En ögonöppnare

Vill verkligen tacka för den fina responsen och engagemanget på inlägget jag skrev igår om att våga sätta värde på det man gör. Jag kommer svara lite på kommentarerna senare. Men tänkte bara att jag ville tipsa om ett jättebra blogginlägg som handlar om just att sätta rätt pris på det man gör, som många av er tipsade mig om igår! Är jätteglad att ni länkande till detta.
Det är Pia som driver bloggen Kammerbornia som skrivit ett inlägg ( HÄR ) om vilket pris ett par vantar som hon stickat egentligen borde ha om man ska gå efter samma regler vad gäller prissättning av många andra jobb. Tro mig, det där inlägget sätter verkligen perspektiv. Det får en att tänka efter rejält. Hoppas ni som inte läst det tar er lite tid till att göra det : )

Jag blir väldigt berörd av det eftersom jag själv sysslat med just hantverk förut, när jag höll på med silversmide. Inte konstigt att det kändes trögt när man lagt 8 timmar på att smida ett silverarmband som man sedan säljer för 500 kr. Om man ska räkna tidsmässigt så går jag minus på mitt jobb, inte bara på ett sätt. Men det blir svårt att konkurrera prismässigt med stora företag som pumpar ut silversmycken gjorda i färdiga formar. Det gör mig ledsen och upprörd att det ska vara så otroligt svårt att leva på sitt hantverk idag, eftersom fabrikerna och industrierna tar över. Det finns ingen som kan sätta ett värdigt pris på sitt hantverk, hur vackert det än är, och det tycker jag är sorgligt. Det gör att allt fler hantverkare av olika slag lägger ned sin verksamhet, och allt eftersom åren går faller mycket i glömska. Jag önskar att det fanns något sätt att vända på denna onda spiral.

Men på det sättet älskar jag internet och bloggvärlden, där vi kan dela med oss av tankar och erfarenheter och liksom öppna upp ögonen på varandra och till och med stötta varandra att våga sätta mer värde på det man gör. Det har definitivt hjälp mig jättemycket! Och det är jag evigt tacksam för ♥

Starka tillsammans :)

Starka tillsammans :)

FacebookTwitter

17 Kommentarer på “En ögonöppnare

  1. Mikael Henriksson

    Du konkurrerar inte med de stora kedjorna. I mitt universum så har det me med dig och marknadsföring att göra än konkurrens. Jag tycker att du ska surfa in till https://londonrealacademy.com/. Där finns massor med likasinnade som också försöker komma tillrätta med sin tillvaro och där finns massor med människor som skulle kunna hjälpa dig att hitta rätt med marknadsföring och prissättning.

    Reply
    • Mikael Henriksson

      För att tydliggöra så menar jag alltså att du ska sätta det pris du tycker det är värt och känner dig nöjd med och inte titta på priset på massproduktion. Jag är övertygad om att det skulle gå hur bra som helst att sälja för det pris du egentligen vill ha och att det bara är en fråga om hur.

      Reply
  2. Robert

    Man ska inte konkurrera med pris, man ska konkurrera med kvalité och det unika. Bara skillnaden att det är handgjort istället för fabriksgjort i Kina är ju en rejäl skillnad 🙂

    Reply
  3. Johanna

    En vinkling av frågan om prissättning är att det är ett sätt ta ansvar för sin bransch och sina kolleger – att ta betalt för vad tjänsten faktiskt är värd. Jag är bland annat musiker och hamnar i liknande situationer . För mig känns det bra att tänka på att jag hjälper andra musiker genom att kräva rimlig betalning 🙂

    Reply
  4. PJ:s byffé – från by till fe

    Jag läste också blogginlägget om vantarna och har redan tidigare förstått att alla hantverkare inte kan ta det pris som motsvarar allt arbete som krävs för ett förstklassigt och unikt hantverk. Vantarna må vara fina som hon stickade men för vardagsbruk tävlar hon med billiga, maskinstickade vantar. 15 000 kr (17 010 kr om ett manfolk handstickat – ytterligare en aspekt!) är inte rimligt för ett par vantar som man annars kanske kan köpa för 500 kr. Men jag förstår resonemanget hon förde för att belysa situationen. Skulle däremot Madonna eller någon annan storstjärna köpa ett par vantar av henne skulle genast prisnivån och intresset höjas. Jag tror det är ofta så det fungerar, nämligen att det behövs ett erkännande från en auktoritet(er) och spridning om hantverkets/konstverkets förträfflighet och unikum för att prisnivån skall bli den rätta.

    Det handlar väldigt mycket om att stå på sig och vara säker på sin sak när priset diskuteras, kanske med en liten prutmån inräknad. Sedan har Underbara Klara – jag läser även hennes blogg – en stor poäng i punkt nummer 9 i blogginlägget du refererar till i ditt tidigare inlägg om saken. Överlag är hon en klok kvinna!

    Åter en fin bild på renar! Jo, dina vinterbilder från förra inlägget är också fina men jag har en viss svaghet för renar. De är så vackra och beskedliga djur. Nästa vecka skall jag åka på vintermarknad i Jokkmokk och då blir det kanske inhandlat något hantverk gjort av samer.

    Reply
  5. M

    Hantverkarna försvinner och kunskaperna framförallt försvinner. Gynnar ingen i slutänden. Bara att orka på med slitet för nästan ingen uppskattning; för i slutet så tackas ändå den som har kunskaperna kvar. / M

    Reply
  6. Jos

    Att konkurrera med pris ger inget när det handlar om någonting unikt. Du får välja din målgrupp och sätta priserna därefter som täcker din lön för mödan, alla kostnader, osv.
    Ibland blir prislappen tokhög så pass att man själv inte skulle ha råd att köpa, men det finns alltid kunder som har det. Konsten är att nå dem med hjälp av marknadsföringen. Idag är internet gränslöst vilket öppnar för oanade möjligheter.

    Reply
  7. Birgitta

    Det är bra att du tar upp frågan om pris! Självklart måste man värdera ett hantverk och betala för den tid det tar att producera. Som kund betalar jag just det unika att det är ett hantverk med bra kvalitet så jag är glad att du också börjar inse värdet av det du skapar. Fortsätt att stå upp för din unika konst👍🏼✨

    Reply
  8. Peter Ståhlberg

    Har läst det länkade inlägget om prissättning på stickade vantar. Principiellt håller jag med…MEN,
    Det finns två monumentalt stora svagheter i resonemanget (i vant-exemplet):

    1) Man kan inte bara ta priset från någon annan rakt av. Det är direkt felaktigt. Priset på en vara bestäms i första hand
    av vad för slags kostnader man vill ha tillbaka. Ju färre enheter som skall bära den kostnaden ju högre pris. Men i slutänden är säkerligen kostnaden för garn, stickor etc. inte alls så hög. Fast sen tillkommer då värdet på arbetad tid. Där blir det svårare. Vad man än väljer för värde är det helt hypotetiskt eftersom det inte finns några referenser.

    2) Vilket då för oss till svaghet nummer två: vad marknaden kan bära. Även OM priset för ett par stickade vantar skulle landa på 10-20.000 Kr skulle ingen – absolut ingen – betala det priset. Det spelar ju ingen roll vad man sätter för pris om ingen är villig att betala det. Då har man med andra ord räknat fel.

    Dessutom kan det nämnas att stickar man som hobby och säljer något här och där, kan det på inga sätt jämföras eller värderas som företagsbaserad verksamhet. De kostnader du har (för att inte tala om skatt och egenavgifter) är inte ens i närheten.
    Vad man i stället borde göra – realistiskt – är att summera alla kostnader för material till vantarna. Addera ett eller flera fragment av verktygskostnad (beroende på hur snabbt man vill ha verktygen betalda av sålda vantar) och därefter titta på levnadskostnaden för den arbetade tiden. Den senare kan man lätt få fram genom att ta alla sina fasta och rörliga kostnader (jag förutsätter att det finns en ordnad budget) och dela dem på antalet dagar på ett år (alternativt 200 vardagar). Dagssumman delar man sedan på det antal vakna timmar man har i snitt per dag. Addera detta till material och verktygskostnad och du får en mer rättvis bild av priset på vantarna.

    Reply
  9. A-mamman

    Hittade hit via Kammbornia och måste bara uttrycka min beundran över ditt mod: att lämna allt vant och flytta 100 mil till en kärvare tillvaro. Men också enklare och lyckligare vad det verkar. Och du är så ung! Respekt.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.