När solen tittade fram idag släppte jag allt och gick ut med kameran en stund. För att komma ur den här mörka novemberdimman som jag befunnit mig i de senaste veckorna så vet jag att jag måste ta tillvara på varje stund av sol och fint väder. Om det är något som verkligen får mig att må riktigt bra, och som ger mig energi, så är det att vara ute i skogen och se solen strilas mellan de tunga granarna. Om så bara för en timme.
Tror aldrig tidigare jag upplevt november så tung förut. Men jag har nog heller aldrig upplevt en sådan mörk och regnig november innan heller. Inte sedan jag flyttade hit. Senaste månaden har jag nog inte ens sett solen i tre timmar sammanlagt. Det hade nog känts bättre om det i alla fall hade varit snö och vintrigt landskap. Och så vill jag inte låta vädret ha en sådan otrolig makt över hur jag mår, men fasen också, det har verkligen lyckats vrida ur mig som en trasa. Jag känner mig stundtals helt tom, och så fruktansvärt trött. Samtidigt som jag inte vill något annat än att känna mig pigg igen. Jag har så mycket jag vill göra, men vädret har satt stopp för så många projekt redan, och gnistan försvinner. Helst vill jag bara lägga mig under en gran och sova 🙂
Men det känns skönt att skriva av mig lite, även om jag ju skrivit om detta några gånger den här månaden. Inombords vet jag att det snart kommer gå över. Det är en naturlig cykel, precis som allt annat. Bara en mycket tyngre och längre sådan än vad jag tidigare varit med om. Jag försöker ändå göra det bästa av varje dag och hålla igång. Och just denna dagen känns så mycket bättre, på grund av den fina stunden ute i skogen.
Och tanken på att det faktiskt är sista november idag gör att det känns ännu lite lättare. Inte för att det borde spela någon roll, men jag har alltid tyckt att december bär något mysigt magiskt över sig. Jag älskar december. Om det är riktigt mycket snö och vinterkänsla såklart. Så i morgon kommer det nog kännas lite lättare att kliva upp.
Den här donnan mötte mig när jag kom hem idag. Mina älskade Nayeli. Solen var på väg ned igen och lyste så mjukt upp hennes tjocka vinterpäls. Hon ser så kraftfull ut nu. Som en stark vikingakvinna iklädd en björnpäls och med en blick som visar att hon inte låter sig påverkas av något. Inte ens det dåliga vädret. Hon får bli min inspiration idag.
Och ni. Tack för att ni finns. Snart kommer nog den där dagen när jag känner lite jävlar anamma igen och då ska det fasiken bli fart på mig igen. Men just nu, får jag nog bara omfamna den här trötta perioden och låta energin komma tillbaks naturligt. Allt ordnar sig alltid.
Kram på er ♥
Åh, jag har haft preciiis samma grej i november. Det har varit väldigt energilöst och jag har varit trött hela dagarna. Vad “skönt” att det inte bara är jag för jag började fundera på om jag skulle göra en fullständig läkarkontroll typ. Jag tror att det också kan förvärras av att man jobbar hemma ensam på dagarna (det gör jag oxå) och inte får det där påslaget som kollegor och vänhäng kan ge. Sen har jag blivit väldigt påverkad av allt i omvärlden också, vilket såklart inte hjälpt.
Nu ser jag fram emot ett alltigenom mysigt december, med snö, pyssel och annat man blir glad av. Och massor av fotoäventyr!
Hoppas att det vänder för dig men det är ju helt okej att få vara lite ur slag också. Snart vänder ljuset tillbaks och vi ska vakna igen!
Hösten har i sanning varit tung. Jag har gått deltidssjukskriven sedan slutet på oktober. Mycket pga stress och lite andra saker också, och vädret har inte direkt varit till stor hjälp för att få det att lossna. Jag sitter och försöker ta mig kraft att börja söka mig till ett nytt jobb, då jag varit där jag är nu i snart 8 år. Dags för en förändring!
Men det är som någon skrev som kommentar på facebook, du har haft väldigt många projekt under sommaren och tidiga hösten. Inte konstigt att du är trött. Du har fått till riktigt härliga bilder från dagen. Hoppas piggheten- och snön – kommer till dig snart.
Kramar
Kanske är det så att du jobbat så mycket att kroppen faktiskt behöver återhämtningen och nedvarvningen. Kanske är det därför det är en tyngre november än vanligt. Kanske du behöver lyssna på din kropp. Att prestera så mycket som du gjort tär på krafterna även om det är roligt.
Fina foton!
Jag har också känt att det varit extra tungt i november i år. Brukar alltid må som sämst och vara som tröttast den här tiden på året. Du får se till att ta hand om dig, vila och gör sånt som du får energi av och mår bra av. Det är okej att inte alltid vara på topp.
Tack för att du delar med dig så fint av både tungt och lätt, av livets berg och dalar. Jag kam bara instämma i din beskrivning av detta årets November. Tycker det påmint mycket om ett vakum, som en tomhet utan riktning. Men ingenting varar för evigt, och som tur är inte heller November 😉
Kram till dig fina Jonna <3 Vi är många som längtar efter att känna mer "luft under vingarna" igen. Tillsammans är vi starka. Håll ut! ?
Jag var också ute i skogen idag, när solen sken för första gången på mycket länge.
Åh, vad solen betyder mycket…bara några solstrålar genom
granarna får livskraften att sakta återvända igen.
Jag stog uppe på ett berg och lät solen skina in i mitt ansikte…helt underbart♥.
När jag kom hem så dansade jag, med fullt av levande ljus i rummet♥.
Hoppas också på en ljusare december, så man orkar leva!
Have you heard about the SAD (Seasonal Affective Dosorder) lights to buy? That’s what they are called though I’m not keen on the label they give. You can turn it on and sit with it in front of you while you work. It’s artificial light most closely mimicking sunlight and some people say it really helps them. Xoxo. Good luck!
Tänkte precis lite i samma bana – imorgon är det ju SLUUUT på november, så håll uuuut!! Snart vänder det!! 🙂
Här har varit väldigt mycket sol faktiskt..Men personligen tycker jag inte det är så mysigt med sol när det i övrigt inte är så vackert ute. Det är som om det “fula” bara förstärks och syns ännu mer….(om du förstår hur jag menar). För att inte tala om inomhus – varenda litet dammkorn (eller skvätt färg i köket/ateljen)syns med oönskad tydlighet!
Men idag har jag “halv-storstädat” (och det var din förtjänst – blev så inspirerad av din städvideo! 😀 <3 ), och nu har jag äntligen "adventat" också! Blev ju ingen i söndags pga sträckning/nackspärr, PLUS att jag tyckte det kändes så fasligt TIDIGT!! Men imorgon är det ju december, och för mig är det DÅ julstämningen är välkommen att klampa in!! 😀
Så nu hänger adventsstjärnan här, och min lite ovanliga adventsljusstake är på plats…Det brinner värmeljus i hela lägenheten och jag har varit och handlat glögg, pepparkakor, saffransgifflar och ädelost. Så ikväll blir det RIKTIGT adventsmys till "Bonde söker fru"! 😀 <3
Jag tror inte det är så konstigt att du denna höst/vinter känner lite extra trötthet med tanke på hur intensiv period du hade i september…!! Du BEHÖVER säkert vila och bara "drälla omkring"…, och göra ingenting ett tag! Sedan tror jag inspirationen smyger sig på igen. Men den kommer nog inte förräns du är redo, och "färdigdrälld"…;)
Kraam finaste du! <3
Ps. Nayeli är ju bara såååå fin!!! <3 <3 <3
Känner exakt som du nu, bor ju inte allt för långt ifrån dig så vi har nog haft rätt liknande väder. Grått, tungt och blött. Jag dras med också mot min vilja. Känner varken lust eller inspiration. Vill ha sol, ljus och snötunga granar. Jag hoppas verkligen december för med sig sin vintermagi <3
Hej Jonna!
Jag ska trösta Dig lite genom att berätta att det absolut inte är ett dugg konstigt att känna sig fullständigt genomtrött den här årstiden. Vi har ju inget som helst ljus utan sömnhormonet melatonin strömmar genom våra kroppar av det ständiga mörkret och då blir vi TRÖTTA ända in i märgen. Jag brukar låta mig själv få en middagslur om dagarna nu när det är så mörkt och det lindrar. När vi kommit in i januari kommer ljuset långsamt tillbaka igen och innan dess, tänd levande ljus och gör det mysigt och försök skämma bort Dig själv med sådant Du tycker väldigt mycket om. Man måste vara extra snäll mot sig själv när man känner sig down. Önskar Dig lycka till och tack för vackra bilder som ger sådan inspiration!
Hej tråkigt att du känner dig hängig hoppas du blir bättre snart.
Det växer blommor där du går,dom läker alla sår.
Av tusen stjärnor däruppe i skyn vill du endast se en.
Han kommer ikväll det är Johan din käraste vän.
pigga upp dej kram från mej.
Vädret kan verkligen påverka; när det knappt är snö, ngr pluss grader och grått! Inte ens naturen ser så vidare vacker ut då. Jämfört med om det är minusgrader och snö! Det är också viktigt att lyssna på kroppens och hjärnans signaler när den behöver mer lugn och vila. Med tanke på att du har ett kreativt yrke så kan inspirationen och idéerna bli stundtals så intensiva, och då är det bara att jobba på. Men tidvis och regelbundet behövs också ett lugnare tempo, vila och eftertanke utan att prestera. Försök hitta en balans mellan det. För övrigt är du så otroligt duktig och begåvad, låt kreativiteten flöda, låt ingenting stoppa det! Din katt ät jättefin! Jag har också en katt som är blandras mellan norsk skogskatt och bondkatt, (påminner lite om lo-katten) och hon är hittekatt ifrån Norrlandsskogarna. Hon och två av hennes syskon överlevde två kalla och regniga dygn en bit in i skogen. Från början var de 5 ungar och kattmamman då en familj hade sett dem, men bara åkt förbi med bilen på skogsvägen. Någonting har ju hänt dessa två dygn då en annan kvinna hämtade de 3 som var kvar, kan bara fantisera fasansfulla scener med rovdjur och fåglar som kanske plockat en efter en av ungarna! Så hon är verkligen en “överlevare och krigare” min fina katt! Hon ger mej styrka och mod! När jag ser på henne vet jag hur jag själv mår; hon speglar mitt sinnestillstånd så bra och spänner ögonen i mej “talar om och påminner mej” när jag springer förbi mej själv.
Jag förstår dig. Snön behövs för att lysa upp mörkret. Själv blev jag väldigt uppiggad av snöovädret här i Stockholm för tre veckor sen, trots alla problem det förde med sig. Men nu får ni ju i alla fall sol i Grundtjärn i några dagar enligt SMHI och till helgen ska det bli jättekallt uppe hos er. Då kanske du kan åka skridskor ?
Big Hugs to you Jonna, sending love <3
Tänk efter vad du hunnit med i år! Du har all rätt att vara “icke produktiv” en tid. Sätt dig ner och gå tillbaka till din resa i USA, dina dagar i Lappland , ditt Stockholmsbesök , midsommardagar, kulning . Så mycket du gjort. Och så många du gläder med din blogg………………själv blir jag deppig när jag fått i mig något med gluten.
Kram
Det är mörkt mörkt men mysigt med alla tända ljus,,Lilla kissebabysen spinner som en moppe o biter mig i näsan,,Snart tindrar nog stjärnorna i Grundtjärn igen 🙂
Du är inte ensam om att vara trött. Det känns som om det inte spelar någon roll om jag sover mycket eller lite. Jag är lika förbaskat trött ändå! Det är nog bara att finna sig i att vädret och den mörka årstiden påverkar oss. Tror inte det blir svårt att somna nu. 😀
Stor kram!
Vi är alla unika
Med olika färg, form
och storlek på U ett
Så även om det är en
naturlig cykel.
Är det bara naturligt
att det känns tungt
att cykla i dimma, regn,
mörker och trötthet.
När ditt U
Har upplevt cykelturer
där ditt kreativa flöde
har fått den brantaste
uppförsbacke.
Att bli till den vackraste
utförsbacke.
När ditt U
Har upplevt känslan
Att i bild få fånga känslan
Som får dig att skratta,
klappa händer och skutta
runt i ren glädje.
När mitt U
Försöker hitta orden
Som fångar känslan
Som du behöver
Vilka ord?
För ditt U
ÄR UNIKT
Kram
❤
Know how you feel. Finally had a lovely sunny warm day in Michigan. Dropped everything and went for a walk in the woods with my husband. Felt recharged.
Känner igen mig såå mycket i det du skriver. November har verkligen varit en trötthetens månad även hos mig. Ändå så tyckte jag att jag var väl förberedd på vad som skulle komma. Men det är väl bara att härda ut och invänta den riktiga vintern så kanske det vänder tillslut!
Det var någon November månad då hade vi sammanlagt bara 1 timmas sol under hela månaden 🙁 Men jag hoppas att vi får en snöig men solig December 😀
Åh fina Jonna! Måste fråga vart du fått tag på tröjan du har ovan på bilderna? (den gråa) kram <3 Fylls alltid av inspo och energi från din blogg! <3
Jonna, Vilken grej du har gjort. Det är nog många människor som sitter i sina lägenheter i landet och försöker samla mod och göra det du gjort. Hittade nyligen din blogg och i ärlighetensnamn har jag aldrig tidigare läst eller varit inne på en blogg. Men wow! Det du har tagit dig mod till att göra är något jag alltid har drömt om. För ett par år sedan blev jag allvarligt sjuk i cancer vilket jag otroligt nog överlevde. Där och då fick jag en ny syn på livet. Från fest och populäritet till letandet efter lugn och harmoni i livet. Stillheten i en stuga i skogen känns helt rätt. Spela sällskapsspel, måla och läsa framför brasan. Idag lever jag i Malmö tillsammans med min gravida sambo samt våran lilla hund. Ett liv jag älskar men jag känner att det hela tiden är något i mig som saknas. Att läsa din blogg och följa dig fyller den delen av mig som känns tom trots att jag är omgiven av familj och vänner i massor.