Min tredje dag i Saltoluokta var fylld av glädje, skratt och härliga äventyr. Så här kommer tredje dagens videoblogg, och sedan några bilder.
Vill bara varna för att vissa scener kan vara lite skakiga, för de som är känsliga. Det är inte lätt att filma med stadiga händer när man är ute bland fjällen, med hårda vindar och tung packning 🙂 Men jag vill ju att ni ska få hänga med så mycket som möjligt från min tid här, så jag försöker filma så mycket som möjligt.
Jag är så glad att ni följer mig på resan. Att läsa era ord på kvällarna värmer så gott i hjärtat. Tack kära ni ♥
Den här dagen fann jag en ny vän som heter Lena, som är bröllopsfotograf och som var här i Saltoluokta för att fota ett vackert par som gifte sig. Vi anlände ungefär samtidigt på fredagen, och hon stod före mig i receptionen och checkade in. Jag la märke till hennes dialekt som påminde om göteborska. Och redan då fick jag en känsla av att vi säkert skulle komma att få kontakt under dagarna i Saltoluokta.
Mycket riktigt. På morgonen därefter frågade hon om hon kunde få låna stativet på kvällen om hon skulle behöva ta några bröllopsbilder när mörkret lagt sig. Precis som jag själv hade hon fått reducera ned sin kameraväska eftersom det blev så svårt att få med i packningen. Så vi satt och pratade en stund där vid frukostbordet och tillslut kände hon igen mig från min kulningsfilm med korna, haha.
Tredje dagen, innan hon skulle hem igen, så åkte gick vi ut på en liten vandring ovanför trädgränsen och tog sedan en efterlängtad fika.
Det var en ganska tung vandring uppför fjället. Och det var väldigt starka vindar denna dagen. Men helt fantastisk väder!
Vi satte oss på en sten och njöt av den vackra utsikten!
Sen sökte vi lä lite längre ner igen för att fika. 
Vi köpte varsin scarf från Stoorstålka, som är ett samiskt företag som skapar produkter med samisk design. Jag köpte en grå, och hon en röd. Även mössan jag har är gjord av en samisk designer och hantverkare från Kiruna. Här uppe bär många samer liknande mössor gjorda av renskinn, och en varmare mössa går inte att hitta. Inte ens fjällvindens bitande kyla når in. Jag såg att det hade blivit några frågor och diskussioner om min mössa både här och på min Instagram, så därför vill jag klargöra att det är äkta päls och skinn på mössan. Och med det sagt respekterar jag också allas åsikter kring att bära äkta skinn och päls. Det finns en fruktansvärd industri för päls och skinn, därför känns det viktigt att ni vet att den inte är köpt från någon industri i kina, utan gjord av en samisk kvinna här i Norrbotten.
Men som sagt, oavsett åsikt, så respekterar jag det.
På eftermiddagen var det dags för Lena att fara hem. Fjällstationen har sådana här kälkar att ha bakom skotrarna, så att man kan hyra transport över isen. Jag hade helt missat det när jag kom i fredags. Men å andra sidan var det lite häftigt att få kämpa sig över isen med all packning.
För övrigt var den där hunden i kälken så otroligt fin, som ni även kan se i videobloggen. Han sitter där så lugnt och fint. Och vilka färger! Åh ♥
Personalen på Saltoluokta fjällstation hade sett mitt blogginlägg med bilderna jag tagit här, och de tyckte det var så fint att jag blev bjuden på en trerätters middag i restaurangen. Åhh, jag blev så himla glad! Både glad över att de uppskattade bilderna och över att jag fick en sådan otrolig god middag. Personalen här är helt underbara. Man känner sig så otroligt välkommen.
Förrätt. Och till huvudrätt fick vi öring. Det var så galet gott att äta lite mer rejäl mat efter några dagar med soppor och frilufts-mat.
Det blev en riktigt mysig kväll med fint sällskap. En av de sakerna jag älskar med den här fjällstationen är att det är så lätt att få nya vänner. Alla är så öppna på något vis. Och åldern spelar ingen som helst roll. Har träffat så många fina människor på bara några dagar.
Efter den goda middagen tog jag en kopp kaffe och sprang sedan ned till isen för att fånga det sista av ljuset innan det blev mörkt. Ännu en underbar dag i Saltoluokta.
Tredje kvällen nere vid isen för att fånga solnedgången på film. Lycklig och mätt! Tack Saltoluokta för den goda maten! ♥
Igår lämnade jag Saltoluokta och befinner mig nu i Stora Sjöfallet. I nästa inlägg kommer ni få följa med hit. Försöker hinna ikapp med inläggen så gott jag kan. Men som sagt, för er som vill följa mig emellan inläggen så uppdaterar jag mycket på mina Instagram Stories. Bland annat i morse när jag var ute i gryningen och fotade i en stor, vit klänning med isande vindar, och när en räv kom fram till min kameraväska och tänkte sno mina grejer. Haha, älskar livet här ute. Allt kan hända.
TACK underbara ni för allt ni skriver! Hoppas ni får en underbar onsdag, så hörs vi snart! Kram på er! ♥
Du verkar ha haft fantastiska dagar på fjällstationen! Fortsätt njut! 🙂
Så roligt att få följa med dig på äventyr i Saltaloukta. Dit vill jag åka i sommar ? Njut!!
Tack åter igen för en jättefin videoblogg! Så roligt att se! Naturen runtomkring är så storslagen och du fångar så suveränt både känslan och bilder. Jag har drabbats av och har diagnos utmattningssyndrom. Har en rehabilitering och dina videobloggar är en fantastisk del av min “terapi” som ger så mkt glädje och hopp! Tack!
Åhhh va fint!! <3
Vilka fina bilder och så skönt att det är sol på dagarna. Hoppas dagarna i Stora sjöfallet blir lika fina, väntar med spänning på nästa film. Fortsätt att njuta av den sköna fjällnaturen, det gör jag också då du förmedlar så härlig känsla i bilder och film.
Åh saknar verkligen mitt älskade Kiruna och Torne Träsk när jag ser detta! Förhoppningsvis blir det en sväng dit i sommar <3
så skojigt med räven som tänkte knycka din väska också! ^^
ha det så bra där uppe!
kram
Emma
Åh vad härligt det verkar! Blir så sugen på att åka till något liknande 🙂 Tycker också att du är så grym som svarar på negativa kommentarer på ett så enkelt och odramatiskt sätt (apropå pälsmössan). Hejja dig! Kram!
Det är himla roligt att följa med dig på dina resor. Verkligen. Tack för det 🙂
Jonna, tack för dina underbara filmer, det är verkligen
som dina följare skriver lugnande att titta. Hoppas att nästa
plats är lika härlig.
Jättefin videoblogg! Mycket bättre nu Jonna! ?Inte lika många snabba rörelser i sidled!
Kul att de bjöd på middag men med tanke på hur många du når ut över hela världen och vilken fin reklam du gör så bör de bjuda på hela vistelsen…..?
Men jättefint att du är så ödmjuk och tacksam säger mycket om dina kvaliteter som människa!!!
Det var verkligen en fullspäckad dag för dig 🙂 Jag är fullt övertygad om att dina blogginlägg och videobloggar genererat många framtida besökare till Saltoluokta, här sitter en till exempel 😀 De får en verkligen att längta ut till naturen och platser där inte så jättemånga befinner sig. Att finna ro.
Kramar
It is heart-warming to see you this happy again. You really need time in wilderness just like you need oxygen. Grundjarn is lovely but a little flat and feels confined. You need to feel the space around you and therefore you need mountains. Some mountain ridges in both Saltoluokta and Great
Sjofallet have a very special shape. They remind me of images from Capitol Reef National Park in Utah, USA. I would call them an awe-inspiring
ancient waves of creation frozen in time. Enjoy every moment of your trip but occasionally recall this expression: “Wherever you go there you are”.
It means that what you perceive changes but the constant element in every perception is always you – the perceiving subject. Is it not logical to put your attention on it once in a while and realize how it perceives. By the way, I think that you should be using glacier glasses more often to protect
your eyes from sun reflected from snow. It may affect your eyesight in a long run.
Hej Jonna.
Det är ett tag sen jag kommenterade men jag följer din blogg varje dag.
Du har verkligen förmåga att skildra hur det är med dina bilder och videos.
Man nästan känner vinden och den friska fjälluften när man läser din blogg.
Det är inte utan att man blir lite avis. I yngre dar var det nästan ett måste att dra till fjälls
åtminstone en gång om året men nu när man är pensionär har man inte tid.(Konstigt)
Jag hoppas att det fina vädret håller i sig så att du får en fortsatt bra vistelse där uppe.
(Och att vi bloggläsare får fortsätta att njuta av bilderna och filmerna du levererar till oss.)
Många kramar, Bysse.
Så fint att du respekterar allas åsikter om päls och skinn, tyvärr tror jag du glömt någon som du inte visar någon respekt, den viktigaste kanske?
Det är ju också väldigt fint att det är en samisk kvinna som gjort mössan, tyvärr tror jag inte det gör någon skillnad för den som blev en mössa.
Men djuren kanske inte är så viktiga eller räknas.
Vi lever på 2000-talet och behöver inte päls och skinn, det går alldeles fint att hålla sig varm och visa alla varelser respekt!
Knip igen. Jag skulle vilja se dig i en mössa gjord i akryl i den där bitande vinden. Ha!!!
En riktig mössa i renskinn är det absolut bästa du kan ha då det blåser Jonna. Undrade så då jag såg din fina mössa. Och den ren som fått släppa till skinnet har säkert mättat några personer också. Inget går till spillo hos samerna vad jag förstått. Ett naturfolk tar till vara på allt.
Kram till dig Jonna och njut för min räkning också 😀
Intressant att ingen annan i filmen hade en sådan mössa. Personalen och de andra måste ha frusit ordentligt….
Jonna är en förebild, att klä sig i omoderna material som fler och fler vägrar befatta sig med är inte så klokt.
Synen på djur och djurens rättigheter är högaktuell, fler och fler väljer vegetariskt och en vegansk livsstil där man säger nej till våld och förtryck av levande kännande varelser. Utvecklingen går framåt och våld, förtryck och annat barbari är snart ett otäckt minne i historieböckerna.
Det kan vara uppfriskande att fundera på om man vill ha en pälsmössa gjord av ett älskat husdjur, om inte…..varför är det ok med vissa men inte andra? Tack och lov lever vi i moderna tider och utvecklingen går framåt även om en del inte hänger med, så har det alltid varit men det hindrar inte utvecklingen.
Well done Ewa for writing a calm and intelligent response to someone who told you to “be quiet” when you politely made a thought provoking comment. It’s a shame that rude and ignorant people are still so common.
Håller med. Tyckte Ewa gav ett bra och välformulerat svar.
Hej Ewa, Jag förstår din känsla för djur som far illa vid slakt, det är tyvärr många som gör det både här i Sverige och globalt. Men jag är nästan fullt övertygad om att samerna är de folkslag som har mest och bäst kunskap om hur de ska slakta sina renar på det mest skonsammaste sätt för renen. Och de gör det enbart för matens/köttets skull efter behov och inte av överflöd och girighet. Och de vill ta vara på allt fr djuret/renen, och då även skinnet så att inget går till spill. Så varför inte använda det också till en mössa som värmer i kylan istället för att slänga skinnet. Mvh Cina.
Men att bära fina kläder och assesoarer från djur bidrar ju till ett mode som inte direkt är till djurens fördel. Andra som då vill ha denna mössa kanske väljer att köpa billigt från icke djurvänliga industrier.
Nu kommer ju inte pälsen från ren utan från blå- eller silverräv, dessa kommer från pälsfarmer som man i många länder förbjuder och även förhoppningsvis kommer att förbjudas här i Sverige. Päls är inget material för någon som kallar sig djurvän, särskilt inte när det finns så mycket annat idag. Att det är samiskt hantverk ger ju inte på något sätt automatiskt frikort anser jag i alla fall.
Läs gärna mer på:
http://djurrattsalliansen.se/arbetsomraden/palsindustrin
http://www.djurensratt.se/djur-i-palsindustrin
Stödjer dig i denna kommentar. Jonna har så många följare och kan verkligen påverka. På många andra vis är Jonna annars en sådan bra förebild <3
Vill bara hålla med dig. Oavsett om det är i Norrbotten eller Kina så har ett liv dött för att hålla ett huvud varmt. Det finns gott om mössor utan död som också håller huvudet varmt.
I’m jealous.
And very grateful that you are taking us along on the trip. 🙂
I visited Lena’s site – what beautiful work! She always seems to capture the joy. You can tell a lot about who a photographer is, by the moments they look for. I’m glad you found such a friend!
Fin mössa och bra med lokalt hantverk! Däremot ser det ut som att pälsen där fram är silverräv/blåräv. Inte ovanligt att det används till mössor häruppe, och finns endast tillgängligt via pälsfarmer. Bara så man vet!
Hej fina Du
Att “hitta” en vän för livet.
Att få känna smaken
av norrlands guld.
På tungan och i tanken.
Får hjärtat att sjunga.
Låter som ett år av Guld.
Dina ögon sjunger också
KRAM
❤
Men, din lilla GLÄDJEFONTÄN!!! 😀 Var på riktigt “bövligt humör” innan jag läste/tittade på detta inlägg….Och även om det som bekymrar mig fortfarande finns kvar så känner jag ändå hur jag sitter här och LER….!! Tack!! <3 Vilken underbar film! Och Lena var ju bara så GOOOO!!! 😀 Vad underbart att du sprang på en sådan person där ute i "ingenstans"…
Älskade hur ni, som två bergsbestigare, stretade på i blåsten…med en Norrlandsguld som en hägring bland bergen..haha…Och den FANTASTISKA lunchpåsen vid brasan (åh vad jag skrattade)..Sötaste gangsterna jag någonsin sett! 😉 😀
Tack för att du finns!! <3
Salto är fint, avslutade en veckas vandring genom Sarek där. Den helgen var det folkmusikfestival så det var fullt med folk. Efter att ha ätit torkad mat och bott i tält var det skönt att köpa grillkorv och öl innan man bastade.
Nästa gång du är uppåt Abiskotrakten kan jag rekommendera ett besök i Låktatjåkko fjällstation (gå vägen upp från Låktatjåkka järnvägstation och ner till Björkliden sedan ta bussen tillbaka för att hämta bilen).
Det helt fantastiskt att få läsa om din resa, samt se dina underbara filmer. Känns som att man är där samtidigt och får uppleva allt! Ha en underbar vistelse.
Gud så vackra bilder, och vad roligt att få hänga med på resan! Fattar inte att jag hittar din blogg först nu?? Hörde avsnittet där du är med i We are Influencers och tyckte du verkade så himla fin. Glad att jag hittade hit till slut haha! 🙂
Vill inte vara den som är den..men jag undrar bara om mössan verkligen är av renskinn/renpäls?
Mvh.
Kan rekommendera den här filmen som gick på SVT: Under Pälsen. Den är filmad från Norge, alltså här uppe hos oss. Det är inte bara i sydliga pälsindustrier det är grymt. http://www.svt.se/dox/under-palsen/
Vilken härlig personlighet du fick lära känna! Du och
Lena verkar verkligen haft kul ihop. Så skoj att få dela sina upplevelser med någon- delad glädje är dubbel glädje som man säger☺️ Tack för att du lägger ner så mycket energi och tid på att videoblogga! Jag uppskattar dina bilder enormt men man får en helt annan relation till dina resor (och till dig) genom dina filmer?