Ett nytt ljus

Jag fick en pannlampa, som lyser så starkt att jag nästan trodde att jag omedvetet skulle råka kontakta utomjordingar från yttre rymden när jag tidigt, tidigt i morse var ute och hämtade ved och tittade på den nästan rysligt klara stjärnhimlen. Nu kommer jag aldrig famla runt i mörkret längre, och slipper använda mobilens inbyggda lampa och tappa den hundra gånger om när jag hämtar ved.
010402En vacker stund mitt emellan natt och morgon, under miljoner blinkande stjärnor. Hunden Danny, som ni kommer få veta lite mer om senare, gjorde mig sällskap och satt tätt intill mig och värmde mina händer, medan Nanook sprang omkring i snön längre bort och lekte med ett vedträd. Jag log för mig själv  när jag tittade upp mot alla stjärnor. Trots att det ofta är stjärnklart kan stjärnhimlen skilja sig så mycket från gång till gång. Ibland är den sådär extra klar, utan det minsta dis, vilket gör att man nästan tappar andan när man ser den. Önskar jag kunnat ta er dit denna morgon så ni fick uppleva det på riktigt. Känslan att sitta där i snön och blicka upp mot det oändliga… ♥

FacebookTwitter

En positiv förändring

Nu är äntligen min nya ytterdörr på plats, och det blev så himla bra! Det känns som hela huset fick ett lyft på grund av den nya dörren. Jag går in i hallen hela tiden bara för att titta och varje gång så kan jag inte sluta le. Det känns som att gå in i ett ”riktigt hus” nu. En rejäl dörr som dessutom är så vacker och som släpper in ljus i min annars så mörka hall.

Jag är så himla glad att detta blev gjort. Jag tvekade först och tänkte stå ut med den gamla dörren som inte gick att stänga eftersom det ändå är en relativt stor kostnad att byta ytterdörr. Det var ju inget planerat att dörren skulle gå sönder och kanske inte något som är så himla kul att behöva göra precis när det nya året börjar. Men nu när det är gjort känns det så himla värt det. Det behövdes verkligen göras och jag mår så bra och känner mig så trygg av tanken på att jag har en rejäl ytterdörr som jag kan stänga och låsa precis som jag vill, och som dessutom är tät och inte bjuder in all kyla som den förra dörren gjorde.

020307020304Hallen blev mycket ljusare än innan tack vare den vita dörren. I framtiden skulle jag gärna vilja måla trappan vit också, och byta ut den gamla golvmattan i hallen mot trägolv. Men jag är så nöjd nu så det är inget jag brådskar med.
20305 020306Jag ser dörren som en symbol för en ny början. Nu jädrar ska det banne mig flöda in lite ny energi så det bara ryker om det!

FacebookTwitter

Nu ska jag förverkliga en dröm

Som alltid när ett nytt år börjar så brukar jag ha några mål, förändringar eller drömmar som jag önskar uppfylla under året. Något av det som jag sett fram emot allra mest med 2016 är att jag det här året äntligen ska satsa mer på målandet. Det är något jag drömt om i flera år egentligen. Det har legat under ytan och velat bubbla till liv men på grund av tidsbrist och felprioriteringar så har jag aldrig satt igång med att måla på det sättet som jag egentligen vill. De som följt bloggen länge vet ju säkert att jag målar då och då, men det är något som jag bara kunnat göra de få kvällar då jag känner att allt annat är gjort. Det är som om jag inte kan måla om jag har annat runt omkring mig som stör. Jag måste nästan känna en sådan där ouppnåelig frid inombords för att jag ska kunna ta tag i penslarna. Och de flesta känner nog igen sig i att det är väldig sällan sådana stunder kommer.
010206
Men de senaste månaderna är det nästan som om jag törstat efter färg. Och jag har haft en oförklarlig längtan till att börja måla mer på riktigt. I september fick jag några slantar över och köpte nya färger och sedan dess har jag liksom inväntat att saker och ting ska lugna ner sig lite så jag kan sätta igång. Men då skulle jag fått vänta tills jag är 100 år. Så nu en natt i januari kände jag att den enda rätta stunden att börja är NU. Och det var även då jag insåg att jag inte behöver känna det där lugnet innan. För det kommer av sig själv när jag börjar måla. Få saker gör mig så harmoniskt som när jag målar. Det är ungefär som att vara i skogen. Det spelar ingen roll om man har mycket att tänka på eller känner sig stressad innan. Men när man väl går in i skogen så är det som att för varje andetag man tar så infinner sig ett lugn. En balans. Och precis så känner jag av att få vara inne i ateljén bland alla färger.
013005
Så nu har jag äntligen kommit igång med målandet och spenderar kvällar och nätter i ateljén så fort jag får tid. Jag har påbörjat en kollektion som ska heta ”Songs of the the winternights” och som kommer vara abstrakta tavlor som jag målat med inspiration från vinternätterna. Som jag skrivit innan så ligger det något alldeles magiskt i luften över de kyliga, stjärnklara nätterna med norrsken och rimfrost. Jag har alltid känt något sagolikt över det, som jag försökt spegla i mina foton också.
Och hela grejen med kollektionen är att jag ska måla dom under vinternätterna med norrskenet som dansar över snötyngda granar utanför fönstret i ateljén. Jag vill känna den känslan när jag målar så att magin liksom ska färga av sig på canvasduken. Så man kan väl säga att jag har drygt en månad till på mig innan vintern övergår till vårvinter.
010205
Min dröm i flera år har varit att jag någon gång ska få ställa ut mina målade tavlor i ett riktigt galleri. Helst en solo-utställning, så jag får allt utrymme för mig själv att skapa den där känslan precis som jag vill. Och nu när jag påbörjat en kollektion så känns det som den drömmen blivit allt starkare. Nu kan jag föreställa mig hur det skulle kunna se ut. Jag kan se framför mig hur det skulle vara på vernissagen.
Även om det på ett sätt borde vara helt omöjligt att drömmen om en soloutställning skulle slå in när man precis påbörjat sin första riktiga kollektion, så kommer jag ändå inte tänka att det är omöjligt. Det känns som det pirrar i magen av glädje när jag tänker på det. Som om det är en dröm jag kan förverkliga om jag verkligen vill det tillräckligt mycket.

013006Jag känner sådan glädje varje gång jag tänker på att måla nu. Förut kändes det som jag mådde dåligt varje gång jag tänkte på det, för det var något jag längtade efter men inte riktigt hade. Nu när jag kommit igång så ger det mig en kick varje gång jag tänker på att jag snart kommer vara inne i ateljén igen med en kopp kaffe, bra musik och vinternatten som sällskap.
013008013007013009

FacebookTwitter

Om tårar, bullar och livsenergi

Vissa kanske la märke till att min blogg legat nere sedan igår. I alla fall för vissa. Min domän fördes över till mitt nya webbhotell igår och det blev väl något strul med det som gjorde att det ännu inte uppdaterats för vissa. Jag fick precis igång min blogg igen när jag startade om routern nyss. När supportern sa att det kunde ta upp till två dygn kändes det som all min ”nystarts-energi” försvann i en enda suck. ”Inte två dygn till…det går inte” tänkte jag för mig själv. Dfter serverkraschen förra veckan kändes det just i den stunden som om jag var tillbaks i januaris motgångar igen.
Jag bara satt och stirrade på skärmen och kände mig alldeles tom. Sen stängde jag ner datorn, gick raka vägen upp i sängen och somnade med kläderna på. Vaknade inte en enda gång förrän 6 i morse när klockan ringde.

020201
Då kändes allt lite bättre. Senare på morgonen fick jag igång bloggen igen och sedan kom MW Bygg hit, snickarna som ska sätta in min nya ytterdörr. Och strax efter det kom min mamma hit med ett paket kaffe (som jag hade slut på!) och en påse med 10 (tio!!!!) kanelbullar! Jag vet inte vad som hände, men när jag fick syn på alla bullarna där i påsen så blev jag så glad att jag började gråta haha. Jag skrattade och grät i några sekunder samtidigt, och jag kände mig så himla löjlig. Om jag hade varit själv hade jag vågat gråta ut ännu mer haha. Det kändes som hela min kropp ville det. Jag känner nästan hur gråten kommer nu när jag skriver om det hahaha. (Herregud…)

020202
Mamma skrattade och jag berättade att det var precis samma sorts känsla av glädjegråt som när jag vandrade 11 mil i fjällen och kom fram till en station där vi fick pannkakor. Jag hade så ont i fötterna och var så obeskrivligt trött i hela kroppen. Jag trodde vi bara skulle få en pannkaka var, men tanten som serverade frågade ”Hur många pannkakor vill du ha?”. Förvånat frågar jag ”Va? Får man inte bara ta en?”, och tanten svarar med ett varmt leende, ”Du får ta hur många du vill”. Varpå jag börjar gråta för det blev så mycket känslor haha. En känsla av tröst på något vis. Som en varm stor famn som bara säger ”Allt ordnar sig vännen, här får du massor med bullar och pannkakor så länge”.

Japp, så stabil är jag just nu. Gråta för en påse med bullar. Men nu känns allt så himla bra och jag sitter här vid mitt skrivbord med en bulle och en kopp kaffe och utifrån hallen hör jag hur snickarna håller på att sätta in min nya dörr. Jag tror den där dörren kommer förändra hela mitt liv. På riktigt.

020205
020203
Jag fick ett jättefint och intressant mail från en kvinna som är Feng Shui konsult, och hon berättade om hur viktig just ytterdörren är i vårt hem. Det är där livsenergin chi ska kunna flöda in på ett behagligt sätt, utan hinder. Därför är just entrén till vårt hus och dörren bland det viktigaste vi har i vårt hem. Och har man då t.ex en trög ytterdörr så kan det stoppa ett flöde och få saker att tyckas gå trögt i ens liv. Och har man en dörr som inte går att öppna eller stänga alls så kan det ge sig uttryck i att man fastnar och inte tycks kunna komma framåt.

Jag anar att det säkert kan låta flummigt i vissas öron, och det gör inget om ni tycker det. Men själv har jag läst en bok om just Feng Shui en gång och det är inte klokt vad jag känner att det finns mycket visdom att hämta där. Det handlar ju om hur våra hem kan inredas på ett sätt som gör att vi mår bra och där energin kan flöda fritt. Jag är väldigt känsligt för sådant och tänker ibland enligt det jag lärt mig från boken och har tänkt på min dörr många gånger eftersom jag läst om hur viktig ingången är i vårt hem.

Så ja, nu när en ny fin dörr sätts in så är jag säker på att det kommer kännas så mycket bättre här hemma. En dörr som inte låser in mig och som går att stänga, och som håller inne i värmen i huset. Och en ny nyckel. Åhhh ♥

Nayeli undrar vad det är som händer här hemma.

Nayeli undrar vad det är som händer här hemma.

Nanook ligger ofta under skrivbordet och värmer fötterna medan jag sitter och skriver. Precis som han gör just nu.

Nanook ligger ofta under skrivbordet och värmer fötterna medan jag sitter och skriver. Precis som han gör just nu.

Nu ska jag dricka upp kaffet och gå och kolla hur det går för snickarna med dörren. Kan knappt förstå att jag i kväll kommer ha en riktig dörr att gå ut och in genom. Åh, spännande! Ska självklart ta lite bilder sedan när det är klart så ni får se när den är på plats! Önskar er en underbar tisdag. Kram på er ♥

FacebookTwitter

En magisk morgonstund

Det är måndag morgon och jag vaknade många timmar innan solen. I skrivande stund har gryningsljuset just börjat skina på himlen samtidigt som månen lyser starkt. Det är -18 grader ute men här inne i köket brinner elden sedan länge och sprider mysig värme. Få saker är så stillsamma som riktigt tidiga morgnar. Det känns som tiden just då går mycket långsammare. Några gånger denna morgonen har jag funderat på om jag ska gå och lägga mig en stund till men så ville jag inte gå miste den här stunden.

Att få börja den här första morgonen i februari med att sitta framför kaminen länge och bara titta in i elden är precis vad jag behövde. Nu väntar en spännande dag ♥

Önskar er en underbar måndag! Kram på er!

Min morgon framför elden, långt innan solen gått upp.

Min morgon framför elden, långt innan solen gått upp.

Det har varit norrsken ute hela natten, fram till morgonen då de började ljusna.

Det har varit norrsken ute hela natten, fram till morgonen då de började ljusna.

 

FacebookTwitter

Redo för en ny tid

Helgen går mot sitt slut men det känns så bra att få börja på en ny månad i morgon. Januari har varit en turbulent tid och jag ser fram emot februari som jag tror kommer bjuda på mycket bättre händelser än vad januari gjorde. Eller, jag ska se till att det blir så! Jag skrev ju så mycket om en nystart där i början av januari men jag känner att mitt nya år på sätt och vis börjar nu.

I helgen har jag ägnat mycket tid åt pappersarbete och momsredovisning. Fruktansvärt tråkiga saker helt enkelt, men samtidigt är jag så otroligt tacksam att min mamma ägnat sin helg åt att hjälpa mig med det så att jag slipper ha det hängande över mig i morgon när en ny månad sätter fart. Det kommer kännas skönt att vakna upp i morgon bitti och känna att jag kommit ikapp med saker och ting. Det var allt för längesedan jag kände så. Nu är jag redo för en ny tid.

Vill passa på att tacka igen för allt engagemang i tidigare inlägg. Ni är helt fantastiska som tar er tid till att skriva. Att gå in och läsa era kommentarer är en av dagens höjdpunkter ♥ Så tack för att ni delar med er så mycket!

Hoppas ni haft en jättefin helg allihopa, och ha nu en mysig söndagkväll! Det ska jag också ha : )

jonna jinton - vinterskog
Jag ägnade väldigt mycket tid i skogen under de dagar när jag hade så mycket tekniska problem med servern och bloggen förra veckan. Det var mitt sätt att stänga av från den oron som det gav mig. Finns ingen plats som jag upplever så helande som just skogen, och olika platser i naturen. Det känns som för varje andetag jag tar så andas jag in ett lugn. Jag är väldigt tacksam som har skogen precis utanför dörren. Det är som att att ha en stor, trygg famn att springa till när man behöver lite extra stöd.
013117Vyn över en myr, i januari.
013119Samma myr en dimmig kväll i juli. Åh, något pirrade i min mage nu när jag precis insåg att det kommer en vår till. En sommar till och med. Jag bara älskar alla årstidernas kontrast. Alla skiftningar i färger, dofter, luftfuktighet, ljud. Som att ständigt uppleva nya dimensioner av vår jord.
013116013118

FacebookTwitter

Att sväva någonstans mitt emellan

012910
Åh vet ni vad jag egentligen är riktigt dålig på? Att argumentera. Jag tror jag skrivit om det lite tidigare, om varför jag ganska sällan gör ”debatt-blogginlägg” eller ger mig in i heta diskussioner. Det är för att jag ofta tycker det är väldigt svårt att välja en enda sida och gå all-in på den. Jag kan tycka något väldigt stark men sedan kommer någon annan in med en smart synvinkel som får mig att tänka på ett annat sätt, och sedan en annan som visar upp ännu ett perspektiv.

Så i diskussioner så brukar jag vara väldigt lätt att påverka. Inte så att jag ger upp det jag tänker och känner, men jag tycker ofta att det finns så många bra synvinklar, och jag brukar inte vara den som stänger ute andra sätt att tänka på. Jag tycker om att försöka förstå andra också. Och tillslut känner jag mig vilsen eftersom jag tycker att det finns något bra i det som alla säger. Det är som i politiken. Jag tycker inte det finns ett enda parti som har allt. Ena stunden kan jag tycka att ett parti säger något som låter jättebra, och i nästa sekund säger något annat parti något som jag kan hålla med om. Det är så med mycket i mitt liv. Jag har alltid haft svårt att liksom välja en enda sida. Samma med religion. Jag kan nog hitta något fint med alla religioner som jag kan tycka om, men jag skulle aldrig kunna ”välja” en religion som jag resten av mitt liv skulle kunna tro på.

Det funkar bra, men ibland känner jag mig lite vilsen när det gäller vissa diskussioner. Som den jag startade idag angående mjölkbönder och gårdar som läggs ned. Jag vart lite chockad över responsen eftersom 90% av mailen och kommentarerna som trillade in efter det handlade om en helt annan synvinkel vad gäller djurens välbefinnande och de mer negativa aspekterna av bondgårdar. Och grejen men den responsen är att jag även kan finna viss förståelse i det också. Det är en del tankar som jag själv brukar tänka. Samtidigt som jag blir jätteledsen när våra mjölkbönder måste lägga ned sina gårdar. Oavsett så tror jag starkt på att ingenting blir bättre av att våra svenska gårdar läggs ned, eftersom det endast kommer innebära mer importerat från utlandet. Men sen finns det ju alltid helt andra synvinklar att se på det också. Det är ju det som är jobbigt, hur ska man kunna ta ställning till precis alla perspektiv? Jag förstår inte hur så många verkar ha så lätt för att tro stenhårt på en sak och hitta tusen bra argument till varför, utan att färgas av andra sätt att se saken på.

Sen är det väl kanske också för att i grund och botten så vill vi alla samma sak. Ingen vill att djur ska fara illa. Ingen vill att vi ska importera mjölk och kött från utlandet. Ingen vill att mjölkbönderna ska hamna i ekonomisk kris och slita sönder sig.
Alla vill att alla ska må bra. Bara på olika sätt. Med eller utan mjölk. 

Jag brukar ofta må lite smått dåligt efter att jag gett mig in i en diskussion eftersom jag just känner den där vilsenheten och tar åt mig ganska hårt av kritik eller argument. Så kände jag lite tidigare idag. Jag vart nästan lite ledsen, eftersom det känns som vilket håll man än går åt så drabbas några av det på ett negativt sätt. Ingen sida känns 100% rätt och då blir det att man fastnar i mitten någonstans. Då känns det som jag tycker det känns bättre att bara öppna upp sinnena, lyssna och ta in det som folk skriver och säger. Skapa sig förståelse för allas synpunkter och inte stänga dörrar till olika sätt att se på saken. Och kanske går det senare att skapa sig en starkare uppfattning om vad som känns rätt för en själv. Det är väl ändå det som kanske i slutändan är bra med inlägg som dessa. Även om jag inte alltid tycker om att ge mig in i stormen sådär så hoppas och tror jag att vi kan sprida kunskap och förståelse till varandra genom att diskutera.

Nu får det allt vara slut-babblat för idag : ) Det är fredag kväll och jag tror jag ska ge mig ut med kameran istället och göra det som jag känner mig bra på. Önskar er alla en underbar helg. Tack för att ni är så engagerade och för att ni tar er tid till att dela med er av era tankar kring olika saker. Oavsett åsikter så är det alltid lika intressant att läsa ♥

Förresten, igår natt när jag var ute och fotade stjärnhimlen så fick jag två olika stjärnfall på bild! Det har aldrig hänt tidigare. Så jag tror nog att det är ett tecken på något bra. Eller vad tror ni ? :)

012908

Önska er något <3

Önska er något <3

FacebookTwitter

Nu måste det till en förändring

Nog för att jag känt mig sådär extra känslig sista tiden och lätt blivit berörd av olika saker, negativa som positiva. Men när jag nyligen öppnade datorn för att sätta igång med dagens arbete och möttes av en tråkig nyhet så bara brast det. Tårarna rann och jag kände mig så himla ledsen över hur samhället ser ut idag och att de bara tycks gå utför.

012902

Vissa av er kanske sett TV-programmet ”Unga bönder” och följt Paulina och Charlie West som driver en mjölkggård här uppe i Höga Kusten. Jag har följt dom lite här och där och för ett år sedan fick de en liten bebis. Det kändes så hoppfullt med två unga människor som satsar på bondelivet. Men idag kom den tråkiga nyheten att de måste lägga ned mjölkggården, på grund av de fruktansvärt låga mjölkpriserna och för de dåliga arbetsvillkoren. Ni kan läsa reportaget HÄR , och Paulinas eget blogginlägg om beslutet HÄR. De höll båda på att gå in i väggen och jobbade mer än vad någon människa någonsin borde behöva göra för att få det att gå runt. Det är ett stort beslut de har tagit och jag är på det sättet glad att de förhoppningsvis kan få en lugnare tillvaro nu. Men deras dröm om en mjölkgård gick i kras.

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Det gör mig så fruktansvärt ont att det ska behöva vara såhär. De läggs ned mjölkgårdar hela tiden nu, för våra svenska bönder kämpar och sliter och får ingenting över. Jag förstår inte vad som är problemet? Varför gör inte regeringen någonting? Varför höjer de inte priset på mjölken? Alla jag pratat med skulle utan tvekan tänka sig att betala mer för mjölken.

Jag skulle mer än gärna betala det dubbla bara för att vara säker på att mjölken jag dricker kommer från en svensk gård där djuren behandlas väl, OCH där våra kära bönder slipper slita ont, jobba 15-20 timmar per dag och ändå oroa sig för inkomsten nästa månad. Det här kan väl för sjutton inte vara Sverige idag? 

Vad kan vi göra? Något måste väl vi svenska folket kunna göra. Jag vet att jag inte är ensam om att vilja förändra detta. Varför ska acceptera att det importeras billig mjölk från andra länder när vi kan köpa svenskt och närproducerat, och se till att våra bondgårdar runt om i landet får växa och frodas istället för att läggas ned.

För att ändå få ett positivt avslut på det här inlägget vill jag dela en liten video som mjölkboden Elin Svärdh la ut här om dagen, och som fick viral succé! Den har fått 350 000 visningar på facebook och spridits runt om i hela landet. En kort, vacker film av glada kor som springer och hoppar ute i kylan, och som visar vikten av att köpa svenskt. Det gör mig nästan tårögd, fast på ett bra sätt denna gång, att det är så många där ute som ville dela den och föra budskapet vidare. För att en förändring ska ske tror jag att det behövs en känsla av hopp någonstans. Av en ljuspunkt att sikta mot. Och det tycker jag att den här lilla filmen ger.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

012903

FacebookTwitter

En ögonöppnare

Vill verkligen tacka för den fina responsen och engagemanget på inlägget jag skrev igår om att våga sätta värde på det man gör. Jag kommer svara lite på kommentarerna senare. Men tänkte bara att jag ville tipsa om ett jättebra blogginlägg som handlar om just att sätta rätt pris på det man gör, som många av er tipsade mig om igår! Är jätteglad att ni länkande till detta.
Det är Pia som driver bloggen Kammerbornia som skrivit ett inlägg ( HÄR ) om vilket pris ett par vantar som hon stickat egentligen borde ha om man ska gå efter samma regler vad gäller prissättning av många andra jobb. Tro mig, det där inlägget sätter verkligen perspektiv. Det får en att tänka efter rejält. Hoppas ni som inte läst det tar er lite tid till att göra det : )

Jag blir väldigt berörd av det eftersom jag själv sysslat med just hantverk förut, när jag höll på med silversmide. Inte konstigt att det kändes trögt när man lagt 8 timmar på att smida ett silverarmband som man sedan säljer för 500 kr. Om man ska räkna tidsmässigt så går jag minus på mitt jobb, inte bara på ett sätt. Men det blir svårt att konkurrera prismässigt med stora företag som pumpar ut silversmycken gjorda i färdiga formar. Det gör mig ledsen och upprörd att det ska vara så otroligt svårt att leva på sitt hantverk idag, eftersom fabrikerna och industrierna tar över. Det finns ingen som kan sätta ett värdigt pris på sitt hantverk, hur vackert det än är, och det tycker jag är sorgligt. Det gör att allt fler hantverkare av olika slag lägger ned sin verksamhet, och allt eftersom åren går faller mycket i glömska. Jag önskar att det fanns något sätt att vända på denna onda spiral.

Men på det sättet älskar jag internet och bloggvärlden, där vi kan dela med oss av tankar och erfarenheter och liksom öppna upp ögonen på varandra och till och med stötta varandra att våga sätta mer värde på det man gör. Det har definitivt hjälp mig jättemycket! Och det är jag evigt tacksam för ♥

Starka tillsammans :)

Starka tillsammans :)

FacebookTwitter