När allt började

Det är svårt att tänka sig att jag är inne på min nionde vinter här i Grundtjärn. På ett sätt känns det ju såklart om jag levt hela mitt liv här. Vad gjorde jag innan egentligen? Hela min vuxna livstid har jag spenderat här, och det är så roligt att ibland titta tillbaks på bilder från första vintern.
På många sätt ser livet helt annorlunda ut nu. Men samtidigt så är mycket fortfarande likadant.

Jag tycker om att blicka tillbaks ibland. Det ger perspektiv. Det ger ett djup till nutiden.
Då var jag 21 år. Jag kände mig kvävd av livet i staden. Jag hade fått nog, och flyttade hit till släktens sommarstuga i hopp om att kunna börja ett nytt liv här. Då hade jag verkligen ingenting. Ingen plan, inget jobb, inga pengar, ingen koll på vad som krävdes för att ens klara och stå ut med en rejäl vargavinter i en kall och rå gammal skola. Allt var oskrivet.

Och det var nog också den skönaste känsla jag någonsin känt. I alla fall i början, innan allvaret tog vid.
Men den där känslan av att inte vara bunden till något alls. Inte ens ha en adress än. Bara vara helt fri utan några krav. Det fick jag i alla fall uppleva ett tag. Sedan väntade flera år av många tunga utmaningar innan jag kände att jag kunde pusta ut och få klart för mig att jag faktiskt kunde bo kvar här.

Men det är jag så evigt tacksam för. Det har gjort mig till den jag är idag.
Och tänk, jag får fortfarande bo kvar här.
Nanook var bara en liten skrutt på den tiden. Vi hade alldeles nyss fått börja lära känna varandra. Och ännu är han min trogne följeslagare. Tänk om jag hade vetat då vad mycket vår nyfunne vänskap skulle betyda för mig de kommande åren.

En av mina allra första videobloggar.
Jag bodde i köket i den gamla skolan. Ett hus som var väldigt svårt att värma upp under vintern. Ofta vaknade jag till nollgrader. Men vedspisen i köket var väldigt bra så på kvällarna hade jag ofta riktigt varmt och gott.
I hallen fanns en ännu bättre värmekälla. Den höll inte värmen länge, men när jag väl eldade i den blev den riktigt varm, så hallen blev många gånger min sovplats när nätternas köld blev för påtaglig.
För till saken hör ju till att jag råkade tajma in min flytt med den värsta vargavintern på många år. I december hade vi över -35 grader i över två veckor. Som mest var det -38, och då tåg jag den här bilden.
Rejäla och varma vinterkläder? Nej det fanns inte i min garderob på den tiden. Det var en trogen gammal jacka från HM och vantar köpt på ICA. Det var kanske lika bra att härdas på en gång.
Men det var också den vackraste vintern jag någonsin varit med om. Det var så vackert att jag nu i efterhand kan känna en liten sorg över att jag på den tiden inte var lika intresserad och duktig vad gäller foto. Men jag fotade ju ändå lite varje dag, och för mig är dom här bilderna en riktig skatt, oavsett om de är visuellt tilltalande eller inte.
För det mesta sov jag i bäddsoffan i köket med lille Nanook tätt intill.
Ibland, om nätterna inte var lika kalla och jag hade hunnit elda upp ordentligt, så sov jag i lärarinnans gamla sovrum. Där fanns en så vacker kamin där elden syntes lite svagt. Men där spökade det något fruktansvärt. Så nätterna där var inte att föredra.
Bloggen var relativt nystartad. Jag började med bloggen när jag flyttade hit i juli 2010, så under den första vintern var den ännu väldigt liten. Men jag bloggade ändå varje dag och kände att jag verkligen hade hittat något jag tyckte om! Att både fota och skriva och få uttrycka mig och berätta. Det passade mig så bra. Jag kommer aldrig glömma i december när min blogg fick hela 100 likes på facebook! Och jag hade ca 40 läsare varje dag. Det kändes jättestort för mig då. Och det var inte förrän sommaren därpå som jag fick börja blogga för lokaltidningen och tjäna en liten slant på den varje månad. Efter det så blev den sakta men säkert större samtidigt som jag fick väldigt mycket uppmärksamhet från media under 2011-2012, som gav den lite extra fart.
Allra första tiden hade jag ingen tvättmaskin. Ibland lånade jag tvättmaskin av min gammelmorbror Tage, och ibland tvättade jag i en balja och hängde upp allt i hallen intill kaminen så att det skulle torka. Men sen fixade familjen så det fanns både tvättmaskin och dusch! Herregud vilken lyx det kändes som då! 🙂
Jag minns att jag var väldigt trött under den här vintern. Det tog på krafterna att frysa. Jag hade ju aldrig varit med om något liknande. Jag flyttade från familjens lägenhet centralt i Göteborg, med kaklade badrum och golvvärme, till det här. Till en helt annan verklighet. Till en vardag där det krävdes mycket mer av mig själv för att hålla mig varm och för att må bra. Men det var precis vad jag behövde. Jag ville känna att jag lever. Få utmana mig själv lite.
Och kraften från det gjorde ändå att jag klarade vintern relativt bra.
Det är något speciellt när något är sådär nytt och lite spännande. De tre vintrarna efter första vintern var nog mer påfrestande psykiskt än första vintern. Men jag ångrade mig aldrig. Inte ens för en sekund. Jag visste ändå att allt kommer bli bättre med tiden, och att jag var på rätt plats.
Precis som då bär jag fortfarande in ved i ikea-kassar haha.
Tänk om jag hade fått vetat då, att allt skulle bli bra. Att jag skulle hitta möjligheter till att klara min ekonomiskt och att jag skulle kunna bo kvar. För det var ändå en av de sakerna som tyngde mig mest. Ovetskapen om hur framtiden skulle bli.

Jag önskar att jag hade kunnat gått fram till mitt 21 åriga jag och säga ”Allt kommer ordna sig! Fortsätt bara precis som du gör. Följ magkänslan. Känn inget dåligt samvete när du ägnar tid åt kreativa projekt så som att fota ute i naturen eller göra filmer, även om du inte tjänar något på det ekonomiskt. För det kommer en dag när det är precis den delen du kommer att leva på.
Det kommer en dag när du lever din dröm.

Se ljuset. Inte mörkret. 
Tage var en stor trygghet i det nya livet i Grundtjärn. Både för mig, och för min mamma som sen också flyttade upp. Det är så mycket man ska kunna när man lever såhär. Saker blir trasiga, vattenrör fryser till is. Och så julgranen såklart, den ska man ju hugga själv! 🙂
Precis som då, så händer något vackert i själen när det där vackra vårvinter-ljuset varje år ger sig tillkänna. Jag hade aldrig upplevt det innan. Den otroliga lyckan i att se hur vintern sakta övergår till vår. Hur solen stiger lite högre varje dag. Hur man tvingas rusa ut med kameran för att fånga den vackra solnedgången.
Jag behövde leva närmare naturen för att verkligen uppskatta årstiderna. Och det blir bara starkare för varje år.
Varje vår blir bara mer och mer magisk.
Hoppas ni tyckte om den här lilla återblicken. Jag har så otroligt mycket bilder från förr. Massor av bilder som heller aldrig visats här på bloggen. Så jag hoppas göra lite fler sådana här återblickar framöver. Det är så roligt att få jämföra lite med hur livet såg ut då.
Jag känner ännu mer uppskattning och tacksamhet över hur saker och ting blivit.

Kanske är ni några läsare där ute som följt mig hela vägen? Vet att jag ibland får någon kommentar eller ett mail från någon som säger att de följt mig från start. Så otroligt roligt!

Hoppas ni har en jättefin tisdag! KRAM på er! ♥

84 Kommentarer på “När allt började

  1. Ronja Norlén

    Jag blir så himla inspirerad av dig Jonna! Jag känner också att jag inte lever ett liv där jag är helt sann mot mig själv och att jag kvävs, sakta men säkert. Min själ och mitt hjärta längtar till ett simplare liv och i framtiden ser jag mig själv leva just så. Med tid att få spendera dagarna kreativt med att skriva och fota, för det är det jag älskar, att få bo nära naturen, ingen stress eller press över allt man ”tror” man ”måste” göra. Bara få vara den man vill vara.

    Reply
  2. Skorpan

    Jag tror nog att jag följt dig ända från starten:) Jag undrar lite om den gamla skolan, det är en så vacker byggnad – har du aldrig funderat på att ha din ateljé där?
    Kram och tack för ”tidsresan”

    Reply
  3. Jacqueline

    Ett så himla roligt inlägg! <3 Det är så fint med sådana återblickar som kan bekräfta att magkänslan är något att lita på, så länge man jobbar och tror på det man gör så kommer det gå! Om inte direkt så så småningom!

    Det ska bli så himla härligt att komma upp till Övik nu över påsken och andas lite, fri från allt Stockholmskt! 😀

    Reply
  4. Sandra Junhammar

    Åh, så himla fint och insiktsfullt inlägg! ♥ Håller verkligen med dig om att det är härligt att blicka tillbaka ibland, det ger verkligen perspektiv precis som du skriver.

    Och vad söt Nanook är på bilderna, så himla liten och go’ ju! ♥ …Blir så inspirerad (och imponerad) av din resa! Gud vad modig du är!

    Tack för allt fint du delar med dig av Jonna. ♥ Stor kram!

    Reply
  5. tracey cook

    I love your blog thank you so much it’s so nice to share your life and with such beauty around you…we don’t have snow like this in Australia ….god Bless with much love and light to you

    Reply
  6. Fia

    Ååååååhh!!! Livet alltså ❤️
    Jag hittade till din blogg för fyra år sen men efter två dagar av total kärlek började jag från början och läste hela din resa från det absolut första blogginlägget! Som ironiskt nog kom nästan exakt när jag flyttade från Ångermanland till Göteborg. Det är makalöst att få hänga med på ett hörn i ditt liv och se hur mycket som har hänt sedan juli 2010. Åh vad jag ängtar efter Norrland och naturen och ljuset men du ger oss en liten del av det här och jag uppskattar det så otroligt mycket! Tack för all livsinspiration kära du! ❤️✨

    Reply
  7. Anni

    Ja du har landat i dig själv och undrar var du är om tio år? Det är också fint att leva i Italien t.ex. på Capri.

    Reply
  8. Erika. F

    Jag kan sätta mig in i ditt liv Jonna när du kom till Grundtjärn. Är uppfödd på landet med dom minusgrader du skriver
    om. Elda i vedspis och allt annat för att hålla värmen under de värsta dagar under vintern osv. En stor eloge till dig
    som klarade av vintrarna och allt annat omkring, samt där du är idag, som också är helt din egen förtjänst! 🙂

    Jag kommer också ihåg min första vinter här i Dalarna. Det var kallt riktigt kallt, något jag inte var van vid
    därifrån jag kom, som aldrig blev mer än ett par minusgrader. Jag hade heller inte kläder eller skodon som
    passade vintrarna här, blev att köpa en helt ny garderob – kängor osv. Jag hade också blivit sjuk några veckor
    efter min flytt hit, hela mitt immunförsvar slogs totalt ut, vad som följde där efter hoppas jag aldrig behöva uppleva igen.
    Ibland trodde jag inte att natten skulle överleva med mig men, det vände med mediciner och otaliga sjukhusbesök under
    flera år. Det finns dom som tror att jag blev sjuk på grund av miljöombyte, själv har jag en annan teori. Iallafall så ville
    jag gå på den första julskyltningen 2010 och en av mina söner stannade en extra dag så jag skulle få gå på denna julskyltning.
    Det var ca -19 grader och för mig och sonen kändes det som Sibirien-kyla. Vi gick runt en halvtimme sedan körde vi hem igen.
    Kylan höll på att knäcka oss. Idag efter alla dessa år är jag lycklig över att bo här, vintrarna numera välkomnar jag med öppen
    famn. Varje år har sin tjusning, men höst- vinter står allra högst på listan årstider! Mitt stora intresse för fotografering ökade enormt
    när jag hit upp kom, en helt annan miljö och, människors mentalitet är också annorlunda. Min flytt till Dalarna var min egen
    förtjänst, något jag aldrig kommer att ångra.

    Reply
  9. Lena Buhr

    Åh vad fint! En tillbakablick är aldrig fel, underbart 🙂 Skulle själv så gärna vilja ta språnget men jag är gift…sitter fast…å äger inte ens bilen vid 55 vårar 🙂 kanske det löser sig en dag för hem till Norrland ska jag…kramiiz!

    Reply
  10. Olivia

    I think you give strength to people to continue in their own journeys, it IS fun to see how much has changed for you over time, and how you stayed true to your inner most desire, and how you have become a great photographer, cinematographer/editor. The stuff you produce now is beautiful!

    Reply
  11. Samantha

    I loved this post! Thank you for sharing some of your history. It was so interesting and inspiring.

    Reply
  12. Thommy

    Tack för att du ville visa några bilder och berätta lite om din historia. What can i say more than, your gorgeous and i just love your videos.

    Reply
  13. PJ:s byffé - från by till fe

    Men visst är det ett fint inlägg, tillbakablick. Och så fin Nanook var redan då, fast bara valp. Du kunde knappast då tänka dig att du nio år senare skulle äga en egen ko. Och Volvon körde du med. Tur att Tage fanns redan då. Länge sedan han varit med i bloggen nu.
    Jag har ibland funderat på när jag började följa din blogg men kan inte riktigt komma ihåg. 2012 tror jag att jag kommenterade men jag hade tidigare följt din blogg en tid. Jag minns i alla fall att jag var fast redan från första gången jag läste din blogg. Det var något speciellt med den.

    Själv flyttade jag från Malmö till gamla släktgården 1998 och 2003 köpte jag min första digitala kamera. Kul att titta på bilder från den tiden och minnas. Dagbok skrev jag sedan 2000 och 2007 började jag med min första blogg. Så vissa likheter finns, kanske därför jag blev intresserad av din blogg. Att du sedan också har ett par av dina rötter även i vår by var en överraskning. Tiden går och vi med den!

    Reply
  14. Lena

    Jag tror jag följt dej så gott som från början eller jag har åtminstone gått tillbaka och läst bloggen från början. Det var verkligen starkt av dej att du tordes lämna allt och pröva på ett helt annat liv. Strongt gjort! Det är så roligt att du fortfarande är kvar i din dröm och kämpar på och klarar allt fantastiskt bra. Jag önskar dej allt gott i fortsättning.
    Lena

    Reply
  15. Roman

    Thanks for the pictures Jonna 🙂 It was in the end of 2016 when I started to follow your blog, but after two or three posts I decided to go to the very beginning and read everything, day by day. So, I followed your steps, from that funny video where you were afraid of a bear, till the present days. Your blog made some changes inside of me that I can’t precisely describe in english. Maybe the best word is inspiration. Love of nature. Ability to believe in the best when the worst happens. Thank you for this! Your present life is almost unbelievable compared to what you started with. You live in a dream that came true after a lot of hard work and many ups and downs on the way.
    It would be interesting to see the photos from the past which you mentioned you’ve never uploaded here.
    Best wishes from Western Siberia 🙂

    Reply
  16. Lena Berg-Nordenberg

    Så roligt att se Din återblick. Det har verkligen utvecklats positivt på alla sätt och vis. Och så roligt att se goa Nanook som valp. Gulligaste vovven!

    Reply
  17. Kikki

    Du är verkligen en ljusglimt i tillvaron. Känner igen mig själv från förr då jag själv flyttade ut på landet…

    Reply
  18. Lindan

    Men guuuuud – vilken liten skruttNanook!! Mitt hjärta smälte som snö en varm vårdag!! 😉 🙂 <3 SÅÅ roligt att få se dessa bilder!!
    Och vad du har utvecklats!! Jag brukar sällan bli åksjuk av dina filmer…men den här började även jag svaja till….! 😀 😉 😀 Haha…så tack för åkturen! 😉 :*
    Vilken resa du gjort Jonna!! Och var MODIG du var!!
    Vilken vacker bild (och kamin!) i lärarinnans sovrum! Men jag FATTAR bara inte hur du vågade/kunde sova där!!?? Jag har aldrig riktigt hajat varför du bodde i skolan? Varför flyttade du inte till "ert hus" direkt?

    Ser fram emot fler tillbakablickar! Tack för att du finns!! MASSA TYCKOMKRAMAR!!! <3 <3 <3

    Reply
  19. Evy

    Hej
    Vad roligt att få se lite bilder från då allt tog sin början. Jag har följt dig sedan du köpte Nanook, men tror jag kollade bakåt i tiden då så jag läste allt typ. Varje gång du gör ett framsteg gläds jag med dig, och då du fick dina uppdrag med bilarna tänkte jag – wow, nu är lyckan gjord :-). Kände att då kunde du börja leva på dina foton och inte behöva kämpa så hårt mot naturen typ. Ja du förstår nog hur jag menar. Och resan till USA ska vi bara inte tala om. Då hade jag verkligen velat hänga på ;-).

    Önskar dig fortsatt framgång i allt du tar dig för, men stressa inte utan gör det du hinner och orkar i lagom takt. Livet ska ju levas också och inte bara jobbas …

    Kram från Evy

    Reply
  20. Bella

    Jag har följt din blogg nästan sedan starten, kanske ca 1 år efter att du startade den 🙂 Tycker om din blogg lika mycket idag som då!

    Reply
  21. larsleksing

    Jag har följt dig väldigt länge sen du var med i ett reportage i tidningen Land tror jag det var, fortfarande trollbinder du oss alla med dina fina bilder och annat kul. Roligt att se ”lille” Nanook igen nu väntar vi bara på våren så kanske det blir nån liten filmsnutt där farbror ”taggen” är med.

    Reply
  22. Janet Doane

    Hi Jonna, dear – what a monumental transformation you have gone through – it’s really wonderful to see how your life has evolved and deepened – an evolution of your spirit, your whole being!! Big hugs and lots of love! ❤️ ❤️ ❤️

    Reply
  23. Gunilla

    Så roligt att se tillbaka på början! otroligt starkt att stå ut med kylan de första åren!
    Och lille söte Nanook, så liten : )

    Reply
  24. Nordic Light

    Jodå, följt från början.
    Tänk när du skulle springa ut på vägen för att hitta täckning för du skulle prata i radio med Harald Treutiger varje vecka 😉
    Och värmebudgeten per månad var satt till 40 kronor…

    Reply
  25. Annie

    Jag har ‘bara’ följt dig i något år, så det var jättekul att få en blick in i hur det var för dig från början:) Och att se söta Nanook i sin ungdom<3 Det måste ha varit guld värt för dig att ha honom vid din sida genom alla nya upplevelser!
    Ser fram emot flera liknande inlägg!

    Reply
  26. Sabina

    Men åh vad liten du var 😀 Jag har följt dig sen 2011 och jag minns att jag läste igenom hela din blogg från början för det var så mysigt!
    Jag älskar såna här tillbakablicks inlägg.

    Reply
  27. Stu

    I found you back in 2012, after i started photographing the Aurora, and i found a kindred spirit, still glad about that 🙂

    Reply
  28. Tove

    Det var en väldigt trevlig tillbakablick, Jonna! Tack för den! Det första jag såg av dig var din första Luciafilm. Blev helt tagen och har följt dig sedan dess.

    Reply
  29. Pamela

    This was so wonderful to see. Your face looks completely different, it has not been changed by the soul of the landscape yet. . You can see the worry in your eyes — the unknowns. It makes it all the more wonderful that you did what you did, and stuck it out, to receive all the blessings and transformations that came later. And little Nanook! Oh my heart! He is so sweet!

    I wonder what your 30 something self would like to tell your current self now? If it could give advice, what would it be?
    Probably something like it said before. …”It will all work out. Embrace the beautiful mystery. Follow your gut. No matter what happens, you will find a way thru.”

    🙂 Actually, that is pretty good advice. Maybe I need to get my future self to tell me that. 🙂

    Reply
  30. Marit

    Tack Jonna för tillbakablicken, så intressant! Jag har följt din blogg länge, tror att det var nån gång 2012 jag började läsa. Jag minns att jag blev helt fast och fascinerad från första stund! Jag läste och läste, kunde inte sluta, har läst allt som du skrivit ända från början. Den första Lucia filmen, vad jag älskade den! Tycker fortfarande att den är bäst. Har sett den många gånger. Jag skaffade CD-skivan med Libera där de sjunger ”Veni Veni Immanuel”, jag hade turen att hitta en riktig lucia klänning på loppis som jag sen lussade i själv! Så tala om att du värkligen är en inspiratör!! 🙂 Jag älskar dina texter, allt du skriver, du är så klok och insiktsfull. Många gånger har jag häpnat över det du skrivit, det är som om du har förmågan att sätta ord på sånt jag själv har tänkt men inte riktigt kunna formulera.
    Så tack Jonna för att jag får följa dig! Vill gärna se flera såna här tillbakablickar, samt foton från förr. Det var nog verkligen tufft för dig den där första vintern när det var så kallt. Jag minns själv när jag var liten och det var runt -30 grader och hur vi samlades runt öppna spisen för att värma oss på kvällarna. Jag minns golvdraget… Jag minns hur det smällde i väggarna sen då kölden släppte, man brukade säga att ”vintern bröt nacken av sig”. Förrästen, hur kunde du sova i lärarinnans rum, jag ryser vid blotta tanken, du var nog jättemodig då! Söta lilla Nanook, han var ju bara så söt som valp, vilken fin kompis och livskamrat du haft/har i honom!

    Reply
  31. Snödroppe.

    Snälla Berätta mer om hur det va att leva i skolhuset och om lärarinnans rum?? .. hur spökade det typ?? Varför bodde du där?? Va du inte rädd?? Vad var det du såg o hörde?? Har följt dig ett tag nu … för mig är du en sagofee🤗🤗 en fin, söt, och modig tjej som jag beundrar, men en ”konstig sådan”. Men ta inte illa upp Inget illa menat. Kram på dig.👍👌

    Reply
    • sanna

      Jag är också dödligt nyfiken på spökena i lärarinnans rum. Tycker sånt är spännande och intressant. Hade dock aldrig vågat sova en natt i det rummet.

      Har följt dig länge Jonna, men jag kan inte minnas att jag följt dig under tiden i gamla skolan, så jag hittade dig säkert när du flyttat in i nuvarande huset. Sluta aldrig blogga, älskar din rofyllda och vackra blogg. <3

      Reply
  32. Dixi Wonderland

    Jag började läsa bloggen innan du ens hade flyttat. Minns att blogg.se lyfte fram din blogg just för att du skulle flytta och jag läste den mycket till en början men du hade perioder där du inte uppdaterade på veckor så jag tappade lusten men när Linda gjorde intervjun med dig för sin podd så hittade jag tillbaka och har varit en trogen följare sen dess 😀

    Jag skulle gärna vilja veta mer om skolan som du bodde i. När den byggdes, hur många elever som gick där (om informationen går att få reda på) och så måste du berätta om spökupplevelserna som du fick vara med om.

    Reply
  33. Isabel

    OMG Jonna, did you notice all the ORBS in the picture where you are holding the IKEA bag? AWESOME!!!! You are surely protected!
    Loved the pictures and video of little Nanook! Sooooo cute!
    Great blog and all!

    Much LOVE to you!!!

    Reply
  34. Gunilla

    Å vad roligt med tillbakablicken! Du har levt ett väldigt ovanligt liv som på många sätt verkar underbart. Jag har följt din blogg i bara ett par år, men läst många inlägg från de första åren. Guud vilken söt liten Nanookbebis. Lilla Jonna 21 år är också gullig.
    Du måste förstås berätta mer om spökerierna!

    Reply
  35. Rue

    I feel it is good to look back and see how far you’ve traveled. Isn’t it amazing to realize how you’ve evolved as a person and how much knowledge you’ve obtained? I wish I could have found you when you first started but I am grateful I found you last year. I have been enjoying all of your previous posts. So far, I am up to December 2012. I have many more years to read through and enjoy. I look forward to each and every one of them and I look forward to all your future posts as well.

    Kram!

    Reply
  36. Anna s

    Jag har följt dig och läst din blogg många ggr från början och nu. Du berör och fascinerar mig så otroligt mycket med din kämparglöd. Det är inlägget var jätte kul att läsa då jag känner igen alla dina bilder från gamla skolan och hur du levde då och klarade dom extremt kalla vintrarna. Kommer nog alltid att fortsätta följa din blogg och inspireras av ditt liv. Du är verkligen en kämpe som är värd allt du har åstadkommit idag. Du och Johan är så fina och jag önskar er allt gott i livet kära Jonna. Många kramar från Anna❤️🌹❤️

    Reply
  37. Lucyna

    Hej Jonna! Du ar en jattestor inspiration till mig. Jag ska flytta till Norbotten under sommaren och som du, jag vill utmana mig, jag vill kanna att jag lever… Jag bor i en stor stad i England och jag vet att det ska bli hart i borjan men… det ar vad jag alttid velat … Med vad som du skriver ger du mig sakerhet att alt ar mojligt och att enkelt liv kan vara mycket roligt. Det viktigaste ar att tanka positivt. Jag ar sa glad att du vagade gora det har steget i ditt liv! Jag onskar dig manga lyckliga och kreativa ar till i Grundtjarn! Kram!

    Reply
  38. Magda

    Åh så fint! Du är så duktig och modig. Jag fastnade för spökhistorierna i gamla lärarinnans rum, kan du inte skriva mer om det? Lät så spännande.
    Jag följer dig ända från Nya Zeeland, du fångar det vackra Sverige som man kan sakna lite ibland. Kramar från solen

    Reply
  39. Ulf

    Hej Jonna. En lika fantastisk blogg som vanligt. Jag har följt dig ända från början och blir lika imponerad varje gång. Det är så roligt att ha kunnat följa din utveckling över åren. Jag har försökt få kontakt med dig i ett par månader men förgäves. Jag skulle vilja prata med dig om en ev artikel i tidskriften Anuschilon. Den ges ut av min vän från Bangladesh Morshed Chowdhury. Jag har berättat om dig och han är mycket intresserad av att få göra en artikel om dig. Tidskriften har en kulturell profil med text och bilder. Texten är på engelska och sanskrit. Den utges i en ganska liten upplaga i skandinavien. Den har kopplingar till bla den Bangladeshiska ambassadören i Sverige och kan på sikt göra dig känd även i det landet. Ring mig är du snäll. 070 3282624 så kan jag berätta mer. Ja eller mejla.

    Reply
  40. Lars 8463

    Gomorgon varmhjärta
    Första gången jag såg dig, var ett
    reportage i min mammas
    Hemmets Journal, våren 2012?
    Där du satt på din ”guldhög”
    Jag tänkte, huum, stadsbo, knasboll?!

    Började läsa din blogg först vid
    årsskiftet 2015/2016.
    Och första gången du såg mig.
    Var min kommentar som fick svaret.
    HAHA VA?!
    Du tänkte…..?!

    Men jag är nyfiken på den mänskliga
    naturen, så jag började följa din stig.
    Från den punkt där dina steg
    ännu inte lämnat några spår.
    Tills nu, när dom syns i hela världen.
    Och det jag tänker nu, hur jag ser dej
    kan delvis sammanfattas i en av mina
    favoritbilder, finns i.
    ”Äntligen fredag”
    Posted on 31 maj 2013
    Like 0 5 kommentarer

    Delvis, för jag ser inte dina tankar
    och drömmar, när du läser det här.
    Men jag har sett och ser dom
    i din återblick. Och jag ser
    Inspiration!

    Knasboll?! Jag kommer nog alltid
    vara en HAHA VA?!
    Men jag önskar
    att din drömmars låga
    alltid ska lysa upp mörkret.
    Och tända andras.

    KRAM

    Reply
  41. Hanna

    Vad kul att få se en återblick. Jag har följt dig till och från under åren, ända tillbaka från tiden när din blogg var ny. Det är dock först nu senaste halvåret som jag kikar in varje dag för att se om du skrivit något nytt.

    Reply
  42. Jenny W

    Jätteroligt meed återblickar och reflektioner! Jag hittade din blogg för kanske 3 år sedan och har följt dig sen dess, men (obs, stalkervarning haha) har gått tillbaka i ditt arkiv och kollat på äldre inlägg också. Är så inspirerad och imponerad av din resa och ditt mod att våga förändra livet!

    Reply
  43. Siv

    Det var roligt med en tillbaka blick. Jag har följt dig sedan 2011. Då läste jag om dig i Kvällsstunden och hittade din blogg. Tack för en fin blogg, jag kommer att fortsätta följa dig. Tidningen Kvällsstunde n har jag börjat att prenumerera på igen. Lycka till i fortsättningen!

    Reply
  44. Sophie

    Dear Jonna. I’m 18 now and I think I follow your blog for a year now. When you’re close do ending school, there is this decision what to do with your life afterwards. You already inspired me with you blog, but this post gives me the rest. You said you started without money, job or a plan. That’s my biggest fear but you seem so happy every day. You decided right. I might follow your example because that is exactly what I want. Getting out of the German cities and going in to Swedish nature. I can speak Swedish, but I can’t write it very good, so I’ll keep this comment in english. 🙂 thank your for sharing this with us. You give me the vibe I wanted to find to get an example for my wishes life ❤️🙈

    Reply
  45. Fanny

    Så kul att läsa, vilken resa 😊 jag minns att jag upptäckte din blogg sommaren 2011 och då reagerade jag över att du inte verkade rädd för björnen när du var ute om nätterna i skogen 😉 sen har jag hängt på och verkligen blivit glad för din skull när du belönas men också förundras över hur mycket arbete du utför det som inte alltid syns, så imponerande. Din passion och energi och kärlek till naturen är underbar att få återkomma till här på bloggen!

    Reply
  46. Nina

    Blir alldeles rörd! Vilken resa du gjort, på alla sätt. Otroligt inspirerande.
    Stor kram och en massa glädjehopp för din skull ❤️❤️

    Reply
  47. Magnus

    Jag har följt dig sedan den 15 augusti 2011!
    Läste om dig och din flytt i GP och sökte upp din blogg, och fastnade direkt. Gick tillbaka och läste från början och har sedan dess läst alla dina inlägg. Ditt sätt att skriva och dina underbara bilder är så annorlunda mot de allra flesta andra bloggar skrivna av unga tjejer. Tror också att jag ganska snabbt hittade många likheter i vårt sätt att tycka och tänka, och behovet av att få vara ute i naturen.
    Och jag tänker fortsätta följa dig så länge du väljer att fortsätta att dela med dig av dina tankar och bilder!
    Stor kram!

    Reply
    • Märta

      Då måste jag också ha följt Jonna sedan dess för jag vet att det var i GP jag läste om henne och blev nyfiken på hennes liv i skolhuset.

      Reply
  48. Åsa

    Jätteroligt inlägg 🙂 älskar din blogg för den är så jävla äkta!
    Kan du inte berätta mer om spökeriet 🙂 älskar sånt 🙂
    Stor kram!

    Reply
  49. Birgitta

    Fina läseminne då jag följt dig nästan sedan start. Kan ibland gå tillbaka och läsa gamla inlägg och förundras över hela din förändring. Du har löst många jobbiga saker men aldrig gett upp. Är så imponerad av dig att du hittat dig själv och lever ditt eget liv. Ser fram emot många fina inlägg i fortsättningen också!

    Reply
  50. A-mamman

    Jag har inte följt dig hela vägen men tittar in ibland nu för tiden, detta inlägg var intressant och inspirerande! Vilken himla stark person du är och hur modig du har varit, så ung. Häftigt att gå sin egen väg på det sätt som du har gjort, med så konkreta problem som att frysa och försöka värma ett rum i ett gammalt kallt hus.

    Reply
  51. Therese Ålstig

    Så härligt när man bara vågar, går sin egen väg. Kan tänka mig du fick många som tyckte du var lite tokig. =)
    Starkt att jobba på och köra sin linje, och vilket liv du byggt upp. Ett liv som är optimalt för dig.

    Reply
  52. e

    du är en sådan otrolig inspiration! vad jag önskar jag hade ditt mod.

    ja snälla berätta mer om spökerierna!

    Reply
  53. Maire

    Jag har följt dig alla dessa år 🙂 Minns den natten då du sov på golvet i hallen när det var riktigt kallt ute. Mycket spännande med sådana tillbakablickar. Jag själv har också flyttat ut till landet, det blev 11 år nu i år. Men jag tog med mig mitt jobb i början och startade eget några år senare. Så det är mycket jag känner igen och det är väl därför jag började följa din blogg, fast jag minns inte hur jag hittade dig.
    Men spännande har det varit, hela den utvecklingen.
    Kram <3

    Reply
  54. Camilla

    Har inte sett Tage på länge i bloggen. Lever han? Umgås ni? Vad hände egentligen med Johans hund Danny? han försvann ju bara

    Reply
  55. The one with many names

    I’m sure you hear this a lot, but such an inspiration you are… Even though you couldn’t go back in time to tell your 21 years-old self the things you wanted her to know, your words would reach others out there like myself who really need them in order to keep going. So thank you…

    Reply
  56. A-M

    Jag tror jag vill minnas att jag varit med dig från början.
    För din blogg är den första jag kollar in.
    Du lever som jag lever.
    Kramen // A-M

    Reply
  57. Jenny

    Första gången jag läste om dig var för många herrans år sedan i tidningen Veckorevyn (har för mig att det var den). Fick tidningen av en släkting och tyckte allt var ytligt trams, men sen kom jag till sidan där man gjort ett kort reportage om dig och som tipsade om din blogg, varpå jag började läsa den och har följt dig sedan dess!

    Reply
  58. Sofia

    Jag har inte följt dig helt från start, men från 2011. Flyttade då själv upp till Norrland från en större stad i söder, och tyckte det var så spännande att följa dig 🙂 Gör det än idag! 🙂

    Reply
  59. Monica

    Så fint att läsa! Och jag har läst då och då länge, kanske från start eller när någon tipsade om din blogg. Roligt om du berättar mer och ha en jättefin påsk Jonna!

    Reply
  60. Anonym

    Roligt att se. Jag hamnade i din blogg när du skrev om sömnparalys. Då läste jag ett par inlägg. Sedan blev det inte så mycket mer. Sedan gjorde du fototapetkollektionen som jag för övrigt önskar att du ringer mig om då jag har en förfrågan till dig nämligen i det är du snäll! Då tog det fart och från där började jag läsa mer och mer och nu är jag här nästan varje dag. Men när jag har tid ska jag läsa hela bloggen. 🙂

    Reply
  61. Marit

    Vinterbilden, där du står framför den gamla skolan är så fin: en mycket söt och ung Jonna!

    Reply
  62. Lilylayne

    I have followed you for almost the whole time. I discovered you by accident when you were in your second year in the countryside. So happy to have watched you become a true influencer, and share your life of simplicity. Waiting to see what you do next,

    Reply
  63. Em

    Du är en stor inspiration för mig, Jonna! Om man får önska, så skulle det vara kul om du ville berätta mer om spökandet i lärarinnans sovrum någon gång 😮 Det spökar mycket runtomkring mig och tycker det är jätteintressant hur andra har upplevt kvarvarande själar 🙂 Glad påsk!

    Reply
  64. Annina Torino

    Lilla gumman! Du ser lite sliten ut på bilderna, tänker jag nu några år senare… Jag är så glad för din skull att du fortfarande bor kvar och lever ditt liv som du önskar. Jag tänker fortfarande att vem vet, när ”Det okända” varit där i skolan och tagit bort spökena kanske det blir din arbetsplats en dag! 🙂 Kramar Anna

    Reply
  65. Mario John

    What a beautiful and heartfelt writer you are Jonna. The honesty in your words is inspiring to anyone who has dreamed of getting closer to nature. I really enjoy reading your blogposts and look forward to them. The glorious photos that accompany them is the frosting on the cake. ❤️

    Reply
  66. Anna

    Frisk fläkt i bloggdjungeln. Ofta tänker man att man velat trösta ett yngre jag, men det är nog också underskattat hur mycket svåra tider härdar och ger. Lycka till med allt du tar dig för 🙂

    Reply
  67. Anna

    Aldrig kommenterat förut men jag älskar dessa bilderna från dina första år… de är så himla ärliga…man kan ana en oro på vissa i dina ögon. Det är supervackert. Mycket vackrare för mig än ’perfekta’ bilder…

    Reply
  68. J

    Åh så himla kul att se och läsa din tillbakablick! Jag har följt bloggen genom alla år, om än med lite uppehåll emellanåt (har alltid kommit tillbaka..:)). Bor i Göteborg precis som du gjorde tidigare och längtar med hela själen efter naturen och ett liv mer likt ditt. Mycket inspirerande att ta del av din vardag här i bloggen! Så roligt också att du nu kan känna dig trygg med inkomst och ditt liv i Grundtjärn – du jobbar hårt och är så fantastiskt ödmjuk, kreativ och tacksam för det du har. Du är verkligen värd allt det bästa!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.