Låt drömmarna expandera utanför ramarna

—Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Samsung—

Den här månaden har jag haft ett samarbete med Samsung och deras nya Galaxy S8. En mobil utan ramar och med innovativ teknik.
Jag fick fritt skapa innehåll som skulle beröra våra gemensamma tankar och visioner kring att våga bryta gamla mönster och gå utanför ramarna. Ett stort ämne som betyder väldigt mycket för mig. Något som jag ofta väver in i mina vanliga blogginlägg och i allt annat jag skapar, eftersom det präglar en så stor del av hur jag ser på livet i stort. Hur jag vill leva och tänka.

Jag har den här månaden inte bara själv skrivit och delat med mig av mina erfarenheter och tankar, jag har också fått tagit del av så många andras erfarenheter, tankar och känslor. Vilket i sin tur satt i gång så mycket mer inom mig. Som ringar på vattnet. Min hjärna har verkligen gått på högvarv dessa veckor. Min högsta önskan med det här samarbetet var att få kunna inspirera andra att våga tänka utanför ramarna, men jag har definitivt blivit minst lika inspirerad själv, av alla som delat med sig.

Som i mitt tidigare blogginlägg, och i mina inlägg på Instagram. Jag blev så otroligt berörd av alla som öppnade upp sitt hjärta och ville dela med sig. Tack underbara ni.
En sak som jag tror vi alla människor har gemensamt oavsett hur vår livssituation ser ut, så är det att vi alla bär på önskningar, förhoppningar och idéer till hur vi ska kunna leva mer fritt. Stort som smått. Vi vill komma framåt. Vi vill inte bara stanna för evigt inom de trygga ramarna. Vi vill upptäcka livet utanför och fortsätta utvecklas. Jag tror det finns i vår natur. I vår allra innersta kärna. Att blomma ut och expandera.  Men även om viljan och önskan finns där så finns det också mycket som håller oss tillbaks, och som gör att vi stannar kvar i gamla mönster även om vi varje dag går och tänker på hur fantastiskt det vore att våga ta ett steg utanför.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Har ni någonsin funderat på att allting, allt som någonsin skapats av oss människor, har börjat som en liten tanke?
Jag älskar att titta mig omkring och tänka på att varenda sak jag ser har en gång bara existerat som någons tanke.  Att det började där. Ett litet frö, en liten idé som sedan satte igång processer och som i sin tur gjorde att den där tanken föddes ut och tog en form in i vår fysiska värld. Det är vackert. Det är så häftigt. Nästan svindlande. Bara där inser man ju vidden av tankens kraft. Att allting faktiskt börjar inom oss.

Så det finns ju ingen pryl eller några pengar i världen som kan ersätta vikten av tankefröet. Det finns ingen sak som kan få oss att förändra något om det inte först börjar med något inom oss. Men det finns verktyg som sedan gör det lättare för oss, och som också kan vara helt avgörande till om det man vill förändra, skapa eller utveckla kan bli möjligt.
Mina tre allra viktigaste verktyg i mitt skapande är kameran, mobilen och datorn. Även om alla idéer kommer inifrån, så skulle jag aldrig kunna förverkliga dom i de former jag gör idag om jag inte hade dessa verktyg. Därför kändes det här samarbetet med Galaxy S8 så passande och spännande.

Jag lever i kontrasternas värld, där jag behöver lika stor dos av tekniken som av naturen för att kunna fortsätta utvecklas.
I en månad har jag nu haft den nya Galaxy S8, som fått hänga med mig överallt. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så såg jag allra mest fram emot kamerafunktionen. Även om min systemkamera alltid är nummer 1, så finns det alltid tillfällen när jag inte har med mig den. När den är för stor och klumpig för vissa situationer eller när jag helt enkelt inte ens tänkt att jag ska fota. För mig innebär det att jag kan ta ett ytterligare steg och faktiskt bli mindre beroende av att sitta inne vid mitt lilla kontor och jobba. Kameran i den här mobilen är helt galet bra vilket gör att jag kan uppdatera alla mina sociala kanaler med bilder och filmer jag tagit från mobilen (och jag är kräsen). Den kan till och med fota i RAW, något som jag inte ens visste när jag skrev mitt förra inlägg. Så jag kan bokstavligt talat sitta ute på en stubbe i skogen och jobba. Hålla igång kanalerna, svara på mail och få mer tid till att vara ute. För mig är det guld värt.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

En annan funktion som jag gillar starkt är att den är väldigt tålig och vattentät. Något som jag tyckte lät lite för bra för att vara sant. Som jag nämnde i förra inlägget så blev min tidigare mobil skadad av just vatten. Jag är ofta ute i skog och mark i alla olika väder och behöver en mobil som klarar av att hänga med. Jag vill inte behöva vara rädd att den ska gå sönder av regnet eller när den ligger i fickan i en fuktig jacka. För sådana situationer hamnar jag i jämt och ständigt. Men, Galaxy S8 tar steget lite längre. Nu behöver jag inte ens vara rädd om jag tappar den i sjön.
Jag kan ju ärligt säga att det kändes så galet fel när jag första gången doppade den under vattnet i sjön för att testa om den skulle klara det. Det tog verkligen emot. Men efter sisådär 20 dopp i sjön för att ta dessa bilder så kände jag mig lugn. Ingenting hände. Precis som alla Youtube-videor visar från recensioner på hur den klarar vatten, så gick det hur bra som helst.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Under månaden så blev jag nästans smått besatt i att ta sådana här bilder. Jag bara älskade funktionen med fullscreen-skärmen och att försöka få till det så att bilden jag tog med mobilen smälte in i omgivningen. Jag tyckte om att försöka komma på olika kreativa idéer till dessa bilder.

När jag för snart sju år sedan tog steget att ändra mitt liv helt och hållet och bryta alla gamla mönster så hände något i mig. Det var först då som jag verkligen upptäckte att livet har så mycket mer att ge om man bara vågar följa sitt hjärta. Även om vägen var minst sagt lång, krokig och stundtals väldigt svår, så ledde det mig tillslut till det jag faktiskt önskade. Hade jag stannat kvar i samma gamla ram, så hade jag aldrig fått de här erfarenheterna och aldrig fått leva livet som jag innerst inne ville.

Så att bryta barriärer och gå sin egen väg, vad det än må vara, behöver inte alltid vara lätt. Snarare tvärtom. Det är enklare att flyta med strömmen och bara följa med i vad alla andra säger och tycker. Fortsätta i samma gamla mönster. Men resan man gör i sig själv om man vågar gå sin egen väg och utsätta sig för alla utmaningar, och den där upptäckten av att allt är möjligt, det är värt allting. 

Jag gjorde en video som en del i mitt samarbete med Samsung. Jag ville att den skulle symbolisera hur livet och kreativiteten inte vill hållas inom ramar. Och känslan som blir när man följer med i flowet. Jag ville att den skulle inspirera till lekfullhet och nyfikenhet. Att våga växa utanför ramarna. 

En av de vanligaste frågor som jag får, från människor i alla åldrar, är hur vågade du? Hur gjorde du?

Även om jag många gånger skrivit om detta ämne som jag brinner för så mycket, så tycker jag ändå att det är så väldigt svårt att ge konkreta tips som passar alla. Vi är ju alla unika med olika drömmar och olika mönster vi vill bryta och olika drömmar vi vill förverkliga. Det kan vara allt från att vilja bryta en dålig vana, eller springa ett marathon-lopp, starta eget företag eller komma in på en utbildning, till att ändra hela sitt liv och flytta till andra sidan jorden. Därför vill jag kunna ge tips som förhoppningsvis de flesta kan ta med sig i alla fall någonting ifrån.

Så här kommer mina tips utifrån mina egna erfarenheter till hur man ska våga följa sitt hjärta, bryta gamla mönster och ta steget till en positiv förändring i livet!

1. Jag tror det är viktigt att ha en ganska tydlig vision eller idé. Vilka förändringar i livet är det du vill göra? Vilka gamla mönster är det du vill bryta eller vilka barriärer är det som håller dig tillbaka från att göra det du önskar? Och vad är det du vill ersätta de gamla mönstren med? Skriv ned dina tankar! Att ha en tydlig bild över det du önskar förändra är en väldigt bra start.

2. The power of now. Vi människor har en märklig tendens till att ständigt skjuta upp saker. Att se en räddning i framtiden. Det är lätt att tänka att ”senare” är en bättre tid att börja göra förändringar. Det är väldigt kravlöst och fyller oss med en känsla att vi tagit ett steg framåt trots att vi egentligen bara skjutit upp allting. Att ta tag i saker, att bryta gamla vanor eller att våga göra en stor förändring i livet känns sällan kul. Det kan kännas otroligt tungt, läskigt eller jobbigt, på så många olika vis. Och att tro att det kommer kännas lättare om en månad, eller ”när jag känner mig mer redo” eller ”när jag har mer tid” eller ”när jag har mer pengar” är bara att smita undan. Det kommer aldrig kännas lättare senare. Livet sker just nu.

3. Vi har också en tendens att gå många steg i förväg. Ibland har vi drömmar som vi inte riktigt vet hur vi ska kunna förverkliga. För från det perspektivet som vi befinner oss i just nu så kan vi omöjligt se lösningarna och möjligheterna. Det är som att tro att vi kan stå på första trappsteget på en trappa och se hela övervåningen. Och när vi inte kan det så blir vi rädda för att vi tappar kontrollen på läget. Så rädda att vi inte ens tar första steget på trappan, och istället backar. Vi kan omöjligt se hur saker och ting vecklar ut sig i förväg. Vi kan inte åka i en bil på väg och se hela vägen framför oss i flera mil. Men för varje meter så vecklar vägen ut sig. Precis så är ju livet också. Tar vi ett steg, så kommer det andra steget kännas lättare, som sedan leder oss vidare till det tredje steget. Så ta ett steg i taget. Gör något litet varje dag som leder dig i rätt riktning. Bara att tänka en positiv tanke kring det du drömmer om kan vara ett litet steg fram.

4. Omge dig av människor som fyller dig med positiv energi. Människor som tror på dig och som vill att du ska följa dig hjärta, oavsett vad det må vara. Många av oss blir otroligt påverkade av vad andra människor tycker och tänker. Därför är det viktigt att de människor som du blir påverkad av och som du lyssnar på inte sänker dig och får dig att tvivla på dina drömmar. En enda människas tyckande kan påverka hela livet för en annan människa. Så välj noga vilka du ska låta dig påverkas av.

5. Nyckeln är positivt tänkande. Det är inte bara en kliché. Det gör en enormt stor skillnad om du tänker på ditt mål eller din dröm med en positiv eller negativ känsla. Hur känns det inom dig när du tänker på det du vill uppnå/uppleva/göra? Känn efter noga. Känner du dig låg, ledsen, bitter eller besviken på att du ännu inte uppnått det? Eller känner du dig glad, nyfiken och ivrig när du tänker på det du vill förändra? Igen, nyckeln är positivt tänkande.

6. Släpp rädslan. Rädslan är oftast vårt största hinder i livet. Det får oss att stanna kvar i tryggheten även om tryggheten inte är särskilt bra. Den får oss att ”nöja” oss med ett liv vi egentligen inte riktigt är nöjda med. Den får oss att lyssna för mycket på vad andra tycker och tänker. Att släppa all rädsla är svårt, eftersom det ligger så djupt inom oss.
Men tänk såhär: Det är ok att känna sig rädd. Det är ok att känna sig osäker. Se bara till att rädslan för att misslyckas aldrig blir starkare än drömmen om att lyckas.

Som jag skrev tidigare så börjar allt inom oss själva. Från en enda liten tanke kan något mycket större växa till liv. Från en längtan att bryta gamla vanor kan något helt nytt ta form. Min önskan är att ni ska kunna ta med er något ifrån detta, precis som jag tar med mig era tankar och erfarenheter. Ett enda ord kan så ett frö som sedan växer och förändrar hela ens tillvaro. Det är så fantastiskt.

Om ni också har några tips eller andra tankar så får ni mer än gärna dela med er. Det bästa med det här samarbetet har utan tvekan varit att få ta del av så många fina berättelser och att få känna det där utbytet. Ingenting inspirerar mig så mycket som att få höra andras berättelser om hur de vågat att förändra något eller att ta steget ut i det okända. Precis på samma vis som jag älskar att få inspirera andra med min story. Tusen tack för ert engagemang ♥

Nu är månaden över, men istället för att se det som ett avslut, så vill jag se det som en början på något nytt.  

48 Kommentarer på “Låt drömmarna expandera utanför ramarna

  1. Lena Buhr

    Du är så klok! Underbart! Jag förstår kraften och frigörelsen i tänkandet du beskriver. Ljuva tankar! Jag kan se det klart för mitt inre, hur den väg jag vill gå, uppenbarar sig för mig likt öde grusvägar genom skog och fjäll. Underbart att ens våga tänka så! ‘DRÖMMER* om att våga varje dag, varje minut i många år…Och så kommer mina drömmar flygande och vill landa, förverkligas. Men, så mitt i min frigörande dröm, hör jag dessa envisa, negativa pikar: ”Jaha å vart ska du få DEM pengarna ifrån!? Av mig får du inte ett öre. Det får du klara själv – bara det inte kostar något! Å Lillstugan låter du bli, för den ska JAG ha till mina verktyg! Nej, du får inte starta kafé? För dyrt. Inte läge. Vi tänker inte hjälpa dig. Å det tror du ska fungera? Nej du får inte starta garnbutik heller. För dyrt. Ingen bank tänker ändå låna ut till dig. Kom ihåg att du är både arbetslös, inkomstlös (ingen a-kassa ens), och ingen vill ändå anställa en svensk medelålders dam – för dyrt!” Ja, pikarna är och var så många, under så många år att jag i två veckor nu hamnade i någon sorts inre kris…jag höll på att tappa förståndet. Bokstavligt talat. Fick panikångest och ville bara bort, bort….i två veckor av elände och sjukdom hos mina älskade katter, pikar och sura miner, laddade diskussioner trots försök att resonera mjukt. Responsen är densamma…så jag håller mina drömmar instängda. Dagarna och åren flyr. Nu gråter jag inte längre för jag har helt enkelt gett upp. För min familj har ju rätt. Jag får inga lån, jag får inget gehör hos varken myndighet eller annat. det enda jag har är TANKEN om en dröm, tanken om att få BÖRJA NÅGONSTANS om så ute på backen…så kanske jag inte har gett upp ändå, för ska jag komma någonvart, återstår bara skilsmässa från hela familjen. Kanske tystnar deras ‘skrik’ om det Omöjliga…kanske jag får LEVA och få FRID till slut….så jag hänger kvar hos dig, Jonna…tills det en dag kanske löser sig självt 🙂 PS inte meningen att vara negativ 🙂 men så ser verkligheten ut hos mig…jag har ett smörpaket, två kg mjöl å lite socker…kanske någon, NÅGON vill köpa av mig trots att jag inte har tjusiga bagerilokaler eller kafélokal…we shall see…..kram från skogen 🙂

    Reply
    • Johanna - Panospoint.se

      💕 Låter som avundsjuka, missunsamma o nedåtpuffande människor du har runt dig?! Sådana som dränerar en på energi? Människor behöver alltid äta o träffas så caféer behövs! Var rädd om dig! 🌸

      Reply
      • Lars 8463

        Lena Buhr
        Håller med Johanna till 110 procent!
        Hade jag haft möjlighet skulle jag
        hemst gärna köpt av dig
        och mumsat med god aptit!
        Speciellt om det fick dom
        att sätta alla sina negativa
        ord i halsen!
        Kram

        Reply
    • Janusz

      Do not despair Lena. I was in this very dark place you are in. They have their purpose. It is to very, very sincerely ask for guidance from power greater
      than yourself. Can you deny that such a power exists ? If you do not feel a connection to it, maybe it is because you have never paid attention, that there is such a connection. You can call this power whatever you want. You do not have to go anywhere unless you want to. Do not ask for anything specific, only ask for inspiration how to get out from this place. And very patiently and alertly observe your inner and outer environment. Guidance will show in form of new thoughts and situations. But you you have to be very alert. Old, negative thought patterns will try to dominate as usual. Be very open to new possibilities. Solution may not be what you expect. Do not despair and do not fall into a trap of its opposite – agitated enthusiasm. You need to be able to think clearly and evaluate your thoughts. Strive for a clear, calm intellect. Remember, ultimately it is not a solution to a specific problem that matters. Being aware of a connection to a power greater than yourself is a solution to all problems you can ever have.

      Reply
  2. Dixi Wonderland

    Idag är det 4 år sedan som en familjemedlem till mig blev mördad. Hon var bara 23 år gammal och idag har jag bara legat i sängen och varit ledsen, tills jag läste detta inlägget. Det är verkligen något magiskt med dig Jonna för i min sorg som aldrig tar slut så lyckades du få mig motiverad och känna lycka. Jag har spenderat mycket tid ute i naturen under mitt sorgarbete och om du bara visste hur mycket din blogg har hjälpt mig. Inte bara i just detta men att våga göra det som känns rätt för mig. Jag har skrivit många kommentarer om detta men i år så lyckades jag få alla mina fotodrömmar sanna tack vare att jag vågade bryta ett gammalt mönster.

    I måndags gjorde jag den sista fotograferingen som var tillsammans med en häst som heter Sixten. I två långa år hade jag väntat på att få göra en fotografering med en häst och det kändes helt fantastiskt. När vi fotograferat klart så fick jag tårar i ögonen för jag insåg att jag fått ta alla de bilderna som jag ville och nu kan jag andas ut och bara skapa fler. Tack för att du är du Jonna, önskar jag kunde säga detta till dig personligen men jag hoppas verkligen att min tacksamhet kommer fram ♥

    http://dixiwonderland.com/a-dream-come-true/#comments

    Reply
  3. Johanna - Panospoint.se

    Vad läcker första bilden är!! 😊 Det där med en tålig mobil tycker jag som är ute jämt är toppen! Hade en sportmodell med knappar längre tillbaks som jag gillade,,O att kamerafunktionen är det viktigaste håller jag med om!,,Intressant det du skriver om att alla önskar utveckling, kan tycka det verkar tvärtom ibland,, Men alla vill kanske innerst inne, även om kliven är olika långa,,Blir spännande se vart du styr framöver! 😊 Kram o Grattis i efterskott! Firade själv den 29e att jag fyllde 25*2 🎂 ♘ 🌸 ☀ 😊 😊

    Reply
  4. sandrajunhammar.se

    Alltså ååh ♥ Vilket fint och inspirerande inlägg. Och bilderna sen – magiska!

    Håller verkligen med dig om att det är lätt att fastna i att försöka se för många steg i förväg… Och det krävs verkligen mod för att bara kasta sig ut och försöka nå sin dröm ändå, trots rädslor och tvivel. Men när man väl gör det, är det verkligen fantastiskt! (och lite läskigt på samma gång, haha)

    Det som pushar mig att utmana mina rädslor är vetskapen om att livet går så fort, att man inte vet hur lång tid man har på den här fina planeten. Jag vill inte ligga på dödsbädden och inse att jag inte levt mitt liv – av rädsla för vad andra ska tycka och tänka, eller för att jag inte vågade prova. Livet är för kort för att inte försöka nå sina drömmar ♥

    Tyckte verkligen om filmklippet också! Jag har skrivit en del om att våga ifrågasätta och bryta normer på min blogg, och din video illustrerade så himla fint just det – att våga gå utanför ramarna. Älskar’t! ♥

    Reply
  5. PJ:s byffé – från by till fe

    Fantastiskt fin bild, den andra med blomman.Bäst ser man det genom att öppen bilden i nytt fönster/flik. Knappt så att man kan tro att den är tagen med en mobilkamera. Men så är det också en bra kamera i S8. Att den också kan ta RAW är intressant. Man kan göra så mycket mera med en bild då. Själv kör jag med en Samsung J5, som är betydligt billigare, men den har också en helt ok kamera. – Jodå, alla andra bilder också fina, inte tu tal om den saken. För att inte tala om videon som är magnifik! Var få du alla idéer ifrån? 🙂

    På tal om att gå utanför ramarna så går nu på SVT1 en serie som heter Cowboykåken. Det är en kille som lämnade storstan och flyttade till Norrlands inland för att själv bygga ett hus i massivt timmer hämtat ur byns skogar. Det handlar inte bara om husbyggande utan också om byn, grannar och allt slit med bygget. För det är inget latmansgöra. Egetfilmat och hela serien kan redan nu ses på SVT Play.

    https://www.svtplay.se/cowboykaken

    Reply
  6. Emelie

    Vilket perfekt samarbete för dig(och speciellt för dom, wow vilken superreklam dom får!) och vilka otroligt vackra bilder!!

    Reply
  7. Ingela

    Alltså, jag har tänkt så mycket på dina inlägg om att gå utanför ramarna, och jag har velat kommentera och berätta en egen historia – men jag har inte känt att jag har haft något att berätta! Det känns som om jag borde ha det, eftersom alla som känner mig förmodligen tycker att jag går utanför ramarna på många olika sätt. Men för mig känns det naturligt. Jag har aldrig gjort som andra. Jag föddes in i ett annorlundaskap som gjorde det självklart att gå min egen väg, för inte ens om jag försökte kunde jag vara som andra.

    Trots det tycker jag om trygghet. Jag skulle inte vilja kasta mig ut i det okända, även om jag kan fantisera om det och avundas dem som vill. Men när jag går min egen väg så gör jag det inom en struktur som håller mig säker. Jag skriver mina böcker på kvällar och helger samtidigt som jag har en anställning och en lön. Jag bor i en tätort med tillgång till affär osv, men inne i mitt hus skapar jag originella/konstiga miljöer med hjälp av tid, tålamod, färg, tapeter och loppisfynd. Så när jag försöker hitta något jag gjort som verkligen har sprängt barriärer så blir jag lite ställd, för jag tycker att jag liksom trampar på i min vanliga lunk hela tiden.

    Men nu när jag läste det här inlägget så insåg jag att det kan också vara en förändring, en förvandling, att gräva där man står. Å ena sidan kan man som sagt vilja byta jobb eller flytta till andra sidan jorden, men det finns också drömmar som kan förverkligas i det liv man befinner sig i just nu. När jag påbörjade min första bok var det med tusen olikfärgade post-it-lappar på garderoberna i mitt sovrum. När jag gav ut den var det på en hemsida för självpublicering. Där hittade jag en annan författare som var del av en grupp på Goodreads som fokuserade på min genre, och när jag gick med där fick jag kontakter och tips och allt möjligt bra som ledde mig framåt. Jag lärde mig om marknadsföring, skrivknep, hur målgruppen såg ut, jag lärde mig göra bloggturnéer och erbjuda mina böcker till recensenter. Steg för steg, en chans här och en chans där, och i februari i år blev jag för första gången utgiven på ett faktiskt förlag. Det hade jag inte trott när jag först laddade upp min bok på Smashwords och blev glad att tre personer köpte den!

    Så ja, jag har kanske en historia att berätta i alla fall, men min är annorlunda för att den inte handlar om mod. Jag behövde aldrig göra något som kändes farligt, behövde aldrig hoppa utan fallskärm för att uppfylla mina drömmar. Jag behövde bara ta det där första steget, och sen nästa, och nästa. Det handlade om att låta sig uppslukas. Att prioritera bort sådant som andra tycker är viktigt. Att leva med stämpeln att man är lite konstig, lite asocial, lite slarvig eller lat (för att man inte lägger krutet på dammsugning och rabatter).

    Är det att gå utanför ramarna? Kanske. Det beror på vem man frågar. Men i vissa fall går det att göra det där fantastiska man tänkt på utan att röra sig en meter, utan att ens lämna soffan. Det enda man behöver göra är att fundera på¨hur viktiga de där repen är som binder en vid det som anses vara ett normalt liv.

    Reply
  8. Sabina

    Jag har aldrig haft något emot sponsrade inlägg på bloggar, just för att jag blir så glad att mina favoriter faktiskt får en inkomst för jobbet de lägger ned. Men du tar det ju verkligen till en helt ny nivå. Det är alltid lika spännande, roligt och njutningsfullt att läsa dina genomtänkta samarbeten med alla fantastiska bilder 😀 Tack!

    Reply
  9. Gunilla

    Har följt Dig i 4 år och njutit. Men nu börjar det blir för mycket hopp, skutt, vatten samt reklam, ibland med orealistiska bilder. Tyvärr. Vart tog Johans hund vägen. Den nämns inte längre!!!!!!!!!!!!!!! Visa gärna några bilder där inte livet är så rosenrött.

    Reply
    • Jenny

      Jag kan delvis förstå vad Gunilla menar. Har följt dig i ett halvår och blivit glad och inspirerad. Men fina Jonna, glöm inte att det det är okej att dela även dåliga dagar. Sådana har vi alla. Kram.

      Reply
    • Elisabeth

      Varför inte bara följa en annan blogg emellanåt där det är mindre hopp, skutt och rosenrött? Och låta varje bloggare få skapa precis det hon/han vill. Jag kan hålla med dig om att Jonnas blogg ibland blir för romantisk för min smak. Men då läser jag nåt annat. Och kommer in till Jonna när jag vill läsa precis det hon skriver.

      Reply
  10. Nicole

    Jonna! Så OTROLIGT vackra bilder, och videon där du målar tavlan både innanför och utanför ramarna är verkligen fantastisk! Kollat på den tre gånger redan! Du är så talangfull och samarbetena du gör går liksom över gränserna för vad som känns som ”bara” ett vanligt samarbete. Det märks verkligen att du lägger ner hjärta och själ i det du gör – så TACK för att du inspirerar så mycket! Vill verkligen ha en Samsung Galaxy S8 nu, ditt finaste och bästa samarbete hittills i mina ögon! 🙂 Fortsätt precis som du gör nu, för du är magisk! Många kramar!

    Reply
  11. Melissa

    Glad you were able to take the first step of this journey. Looks like you have a new too. to take along with you. Just hope you don’t get all cluttered up with advertising.

    Reply
  12. Jennie

    Måste bara få ge dig lite extra beröm för det här inlägget! Jag tycker ibland att reklaminlägg kan bli lite krystade men du gör verkligen något läsvärt med hög kvalitet! Dessutom faktisk fina bilder som vanligt 🙂 tack för en fantastisk blogg!

    Reply
  13. Lena D

    Grattis i efterskott! Fantastiska bilder och inspirerande inlägg – som vanligt 🙂 I ditt förra inlägg om att gå utanför ramarna skrev jag om vår dotters assistans, och att vi valt att gå en annan väg för henne. Fritt fall utan skyddsnät kändes det som, och jag har varit livrädd och förlamad om vartannat. Bestämde mig snabbt för att jobba systematiskt, se en centimeter åt gången framför mig. Sätta upp små, små mål som jag kan uppnå varje dag. Läst böcker av och om människor som har satt upp och nått sina mål, som Carolina Kluft, Annelie Pompe, Fredrik Sträng för att nämna några. Vägrat ta in negativa tankar från andra. Odlat rätt perspektiv genom att ställa frågor till mig själv. Det som jag vill uppnå, är det biologiskt möjligt, kan människor åtminstone teoretiskt åstadkomma det? Svar ja. Det är inom den mänskliga räckvidden att skapa ett kollektiv, jag var dessutom ung på den tiden då kollektiv var självklart. Då så, ett steg framåt. Är det sannolikt att det finns fler som funderar över hur de ska lösa det för sin son/dotter? Ja, min dotter är inte den enda som blir av med assistansen. Vi är inte ensamma. Ok, ett steg till. Hur ska jag nå dem? Tja, internet, Föreningen autism, assistansbolaget, andra föreningar, Facebook, lappar på habiliteringen. Ett steg till… Så har jag tagit små myrkliv framåt, tvingat mig till perspektiv, sans och klarsyn. Hittat en enda liten tråd att dra i, och dragit i den. Belönat mig själv och firat framgångarna stort. Finkaffe på bästa fiket, gått på den där utställningen jag inte hade tid med, paddlat en hel dag när jag ”borde” gjort annat. Fyllt på det positiva förrådet. När tvivel och rädsla ändå har slagit mig har jag byggt broar mellan nu och dit jag vill komma. En enda liten tanke som känns bättre än den jag har just nu. För det tror jag är viktigt. Det kan vara svårt att tänka positivt när livet biter en i strupen. Om man vill ha ett nytt jobb men inte har råd att studera kanske man har svårt att tro på ett nytt jobb. Men en första liten tanke kan då kanske vara att det förmodligen skulle gå att läsa på deltid, och jobba samtidigt?! Eller lära sig på egen hand, få följa någon annan som gör det man vill göra, läsa böcker, se dokumentärer – det kan finnas många sätt att skaffa sig kunskaper, och så har man lagt första stenen på bron från det omöjliga till det möjliga. Vi hade förmodligen inte överlevt som art om vi inte haft förmågan att skapa kreativa lösningar. Skapa lösningar när det inte finns några färdiga att hitta. Jag har ändrat min tanke från att se mig som sökare till att se mig som en som nu har funnit. Jag behöver inte söka – jag har det redan. Jag tänker inte längre att jag ska hitta en lösning. jag skapar den själv. För mig är skillnaden att gå från att vara i händerna på andra till att gå själv. Och jag gör små saker varje dag som höjer mitt stämningsläge, åtminstone en minsta lilla millimeter. En bättre känsla ger bättre tankekraft och handlingskraft. Det har gett resultat. På vägar som egentligen är helt osannolika har jag på kort tid fått kontakt med tre familjer som vill detsamma som vi. Kommunen är fantastiska, de förstår, lyssnar, ser möjligheter och samarbetar. ser utanför kommunramarna. Och det bästa av allt – min dotter har växt på något förunderligt sätt. Hon gör saker hon aldrig har gjort, är självständig på ett sätt vi inte trodde var möjligt. Hon känner av vår inställning – allt är möjligt när man ser utanför ramarna, när tanke och känsla får verka i frihet. På kort tid har hon lärt sig att duscha och klä sig, äta själv, sysselsätta sig långa stunder med kreativa uppgifter, och hennes kommunikation är avsevärt förbättrad. Hur är det möjligt? Livet är möjligt. Här och nu. Tack för all inspiration Jonna 🙂

    Reply
    • Lotta

      Åh vilken inspirerande berättelse! Sitter här i tårar. Detta träffade mig oerhört mycket då jag har en nära familjemedlem med både ADHD och Asperger och för var år som gått så har hela situationen kring denna familjemedlem bara blivit hopplösare. Men din berättelse träffade verkligen mitt i hjärtat. Nu är jag sedan länge utflugen ur barndomshemmet, till ett annat land, men jag ska dela vidare din berättelse till min mamma så hon får läsa. <3

      Reply
      • ♥Maria Alvljus♥

        Jag blev också väldigt berörd av din kommentar, Lena D.
        Den gick rakt in i hjärtat♥
        Hoppas att du hittar ett kollektiv eller något annat som ger dig det stöd du behöver,
        Kramar till er båda♥

        Reply
    • Lena D

      Lotta: Min dotter har två äldre syskon, det är sannerligen ingen lätt situation för er som har ett syskon med funktionsnedsättning av olika slag. Hur man än försöker kompensera är det lätt att syskonen får sitta emellan. Det är en sorg på många plan, och mina varmaste tankar till dig och din familj! Önskar verkligen att ni kan hitta/skapa någon ljusning. Ibland finns lösningen där man inte ens tänkt på att titta, det vet jag av egen och andras erfarenhet! Tack för din fina kommentar, det värmer att andra ger respons! Allt gott!

      Maria Alvljus och Lars 8463: Tack för era fina kommentarer 🙂 Ni sprider alltid värme och glädje här, ni behövs! Tack för att ni finns!

      Reply
  14. Lars 8463

    Gomorgon varma fina du
    Tänkte bara säga
    Sjön är spegelblank.
    Himmeln är molnfri.
    För 30 minuter sedan simmade en
    bäver förbi ca 10 m ut.
    Vattnet har väckt varje cell i kroppen.
    Livet är just nu. Just nu UNDERBART!

    Lördag 1 Juli 2017
    GRATTIS till årsdagen!
    Önskar er en UNDERBAR dag!
    Massor av kramar till er
    En hög med ❤
    GLAD att DU finns!

    Reply
  15. iza

    Nu har jag tror jag, läst inlägget flera ggr, och jag vill skriva något sådär fyndigt, vackert och fint. Men det tar stopp. För det är nästan som det är skrivet från min egna hjärna, punkterna sist i inlägget. De saker jag själv arbetar stenhårt med just nu. Och hur jag måste lära mig att jag, inte är ensam liksom. I allting så har jag någon som backar upp. Det är ovant att ha just det stöd som Albin ger mig, och min del i att hantera det är att just, ta en dag i taget. Att vara i nuet. Det är svårt, men det går väldigt mycket bättre. För varje dag som går.

    Och ja, att vid varje sten lagd, eller något som kanske känns lustigt. Tanken kanske var perfekt från början, men inte nödvändigt hängde med i utvecklingen framåt. Det kan kännas lustigt ibland, men allting kommer från något. Ett frö, en tanke, en idé, ett steg. Det är något som ständigt drar framåt. En överlevnadsinstinkt, eller bara en oerhörd vilja att ta sig längre fram.
    Det känns nästan klyschigt, men sen flytten till Norrland har mycket mer fallit på plats. Som om det var hit jag skulle, och nu när jag är här, så har hela världen öppnat sina armar och jag behöver bara springa in i dem.
    Att sortera bort det negativa. Att inte hålla kvar i det som en gång kanske varit en slags trygghet. Att må dåligt var lättare än att må bra. Det fick ingen ta ifrån mig. Att tillslut vara så ärlig mot sig själv, gjorde att jag fick hjälp direkt. Att berätta för dem på psyk om vad jag såg, var rädd för och minnesluckorna. Att få den hjälpen, att våga vara ärlig på insidan gjorde att jag tog så många steg framåt. Och samtidigt föll jag hårt. När jag beslöt att sluta med mediciner och stegvis förbättra saker omkring mig, har resan i sig bara gått mest uppåt. Det är 2 år sen jag slutade med mediciner, 1 år sen sista ”självskadan”. Jag ser det som att bryta med mig själv, den destruktiva, och gråa iza. Och jag tar fram den där iza som jag alltid velat vara. ja, saker kommer finnas kvar, av det dåliga, men jag har bättre verktyg idag att jobba med.

    Att läsa andras kommentarer och resor är, häftigt. Fint, och vackert. Att inte låta sig bromsas, samtidigt som man måste bromsa ibland, bara för att inte rusa för fort. Den där balansen mellan att hitta rätt väg, överväga besluten och inte bli rädd för att utmana dem.
    Det är, som du skriver. Okej att känna, Okej att vara ledsen. Att vara besviken. För det jag lärt mig, den hårda vägen, är att stänga in alla känslor under en längre tid gör bara smällen ännu hårdare.
    Jag må aldrig ha varit sjukskriven för depression eller annat, tack vare en överlevnadsinstinkt jag själv inte begripit att jag haft. Rädslan att inte komma tillbaka efter en sjukskrivning är värst. Jag kämpade hellre än att sjukskrivas. Även om de ofta frågades om de var för det bästa.
    Att bryta mig bort från föregående jobb, och byta stad är fortfarande en av de största jag gjort. Kanske tillochmed en av de bästa sakerna jag gjort. För så bra, och härlig som allting känns nu, kan jag inte minnas när jag kände senast.

    Jag har saker att jobba vidare med, och bryta bort, men jag är mer beslutsam om den framtiden än jag någonsin varit. Det här samarbetet du gjort, tycker jag har varit mest intressant av de jag läst innan, kanske för att det även här ligger nära hjärtat någonstans.
    Att få tänka, leva, andas och uppleva passion. Viktiga byggstenar för ett rikt liv.
    Tack för att DU delar med dig, tack för att jag KAN dela med mig, och tack för att du inspirerar.

    Nu ska jag återgå till min fotoredigering av lite bilder, fördjupa mig i tankarna som blir, och sen ska jag somna på min älskades bröstkorg och andas in hans trygghet i mina näsborrar och känna livets och kärlekens rus.
    Massor med kramar <3

    Reply
  16. Janusz

    You observe so beautifully that at our innermost core is a yearning for freedom from limitations. Your words about how every object around us comes from simple idea and tips how to change our thoughts to change our experience are so very true. But there are more issues here.

    This started dawning on me when I was maybe 10 years old, I was so puzzled by the fact of my own subjectivity. What is it that I am me ? What is this I ? I spontaneously kept turning inside trying to find its source. I clearly saw that prior to Janusz thinking: ”I am Janusz” there is a background that is aware of Janusz thinking ”I am Janusz”. It was obvious to me that without this background I would not be able to think this thought.

    Everybody ultimately is this universal background of awareness. All our thoughts are made of it like little whirlpools that appear and disappear on the surface on the river but river is never affected by them. When we forget that we are the river and start identifying with whirlpools they start joining each other and growing bigger. Every thought and subsequent emotion and action we do, considering ourselves separate individuals, leaves certain flavour that starts accumulating in our subconscious mind or causal body as our karma. Karma in turn starts determining our future thoughts. emotions and actions reinforcing its grip on us in endless loop.
    Buddha called it a wheel of samsara.

    It is very helpful to get off this wheel when it starts dawning on us that we are the river and not the whirlpools. It is much easier to change our thoughts, that determine
    the quality of our experience in this world, when we start realizing that our essence is prior to and independent from thoughts. We gain a bigger perspective. We start seeing that we have a choice which thoughts we want to act on and reinforce. Thoughts we do not act on will start withering. When we get to this point all six tips you give can be very helpful. Clear vision or what we really value gives us a reference point to evaluate our actions.

    One thing is certain – we may not stop trying. Even death will not liberate us from this endless loop. We simply will be reborn in another body until we get it right.
    We have nothing to loose. Trial and failure are very important part of the process. We never know which attempt will finally break the back of a karmic pattern.
    We have to keep hammering and chiseling at it any way possible.

    It is important to remember that we are not trying to become some ideal human being. We only want to dissolve enough karmic patterns so we can gain hard and fast knowledge that we are the river. We love our imperfect bodies and minds just the way they are. When this happens we become a vehicle for an expression of the river
    in this world and its essence is freedom from limitations, peace, beauty, perfect satisfaction, love, goodness… Our lives start becoming a ride on a magic carpet.

    Reply
  17. Lotta

    Alltså, det tog ett flertal försök att skriva denna kommentaren. Jag blev så överväldigad och kunde inte få fram orden, så jag gick ut igen flera gånger igår för att fortsätta jobba istället. Och när jag stod där och jobbade så tänkte jag på detta, för det är inflätat med det jag gör här varje dag. Så det fick bli en lång kommentar, den fick bli som den ville helt enkelt. 😉

    Under de senaste åren, sedan jag började ta de första stegen mot en förändring–mig själv, min inställning, mitt välmående och mentala hälsa–så har jag letat fram och tagit tillvara på varenda inspirationskälla jag bara kunde. Mycket böcker har jag läst och att skriva dagbok har hållit mig på spåret. Folkhögskolan var en STOR hjälp för mig att börja lägga den grunden jag står på idag. Men sedan tog min tid där slut och även om jag nu är där jag vill vara så var jag lite halvt rädd för att återvända till Finland. För här måste jag verkligen jobba stenhårt–ännu mer än i Sverige–för att hålla motivation uppe och påminna mig själv om allt jag lärt mig och hur jag går vidare med mina drömmar. Jag måste verkligen jobba för att ta fram allt det där som behövs, för jag är inte omringad av människor dagligen så som jag var i Sverige. Det är inte det att min J inte stöttar mig, men han förstår sig inte på den kreativa, konstnärliga sidan hos mig. Han ser så förvirrad (men road) ut när jag jobbar med mina foton eller annat och utbrister ”Åhh, titta! Är det inte häftigt? Är det inte vackert!?”

    Så ibland blir jag skraj, speciellt i början när J kom med sin logik och allt det praktiska. Han har dock sett att jag är helt inställd på detta och stöttar mig på de sätten han kan; men när det kommer till inspiration och att få dela glädjen över det jag skapar så kan jag känna mig lite instängd. MEN. Ändå oroar jag mig mindre och mindre över att jag är ensam. För det som jag är så oerhört tacksam över är din blogg och dig och hur du delar med dig av så mycket jag själv kan känna igen mig i. Och du delar det med sådan ärlighet och givmildhet. Och inte nog med det: många som dras till dig och din blogg är likasinnade, så om jag känner mig ensam i det jag gör, om jag inte själv lyckas rycka upp mig, så behöver jag bara kika in här, på instagram eller Facebook och då fylls förrådet på. Jag är SÅ tacksam för den tekniken vi faktiskt har idag och hur den är en sådan stor hjälp för oss som av en eller annan anledning känner att vi inte passar in på en traditionell arbetsplats.

    Har tänkt på detta med rädsla mycket och vad det egentligen är. Det är lite som att gå ut naken, kasta sig helt oförberedd och okunnig in i någonting totalt främmande, man känner sig så sårbar. Men när vi då går ut i det okända ändå, hjärta och själ blottade, så öppnar vi upp det där allra innersta där dessa tankefrön som du kallar dem blir sådda och äntligen får gro. Det är DÅ vi kan ta emot förändring, det är DÅ vi växer och utvecklas.

    Så att få följa dig här och kunna kika igenom din blogg–där ser jag hur alla dessa råd du delar med dig av som jag också själv försöker följa leder till resultat. Ett steg i taget. Jag har repeterat detta nu i flera år, sedan jag tog de första stegen. Så jag vet att det funkar. Men nu, när jag jobbar vidare för att uppfylla min dröm om att själv få skapa och förvandla den kreativiteten jag alltid haft inom mig till någonting utanför mig själv, så är jag personligen så otroligt glad för att just du finns här. Det stärker allt det där jag bär inom mig ännu mer. Och detta samarbetet. Det är både så underligt och himla roligt att det kom just NU–nu när jag haft en liten svacka i min fotografering och med mina idéer. Ibland är det ju faktiskt så att man fastnar i ett visst mönster, även när man gör det man älskar. Så då får man ta ett steg tillbaka och söka sig utanför de mallarna man har där med.

    Så för några dagar sedan tittade jag på en hel hög med björkar och aspar vi har här på gården, som vi egentligen hackar upp till ved. Men så tyckte jag att man kan väl göra någonting annat med dem. De är ju så fina. Så jag släpade bort en och började skala av barken–alltså, bara de färgerna och mönster som gömmer sig under barken är förundrande nog. Men så tänkte jag att jag ville tälja–och jag har nog inte täljt i trä sedan slöjden i mellanstadiet. Jag fixade ett verktyg och bara satte igång nu i helgen. Kanske det inte blir vad jag tänkte mig från början, men det har redan givit mig perspektiv och inspiration. Återigen blir jag påmind om hur naturen, som du är en sådan fantastisk ambassadör för, får oss att koppla till vårt allra innersta. Det utmanar mig att utveckla min kreativitet och mitt skapande. Och DETTA är vad jag slagits av i dessa senaste inlägg i ditt samarbete med Samsung. Någonting talar till oss, någonting som kopplar till det där vi har inom oss, och vi tar möjligheterna för de leder oss vidare, och på så sätt formar vi nya sätt att se på saker. Och genom det så formas också VI på nya sätt.

    Ofta tänker jag också på hur någonting som är stort och vidsträckt började någon gång som ett litet frö. Jag tänker så om oss människor. Att alla börjar vi någonstans. Och speciellt de som gjort någonting extraordinärt av sig själva eller för andra började en gång med ett steg. De gjorde allt det de nu har gjort med en enda tanke som början—och tog en dag i taget. Så jag påminner mig själv om det så ofta jag kan. Många av oss står ju där vid första trappsteget, många tar inte första steget, men alla kan. Så jag ser definitivt inte detta samarbetet som ett slut. Det har nog sått många tankefrön tack vare dig, och det ska bara bli spännande att se vad som kommer bli av dem.

    Och nästa gång jag behöver en ny telefon så kommer jag kika på denna. Jag tycker bara det är för coolt att man kan doppa den i vatten! 😀 Förstår att det kändes hur fel som helst. Haha Och ALLA dina bilder under detta samarbetet har varit totalt underbara och så himla kreativa. Det är något visst med de bilderna där du står i vattnet, dimman i bakgrunden, det stilla vattnet—där ute hittar du någonting nytt, någonting du förundras över. Fortfarande du, fortfarande med den där speciella känslan du förmedlar—människan och miraklet som sker när hon kommer tillsammans med naturen—men samtidigt så annorlunda ändå. Så det ska bli otroligt spännande att se var detta leder dig med.

    En STOR kram till dig, Jonna, och tusen och ett till tack för att du delar med dig av dig själv och dina resor och erfarenheter.

    Reply
  18. Anonym

    Otroligt klokt, inspirerande och välformulerat inlägg! Det där du skriver om att stå på nedersta trappsteget och bli rädd för att man inte kan se hela övervåningen är en så bra liknelse och så sant!

    Reply
  19. Wilda

    Så fint inlägg Jonna! Du är en så kraftfull influencer, med hjärtat med dig hela vägen. Det inspirerar mig. Så vackra foton och så mäktigt att det går att ta bilder i den kvalitén med en telefon dessutom!

    Reply
  20. Lars 8463

    Hej igen varma fina du
    Först, grattis till ett samarbete
    med ett företag som tänker
    utanför dom vanliga ramarna.
    Som gav dig fria händer att fritt
    skapa innehållet i ord och bild.
    För det är då hjärnan varvar
    mest, bäst och längst.

    Jag behöver snart köpa en ny mobil
    för minnet är nästan fullt och batteriet
    börjar bli ganska trött.
    Så jag tar med mig dina åsikter om S8
    Lägger den till min lista
    funderar på saken

    Jag har varit nära att ta steget in i det okända utan återvändo fem gånger.
    Senast gången exploderad ett glasrör.
    Jag kände först att det gjorde JÄVLIGT
    ont i ögat och att skjortan började kännas blöt. När jag sedan tog mig på halsen började det rinna från armbågen.
    Försökte ringa men nerven till stämbandet var avskuren.
    Så det blev bara ett väsande.
    Men det ordnade sig.

    Jag hade ett jättebra jobb som var
    självständigt, bra betalt, mycket fritid,
    vissa år halva året. Livet lekte.
    Men fem gånger, när kommer sjätte?
    Och kommer det att ordna sig då?
    Så jag sa upp mig. Började lufsa.
    Efter tre år havererade ekonomin.

    Så jag började jobba igen
    Mötte ett stjärnfall som var så levande
    Fick mitt hjärta att börja bygga vingar stora nog för att kunna bära oss båda
    i våran gemensamma DRÖM!
    Våran ram utanför ramarna.
    Men stjärnfallet återvände till sitt ursprung.
    Då var det nära att mitt inre slocknade och det är kanske värre? än att ta
    steget in i det okända utan återvändo?

    Men det inre kan klara sig på en
    väldigt väldigt liten glöd.
    För att sedan börja växa igen.
    Så i år hade jag tänkt kliva ur ramen
    nästa helg och börja drömmen där
    min pappa fanns, nu finns han inte
    Så jag ser ett mönster som jag inte
    tycker om. Men det finns INGET
    som är skrivit om framtiden
    Och det enda som är säkert
    är att jag någon gång i tiden
    kommer att återvända till
    mitt ursprung.
    Så jag ska vila ett tag till.
    Samla ihop mig, ta steget ur ramen.
    För jag tänker fortsätta gå.

    Varma fina du
    Ibland skulle jag vilja fråga dig
    om saker som jag funderar på.
    Men jag vet inte riktigt hur jag ska formulera mig för att du inte ska tro
    att jag har tagit på mig mina
    ordhandskar och använder dina
    tankar och drömmar som slagpåse.
    För jag själv kan bli RIKTIGT stygg
    när någon anfaller mig.
    Så istället försöker jag snickra ord
    som när dom träffar dina ögon.
    Underhåller glöden i dom.
    Inte bara för din skull.
    Utan även för min och andras.

    Och du, videon ❤
    KRAM

    Reply
  21. Pia

    Sååå fina bilder! Gillar verkligen de med bild i bilden som smälter ihop!! Tack för att du inspirerar! 💜

    Reply
  22. Marit

    Underbara bilder! Vilken underbar video! Jag har sett den flera gånger….Wow alltså Samsung måste ju vara hellyckliga över samarbetet med dig, de kunde inte ha fått någon bättre! Du är helt otroligt talangfull, Jonna, du lägger ner hela din själ i allt du gör….och så dina kloka ord sen, jag har läst allas kommentarer här, dina ord berör verkligen!

    Reply
  23. Cina

    Tack för dina fantastiska bilder och det du skriver! Du förmedlar verkligen hur det mesta kan vara möjligt utöver ”gränserna”. Du ger så otroligt mycket av dina fantastiska tankar och din kreativitet. Det har fått mej att tänka på en dikt jag skrev för länge sedan och nästan glömt bort men
    som jag vill ”ge” till dej, för du ger så otroligt mycket och inspirerar, tack än en gång!

    – ”I livets villervalla färdas jag fram på en väg med varken en början eller ett slut.
    Kom! följ med mej på min resa till fjärran land. Var inte rädd, du kan alltid vända tillbaka, ingen tid finns att försaka!
    För som en fågel högt i skyn vill jag flyga, som en vildhäst på en äng vill jag springa, och som en århundrades ek
    med sina rötter starkt rotade i jorden vill jag känna att jag tillhör livet!
    Ut i natten färdas jag på vida vingar, jag söker dej inte längre, jag vet var du är.
    I mitt hjärtas innersta rum finns du, och bara jag vet vart nyckeln är gömd.
    Nyckeln till sanningen, kärleken och livet.”

    Reply
  24. Lena Berg-Nordenberg

    Kära Jonna, Du är mycket klok och har stor talang. Jag blir alltid positivt berörd då jag ser Dina vackra bilder och läser vad Du skriver. Det ger enorm inspiration, så fortsätt Du på detta fina sätt! Kram Lena

    Reply
  25. Jorma

    Det här samarbetet har varit en ”match made in heaven”. Vilka fantastiska bilder du skapar Jonna!
    Sitter just nu med lite skrivklåda så jag kan inte riktigt få sagt så mycket mer, men du vet ju hur mycket jag uppskattar det du skapar <3
    Kramar

    Reply
  26. Rania {Northbound Journeys}

    Det här samarbetet har verkligen varit som gjort för dig, och du har verkligen tagit mig med storm. Dina bilder är oerhört vackra men framförallt så har dina ord och tankar om allt berört och inspirerat – jag är verkligen i en plats i livet just nu då jag har behövt läsa det lite extra. Tack <3

    Smäller för övrigt av lite på att telefonen inte har några ramar, är vattentät och fotar i raw?! Nu behöver jag verkligen inte en ny telefon men åååh…

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.