När rädslan tar över

Jag vet inte om jag någonsin berättat för er att jag är flygrädd?
Jag tror jag inte nämnt det. Kanske för att jag inte känt att det var så allvarligt att det stoppat mig från att resa. Men det har ändå orsakat en väldans massa onödig ångest.

Senaste två dygnen så har jag varit rejält nervös inför i morgon. Och nu fick jag bara känslan av att jag ville skriva av mig om detta och dela det med er. På något vis känns det lättare då. Jag skulle egentligen lägga upp ett blogginlägg nu med lite vackra bilder jag tog i förrgår men jag kan inte göra det om jag sitter och biter på naglarna och är nervös. Hela känslan försvinner liksom. Så jag sparar dom till sen.

Det är konstigt det där med min flygrädsla. Jag har upplevt att den blivit värre ju äldre jag blivit. Konstigt, eftersom jag också flugit mer de senaste åren än vad jag någonsin gjort. De är oftast de här kortare flygningarna som gör mig allra mest nervös. Som t.ex förra veckan när jag flög tur och retur mellan Örnsköldsvik och Stockholm. Det upplevs för mig mycket läskigare än när jag flög till USA. Det kanske låter helt knäppt. Men det är något med de här mindre flygplanen som liksom dånar av alla olika ljud och som skakar mycket mer av minsta turbulens. Och sen att starten och landning sker så nära inpå.

Jag inbillar mig saker. Som att säkerheten kanske inte är lika stor när det är kortare flygturer. Att planen inte kollas lika noggrant och att piloterna kanske inte tar flygningen på lika stort allvar som om de skulle flyga över atlanten. Jag vet, det är bara korkat att tänka så. Men jag kan inte hjälpa det. Ni vet när man sitter och väntar på att man ska få stiga ombord, och man ser personer som jobbar där ute med planet och tankar det och gör det redo för flygning? Ofta då sitter jag och granskar intensivt hur personerna ser ut när de jobbar. Ser de less ut? Ser de jätteunga och oerfarna ut? Ser de ut att inte bry sig? Eller ser de ut som om de tar planets säkerhet på största allvar?

Jag blir jättenervös om det ser ut som om de inte ”gör något”. Trots att jag innerst inne vet att de säkerligen vet vad de håller på med och att allt går rätt till.
När jag flög förra veckan, speciellt på hemvägen, så upplevde jag det som om det var ungefär 50% chans att jag skulle få landa säkert hemma i Örnsköldsvik igen. Jag bad av hela mitt hjärta att allt skulle gå bra så jag skulle få möta upp Johan på flygplatsen och få krama om honom. En del av mig upplevde på riktigt känslan av att jag aldrig mer skulle få göra det. Under start och landning så går jag in i någon slags hemsk fas av total rädsla där det känns som om jag svävar mellan liv och död. Jag kniper ihop ögonen och spänner hela kroppen och då och då öppnar jag ögonen för att titta ut och för att se om andra passagerare ser rädda ut, så att jag ska kunna avgöra hur situationen är.

Jag räknar alltid antal säten fram till nödutgångarna och ser till att jag vet exakt hur jag ska göra i en nödsituation. Som sagt så upplever jag det som om det är jättestor chans att något går fel. Även om jag vet att så inte är fallet. Men känslan i kroppen är svår att få bort.
Det är väl någon slags panik över att inte ha kontroll. Även om jag vet att det är så ofantligt mycket större risk att befinna sig i biltrafiken så är det den här känslan av att jag inte kan göra något. Jag är fast i planet. Om det störtar så är det kört.

Som ni säkert förstått så har jag ändå aldrig låtit min flygrädsla stoppa mig från att resa. Det är väl en deal jag gjort mig med själv. Att aldrig låta rädslan styra. Jag var dock nära att göra det igår.

Jag ska till Lofoten i morgon (!!!) på en kort press-resa med Samsung där jag ska vara med på ett roligt event. Men jag ska även stanna där en extra dag själv så att jag hinner uppleva lite mer av den fantastiska natur så finns där. Att resa till Lofoten har varit en dröm i många, många år.

Nu hör det till saken att jag i morgonbitti måste ta 4 olika flyg för att komma dit på eftermiddagen. Något som jag gått och varit nervös för nu. Jag brukar kunna ta det ganska bra om jag vet att det är ett flyg. I mängden av alla tusentals flyg som går varje dag så känns chansen så liten att något skulle hända. Men nu när det är fyra olika flyg på ditvägen, och sen lika många tillbaks igen, så inbillar jag mig att chansen att det går bra är mindre än chansen att det inte kommer gå bra.

I går var jag in till Sollefteå för att hämta mitt nya pass, och då råkade de vara så att båda receptionisterna var sjuka så att jag inte kunde hämta ut passet just då på morgonen. På en gång tänkte jag ”Det är ett tecken! Jag ska inte åka.
Det var nästan så att jag kände en lättnad. Jag kan inte hämta ut mitt pass, så därför kan jag inte åka.
Men självklart kunde jag hämta ut det idag, eller senare på dagen igår. Det kunde lösa sig. Men det var nästan så att jag höll på att avboka hela resan på grund av att jag hittade en bra anledning till att slippa flyga.

Sen insåg jag att jag höll på att låta rädslan styra, vilket skulle resultera i att jag missade en resa som jag länge drömt om. Så då tog jag mig i kragen och åkte senare på dagen tillbaks till Sollefteå och fixade passet. Så nu blir resan av och jag kommer i morgon befinna mig i vackra Lofoten (om allt går bra haha). Jag är fortfarande rädd, och jag kommer antagligen få en släng av dödsångest i varje flygplan jag sitter på. En del av mig tror fortfarande att risken är väldigt stor att något av planen kommer krascha. Men jag ska fasen inte låta det förstöra min resa. Innerst inne vet jag att jag är så överdrivet rädd för något som jag absolut inte borde vara rädd för. Så jag ska försöka behålla lugnet och njuta av resan. Kanske känns det bättre efter alla dessa flygturer?

Är det någon av er som är flygrädd? Kanske har ni några bra tips på hur man ska tänka och göra?
Oavsett så ser jag såklart väldigt mycket fram emot den här resan. Det känns lite overkligt att jag faktiskt kommer vara där redan i morgon eftermiddag. Jag hoppas att jag får med mig några riktigt vackra bilder hem!

Stor kram på er allihopa ♥

74 Kommentarer på “När rädslan tar över

  1. Anna E

    Åh, men finns det inte någon pilot bland dina läsare som kan förklara hur en pilot tänker? Eller en flyglärare som kan ta dig med på en provlektion i en UL-B (litet och lätt plan, men så härligt att flyga i! 🙂 ) Jag själv känner några (privat-)piloter och de är alla väldigt kloka människor med högt säkerhetstänkande och de skulle aldrig lyfta med ett plan de inte själva har kontrollerat och känner sig trygga med!
    Stor kram och så modigt att du flyger ändå. Det är så lätt att hitta undanflykter när man är rädd!

    Reply
    • Kyhan

      I am a pilot and avid follower of Jonna. She is a brave girl and will overcome the fear on her own as time goes by!

      Reply
  2. Anna E

    (Och alla kommersiella flygplan följer precis samma säkerhetsregler, så oavsett storlek på planet är kraven lika hårda! 🙂 )

    Reply
  3. iza

    Jag är delvis flygrädd, men jag har inte flugit så mycket. Den första resan jag någonsin gjorde, var till New York, det skulle också varit 4 flyg, från Linköping till Amsterdam, från Amsterdam till Detroit, från Detroit, till New York, och flygplatsen jag inte minns namnet på. Jag kände mig skapligt nervös, och just då under den tiden kollade jag och min dåvarande väldigt mycket på AirCrash Investigators (så jävla dumt egentligen)… Men det gick ju bra. Typ. Vi blev en timme sena från Linköping pga någon var sen, och det gjorde att man fick göra om allt, såsom avisning osv på planet. Det gjorde mig skapligt nervös, och allt sådant som står till. Men alla sa jämt till mig: det är mycket större chans att du dör vid ett övergångsställe än att krascha med ett plan.

    Det känns som en fattig tröst, men det är nog lite så. Det är säkert, och det är oftast ”korta” turer. Men jag försöker tänka så. att det finns så mycket annat som lättare skulle kunna ”ta död” på mig, än att flyga.
    Det kommer gå bra med flygningen, och kanske kan det hjälpa att tänka på vart du ska. Vilket ställe du ska till, planera och föreställa dig bilderna du vill ta i huvudet, skapa en plan om hur din tid där ska se ut! Det kanske hjälper? Jag hoppas det.
    Var rädd om dig, ta det lugnt, andas och bara. Låt det ske. Känn hur det kittlar i magen när man lyfter. Lite som när man åker karusell riktigt fort.

    Hoppas du får en grym resa, ser fram emot att se bilderna sedan <3
    värmande kramar <3

    Reply
  4. camilla gustafsson glas

    Hej Jonna,
    jag är extremt flygrädd och när jag skulle utmana min rädsla så pratade jag med en vän som är flygvärdinna som flyger jättemycket och hon hade ett tips och det var att jag skulle tänka att piloten vill ju också hem till sin familj! 🙂
    Det hjälpte mig i alla fall lite grand. Jag blundade i en kvart innan jag vågade titta ut på himlen. Andas är viktigt, jag lade min hand på hjärtat och andades. I did it. <3 Kram och lycka till bästa Jonna! <3

    Reply
  5. Vilde

    Skjønner akkurat hvordan du har det! Har et bra triks som hjelper meg når jeg kjenner angsten komme og det er å tenke på et dyr (mitt dyr er en katt) og se for meg hva det dyret holder på med akkurat nå. Sitter det og ser utover marken, vasker det seg, spiser det etc. Det gjelder å få tankene over på noe annet enn at du er redd 🙂

    Reply
  6. Melissa

    You are not alone in your fear of flying. I can’t relax until we’re up in the air or while we’re making a landing. Kudos to you for not letting it stop you from traveling and getting out in the world.

    Reply
  7. Jorma

    Det är verkligen strongt av dig att trotsa rädslan, jag tror det är det enda sättet att få bukt med den.
    Just flygrädsla har jag ingen erfarenhet av, har enbart flugit tur och retur en gång till Turkiet för 20 år sedan. Och en kort sväng upp med segelflyg- vilket var en superhärlig erfarenhet- rekommenderas! Är nog ett bra sätt att liksom trotsa rädslan, och då under lite mer kontrollerade former. En tjej som var ENORMT flygrädd valde att prova på det, och gick ifrån med ett stort leende på läpparna. Det är nåt visst med att susa fram i sån tystnad som är i ett segelflygplan. Så som sagt, finns det möjlighet att prova på i dina trakter så kan jag varmt rekommendera det.
    För egen del så hade jag en enorm åskfobi i mina unga dar, ungefär fram till att jag var 22. Och det kunde verkligen hindra mig från att göra saker jag ville eller behövde göra, då jag gjorde allt för att hålla mig inomhus även om det bara fanns en liten sannolikhet för åska. I skolåldern minns jag att jag sprang ifrån avslutningen när mörka moln började torna upp sig. Sen var det nog som värst när jag var i 17-19-årsåldern. Kan berott på PTSD efter pappas bortgång. Men det som fick det att släppa hyfsat mycket var just att bli utsatt för det under lång tid, vilket hände mig under 8 timmar. Efter tre timmar hade jag kramp i armarna efter att ha hållt för öronen, så jag valde att låta det vara och ställa mig att titta på skådespelet istället.
    Ha en fin tripp, och njut av att få se det vackra där uppe <3
    Kramar

    Reply
  8. made by mary

    Åh fina du, förstår precis! Jag är också jätterädd, min senaste flygresa fick mig att nästan springa av planet. Jag satt med Magnus och ”nej det går inte, jag måste av..jag måste gå av, jag får panik” precis innan planet skulle börja rulla ut på banan. Då var jag ju på väg till Sicilien med mamma, bara för några veckor sedan. Men det gick bra, min kära man lugnade mig. Då var vi dessutom tvugna att byta och köra en ”stigning/landning” igen. Jag har både rädsla för höjden och allt som kan hända rent tekniskt men också klaustrofobi och mår illa/blir yr av själva resan. Men det är som du säger viktigt att inte låta det styra och ta över livet, tror det blir värre då.

    Mina tips är; 1. att skapa en playlist som är lugnande och som får just dig att må bra. Jag har en och samma låt som jag lyssnar på meditativt med hörlurarna instoppade superhårt i örgonen. Gärna bra hörlurar som stänger ut allt annat. Så sätter jag på den och andas med hela magen. Den heter ”constant changes” av CMA, finns på Spotify och det går ju att ladda in lokalt till telefonen så du slipper ha på Vifi. För mig blir det en meditativ och lugnande ”ritual” som gör att jag tillslut blir lugn av att bara göra ritualen eller höra musiken. 2. Jag bokar alltid exakt sittplats själv. Det gör att jag känner att jag har ngn liten kontroll över situationen. Jag låter aldrig slumpen avgöra vart jag ska sitta. Jag vill gärna sitta nära nödutgången och nära en toalett. Det är det som lugnar mig, vad som lugnar dig beror ju på hur du resonerar. 3. Jag brukar berätta för personalen att jag är flygrädd och dom har alltid varit lite extra gulliga och lugnande. Det är en rek jag fick från flygpersonal förut och det har jag följt sedan dess. Det känns som att dom ser mig på ett annat sätt och det ger mer än jag trodde från början.

    Det är det som fungerat bäst för mig. Sen försöker jag alltid sysselsätta mig med annat. Så 4. jag brukar lyxa med att köpa ngn bra ljudbok och ladda hem för längre flygningar, köpa en ny pocketbok eller som till USA för vår smekmånad när jag hade med laptopen och nya avsnitt av serier som jag väntat med att titta på bara för att titta på under resan. Då var jag så fokuserad på det. Hade jag inte mått illa och fått ”jag måste kräkas-panik” när jag är flygrädd hade jag lyxat med ngt gott godis eller sånt också, beställt in det mumsigaste som finns av flygplansmaten osv. Helt enkelt kört ”extra all”. Flygresan blir roligare, jag unnar mig och glömmer då bort det andra. Det känns mer som jag är på en buss än i ett flygplan.

    Lycka till! <3

    Reply
    • Boel

      Bra tips där Maria! Musik är ju hur bra som helst! Och gott godis med! Och så klart berätta för flygpersonalen om rädslan. 🙂

      Reply
  9. T-E

    Det går säkert bra,det är ju resan till och från flygfältet som är det farliga . Hoppas du får en underbar resa ❤️

    Reply
  10. Boel

    Åhl Jonna, så bra att du vågar berätta. Själv är jag inte flygrädd men däremot har jag lite problem med att åka färja, jag är rädd för att färjan ska ta in vatten som Estonia eller Titanic och att jag är under däck och inte kan ta mig därifrån. Alla har vi olika rädslor och du är flygrädd. Att vara rädd är helt naturligt, men det vore ju så mycket skönare om vi slapp våra rädslor. Jag håller även på med klättring och är höjdrädd, komiskt va!?! Men den rädslan försvinner mer och mer, men när jag i helgen skulle klättra en 35 m hög klippa så var det kört. Jag började att gråta och skaka, usch så läskigt det var. Sen valde jag att klättra på en mycket lägre klippa. Jag vet att flygresan till Lofoten kommer att gå bra, men förstår att den kommentaren inte hjälper dig på vägen. Du får hålla hårt i ett mjukt material och tugga tuggummi, vad som helst som tar fokus från flygstarten. Tror på dig! Och måste bara säga, wow vilka fantastiska bilder du har publicerat till det här inlägget. Helt magiskt, får gåshud! Du är en underbar fotograf Jonna! Och så Lofoten på det, en dröm även för mig! Nästa sommar blir den resan förhoppningsvis av. Har velat åka dit och vandra, fota och kolla på fåglar sedan jag var tonåring. Åh, njut åt mig också! Stor kram! 🙂

    Reply
  11. Evy

    Självklart att man är flygrädd. Jag är det inför varje flygning och ändå har jag flugit sedan jag var liten. Min pappa var pilot och körde så ofta han kunde brandflyg, och då även över Resele 😀.
    Nu då jag är äldre så är jag fortfarande rädd. Men att låta det ta över har jag inga planer på. Jösses, då skulle man ju vara fast typ. Mina tankar brukar vara som så, att om min tid är ute så är den det oavsett var jag befinner mig, så jag blundar och åker. Det är som du säger start och landning som är värst, men jag är kartfreak så jag har alltid fönsterputsning, kamera och karta i knät och formligen klistrar pannan mot rutan och kollar på allt där nere och på molnen. Har blivit många häftiga bilder genom åren 😀.
    Du som är fotograf borde kunna koncentrera dig på att hitta motiv under turen.
    Om dagen då allt går åt skogen kommer får jag säkert panik eller dör på fläcken innan olyckan ens nått mig.

    Önskar dig en vacker flygtur med fantastiska vyer, och ”safe trip”.

    Kram från Evy

    Reply
    • Evy

      Fönsterputsning ska det så klart inte stå utan fönsterplats! !! 😡😡😡😂😂😂

      Reply
  12. M

    Jag är EXTREMT flygrädd. Flyger inte lägre efter en resa till Dublin med flyg för något år sedan. Kräktes i planet av skräck (trots åksjuketablett) och tog tåget hela vägen hem till Norra Norrland med familjen, barn och allt. Fick kosta vad det ville. Jag har valt att resa med tåg/bil hädanefter. Dör hellre på marken än i en flygkrasch. Vet att det är säkrare att flyga och alla argument, men jag blir panikslagen på flygplan. Känns som att jag ska krascha utan att kunna göra något. Litar varken på tekniken eller personalen. (Låter cyniskt, jag vet, men jag vet ju att de kan köra trötta/fulla och vad ett litet fel kan göra med motorn och så vidare.) Har varit med om en riktigt skakig tur till Grekland då vi vi fick spänna fast oss, som liten, och det påverkar mig än idag. VILL inte ens komma över min flygrädsla. Så rädd är jag. Fast jag drömmer om att besöka Island och Nya Zealand. Jag hoppas din flygrädsla går över. Har tyvärr inga tips förutom att INTE se Alive och Cast away. 😉 Kram!

    Reply
    • Cina

      Åh, vad jag skrattar när jag läser den här kommentaren!! – precis så är det!!!! Jag undviker så mkt som möjligt att flyga, det har blivit bättre med KBT-behandling, men det är ändå nästan så man ”lurar sej själv” med det! hahaha!

      Reply
  13. Lena

    Jag är också flygrädd trots att jag flugit en hel del. Vill inte att min flygrädsla ska hindra mig från allt roligt som innebär med att uppleva andra ställen i världen. Tittar också på personalen för att se om dom ser lugna ut. Mitt tips är att berätta för flygvärdinnorna om din rädsla. För ett par veckor sedan gjorde jag samma resa som dig mellan arlanda och Örnsköldsvik. killen i sätet framför var skräckslagen och Flygvärdinnan berättade lugnande för honom om resan och planet, dessutom kollade hon hela tiden hur det gick för honom och pratade lugnande.

    Reply
  14. Maria

    Prova EFT (emotional freedom tecnique). Sök på youtube. Jag har använt det för sömnproblem och det funkar! Många som blivit hjälpa med just flygrädsla.

    Reply
  15. Anni

    Att dricka någonting, att tugga på någonting ex.vis tuggummi, att skölja ansiktet eller händerna i kallt vatten lugnar en. Att hålla någon i handen kan hjälpa. Att ta betablockerare eller 2 mg Valium kan hjälpa. Varför tror du att den del dricker alkohol på flyget? Jo för att lugna ner sig. Att lyssna på musik eller titta på film kan hjälpa. Krama en stressboll eller prata med någon om sin rädsla kan lindra rädslan. Du måste ta tag i din rädsla nu och planera hur du ska hantera den. Ha plan A, plan B och plan C i beredskap . Förvälj en plats där du känner dig tryggast. Ta en mild lugnande tablett när du går på.

    Reply
  16. Cina

    Jag är fruktansvärt flygrädd! så det har utvecklats till fobi. Jag flög inte på över 20 år, men nu senare år har jag flugit till Thailand en gång och Grekland. Det som hjälpt har varit KBT som jag fått i första hand för min panikångest, men det är ett bra verktyg också mot olika fobier/skräck. Känner du till HSP – high sensitive person? Jag är detta typiskt och det innebär att man upplever saker o ting och händelser, färg, form, dofter, stämning mellan människor mm, mycket starkare än vad genomsnittet människor gör. Och det är ju något väldigt positivt, särskilt också om man har ett kreativt yrke som du har. Men det kan också bli ngt negativt när detta, kalla det ”sinnet” börjar tänka och leva sej in i vad som kan hända tex som när man flyger. och det är väldigt lätt då att tappa logiken och de starka känslorna helt tar överhand. Kanske kan kbt vara något att pröva, jag läste också mycket fakta och statistik om flygplan och olyckor. Och som du skriver så är det ju bara en liten bråkdel av olyckor som händer med flygpkan jämfört med att åka bil. Den enda skillnaden är ju bara att det finns bara en väg ner i ett flygplan, om det händer! hahaha!

    Reply
  17. Patrik

    Hej Jonna
    tack för att du delade med dig av din berättelse.

    Jag har också varit flygrädd en gång i tiden men numera är det mycket bättre. Jag har alltid haft ett brinnande intresse för flygplan. Ända sedan barnsben. Jag gjorde som du, tvingade mig att ta tag i rädslan. Nästan i tio år skippade jag flygandet. När jag väl satt där igen knappa tio minuter in i flygturen så kände jag bara….fyfan varför lät jag räddslan ta tio år av mitt liv?

    Jag tror en grund till flygrädslan är att man inte själv har kontrollen över vad som sker. Händer något störtar vi. Men så är självklart inte fallet. Få gånger störtar man. Och det är väldigt sällan det sker här i Europa bland väletablerade flygbolag där planen regelbundet genomgår service mm. Men att lära sig mer om hur flygmaskinen fungerar tror jag tar bort en stor del av rädslan. Idag finns oerhört fina flyginstrument som ger piloterna fantastiska möjligheter att flyga och navigera så säkert som möjligt. Många gånger när ett problem uppstår så märker du inte ens det som passagerare.

    De stora bolagen har flera övningar för piloter per år där de får träna inför en massa tänkbara situationer. Även sådana som med största sannolikhet aldrig ens kommer ske i verkligheten. Med andra ord piloterna är oftast väldigt skickliga. Majoriteten av alla olyckor som sker är inte pga tekniken utan av mänskliga faktorn. Så att en vinge lossnar uppe på 10.000m höjd lär du inte få vara med om.

    Om du är rädd kolla gärna upp vilken kärra du flyger med. Läs på lite om modellen. Är det ett större plan tex ett jetplan kommer det vara en lite mindre skakig flygning än om du flyger mindre plan tex Turbopropp som rör sig mer i vind och väder.

    Reply
  18. Mona Öberg

    Ner kommer man alltid! Sätt på ljuv musik i öronen blunda och tänk vilken underbar plats du kommer till.Det är den vackraste resa jag varit till så njuuuuut Jonna bara njuuut.

    Reply
  19. LIL...

    GIFT MED EN PILOT ….I 35 ÅR …………..HAN SÄGER TILL MIG …NÄ VA INTE RÄDD ……SPÄNN FAST DIG OCH ….TITTA UT ….LIL…….

    Reply
  20. Tilda

    Hej Jonna!
    Förstår att det är väldigt jobbigt med flygrädlsa men du är modig som inte låter den hindra dig från att resa. Även om jag själv inte upplevt så stark flygrädsla som du så tycker jag ändå att det är läskigt att flyga. För mig hjälpte det att få perspektiv på flygning, här är några ord som kanske kan lugna:
    ”Risken att krascha med ett flygplan är så liten som 1 på 11 000 000. Flyger du varje dag måste du alltså flyga i
    29 000 år innan du sitter på ett flygplan som kraschar.”
    Hoppas att du får en trevlig resa! <3 Tack för en fantastisk blogg, du tar oerhört vackra bilder och skriver fint!
    Kram från en tjej på Västkusten

    Reply
  21. Sabina

    Jag har inga bra tips tyvärr, jag är inte flygrädd men har massa andra fobier så jag är extremt imponerad av dig som faktiskt vågar flyga trots din rädsla! Jag försöker också bli bättre på att utsätta mig för sakerna som ger mig ångest. Lycka till på resan! 😀

    Reply
  22. Birgit Grahn

    Hej Jonna!
    Jag läser alltid din blogg och tycker att du är en fantastisk människa och en otroligt duktig fotograf. Ja, det här med flygrädsla…. jag är dödligt rädd vid start och landning trots att jag flyger flera gånger per år. Man undrar varför man utsätter sig för detta, men vill man komma någonstans så är det bara till att gå ombord. Jag har dock ändrat min beskrivning av rädsla…. jag är ju inte rädd för att flyga, utan för att störta, så därför är jag inte längre flygrädd utan störträdd. Hoppas du får en underbar vistelse. Kram

    Reply
  23. LIL...

    lil igen ……..man blir rädd….för att vi är okunniga och utlämnade till en situation som vi inte kan ……..därav flygrädsla ……….

    Reply
  24. Sandra

    Jag är också enormt flygrädd och känner igen i princip allt du beskriver Jonna. Har kunnat känna mig nervös och haft dödsångest i veckor innsn en flygning. Jag är inte alls botad men något som verkligen hjälpt mig är KBT, det rekommenderar jsg varmt 🙂 Sen läste jag en intervju med en pilot en gång som etsat sig fast och hjälpt mig – piloten vill också komma hem, och så sa han att han aldrig skulle jobba som pilot om det var farligt. Hoppas det kan hjälpa dig lite <3

    Reply
    • ♥Maria Alvljus♥

      Stackars dig Jonna och alla ni andra som är så rädda för att flyga.
      Jag älskar att flyga, särskilt när planet startar. Den där enorma kraften som tillslut
      får hela planet att stiga. Jag fullständigt jublar inombords då.

      Jag skrev egentligen mest för att säga att bilden på dig Jonna, när du står och släpper
      ut fåglarna ur dina händer, är så otroligt vacker!!!
      Lycka till med din resa. Det går nog bra♥
      Kram♥

      Reply
      • Marit

        Jag känner lika som du Maria, det bästa med att flyga är starten: jag får liksom en adrenalinstinn lyckokänsla då planet varvar upp och startar. Jag känner att NU,
        NU börjar resan och äventyret! Att känna planets enorma kraft är så mäktigt! Det måste vara fruktansvärt att vara flygrädd, jag kan bara jämföra med hur det känns för en annan fobi jag har, och då föreställa mig hur svårt det måste vara…

        Reply
  25. M

    Jag är extremt flygrädd och det blir bara värre med åren. För mig handlar det inte så mycket om att jag är rädd att planet ska krascha, snarare att jag är fast i en situation som jag inte kan ta mig ur och det gör mig skräckslagen. Jag får kraftig panikångest mår jättedåligt flera dagar efter en flygresa. Har t o m bytt jobb för att slippa resa eftersom jag måste ta kraftiga lugnande tabletter för att överhuvutaget klara av att kliva på ett plan. Det är jättetråkigt att vara så rädd. Något som hjälper lite är dock ljudbok eller musik, som flera andra här skriver, för då kan jag stänga ute paniken lite och skräcken blir inte lika intensiv.

    Reply
  26. leif

    Hej!
    Du verkar vara en flyghypokondriker.
    Rådet är
    Ingen fara upp i luften bara.
    Om det blir problem kula då på en ren.
    Tomten kommer då med släden.
    Det funkar bra du kan fortsätta färden.

    Ta också med dej blåkullakvasten.
    Då kan du göra utflykter i Lofoten på rasten.

    Lycka till på färden du är verkligen värd den.
    Kram.

    Häxan på kvasten till blåkulla
    lem

    Reply
  27. Sandra

    Jag fick atarax utskrivet pga flygrädsla 😁 (atarax kan man annars få mot klåda och ångest) Har funkat superbra! Jättekonstigt egentligen eftersom jag inte ”känt” någon effekt alls, men har inte alls drabbats av den dödsångest jag annars får.
    Precis som du så har min rädsla bara ökat och ökat de senaste åren. Men nu har det börjat vända och nu sist flög jag utan piller. Jag tror att min kropp börjar släppa på att associera flyg med dödsångest eftersom jag nu flera gånger fått flyga alldeles lugn och samlad 😊

    Reply
  28. Felicia

    Jobbigt att känna så, jag tycker inte heller om att flyga, typ de tankarna du skrev om och den där känslan att man inte kan göra nått om det blir något fel.
    Men va roligt att få åka dit! Skönt när flygningarna är gjorda sen!
    Ha så kul, ser framemot bilder! 🙂

    Reply
  29. Mirella

    Oj ja. Känner igen mig. Hade jättekoll på de säkraste flygbolagen tidigare när jag flög en del och insåg att alla flyg i Sverige ligger i toppklass på säkerhet. Hakade upp mig på SAS då eftersom de var bäst och jag vägrade flyga med annat. Kanske hjälper till att läsa på om flyg och teknik för att få någon form av lugn över hur det fungerar?! Det är sällan det händer flygolyckor😊kram Mirella
    http://Www.livetmedhund.se

    Reply
  30. Christiane

    yes, all the terrorism has left many with dread, but we cannot stop living our lives or the terrorists will have won;
    so live, Jonna, and be well 🙂

    Reply
  31. Sarah A

    Usch, känner igen mig varenda ord… Det är en hemsk känsla. Jag älskar dock att resa, precis som du. Min nervositet kan komma en hel vecka innan och pågå i perioder. Men dagen innan är det som värst. Tror att det är min sista natt bredvid min älskade och tittar extra länge på min omgivning innan jag ger mig av. Och har små ”lustiga ritualer” och ord som jag upprepar i huvudet innan jag går på flyget, samt innan det lyfter. haha, tror att universums energi ska ”höra” och bespara mig ett hemskt öde. Jag tycker dock att det är värre med längre flygningar för då är mitt liv i någon annans händer under en längre tid. Så reser jag inom Sverige, reser jag hellre med tåg för att slippa den oerhörda ångest, men ska jag till USA, blir det en aningen svårt. Det enda som brukar lugna mig att är meditera mycket dagarna innan och på flyget, mycket djupandning och inte trigga på tankarna. För så fort jag tillåter mig att trigga på tankarna så blir de min sanning… att planet jag sitter på kommer största och jag kommer brinna upp i en mycket snabb, men skräckfylld och plågsam död, är alltid utgången ( har en oerhört livlig fantasi och inre bild vilket gör att allt känns verkligt ) när jag tillåter mig att tänka tankarna, istället för att bara låta tankarna passera och och se på dem från håll, men inte trigga igång på dem. Lycka till imorgon! Du kommer komma fram lugnt och behagligt till vackra Lofoten! Kram Sarah

    Reply
  32. Jonna Post author

    Alltså…måste bara säga TACK allihopa. Sitter och läser era kommentarer nu och det känns redan så mycket lättare. Vare sig ni kommer med tröstande ord, tips, pepp eller med liknande känslor som jag själv har så känns det som en lättnad. TACK för att ni är med mig på detta.
    Jag tar in varenda ord ni skriver och jag ska tänka på er i morgonbitti när jag sitter på planet 🙂 <3

    Massor av kärlek till er, mina underbara läsare. <3

    Reply
    • Ulf

      Fullt naturligt att vara rädd/nervös för det som är nytt… och vi människor har ju inte flugit speciellt länge 🙂

      Reply
  33. Gunilla T

    Det är väl inte det jag gillar bäst och jag har nog blivit räddare på äldre dar’
    Försöker andas lugnt, läsa en bok, lösa korsord!
    Det går ju inte att begränsa sig heller!

    Lycka till Jonna!

    Reply
  34. Märta

    Flygrädsla är jättevanligt men de flesta av oss flyger ändå.
    Jag tycker att det hjälper att mer eller mindre svepa ett glas vin strax innan avgång. Det tar liksom udden av den värsta känslan. Har inte provat lugnande tabletter men det skulle nog också funka. En gång var vi flera som flög Göteborg-Köpenhamn-Glasgow och sedan samma rutt hem igen efter två dagar. En i sällskapet var extremt flygrädd och satt och grät innan första starten men på hemvägen ”orkade” hon inte vara rädd längre efter alla starter och landningar. Kanske hjärnan stänger av lite för att kunna hantera det. Med det vill jag säga att du nog kommer att känna mycket mindre rädsla inför hemresan. Som flera har sagt så är det bra att berätta för någon i kabinpersonalen att du är rädd. Då brukar man få lite extra omsorg vilket känns lugnande. Jag tror att det är värre att flyga utan sällskap, då har man ingen bredvid som kan distrahera en. Men du kan ju prova att inleda ett febrilt samtal med stolsgrannen 🙂

    Reply
  35. Maria

    Hej Jonna! Vad roligt att du ska resa till Lofoten. Jag kom hem därifrån för några veckor sedan, var där några dagar för att vandra och fota. Och precis som du är jag väldigt flygrädd! Dock löste sig resan till Lofoten med tåg genom Norges kustremsa, sedan båt från Bodö och sedan en mindre båt igen till Reine på Lofoten. Inget flyg alls. Din resa kommer gå strålande och jag känner samtidigt med dig i din rädsla.. när man har så mkt att älska i sin vardag är man rädd mista det.. och det blir naturligt med rädslor såsom flygrädsla då.. en förklaring iaf.. förutom att det är rätt konstigt med plåtskrällen högt i luften. Ser fram emot din Lofoten-berättelse här så småningom. Kram!

    Reply
  36. Elly

    Jag var superflygrädd tills jag satt tillsammans med en flygtekniker på planet från Övik ned till Arlanda. Han berättade om alla ljud som hördes, om de kontroller som gjordes mm Jag minns mycket att han sa att även om en motor av två lägger av så kunde ett fullastat plan lyfta och kunde inte landningsställen lösas ut kunde man göra det för manuellt. Efter den resan blev allt mycket bättre, även om det inte är superkul. Så mitt tips är att ta reda på fakta, kanske kan du också ha tur att stöta på nån flygtekniker, Backman från Järvberget kanske

    Reply
  37. maria

    Hej!
    Du kan tänka dig att du sitter på en åkattraktion på gröna lund och är spänd av glad förväntan innan planet startar. Då blir det en mer rolig upplevelse vid varje luftgrop etc
    Det hjälpte mig.

    Reply
  38. Emelie

    Jag tror det är vanligt för sådana som du. Du är känslig, vilket gör dig till en oerhört bra fotograf och berättare eftersom du lägger till känslor där vissa andra kanske inte hade brytt sig alls. Du kan hitta det speciella i allt. Att vara känslig är en underbar gåva i livet, men det gör också att man kanske låter känslorna styra även vid ”fel” tillfällen, som så du upplever flygning. Det känns säkert jobbigt för dig, men tänk på att det är en otroligt viktig del av din personlighet som gör dig så härlig och talangfull, det kanske gör de svårare delarna lite lättare att stå ut med 🙂

    Reply
  39. Stu

    I like flying, especially take off, and on a rainy day when you rise above the clouds into the sunshine, it’s amazing.. But anxiety is a terrible thing and can have horrible effects.
    Hope you have a safe and nice trip Jonna.

    Reply
  40. Tessan

    Är också flygrädd, men det har blivit lite bättre med åren. Förut grinade jag varje gång. Men nu gör jag det som bara även fast jag fortfarande inte de känns skitkul att flyga Lixom. Själv tycker jag att de är lättare att flyga korta turer = mindre tid i luften = mindre tid för något att gå fel.. 😬 Men långa flygningar är ju ofta i så stora plan med underhållning i form av tv skärmar så då glömmer man typ bort vars man befinner sig.

    Jag tycker oftast starten är jobbigast. För ner måste man ju komma tillslut så det finner jag mig mer i. Men innan man lyfter har jag ofta en tanke att.. jag behöver ju faktiskt inte åka någonstans. Jag kan stanna hemma där det är ”säkert”. Men hur roligt skulle livet vara då lixom.

    Jag har ofta små ritualer för mig då jag ska lyfta. Säker för att försöka ha någon typ av ”kontroll”. Jag kollar alltid när de håller säkerhetsanvisningarna, även fast man vet hur allt fungerar. Kollar alltid nödutgångarna och tänker som du, hur tar jag mig snabbast dit. Min pappa gick bort för 6 år sedan och jag har ett halsband från honom. Alltid när vi är påväg att lyfta brukar jag hålla i halsbandet och säga tyst för mig själv – pappa.. ta mig säkert upp och säkert ner. Så brukar jag hålla i halsbandet och repetera de några gånger tills bältesknappen släcks. Du kanske har någon släkting eller om du tror på skyddsänglar som du kan ”be” eller prata lite med innan du lyfter.

    Sedan var det en gång en pilot som sa at när det är turbulens, så kan man tänka att det är som en buss som är och kör på en grusväg. Det är samma sak fast i luften.. att luften har sina ”grusvägar” som man ibland hamnar att skumpa i. Och tänker jag på att om jag hade åkt buss på en grusväg hade jag ju inte blivit rädd. Så försöker jag tänka samma i luften.

    Ha det underbart på Lofoten! Varje gång du utmanar din rädsla växer du!
    Hoppas kanske något tips du fått från alla kan vara användbart!
    Stor kram / Tessan från Umeå!

    Reply
  41. Janusz

    It is good to have courage to express and face one’s fear by sharing it with others but do not dwell on it for too long. By keeping your attention on fear you only give it more reality. It is a phantom. You know that. Had you not been afraid of the dark and after moving to Grundtjarn you just stopped. Motivation to live there was stronger. You are stronger than a fear of flying because you can get on the plane.

    Fear is a limitation, it does not feel good. Do not try to get rid of it to feel better. You can handle some discomfort. You are bigger than that. When you are not afraid of unpleasant sensations fear causes in your body, fear looses its power over you and dissolves.

    What are you afraid of ? Death ? Physical body can and certainly will die one day but you are not your physical body. Your body is an object you observe. You know
    that from your own, direct, out-of-body experiences. Bodies are like vehicles we change until we learn our lesson in this world and do not need to do that any more.

    If you will not listen to me there is a person you certainly would listen to – your beloved grandmother. Did she not say about death that the worst thing it may happen
    to you is that you will die. Have her courage and make her proud of yourself.

    Reply
  42. Jana

    Dear Jonna,
    I recommend you rescue drops from the Bach flowers 🙂
    Best wishes for your trip and Kind regards,
    Jana from Germany

    Reply
  43. Lars 8463

    Hej Jonna.
    Jag är inte flygrädd och du har fått
    så många fina tankar.
    Tips, pepp, berättelser och omtanke.
    Så det finns inte så mycket att tillägga.
    Bara ett försök att forma en tanke.

    Gissar att du har sovit lite eller inte
    alls i natt. Att en blandning av oro,
    glädje, förväntan, eftertanke, drömmar
    och nattens magi fyllt dina sinnen.
    Känsliga sinnen jag är glad att du har.
    För det gör dig till den unika
    ”surpuppiga”, glada, galna, kloka,
    realistiska, drömmande,
    rädda, modiga själ du är.

    För hur kan man vara modig
    utan att vara rädd?!

    Dina känslor, tankar är som vanligt
    så fint formulerat i ord så jag ser
    dom på minst två olika sätt.
    Dels att du vill berätta om dig själv
    och få råd och pepp.
    Dels genom att berätta om dig själv
    få andra att öppna sig själva
    och ge dom pepp.
    Att även om man är rädd
    Försöka ta kontroll över Rädslan
    Och inte låta den styra, begränsa
    livet.

    I mina ögon
    Är du modig när du är rädd
    Kram

    Reply
  44. Anonym

    Hej!
    Jag är också flygrädd, men har flugit massor genom åren för just det att ”inte låta det stoppa mig”.
    För mig har det hjälp att lära mig mycket om flyg, suttit evigheter på youtube.
    Kollat videor på flygvärdinnor som pratar om sitt jobb, piloter på utbildning, och om hur olika plan är designade.
    Serien ”worst place to be a pilot” som följer piloter som flyger mini plan i Indonesien för att samla timmar är super!
    Försök bli intresserad! Du skulle teoretiskt sett kunna bli pilot eller flygvärdinna, svindlande tanke va 😀
    Vetskapen att det är SVÅRT att få jobb som pilot idag, inte tvärt om..
    Nu är det utöver läskigt också spännande, intressant och coolt att flyga!
    Men det här är bäst att göra när du har lång tid framför dig hehe, så man kan titta utan rädsla!

    När jag väl sitter på planet brukar jag fråga mig själv ”Finns det någonting att vara rädd för just exakt i det här ögonblicket? Är min säkerhet hotad just exakt nu?” Och då är ju svaret alltid Nej.
    Och så upprepar du 🙂

    Reply
  45. Linnéa

    Jag vet hur det känns. För mig är det dock inte flygrädsla som är det värsta, utan rädsla för att åka bil. Precis som du skriver så känns det inte självklart för mig att komma hem säkert efter en biltur, det behöver inte ens vara långt. Jag inbillar mig ändå att jag kommer vara med om en bilolycka och dö.

    Jag tycker att det är jättebra att du inte låter rädslan ta över! Jag gjorde det när jag var yngre – jag stannade ibland hemma när familjen skulle åka till min mormor och morfar som bodde på landet 2 mil utanför staden jag bodde i, bara för att jag var för rädd för bilturen. På senaste tiden har jag dock försökt att övervinna rädslan mer och mer. Hela min kropp ville bara ställa in en roadtrip till Norge för en månad sedan och jag hade ångest i tre veckor innan vi åkte. Men jag åkte och allt gick ju bra. Så om jag skulle ge något tips till dig så skulle det nog vara att försöka tänka tillbaka på alla gånger du flugit och hur bra det har gått. Hur modig du har varit som har klarat av det. Klarade du av det då, så gör du det nu också. Det kommer att gå jättebra 🙂 Kram!

    Reply
  46. Magnus

    Jobbigt att du känner så. Visst kan jag också tycka att det suger i magen och är lite obehagligt när planet passerar ett turbulent område, men mest känns det jobbigt att skumpa omkring i sätet. Lika tröttsamt som att köra på en riktigt ordentligt tjälskadad väg. 😉
    Själv brukar jag sova, eller i alla fall halvsova, den mesta tiden för att det är tråkigt. I alla fall på långa sträckor. Bara sitta still och glo in i ryggstödet framför är ju inte så upphetsande, och att titta ut ger oftast inte så mycket heller om man är drygt 10000 meter upp. Att sitta i en bil lika länge har jag inga som helst problem med då det ju hela tiden finns något att titta på.

    Hur som helst så hoppas jag att du får en underbar resa till vackra Lofoten!
    Stor kram!

    Reply
  47. Jojhanna

    Flygrädsla låter inte kul, men inte konstigt att man får det,,Kanske är du Jonna framme redan, hoppas resan varit någorlunda trevlig eller att du kan vila upp dig från stressen i vackra Norge! Vad många fina råd o tankar runt flygrädsla, intressant att läsa,,Funderar över varför jag själv inte är flygrädd, hsp-are som jag är o allmänt lättstressad,,Tänker att jag väljer ju att sätta mig i ett flygplan eftersom jag vet att risken är så oerhört liten att något ska hända o ibland är det så viktigt att snabbt komma dit jag ska (annars skulle jag välja det mer miljövänliga tåget). En gissning varför jag, som också är allmänt klaustrofobisk, inte får ångest av att flyga är att dels får jag inte ”förväntansångest” dagarna innan eftersom jag tycker det är ganska kul att flyga. Det är som ett äventyr! Utan förväntansångest är jag i bra skick när jag kliver på planet, inte trött av sömnbrist etc vilket skulle vara ett tuffare utgångsläge för flygturen. Väl på planet borde det vara upplagt för att må dåligt, är eg helt onaturligt att tränga ihop sig med en massa människor på en liten yta o lägga sitt liv i händerna på en okänd pilot som tar en sjukt högt upp i luften (hatar karuseller). Men jag tar alltid en fönsterplats, tittar ut över fluffiga moln o solsken o njuter av det stundande äventyret! Gissar att det är yogan, avslappningsövningar, bra andning (inte tänkt så noga på det tidigare) o att jag n o g a väljer mina tankar som gör att jag inte börjar må dåligt på planet. En reflektion på flygturer av mig! Du kommer att hitta ett sätt att fixa det, det är jag helt säker på, kram! Ser fram emot dina Norge-bilder! =)

    Reply
  48. MirandaMaräng

    Förstår precis hur du känner dig. . . .inga argument går in . . .för man är helt övertygad om att man inte kommer att överleva resan! För min del hjälpte ingenting. . . inte ens en kurs i flygrädsla! Så jag har faktiskt bestämt att inte flyga mer. . . .!!! Men jag hoppas och känner på mig att du inte kommer att gå så långt. . .utan kommer att fixa det galant!
    Lycka Till!

    Reply
  49. Lydia

    Hej kära Jonna!

    Jag har levt i många år med tvångssyndrom, vilket i korta drag innebär att jag är väldigt rädd för det mesta.. 🙂 Mina känslor reagerar ALLTID innan mitt logiska tänkande.
    Därför vill jag ge dig mitt allra bästa tips, det som hjälp mig så många, många gånger. Och det är väldigt enkelt, även om man behöver träna på det för att få det att funka.

    Lägg en hand på bröstkorgen och en hand på magen. Sen andas du. Titta ner på dina händer och försök att se vilken hand som rör sig när du andas.
    När du får ner andningen i magen, så att handen du har där guppar fram och tillbaka så har du ett fysiskt skydd mot de obehagliga känslorna.
    Den här sortens andning gör nämligen att kroppen rent biologiskt tolkar andningen som att allt är lugnt och då är det omöjligt att drabbas av panik.
    Dessutom får det dig att koncentrera dig på dina händer och din andning.

    Det låter kanske för enkelt för att fungera, men det är otroligt bra! Så fort den jobbiga känslan kommer – eller ännu hellre innan dess – så sätter du händerna på bröstet och magen och börjar titta på dem och se till att få andningen ner till magen.

    LYCKA TILL!

    Reply
  50. Roman

    I’ve never been too much scared of flying, but similar thoughts occasionally emerged in my head few times. Especially when I was boarding on an old plane, with visible signs of wear inside of it.
    Then I found two blogs of airline pilots and started to follow them. I read their flight stories, explanations of turbulence and ”strange” sounds during the flight etc. Gradually I became interested in all this aviation stuff, so now I enjoy each flight instead of being scared.
    Besides, these blogging pilots describe safety procedures and cross-checks which they take to eliminate possible errors of each other. This knowledge reassures me in safety of flying. And also, each flight is a chance to take unique photos from the sky.
    Maybe there are pilots in Swedish blogosphere you can follow 🙂

    Good luck Jonna, and enjoy your flights!

    Reply
  51. Anonym

    I am always a little scared when the plane takes of. l feel as though the wings might brake!

    Reply
  52. Ulf Henriksson

    Du som är så modig. Men jag förstår dig. Det är liksom så slutgiltigt om det händer nåt uppe i luften.

    Reply
  53. Lars 8463

    Hej igen
    Mina tankar fastnade i alla orden
    i morse så jag glömde säga.
    Första bilden
    Isens sjungande lugnande trygghet
    Jetmotorns vrålande stressande
    osäkerhet.

    Reply
  54. Lena Berg-Nordenberg

    Njut allt Du kan av Din resa till Lofoten. Där är fantastiskt vackert. Jag var där för några år sedan och glömmer aldrig den sagolika naturen. Nu får Du verkligen användning av Din kamera. Ska bli spännande att se bilderna. Lycka till!

    Reply
  55. Karin

    Flygrädd är jag också, brukar sitta och titta på flygvärdinnan
    och ser hon lugn och behärskad ut så inbillar jag mig att
    allt är som det ska vara, ha nu en TREVLIG RESA.

    Reply
  56. Marit

    Jag skrev här tidigare att jag inte är flygrädd, men jag har dock vissa ”ritualer” som jag alltid gör då jag skall flyga. Då jag skall kliva in i planet låter jag höger handflata vila en kort stund på själva yttersidan av flygplanet, bredvid ingången, och så ber jag tyst ”ta oss tryggt upp och ner”. Sen inne i planet så läser jag säkerhetsanvisningarna lika koncentrerat varje gång, fast jag kan dem, samt kollar var närmsta nödutgång finns. På det sättet inbillar jag mig att jag har nån slags ”kontroll” över situationen. Så jag är realist, vill vara beredd ifall något händer, men jag känner inte rädsla för själva flygningen.
    Jonna, jag hoppas allt går bra för dig, och ser fram emot fantastiska bilder från Lofoten!!

    Reply
  57. Verena

    Har inte läst kommentarerna och vet inte om någon redan har tipsat om hypnos, men det är i alla fall någonting som verkar funka bra vid flygrädsla. Kanske värt att prova nästa gång!

    Reply
  58. Sara

    Hej! Jag tycker det funkar att
    1. läsa något vid start och landning och fokusera intensivt på boken. Man kan nästan skrika orden för sig själv i huvudet, haha.
    2. Tänka på hur många plan som lyfter hela tiden. För mig är det speciellt att flyga men på det stora hela är det ju ingen stor grej alls
    3. Tänka på fysiken. Plan flyger ju pga lyftkraft, och lyftkraften verkar automatiskt om förutsättningarna är uppfyllda, liksom vi inte kan styra över att vind blåser pga tryckskillnader eller gravitationen.
    4. Se sig själv utifrån. Berättar någon annan om rädslan eller att de skippar resor pga det kan man lättare inse hur onödigt det är tycker jag!

    Men det är ju fortfarande otäckt såklart. Tycker du gör helt rätt som åker ändå, hejja dig!

    Reply
  59. Eva

    Förstår precis din rädsla, har själv varit rädd i många år. För mig hjälper det att fokusera på andningen, det är svårare att ”jaga upp sig” om man har en lugn och långsam andning. Jag räknar till 4 på inandning och 4 på utandning. Det ger mig dessutom något att koncentrera mig på under start/landning. Jag har också fått medicin utskriven på vårdcentralen ( Stesolid) som hjälper till att dämpa de värsta panikkänslorna utan att jag känner mig dåsig eller avtrubbad. Att visualisera något positivt kan också lugna, t ex att när jag kommer fram ska jag ligga i en solstol på stranden och vara helt avslappnad. Jag tänker på känslan av solens värme, hur vågskvalpet låter, barn som leker i vattnet osv osv beroende på vad det är för resmål man ska till.
    Jag tror inte att jag någonsin kommer att kunna njuta av att flyga, det har jag accepterat, men jag håller på att lära mig tolerera att flyga och det räcker långt det med! Lycka till med ditt flygande och tänk på att du är långt ifrån ensam med denna rädsla!

    Reply
  60. Elle

    Fattar precis din känsla. Spelar ingen roll att förnuftet rabblar om ”mera säkert än att åka bil” eller ”tänk på nåt annat” Fast jag lovar dig att du kommer att tycka att Lofoten är så fantastiskt att du vill göra om resan igen:)
    Andningen är en bra hjälp att ta till och så ska jag vinka till dig när du passerar:)
    Trevlig resa!

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.