Kulning – sången som bär på en urkraft

När jag var tolv år hörde jag kulning för första gången. Jag var på en klassresa i Stockholm och vi besökte ett musik-muséum, där en kvinna guidade oss runt och berätta om musikens historia. Jag minns ingenting från det besöket, förutom ett minne som etsat sig fast i mitt hjärta och som jag minns in i varenda detalj. Det var när guiden började prata om kulning. En form av sång som har sina rötter i medeltidens fäbodskötsel i Norden, och som kvinnorna på fäbodvallarna använde för att locka hem djuren på kvällarna. Hon beskrev det med en sådan passion och berättade att det förr i tiden ansågs vara något magiskt och mystiskt över kulning. Mina öron var spetsade. Mina ögon var stora och jag tog in vartenda ord hon sa. Kulning är ett lockrop, och en bladning av rop och sång, och som på grund av sina intensiva, starka och höga toner kan höras kilometervis över berg och dalar.

Jag vet inte varför jag blev så fascinerad när guiden berättade om det här, men det bara tilltalade mig på alla plan. Och sedan visade det sig att den här kvinnan även kunde kula. Hon bad oss barn att hålla för våra öron, eftersom hon sa att det skulle låta väldigt, väldigt högt. Hon ställde sig upp framför bordet och kupade sina händer vid munnen och började sedan kula.

De flesta barnen rynkande på pannan och tyckte det lät för högt trots att de höll för öronen. Men jag ville knappt hålla för öronen alls. Jag var helt trollbunden av hennes kulning. Jag rös och kände mig djupt rörd av det jag hörde. Det var något med melodierna. Något vackert, sorgligt och tidlöst. Toner som jag aldrig tycktes hört innan. När hon var klar frågade jag ut henne om allt möjligt. Hur lär man sig? Hur börjar jag? Vart kan jag öva utan att någon ska höra? Jag var tolv år, och ville lära mig kula som henne.

Tänk att det skulle gå över tio år innan jag faktiskt tog tag i saken. Men jag har tänkt på det länge. Och varje år har längtan växt sig starkare när jag varit på invigningen av den årliga festivalen Urkult här i trakterna. Vid midnatt, när Eldnatten börjar, så är det första man får höra just kulning. En eller två kvinnor som kular i natten och jag blir tårögd varje gång. Det är bara något med det som berör mig ända in i hjärtat. Just därför har jag länge velat lära mig denna tekniken själv, då jag upplever att känslan kulningen ger mig är en känsla som jag kan relatera till när jag är i skogen och i naturen.

kulning - jonna jinton

Senaste två månaderna har jag övat lite nästan varje dag. När jag kört bil. När jag varit i ateljén. När jag duschat. När jag varit ute i skogen. Ja, i princip vid varje tillfälle jag haft möjlighet. Ni anar inte hur jag har låtit, dag som natt. Det började med lätta uppvärmingsövningar och allt eftersom tiden gått har jag börjat ropa så högt att det ekar i mina väggar här hemma. Jag har velat ta det lugnt, eftersom det är lätt att man belastar stämbanden fel då det är mycket kraft och höga toner och frekvenser. Så jag lät det ta ganska länge innan jag verkligen provade mina kulningsvingar.

Jag minns det så väl, första gången jag kände att jag kulade på riktigt. Det var för två veckor sedan ungefär. Det var en speciell känsla i gommen, och jag fick fram väldigt starka toner utan att det kändes påfrestande. Det kändes plötsligt naturligt, och jag upplevde tonerna som pilar som for genom luften. Intensivt och målinriktat, och tonerna ekade genom skogarna. Jag hoppade upp i luften av lycka och kunde inte sluta le, eftersom jag nu kände att jag kommit en bit på vägen.

Jag har mycket att lära än, och jag ser fram emot att fortsätta öva så att jag en dag verkligen kan behärska den här sångtekniken. Det skulle kännas väldigt fint att få fortsätta ge liv åt kulning, som allt mer försvinner i historien och dör bort med äldre generationer. Det känns redan nu som om kulning blivit en sådan naturlig del av känslan när jag är i skogen. Och jag känner i varenda cell i min kropp att det nästan vilar något uråldrigt, mystiskt över kulning. En urkraft, som med sina toner borrar sig in i våra hjärtan och påminner oss om något. 

Jag spelade in en kort sekvens när jag kulade i skogen för någon vecka sedan, så att ni skulle få höra hur det låter. Vissa kanske har hört kulning innan, och vissa kanske aldrig ens hört talats om det. Det finns ju många sätt att kula på, men jag föredrar den melodiska kulningen som blir just en blandning av rop och sång.

Så, here wo go! ♥

116 Kommentarer på “Kulning – sången som bär på en urkraft

    • Ann Arvidsson Renström

      Hålller fullständigt med Sofia. Så vackert. Vad roligt att du tog tag i kulningen, hoppas vi får höra mera.

      Reply
  1. Magdalena

    Åh så vackert. Du likt ett skogsälva, den vackra kulningen, den knarrande snön och den sagolika skogen.

    Reply
  2. Malin

    Herregud, du lyckas alltid att överrumpla mig! Det här fick mig att vilja springa ut i skogen och bara kula för livet, haha. En nostalgitripp tillbaka till Ronja Rövardotter blev det också… blir nog till att se den ikväll efter plugget med en kopp thé 🙂 Och hur kan jag inte ha hört talas om Urkult innan, verkar vara en awesome festival som man bara måste besöka någon sommar!

    Reply
  3. Jennifer

    Jag förstår vad du menar Jonna! Jag har även som du hört det när jag var yngre och alltid tyckt om tonerna och ljudet när man ”sjunger” på det sättet. Och jag ryser även varje gång jag hör något sånt. Det lät väldigt fint!

    Reply
  4. Anna

    Åh, kulning heter det alltså! Jag älskar det också, så himla vackert och magiskt. Minns i introt till julkalendern ”Kaspar i nudådalen” att en kvinna sjöng på det sättet och det låter nästan övernaturligt. Skulle också vilja lära mig någon gång.

    Reply
    • Sandra

      Min favoritkalender.
      I avsnittet efter att hon dör (minns inte namnet men kvinnan Kaspar och Lisa trodde var en häxa), låter det extra sorgligt.

      Reply
  5. Hanna Marie Fiddeli

    Åh så vackert. Jag är uppväxt i Dalarna och här är ju arvet från fäbokulturen väldigt påtagligt, på vissa platser kan en nästan känna det. Och åh, jojk, också så himla fint, som en urkraft som berättar historier och känslor på samma gång.

    Reply
  6. KH

    Ja inte förstod jag vad du sa …men båda katterna reagerade o blev väldigt intresserade! En svarade dej! Samma hände även andra gången jag spelade upp det! ☺ Lycka till framöver!

    Reply
  7. Gunilla

    Det låter väldigt vackert!
    Och visst kulade man på speciella toner/sånger beroende på vad man ville förmedla?
    Det är kanske inte det lättaste att hitta någon som har den nedärvda kunskapen idag?
    När jag var ung läste jag Kulla-Gulla och levde på en fäbod (i fantasin).
    Såg jag foton på fäbodar och kvinnorna som vaktade boskapen, så kändes det något alldeles
    speciellt i kroppen. Påminner väl om ett annat liv jag levt : )

    Reply
  8. Vilma

    Visste inte riktigt vad jag egentligen väntade mig när jag tryckte på play men redan vid första tonerna fick jag rysningar genom hela kroppen och blev helt tårögd. Det finns så otroligt mycket kraft i musik. I vissa former mer än andra. Hoppas vi får höra mer kulning!

    Reply
    • Angelika

      Samma här🙃
      Håret på ändå o tårarna rinnande utför kinderna när jag lyssnar om och om igen! Helt underbart😇

      Reply
  9. Isabel

    Wow! Fick gåshud – helt fantastiskt. Är uppväxt i Dalarna och spenderat många sommrar på landsbyggden bland fäbodar och djur. Detta fick mig att längta hem lite extra mycket och framför allt till sommarstället så tack för en resa bakåt i tiden <3

    Reply
  10. Bella

    Åh jag tycker också att kulning är så fruktansvärt vackert! Och du lyckas ju hur bra som helst! Helt galet fint! Hoppas du snart gör en till video där du kular och sen en skiva :D!

    Reply
  11. PJ:s byffé – från by till fe

    Wau, snacka om att det blir tråkigt på denna blogg! Helt fenomenalt starkt och vackert!
    Det brukar också finnas kurser på Urkult i denna sång- och röstteknik, kuling.

    Själv minns jag också när vi som barn skulle hämta hem korna för kvällsmjölkningen att vi kallade på korna med liknande lockrop. Det var inte direkt kuling men i alla fall högt tonläge var det och hördes långt i vindstilla sommarkvällar.

    Reply
  12. Linnéa

    Så vackert! Jag har också ett starkt minne från första gången jag hörde kulning live. Var nog ca 13-14 år och hade åkt med min moster till Dalarna en vecka. Det var helt magiskt!

    Reply
  13. Madeleine

    Åh så fint, det lät ju skitbra! Jag har också försökt mig på kulning just för att det är så himla himla vackert, men det är verkligen svårt att hitta rätt teknik för att inte belasta stämbanden fel. Det vore sjukt intressant att höra vad du har använt för övningar/uppvärmningar för att hitta rätt röstfunktion för jag tycker det är ganska svårt att hitta någon information eller ens inspiration till sådant i ämnet. Har du några tips? I övrigt- fortsätt öva, vill absolut höra mer kulning från dig! <3

    Reply
  14. Brittmari Anderson

    Och där studsade jag till…jösses, vad fint och underbart. Detta får du allt lägga in fler filmer med, för jag ville bara att sången skulle fortsätta.

    Och….din blogg…kommer aldrig någonsin vara tråkig och tillintetsägande. Jag tycker den utstrålar exakt det vi behöver lite av….styrka, lugn, själ, värme, omtanke och massor mer. Jag kommenterar inte alltid…men, blir alltid lugnt och varm av att läsa den och att se dina otroliga bilder och känna/se dig (i fantasin) hur du gör när du fotar, balanserar stenar eller vad det nu är.

    Kramisar på dig och djuren!

    Reply
  15. Louise

    Urkraft var verkligen rätt ord! Tänker på djupa skogar och fornnordiska sagor när jag hör kulning. Du prickade verkligen in känslan, även i ett så kort klipp. =)

    Reply
  16. Anders

    Helt imponerad! Du verkar kunna behärska allt som du ger dig sjutton på! Vilken tur att du kom att träfa den här damen på klassresan som 12-åring, nu är du en kulturbärare!

    Reply
  17. Nicklas

    Åh så vackert! Första gången jag hörde kulning var faktiskt på Urkult! Du lyckades locka ner hunden från övervåningen men det vart bra det för nu ska han och katten få mat! Ha en fin kväll! Kram:) <3

    Reply
  18. Solsippan

    Fint!! Jag är själv alldeles betagen i kulning, så som du beskriver etsade det sig in även i min själ och tände en liten låga. Jag har tyvärr inte vetat om dess existens i mer än ett år ungefär så jag har ännu inte vågat prova, så som du. Men vilken fin inspiration du delar med dig av! Tack! Så småningom kanske än fler hittar fram och bevarar den vackra kulningen.

    Reply
  19. Anne-May Danielsson 23 år från Värmland

    Alltså wow! Vad du är duktig! Så fint!
    Jag har hört kulning förut, min sambos kusin kan. Tycker det är superhäftigt och fint.
    Hur gör man?! Vill lära mig. Har du några tips?

    Kram

    Reply
  20. Jenny - En Vintage Saga

    Åh tack för detta inlägg! Jag har alltid älskat kulning, men aldrig vetat att det hetat så. Det är så magiskt och skört, samtidigt som det besitter en sådan kraft. Så himla härligt att få höra dig sjunga. Nu vill jag också lära mig 😀 Vore magiskt att få sjunga så på skogspromenaderna!

    Reply
  21. Saga

    Detta värmde mitt februarifrusna hjärta. Visste inte att sångtekniken kallades kulning men har också alltid ”känt elden i mig” när jag hört någon sjunga så. Längtan till Urkult och sensommaren blev extra stark ikväll. Kärlek till dig!

    Reply
  22. Veronica

    Tryckte på play och varenda hårstrå på kroppen reste sig direkt…sen kom tårarna.
    Detta får du inte sluta med, fortsätt att träna och sen får du lära oss läsare:-)
    Hela du är så stark och magisk Jonna. Bara fortsätt <3

    Reply
  23. Carl Stridsberg

    Underbart vackert, Jonna! 🙂
    Passar din röst också och hela ditt väsen. Du är som en levande älva fast utan vingar. Allt du gör och rör vid verkar bli vackert!
    Men själv avstår jag nog från att kulna. Skulle jag gå ut på tomten och försöka göra något liknande lär polisen snart komma då någon granne anmält oss för fridsstörning!
    Min favoritsångerska är ju numera, Jackie Evancho. Men din sång, den korta, var väldigt vacker också. Som rena urkraften, stämd i granit!

    Kram

    Reply
  24. Mummi

    Vackert Jonna, vilken urkraft i sången! Jag fick gåshud o rysningar, har alltid älskat kulning.
    Min gamla svärmor var född i Dalarna o levt fäbodliv på somrarna i sin barndom, hon kunde kula.
    Hoppas jag får höra dig kula på Urkult, kanske redan i sommar 🙂
    Varmaste kramen!

    Reply
  25. Trude-A

    Det var utrolig vakkert å høre på Jonna! Stemmen din er helt fantastisk! Du må gjerne fortsette å legge ut slike klipp, – jeg kunne hørt på det dagen lang.

    Reply
  26. Ronja

    Kraftfullt och mycket vackert! Och en stark reaktion från min hund, också! Det spetsades öron och klotrunda ögon riktades mot ljudet. Du måste nån gång testa hur långt bort kulingen kan höras.

    Reply
  27. Maria

    Helt underbart rös av det jag hörde . Älskar det jag hörde , det är som du skrev det är magiskt och allt på en gång styrka magi .Ja helt underbart .

    Reply
  28. Henrik Nylund

    The beautiful smile combined with the short and beautiful ”kulning” make this to a ”teaser video”:)

    Reply
  29. larsleksing

    Wow vad vackert här kallade vi det köjk ner jag var liten och korna skulle mjölkas, men det lät inte ens i närheten så vackert som du. WOW

    Reply
  30. Magnus

    Jösses vilken pipa du har! Säger som Gizze, finns det något du inte kan? Tänk att få höra en så stark och klar röst eka över skogarna och sjön en stilla sommarnatt. Dina grannar runt sjön är lyckligt lottade!
    Stor kram!

    Reply
  31. Therese

    Åh, snälla Jonna, gör en till video!
    Jag ÄLSKAR kulning, har själv testat lite, tycker det är så roligt och, precis som du säger, magiskt.
    Glömmer nästan att andas när jag lyssnar.

    Ha det bra,
    Therese.

    Reply
  32. Ulf Henriksson

    Din kulning gav faktiskt en gammal man rysningar och ståpäls. År det någonting du inte klarar?
    FANTASTISKT!!

    Reply
  33. Tea

    Åh, fortsätt med det här! Spela in och spara. Tänk, vilken skatt! Jag tror jag själv ska pröva den här typen av sång, inspirerad av dig!

    Reply
  34. Sandra

    Melodifestivalen nästa? 🙂 🙂 🙂 Joddling har ju förekommit, så varför inte kulning. Mycket vackert och melodiskt, tycker jag.

    Reply
  35. Birgitta

    Underbart, ska försöka spela in den som signal i väckarklockan. Tänk så underbart att vakna till dagens lockrop!! Tack Jonna du är en sann kulturbärare👍🏼✨🌞🐄🐑

    Reply
  36. Lindan

    Men människa!! Du är ju som Lotta på Bråkmakargatan – du kan nästan ALLT!!! 😀 (Y)
    Tack för att du förgyllde min morgon (har försovit mig, för klockan ringde inte..så hinner egentligen inte alls hänga vid datorn…Men en kulning från Jonna Jinton kunde jag ju bara inte missa…!)!! <3
    Som du säger – känns som om något uråldrigt,magiskt vaknar till liv. Något ursprungligt som finns djupt nedärvt fastän vi inte kan minnas det. Otroligt vackert!! Och vilken röst du har!! Rös i hela kroppen!!

    Reply
  37. Carina Fors

    Wow vilken röst,så vackert och mäktigt så man får rysningar. Vilka underbart fina talanger du besitter du fina människa. Fortsätt med allt du gör länge till förhoppningsvis. Det är en sann glädje att få ta del av allt du gör. Kramar

    Reply
  38. Emelie

    Otroligt vackert!

    Typ sådant jag ropar till min häst när han leker, ”WIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIEEEEEEEEE” så borde ju vara expert på det haha 😀

    Reply
  39. Eva

    Du kan ju nästan allt Jonna! Jättefint. Jag ska höra med min svärmor om det kulades på fäboden de hade när hon var liten.

    Reply
  40. Ulla/Mammamonstret

    WOW! Magiskt är bara förnamnet! Fortsätt och visa gärna mer av det =) Funderar på en sak, om jag minns galet eller.. Men visst är det så att man kular olika för kor mot för getter??

    Reply
  41. mammakero

    Visste inte att det hette kulning! Min mamma är från Dalarna och där uppe på fäbodvallarna och sa de alltid vallsång om det… Kul att lära sej något nytt!

    Reply
  42. Lasse Ivarsson

    Min mormor gjorde detta när jag var med henne när jag var liten med henne att ta in korna på kvällen -De kom omedelbums! 🙂 Ibland kunde de vara så långt borta som på andra sidan sjön 3 km bort, men då hörde de och kom hem till byn och vår ladugård.
    Jonna! Hur reagerar hunden? -Han lär väl komma direkt när han hör dig kula?
    Ha en fin helg!

    Reply
  43. Urhästen

    Helt fantastiskt! Och någonting som jag också tycker är vackert, är att du låtit dig växa in i en tid där du är redo att låta det blomstra med dig. Jag kan känna igen den känslan; när man har någonting på gång som växer och gror, tills man till sist tar sig an själva grejen. För om jag hade gjort det direkt när känslan fanns för första gången hade det gått för fort, nästan om att sinnet inte hunnit hänga med.

    Reply
  44. Hanne

    Åh herre, fick rysningar direkt! Det är som du säger, det glöms bort allt eftersom tiden går. Har hört detta tidigare men hade helt glömt bort det! so thank you for bringing it to me once more :’)

    Reply
  45. Marina Aurora

    Så utrolig vakkert og nydelig! Jeg har alltid hatt en forkjærlighet for slike kulninger, lokkrop, hjalinger osv.. Utrolig fascinerende og har virkelig en sånn feminim urkraft i seg. <3

    Reply
  46. Johanna

    Å vad kul att du kular Jonna! Så himla fint! Har själv velat lära mig, provat i lite i skogen, vissa platser fyller upp en med en känsla som kan få en att vilja ropa. Så upplevde jag det vid en tjärn en gång, och där ekade det fantastiskt, som om ljudet rullade omkring över bergen och svarade.:)
    Så härligt med den kraft du sprider. Önskar att fler vågade förstå att om de följer sin innersta intuition/vilja/sitt hjärta/inre vägledning så klarar man av det man vill!

    Reply
  47. rickard lindqvist

    Jag har följt dig i några år nu och jag tycker det du skriver och fotar talar till något djupt inom människan som berör oss på ett djupt nivå. må vi bo i landbygden eller i storstan, norr eller syd i sverige så tror jag vi alla längtar efter att känna något som får oss att känna en samhörighet med naturen .
    jag känner aldrig mig så levande som när jag är ute i skogen. ville visa dig en sångerska om du inte hört henne 🙂 som har urkraft precis som du i allt du gör.

    https://www.youtube.com/watch?v=LpiFmZLICgM

    Reply
  48. Jannike

    Helt magiskt! Vilken fantastisk röst och vilken inramning ✨❤️✨ Fick gåshud och tiden stod still! Du är f a n t a s t i s k! Rösten är en sådan magisk budbärare och det är något som händer med energierna när ljudvågorna får rundgång i skallbenet och kastas ut i naturens eko!✨ Tack för att du delar med dig! Ser så fram emot fler inspelningar och tips! Kram💞

    Reply
  49. Pingback: Stjärnögonblick #6 | semla, spa och ord till hjärtat. | REAKTIONISTA

  50. Marcus Sollen

    Hej råkade på din Kulning(jojk)på ett inlägg i Facebook.Till min stora förvåning så blev våran katt Nisse,en Maine Coon,helt förtrollad han är bara 10 mån och busig som bara den.Men då jag spelar upp klippet med din röst söker han först efter ljudet sedan blir han lugn som ett barn,som sett tomten.Tänkte du kanske ville veta att du berör även djur. Ha de bra i din stuga har en egen utan el,vatten och avlopp i Västernorrland vid en liten sjö som heter Lillvallsjön.

    Reply
  51. Sofia

    Men så fint! Jag brukar också kula, bästa sättet att få utlopp för känslor och vilket rus det ger!:) Letar alltid efter ekon! Brukar alltid säga att alla kan lära sig kula och du gör det väldigt vackert! Testa på några kor också vetja, de lyssnar ofta. Har jobbat på fäbod och då lärde sig korna att svara när jag kulade på dem. Perfekt när man undrar var de är!:) Och magiskt! En gång har jag också fått svar, från okänd kulare långt bort. Det är, som du säger, verkligen en urkraft! Kula på!:)

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.