En av tusen anledningar till att jag bor här

En av de saker jag uppskattar allra mest med att bo som jag gör, är att jag aldrig behöver börja min dag med att ge mig ut i kollektivtrafiken och trängas bland tusentals stressade människor. Jag har ju bott i Göteborg och pendlat till skolan och börjat med att varje morgon stressa mig igenom centralstationen. Men nu efter fyra år här i Grundtjärn så har jag nästan glömt hur det var. Men igår när jag skulle lämna Stockholm och var på väg till min tidiga buss på morgonen så blev jag påmind.

Tunnelbanan var redan fullsmockad med folk när den stannade och jag skulle kliva på tillsammans med hundratals andra personer. HUR ska det gå tänkte jag och tittade mig förtvivlat om för att se om någon skulle avstå från att kliva på. Nej, ingen verkade reagera alls. Jag trängde mig in med mina väskor och jag fick stå i mitten utan något att hålla i, med människor tryckta mot mig från alla håll. Jag fick nästan panik. Men det verkade vara fullt normalt, för ingen såg direkt obekväm ut, även om jag inte hittade någon som mötte min blick. Alla stod djupt försjunkna i sina mobiler med hörlurar på. Som för att stänga av.
Det kändes som jag skulle kvävas och jag ville bara skrika.

När man sedan kliver ut vid centralen så är det som rena rama tjur-rusningen i Pamplona. Nästan ingen säger något, alla bara går i rask takt mot ett håll till ljudet av stressade klackar mot golvet. Jag blir stressad utan att jag riktigt vet varför. Jag hade ju gott om tid på mig så jag behöver inte stressa, men det är som en våg av stress som man inte kommer undan. Tempot är så otroligt högt att de flesta nästan springer upp för den två-filiga rulltrappan där man absolut inte får stå i mitten om man vill ta de lite chill.

När jag sedan kommit fram till min buss känns det som min kropp redan uppnått en grad av stress som jag sammanlagt kanske känner under en hel vecka i Grundtjärn. Efter bara en timme i stan.
Jag sätter mig på bussen, andas ut och tänker “Nu vill jag hem till Norrland

Egentligen är det nog inte så farligt som jag beskriver det. Men det är hur jag upplever det. När man inte är van att börja dagen så, så är det otroligt påfrestande. Innan min arbetsdag sätter igång så börjar jag min morgon med att göra upp en eld i kaminen och gå ut med hunden där jag inte möter en enda människa. Kanske ett par rådjur och några kanadagäss på sin höjd. Så det blir ett enormt kontrast. En gång i tiden var det vardag för mig att börja dagen med stadens stress och då reflekterade jag nog inte över det så mycket. Jag bara stängde av. Nu när jag upplevt båda världar så är jag så otroligt, otroligt tacksam över att jag slipper den biten. Visst, då har jag långa avstånd till allt i stället men för mig är det värt det. Så jävla värt det.

Filmade en snutt igårmorse när jag gick mot centralen. Sedan filmade jag en snutt tio timmar senare när jag kom hem och gick ut med Nanook. Bara för att jämföra. Jag gillar space. Jag gillar utrymme. Att få gå i den takt jag vill, oavsett om jag vill springa fort eller lägga mig på marken och tänka en stund.

49 Kommentarer på “En av tusen anledningar till att jag bor här

  1. F

    Håller helt med dig! Jag är också en sån som vill ha lite “space”, långt från storstadens stress…är så tacksam att man bor där man bor. Men ibland blir man för hemmabekväm, man glömmer ibland hur bra man har det. Så då kan det ju vara bra med såna här korta resor så man återigen inser hur bra man egentligen har det!
    Nu börjar vedsäsongen, har din börjat?

    Reply
  2. Per Asp Bölen Junsele

    Ja håller med dig när ja kommer till Huvudstaden så vill ja hem efter en timme. Tycker det är otroligt att ingen kan gå alla småspringer hela tiden även i affärerna. Jag ska ju ner dit den 7/5 och börjar gruva mig redan för det

    Reply
  3. Sunny

    Älskar att känna pulsen i Stockholm, åker t o m till London ibland för att få uppleva flödet av många människor som ständigt är på väg. Men återvänder gärna till det lilla samhället jag bor i. Där jag har kontakt med grannarna och närhet till både natur och ett litet centrum med allt vad jag behöver. Inte långt till storstaden och några mindre städer. Har jag bara friheten att ge mig av, då och då – för att uppleva kontrasten, så är jag lycklig.

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja jag håller helt med dig! Jag älskar att få känna pulsen i stan ett tag, och ändå ha mitt hem på en lugnare plats. Jag tycker om att få uppleva det bästa av två världar 🙂 Det är en frihet på något vis, precis som du skriver.

      Reply
  4. Amanda

    Två helt olika världar. Måste säga att jag gillar ditt Grundtjärn bäst. Själv bor jag i en liten stad och hade nog aldrig klarat av att bo i en storstad, behöver lugnet.

    Reply
  5. Henrik

    Du har ju eliminerat alla stressmoment i ditt liv så nu har du tappat all stresstålighet, inte bra!

    Reply
    • Jonna Post author

      Nejdå alla stressmoment är inte borta 🙂 Jag har nog aldrig haft så mycket att göra som när jag flyttade hit, så nu kan jag ibland känna en stress med livet här när det är mycket som ska göras, men det är på ett annat sätt. Jag behöver aldrig känna stressen av att jäkta mig iväg på morgonen bland trafik, köer och tusentals människor. Och just den stressen har ju försvunnit i mitt liv, så den stresståligheten har jag definitivt tappat. Men jag vet inte om det är något dåligt? 😉

      Reply
      • Ulrika

        Håller med!Är det positivt att vara stresstålig?Vi borde sträva efter att inte ha stress i vårat liv i överhuvudtaget.En lugn tillvaro där du väljer din vardag utifrån vad du orkar.

        Reply
        • Stefan

          Hur tror du människor har överlevt genom tiderna?När människor var samlare och jägare tror du då dom tänkte, “jag vill ha en lugn tillvaro så idag blir det inget samlande” och sedan gick och svalt? Tror det är bra att ha måsten i livet så man inte degar ner sig totalt, sen är det klart att man inte ska stressa ihjäl sig för det.

          Reply
          • Ulrika

            Du tolkar mina ord märkligt.Den “lugna tillvaron”jag talar om är såklart i mitt inre inte i mitt yttre och jag jobbar hundra procent och är en drivande person i mycket men gör det på mitt sätt och känner då inte stress negativt faktiskt.Men det är min åsikt och jag respekterar att andra tänker annorlunda kring det hela.

            Reply
            • Jonna Post author

              Ja jag håller med dig Ulrika, snacka om att tolka ord märkligt och VILJA missförstå bara för att dumförklara.
              Att inte vara stressad betyder ju inte att man ligger och degar och inte gör något. För mig är det tvärtom, jag är som mest aktiv och får mest gjort när jag känner ett inre lugn, trots att jobbar dygnets alla timmar förutom när jag sover. Känner jag en inre stress blir mycket halvdant gjort.
              Det finns ju inte bara en slags stress?
              Jaja, ingen idé att ge sig in i diskussionen, vad man än kommer säga nu så hackas våra ord ner i tusen bitar och omvandlas till något helt annat 😉

              Reply
        • Henrik

          Ingen stress över huvud taget?! Det tror jag är lika illa som att inte röra på sig över huvud taget.

          Reply
  6. Nicklas

    Jag brukar tänka tillbaka på den tid jag bodde mitt i stressen i storstan och ställa mig själv frågan hur klarade jag av det? Jag satt själv i en buss och körde runt alla stressade resenärer. Brukade ibland titta i bussens spegel på den överfulla bussen med stressade människor som nervöst tittade på sina klockor och undrade om de skulle hinna med t ex nästa pendeltåg eller spårvagn.
    Jag blir faktiskt lite bortskämd nu när jag bor som jag gör för ska jag nu in till någon storstad och behöva åka tåg och buss med massa byten blir jag så stressad och nervös. Nu börjar jag dagen som du med att tända i spisen och dricker mitt morgon kaffe till ljudet av den sprakande elden! Lever gärna lite enklare bara jag får slippa storstadsstressen!

    Reply
  7. Ivar

    Att jämföra Stockholm som bär hela Sverige på sina axlar med Auschwitz är lite hårt? Inte bara mot dom tusentals judar som faktiskt dog i Auschwitz utan även mot alla som bor i Stockholm att bli jämförd med en av historiens värsta folkmord. Jag tror inte att några judar som var med om den fruktansvärda händelsen skulle jämföra det med att åka kommunalt i Stockholm. Dom tågen man faktiskt åkte till Auschwitz med var boskapståg där dom fick åka i flera dagar utan mat och vatten.

    Reply
    • Jonna Post author

      Ja, du har faktiskt helt rätt. När jag läste din kommentar nu så insåg jag att det var fel uttryck.
      När jag stod där ihopklämd i tåget kände jag en slags panikångest av att inte kunna andas, och tänkte på hur deras tågresa mot Auschwitz måste ha varit. Men självklart, går det inte ens att jämföra med det. Tack för att du reflekterade kring detta.
      Jag tog bort den liknelsen 🙂

      Reply
    • Ulrika

      Stockholm bär inte Sverige på sina axlar Ivar.Där har du fått något om bakfoten tycker jag.Landsbygden och storstan behöver varandra!

      Reply
  8. Lina

    Oj, jag höll omedvetet andan första delen för att sedan äntligen pusta ut i ett stort befriande andetag sista delen. Förstår ditt val <3 Det är min dröm också!

    Reply
    • Jonna Post author

      Vad häftigt att du reagerade så på filmen! Ungefär så jag känner också 🙂
      Kram! <3

      Reply
  9. Magnus

    Jag väljer livet på landet alla dagar i veckan! Jag vet ärligt talat inte vad som skulle kunna få mig att bosätta mig inne i Göteborg. Nu bor jag ju inte riktigt lika mycket “på landet” som du men villaområdet är ganska utspritt och består av ca 200 hushåll. Det ligger i gränsen mellan hav, berg och skog och efter fem minuters promenad är jag ute i orörd natur. Stressen för min del finns på jobbet och när jag är där längtar jag hem till katten och lugnet.

    Reply
  10. Stu

    Yup it’s quite a contrast!
    Scotland is small, so it’s a quick transition here from busy city train station to silent mountain top ..i know where i like to be 😉

    Reply
  11. made by mary

    Haha ja du jag ser det framför mig. Jag bor ju i Stockholm, kommer från landet och längtar tillbaka till landet och letar hus för fullt just nu. Fast eg inte just för det där du beskriver ovan för det är eg bara just där det är sådär. Där jag bor norr om Sthlm är det nära till natur och väldigt lugnt tempo. Åker man däremot i rusningstrafiken ja, då är det som det är. Tror det där du beskriver, för jag ser det verkligen framför mig, tror jag är just för att skärma av. Man vill inte ta in all stress och trängsel och därför så tittar man ner i sin mobil el lyssnar på musik i lurarna för att bibehålla ngt slags lugn. Det går inte att skärma av sig rent fysiskt så då gör man det mentalt. Dessutom är det så långa avstånd i Sthlm (det kan ju ta 1,5 timma att åka från ena sidan till andra med kollektivtrafiken) så bor man norröver men ska åka söderöver behöver man raska på i den där galna “Pamplonagången” (vilken bra beskrivning *fniss) så att man hinner till sitt byte och inte missar det, för då tar det ännu längre tid att ta sig dit man ska. Så mkt handlar nog om effektivitet än om stress, man är målinriktad och går raskt (okej vissa springer, de är nog stressade). Men vet du vad jag tänker på..det symboliserar det där “ekorrhjulet” som du slagit dig bort från, som jag också tagit mig bort från med byte av job mm och som jag vill ännu längre bort från med flytt till landet. Okontaktbara människor, som är på väg mellan olika destinationer, som springer runt i sina ekorrhul utan att ens reflektera vad livet borde innehålla. Det är lite vad den där pendlingen symboliserar och då, ja då får jag med kvävningskänsla. Men inte pga av att folk går raskt i en gång, utan för vad allt det där betyder. Det är ingen natur, ingen tid för reflektion, ingen promenad för njutningens skull utan för att skynda mellan punkt A & B, till jobb som har lite eller ingen mening. Det är sånt det får mig att tänka på.

    Reply
  12. made by mary

    Jag bor ju i Stockholm, kommer från landet och längtar tillbaka till landet och letar hus för fullt just nu. Fast eg inte just för det där du beskriver ovan för det är eg bara just där det är sådär. Där jag bor norr om Sthlm är det nära till natur och väldigt lugnt tempo. Åker man däremot i rusningstrafiken ja, då är det som det är. Tror det där du beskriver, för jag ser det verkligen framför mig, tror jag är just för att skärma av. Man vill inte ta in all stress och trängsel och därför så tittar man ner i sin mobil el lyssnar på musik i lurarna för att bibehålla ngt slags lugn. Det går inte att skärma av sig rent fysiskt så då gör man det mentalt. Dessutom är det så långa avstånd i Sthlm (det kan ju ta 1,5 timma att åka från ena sidan till andra med kollektivtrafiken) så bor man norröver men ska åka söderöver behöver man raska på i den där galna “Pamplonagången” (vilken bra beskrivning *fniss) så att man hinner till sitt byte och inte missar det, för då tar det ännu längre tid att ta sig dit man ska. Så mkt handlar nog om effektivitet än om stress, man är målinriktad och går raskt (okej vissa springer, de är nog stressade). Men vet du vad jag tänker på..det symboliserar det där “ekorrhjulet” som du slagit dig bort från, som jag också tagit mig bort från med byte av job mm och som jag vill ännu längre bort från med flytt till landet. Okontaktbara människor, som är på väg mellan olika destinationer, som springer runt i sina ekorrhul utan att ens reflektera vad livet borde innehålla. Det är lite vad den där pendlingen symboliserar och då, ja då får jag med kvävningskänsla. Men inte pga av att folk går raskt i en gång, utan för vad allt det där betyder. Det är ingen natur, ingen tid för reflektion, ingen promenad för njutningens skull utan för att skynda mellan punkt A & B, till jobb som har lite eller ingen mening. Det är sånt det får mig att tänka på.

    Reply
  13. Louise

    Jag bor i Stockholm och fantiserar om att göra precis som du: bara fly från allt och leva närmare naturen. Du sätter verkligen fingret på precis hur det kännas att försöka ta sig runt i den här stan.

    Skrev ett inlägg som en kommentar på ditt: http://lugnochfin.se/stockholm-trangsel/

    TACK för att du lyfter fram vilket vansinne det är på många sätt att bo i storstan, och för att du inspirerar till ett alternativ.

    Reply
  14. Ninni

    Alltså åh. H e r r e j ö s s e s vilken talande video. Jag rös av välbehag och harmoni i Grundtjärnsklippet. Jag håller helt med dig. Jag väljer lugnet alla dagar i veckan. Känns så instängt och osynligt på en plats bland tusentals andra människor. Även om kontraster givetvis är nyttigt. Fast. Nä, jag finner min ro, min frihet och min identitet på en lugn plats, där det finns utrymme att vara just “fri”.

    KRAM ♡

    Reply
  15. Evelina - Evelinas Ekologiska

    Åh, puh, fick lite klump i magen när jag såg filmsnutten från centralen..! Bodde i Stockholm några år och åkte tunnelbana och pendel till jobbet varje dag..! Stressen att kaaanske hinna med den tidiga pendeln, springa, krocka med andra stressade människor, hua.
    Kan inte ens förstå hur jag orkade det..Så glad att jag flyttade tillbaka till Hälsingland 🙂

    Rolig kontrast att se på film 🙂 Snacka om skillnad.

    /Evelina
    http://www.evelinasekologiska.se/

    Reply
  16. Tobias A

    Vara nere i Stockholm för några veckor sedan och jag känner igen så mycket i du skriver. Försökte verkligen att låta bli att dras med av stressen. Istället för att springa för att hinna till t-banan så gick jag lugnt och väntade istället in nästa tåg. Istället för att gömma mig bakom telefonen så försökte jag möta människor med blicken. De få som mötte blicken gav jag ett leende tillbaka och fick ett tillbaka. Det gjorde min dag 🙂 Var så kul att se att det fanns några som inte föll in i den livsstilen. Det är lätt att falla in i stressen men man behöver inte göra det bara för att det är omkring en. Det är lätt att finna ro när allt är rofyllt omkring en. Men de gånger man behöver denna rofylldhet som mest är när det är kaos omkring en. Kan man finna rofylldheten i dessa stunder så har man mycket vunnit.

    Minns en kväll när det hade varit massor med kaos omkring mig som smittade av sig på mitt inre. Jag åkte ut i naturen och bara stod i tystnaden. Naturen är som ett stort varande som inte bryr sig om det förflutna eller det framtida. Naturen bara är och det är så lätt att bara vara när man har den omkring sig. När man har slutat övertyga sig om att man ska vara någonting speciellt som vi så ofta blir lurade till att tro, så behövs det bara en glimt att detta varande för att inse vad som är vår verkliga natur. Vi är en del av naturen på samma sätt som äpplet är en del av trädet. Vi är som äpplen som fallit från trädet och glömt bort vad vi kommer ifrån. Men vi har tur att din blogg finns här för att påminna oss om vad vi verkligen är 🙂

    Reply
  17. spetsflickan

    Har du några tips på hur man lever så billigt som möjligt på landet? Vill hemskt gärna flytta ut utanför stan när jag tagit studenten men känner att ekonomin begränsar mig.

    Reply
  18. Nisse

    Ja det är ju lite kul med att vara här nere men jag längtar hem till Norrland. Det är skönt med eget ställe. Nu får jag uppleva våren två ggr. Du är hemkär och jag gillar att du vill hem till Norrland JJ.

    Reply
  19. Andreas

    Under filmens första del kände jag tydligt hur trycket ökade i kroppen.. precis som när jag kör till jobbet på den hårt trafikerade vägen. När sedan andra halvan startar kände jag direkt samma effekt som när jag svänger av den just nämnda vägen… Lugnet sprider sig i kroppen och de tillfälliga spänningarna ger sig av. Fantastiskt vilken effekt en filmsnutt kan ha.
    TACK för att du delar med dig av den underbara och rogivande natur du bor i ! 😀

    Reply
  20. Anita

    Åker till Sthlm nu till helgen. En konsert och middag med en god vän. Blir där bara en dag. Det räcker! 😉 Vet att jag, liksom du, kommer att bli tokig av stressen och att det känns underbart att vända näsan hemåt igen. 🙂

    Reply
  21. Henry

    Jonna- Jag förstår ni mycket väl!
    We were living quite a time in a big city and got more and more the feeling of
    being an anonymous ant !
    Found my personal freedom after moving in an own house in the countryside,
    outside a small village, next to woods and with wide views!… and not much people !
    Happy and content since !! :-))
    Nytt liv menings! Tack för din underba blogg <3

    Reply
  22. Mimi

    Hej igen Jonna! 🙂

    Tänkte fråga ifall du vill berätta mera om silversmide? Jag har länge varit intresserad utav den fina konsten men aldrig känt någon som kan eller haft råd att gå kurser. Så om du vill, så får du mer än gärna lära mig lite. 🙂 För jag antar att jag inte behöver gå högskola för att lära mig, eller hur? 😉

    Reply
  23. Carita

    För sju år sedan bodde jag i hus med gångavstånd till jobbet men så flyttade jag till lägenhet med ett lugnt läge vid vatten.
    Nu pendlar jag tre timmar varje dag och byter morron och kväll på centralen i Stockholm. När jag flyttade till den finaste platsen jag hittade i Stockholmsområdet så bestämde jag mig att aldrig jaga buss eller tunnelbana. Ibland kan jag nästan tycka det är roligt att lyssna på fottrampet på centralen, tycker det låter som när en renhjord drar fram.

    Reply
  24. Sandra

    Jag förstår hur du känner dig. Känner samma sak när jag är i Sthlm. Fast vi var där en helg bara för kul så kände jag verkligen lite panik. Jag ville hem, jag skulle bli tokig av att bo sådär.

    Reply
  25. Cecilia

    Åh, jag bor i Stockholm sen två år och har det sådär varenda morgon 🙁 Har aldrig varit så stressad som när jag flyttade hit, och det är ju precis så som du beskriver det – opersonligt, hetsigt och så konstigt att ingen möter någons blick, alla kör på som ångvältar 🙁 just den delen av dagen (morgon & kväll i rusningstid) är mitt absolut sämsta med att bo & leva i Stockholm 🙁

    Reply
  26. Felicia

    Så är Gotland för mig – en plats jag längtar till där jag känner mig fri. Det är liksom lagom och jag känner hela tiden sol, vind och lukten av naturen där. Typ salt, jord, grönt mm. Vet inte hur det är med dig men tycker nästan det är lite intressant att det har så stor inverkan på mitt mående. Känner mig instängd annars.
    Skulle jag få nog av vimlet (har typ klaustrofobi bland människor, det heter säkert något annat men kommer inte på det just nu) är det bara att bege sig till kusten. Att springa längst stranden i små upptrampade stigar i allt högt gräs med vinden vinande och de små träden vaggande av den, att känna doften av saltvatten, och iakta hästarna i hagen brevid, det får mig att slappna av direkt. 🙂

    Reply
  27. Tove

    Vad lugnt och fint du har det hemma ändå! Tog du med Nanook på resan eller har du hundvakt hemma i Grundtjärn? 🙂

    Reply
  28. Sandra

    Fy vad hemskt. Känner mig jäkligt osocial när jag ser folkmassor, jag vill bara inte. Usch.
    Du har tur som bor så fint och lugnt. 🙂
    Den bästa morgonen för mig hade varit att vakna, lunka runt i mitt eget tempo, sätta på kaffekokaren, dricka kaffet ute på gården där hundarna får rasta sig själva. Mhm! ^^

    Reply
  29. MrVilse

    Min 60 åriga far var i Stockholm i 2 månader på en utbildning, och varje gång han ringde ifrån tunnelbanan och såg folk som var “sena” så förstod han inte riktigt deras reaktion av att bli 7 minuter sen, eller hur ofta tunnelbanan går. Är en som sagt en rejäl skillnad jämfört med livet i norrland 🙂

    Reply
  30. Jenny

    Åh fy alltså. Jag får total panik av första delen. Såå himla tur att vi människor är olika! Längtar själv galet mycket efter landet. För där finns både lugn och frid.

    Reply
  31. Uffe

    Det du upplevde i Stockholm brukar jag kalla lämmeleffekt. Lämlarna blir tokiga när de blir för många och bara rusar mot sin egen undergång. Ibland behöver vi tystnad och tomhet…
    Ha en fin vår!
    /Uffe

    Reply
  32. Pingback: Om att vara fast i storstan - lugnochfin

Lämna ett svar till Carita Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.