Jag minns det så starkt. Den där känslan i kroppen som infann sig samma sekund som jag öppnade bildörren efter den hundra mil långa resan. Det var vindstilla, solen var på väg ner vid sjön och jag sa högt för mig själv “Nu är det här mitt hem“.
Jag log när jag uttalade orden. Jag visste ingenting. Jag hade ingenting. Bara en dröm. Men det räckte.
För från den stunden jag hamnade på platsen som jag älskade så tändes en eld upp inom mig, som jag aldrig tidigare känt. Den höll mig varm i de kallaste vinternätter och fick mig att aldrig ge upp. Den öppnade upp mina sinnen med en sådan kraft att det kändes som jag upplevde livet för första gången på riktigt. Dofterna, ljuden. Känslorna.
Den fick mig att våga tro på att nästa steg skulle veckla ut sig, trots att jag inte i stunden kunde se hur det skulle vara möjligt. Den fick mig att känna en magi så stark att den överröstade rädslan. Den fick mitt hjärta att vilja skapa.
Det finns en eld i oss alla som vill brinna av passion. Blås liv i den ♥
Du är en stor inspirationskälla. Har själv fått ett ordentligt sug att flytta till ett öppnare landskap med natur.
Själv flyttade jag bara 75 mil hit
Oj, vad läskigt det ser ut! Du ser ut som en galning som har startat skogsbrand. 😀
Tur att du skriver så träffande texter att man förstår precis vad du menar ändå. Även om en bild säger mer än 1000 ord, så behöver vissa bilder en text för att man ska se deras innebörd.
<3 så härligt! Tack att du delar med dig av text och kort.
Alltså det här blev just en stor, ny favoritbild hos mig. Fy tusan vad vacker den är – älskar färgerna! <3
Jag är dubbelt så gammal som du (51) och har först NU – i höst – insett vad jag vill och vad jag INTE orkar med längre. Efter fem barn är jag ganska mätt på mycket men hungrigare på annat såsom köpstopp, utrensning, nedfasning och att INTE jobba.
TACK till dig Jonna som gjuter mod i oss människor oavsett ålder och boende. Det är aldrig fel att ta det där steget, även som du skriver, UTAN att ens veta HUR det ska gå framöver. Jag känner tillit till Universum – det finns resurser till oss alla. Jag slutade jobba – det var det bästa jag nånsin gjort. Nu njuter jag av löpning, matlagning, min blogg och attraktionslagen. Jag har börjat gå i kyrkan och har där hittat STOR energipåfyllning.
TACK Jonna <3
Thanks for sharing!
Astonishing! Is there some reason for posting this statement today off all days?
Härliga ord!
Så sant det du skriver, har ju följt dig länge och är otroligt imponerad av din första vinter i gamla skolan. Som du skriver är det din egen glöd som gjorde att du inte frös bort. Det är så härligt att du fortsätter följa din inre känsla och du har visat att mycket går om bara kämpar. Ha en fortsatt fin advent och om några dagar ska jag bläddra fram din Lucianatt! Varm kram
Jag lever på hoppet om att jag en dag också kan få uppleva det där du gjort. Att jag också kan få hitta mitt “Grundtjärn” och känna att pusselbitarna äntligen börjar falla på plats. Jag är så innerligt trött på att tvingas rätta in mitt liv efter vad klockan är och vad andra bestämmer.
Sometimes the logs of life become damp in the rain, but you’re right, the embers are still glowing and just need a deep breath.
🙂
Tack för att du finns, vågar och delar med dig!
Jag vet precis vilken känsla du menar och är på väg in ännu djupare in i den brinnande passionen. Det är magiskt när man tillåter sig själv att bara göra det man ska göra och vara den man är! Så tack för att du är den du är och gör det du ska göra. Det gör världen till en ännu vackrare plats!
Vet precis hur du menar. Älskar känslan av att ha hittat hem. Ett hem att vara kreativ i, ett hem att växa i som människa <3
Har följt dig i flera år nu och du har påverkat mig och mitt sätt att tänka så otroligt mycket. Fått mig att våga vägra allt det där som man “borde” och allra helst “ska”. Jag hittade tillbaka till naturen och vågade lyssna mer på mig själv och mitt hjärta, och jag är så tacksam. Den här bilden var för övrigt fantastisk. Den skiljer sig så mycket från det där lugna, harmoniska och magiska som du ofta annars framhäver genom dina foton och det känns som att jag förstår precis vad du menar med den. Tack för att du är du, tack för allt du delar med dig av till oss läsare <3
Nu ska jag ut i skogen med mina hundar och njuta av min lediga dag!
Den där känslan längtar jag efter. Jag har inte hittat den än, men jag drömmer om att en dag verkligen få känna det.
Hörde dig på radio idag :D!
Wooh! Vilken bild!
Tack för dina ord!! ❤️ Jag behövde höra dem idag! Efter en lång sjukskrivning så vet jag inte riktigt vart jag är på väg, vad jag ska göra om jag inte ska göra det jag har gjort och som jag vet att jag är bra på…. Att våga ta steget till något nytt! I vanliga fall har jag stor tillit och tilltro till att saker kommer att lösa sig, men ibland tappar jag det. Dina ord idag påminde mig om att våga! Om att jag kan! Om att ha tillit!! Tack snälla du!! ❤️
Du är magisk ❤️
Utmärkt talande bild. 🙂
Med inspiration från Jonna och systrarna Märak uppe i norrland finns de hopp för alla i Sverige trots politisk svammel om att stänga Öresundsbron istället för mota bort de ivriga riskkapitalisternas vindkraftsinvasion och ödeläggelse av landet.
Maxida Märak – Jag vill leva för kunna jobba, istället jobba för att leva.
Så sant! Och det bästa, Maxida Märak kommer till Urkult nästa sommar. Det blir en höjdpunkt. Sápmi sisters är annars en riktigt bra serie i 4 delar, värd att se även via SVT Play. http://www.svtplay.se/spmi-sisters
Oj, kommer Jonna också blir det tre storheter och publikdragare på Urkult. 🙂
Säkerhetsarrangemangen måste i så fall förstärkas.
Jag tror det börjar röra på sig uppe i norrland.
Länken ovan föll bort.
https://www.facebook.com/Malinsverige/videos/1729444068738/
Det där med passionen som finns där och bara behöver blåsas liv i, det tror jag på. Det kräver dock i vissa fall stort mod och ibland är det inte helt okomplicerat…
Ett sånt starkt inlägg!!! “Blås liv i den” TACK
Pingback: Veckan som gått – Vecka 50, 2015 - Rania Maria Photography
Pingback: Veckan som gått – Vecka 50, 2015