Drömmar som ger perspektiv

Av någon märklig anledning var jag sådär obeskrivligt trött idag. Jag kände mig alldeles energilös och allt jag tänkte på var att få gå och lägga mig. Så på eftermiddagen runt fyra tiden så gick jag och la mig en stund. Jag somnade hårt och drömde en dröm som fick mig att vakna alldeles kallsvettig.
Jag drömde att jag vaknade, och gick ner för trappan för att gå ner i köket. Men när jag kom ner för trappa var jag inte längre i mitt hus här i Grundtjärn. Jag var tillbaks till lägenheten i Göteborg. Den såg ungefär likadan ut, bara att den var mycket större. Det var kväll och ganska mörkt överallt. ”Johan!!” ropade jag förtvivlat. Men jag fick inget svar. Jag sprang omkring i lägenheten, i stora rum och långa korridorer för att leta upp Johan, men han fanns ingenstans. Jag grät och skrek och det kändes som om allt som hänt under alla 6 åren bara varit en dröm. Att jag nu vaknat och insett att jag fortfarande bor kvar i Göteborg. Och att Johan bara existerade i en dröm. Det var en sådan fruktansvärd känsla att jag bara vill gråta när jag går igenom drömmen i huvudet igen.

Plötsligt kom Johan in genom ytterdörren. Jag blev så lättad och överlycklig att han fanns. Han hade bara varit ute och slängt soporna.
Allt kändes nu bättre, men väldigt förvirrande. Vi gick omkring i den stora, lyxiga lägenheten, som tydligen var vår. Utanför fönstret syntes en vägg av höghus med lysande lampor i fönstren. Vi gick in i ett gigantiskt vardagsrum och satte oss i en väldigt snygg soffa. Ett vardagsrum, som jag drömt om att skaffa i flera år här i Grundtjärn. Men där i drömmen, så kunde jag inte glädjas åt någonting. Det spelade ingen roll hur fint och glamouröst livet där i lägenheten verkade. Vi hade allt man kan drömma om. En espressomaskin och en TV som täckte en hel vägg. Vackra golv och stora garderober med spegelväggar. En spiraltrappa som ledde upp till övervåningen i lägenheten.
Men allting kändes kallt. Jag fick en känsla av instängdhet. Som om jag befann mig i ett fängelse. Johan fanns där, men allt annat som jag älskade i livet var borta. Inga djur, ingen trädgård, inga öppna vidder, ingen vedspis. Ingen själ.

Sen vaknade jag till på riktigt. Alldeles panikslagen och svettig. Jag hade sovit i två timmar och kände mig alldeles snurrig.
Jag rusade upp ur sängen och sprang ner för trappan. På vägen ner ropade jag ”Johan?!”, och till min stora lättnad fick jag höra hans varma röst från köket. När jag kom in möttes jag av ett leende där han satt och skrev vid köksbordet. Jag fylldes med en djup glädje.
Allt fanns kvar. Jag var hemma, med allt som jag älskar. Utanför lyste kvällssolen med sitt gyllene ljus över ängarna och jag kände en känsla av att vara rikast i världen, trots att ingen lyxig soffa, ingen TV eller espressomaskin syntes till. Men framför vedspisen låg lite aska från veden vi eldat tidigare i morse. På trasmattorna syntes lite hund och katthår från våra älskade djur. På diskbänken låg disken prydligt uppställd i diskstället, som Johan diskat medan jag sov. Jag var hemma. Och plötsligt kände jag en sådan kärlek till alla de där små sakerna, som ibland är lätt att förbise, men som i det stora hela ändå betyder så mycket. Små tecken, små saker som ger hemmet en själ. Små tecken på att man är omgiven av kärlek.

081101Ibland behöver man se saker från ett annat perspektiv för att verkligen uppskatta det man har. Ändå känner jag tacksamhet varje dag för att jag bor i Grundtjärn och lever min dröm. Men nu ännu mer. Ibland har jag varit rädd att jag just ska vakna upp och inse att allt var en dröm. Men det blir lätt att man känner så, när allt känns lite för bra för att vara sant. Speciellt sen Johan kom in i mitt liv. Han satte guldkant på min guldvärld.

081103Det är så lätt att man ibland blir förblindad av att sträva efter något bättre hela tiden. Det är väl egentligen en naturlig instinkt till att få sitt liv tryggare. Men ibland spårar det ur. Speciellt som vårt samhälle ser ut idag, där vi hela tiden påminns om vad vi ska köpa för att få ett bättre liv, hur vi ska inreda, vad vi ska ha för kläder, hur vi ska se ut. Vi matas omedvetet hela tiden av allt som får oss att känna att vi måste ha mer.
Men det är det som är grejen. Att vi ska känna oss lite missnöjda med vårt liv så att vi ska lägga våra pengar på att fixa till allt. Fixa vår fasad.
Problemet är att vi aldrig blir nöjda, så länge vi bara fixar ytliga saker.

Det är nog väldigt svårt att komma bort från det och inte påverkas. Vi gör nog det alla, mer eller mindre.
Men denna drömmen fick mig att verkligen se från ett annat perspektiv. Det behövs ibland. Att bli påmind om det man har, och inte hela tiden bara påminnas om det som vi inte har. Att varje dag verkligen ägna en stund åt att känna tacksamhet för livet, och känna tacksamhet för allt som man har.
081102Nu ska jag ta en kvällspromenad med Johan och hundarna. Kanske gå förbi kvigorna och se hur dom har det denna vackra augustikväll. Andas in lite sensommarluft och sedan äta några varma mackor. Sedan hoppas jag att resten av kvällen och en bit av natten spenderas inne i ateljén. Nu när jag sovit en stund på eftermiddagen lär jag nog vara ovanligt pigg senare.

Hoppas ni mår bra allihopa, och att ni har en jättefin kväll! Ta hand om er ♥
Kramar

101 Kommentarer på “Drömmar som ger perspektiv

  1. Camilla

    Om du känner dig trött Jonna ska du äta mycket Järn, glöm inte det. Kött fisk kyckling samt grönsaker med järn. Har haft 9 års trötthet och äntligen hittat orsaken, kanske! Vi kvinnor tömmer lätt våra järndepåer.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för tipset Camilla! 🙂 Jag brukar äta vitamintabletter en gång per dag som innehåller järn, så jag hoppas jag får i mig tillräckligt 🙂
      Kram på dig ♥

      Reply
  2. Jonny Hallberg

    Tack för att du berättade om din dröm. Den fick mig att tänka till och känna efter. Behövs i bland när hjulen börjar snurra för fort.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh men tack Jonny! ♥ Vad glad jag blir o höra att min dröm också kunde få dig att tänka efter lite.
      Ja det behövs ju ibland när allt snurrar på för fort, som du skriver.
      Kramar ♥

      Reply
  3. Pernilla

    Du är så klok! Det är som du skriver- när man är ute mycket på sociala nätverk så bombarderas man med snygg inredning, snygga kläder, vackra hus osv. Men när det kommer till kritan så spelar inget av det där någon roll så länge man har det man älskar mest.
    Hoppas du har en fin kväll och ta hand om dig!

    Reply
  4. Birgitta

    Så fint du skriver. Du är så klok och har så rätt i att man behöver se sig själv utifrån ibland! Ha en fin kväll!!

    Reply
  5. Annica

    Här sitter jag och äter varma mackor och håller med dig till fullo 🙂 Försöker också känna tacksamhet varje dag för det jag har och visualierar det jag vil ha…och det är sällan saker utan andra värden i livet. Ha en underbar kväll!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh vad kul att du också åt varma mackor den kvällen! 🙂 Och så fint att du också försöker känna tacksamhet varje dag. Det tror jag är nyckeln till mycket. Kramar ♥

      Reply
  6. Ann-Charlott

    Tack för att du berättade, så fint med dessa insikter i unga år. Min man har brukat påminna mig när jag känt mig ”liten” och behövt peppnings-ord. ”-Titta på vad du har vännen och då kommer du förstå hur mycket livet har begåvat dig och oss som är din familj med” Vi har så mycket att vara tacksamma för men glömmer att säga ordet Tack på de mest O-väntade ställena, inte bara när någon gjort en tjänst eller gentjänst eller vi fått en gåva eller en komplimang. Numera säger jag Tack mycket oftare och framförallt också när jag är helt själv, rätt ut i” luften” bara, har också lärt mig att uppskatta när någon säger ”fint av dig” ”vad fin du är” eller ”jag blir så Glad jämt jag möter dig” Vilket hände mig endast för så lite som en timme sen nere på ICA-Affären. Jag kan känna att jag blir blank på ögonen när någon talar så där rakt från hjärta till hjärta. Vad svarade jag? Ibland behövs inga ord, en blick kan säga mera och jag lade min vänstra hand på högra armen hans där vid grönsaksdisken. Och jag såg att han såg tacksamheten i mina ögon och då blev Han rörd och det lever vi bägge länge på tror jag. Han kämpar och har kämpat i så många år med sin sjuka fru och vägrar ge upp sin plats vid hennes sida. Ibland går vi människor med ”hjärtat utanpå kroppen” och verkligen visar vår sårbarhet. och för mig är det det mest vackra och det mest intima som kan delas mellan två människor som inte ens har en relation med varandra.

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åhh…så mycket fint du skriver och delar med dig av!!
      TAck snälla för det. Det värmer i hjärtat när jag läste om det som hände i ICA-affären. Så himla fint.
      Jag tycker också det är så vackert med människor som vågar visa sin sårbarhet och sina känslor.
      Tack för att du gör det! Stor kram ♥

      Reply
  7. Gunilla

    Spännande att du delar med dig av din dröm. När jag själv drömmer vill jag oftast försöka förstå den. Inte alltid lätt även om jag gått på drömkurser.

    Förstår att det var skönt att vakna ur drömmen och att du hörde och såg din livs levande Johan.

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja åh jag brukar också vilja kunna tolka mina drömmar .Ibland tycker jag verkligen det går att hämta betydelsefull information från drömmarna.
      Lät intressant med drömkurser!! 🙂
      Kramar ♥

      Reply
  8. Janet Doane

    Your dream felt so powerful to me, and the deep message it brought to you, and to us all too. To remember to love our lives, appreciate, have gratitude, be thankful for all the little things in each day… and for myself today I enjoyed a walk in the forest with my husband, sitting on the deck deep breathing in the sun, sharing a special juice with my husband, reading your inspiring posts, and now I will begin my drawing practice.

    I also read once again your July 8th post, suggestions for living our dreams…. do not think too much in advance, create opportunities instead of problems, releasing fear, life is now, loved ones, sacrifices, gratitude, and to have confidence… these are all wonderful to review from time to time to see that my priorities are in the right place.

    And beautiful photos, as always, Jonna. I love the new photo of you by the lake that I see every time I come to your blog! Gratefully yours!

    Reply
    • Jonna Post author

      Aww…as always your comments makes my heart smile. I am so happy to hear that my dream also could mean something to you.
      Your walk in the forest with your husband sounded lovely. A beautiful moment ♥

      And i am also happy to hear that you still read my post about how to living our dreams. Thank you Janet for appreciating my posts so much. I truly feel so thankful for that. Sending you lots of love ♥

      Reply
  9. Lindan

    Usch…huujeeeeda mig vilken jobbig dröm!! 😮 Själv drömmer jag mardrömmar i stort sätt varje natt, så jag kan verkligen förstå din känsla! Just när man drömmer så är ju DRÖMMEN verklighet! Paniken man känner är på riktigt! Kroppen upplever alla känslor man känner i drömmen, och därför tror jag att drömmar kan sitta i och påverka en även under dagen…
    Vilken himla tur att du vaknade upp till din underbara guldvärd med guldkant!! <3 🙂 Det är väl enda fördelen med mardrömmar- att den verklighet man vaknar upp till förhoppningsvis är bättre än den i drömmen… 😉
    Låter som ni hade en mysig kväll sedan…Hoppas du får en härlig kväll i ateljen nu fina Jonnan! <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åhh det låter helt fruktansvärt att drömma mardrömmar varje natt!! Hur står du ut? Har ju hört det att du sover på speciella tider osv…så jag misstänker att din sömn inte är så bra 🙁 Och sömnen som ändå är så viktig för välmåendet.
      Hoppas verkligen du ska slippa mardrömmarna snart ♥
      Kram på dig finaste Lindan! ♥

      Reply
  10. Tina

    Är nästan dubbelt så gammal som du och blir så glad över att dina kloka insikter kommer så tidigt i livet till dig. Du har så väldigt rätt i allt du tänker; både om vad som är viktigt i livet och vad de kommersiella krafterna vill få oss att tro att vi behöver.
    När det ändå är så att det vi egentligen behöver är att finna ro i oss själva. De flesta av oss har faktiskt det materiella vi behöver för att leva bra.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh tack så jättemycket Tina för din fina kommentar!! Är så glad att du tycker så om det jag skriver.
      Och ja…du har så rätt i det du skriver. Vi behöver finna ro i oss själva. Först då tror jag också att vi finner ro utanför oss själva.
      Kram på dig!! ♥

      Reply
  11. Jojhanna

    Uugh vilken jobbig dröm! Det är så obehagligt att drömma stressdrömmar,,Håller med mycket om ditt resonemang hur marknadskrafterna gärna talar om för oss hur vi ska leva, vad vi ska konsumera och hur vi bör se ut,, En riktig karusell där man aldrig kan bli helt nöjd,,Samtidigt som det bästa i livet är helt gratis, som blåbär till exempel =) Jag brukar skriva tacksamhetsdagbok när jag kommer ihåg det, mår bra av att påminna mig om hur rik jag är på exempelvis frisk luft, vacker utsikt och kärleksfulla två och fyrbenta,,,Hoppas du Jonna får en bra och kreativ natt i din atelje och med god sömn därefter,,Tack för allt du delar med dig av! <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh vad jag älskar din idé om en tacksamhetsdagbok. Så himla fint att du skriver ner och ägnar lite tid åt att känna tacksamhet åt allt vackert som livet ger oss helt gratis. Så inspirerande. TACK för det ♥ Kram på dig!

      Reply
  12. Magnus

    Jag kommer nästan aldrig ihåg mina drömmar, för vi drömmer visst varje natt vi människor. Men du har så rätt, vi borde glädjas över det vi har lite mer och inte titta så mycket på vad andra har eller tycker att man måste ha. Det här ”prylsamhället” vi lever i har för länge sedan spårat ur men det är ändå lätt att dras med i dom där ”måste-ha-tankarna”. Din dröm blir en bra påminnelse om att stanna upp och tänka efter en stund.

    Stor kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för dina kloka ord Magnus! Ja det är verkligen inte lätt att dra sig ur…det känner jag ju själv, hur lätt man ibland kan dras med. Men det är bra om man liksom kan ta ett steg tillbaks ibland och se från ett annat perspektiv.
      Hoppas du har en jättefin helg! Stor kram på dig 🙂 ♥

      Reply
  13. Emelie

    Så hemsk dröm!
    Jag vet den känslan, då jag drömde liknande drömmar varenda dröm under 2 år, i rädsla att något skulle förstöra vägen till min perfekta värld. Små saker som flyttar, fel utrustning på hästen, glömt flygbiljetterna till min drömresa, själv blivit yngre osv.. Är fortfarande rädd att något ska förstöra allt jag byggt upp och är påväg mot då jag inte haft en enda motgång i mitt liv, jag har medvetet överpresterat för att undvika dem. Men det kommer ju någon gång. Men när jag då och då fick känna den rädslan i drömmarna så ser jag livet nu ur ett helt annat perspektiv och ser hur lycklig jag är och hur bra jag har det. Även om man vet det från början 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh…vad jobbigt det lät att du drömt så mycket mardrömmar under 2 år. Och det lät också jobbigt att du överpresterat för att undvika mottgångar. Men så fint att du är så medveten om det och att du så öppenhjärtat delar med dig och är ärlig. Men det lät ju ändå positivt att drömmarna fick dig att uppskatta ditt liv ännu mer ♥ Tack för att du delar med dig!
      Kramar ♥

      Reply
  14. Lars 8463

    Ibland är det svårt att skriva.
    För mina händer bär på minnet
    av solvarm hud.
    Mina ögon ser
    ögon som såg mig.
    Ljudet av ett skratt
    ljuder i mina öron.

    Så jag tror att jag i alla fall har
    en aning om vad du känner för
    Johan.
    Vad han betyder för dig.
    Din önskan om ett långt liv
    tillsammans.
    Ett evigt liv.
    Din oro, rädsla för att mista
    honom.

    För kärleken gjorde mig
    så stark, så sårbar.

    Det är därför mina tankar
    brukar fastna på vissa ord
    och delar av din text.
    Varför mina kommentarer
    ser ut som dom gör.

    Du, håller med dig helt och hållet
    om övriga texten.
    Men jag köper extremt lite saker
    för alla pengarna jag drar in är
    tänkt till min nästa stora dröm.
    Sluta jobba och leva ett
    bara vara liv i minst fem år.
    Blev en oplanerad utgift i våras
    så det får bli nästa år istället.
    Under tiden finns alltid små
    drömmar jag kan öva på.

    Du, glad att få dela dina tankar
    och känslor.
    Dina ord och bilder.
    För dom sätter en guldkant på
    mina tankar och känslor.
    Hoppas DU mår bra.
    För att jag är jag.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh blir alldeles gråtig av att läsa dina ord.
      Kan ana en saknad av någon älskad 🙁 ♥

      Är så himla tacksam för allt vackert du skriver.
      Brukar undra hur mycket tid du ägnar åt dina vackra texter här på bloggen. Dina ord är så genialiskt utvalda.
      Tack för att du inspirerar och ger så mycket av dina tankar och känslor ♥
      Kramar

      Reply
  15. nillashalsaharmoni

    Ofta finns det något att lära av sina drömmar, även om det är en mardröm! Vi tolkar förstås vår drömmar på olika sätt, men likväl finns något att lära av dem. Den ena tanken leder till något annan tanke och så kommer man fram till någon slags insikt. Du skriver så fint om tacksamhet och det är underbart att vara tacksam och uttrycka det! Det viktigaste och vackraste vi har finns oftast alldeles intill oss och är lätt att ta för givet.
    Du är ung, men så klok och insiktsfull!
    Kram, Gunilla

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Gunilla för dina kloka ord!
      Ja jag tror också att våra drömmar kan lära oss något. Jag försöker alltid tolka på något sätt, och ofta kan jag verkligen få något utav dom, även om vissa var jobbiga att drömma.
      Tack för din vackra kommentar!! Kram på dig ♥

      Reply
  16. Ramona

    Vilken dröm. Mycket bra skrivet inlägg och något jag jobbar mycket på nu 🙂 Att se det man har och vara lycklig. Man blir inte lyckligare av alla prylar och kläder, bara för stunden och sen är det grått igen. Bättre att hitta dom små sakerna i vardagen som ger långvarig lycka <3 För dom finns överallt om man bara väljer att se dom. Stor kram fina och njut av fredag <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Så fint skriver Ramona!! Tack för det!!
      Stor kram till dig med, och hoppas du har en jättefin helg! ♥

      Reply
  17. Veronica

    Det här inlägget talade extra starkt till mig. Just nu sitter jag ”fast” i det andra livet, livet med den stora lägenheten och för mycket saker och det känns ofta så tomt. Och jag frågar mig hur jag har hamnat här, trots att jag har levt mer som du gör nu tidigare. (Livet tog ett par knepiga vändningar och det kändes tryggast att bygga upp något ”normalt” först – det är det enkla svaret på varför…) Jag längtar så efter att ha skog och tystnad precis utanför husknuten igen och jag jobbar på att ta mig dit…. Du och din blogg är definitivt bra inspiration för att se vad som är möjligt. 🙂 Ibland spelar hjärnan den där sortens spratt i form av drömmar. Det är bara att lyssna och se det som en påminnelse om hur du inte vill att det ska vara + ta tillfället i akt att vara glad över vad du har.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh…blev faktiskt rörd av din kommentar. Så ärligt skrivet.
      Ja, ibland tar livet vändningar som leder en till platser man inte helt trivs på. Men att bara inse det och vara medveten om det är ju nog ett stort steg i rätt riktning. Önskar att du snart ska få ha din skog och tystnad precis utanför husknuten som du längtar efter. Tack för att du delar med dig!
      Och tack för dina fina ord, det värmer verkligen o höra att du hittar inspiration i min blogg!
      Kram på dig ♥

      Reply
  18. Monis

    Jag brukar inte kommentera, men detta inlägg gick rakt in i hjärtat på mig. Vi pratar och drömmer om att flytta från stan till vår lilla timrade stuga vid fjällets kant i Jämtland, där det varken finns vatten eller avlopp, men själ och hjärta i varje skrymsle och vrå. I varenda kantstött kopp, i de breda golvplankorna och i dörren som har funnits där sedan 1700-talet. I skogen som susar runt stugknuten och dimman som dansar över åkrarna; det finns inget bättre, och jag säljer hellre allt jag äger och har i vårt hus i stan än gör mig av med denna plats. Jag tänker ibland på dig och din blogg när jag blickar ut över vidderna och önskar att jag kunde fånga det som du gör med din kamera, men i avsaknad av en sådan talang så sparar jag bilderna i huvudet och hoppas att vi en dag kan göra verklighet av vår dröm. Tack för ett fint inlägg!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh…ja, jag håller med Lars. Tycker verkligen om dina ord och känslan du förmedlar.
      Det är nästan som jag såg en film spelas upp när jag läste din kommentar. Åhh…vilken stark längtan. Så vackert.
      Älskar när en människa låter den där inre elden lysa fram. Tack för detta. Och jag hoppas så innerligt att ni snart får bo på den plats dit ditt hjärta längtar. Det låter som ett paradis! Lycka till och stor kram ! ♥

      Reply
  19. Min

    Du skriver om sånt som jag går och tänker på om dagarna, så träffande och omsorgsfullt. Jag har för tillfället ett kontorsjobb men jag drömmer om en tillvaro liknande din men inte riktigt exakt. Min plan är att jobba ihop lite pengar så att jag sen kan starta eget och börja bygga på min dröm. Jag blir så inspirerad av dig Jonna! Du är guld värt i min värld 🙂

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack för dina jättefina ord!! 🙂
      Och åhhh..din plan låter helt fantastisk ju! Och det värmer o höra att du blir inspirerad av mig. Tack snälla!!
      Go for it! 🙂 Kram på dig! ♥

      Reply
  20. mammakero

    Att känna tacksamhet för var dag, är en bristvara idag, som du så tydligt drömde. Faktum är att om man kan göra detta så kan oxå kreativiteten flöda bättre! Så din dröm och städningen av arbetsrummet hänger ihop. Härligt att drömma så tydligt. Faktiskt är det ovanligt, det kan nog bero på att du är van vid ledande drömmar, så förstår att ta tillvara på dem. Det är få personer jag träffat som har så tydliga drömmar. När du lyssnar på dem så bra som du gör, kommer du att gå långt i ditt liv! Låt kärleken flöda och du lever det rikaste livet som finns att leva!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack för dina intressanta tankar om drömmar. Ja det där med städningen och drömmen kanske hänger ihop som du säger.
      Det är inte jätteofta jag drömmer så tydligt, men det händer då och då. Och ofta är det då drömmer som påverkar mig väldigt starkt!
      Tack för dina inspirerande ord. Jag ska absolut lyssna på mina drömmar. Kramar ♥

      Reply
  21. Eskild

    Det är en stor gåva att ha förmågan att kunna glädjas över det man har, oavsett om man har mycket eller lite. Att kunna förundras igen och igen över allt omkring oss som ändå inte bara rakt av kan tas för givet. Att glädjas över den egna och alltings existens, att det finns så mycket som vi upplever som fantastisk. Att några av oss är begåvad med en omättlig hunger för att ta intryck, förstå och se sammanhang, pröva nytt och inte gå i gamla spåret – eller andras alltid. Att acceptera att allt inte just nu kan förstås, men veta att det alltid finns en bakomliggande naturlig ordning och att jag eller någon annan så småningom lister ut hur den pusselbiten passar in. Att kunna se världen som den är. Inte som jag vill att den ska vara, inte filtrerat genom andras dogmatik och att kunna undvika att falla i mystikens fälla.
    Ja, vi vill alla ha mer, och det är naturligt, men inte alltid nödvändigt, det är inte säkert att jag blir lyckligare över köpet av robotgräsklipparen till en kostnad av en normal månadslön, för jag gillar ju faktisk att gå och dra min BriggsStratton med hörselkåpor försjunken i min egen värld med bara fötter i gräset och doften av nyklippt gräs i näsborren. Men jag inbillar mig att jag inte vill ha klippningen hängande över mig som ett ständigt måste sommartid, för jag vill ju använda tiden till något annat och viktigare- kanske?
    Jag kan inte säga mig fri från att ibland vilja vara elegant klädd och ansträngningslöst kunna göra intryck på folk, få min vilja igenom med ett fingerknäpp, köpa just det jag vill ha för ögonblicket, resa bort från vardagliga problemen, dåligt väder och stunder av tristess. Men det är inte säkert att det gör mig lycklig att lättsamt och utan bekymmer kunna glida genom livet. Eller jag är faktisk säker på att jag inte blir lyckligare, för lyckan finns i glädjen och spänningen över det som är. Du har redan upptäckt det, Jonna! Du är stor :)

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh jag älskar att du skriver från så många perspektiv, och att du är så ärlig. Känner verkligen igen mig i det du skriver.
      Tack för att du alltid skriver så fint. Du verkar vara en väldigt djup och vis människa.
      Kram på dig! ♥

      Reply
  22. Felicia

    Så fin dröm o fint berättat 🙂 Vi måste tänka till hur vi lever våra liv, och tacksamheten är ju så viktig <3 Kram

    Reply
      • Åke

        Nä, men en eller annan skadar ju inte. 🙂
        Annars känns det som en enda egotripp där kommentarer eller input ”skiter jag i”.

        Reply
      • Åke

        Jonna är väl för kär nu så all tid går åt till det. Vi följare är satta åt sidan…kanske förståeligt. 🙂
        Tyvärr kommer det att straffa sig när kärleken dör och flöjlarna har tröttnat.

        Reply
    • Elisabeth

      Vi som är trogna följare av Jonnas blogg vet exakt hur det står till med hennes ” svarande” på mail, facebook och blogg. Det har hon förklarat ett otal gånger, och alla trogna följare är lika förvånade att Jonna som nästan den enda på sociala medier lägger så mycket tid på detta.

      Tack Jonna för att du finns.

      Reply
      • Åke

        Det är hennes jobb och hon tjänar pengar på detta. Synd att gratis/betald bil och diverse utnämningar skall resultera i sämre kommunikation.
        btw. Elisabeth, när blev du hennes talesperson?

        Reply
        • Eira

          Åke- om du läser andra bloggare som har lika många följare som Jonna så märker du att de flesta näst intill aldrig hinner skicka personliga svar i sin blogg. I takt med att ens jobbuppdrag ökar måste en prioritera andra saker, glöm inte att detta är Jonnas jobb och det betalar hennes mat och räkningar. Jag anar att hon jobbar otroligt mycket mer än de allra flesta. Att önska sig personliga svar från en storbloggare känns ganska orimligt, Jonna delar med sig av sitt liv till oss och det är fantastiskt, men det är inte rimligt för oss att kräva att hon ska hinna föra en personlig dialog med tusentals människor. För övrigt så bloggar Jonna väldigt ofta i jämförelse med de flesta bloggare- allt detta tar tid, kraft och energi. Det är uppenbart att hon ger sina läsare otroligt mycket. Men om vi blir sura för att vi inte får personliga svar tror jag vi missuppfattat hela grejen med en blogg- vi har turen att få ta del av någons personliga resa, helt gratis, det är en otrolig gåva.

          Reply
          • Åke

            Eira-, Jag sa ju det ”det är hennes jobb”.
            Om jag inte svarar på mail på mitt ”jobb” så får jag sparken.
            Det som händer här är att fler och fler inte kommenterar, om man inte får svar (förutom en massa besserwissrar)
            som altid skall kommentera minsta missnöje, så dör bloggen sakta men säkert, tro mig. 😉

            Reply
            • Eira

              Jag tror nog inte vi behöver oroa oss för att Jonnas blogg skulle dö ut, det går ju verkligen jättebra för henne! Antalet kommentarer säger verkligen inte allt om hur välbesökt någons blogg är och hur många som tar del av den. Jag inspireras av Jonnas blogg såsom jag inspireras av åtskilliga andra duktiga bloggare, men jag har inget behov av att försöka föra en personlig dialog med de som bloggar- de har ju tusentals läsare. Läser du andra storbloggare? Visa mig någon annan bloggare som svarar personligt på ca femtio kommentarer om dagen eller mer. Om bloggaren någon gång svarar på kommentarer tror jag vi får ta det som en bonus.

              Reply
            • Jonna Post author

              Först och främst, tack underbara ni Bysse, Jojhanna, Elisabeth och Eira för er förståelse!

              Och till Åke…haha alltså…ja vad ska man säga?
              Det roliga är att jag aldrig svarat på så mycket kommentarer som jag gjort det senaste halvåret. Jag lägger flera timmar i veckan på att svara på kommentarer (både på blogg, Instagram och facebook) och vad jag sett i bloggvärlden så har jag ännu inte hittat någon annan relativt stor blogg som faktiskt svarar så mycket på kommentarer som jag gör. Vilket jag absolut förstår, för det är just en ”bonus” och något som tar väldigt mycket tid. Som Clara Lidström skrev (Underbaraclara) så skulle hon inte ha tid att blogga om hon skulle svara på alla kommentarer och mail. Det är helt enkelt omöjligt att hinna med.
              Men jag prioriterar verkligen att hinna svara på så mycket kommentarer jag bara kan. För jag älskar att få ta del av mina läsares tankar och känslor. Det blir som att bygga en relation med läsarna. Och utan den relationen så vore inte bloggen levande, så därför är den biten viktigt för mig.
              Min önskan är att kunna svara på alla kommentarer på varje inlägg, men det skulle vara omöjligt att hinna med det jämt. Ibland kan det ta flera dagar innan jag hinner sätta mig ner och svara på kommentarer, men då brukar jag oftast gå igenom flera inlägg på samma gång, och alltså svara på gamla inlägg som jag gjort några dagar tidigare. Det är olika det där. Vissa veckor kan jag svara på i princip varje inlägg, och ibland missar jag flera. Helt beroende på hur mycket tid jag har. Och jag vet att mina trogna läsare har full förståelse för detta, vilket jag är väldigt tacksam över! Och när jag haft ont om tid brukar jag påminna om att jag ändå läser allt som skrivs.

              Så det är liksom lite komiskt att du hugger till på något som jag själv känner att jag faktiskt ägnar mer tid åt än vad bloggare vanligtvis gör.
              Och sen att du reagerar så starkt när jag inte hinner svara på några inlägg en vecka, trots att du inte ens skrivit en kommentar som verkligen visade på att du ville ha svar? Jag är ju helt övertygat om att du just nu bara försöker röra upp lite känslor och hitta något att klaga på. Skapa en reaktion. För det finns ingen som förväntar sig att man ska få svar när man kommenterar. När jag själv kommenterar bloggar och annat så blir jag bara jätteglad om jag får svar. Det är en bonus, som Eira skrev.
              Och att bloggen skulle dö? Herregud, jag låg 8:a på bloggtoppen här om veckan. Jag har aldrig haft så mycket läsare någonsin som de senaste månaderna. Därför har saker och ting också tagit mer tid än vanligt. Och utöver bloggen så har jag även stora konton på Instagram och Facebook. Sammanlagt med bloggen, Instagram, Facebook och mina två mailinkorgar så har jag hundratals kommentarer/meddelanden/mail att svara på varje dag.

              Och helt ärligt, det är inte helt lätt att hantera det alla gånger. Jag mår ofta dåligt över att jag inte hinner svara på allt.
              Så därför känns det orättvist att få höra att jag är en egoist för att jag inte svarar, när jag verkligen, verkligen gör så gott jag kan.
              Jag undrar om du själv skulle sitta uppe till 02:30 och svara på mail för att inte få sparken? Knappast.

              Som sagt, så vet jag ju att mina läsare har full förståelse, som du säkert lagt märke till. Om du blivit klokare efter mitt svar tvivlar jag på. Men man kan ju alltid hoppas 😉

              Reply
  23. Katta - Bucketlife.se

    Vad fint skrivet Jonna. Vi lever för mycket på tomma kickar tyvärr. Det är ju som att mänskligheten aldrig kan få det bra nog, då jagar vi bara mer. Mina allra finaste och starkaste ögonblick, där jag också känt stor lycka, har ofta varit i sorg eller ute i naturen. Där vi behöver kämpa och där vi känner liv och död och sammanhanget på ett helt annat sätt.
    Vi behöver backa bandet ibland och påminna oss om det för att vara tillfreds tror jag. Inte köpa en ny pryl varje gång det skaver.

    Ser fram emot din visit i Norrköping!

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åhh…så vackert skrivet. Kunde känna igen mig i det du beskriver om de allra starkaste och finaste ögonblicken. Så himla sant och klokt!
      Tack för din vackra kommentar! ♥ Kramar

      Reply
  24. Anonym

    Du bor på rätt plats. Och du lever det liv du vill leva. Fortsätt med det du Jonna. Det är ditt och du är vär det. Bry dej inte om de som är negativa. De är inte värda att lägga ner energi på. Fortsätt du med alla dina fina projekt. Och ta vara på varann. Du och Johan. Kram. 💗

    Reply
    • Jonna Post author

      Men åhh…tack snälla du för de fina orden. Vad gulligt av dig att skriva.
      Tack för inspirationen du ger. Kramar ♥

      Reply
  25. I wish

    Det är tur att det finns lägenheter på landet, så att såna som gillar landet kan få hela det paketet utan att behöva äga eget hus, det vore hemskt att tvingas in till en stad när man gillar landet. Mycket tänkvärt inlägg, all denna köp-hets frestar ju på moder jord också.

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja det är sant! För det är ju väldigt mycket med hus. Kan tänka mig att inte alla vill äga ett helt hus även om de vill ta del av att bo på landet nära naturen. Tack för dina fina ord. Kram på dig! ♥

      Reply
  26. Gunilla

    Och ändå vill man ibland ha nåt speciellt… Så jag köpte två ringar i silver igår, från ett par i Canada. De bodde på Salt spring island, och det lät så spännande att jag var tvungen att googla det. Väldigt fint där! Och hamnade på Lloyd´s blog om diverse: small houses, björnbärspaj och stenbalansering. Så jag slängde in en länk till din film på You tube. Han ”balanserade” platta stenar! Lite fusk, va?
    Så har du tur kanske du blir inbjuden till Lloyd i Canada ; )

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men det lät som du unnade dig något fint ♥ Och tack för att du delade länken.
      Haha ja lite fusk att balansera platta stenar 😀 Fast det kan faktiskt vara ganska svårt det med. Om inte annat så är det väldigt vackert att göra sådana stenbalanser! 🙂 Kram på dig ♥

      Reply
  27. ♥Maria Alvljus♥

    Jonna skrev i en tidigare blogg att hon blir så fruktansvärt ledsen
    över negativa kommentarer och elaka påhopp i hennes blogg.
    Det rörde mig djupt att läsa det.
    Jag kan inte förstå hur någon kan komma in med så
    mycket negativa energier, i en så strålande vacker,
    mjuk och kärleksfull blogg, som denna.
    Jonna, du är en underbar människa och ingenting annat,
    antingen du svarar eller inte♥

    Reply
      • Jonna Post author

        Åh…jaa…precis som Johan skrev ♥
        Sant varje ord.

        Är det min Johan som skrev tro?

        Han känner mig för väl 🙂

        Reply
    • Jonna Post author

      Men åhh…som alltid Maria, tack för din värme ♥
      Du är som ett ljus hela du! Tack för att du sprider det här 🙂
      Det finns ingen negativ kommentar som väger tyngre än all den kärlek och värme jag får från alla ni läsare.
      Så tack…TACK! ♥ Kramar i massor

      Reply
      • ♥Maria Alvljus♥

        Tack Johan och Jonna för era fina ord till mig.
        Blev så glad att läsa det ni skrev♥
        Stort Tack för att ni finns, båda två♥

        Reply
  28. Inger

    Det kan omöjligt vara din uppgift Jonna att ge alla personlig bekräftelse. Visst är det roligt med ett svar från dig, men det är också intressant att få läsa vad andra skriver om sina upplevelser. Det är ju det som gör bloggen levande som du själv har sagt någon gång. Framför allt ger dina bilder och det du skriver oss”här ute” något som själen behöver för att må bra, till skillnad från så mycket annat skräp som vi får i oss (jag skriver ”vi” för jag tror att de flesta håller med). Det du gör är definitivt ingen egotripp!! Du behöver inte svara på detta heller och ta hand om dig så du inte sliter ut dig. Låt din kreativitet få flöda så blir jag så glad och inspirerad om jag får ta del av detta. Ingen vidare personlig bekräftelse behövs. Kram❤️

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack Inger för dina vackra ord och för att du förstår! Det värmer så ♥
      Tusen tack! Varma kramar ♥

      Reply
  29. Peer

    ”Nøysomhet i vår tid. Har Gabriel Scott fortsatt noe å si oss om livskvalitet?” Det skal prof. Gunnar Breivik ved Norges Idrettshøgskole kåserer over på årets Scott-dager. Kanskje kunne vi invitere deg som kosør neste år?😊 Det er en glede å lese tankene dine. Om jeg ikke var 59 og gift og ikke hadde barn på din aldet, og du ikke hadde funnet Johan, da hadde jeg gjort mye for å kapre deg. Du er spesiell, og du formulerer deg så nært, ærlig og godt om viktige saker. Takk for nok et fint innlegg! Klem!

    Reply
    • Jonna Post author

      Haha åhh men tack för din fina och härliga kommentar! Det gör mig så glad att du tycker om det jag skriver!!
      Och kul att höra från dig igen! Hoppas du haft en jättefin sommar!
      Kramar ♥

      Reply
  30. Lina

    En ganska liten fråga i det stora sammanhanget, men som jag funderat på av och till när jag läser din blogg. Vad går att odla där ni bor? =) Jag ser att ni håller på lite av och till med något, men gissar att det har sina begränsningar i er ”zon”?

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja det var en bra fråga faktiskt! 🙂 Jag är inget expert på odling men jag vet att det i alla fall inte är lika lätt att odla vissa saker här då det är så kort period av värme. Men vi odlar potatis, jordgubbar, tomater och örter. Just här i Grundtjärn är det oftast bara juli som inte har minusgrader. Men både juni och augusti kan ha minus på nätterna och då kan en köldnatt ta död på en hel del. Jag vet inte exakt vilken zon vi tillhör här men det går säkert att ta reda på 🙂 Tack för din fråga!
      Kram på dig ♥

      Reply
  31. Maria Björkman

    Hej Jonna, vill bara hinta om att jag spridit lite länkkärlek i dag genom att på min blogg tipsa om de bloggar jag själv läser just nu. Din är förstås en av dessa!

    Reply
  32. Magdalena

    Hej Jonna! Tror inte jag har skrivit förut men har läst här sedan du var med i Metro. Blev tårögd av ditt inlägg nu och glad för att du hittat hem och kärlek.

    Flyttade till en folkhögskola ute på landet förra året. Trivdes i miljön men fast det var mycket människor kände jag mig ensam, även i klassen då de andra inte visade lika mycket sårbarhet som jag (var en musikutbildning där vi delades in i band och jag sjöng). Jag tänkte att jag kan inte vända hem ännu en gång och att det kanske skulle bli bättre.

    Hittade en kille efter ca ett halvår i alla fall, vi hittade en etta över sommaren i en mindre stad och nu trängs vi hos mina föräldrar i en storstadsförort, vi mår dåligt och vet nästan inget om hösten. Vi ska väl plugga här i staden och jag gör det mest för att förhoppningsvis få en studentlägenhet, vet knappt om jag klarar kursen för jag har inte läst franska på 5 år (blev reserv 3 på musiklärare). Har haft och ska ha lite jobbintervjuer.

    Vet inte vad jag ville säga med det här men kände att jag ville skriva till dig. Jag är yngre än dig, 24 om några månader. Hoppas att jag också hittar hem snart. Kram och tack för fin läsning! ♥♥

    Reply
    • ♥Maria Alvljus♥

      Hej Magdalena♥…vilket vackert namn du har♥
      Jag läser alla kommentarer
      och blev väldigt rörd över det du skrev.
      Att det ska vara så orättvist!!
      Dom mest giriga och egoistiska
      människorna i världen kan bada i pengar, och materiellt överflöd.
      och leva sina tomma och innehållslösa liv,medan andra
      som längtar efter att få leva ett gott och Sannt liv, får kämpa för att överleva.
      Jag blir både arg och ledsen över att ni som är unga, och många gamla,
      drabbas så hårt av alla dessa orättvisor.
      Stor Kram till er……
      och hoppas att det ordnar sig på något sätt♥

      Reply
    • Jonna Post author

      Men åhhh…känner så med dig Magdalena!! Tack för att du skrev och vågade dela med dig av tankar och känslor!
      Jag är säker på att allt ordnar sig, även om vägen känns oviss. Precis som Maria skriver så känns världens så orättvis…den är så skev!
      Önskar så att du snart ”hittar hem” som du längtar efter. Stor kram till dig!! ♥

      Reply
  33. Johanna

    Tack Jonna för all insperation du ger! Tack vare dig har jag sovrat bort negativa bloggar som jag läser och riktar nu in mig på de som ger mig glädje och där är du garanterat i topp. Fortsätt med det du gör och tack ännu en gång<3 Skulle vara roligt och läsa ett inlägg om vilka dina insperationskällor är, så om du får tid över får du gärna dela med dig utav det!

    Reply
  34. Stacey

    Jonna, I have just found your blog and am eggerly intreegedued by your authinic writting and life path you you have choosen to live. It’s amazing how our bodies can signal to us growth, tramas, messages from above. It’s so important to listen to our bodies when they are sore, tired and ready to move, these are all signs to support our evolution. By you night fignting the tiredness and surrendering to deep sleep, your message was revield. Though it was uncormfortable, as you mentioned, it showed you a difernt perpective. Now you are awake to even a deeper since of soul purpose, you are right were you are supposed to be, doing what you love, supported by loved ones and by the strongest nuturer ”Mama Earth”. I am very inspired by you brave soul embodied path you have choosen, littleally! You have created space for wonder, dreams and imagination… all things that are not really supported in socity. Its ok to break away to live our authentice paths and not the material based life that is projected on to us. Look forward to reading more of your soul journyes. With gratitude, Stacey

    Reply
  35. Stacey

    Eeek… please disregard comment above- not spell checked, yikes! Please read comment below. 🙂
    Jonna, I have just found your blog and am eagerly intrigued by your authentic writing and life path you have chosen to live. It’s amazing how our bodies can signal to us growth, traumas, and messages from our soul. It’s so important to listen to our bodies when they are sore, tired or ready to move, these are all signs to support our evolution. By you night fighting the tiredness and surrendering to deep sleep, your message was received. Though it was uncomfortable, as you mentioned, it showed you a different perspective. Now you are awake to even a deeper since of soul purpose, you are right where you are supposed to be, doing what you love, supported by loved ones and by the strongest nurturer… ”Mama Earth”. I am very inspired by you brave soul embodied path you have chosen. You have created space for wonder, dreams and imagination… all things that are not really supported in society. It’s ok to break away to live our authentic paths and not the material based life that is projected on to us. Look forward to reading more of your soul journeys. With gratitude, Stacey

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.