Åhh vilket vackert norrsken jag nyss fått sett på natthimlen. Wow säger jag bara. Det är så fint att det gör ont. Jag fylls med sådan lycka av att få se norrsken. Samtidigt som jag känner ett slags vemod. När jag står där under det dansade norrskenet får jag som ett annat perspektiv på allt. På livet. Allt känns så konstigt och det går inte att sluta undra över hur allt fick en början, vad som är meningen till någonting och vart vi är, vilka vi är. Frågor jag grubblar på dagligen, men under stjärnhimlen förstärks allt. Det går inte att INTE undra när man inser att alla de små miljontals prickar är solar och planeter i något oändligt stort. Jag inser ju att det är så mycket vi inte vet. Så mycket.
Det är lite komiskt när man tänker på det. Här går vi runt på vår planet. Vi vaknar varje morgon och gör vad vi ska, men ingen, INGEN vet säkert varför vi är här, vart universum slutar/börjar eller hur allt kommit till. Vi grubblar mer på vilken dressing man ska ha till salladen än att undra vad sjutton vi gör här. Haha, jag hoppas så innerligt att jag någon dag får veta. Kärnan till livet. Till att allt finns. Jag vill veta hur tiden fungerar. För jag tror inte den är linjär så som vi upplever den. Jag vill veta allt! Jag blir nästan deppig ibland för att det är så mycket jag undrar men inte får svar på. Allting är så stort, så fantastiskt, att små saker som kanske är viktiga i vår vardag nästan känns alldeles meningslösa när man inser att det är så mycket mer…och vad är meningen med allt? Varför ska jag stå här och skaka mina mattor och äta rostat bröd med marmelad när universum är så stort? Samtidigt så kan man ju inte sluta “leva” bara för det. Men det är ibland som om jag längtar efter att leva på ett annat sätt. Typ, bli ett med norrskenet istället 🙂
Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig , desto mer inser jag hur lite jag vet om allt.
Åhh…ja jag blir alldeles mållös av att vara ute under stjärnhimlen. Jag brukar önska att ett stort rymdskepp skall komma och ta med mig på en guidad tur i universum, och ge svar på allt. Det hade varit något 🙂
Här kommer kvällens bilder på norrskenet!
Så vackert, så vackert. Norrsken i stan också, men jag har fönstren åt “fel” håll och för lat för att byta om och kuta iväg utför alla trapporna nu 😀
Det är så vackert att man tappar andan! Jag önskar att jag någon gång fick stå under den stjärnhimlen och se just det där. Det måste vara en upplevelse för livet.
Godnatt vackra lilla varelse!
Titta på TV och undras över tillvaron får dom hållas med i stockholm.
Jag har fullt upp ändå.
TACK Jonna för dina fina foton på norrskenet i natt! Det var verkligen fantastiskt och tack vare dina bilder kan jag få dela lite av upplevelsen!
dela upplevelsen av norrsken med mina vänner via facebook ville jag tillägga.
Fantastiskt! Kan du inte filma norrskenet någon gång?
Så galet vackert! Jag fick också se en skymt av norrskenet ikväll, men önskar så att jag inte bodde i ett tätt bostadsområde, alldeles för mycket hus, lampor, träd och häckar i vägen för att man ska kunna både se, fota och njuta ordentligt. Men jag är glad för det lilla i alla fall 🙂
På universum vill jag inte tänka, blir lite nedstämd när jag vet att jag aldrig kommer få reda på vad som finns där ute eller var det slutar och vad som börjar efter det.
Hej lie. Samma lagar gäller där ute som för oss på våran gata. Exakt varför och hur vi finns, ja det lämnar jag. Det rätta förutsättningarna finns här på jorden för att liv ska få utvecklas, vatten är en och vår atmosfär är viktig samt vårt avstånd till vår stjärna. Vår jord har en järnkärna och då ett magnetfält som vårat skydd mot solvindarna, därav norrskenet. Utan det så inget liv likt oss eller andra arter. Vi har stora vänner som varit vårt skydd här ute mot stora nedslag som omöjliggör livets utveckling. När månen krockade med jorden så var vinkeln avgörande hur det skulle gå sen, tänk lite biljard. Det är även den som gör att vår jord inte tippar runt helt och att vi har våra årstider. Vi har enbart tur att vi finns till och att vi är en del av universum. Vår lyx är att vi kan och får tänka på dressing eller såser i en ordnad kosmisk oordning. Lev ditt liv så fullt ut som bara du kan, våran tid här är kort.
Tack Tomas…
Fina bilder Jonna! Jag vill också veta allt, eller åtminstone väldigt mycket ;o) Youtube är inte dumt om man kan sovra vad som är sant och påhitt. Mycket som i dag presenteras som sanning av vetenskapen är bara antaganden och hittepå.
http://www.gi.alaska.edu/AuroraForecast/Europe/2013/10/14
Det du tanker paminner mycket om Rydbergs “Tomten” 🙂
de har stroferna:
“…grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
För sin hand genom skägg och hår,
skakar huvud och hätta —
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, jag gissar ej detta» —
slår, som han plägar, inom kort
slika spörjande tankar bort…”
och den har biten:
“Tomten lyssnar och, halvt i dröm,
tycker sig höra tidens ström,
undrar, varthän den skall fara,
undrar, var källan må vara.”
Sjalv tror jag att fragan ar viktigare an svaren…
Naturens skådespel är magnifika! Och du, man måste inte veta allt! Ibland tror jag att det är bättre att inte veta. 😉
Så vackert, så ofattbart.
Det där norrskenet är ju mest jobbigt och stör nattsömnen tycker jag. Skönt när det är riktigt mörkt.
….???? 😉
“Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig , desto mer inser jag hur lite jag vet om allt.” – Så är det.
Kunskap och insikt är som en enorm lök. När man skalat bort ett lager så finns det fler bakom i oändlighet. Det viktiga är kanske inte att man förstår allt utan att man växer och utvecklas. Den som slutat ställa frågor, söka svar har stannat i växten och då finns det bara slit och släp och ständiga måndagsmorgnar som återstår; inga norrsken, inga solnedgångar, inga dimmornas dans över kärren att förundras över.
Bara Du Jonna kan leverera dessa magiska bilder, TACK! För övrigt håller jag helt med Dig kloka fina Jonna. Snälla fortsätt visa oss mer av detta. Stor varm kram Anki.
PS! Du Jonna, klä Dig varmt nu när kylan snart kommer. DS!
Vem vet Jonna!kanske är det någon som står och tittar ner på dig genom ett mikroskåp.
Jag skulle verkligen vilja se norrsken någon gång.
Åh så mäktigt! Du skriver så jag får rysningar…
Ha en härlig dag! / Gizze
Oj så fina och magiska bilder du tagit.
mvh Barbro
Hoppar lite av lycka i stolen var gång jag klickar mig in här och får se norrsken! 😀
Jag brukar också undra över hur många andra planeter med liv det finns där ute. Antagligen många. Men varför vet ingen. 🙂
När jag är ute och tittar upp bland stjärnorna så hoppas jag alltid att det INTE ska komma ett rymdskepp och kidnappa mig, haha.
jag har aldrig upplevt / sett / känt norrsken i egen hög person själv, men tack vare dig Jonnas så får jag en förnimmelse av hur det måste vara att kunna stå sådär mitt i naturen, i nattens mörkaste rum, i den totala tystnaden och bara vara under detta mirakel. du är mycket klok. mycket som man av olika anledningar inte får veta eller KAN få veta. men man ska aldrig sluta fråga, vara nyfiken, lära, utvecklas, växa, leva! universum är hänförande men samtidigt måste det belysas att allt detta vackra vi får se, samtidigt är ganska bräckligt och allting som har ett början har också ett slut, någon gång. ungefär som i filmen “mannen som gick upp för en kulle men kom ned från ett berg”. fysikaliska lagar helt enkelt. jag stoppar där och låter resten förbli ett “?”…. lycka 🙂
Tack för fina bilder och kloka tankar!
Så fint det är med norrsken! Tänk om det kunde hända lite oftare här lite längre söderut också..
Och ang dina tankar på varför vi finns, det har jag också undrat över, så många gånger. Det är såna där funderingar som gjort att religioner finns 😉
Sitter här med en stor kopp kaffe och några ostmackor och läser igenom din blogg, fina jonna! Jag och min sambo var inne på lite samma spår igårkväll förresten. Ja men typ som det här med alla världskriser, ekonomin rasar, krig osv osv.. Alltså det är ju VI människor själva som skapat detta. Kan vi inte istället bara bestämma att vi gör världen till en vacker plats för alla? Haha, jag vet det är ju lättare sagt än gjort.. Men liksom vad är meningen med livet igentligen? Varför ta allt så seriöst, varför får vissa människor svälta ihjäl? Varför hjälper vi inte bara dem? Ojdå, luddiga morgontankar 🙂
Åh så fantastiskt! Förstår att du funderar, det finns så mycket som vi är helt ovetandes om. Kanske är du den som kommer klura ut det? 😉
(: måste få uppleva det med dig där uppe någon gång snart.
Det finns ingen anledning vi finns här, det bara är så p.g.a utvecklingen från en liten cell.
Jorden kommer utplånas successivt då solen börjar svälla, om några miljarder år så blir det ändå obeboeligt här.
Kanske har de löst hur vi flyttar till en annan planet, men hur roligt är det att bo på en marsliknande planet och stanna inne i en kapsel livet ut.
Återigen fantastiska foton av norrskenet! Jag kan förstå att man känner sig liten under himlavalvet när man får uppleva detta fenomen!
Jag känner igen mig i det du beskriver. Minns när jag var liten och ständigt gick upp och väckte min pappa mitt i natten för att jag inte kunde sova. Jag låg nämligen ofta och funderade över alla dessa existentiella frågor vi aldrig kan få svar på. Frågor om livet, rymden, tid och rum. Trots att han var nyvaken och mäkta förvirrad så svarade han så lugnt på mina frågor under mina nattliga besök 😀
Jag ville länge som barn bli astronaut för att få ta mig ut i rymden och leta rätt på “sanningen”. Haha, idag vet jag att jag nog inte kommer bli klokare av det. Snarare motsatsen. 😉
Sitter och pluggar filosofi och tänker på att det du skrek stämmer mycket med det Sokrates kom fram till: “Jag vet ingenting och tror heller inte att jag gör det. Så en liten aning visare är jag antagligen just därigenom att det som jag inte vet, det tror jag inte heller att jag vet.” 😉
Jag tror att vi är ungefär som en medveten energi, ett slags “norrsken” om man så vill, när vi är i vår själform, och sen då vi kommer till Jorden (i en kropp) glömmer vi nästan allt vi vet då vi är bara själar, för att det inte ska störa så vi kan lära oss det vi ska här på Jorden. Jag tror det för en gång så (hur flummigt det än låter och man behöver inte tro mig om man är skeptiker och inte vill) så lämnade jag min kropp en natt och blev ett med ett ljus där alla och allting var ett och en oerhörd frid och lycka rådde, sen kom jag ner i min kropp igen. Jag hade helst stannat kvar “där uppe”, hemma, men jag skulle vara kvar på Jorden och leva klart, det förstod jag. Och här är jag nu, och du och alla andra… När den där “ut ur kroppen” grejen hände mig så var jag jättedeppig och ville knappt leva, ifrågasatte min existens här på Jorden, men efter min upplevelse vände det och jag fick hopp igen. Idag mår jag bra.
Tack för dina vackra bilder!
“Längtans trådar snärjer oss som vill mer ”
Förstår precis hur du känner det , det är för stort och ogreppbart !
Dina bilder är som vanligt fantastiska 😉
Åh gud vad jag kan relatera till det du just skrev! Jag blir nästan knäckt av att tänka på alla stora frågor om livet och universum för att jag aldrig kommer få svar på dessa frågor. Jag kommer leva hela mitt liv utan att veta varför jag överhuvudtaget finns och vad det universum jag lever i egentligen är för något. Det känns så konstigt. Att vara så totalt omgiven av något jag inte förstår. Så fort jag tänker på det, alltså verkligen funderar över det blir jag bara mer förvirrad. Speciellt det här med tidens gång blir så ogreppbart. Vi är så begränsade i våra liv. Allt har en början och ett slut. Hur fungerar det gällande universum? Ifall universum alltid funnit funnits, hur kan något existera utan en början? Å andra sidan, ifall universum en dag uppkom, vad fanns innan dess uppkomst? Fanns det ingenting då eller? Vad är ett ingenting? Det är ju helt sjukt! Så otroligt lite vi människor vet. Det är nästan som om vi är djur i en djurpark som levt hela vårt liv i en bur. Den där buren är hela vår värld och vi vet knappt någonting alls om världen utanför buren.
Blir lite mörkrädd över alla som tar allt så vetenskapligt,. Jag har läst naturvetenskap på mer avancerad nivå än de flesta och jag har lärt mig otroligt mycket om celler, hur allt fungerar, livets utveckling osv osv. Men att allt stämmer så exakt och bara klaffar, att allt är så oändligt stort och gåtfullt. DET tror inte jag är en slump. Det måste vara någon högre tanke bakom DET också. Någon eller något som har bestämt detta. Människan har mycket riktigt utvecklats ur encelliga varelser genom ett oändligt antal mutationer. Människan kött och blod har det, hennes mekanik. Men personligheten då? Det som är du? Själen och anden? DET handlar INTE om mekanik. Jag tror inte att personligheten sitter i köttet och blodet, nej de sitter i själen och anden och DET tillhör något större. Någon annan dimension. Någon dimension som kanske inte ens följs av de allmängiltiga naturlagarna som gäller över hela universum. Denna dimensions universum menar jag då. För varför skulle annars själen vara tyngdlös och kunna sväva iväg? Funnis de ingen annan dimension där andra naturlagar gäller så skulle väll inte själen heller vara tyngdlös och kunna sväva. Då skulle den också dras till allt annan med massa. Och det är just sådan storslagen och vacker natur som norrsken som lockar fram dessa tankar hos mig. Vi vet inte allt om varken livet, universum, allts existens. Långt från allt. Vi kan bara spekulera. Men att vi tillhör något större tvivlar jag inte en sekund på. Det är just därför jag undrar varför vi gör så futtiga problem och bekymmer här på jorden så stora. Jag kan inte heller förstå mig på människor som kan leva i tron om att allt bara blir svart efter döden. Vore det så funnes det verkligen ingen mening. Jag förstår inte varför vetenskap ska motsätta teorin om själ, ande, någon högre makt.
Huvudet på spiken! <3
Jag är _övertygad_ om att allt består av själar, andar eller energier som jag hellre kallar det.
fileformat
Gå in på jw.org/sv
Finns många artiklar om vetenskapsmän/kvinnor som forskat och insett att det måste ligga något större bakom det här. Tänk på alla djuren, alla växter och alla goda frukter och grönsaker… Är så fel att tro att allt bara kommit till av en slump
Kärlekens lov
“Om jag talade både människors och änglars språk men inte hade kärlek, vore jag endast en ljudande malm eller en skrällande cymbal.
Och om jag ägde profetisk gåva och kände alla hemligheter och hade all kunskap, och om jag hade all tro så att jag kunde flytta berg men inte hade kärlek, så vore jag ingenting.
Och om jag delade ut allt vad jag ägde och om jag offrade min kropp till att brännas, men inte hade kärlek, så skulle jag ingenting vinna.
Kärleken är tålig och mild, kärleken avundas inte, den skryter inte, den är inte uppblåst, den uppför sig inte illa, den söker inte sitt, den brusar inte upp, den tillräknar inte det onda.
Den gläder sig inte över orättfärdigheten men har sin glädje i sanningen. Den fördrar allting, den tror allting, den hoppas allting, den uthärdar allting.
Kärleken upphör aldrig. Men profetiorna skall upphöra och tungomålstalen skall tystna och kunskapen skall förgå. Ty vi förstår till en del och profeterar till en del,
men när det fullkomliga kommer, skall det förgå som är till en del.
När jag var barn, talade jag som ett barn, tänkte jag som ett barn, och förstod jag som ett barn. Men sedan jag blivit man, har jag lagt bort det barnsliga.
Nu ser vi en gåtfull spegelbild, men då skall vi se ansikte mot ansikte. Nu förstår jag endast till en del, men då skall jag känna fullkomligt, liksom jag själv har blivit fullkomligt känd.
Nu består tron, hoppet och kärleken, dessa tre, men störst av dem är kärleken.”
(1 Kor. 13)
Mvh./“Palle´´(Paulus,Fd.Saulus)
Jag brukar tänka precis likadant! 😀 Ibland känns det tungt och frustrerande att inte veta, men oftast är det trösterikt: för hur vi människor än sätter oss över andra arter och tar vad vi behöver utan att ge mycket tillbaka, så har moder jord funnits här myyycket längre än oss och moder jord kommer finnas kvar här när vi är borta med. Det är befriande att ytligheter i det stora hela inte spelar någon roll. Jag önskar fler kunde inse det.
Jag visste ju jag kunde lita på dig, Jonna! En så fin norrskensnatt kan inte passera ofotograferat. Själv var jag ute flera gångar här i Näsåker och tittade tills kylan drev in mig . Och jag försökte fånga det himmelska ljusshow på min iPhonekamera och GoPro, men det blev endast lite grönt sudd på en helt svart bakgrund.
Din gamla Nikon D90 gör et riktigt bra jobb där!
Att man får ett filosofisk påslag som åskådare till norrsken är helt ofrånkomligt!
Tack snälla Jonna för dina fina norrskensbilder! Det är så vackert så man tappar andan! Du ÄR fantastisk!
Kram!
Vill tipsa dig om Neale Donald Walsch – samtal med Gud. Han har skrivit tre böcker som jag tycker ger en annorlunda syn och diskussion kring livet. Intressanta grejer att läsa om, även om man inte “köper” allt.
Helt Sagolika bilder!!!!!! Känner igen mig i ditt tänkande, jag tror inte att tiden existerar som en egen storhet utan är helt enkelt beroende av hur vi upplever den, om den skulle vara en konstant faktor skulle vi ju inte kunna uppleva att den står still ibland och går med raketfart andra gånger. Tid och rum är helt enkelt två faktorer som underlättar vår upplevelse av denna tredimensionella värld men vi rymmer så mkt mer och större än så. Det är spännande med existensiella och filosofiska frågor bara man inte grubblar för mycket. Känner ofta en obeskrivlig längtan till något som jag vet finns, något himmelskt vackert och underbart som finns inom oss just här och nu. I denna stund ryms evigheten.I mina dikter speglas mycket av mina funderingar i dessa frågor. Jag är övertygad om att vi är eviga varelser med oändliga möjligheter och att våra tankar påverkar vår värld mycket mer än vi anar. Spännande att få dela några funderingar med dig Jonna! Jag avslutar med en kort dikt till dig!
Just Nu
Befinner Vi Oss
På Den Eviga Dagens
Gryende Morgon
DickScott
Så vackert!
En av mina största drömmar är att få se norrsken. Vilken lyx att ha det precis utanför dörrn!
Dina tankar känner jag väldigt väl igen. För mig resulterade de bland annat i en stark kärlek till den teoretiska fysiken. Den har inte svar på alla frågor, men den presenterar teorier så galna och fantastiska att man baxnar. Det är en vetenskap som knyter ihop logik med filosofi, och ibland är logiken så vriden att man undrar om den härstammar från Underlandet.
Två böcker som du bara MÅSTE läsa är:
http://www.adlibris.com/se/bok/a-brief-history-of-time-9780857501004
http://www.bokus.com/bok/9789100102357/liftarens-guide-till-galaxen-1-5/
(börjar ganska fjantigt och sjukt roligt, och gräver djupare och mer träffsäkert i djupa filosofiska frågor ju mer man läser)
Jag är absolut för att lägga ett spirituellt filter på fysiken om man vill det (jag är rätt spirituell själv), men för ytterligare fördjupning får du vända dig till experterna inom det området:)
(För den som är intresserad:
Angående tiden så säger rådande teorier (bla Einstein står bakom) att tiden är böjbar och påverkbar precis som gravitationen. Det innebär att precis som man kan väga olika mycket på olika ställen, så kan också tiden gå olika fort på olika ställen.
Detta är något som är flerfaldigt bevisat, och som man faktiskt måste ta hänsyn till i praktiken, bland annat genom att atomuren på satelliter måste korrigeras.
Och vad gäller tidens linjära form, så tycks det vara matematiskt omöjligt för tiden att röra sig bakåt.)
Det är det som jag tror händer när man dör. Att man får svar på alla frågor. Man får veta vad allt är. Varför livet finns, och så vidare. Sedan tror jag också att man får veta varför saker och ting hänt i ens liv.
Jag brukar tänka att allt händer av en anledning. Ofta kan jag ändå se en mening med tråkiga och hemska saker som sker, men ibland förstår jag inte alls. Det låter kanske flummigt och dumt, men jag tror i alla fall att man kommer få veta allt efter man lämnar detta jordeliv. 🙂 Och att man kommer få se allt. Från det största perspektivet.
Bara kvinnfolk och stockholmare som håller på med sånt filosofiskt trams som leder raka vägen till dårhuset. Slit och släp dag ut och dag in ger god nattsömn, välgång och hälsa!
Jo, Kvinn folk, Stockholmare & Einstein bla.
kan ägna sej åt sådana spörsmål…
/B.P
Varför bekymrar man sin hjärna med frågor som man vet aldrig kommer att bli besvarade?
Vad är nyttan med det?
Hur lång är Sveriges kust? Den frågan kommer aldrig att bli exakt besvarad och det bryr jag mig inte om.
Men hur långt mitt dräneringsrör skall vara för att göra maximal nytta kan jag mäta och fixa och det är viktigt och betydelsefullt arbete för mitt liv, min kropp och min hjärna.
Hej
Din betraktelse får mig att minnas en bok jag läste för flera år sedan. Den är skriven av en norrman vid namn Jostein Gaarder. Boken heter “Sofies värld”. Den berör frågor som de du tar upp i ditt blogginlägg. Den beskrivs som en grundkurs i filosofi.
Jonna…
Det där om att tiden inte är linjär får mig att vilja tipsa dig om en sjukt bra serie, Doctor Who.
Den sträcker sig ganska långt bakåt i tiden, men börja kolla från 2005. Sedan kan man gå längre bak för att göra en nostalgitrip.
/ Mira
Så fint! 🙂
coolt
Kanske är det som i låten Rickard Wolf sjunger. “Det sitter en pojke på månen och tittar nyfiket ner”.
Har du hört talas om Attraktionslagen (the law of attraction)? Om inte, läs lite inom det området, passar nog en tänkare som dig, som även (som du skrev i ett senare inlägg) jobbar med att göra varje stund till en lycklig & viktig stund!
Du måste ha en helt otrolig natthimmel där uppe! Vill åka dit med ett teleskop och ta astro-foton på alla nebulosor, galaxer och kanske även norrsken i någon mening, man borde se verkligt långt där uppe där det inte finns ljusföroreningar i luften. Det dumma är ju att universums expansion inte kommer tillåta bilder och studier i framtiden som idag är möjliga på alla objekt i universum. De åker längre och längre ifrån varandra för att ses mindre och tillslut inget alls av. Vi lever i en guldålder med blomstrande och färgglad himmel med astronomiska upptäckter och forskning.
Norrsken på Saturnus
http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/2005/06/image/a/
Snart borde vetenskapen kunna bevisa matematiskt att andra dimensioner är sammanlänkade på något sätt, vilket har lett till själens och materians kontakt…
Du är så vis Jonna! Så många människor går runt med dessa tankar om dagarna, fast lite i smyg tror jag. Detta har jag kommit fram till genom att lyssna till hjärtat:
Om allt som finns att veta hade fått plats i våra hjärnor så skulle vi vara Gud själv. Men bara Han vet svaren på alla frågor vi har.
Om man lyssnar till hjärtat så vet man, på något barnsligt naturligt sätt att; Precis som det finns en författare bakom en bok och en konstnär bakom ett konstverk så måste det finnas en Skapare bakom allt vackert och majestätiskt på den här jorden.
Jag sökte meningen med livet konstant innan jag kapitulerade för Guds kärlek.
Jesus säger i Johannesevangeliet 14:6:
“Jag är VÄGEN, SANNINGEN och LIVET, ingen kommer till fadern utom genom mig”.
kram!
Och detta har du läst i en bok författad av människor som du och jag, och detta tror du på?
Vår ursprungliga Asatro och den forna hedna seden ligger mycket närmre vårt nordiska kynne och vår naturdyrkan. Tycker jag.
Åååå vad jag saknar Norrskenet i norr nu. Har släkten i Luleå. 🙂
Inte bara på Jorden.
http://www.youtube.com/watch?v=7AmyfuJDMlY
Från ISS
https://twitter.com/AstroIllini/status/388063681705017344/photo/1/large