt jag med varm choklad mellan stelfrusna händer och bara myste. Det var så oerhört vackert med den lågstående solen. Och så underbart skönt. Sånt ljus får jag mycket mer energi och ro av än något annat. Och jisses ja, lysrör och allt sånt kallt ljus får jag också både huvudvärk av och blir något så grymt trött och nedstämd av. Men jag minns också när jag var liten hur jag konstant blev tillsagd att tända lampor när jag läste, men jag satt hellre i dunkelt ljus. Samma sak när jag pluggade och gjorde läxor — ville helst sitta på en mörk plats. Då kunde jag fokusera bättre. Hahaha, och det var så roligt att läsa om det du skrev om att vara hos frissan. Har tänkt precis liknande tankar när jag suttit i stolen och försökt att inte titta i spegeln. Uscha säger jag bara. Hemska tider.

    Men gud vad skönt att Nanook kan gå utan koppel. För er båda! Loke är nu strax tre och ett halvt och jag hoppas verkligen den dagen kommer då han lär sig att hålla sig i närheten utan koppel. Han KAN ju, men bara om jag är på hugget. Han märker ju med en gång när min fokus skiftar och jag stannar med kameran t.ex. DÅ far han iväg. Och det är ju inte roligt heller för vare sig honom eller mig när vi inte kan slappna av och bara strosa. Dock så har han blivit mycket bättre på att hålla sig i närheten i själva trädgården kring huset, så det är ju ett gott tecken. 🙂

    Vill passa på jag med och gratulera till alla “sponsorer” på Patreon. Alltså, vilken respons! Såg din tack-video också och blev så rörd och himla glad för din skull. Jag förstår hur lättande det måste kännas att få lite mer frihet och tid till ditt eget skapande. Vill så jättegärna sponsra dig med men jag har ju ingen egen inkomst, hade inte tvekat en sekund annars! Får se hur det blir framöver — kanske blir ändring snart, och i såna fall så kommer du ha mitt stöd med. Önskar dig ALL lycka till med detta nu och någonstans känner jag ju att detta kommer gå hur bra som helst för dig.

    Många kramar! <3

    Reply

Lämna ett svar till Anonym Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.