Ord som värmer

Jag är så otroligt tacksam för att jag har så snälla läsare. Under alla år jag bloggat har jag översköljts med den ena fina kommentaren efter den andra. Jag vet inte hur många gånger jag suttit med tårar i ögonen och berörts på djupet av era ord. Och jag vet inte hur många gånger som en vänlig kommentar lyft hela min dag.

En av de första saker jag gör när jag börjar min dag är att läsa era kommentarer och det gör jag därför att jag helt enkelt får så otroligt mycket inspiration och energi från det. Som jag sa i blogbussiness-podden med Linda Hörnfeldt så är ju den här dialogen och kommunikationen med läsarna en av de bästa sakerna med att blogga. Att beröra och påverka varandra. Att jag får öppna mitt hjärta och dela med mig av något och sedan känna den responsen tillbaks.
Kan tänka mig att det kan liknas vid när en artist sjunger på en scen och hela publiken sjunger med i en låt som den skrivit. En magisk conneciton. En känsla av att bli förstådd från båda hållen, och det är en obeskrivlig känsla. Jag får så mycket utav det. Så först och främst vill jag bara tacka för alla kommentarer. Tacka för att ni ger av er tid. Och så vill jag tacka alla för att ni bara läser bloggen. För att ni kommer in här med öppet hjärta och gör den levande. Tack ♥

071706

Tänkte dela med mig av några kommentarer som gjort mig lite extra glad de senaste dagarna! Så förstår ni vad jag menar.

”Hej finaste Jonna! Vill så gärna dela en härlig händelse med dig. För ett tag sedan beställde jag fyra bilder av dig. Jag valde länge men tog sedan de som jag kände ”talade” till mig. Att du var med på alla fyra bilderna var inte ett medvetet val, utan det slumpade sig så. Jag satte upp bilderna vid sidan om sängen, så de är det första och det sist jag ser varje dag.


Mitt barnbarn Cecilia är tre år och hon vilar ofta, eller sover, i min säng. Vi brukar alltid ligga och prata lite med varandra innan hon somnar. När bilderna kom upp på väggen, låg hon helt tyst länge, länge och studerade bilderna noga.
För att denna kommentar inte ska bli så lång, skriver jag ihop vår dialog och hoppar över barnspråket.
Jaha en älvflicka. Mormor vet du varför hon är så ledsen (bild 1 är den när du är som en ljus skepnad som sitter framför fönstret) Jo det är för att en häxa har fångat henne. Nu måste hon vara inne hela tiden och städa, tvätta, diska och laga mat. Älvor vill inte vara inne, de vill vara ute i skogen och dansa. Nu står Jonna i fönstret och ropar på Cecilia och mormor, att de ska komma och rädda henne. Hjälp, hjälp, Cecilia och mormor rädda mig från den elaka häxan. Jag är ledsen och rädd, kom fort. (På nästa bild sitter du på en sten i skogen) Nu är älvan så glad för att vi har räddat henne. Jonna bor i skogen, omväxlande bor du under en gran, i en grotta eller i ett litet hus. Det är min uppgift att detaljerat berätta hur det ser ut, antal rum och vilka möbler etc som du har. (Tredje bilden sitter du i en rosa dröm vid vattnet) Nu väntar älvan på sina kompisar som är sjöjungfruar och bor i sjön. De leker samling, utelek, i kuddrummet och så har de sångsamling. (På den fjärde bilden står du och tittar ut över en äng) Älvan Jonna saknar sin mamma och pappa. De är en kung och en drottning, som bor i det stora slottet i den stora staden. Älvan vill inte bo i staden för hon vill bo i skogen och leka med alla andra älvor, sjöjungfruar och alla djuren. Snart kommer hennes mamma och pappa och har semester hos henne i skogen och då blir hon så glad, så glad. Sagan ändrar sig lite från gång till gång men grundtemat är alltid så här. Cecilia undrar vad älvan på tavlorna heter. Jag berättar att det är en flicka som heter Jonna.
Tänkte att du kanske ville veta hur dina bilder har satt igång fantasin hos en treåring. Kram från” mormor Lena”. ”

Mitt hjärta log när jag läste den här kommentaren. Jag blir så innerligt glad att ett litet barn fantiserar kring mina bilder och skapar en sådan vacker berättelse. Som en egen liten värld. Vilken lycka det ger mig ♥


Har följt din blogg ett par år (men läst i princip alla inlägg hehe) men bara knapprat in någon enstaka kommentar genom åren. Jag måste bara säga det – Fantastiska inspirerande människa! Förstår du vilken ”pelare” du är för många? (utan att det ska kännas kravfyllt). En lite mer vilsen dag och man kikar in här och kanske känner att man får medkänsla och att man inte är ensam, – eller så blir man bara inspirerad till 1000 och får liksom en spark i arslet och känner hur kompassen stadgas ifrån det lite mer vilsna tillståndet. För mig är det en så härlig känsla (och ett privilegium) att kunna få det levererat till mig bara genom ett enkelt stopp vid datorn om kvällen och ett klick på din blogg. Du ger.

Jag har verkligen lagt mödan till och försökt att hitta liknande bloggar och personligheter som du som jag kan känna med på liknande vis, och inspireras av men fan Jonna, du är the one and only! Jag har än inte hittat någon som kan mäta sig ^^

All lycka / VIVUS 

Alltså, ååhh finner inga ord. Vilken otrolig pepp och energikick jag fick av de här orden. Blir både rörd och så glad att jag skulle kunna springa ett varv runt jorden.


”Alltså du. Att ha funnit din blogg är värt mer för mig än du någonsin kunnat ana. Jag har gått och grubblat för mig själv om hur jag inte mår bra i staden, och jämför det med hur jag mår när jag är i sommarstugan. Naturen har alltid varit dit jag velat rymma, för det är den platsen man kan höra ljudet av liv. Liv som finns utan att vi skapat det. Allt bara flyter på, without any effort. Men det har inte riktigt klickat för mig att det finns alternativ, man måste inte vara fast i stan. Man måste inte åka till Sydostasien. Man måste inte. Det har du visat mig. Stort stort tack till dig Jonna. Du har en trogen följare från och med nu. Kram / Paulina ”

Också ord som bara går rakt in i hjärtat ♥


”Var förut efter fotografiska in på en söderkrog och råkade plötsligt höra namnet ”Jonna Jinton” flyga igenom luften. Blev nödd att spetsa öronen mot killarna som diskuterade foto och Jonna vem hon var. Genom sorlet hörde jag:

– Det är någon ny slags smartare blondinbella som har flyttat upp till norrland och hon fotar jäklars bra…
Man kan inte göra något annat än att hålla med Stockholmsgrabbarna. :) För övrigt en utmärkt podcast väl värd att lyssna på. Jag blev tvungen stanna på bryggan i solen som plötsligt värmde och sätta mig ned för lyssna på hela.
/ Jos ”

Haha det här fick mig att skratta och le. Så himla kul! Hade gjort vad som helst för att få vara där då och lyssna på hela konversationen. 


 

FacebookTwitter

Yoga i solnedgången

I januari, när det nya året satte fart, så bestämde jag mig för att börja med något som jag länge gått och tänkt på och velat göra, men som jag aldrig riktigt kom till skott med. Yoga. Jag provade på det för några år sedan och tyckte verkligen om det, och gillar hela filosofin bakom yoga. En slags blandning av meditation, träning, andning och avslappning. Trots att jag tänkt tusen gånger att jag ska börja lite enkelt med yogaövningar så har jag aldrig gjort det. Men januari blev en nystart för mig på många vis, och jag bestämde mig då för att bryta många gamla mönster och faktiskt göra sådant som jag vill göra. Ni som läst bloggen länge kanske minns det här nyårsinlägget jag skrev. Har förändrat ganska mycket sedan dess och jag ska faktiskt skriva ett inspirerande inlägg om allt det här senare, nu när det gått drygt ett halvår.

Men yoga var alltså en av de sakerna som jag började med, eftersom jag så länge hade tänkt att jag ville komma igång med det. Hela tiden hade jag skjutit upp det genom att tänka ”näää men jag har ju ingen yogamatta, inga yogakläder, jag vet inte hur man gör, jag har så långt att åka till en yogakurs bla bla”. Sådana där typiska tankar som gör att man aldrig kommer igång.
Tillslut kände jag lite jävlaranamma och satte mig på trasmattan i sovrummet i mina långkalsonger, med datorn bredvid mig på golvet. Jag sökte upp yoga-övningar på youtube och satte igång. Nästan varje kväll körde jag ett litet yogapass på 20-40 minuter. Och sedan dess har jag gjort det någon gång i veckan, ibland mer, ibland mindre. Det behöver inte vara svårare än så.
Och jag älskar det. Jag mår så bra efter ett yogapass, så det är verkligen något jag kommer att fortsätta med.

Mitt i vintern, ofta på nätterna innan jag gick och la mig så brukade jag köra lite yoga. Och då tänkte jag alltid på sommaren. Jag såg framför mig hur jag skulle stå vid vattnet i solnedgången och göra yogaövningar med solens strålar mot ansiktet. Och nu gör jag det. Och det känns så bra att ha gjort verklighet av det, som jag drömde om i vintras. Jag har gjort det några kvällar då det varit fint väder, och det är minst lika underbart som det ser ut. Lite annat än på en trasmatta i sovrummet en kylig vinternatt. Men det går det också. Allt går, bara man vill.

En av mina favoritplatser när jag tränar yoga. En platt stor sten ut vid vattnet där man kan se helt otroligt fina solnedgångar.

En av mina favoritplatser när jag tränar yoga. En platt stor sten ut vid vattnet där man kan se helt otroligt fina solnedgångar.

071603071605

Bara efter ett halvår med yoga någon gång i veckan så känner jag att det påverkat mig otroligt positivt, både fysiskt och psykiskt. Jag har blivit mycket bättre på att andas rätt, och jag har blivit både smidigare, vigare och starkare trots att jag aldrig riktigt känner att jag "tränar". Det känns mer som övningar och positioner som känns bra att göra. Det är träning helt i min stil.

Bara efter ett halvår med yoga någon gång i veckan så känner jag att det påverkat mig otroligt positivt, både fysiskt och psykiskt. Jag har blivit mycket bättre på att andas rätt, och jag har blivit både smidigare, vigare och starkare trots att jag aldrig riktigt känner att jag ”tränar”. Det känns mer som övningar och positioner som känns bra att göra. Det är träning helt i min stil.

071606

Det går inte annat än känna lycka och tacksamhet av att få sitta på en plats som denna.

Det går inte annat än känna lycka och tacksamhet av att få sitta på en plats som denna.

 

FacebookTwitter

Bara andas

Ofta när jag är på väg nånstans och har bråttom så brukar jag ändå stanna bilen vid något vackert ställe och bara gå ut en stund och andas. Bara betrakta allt det vackra. Inte tänka på någonting. En kort stund som ger så otroligt mycket.
Det är små stunder som dessa som laddar mig med ny energi när jag egentligen inte hinner slappna av. Ibland behövs bara några minuter. Sen är jag på banan igen.

0715001071502

FacebookTwitter

Bilder från vernissagen

Vilken fantastisk kväll jag hade igår på vernissagen! Kände mig alldeles varm i hjärtat efter alla möten med fina människor som kommit dit. Både familj, släkt, vänner och en massa andra. Hade aldrig väntat mig att det skulle komma så mycket folk!
Känner mig så nöjd och glad. Och en liten känsla av lättnad också. Det har varit intensiva dagar med att fixa och greja inför vernissagen. Så nu kan jag pusta ut lite.

Jag kände mig så lycklig när jag gick omkring där och minglade med ett glas cider. Jag har drömt om en utställning så länge. Det har varit en av mina stora drömmar och mål. Så jag kände en pirrig glädje när jag gick omkring där i den miljön. Att bara få befinna sig i den situationen som jag bara haft i mina tankar innan. Det kändes så fint.

Jag har också lärt mig väldigt mycket! Om hur det funkar att ha en utställning och vad jag bör tänka på tills nästa gång. För ja, jag drömmer redan om min nästa utställning. Och den ska va mycket större! Jag ser framför mig hur jag har en stor, stor lokal helt för mig själv där jag får dela in rum med olika teman. Där jag får inreda precis som jag vill och skapa en helt egen värld. Med både fotografier, målningar, digital konst och skulpturer. Med musik, filmer och annat som ska väcka känslor hos människor. En utställning som jag jobbar med i minst ett halvår eller år innan. Allt ska vara uttänkt i minsta detalj. Alla som kommer in ska sugas in i min värld och fyllas av känslor och bli berörda i hjärtat. På ett bra sätt. Åhhh…det konstiga är att jag verkligen ser allt framför mig. Har tusen idéer redan. Det enda svåra är hitta vart det skulle vara någonstans och vart jag skulle få den möjligheten. Ett stort konstgalleri någonstans. Låter helt omöjligt kanske. Men om det är något jag lärt mig under åren jag bott här, så är det att inget är omöjligt. Jag flyttade hit utan pengar, jobb eller någon plan, till en stuga utan varmvatten, dusch eller värmesystem. Och nu har jag fått ha min allra första utställning! Så ja, jag vågar lita på att jag någon dag kommer kunna göra verklighet av den drömmen, precis som den här drömmen blev verklighet ♥

Tack alla som kom på vernissagen, och tack alla ni andra som följer mig här via bloggen. Här kommer lite bilder så ni får ”vara med” på vernissagen också! Och självklart, tack till Sollefteå Konstförening som gav mig chansen att få ställa ut! Den här dagen betydde mycket för mig.

Jag hade som ett eget litet rum i lokalen där jag ställde ut mina verk. Här är en av hörnorna där. Bilden togs några minuter innan vernissagen öppnade.

Jag hade som ett eget litet rum i lokalen där jag ställde ut mina verk. Här är en av hörnorna där. Bilden togs några minuter innan vernissagen öppnade.

071307

Lokalen var ganska liten så vi alla fick verkligen göra allt för att få plats med allt. Jag fick klumpa ihop tavlorna i fyra såhär. Kanske inte optimalt för en utställning men jag tror det såg ganska bra ut ändå. Fick ta bort några tavlor som jag ville ha med också, men förhoppningsvis finns mer plats nästa gång ;) Är ändå tacksam att jag fick ett helt rum med fyra väggar att hänga upp allt på.

Lokalen var ganska liten så vi alla fick verkligen göra allt för att få plats med allt. Jag fick klumpa ihop tavlorna i fyra såhär. Kanske inte optimalt för en utställning men jag tror det såg ganska bra ut ändå. Fick ta bort några tavlor som jag ville ha med också, men förhoppningsvis finns mer plats nästa gång 😉 Är ändå tacksam att jag fick ett helt rum med fyra väggar att hänga upp allt på.

Vernissagen i full gång!

Vernissagen i full gång!

Jag hade knappt tid att fota något själv och fick inte så mycket bilder under vernissagen när det var som mest folk, men en snäll bloggläsare var där och fotade några bilder som jag fick använda här!  Foto: Christer Torgrimsson

Jag hade knappt tid att fota något själv och fick inte så mycket bilder under vernissagen när det var som mest folk, men en snäll bloggläsare var där och fotade några bilder som jag fick använda här!
Foto: Christer Torgrimsson

Här står jag och min mamma och pratar med underbara Hervor Sjödin som är fru till Nicke sjödin. Om ni inte vet vem han var så kan ni läsa mitt inlägg här som jag skrev när jag bildtolkat en av hans dikter. 2013 vann jag Nicke Sjödins stipendie, och jag har så fina minnen från den kvällen. Hela familjen Sjödin är fantastiska människor och betyder mycket för Sollefteå. Så jag blev alldeles varm i hjärtat när Hervor kom till vernissagen.

Här står jag och min mamma och pratar med underbara Hervor Sjödin som är fru till Nicke sjödin. Om ni inte vet vem han var så kan ni läsa mitt inlägg här som jag skrev när jag bildtolkat en av hans dikter. 2013 vann jag Nicke Sjödins stipendie, och jag har så fina minnen från den galakvällen. Hela familjen Sjödin är fantastiska människor och betyder mycket för Sollefteå. Så jag blev alldeles varm i hjärtat när Hervor kom till vernissagen. Foto: Christer Torgrimsson

Den här härliga tjejen som heter Sofia kom och förgyllde kvällen. Hon var från Stockholm och har tagit bilen med sin hund och katt och åkt ut på en roadtrip i Norrland. Bara sådär! Utan någon plan. Så himla underbart!  Hon har läst min blogg ett bra tag och befann sig nu i Sollefteå så hon kom på vernissagen. Dessutom köpte hon en tavla av mig. Eftersom hon inte var ifrån trakten så fick hon ta med sig den direkt. Jag hade ju inget att slå in den i men hon tog den under armen. Det såg så fint ut när hon gick iväg med den :)

Den här härliga tjejen som heter Sofia kom och förgyllde kvällen. Hon var från Stockholm och har tagit bilen med sin hund och katt och åkt ut på en roadtrip i Norrland. Bara sådär! Utan någon plan. Så himla underbart! Hon har läst min blogg ett bra tag och befann sig nu i Sollefteå så hon kom på vernissagen. Dessutom köpte hon en tavla av mig. Eftersom hon inte var ifrån trakten så fick hon ta med sig den direkt. Jag hade ju inget att slå in den i men hon tyckte inte det gjorde något, så hon tog den precis som den var. Det såg så fint ut när hon gick iväg med tavlan under armen. Så inspirerande människa <3

071312

Här står jag med Katarina Norström och Anneli Nowén som jag har utställning med. Anita Berg som också är med i utställningen fattas tyvärr på bilden.  Glada och nöjda efter en superfin kväll!

Här står jag med Katarina Norström och Anneli Nowén som jag har utställning med. Anita Berg som också är med i utställningen fattas tyvärr på bilden.
Glada och nöjda efter en superfin kväll!

 

 

FacebookTwitter

Fullt upp

Hej på er i natten!
Alltså ÅH, tack för alla era kommentarer. Blir så glad! Jag har inte hunnit svara er på flera dagar nu men ska ta igen det så fort jag hinner, bara så ni vet. Era ord blir inte bortglömda ♥
Jag har haft fullt upp nu sista dygnet med förberedelser inför vernissagen i morgon (eller idag, det är mitt i natta). Idag har jag samlats med de tre andra konstnärerna som jag ska ställa ut med. Vi har varit i lokalen hela kvällen och hängt upp tavlor och grejat. Oj oj vilken tid det ändå tar med allt sådant här. Det tänker man inte riktigt på. Det är ju min allra första lilla utställning men jag kan säga att jag redan lärt mig väldigt mycket!

Eftersom jag hade 6 mil att köra hem kom jag hem precis vid midnatt. Har nu suttit uppe och grejat med det allra sista. Något info-blad och lite annat. Nu ska jag försöka få i alla fall några timmars sömn innan det är dags att gå upp. Ska åka in tidigt i morgon igen för ett tidningsreportage och sedan fortsätta göra ordning. Det ska bli så kul med vernissage! Och som sagt, ni som bor i närheten av Sollefteå är varmt välkomna på vernissagen kl 18.00, i morgon (måndag 13 juli)!

Det blir en lång dag i morgon, men jag ser fram emot den!
Nu ska jag försöka komma i säng innan solen börjar gå upp ; ) Godnatt på er!

Det får bli några hastiga bilder från kvällen. I svartvitt. Vill ju inte avslöja för mycket färg innan dörrarna öppnas :D

Det får bli några hastiga bilder från kvällen. I svartvitt. Vill ju inte avslöja för mycket färg innan dörrarna öppnas :D

Här har vi Anneli, Katarina och Anita som jag ställer ut tillsammans med. Väldigt roligt att lära känna nya människor på det här sättet!

Här har vi Anneli, Katarina och Anita som jag ställer ut tillsammans med. Väldigt roligt att lära känna nya människor på det här sättet!

 

 

FacebookTwitter

Spring i benen

Idag har jag gjort något som är helt och hållet nytt för mig. Jag har sprungit ett lopp! Fäbodlunken i Myckelgensjö, på hela 11,4 km! Det kanske inte är sådär jättemycket, men för mig är det mycket. Och jag är så glad att jag klarade det!

Det här med att springa har jag aldrig fastnat för. Eller, jag springer i princip varje dag. Men fort och kort. För det mesta springer jag om jag ska någonstans. Vare sig det är att hämta posten eller om jag ska ner till sjön för att fota. Det är inte för att jag har bråttom, utan för att det bara faller sig helt naturligt för mig att springa. Jag gillar när det går fort. Därför tycker jag alltid det är lite jobbigt i stan, för om man springer där så framstår man som stressad. Som om man håller på att missa en buss. Dessutom går det inte att springa där utan att zickzacka mellan folk och bilar. Jag gillar fria ytor haha.

Men just när det gäller att springa långt så är det inte något jag tyckt om. Jag var grym på det när jag var liten. Snabb och smidig som en blixt. Men när det började bli sådana där idrottsdagar i skolan när man skulle prestera och tävla med alla andra i sin egen ålder så tappade jag lusten helt.

Det var egentligen nu tidigt i våras som jag började springa. Jag minns så starkt när jag fick första känslan av att jag ville göra det. Jag satt inne i verkstan/smedjan och jag hade jobbat hårt i flera veckor med smyckena för att kunna öppna upp min nya webshop. Jag kände mig instängd, trött och utarbetad, och jag tittade ut genom fönstret och fick en känsla av att jag bara ville springa. Jag ville ut på ensliga grusvägar och andas vårvinterluft. Springa ut all stress. Springa med en känsla som att jag var på väg någonstans. Snabbt. Mycket snabbare än tiden det tog att sitta stilla i verkstaden och jobba. Aldrig tidigare hade jag känt en längtan efter att springa långt, men nu gjorde jag det. Och sedan dess har jag sprungit ibland. Någon kväll här och där.

Min pappa är en duktig löpare och har sprungit många marathon lopp. Så när jag började prata om löpning med honom så bestämde vi lite på kul att vi skulle springa ”Fäbodlunken” tillsammans i grannbyn Myckelgensjö till sommaren. Så jag har hela tiden haft det som mål, att klara av att springa 11,4 km. Och idag kom den dagen då det var dags! Jag var faktiskt väldigt nerös innan. Jag har aldrig sprungit så långt utan att ta en break i mitten, så jag visste inte hur det skulle gå. Men det gick jättebra. Bättre än vad jag hade väntat mig. Det var tungt några gånger, och det gick lite i perioder. Men mot slutet fick jag faktiskt uppleva det som kallas ”running high”, när kroppen pumpar ut endorfiner och det känns som man svävar på moln och kan springa hur långt som helst! Som ett flow. Det var häftigt.

Det var en enormt skön känsla att komma i mål! Och nästan hela familjen var där och hejade på, även mina små brorsbarn. Så det blev en lyckad dag. Jag undrar hur mycket träningsverk jag kommer ha i morgon ; )

Jag och pappa på väg in i målgången efter en timmes springande genom skogar och vackra landskap. Min storebror Isac satt vid kanten och fotade :)

Jag och pappa på väg in i målgången efter en timmes springande genom skogar och vackra landskap. Min storebror Isac satt vid kanten och fotade :)

Wooohooooo! Härlig känsla att lyckas med något som man haft som mål. Fäbodlunken, CHECK!

Wooohooooo! Härlig känsla att lyckas med något som man haft som mål. Fäbodlunken, CHECK!

FacebookTwitter

En kväll av livskraft

Igår kväll var jag i Näsåker och hade en liten återträff med kören som jag sjungit med varje torsdag senaste halvåret. Vi hade ju konsert och avslutning i juni men nu hade vi en liten sommar-reunion och sjöng på Ingelas Café för en härlig skara människor. Det var jättekul! Vi var inte så många men det gick bra ändå.
Återigen måste jag säga att det ger en enorm glädje att sjunga i kör. Varje gång så ryser jag minst en gång av glädje! Det är en underbar känsla. Inte för att det kanske låter jättebra alla gånger. Men det är liksom inte det som räknas. Det är känslan av att göra något tillsammans. Och sjunga är så bra för välmåendet tror jag.

Efter kören gick jag ner till Nämforsen en sväng när solen tittade fram. Det är verkligen en vacker plats. Ja, hela Näsåker är vackert! Jag känner mig lite stolt som bor så nära. Det är ju även på denna plats som den kända Urkults-festivalen håller till varje år. Ser så mycket fram emot årets festival. Ska jobba på Sigges camping i år igen, och det ska bli superkul! Någon här som ska dit?

Efter Nämforsen åkte jag hem till mina underbara vänner Åsa och Arvid som alldeles nyligen flyttat in i ett jättefint hus. Har knappt hunnit träffa dom senaste tiden, så vi hade en hel del att prata ikapp oss om. Dessutom fick jag känna på Åsas mage där det sparkar av liv. Wow. Livet är ett mirakel.

När jag åkte ifrån Näsåker igår kände jag mig så glad och fylld av energi. Underbar kväll! ♥

Vackra Nämforsen i Näsåker

Vackra Nämforsen i Näsåker

071101

Här finns massor av häftiga hällristningar.

Här finns massor av häftiga hällristningar.

Många hällristningar föreställer älgar.

Många hällristningar föreställer älgar.

Det är en speciell känsla att sitta intill en fors. Älskar ljudet och känslan av livskraft från vattnet som forsar genom det stilla och vackra landskapet.

Det är en speciell känsla att sitta intill en fors. Älskar ljudet och känslan av livskraft från vattnet som forsar genom det stilla och vackra landskapet.

FacebookTwitter

Bloggbusiness podcast

I juni var underbara Linda Hörnfeldt här, som driver bloggen lalinda.se och yrkesnätverket för bloggare Better Bloggers. Hon var här för att spela in en podcast med mig, och nu har den kommit ut! Hurra!
Det var så himla roligt att träffa Linda. Det var som om vi klickade direkt och vi hade nog kunnat prata i tusen timmar till om allt mellan himmel och jord. Det kändes som att jag den dagen också fick en ny vän. Och det känns fint <3

I alla fall så är podcasten nu ute för er att lyssna på. Jag tycker verkligen om den här podcasten. Jag kunde vara helt mig själv med Linda, vilket gjorde att jag kunde bjuda på det lilla extra, som man kanske inte pratar om i första taget annars.
I podcasten kommer ni få höra mig berätta lite om flytten, om hur jag startade bloggen och hela den historien, och om en bloggkris jag hade, och mycket mer.

Podcasten finns att lyssna på HÄRoch även på itunes om ni söker på Bloggbusiness. Finns även många fler avsnitt med otroligt inspirerande människor att lyssna på! : )

071001

FacebookTwitter