Ingen sorg i Göteborg

Hej på er!
Nu är jag tillbaks hemma i skogarna igen efter några väldigt roliga och intensiva dagar på resande fot. Vi kom hem igår och jag måste säga att det tagit lite tid att landa efter alla intryck. Lite snurrig har jag faktiskt känt mig det här dygnet. Vi åkte först ca 120 mil till Ljungby för att köpa en bil som vi tittat på, och sedan åkte vi mot Göteborg där vi bodde två nätter i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. På söndagen åkte vi till Stenungsund där jag växte upp och efter det körde vi de 100 milen hem till Grundtjärn igen.

Alltså, de här dagarna har varit så underbara på så många vis. Jag hade ju länge känt nu att jag verkligen ville resa tillbaks, både till Göteborg och Stenungsund. Under många år så kände jag nästan tvärtom, att jag inte alls ville tillbaks. Men nu längtade jag starkt efter att få återse platserna där jag växte upp. Komma tillbaks och se allting från ett annat perspektiv. Och det var väldigt betydelsefullt.

Så det blev några dagar med mycket minnen, kärt återseende av vänner och en rejäl dos av Göteborgs härliga stämning.
Jag insåg nu när jag kom hem att jag inte alls hade fotat och filmat så mycket som jag hade tänkt innan. Det började bra på resan dit men sen vet jag inte vad som hände. Trodde jag skulle fylla hela bloggen med bilder från Göteborg och Stenungsund nu men det blev inte riktigt så. Hade jag haft längre tid på mig skulle jag velat gå runt och fota mycket mer. Men nu blev det så kort om tid så jag tror den mesta fokusen gick åt att bara vara där och uppleva i stunden.

På bilden ovan står jag i Brunnsparken i Göteborg. Tyckte det var roligt att jag nu plötsligt kände mig som en turist i min gamla hemort, där jag stod och posade på den välkända bron. Johan älskade Göteborg. Och jag måste erkänna att jag kände mig lite stolt över att få visa upp staden. Det är något med stämningen och folket. Det är en sådan enorm skillnad på hur det känns när jag är i Stockholm. Här är allt lite mer avslappnat. Folk rör sig lite långsammare och här får man lite mer tid till att stanna upp och tänka till utan att man blir överkörd av strömmen med människor. Sen är det något med dialekten. Den känns så varm och välbekant. Så glad och välkomnande. Allt sådant här tänkte jag inte på när jag bodde här.

När jag bodde i Göteborg så var jag inte alls lycklig med livet. Jag kände mig förvirrad, instängd och kvävd. Så Göteborg förknippade jag med ett liv jag inte trivdes med. Men egentligen var det ju min längtan efter ett helt annat liv, ute i naturen, som gjorde att jag otrivdes i stan.
Göteborg hade ingenting med det att göra egentligen. Jag hade varit olycklig i vilken stad eller på vilken plats som helst. Jag ville ju till Grundtjärn.

Nu när jag kom hit igen så kändes det nästan som om jag ville säga förlåt till Göteborg. Förlåt för att jag skyllde min olycka på en stad som inte kunde hjälpa att jag inte trivdes där. Jag är ju ändå så tacksam att jag fick några år i Göteborg. Om jag ändå skulle bott i en stad så är det Göteborg jag föredrar. Och allt fantastiskt som jag fått uppleva dessa år och all den lycka jag känner för mitt liv idag, har jag ju att tacka allt jag tidigare fått uppleva. Allt som hänt i ens liv, både bra och dåliga upplevelser, har ju lett en dit man är idag. Så tack Göteborg. Tack.
Vi bodde i min pappas lägenhet i Västra Frölunda. Nu var det ju så precis att pappa är i Grundtjärn nu under semestern så vi gick liksom om varandra. Men det var väldigt smidigt att vi kunde bo här. Nära och bra in till stan. 
På lördagen hade vi bestämt att vi skulle gå på Universeum (eftersom det skulle regna HELA dagen), men nu vart det istället strålande sol och supervarmt, så vi gick mest runt på stan i solen. Fikade och åt min favoritmat Sushi. Det finns det gott om i Göteborg 🙂 På kvällen åkte vi sedan och hälsade mina älskade vänner Jannike och Arild och deras familj.
På söndag åkte vi till Stenungsund som ligger 5 mil norr om Göteborg, där jag bodde från att jag var 5-16 år gammal. Så Stenungsund är ju den plats där jag växt upp på. Och vi besökte såklart Kristinedal (bilden ovan), området där vi bodde i alla år. Från att vi klev ur bilen här så blev jag liksom lite snurrig. Det var en väldigt märklig känsla, eftersom det var så extremt längesedan jag var här.

Allting kändes så mycket mindre än vad jag trodde. Alla hus, alla gator, alla parkeringar. Det var som om allt var ihoptryckt. Och sen, känslan att gå på den väg man sprungit på så många gånger som barn. Jag vet inte, det var så mycket känslor på samma gång. Det var som om en del av mig reste tillbaks i tiden.
Vi bodde i ett radhusområde, och här är gården som är precis utanför huset. Det kändes väldigt märkligt att sitta vid gungorna igen. Och återigen…Ochad litet allting var! Den här gården kändes ju stor när vi sprang omkring här som barn. Vi lekte alla möjliga lekar. Och det var verkligen en helt underbar plats att växa upp på.
Och så gick vi upp på mitt ”berg”. Bakom huset vi bodde i så fanns det här lilla berget, där jag alltid lekte. Även det hade krympt 🙂
Och bakom berget låg skolan. Så det tog en minut för mig att gå till skolan när vi bodde här. Det var riktigt härligt.
Och sen hade vi turen att få träffa min gamla granne Berndt Johansson, som fortfarande bor kvar i Kristinedal. Jag var SÅ glad att se honom igen. Det var verkligen en höjdpunkt. Så vi stannade där ett tag och fick en god kopp kaffe medan vi pratade gamla minnen.
På väg tillbaks var jag ju bara tvungen att göra en snurr runt ”de gula stångarna” som jag alltid gjorde när jag var liten.
Sen avslutade vi med att gå en promenad genom Stenungstorg och längs hamnen. Det var söndag eftermiddag så det mesta var stängt och det var väldigt lugnt på folk. Jag höll hela tiden utkik på om jag skulle se någon jag kände igen. Kanske någon gammal klasskamrat eller kompis.

Sen tog vi en pizza på en pizzeria som fortfarande fanns kvar och var sig lik, och Johan tittade på mig med ett varmt leende medan vi åt. Jag undrade om jag inte hade betett mig lite märkligt under vår lilla visit i Stenungsund, och han nickade och log.
Jag förstod det, eftersom jag kände mig aningen förvirrad. Det var som att befinna sig i dåtiden och nutiden på samma gång, och hjärnan liksom gick på högvarv för att smälta allt.

Men det kändes väldigt bra. Jag var väldigt glad att äntligen få besöka platsen där jag växte upp. Jag hoppas det blir fler tillfällen framöver och med lite mer tid.
Det här blev en kort sammanfattning av våra dagar i Göteborg och Stenungsund. Är väldigt tacksam för den här lilla resa. Det kändes verkligen som det behövdes. Nu är vi tillbaks till Grundtjärn och tystnaden igen och det känns underbart ♥

Hoppas ni har det bra allihopa! Och TACK för alla kommentarer. Ska som vanligt gå igenom och svara er lite senare.
Stor kram på er ♥

32 Kommentarer på “Ingen sorg i Göteborg

  1. sandrajunhammar.se

    Låter som att ni haft fina dagar, även om det var intensivt och lite snurrigt. Vad härligt! ♡

    Visst är det konstigt att man minns saker från när man var liten som att de var mycket större! Så är det för mig med. Måste ha att göra med att man själv var mindre tänker jag, rent fysiskt alltså, hihi.

    Gillar också Göteborg, det är verkligen en trevlig stad! Även om jag precis som du föredrar landsbygden ♡

    Kramar

    Reply
  2. Felicia

    Vad mysigt det ser ut att ni haft. Måste varit lite speciellt att komma tillbaka efter så lång tid ändå. Tack för du delar!
    Kram

    Reply
  3. Ian

    Great that you had a good time, looks beautiful in that area, but I’m still waiting for pictures of Johans new car ! (It’s a man thing check out the cars he he )

    Reply
  4. Jorma

    En härlig tripp ni fick 🙂
    När jag ser bilderna på radhusen i Stenungsund så är det som att kastas rätt in i området vid Bäckvägen i Åsa där jag växte upp. Exakt likadana hus och lekplatser. Antar att de körde med en viss standard under den tidsperioden när husen byggdes 😉
    Det är i sanning något visst med Göteborg, bara att kunna strosa runt och ta det soft där känns så naturligt. Visst går det även i Stockholm- så länge en håller sig en bit från de mest centrala delarna.
    Ha en fortsatt fin vecka <3
    Kramar

    Reply
  5. Anders

    Och bilen gick bra? Jag är ledsen att vi killar ibland (…) blir så ytliga och materiella, men eftersom jag själv går i bilköpartankar, så… Antar att vi får se den längre fram? Annars gläder det mig att du har ”slutit fred” med Göteborg, som vanligt så har du så kloka tankar om varför det blev som det blev när du lämnade sta’n! Skönt att ni är tillbaka välbehållna!

    Reply
  6. Siv

    Va roligt, jag bodde också i Kristinedal. Det var ett mysigt och barnvänligt område. Barnen hade så roligt där med många kompisar att leka med, och de sprang ut och in hos varandra. Det va lite Bullerbyn över det och alla kände varandra.
    Kram!

    Reply
  7. Sabina

    Göteborg är en väldigt fin stad, för att vara en storstad 😛 jag har bara varit där en gång men märkte genast skillnad på stämningen från hur det är att besöka Stockholm. Som du sa mycket lugnare, inte lika stressig 😀

    Reply
  8. Christiane

    lovely photo of you standing on ‘the bridge of flowers’ ……. and another wonderful picture that shows a sailing ship also 🙂

    Reply
  9. Linnea

    Din pappa bor i samma område som jag bott på 🙂 Bott på båda gatorna i samma område. Haha! Ser det på husen som speglas 😀

    Reply
  10. emblas.se

    Åh jag känner verkligen igen den där kluvenheten i att vilja bort från stället man växte upp på, men nu på ”äldre dagar” så får man nästan lite dåligt samvete över det… För mig var det dock tvärtom – jag växte upp i Bergslagens djupa skogar och jag hatade tystnaden och stillheten! Ville uppleva städer, där det fanns liv, människor, kaféer och biografer som inte visade typ 7 år gamla filmer! ^^ Nu bor jag i ett mellanting och det känns verkligen perfekt!
    Ha en fin vecka nu <3
    kram
    Emma

    Reply
  11. Elin

    Vad roligt att se dina bilder från Stenungsund och Kristinedal 🙂 jag gick i samma klass som din bror Isac och bodde granne med Angelica och Frida. Vill bestämt minnas att jag och Frida tvingade dig och Angelica att leka skola hela tiden och det var inte alltid populärt ha ha! Så kul att läsa din blogg och följa din resa!
    //Elin

    Reply
  12. Lena D

    Har gjort liknande resor, och känner igen det där med att bli snurrig och ”bete sig märkligt” 😀 Blir så kluvet, jag visste inte om jag var glad eller ledsen. Men bra att lägga pusselbitarna på plats, hur det än var eller inte var är det ju en del av ens liv och den man har blivit! Var bodde du innan Stenungssund? Flyttade du direkt från Stenungssund till Göteborg? Nyfiken i en strut bara, kul att få en bild av hur andra har levt och deras livsresa 🙂 Fina bilder som vanligt!

    Reply
  13. Henrik B

    Hej.

    Det var så fantastiskt att träffa dig (och Johan) på stan eftersom jag läst din blogg så länge och du är en sådan stor inspiration för mig.
    En dag hoppas jag våga ta samma steg som du, att ge mig ut i lugnet.
    Så tack för pratstunden, den gjorde verkligen min dag!

    Reply
  14. PJ:s byffé – från by till fe

    På en plats med särskild stämning
    kan hon utan någon hämning
    sin och alltings kraft bejaka
    och när hon sen går tillbaka
    hon med andra ögon ser
    på sitt välkända kvarter.

    Detta är dagens dikt på Ulla-Maria Johansons blogg ”Kreativ varje dag”. Jag tyckte den passade som kommentar till dina aktuella erfarenheter från Göteborg och Stenungsund. UMJ:s blogg är en historia för sig som jag varmt kan rekommendera. Hon skriver varje dag en rimmad dikt och målar till den ett litet konstverk typ 15 x 15 cm.
    http://umjart.blogspot.fi/
    http://umjart.se/index.html
    Förresten, har jag inte helt fel så bor hon i Stenungsund.

    Reply
  15. Berndt Johansson

    Hej Jonna trevligt att allt gick bra o ni kom hem till lugnet så du får varva ner. Som jag sa så var dagen min o även dagen efter att ha fått träffat dig/Er. Tänkte på dan efter …….Några minuter senare så hade vi missat den underbara stunden jag fick med er. Kram till er båda var rädd om er o ni e välkomna när än ni kommer dörren står alltid på glänt för mina vänner.

    Reply
  16. Lars 8463

    Gomorgon fina du
    Livet i Göteborg smakade förut,
    i alla fall ibland. Överkokt pasta?
    När dina smaklökar för livet.
    Kände och känner den fjärde smaken
    av Grundtjärns livsbejakande Sushi?
    Speciellt nu när du har det bästa
    av två världar!

    Var hemma för några helger sedan.
    Vad jag kommer ihåg är det första
    gången som jag varit där helt
    ensammen men ändå inte.
    För när jag satt där i nuets tystnad.
    Vandrade minnet i tidens alla smaker.
    Gråt och överkokt småabborre.
    Skratt och glass med jordgubbar.
    Vinterns bitande köld som stämde
    isens bubblande sång.
    Sommarens smekande värme som
    stämde fåglarnas jublande sång.
    Det är här jag hör hemma.
    Men nuets tystnad ger en bismak.

    Det är kanske inte ”BERGEN”
    som blir mindre.
    Utan den bit som ser det stora
    i det lilla. Det som fick mig att
    skutta, stå, springa istället för att gå.
    Den bit som fick dig att snurra runt
    ”de gula stångarna”

    Gillar alltid din rubriksättning.
    Glad att du inte känner sorg
    för att vara i Göteborg.
    Glad att du trots att du är ”STOR”!
    Skuttar, springer och snurrar!
    Kram

    Reply
  17. Janusz

    I expected that this trip would heal your perception of Gothenburg. I am sorry to say but as a result you will find Grundtjarn not so special anymore. You yearned to go there, because in relation to your particular karmic make-up, this was the place most conductive to your spiritual development. For me this place was Vancouver. But you have started feeling good anywhere. You gradually assimilate the truth that that your happiness is coming from within you and is uncaused by outside circumstances. How is that possible ? Well, look at your statement that it felt like being in the past and present at the same time. What was there enlivening body and mind of a little girl and now looks through eyes of a mature woman. Body and mind keep changing but it did not. You are more and more identified with a pure consciousness and this causes confusion for the human intellect that can only think in dualistic terms like: if I am a mature women I can not be a little girl.

    Reply
  18. Ulf Henriksson

    Jag bodde två vintrar i Göteborg i början på 60 talet. Trivdes fantastiskt där fast det var en riktigt kall vinter den första.
    Vi åkte faktiskt skidor i ett par månader. Jag har sedan dess bara varit där en gång men kanske dags igen.

    Reply
  19. Sofia

    Jag är själv från landet, inte som Grundtjärn, men mitt i Sörmlandsskogen med långt till grannar och städer, men bor idag i Göteborg och håller med om det du säger. Det är en soft stad och jag stormtrivs, men visst längtar själen ut på landet emellanåt…därför sticker jag och killen på en resa till Nya Zeeland till årsskiftet där vi ska vandra i 70 dagar över södra ön 🙂 Tror jag kommer få en fin dos natur då. Ska försöska mig på att ta bilder, men det är inte min starka sida 🙂
    Det är iaf underbart att följa ditt liv, gjort det nästan från början så känns som en gammal vän.
    Kram Sofia

    Reply
  20. Monnah

    Både positiva och negativa intryck påverkar oss och får oss att utvecklas till de människor vi blir. Att återkomma till ställen som bidragit med barndomsminnen påverkar mig alltid starkt. Jag blir så lätt nostalgisk. 😜 Fint att ni fick en så härlig upplevelse!

    Reply
  21. Anders

    Nu fick du mig att längta lite till Göteborg. Tillbaka till storstaden med småstadskänslan där man mer strosar än har bråttom. När jag bodde i Masthugget brukade jag promenera till jobbet vid centralen. Och den sträckan tog alltid längre tid än motsvarande väg i Stockholm. Dels för att jag gick långsammare och dels för att jag alltid träffade någon jag kände. Det gör man ofta i Göteborg – men mycket sällan i Stockholm.

    Reply
  22. Lotta

    Vad kul att du fick ett sådant fint återseende med Göteborg! 😃 Känner så väl igen mig i allt du säger. Allteftersom åren går och man följer andra väger så faller mycket av det man inte uppskattade bort, man blir fri att se livet och platser med ”nya” ögon. Härligt. Blir så glad för din skull. ❤️ Och jag förstår precis det där med bilderna–man tappar bort sig i alla intryck och vill bara uppleva allt. Förvirringen går över sedan när du smält allting, så ta det bara lugnt nu och sköt om dig. Du ger oss så otroligt mycket av dig själv genom din blogg och din konst, så svar på kommentarer är bara ”grädden på moset”. Vi vet ju också hur du läser och uppskattar våra tankar på det du delar med dig av oavsett. 😘

    Stor kram!

    Reply
  23. Marina

    Jag är från Borås utanför Göteborg och känner Gbg rätt väl. Har även bott i Stockholm, och jag håller med dig om att stämningen är helt annorlunda på västkusten! 🙂 Vilken mysig resa ni fick! Är glad att du fick återuppleva dina barndomstrakter. <3

    Reply
  24. Christiane

    Jonna, what a sweet neighborhood you lived in as a child ….. so safe and just next to your school ……. it seems idyllic, but then it was your childhood summers with the family in beautiful Grundtjarn that captured your heart

    Reply
  25. iza

    Kan relatera delvis om den där tvivelaktiga känslan att återvända, eller åtminstone längta bort från något. Jag trivdes ju egentligen där jag både växte upp, det var mer senare. När man var i Linköping typ jämt, skolan och hur allting annat fanns där, som inte fanns i Vikingstad (https://sv.wikipedia.org/wiki/Vikingstad) – inte en megastor stad liksom. Jämfört med Linköping. Jag längtade alltid bort från Linköping, till annat. Vad som helst, men inte här. Och flytten till Göteborg var ju ganska spännande, och jag trivdes jättebra. Men pga tusen orsaker så stannade jag inte längre än 8 månader. Och så hem, till Linköping igen. Egen lägenhet iofs, en etta på 22 kvdm. Jag kände fortfarande mycket att jag inte trivdes, men la så mycket fokus på annat att jag tillslut ”struntade” i vad jag kände.
    Nu, när jag flyttat mycket längre, till en ”mindre” stad än Linköping, så är skillnaden ganska stor. Och jag kan bara njuta. Faktiskt. Hur märkligt det känns ändå. Lite tur på något sätt att komma från ett mindre samhälle ibland, man blir inte lika förvirrad, även om det bitvis känns märkligt. De lekplatser man lekte vid, är så små nu, och klipporna som var höga är som småsten. Man växer. Man inser det lite för sent. I Vikingstad lekte alla med alla. Och hur många sommarkvällar som helst tills klockan blev sent. Tvätta smutsiga fötter i diskhon i tvättstugan, somna med lite lätt blåslagna knän när man ramlat och annat. Det är fina minnen, så tråkigt bara att hela lekplatsen vid oss inte ens ser likadan ut längre. En tomhetskänsla någonstans.

    Mina favoritställen i Göteborg: Frihamnen, Ramberget, Haga (senare år), Området kring Liseberg, Redbergsplatsen, Saltholmen, Trädgårdsföreningen, bland flera. 🙂 Så mycket härliga minnen och fina stunder i Göteborg.
    Härligt att ni fick en så fin resa!
    kram!

    Reply
  26. Alexandra std

    Fina bilder du tagit på eran resa hem till Göteborg/Stenungsund. Hoppas att ni hade en fin vistelse 🙂 Förstår din känsla när ni hälsade på Kristinedal efter dessa år, det har förändrat sig en del sedan man var liten och uppåt 🙂 Gick förbi där för någon månad sedan med mina vovvar och det tar en tillbaka när man var liten och sprang runt där 🙂

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.