Natten i Lofoten

Godkväll på er allihopa!
Dagens inlägg blev visst lite försenat några timmar. De ljusa kvällarna gör mig lite förvirrad vad gäller tiden. Det känns inte alls som om klockan är halv tio på kvällen just nu. Det känns som om dagen ljust övergick till kväll. Men jag älskar ändå den här tiden så väldigt mycket. Jag brukar inte komma i säng förrän runt 2 på natten som det är just nu, men jag har så galet mycket energi på kvällarna nu så jag låter mig bara följa med i den här rytmen istället för att tvinga mig i säng när jag inte är trött.
Så trots att klockan är mycket, så har min kväll bara börjat.

Idag är det ju nationaldagen och jag har tagit helt ledig idag och bara varit ute på gården och grejat med Johan. Han har röjt sly och jag har klippt gräset och trimmat. Det blev så otroligt fint. Vill bara gå runt ute i trädgården nu och titta på hur fint det blev. Häggen har så smått börjat slå ut nu också, vilket gör att det doftar gudomligt gott. Denna tiden alltså. Magi.

Nu tänkte jag visa några bilder från när jag var i Lofoten förra veckan. Det var två väldigt intensiva dagar så jag hann inte blogga så mycket därifrån innan jag åkte hem igen. Så jag tänkte göra det nu såhär i efterhand. Det var verkligen så fantastiskt vackert, och jag hoppas jag får chans att åka dit framöver igen med lite mer tid på mig, och med en bil så att jag kan åka till en massa olika ställen och öar. Finns mycket att upptäcka i Lofoten.
Jag var under båda dagarna i en liten fiskeby som heter Henningsvær och som är flera öar (som sitter ihop med broar) som ligger vid den södra kusten av Austvågøya i Lofoten. En otroligt fin liten by med ca 500 invånare.
Ni kunde ju läsa om min första dag i Lofoten i ett tidigare inlägg. Den andra dagen så var jag mest på hotellet och jobbade under dagen, och sov sedan några timmar på eftermiddagen, för att sedan ge mig ut med kameran på kvällen. Jag hade bestämt mig för att vara ute hela natten, eftersom det nu är midnattssol i Lofoten. Den här bilden tog jag när jag gick ned till hamnen på kvällen för att fika lite, medan jag inväntade solnedgången.
Sen gick jag ned till havet vid andra sidan av ön där man fick en helt fantastiskt vy över solnedgången. Här var klockan runt 22.30 på kvällen och solen hade fortfarande en bra bit kvar innan den var vid horisonten. Ljuset var så otroligt vackert.
Jag hade gått till en bar och köpt med mig en varm kopp kaffe att ta med mig. För det var inte direkt varmt ute. Runt 7 grader och väldigt starka vindar. Kusten har verkligen en alldeles speciell kyla. Men en kopp kaffe och en magisk utsikt höll mig varm.
Här var klockan runt midnatt, och solen gick precis bakom berget.
Jag gick upp på en hög bro för att få bättre utsikt.
På andra sidan av bron. Klockan strax efter midnatt. Ljuset var så vackert aprikosfärgat. På vänster sida ser man Arctic hotell där jag bodde. En fint litet hotell med mysiga rum. Dock jobbade där en riktigt sur tant som verkligen inte borde jobba med turister. Så synd på ett annars så fint ställe med annan supertrevlig personal. Men hon fick en nästan att vilja be om ursäkt om man ville köpa en kopp kaffe.

Sista morgonen när jag skulle åka hem så skulle jag ta bussen från Henningsvær till flygplatsen och frågade vart bussen stannade någonstans. Enligt busslistan stannade den på tre olika ställen i byn och jag visste inte exakt vart det var, så jag ville fråga om närmaste “bussplats”.

Henningsvær” svarade hon. Och jag sa “Ja, jag vet, men vart i Henningsvær?“. Hon tittade på mig som om jag var knäpp.
“I Henningsvær” svarade hon igen. Jag förtydligade “Ja, jo jag vet, men vart? Det finns olika platser den stannar på. Vart är närmaste och vart ligger det?“. Hennes blick fick mig verkligen att känna mig som dum i huvudet. Vi tog det till och med på engelska tillslut.
Yes but where?..WHERE in Henningsvær is the busstop?” Hon var tyst i några sekunder och tittade fortfarande konstigt på mig.
Tillslut sa hon “Whäääre?” i ett försök att rätta mitt felaktiga sätt att säga where.

Yes…yes….whäääre?” sa jag. Tillslut sa hon något om andra sidan bron. Och att man kunde vinka på bussen så att den stannade. Jag begrep inte helt och hållet vad hon menade, men jag orkade inte försöka få fram mer information. Det kändes redan som om jag hade gjort bort mig tillräckligt och jag kände nästan hur jag ville gråta haha. Så jag struntade i hotellfrukosten och tog mina väskor och gick raka vägen ut med bestämda steg och ställde mig mitt i centrum någonstans och väntade på att bussen skulle komma. Jag kände mig som Lotta på Bråkmakargatan när hon surt går uppför trappan till sitt rum. Jag ville gå tillbaks och säga “Hit ska jag aldrig mer komma tillbaks” men samtidigt så fanns där så mycket annan fin personal och jag ville inte låta hennes surhet förstöra.

Den där typen av människor…jag känner igen den så väl. Hennes sätt påminde mig så otroligt mycket om olika människor som funnits i mitt tidigare arbetsliv. Chefer, kollegor och annat som verkligen bara vill göra en osäker. Vill få en att känna sig dum. Jag känner mig så himla missförstådd och tillslut så liten att rösten liksom blir pipig och en stor klump bildas i magen.
Men jag är så jäkla tacksam för dessa fåtal människor. De fick mig verkligen att bestämma mig för att aldrig någonsin jobba under någon annan igen. Att bli min egen chef.

Yes. Nu fick jag ur min frustration över den där lilla händelsen haha. Det var inte tänkt att berätta om det men nu kom det av sig själv och det kändes skönt att få ur sig det.
Den här vyn var min absoluta favorit. Midnattssol och det stora bergen till höger. Och på land till höger fanns stora träställningar där de torkade torsk, som var den fisk som fiskades allra mest i den här fiskebyn.
När solen hade passerat ned bakom berget så vandrade jag ut från byn och gick på upptäcksfärd bland bergen och klipporna.
Månen kom fram vyerna var så vackra att jag inte visste vad jag skulle ta mig till riktigt.
Jag gick och gick. Jag ville ta mig fram dit man kunde se solen igen, men avstånden var så enorma. Jag hade velat haft en hyrbil, men samtidigt så var den här nattliga promenader helt underbar. Jag kände mig så lycklig och fri. Jag lyssnade på musik i hörlurarna och skuttade omkring. Inte en enda bil. Inte en enda människa. Det kändes som om jag hade hela Lofoten för mig själv. Och natten var så bedårande vacker. Allt var perfekt.

Jag stannade lite här och var och njöt av utsikten. Jag hade inte bråttom. Bussen skulle inte gå förrän 9 på morgonen så jag visste att jag hade hela natten och en stor del av morgonen innan jag behövde vara tillbaks på hotellet igen.

Jag försökte komma fram till vad det är med havet som jag egentligen inte gillar. Det är något med blåsten, vågorna och doften av salt. Ljudet av fiskmåsar. Synen av öppet hav. Havet som bara slukar. En känsla som gör mig rädd, fast jag kan inte förklara det i ord riktigt. Ni kan läsa lite om min rädsla för havet i det här inlägget från när jag även då var i Nordnorge för två år sedan. Den här natten ville jag dock försöka ändra min känsla för havet. Och det kändes verkligen som jag gjorde det.
Jag försökte sätta mig in i vad det är med havet som många människor älskar. Jag tänkte på alla små fiskebåtar här som ger sig ut på öppet hav. På sjömännen, som valt att leva sitt liv på havet. Vilken kärlek de måste känna, till det som jag känner rädsla inför.

Jag älskar havet” var mitt mantra denna natten. Och jag var inte rädd. Jag tog djupa andetag. Kände doften av det vilda havet. En smak av salt i munnen. Fiskmåsarna skrattade åt mig natten igenom och jag uppskattade deras närvaro. De har valt att leva just här, på en plats som är så vacker och så karg på samma gång. Natthimlen med sina varma, ödmjuka färger och de mörka bergen och det iskalla havet.
Jag kom sedan fram till en helt fantastiskt vacker plats som liksom fick mitt hjärta att stanna. Solen var på väg upp mellan glipan i bergen. Jag hade klättrat upp på ett litet berg och stannade där en lång stund för att fota och se hur solens strålar letade sig fram mellan bergväggarna.
Jag hittade en liten sten på berget där det var lä ifrån den starka vinden. Där fanns mjuk mossa och enris. Jag la mig där en stund för att värma mig och vila ögonen lite. När jag öppnade ögonen fick jag se den vackraste utsikt man kan tänka sig. Jag log inombords av tanken på att just jag får vara här just nu.
Jag, havet, vindarna och bergen. En natt jag aldrig kommer glömma. Tack Lofoten för dessa fantastiska stunder. Jag längtar tills jag får komma tillbaks igen och utforska mer av dessa landskap. Och tack kära ni för att ni följt mig på denna resa. Kramar i massor ♥

61 Kommentarer på “Natten i Lofoten

  1. Therese Pihlgren

    Jag ser ljuset….jag ser ljuset!
    Allt jag kan tänka på när jag ser din fina bild. En känsla av Nangilima ❤
    Träffade du på Johan som sköter Fiskekrogen? ?

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men tusen tack, vad fint att du känner så! ♥
      Haha ja det kanske var Johan som serverade oss? Han var helt ny där. Minns inte om han var skåning eller göteborgare?
      Kram ♥

      Reply
  2. Melissa

    What a beautiful place! Thanks for taking us there. It’s too bad about the sour puss at the hotel. There are so many people who like to make themselves look big by putting others down. Glad it didn’t get you down. Next time just look her in the eye and hold your ground. Most bullies are cowards.

    Reply
  3. Iza

    Så magiskt. Så fint och så underbart härligt vackert. Underbara bilder, vilket härligt äventyr!! Att fota midnattsol lockar mig så mycket nu. Dessa ljusa nätter är ju helt fantastiska. Kan nästan längta till nästa år när jag kommer ha semester och verkligen njuta av det mitt i veckan om jag så vill. Helgerna framöver är fullt upp och mycket ska hinnas!
    Det är tur att man får pausa Ibland, titta in här och se dina bilder, dina äventyr och få följa med på Instagram och allting. Tack för att du delar med dig av dina äventyr!!

    Varma mysiga kramar från en trött tjej i Boden ❤

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh tack Iza!! Kan tänka mig att du också älskar de ljusa nätterna.Ljuset är ju som gjort för att fota i! Helt magiskt.
      Hopppas du får tid att njuta av midnattssolen under helgerna ♥

      Tack för alla dina fina ord! Du är bäst!!!
      Kramar i massor ♥

      Reply
    • Jonna Post author

      Tack så jättemycket Jorma!
      Ja det var faktiskt en mäktig känsla att få SÅ mycket plats helt för sig själv 🙂
      Kramar

      Reply
  4. Jojhanna

    Vad ska man säga, man blir mållös! Så otroligt vackra bilder. Jag vill åka dit!! Och jag tycker att du är en toppen-chef som ger dig så bra jobb, kram! =)

    Reply
    • Jonna Post author

      Haha åhh tack ♥ Jag hoppas du får chans att åka dit. Det är verkligen en magiskt vacker plats!
      Kramar ♥

      Reply
  5. PJ:s byffé – från by till fe

    Så fina bilder! Och så stor kontrast till det som är mina hemtrakter. Fast det är fint här nu också.
    Till hösten blir det en tur till Lofoten och då får jag själv ta del av detta. Kanske också en liten storm med vilda vågor? Vi får se.
    Synd att tanten på hotellet var en surkart men sådana finns det överallt.

    Reply
    • Jonna Post author

      Tusen tack PJ! 🙂 ♥
      Åhh vad roligt att du ska dit till hösten!! åh du kommer älska det 🙂
      Har du bestämt än till vilka platser du ska åka?
      Kramar ♥

      Reply
  6. Ruth i Virginia

    U N D E R B A R T !!!!!!!!!!!!
    Finns inte ord. Dina foton är absolut i toppklass.
    Tack!

    Reply
  7. Caroline LaRussa

    Håller helt med dig om att vara sin egen chef. Jag jobbar just nu på en onlinekurs som jag och min make kan sköta hemifrån. Hoppas på att det går som vi vill. Skulle vara så underbart att slippa följa andras åsikter om vad ett riktigt “jobb” är. Jag vill kunna vara kreativ!

    Det du skrev fick mig att undra något 🙂 När du flyttade till det lilla huset i Grundtjärn, hyrde du det eller köpte du det? Var det dyrt? Sparade du ihop pengarna innan du åkte? För det verkade som att det skedde så otroligt spontant. Blev nyfiken på hur det fungerade med ekonomin där i början för att du skulle kunna ha en hel stuga för dig själv 🙂

    Förresten så måste jag bara berätta det här. Jag har ÄNTLIGEN köpt en egen professionell kamera med all utrustning! Är så oerhört glad att jag äntligen efter typ 10 år har gjort den drömmen sann. Så nu kan jag äntligen dokumentera mitt liv här borta i Kalifornien i en ny blogg som jag precis har startat. Ville bara dela det med dig för du har varit en stor motivation till varför jag äntligen tog tag i det. Jag har längtat efter att kunna ta lika fina bilder som du och nu kan jag äntligen börja öva! Jag länkar bloggen här i min “webbplats” så du kan kika om du har lust 🙂 förstår om det är många som ber dig göra det, så känn ingen press om du inte har ork eller tid! <3

    Reply
    • Jonna Post author

      Så spännande det låter med onlinekurserna! Håller tummarna att det går precis som ni vill! ♥

      Nej jag hade inte sparat några pengar innan jag flyttade. Min mamma är från den här byn och hon tillsammans med sina bröder ägde en gammal skola här i byn. Det var som ett släkthus där släkten träffades varje sommar. Resten av året så stod den tom. Så det var dit jag flyttade först. På det viset behövde jag varken hyra eller köpa en stuga i början. Det underlättade väldigt mycket.
      I samma veva blev ett hus till salu här i byn som mina föräldrar köpte att ha som ännu ett familjehus. Det flyttade jag sedan till efter ett år i den gamla skolan. Sedan dess har jag hyrt det, men jag och Johan har planer på att köpa det om vi kommer kunna bo kvar (det är beroende på om det blir en vindpark här eller inte).

      Så, jag ju verkligen möjligheten att bara dra. Jag köpte en bil på vägen upp för några tusenlappar och sen fick jag jobb här uppe efter bara en vecka. Man kan ju verkligen säga att den ekonomiska biten varit den allra tyngsta under mina första fem år. Men jag valde att prioritera bort en hel del annat för att kunna fortsätta leva här.

      Och så kul med din nya kamera!! Åh jag kan verkligen känna glädjen i dina ord 🙂
      Och du anar inte vad glad jag blir o höra att du fått inspiration från mig. Åhh..TACK! <3
      Har varit inne på din blogg och tittat...och den är helt fantastiskt fin. Vilken vacker design!! Ser fram att kika in där ofta nu och titta på dina bilder med den nya kameran.

      Kram på dig ♥

      Reply
  8. Janusz

    I love your words that views were so beautiful that you did not know what to do with yourself. So poetic and so accurate. It feels like one wants to go deeper and deeper into this beauty to its very core and one does not know how to do it.

    We all are so vulnerable to others treating us unkindly. Sometimes it feels that I am gradually getting beyond being affected by other people’s behaviour and opinions only to be proven wrong once again. But more often than not, they only act as trigger of something that is already in us. So many factors determine others behaviour that may have nothing to do with us. In her case maybe it was a language barrier, Swedish and Norwegian are similar but not exactly the same. Maybe she represents
    how a real, northern, tough fisherman’s daughter behaves. Maybe she just have had a fight with her partner. Who knows.

    I like sea as long as I can see a shore. But I have the same feelings about open sea as you do. It devours, it is overwhelming and also extremely boring. I am not able to understand people who romanticize sea voyages. You did a great job trying to look at sea from bigger perspective than your own likes and dislikes.

    Reply
    • Kristina S A

      True. 🙂 Just look within and see what reactions is there and free yourself by healing yourself in the way that is appropriate for you. Then you have turned your pain into acceptance and love for the incomplete. Which we all are, in different ways. A good book to read is http://www.goodreads.com/book/show/27845690-the-course-of-love or in Swedish http://www.adlibris.com/se/bok/karlekens-vag-9789188123794. Relationships are about me and you. The Universe will teach us something about ourselves.

      Reply
    • Jonna Post author

      I really appreciate your perspective of this (both Janusz and Kristina).
      I totally understand what you mean. Nowdays, if i get a bad reaction because of how someone else is behaving, I start to put focus inside of me. Even if I cant really control and get away of those bad feelings, i deeply understand that it has to do with me. And I try to figure out what it is that needs to be healed. What I need to let go of.

      Its just so hard sometimes. I feel like I have a long way still to walk to really be able to not let other people have the control of how I feel. I KNOW I am the only one responsible for that. So thank you…thank you both or your wise thoughts. It really speaks to my soul.
      And I take in every word.

      And thank you Kristina for the advice on the book. I definitely want to look it up!

      Lots of love ♥

      Reply
  9. Dixi Wonderland

    Vilka bilder! Favoriten är den på solnedgången. Vilket vackert ljus du lyckades fånga 😀

    På tal om människor som inte ska jobba inom service så råkade jag ut för två såna personer när jag var i Göteborg i Måndags. Den första var på mitt favorit cafe inne i Trädgårdsföreningen. När jag la min beställning så tog killen i kassan sina händer på sitt huvud och bara SKRIKER rätt ut. Jag och min vän blev helt chockade men då hade han tydligen gjort fel på beställningen innan men man kan inte stå och skrika rätt ut så framför sina kunder… Sen gick vi in i lite olika butiker och inne på Tara så kollade inte ens tjejen som stod i kassan på oss. Personalen på Raglady (tillhör samma kedja) är alltid så gulliga och glada men drygare personal än Tara får man nog leta efter. Dom ger verkligen “Jag är bättre än dig, du har inte råd att handla här” känslan. Så tråkigt!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åh tack Dixi!! ♥

      Alltså ush vad tråkigt att du råkade ut för dessa två surpuppor på en och samma dag. Låter ju helt galet.
      Blev nästan irriterad av det du berättade om tjejen i kassan på Tara. Fyfasen vad trist alltså. Sådana borde VERKLIGEN inte jobba i kassan.

      Hoppas du fick en fin dag ändå!! Kram på dig ♥

      Reply
    • Jonna Post author

      Tusen tack!! Ja, jag hoppas verkligen du får chans att åka dit!
      Rekommenderar det starkt ♥

      Reply
  10. Kristina S A

    Underbara bilder. Jag sitter undrar över vilka brännvidder du använder. 24-70?
    Mvh Kristina

    Reply
    • Jonna Post author

      Tusen tack!! ♥ Yes jag har faktiskt ett 24-70 objektiv, och det var nog bara det jag använde till alla bilder ovan. Jag köpte det för ett halvår sedan och jag är supernöjd. Det funkar till det mesta ! 🙂
      Dock är SUPERTUNGT! Fattar inte hur det kan vara så extremt tungt 🙂 Men det är värt att bära runt på det.

      Kram ♥

      Reply
  11. Gunnel

    Tack för dina fantastiska bilder. Du skämmer bort oss som alldeles gratis kan njuta av den underbara naturen på Lofoten och på alla andra platser där du finns med din kamera.

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh men tack Gunnel! Och ni skämmer bort mig med alla vackra ord!!
      Blir glad i hjärtat. Kramar ♥

      Reply
  12. Magnus

    Det är så galet vackert där uppe! Kanonfina bilder allihop, men 3e bilden uppifrån fastnade jag lite extra för. Den är fantastisk!
    Jag har själv aldrig varit där men varje gång jag ser bilder från den storslagna naturen och de små byarna (som nästan ser ut som dockhus mot det höga bergen) så tänds längtan efter att få komma dit. En dag så….

    Jag blir allt mer sugen på att skaffa en liten enkel husbil, packa in kameraväskan, hänga cykeln bakpå och ge mig iväg utan fasta planer. Stanna där det är vackert. Ta fram kartan vid frukost, blunda och sätta fingret på kartan och så åka dit. 🙂
    En liten husbil kanske kan vara något för dig och Johan att fundera på också. Det behöver inte bli så dyrt om man inte skall ha nytt och lyxigt.

    Stor kram!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack Magnus!! Glad att du gillade bilderna jag tog i Lofoten.
      Åh, jag tror med all säkerhet att du skulle ÄLSKA denna plats. Speciellt eftersom du ju är en riktig havs-människa 🙂
      Jag har fått den känslan i alla fall, eftersom du bor där du bor och åker ut med båten osv. Det är så storslaget i Lofoten.
      Hoppas du får chans att åka dit snart.

      Det där med husbil har jag också faktiskt tänkt på! TÄNK vilket frihet. Ha allt i sin lilla husbil och sedan bara åka ut. Stanna här och var och sova i bilen. Wow. Vi får väl se vad framtiden för med sig.

      Stor kram!! ♥

      Reply
  13. Katta Bucketlife

    Vi är alldeles strax hemma efter en resa med husbil till Lofoten – vi var i Henningsvaer typ dagen efter dig tror jag. Fantastisk plats, och ja gud vad det skulle behövas dagar för att utforska alla vackra platser! Vi hade ju bil som sagt, men för lite tid, haha. Tar ju lite tid att köra från/till Stockholm också 🙂

    Vi hade oxå lite svårt att hitta platser att se solnedgången från – tror jag ska satsa på andra sidan nästa gång, även om det inte finns några campingplatser där direkt. Får sova i bilen då, eller boka något boende.

    Med det där ljuset alltså. Det kommer jag leva på länge. Helt magiskt!

    Reply
    • Jonna Post author

      Men alltså vad häftigt att vi var där nästan samtidigt!! 🙂
      Och kul att ni körde dit. Nästa gång blir det definitivt till att åka bil dit. Även om det såklart är en lång väg att köra. Men Lofoten är så stort och man vill ju kunna enkelt ta sig till olika platser.

      Ja andra sidan av Lofoten skulle jag också vilja fara till nästa gång. Att sova i bilen går ju suveränt! Då är det enkelt att bara springa ut med kameran när det blir någon vacker soluppgång eller annat 🙂

      Hoppas du hade fina dagar i Lofoten!! Kramar ♥

      Reply
  14. Cina

    Tack för underbara bilder! Det är “terapi” för min utmattningssyndrom att se dom, (jag har en rehabilitering och mår mycket bättre!). Dina bilder och text ger sådan frihetskänsla! Det är verkligen som du skriver att det på en arbetsplats oftast finns minst en eller några personer som vill “sätta” sej på andra. det är också vanligt förekommande med förtal, utfrysning och mobbing. Jag har tidigare haft ngr olika längre vikariat, också jobbat som konsulent på olika arbetsplatser och sett att detta är vanligt. Det är hemskt tycker jag! En bra serie är “Morgans mission” som gick på Svt, det finns olika verktyg och metoder för att förebygga mobbing. Serien finns att se här i länken fr SvtPlay, https://www.svtplay.se/morgans-mission. Många gånger upplever jag att det är avundsjukan som utvecklar sej till ngt slags illatyckande, nästan elakhet som slår rot hos människor. Låt aldrig någon eller några “sätta sej” på din fantastiska kreativitet, skapande och “frihet”! Fortsätt att vara din egen “chef”, och skulle du anställa ngr en dag skulle du bli bland de bästa cheferna; rättvis, lyhörd, kommunikativ och omtänksam.

    Reply
    • Cina

      Jag måste skriva ngt om havet också när jag såg ditt inlägg fr Vesterålen. Jag älskar havet men har också stor respekt för det. Men att titta ut över havet och horisonten är för mej ngt liknande som att se vyerna uppe i Medelpad/norrland, när man ser de höga bergen, dalgångarna och älven/Ljungan och Indalsälven. Men jag vill inte åka båt/färja när det är höst/vinter och kallt i vattnet, då upplever jag ngt liknande som du beskriver din rädsla. Jag tror det är bättre att åka båt på sommaren när det är varmt och lugnt på vattnet. Eller att bara vara intill havet på en fin strand, det är nog det bästa och säkraste!

      Reply
    • Jonna Post author

      Tack snälla Cina för dina fina ord!! ♥
      Och vad skönt o höra att du mår bättre nu. Det värmer i hjärtat att mina bilder kan ge dig en frihetskänsla.
      TAck snälla ♥

      Vad roligt att du tipsade om Morgans mission. Jag har nämligen sett några avsnitt av det. Riktigt bra faktiskt!
      Det verkar som ett väldigt vanligt problem att det förekommer mobbing och ufrusning på arbetsplatser.
      Så det är verkligen bra att det tas upp.

      Stor kram på dig ♥

      Reply
  15. Lena Berg-Nordenberg

    Vilka vyer! De tar verkligen andan ur oss. Det är så otroligt vackert! Tack för att DU delar med Dig Jonna!

    Reply
  16. anna maria

    Dear Jonna, I’ve been here for a long time, I love the north and one of my dreams is to visit the Lofoten. I wanted to thank you for the magnificent photos, I feel like breathing cold and pure air. A warm greeting from Italy.
    Anna Maria

    Reply
  17. Peer

    Jeg leser meg baklengs i bloggen. Først juninatten, så Henningsvær. Jeg har vært to ganger der og gode minner. Lykkeligvis ingen møter med noen som liknet grinebitersken du møtte. Og du har så evig rett i at slike surpomper virkelig motiverer til å bli din egen sjef! Haha!!! Jeg har presis samme erfaring!
    Min venns datter bor i H og har helt forelsket seg i stedet. Jeg har en drøm om å loffe rundt i Lofoten med rikelig av tid. Nydelig å se bildene dine og lese dine tanker og møtet med havet. Si fra neste gang du skal til Lofoten ☺️

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh Peer! Jag har saknat dig. Blev så glad när jag såg din kommentar på Juninatten.
      Så glad att du ville skriva några ord ♥

      Vad kul att du varit i Lofoten två gånger. Ja, det vore verkligen en dröm att få luffa omkring i Lofoten med massor av tid. Tänk vad mycket vackra platser man skulle få hinna uppleva då. Det hoppas jag blir verklighet någon gång, både för dig och mig.
      Kram på dig ♥

      Reply
  18. Gunilla

    Magiskt! Du har fångat känslan som jag hade på 80- och 90-talen då jag besökte Lofoten. Sommarnatten där är nästan overkligt vacker. Dina bilder får mig verkligen att vilja åka tillbaka.
    Den sura kärringen måste det ju ha varit något allvarligt fel på!

    Reply
    • Jonna Post author

      Åhh vad glad jag blir att mina bilder fick dig att minnas och känna känslan från när du var där på 80 och 90 talen. Hoppas du får chans att åka dit snart igen!! 🙂

      Ja, hon mådde nog inte så bra. Hon såg verkligen ut att inte tycka om sitt jobb. Hon var nog less, och så går det ut över gästerna. Väldigt synd.

      Kramar ♥

      Reply
  19. _annany

    Vilken härlig tid i norge du haft, underbara bilder!

    Det där är så otrevligt. SÅ många gånger har man blivit dumförklarad när man frågar vägbeskrivning eller nåt annat.. Varför vill folk behandla en sådär? Jag blir så ledsen när det händer. Som tur är ju de flesta hjälpsamma och trevliga i alla fall. Kram!!

    Reply
    • Jonna Post author

      Tack så jättemycket!! ♥

      Och vad tråkigt att du också råkat ut för att bli dumförklarad när man frågar om vägbeskrivning. Så himla tråkigt att det ska vara så.
      Ja, de flesta är ju snälla och hjälpsamma. Det är tur det. Kram på dig ♥

      Reply
  20. diow

    jag har också tänkt på vad som händer vid havet,
    det finns nog många ingångar men en kan vara –
    att vi projicerar oss själva i den stora öppenheten,
    vi kan lägga in våra drömmar och vår lust, inga hinder,
    och då blir till som en identifikation,
    jag har en liknande känsla i fjällandskapet,
    det är också öppet vidsträckt (och vågorna finns där)

    Reply
  21. M

    Helt relevant fråga om busstoppet dessutom – jag har blivit frånåkt i Henningsvær, för att vi inte aktivt vinkade in bussen utan bara stod på hållplatsen så susade den bara förbi..
    Om du ska dit igen måste du titta in på det fantastiska konstgalleriet Kaviar Factory http://www.kaviarfactory.com/ och på Trevarefabrikken http://www.lofotenislands.no/ – ett gäng unga folk som rustar upp ett gammalt snickeri till kulturverkstad med festivaler, övernattning, ateljéer, bar etc.

    Och hyr bil och ta dig längre ut i Lofoten, så många magiska platser!

    Lofotenlästips: Havsboken av Morten Strøksnes och De osynliga av Roy Jacobsen (båda såklart ännu bättre på norska om du läser det: Havboka + De usynlige)

    Reply
    • Jonna Post author

      Meh, helt galet att just du varit med om det!! haha 🙂
      JA då hade jag ju ännu mer anledning till att få reda på vart busstoppet är.

      Jag var faktiskt in på Kaviar Faktory. I mitt första inlägg från Lofoten så kan du läsa om det.
      Men missade tyvärr Trevarefabrikken. Får hoppas att det blir fler resor dit framöver.

      Tack för lästipsen!! ♥

      Reply
  22. Julia

    Mitt bästa tips när man stöter på sådana människor som du beskriver är att ifrågasätta deras beteende, om man orkar. På ett lugnt och sansat sätt såklart. Jag pratade med en extremt otrevlig kundtjänstmedarbetare en gång som uppenbarligen inte ville hjälpa mig överhuvud taget. Tillslut sa jag bara: “Ursäkta, men jag uppfattar att du är väldigt irriterad just nu.” Ibland kan det liksom kännas skönt att göra dem uppmärksamma på att deras dåliga attityd inte passerar obemärkt.

    Reply
  23. Mermaid Phantom

    This was so beautiful! It looked like you really enjoyed your time. I love that picture of you skipping down the road… so delightful! ♥

    Thank you for brightening up our days with your posts.

    Reply
  24. Kjersti Axelsen

    Hei
    Takk for at du valgte å bo hos oss og beklager virkelig at en av våre ansatte ikke gav den servicen som skal gis.
    Vi jobber ut fra at det skal gis god service til alle våre gjester og at vi skal informere og opplyse de som har spørsmål, på beste måte.
    Håper virkelig at dette ikke har gjort at du ikke vil komme tilbake og bo hos oss igjen.
    Ta gjerne direkte kontakt med meg.

    Reply
    • Jonna Post author

      Hej Kjersti!
      Vill verkligen tacka för att du skrev en kommentar. Jag tyckte verkligen jättemycket om ert hotell och kommer absolut att komma tillbaks dit. All annan personal som jag mötte hos er var väldigt trevliga och jag kände mig verkligen välkommen! Hon som jag kände sämre bemötande ifrån kanske bara hade några dåliga dagar, och att det råkade komma ut över humöret och jobbet. Så kan det ju vara ibland.

      Det är ju så känsligt på ett sådant ställe som ett hotell, där bemötandet man får av personalen kan ge så stort intryck över hela upplevelsen av platsen och hotellet. Ett leende från personalen kan få en att älska stället, likadant som att ett dåligt humör kan få en att känna sig ovälkommen. Men så är det ju med de flesta serviceyrken. Och som sagt, jag tyckte otroligt mycket om hotellet och om jag kommer tillbaks till Henningsvaer i framtiden så kommer jag absolut att boka rum hos er igen. Tusen tack igen för att du skrev några ord ♥

      Reply
  25. Anonym

    Du beskriver känslor om havet som helt och hållet är som min egna, för jag är en landkrabba, ogillar den tankestörande blåsten, känner en diffus obehagskänsla över vatten utan synbara gränser. Av någon anledning tror jag att blåst är huvudingrediensen i detta ogillande. Norrlands inland är välsignad i detta avseende!

    Reply

Lämna ett svar till Mia Bergvall Avbryt svar

E-postadressen publiceras inte.