Hjärtats röst tog mig hit igen

Åh, hej på er kära ni!
Det känns som det var så väldigt länge sedan jag skrev här, även om det bara var två dagar sedan. Jag tänkte ju höra av mig när jag var framme i Stekenjokk men det känns som allt på den här resan gick åt skogen haha. I all fall de två första dagarna. Alltså, jag vet inte hur jag ens ska kunna förklara allt i en hel bok. Jag har både gråtit och skrattat åt allt elände. Jag kommer berätta mer om allt men kort och gått så körde vi till Stekenjokk i onsdags, och möttes av fruktansvärt dåligt väder som tydligen skulle hålla i sig i tre dagar. Efter stor besvikelse och grubbel körde vi hemåt igen, för att fota kampanjbilderna i Höga Kusten. Men ni vet när man redan har en sådan där stark känsla och vision över hur man vill ha det, och så kan man för allt i världen inte släppa det? Hur fint det än var i Nordingrå så var det inte den miljön jag sökte. Och sedan fanns det inte ens en enda plats att fota bilarna på utan att jag skulle behöva stå ute i vägen och avbryta så fort det kom en bil. Det var solnedgång, allt var riggat och klart, och jag satte mig på asfalten och grät en skvätt haha. Ush, allt hade gått fel den dagen. Men det slutade med att vi körde uppåt igen, samma dygn som vi kört nedåt. 40 mil körde vi i natt. Jag skulle fota i Stekenjokk, så var det bara. Spelade ingen roll om det så skulle regna dygnet runt. Då skulle jag i alla fall gjort mitt bästa.

Men den känslan när vi kom upp till fjälls igen kommer jag aldrig glömma. Det där ”flowet” infann sig igen. Vädret blev bra, och nu har jag fotat hela, hela dagen till mörkret lade sig. Jag är så tacksam. De här två senaste dagarna har varit så fruktansvärt jobbiga. Ni vet när man vill leverera bra och man inte riktigt hittar rätt väg dit. Man tänker för mycket. Oroar sig för mycket. Och mitt i allt sorl så hör man inte hjärtats röst som alltid vägleder. Men det ordnade sig tillslut. Jag var bara tvungen att lära mig två saker.
Att aldrig lita på väderprognoser igen, och att aldrig ge upp.

Jag satte mig på fjället i kväll efter många lyckade fotograferingar och tackade Stekenjokk för hjälpen. Ett lugn liksom la sig i själen. Jag andades ut.
I morgon blir det en tidig fotografering till, innan vi sedan beger oss hemåt igen.
090201Sov gott mina älskade läsare, och tack för alla superfina kommentarer på förra inlägget. Ska ta igen lite och svara er när jag kommer hem igen ♥
Kramar på er!

FacebookTwitter

26 Kommentarer på “Hjärtats röst tog mig hit igen

  1. Lena Buhr

    Åh, så vackert det är däruppe 🙂 ja Höga Kusten är OCKSÅ vackert men utan att ha varit så långt upp, så kan jag bara hänge mig å tanken att själv en dag få uppleva lugnet och friden i själen just i ovan miljö vilket är svårslaget hur grönt och fint det än är bland tall och gran:) det är något speciellt med dessa kala vidder….de har ropat på mig i flera år. Jag borde också fara dit innan man hamnar i ålderdomens gråa dager ♥ tack Jonna för inspiration och förverkligande av våra drömmar 🙂 ♥

    Reply
  2. Maggie

    Såå skönt att det löste sig till slut och att du hittade ”flowet”. Funderade hur det gick och hoppades att du skulle ha tur med vädret! Hoppas bilföretaget förstår vilken fantastisk samarbetspartner de har som verkligen ”ger allt”!

    Reply
  3. Jorma

    Härligt att du inte gav upp! Det är så lätt att göra så fort det blir lite motigt, kan tala från egna erfarenheter och jag har förmodligen missat en del tillfällen just därför. Jag är imponerad av hur helhjärtat du går in för det du gör. Kudos, och så får vi ju ta del av dina underbara bilder också.
    Kramar <3

    Reply
  4. Janet Doane

    I am constantly amazed when I read your stories at how strong, resilient, and creative you are… there is an inner core that radiates from you that can endure so much. I love all of these beautiful self portraits you share with us… this last one is such a deep one… the rich dark colors and the lightness of you in the middle of the strength and power of the mountains. Jonna, your blog has been a constant companion to me in the last couple of months since I found you, and it has been a life changing gift, beyond words that I can express. Heart hugs!!

    Reply
  5. Pamela

    This image is beautiful! The colors in those hills! Makes my heart happy just to look at them.

    I know the struggle you describe — when you want to do something well, and you are trying so hard, and…. everything seems to go wrong. I am so glad you fought thru, and followed your instinct. And thank you for telling us about your difficulties. It helps to hear about the difficult moments, as well as the glorious. It’s inspiring.

    Reply
  6. Magnus

    Skönt att det löste sig och du fick dom bilder du ville ha! Jag förstår att det måste vara frustrerande när man har, som jag misstänker att du har, en bild framför sig om hur man vill ha det och så spelar andra makter in så att det inte blir så. Att då ”ställa om” och hitta alternativa lösningar som känns lika rätt är inte alltid helt enkelt. Du har en vilja och drivkraft som är imponerande!

    Stor kram!

    Reply
  7. PJ:s byffé – från by till fe

    Nordingrå är en fin byggd; jag var själv där på min roadtrip för en månad sedan, men säger hjärtats röst Stekenjokk så är det Stekenjokk! Så är det bara. Men Nordingrå kommer kanske till användning vid något annat fotouppdrag eller bara en lustresa. Speciellt Högbondens fyr tror jag skulle tilltala dig.

    Som den genuina människa du är så tror jag dig när skriver att du satte dig på asfalten och grät en skvätt. Det kan faktiskt hjälpa ibland; att få utlopp för sin frustration och besvikelse. Sedan går det bättre; som när solen lyser upp efter en regnskur.

    Jag kan inte låta bli att ta till mig de visdomsord du skriver: ”Att aldrig lita på väderprognoser igen, och att aldrig ge upp”. Inför Urkult detta år visade prognoserna dagarna innan att det skulle bli regn och rusk men hepp, blev det så? Det blev rätt hyfsat väder även om det regnade vid ett par tillfällen. Ge aldrig upp när hjärtats röst är stark för då är man på rätt väg även om det regnar spik.

    Fin bild med härliga, mjuka färger!

    Reply
  8. Anonym

    För mig finns det inte någon vackrare plats i Sverige än Höga Kusten med Nordingrå
    och Ådalen, men smaken är ju olika. Du söker säkert det totala lugnet, som man
    hittar i fjällen.

    Reply
  9. Anonym

    Vilken insats du och mamma gör, men skönt att du lyssnade till hjärtat och åkte tillbaka. Härligt att din mamma fick se allt vackert med fjällvärlden nu har hon sett det i både regn och sol. Hoppas att ni fick lite bonus med ett vackert norrsken också, här lite längre österut var det ett imponerande sken i natt igen. Lycka till nu med hemresan.

    Reply
  10. Lindan

    Vad skönt att det föll på plats till slut….! Jag förstår verkligen vad du menar med det där att när det sorlar för mycket, eller stressen tar över och pulserar genom kropp och sinne , då är det svårt att höra sitt hjärtas röst. Det kan vara svårt nog även i lugnare tider! Ibland tänker jag att många människor inte ens har kontakt med sitt hjärta eller intuition.
    Har saknat dina inlägg (tycker också det kändes jääätte länge sedan jag såg någonting..haha..)! Men jag tror att jag kan tala för nästan alla dina följare här att vi FÖRSTÅR Jonna!! Mitt upp i alla dessa uppdrag, resor och utställningar så är det rimligt att det blir lite färre inlägg ett tag….! Och vi VET ju att vi väntar på något gott! <3

    STÖRSTA KRAMEN!! Och glöm inte att andas! <3

    Reply
  11. made by Mary

    Jag förstår precis! Varit med om det där så gånger. Back-up planen blir aldrig riktig lika bra, man mår illa av prestationsångest och vill bara gråta och ge upp. Eller lägga sig under en stor sten och aldrig gå upp igen. Men när man kämpar igenom och kör på ändå, det är så värt det! Man börjar andas med magen och kreativiteten kommer tillbaka. Stress gör iaf mig o-kreativ och så börjar jag andas uppe i axlarna. Inte bra. Så glad för din skull, stor kram!! <3

    Reply
  12. made by mary

    Jag förstår precis! Varit med om det där så många gånger. Back-up planen blir aldrig riktig lika bra, man mår illa av prestationsångest och vill bara gråta och ge upp. Eller lägga sig under en stor sten och aldrig gå upp igen. Men när man kämpar igenom och kör på ändå, det är så värt det! Man börjar andas med magen och kreativiteten kommer tillbaka. Stress gör iaf mig o-kreativ och så börjar jag andas uppe i axlarna. Inte bra. Ser verkligen fram emot att se bilderna! Så glad för din skull, stor kram!! <3

    Reply
  13. Sophie

    Heej, jag tror säkert att allt blev bra och att resultatet blev jättefint, men jag har en fråga och hoppas inte att du ser mig som någon glädjedödare för det. Det är verkligen inte illa menat, snarare som en fundering. Det verkar ju som om det finns typ oändligt många fina miljöer runtomkring dig, i närheten av din hemort. Känner du då att det är miljömässigt försvarbart att köra 40×4 mil, alltså 160 mil (blir det väl? 40 mil enkel väg och så tur&retur två gånger) för att ta några kampanjbilder? Jag vet att bilen är oumbärlig på landet, kommer själv därifrån, men skulle ändå tycka att det vore en fasligt onödig väg att åka så långt för några bilders skull. Kan man undvika att köra bil är ju det det bästa? Bara en tanke.

    Reply
    • Fröken

      Jag tycker Sophies fråga är jätteintressant. Har själv funderat i samma banor när det nu är så många som drar i dig och lockar med spännande jobb. Jag känner igen det från min egen tillvaro när jag blir erbjuden intressanta uppdrag som skulle tillfredsställa mig rent personligen och ekonomiskt, men som skulle strida mot mina tankar om helheten vad gäller etiska värderingar angående miljö och konsumism. Det är inte lätt att navigera rätt, men det är viktigt att kunna motivera sina val. Jag vill helt enkelt inte tro att du lättvindigt reser 160 mil med tanken att det är ok för att det är en bränslesnål bil och ett jobb som måste göras. För min del går det inte ihop med den vördnadsfulla känsla för naturen som du förmedlar i dina fantastiska foton och texter. Det vore väldigt spännande med dina tankar om detta!

      Reply
    • PJ:s byffé – från by till fe

      Visst, intressant fråga men vilka är alternativen? Att det blev en hel del bilkörning är klart men skulle hon ha släppt fotograferingen i Stekenjokk eftersom det blev dåligt väder första gången och nöjt sig med en mera närliggande plats som inte alls fanns med i de visioner Jonna hade? Jag kan tänka mig att både som konstnär och fotograf är den inre drivkraften så stark att uppnå de resultat som hägrar att x antal mil bakom ratten och belastning av miljön är det pris om får betalas. Här blir det en balansgång mellan nyttan och kostnaden; var går gränsen? Borde man begränsa körning med bil till enbart nyttokörning och räknar man då fotografering och konstnärligt skapande som nytta eller nöje? På samma sätt kan man också ifrågasätta Jonnas resa till Yosemite och för den delen alla andra resor med flyg som vi gör. Jag förstår Sophies och Frökens inställning i stort men jag tror inte Jonna körde dessa mil ”lättvindigt” utan det var blod, svett och tårar. Det sista bokstavligt talat.

      Reply
      • Anonym

        Vad tyckte bilföretaget då? Det viktigaste måste väl ändå vara
        att ta bra bilder på bilen i vackra miljöer, och det finns ju verkligen
        i Höga kusten.

        Reply
  14. leif

    Du offrar mycket tid.
    du är en stark individ.
    och då blir det nått gjort.
    det gick ju som smort.

    fjäll eller kust.
    med en Hyundai i regn och rusk.
    ni fixade det.
    inget stoppar dej du är ju ängelns kusk.

    bra gjort jag blir inspirerad av ditt gooooo…………

    Reply
  15. Lars 8463

    Ögonen är själens spegel.

    Men när mina ögon
    möter ögonen.
    I spegelns spegelbild.
    Ser dom.
    Det ingen annan ser.
    Dom känslor som formar
    mina tankar och drömmar.

    Glad
    För dom stunder
    Jag får se
    Det dina ögon ser

    Varma kramar

    Reply
  16. olga

    när jag tittar i din blogg så börjar jag gråta. Din existens och det du ser runt omkring dig och tar bild på berör mig ända in. Tack <3

    Reply
  17. Gunilla

    Trägen vinner.
    Det kanske finns en anledning till detta uttryck?
    Att det på nåt sätt funkar att vara envis och trogen sin första tanke.
    Trots motstånd från omgivningen.

    Well done!

    Reply
  18. Birgitta

    Så klok du är som följer hjärtat! Vilken tur att vädret blev så bra och att din mamma också fick uppleva Stekenjokk med så sköna färger. Ha nu en fin resa på nästa äventyr.

    Reply
  19. Gunilla T

    Hej Jonna!
    Du är en riktig stark kämpe med allt vad det innebär!
    Jag är så glad för din skull att det känns varmt i mitt hjärta oxå.
    Härligt att ha en mamma vid sin sida.

    Kram och stort lycka till på er stora resa!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.