The voice of nature

Hej på er vackra ni!
Nu är det fredag och snön faller utanför. Kanske att den riktiga vintern kommer nu lagom till advent. Vilken lycka det skulle vara!
Igår var det ju som sagt en otroligt fin dag med kyla, sol och norrsken. Jag filmade lite igår morse när jag var ner till isen en stund. Jag hade tänkt prova mina begagnade skridskor för första gången. Bara längs strandkanten. Men isen hade gått hårt åt nu under veckorna av varmt väder, så det lämpade sig inte.
112501Men jag fick ändå en vacker stund där nere. Jag riktigt njöt av det vackra solljuset och lyssnade till isens dova sång.
112505Spendera lite tid i skogen också, som jag ju visade lite bilder från igår. Var tvungen att ta vara på den fina morgonen så gott jag bara kunde.
112504Det kändes som jag äntligen blev mig själv igen efter två konstiga veckor av ingen energi alls. Tänk vilken makt vädret har att påverka humöret. Jag önskar jag inte var lika lättpåverkad. Å andra sidan gör ju det att jag blir extra glad när det är klar himmel igen.
112503112502Jag försökte också komma fram till varför det ljudet är så tilltalande. Och jag har en teori, som jag berättar i videobloggen här nedan.
Jag har gjort den här videobloggen på engelska. Jag har ju fått så otrolig många nya följare på min Youtube-kanal senaste månaderna och de flesta är inte svensktalande. Så jag kommer börja lite smått att blanda. Ibland svenska, och ibland engelska. Hoppas ni är OK med det! ♥

Nu vill jag passa på att önska er en fin helg! Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Ljuset har återvänt

Åh, som jag saknat stjärnhimlen och norrskenet de senaste veckorna. Men ikväll fick jag bådadera. Bitande kyla, sjungande is, norrsken, stjärnfall och en skymt av Andromeda galaxen. Det är ju kvällar som dessa som förgyller under årets mörka tid.
Det är kvällar som dessa som jag återigen får bevis på varför jag valt att bo så långt bort från stadens ljusföroreningar.

112410Det kändes väldigt fint att få avsluta torsdagen till detta ljusskådespel. Det var ett milt norrsken denna gång. Utsmetat över himlen. Älskar hur alla norrsken är unika.
112412Vilken fantastisk känsla att äntligen få se stjärnorna igen. Här är vintergatan som sträcker sig över himlen. Och till min glädje fick jag med Andromeda galaxen nere i mitten av bilden. Älskar att man verkligen ser att det är en galax. Undrar vad som händer där borta just nu?
112411Långt bort från det mesta, men nära till det bästa.
112413Norrskensljus och stjärnhimmel. Åh, jag kan aldrig tröttna på det här!
112414Nu blir det till att krypa ner i sängen innan klockan ringer 04.30. Jag kommer somna riktigt gott efter denna dag med både solsken och norrsken. God natt allihopa! Dröm vackra drömmar ♥

FacebookTwitter

Väderkänslig

Hej på er!
Idag tittade äntligen solen fram. Det känns som ett år sedan sist. Jag undrade i morse varför jag plötsligt kände mig så ovanligt pigg och alert, och jag tror det var för att det var alldeles stjärnklart ute och kroppen liksom kände av den höga luften. Inga kvävande moln och inga regndroppar som gav ifrån sig sitt trötta ljud mot takplåten. Vid 6 på morgonen var jag ute och hämtade ved och kände för första gången på länge den där riktiga ivern inför en ny dag.

Alltså, är det fler som påverkas så himla starkt av vädret? En lång period av regn, mörker och molnig himmel kan näst intill göra mig deppig. Men nu hoppas jag att det är slut på det. Idag var i alla fall en riktigt bra dag. Känner mig så tacksam och glad. Dock gick den väldigt fort. Jag har bland annat varit ute och fotat och filmat idag men hann inte göra klart det inlägget nu, så det får vänta till i morgon istället.

Men ville bara lägga upp någon bild från idag och tacka för kommentarerna på förra inlägget. Ska svara er lite senare ikväll. Nu blir det en kopp kaffe och en promenad med hundarna. Hoppas ni haft en fin torsdag! Kram på er ♥
112401Efter morgonens alla bestyr begav jag mig ut på en promenad i det begynnande solljuset. Solen hade ännu inte gått upp men att bara se den blåa himlen och de varma ljuset från soluppgången kändes helt fantastiskt. Som om det var evigheter sedan jag såg något liknande.
112402Jag var bland annat ner till isen en stund (som ni får se i morgon), och på väg hem hade solen stigit ovanför skogen på andra sidan sjön, och strilades så vackert in genom skogen. Jag satte mig i mossan en stund och laddade batterierna innan resten av dagen skulle sätta fart.
112403Ovanligt att se så mycket grönt den här årstiden. Men väldigt vackert.

FacebookTwitter

Några sekunder som påverkade hela mitt liv

112304

Tänk att en liten sekvens av en reklam på TV:n kan påverka en så starkt att det sätter spår i en resten av livet. I alla fall hände det mig. Det säger ju ganska mycket om hur kraftfull reklamen och TV:n är. Det är svårt att förstå hur mycket vi påverkas eftersom det sker så fint och omedvetet. Men den här gången var det inte så omedvetet. När jag såg reklamen på TV:n var och varannan dag så var det som om världen stannade. En kort sekvens som fick mig att känna något jag aldrig tidigare känt. Som väckte en märklig känsla av längtan, av förundran och fascination. En känsla av att bli lite rädd av allt det mäktiga, men ändå vilja se mer.

Jag var nog inte mer än 3-4 år när jag såg den här sekvensen på SVT för första gången, och den gick rakt in i hjärtat på mig. 
Nu sitter ni säkert där och undrar vad i hela fridens namn det var jag såg på TV:n som påverkade mig så starkt. Och jag kan ju säga att jag blev bubblande lycklig när jag hittade den sekvensen på Youtube för några år sedan, så att jag fick möjlighet att se den igen. Det var precis som att besöka en plats man minns från barndomen och inse hur litet allt var egentligen, allt som man som barn upplevde som så mäktigt och stort. Det var nästan skrattretande hur den lilla biten av musik och tecknat landskap kunde föra mig bort till fantasins värld så starkt. Samtidigt som jag kan förstå vad det var som väckte den känslan i mig. För jag valde att i mitt vuxna liv gå den väg som ledde mig till den känslan igen.

Det var en sekvens av Radiotjänst i Kiruna.
Tänk att Radiotjänst av alla skulle få mig på fall. Inte själva reklamen, utan den där biten i slutet, när bakgrunden blir blå och nattsvart, och olika städer nämns. Och sedan kom biten som verkligen bet tag i min lilla barnasjäl. Norrskenet över lapporten och den mystiska musikbiten. Åh. När jag skriver om detta vill jag nästan gråta haha. För jag känner det så starkt igen. Och det är ju löjligt nästan, men ändå så verkligt. Se själva i slutet av den här videon. Ni kan spola fram till 00:55.

När namnen på städerna räknades upp så satt jag alltid med förväntan och hoppades innerligt att min stad skulle nämnas, eftersom jag trodde att städerna som nämndes var de städer där dit det mystiska ljuset skulle komma.
Jag visste inte som fyraåring att de där mörka bergen i bakgrunden var Lapporten. Och jag visste inte heller att det där gröna skimrande ljuset var ett norrsken. Jag visste inte ens att det fanns i verkligheten. Men det var något utav det vackraste jag någonsin sett, och jag tror det var den sekvensen som fick mig att känna en viss känsla för allra första gången. En känsla som blivit grunden till mitt skapande idag. Grunden till min inspiration. Något nordiskt, mystiskt, magiskt. Nästan som om det bär på något sorgligt. Fast sorgligt på det mest kraftfulla och rena vis. Jag kan än idag inte förklara hur.

När jag såg den där sekvensen så började jag alltid att fantisera om att jag helt ensam vandrade på de där mörka bergen i bakgrunden, med natten och det gröna ljuset ovanför mig. Jag älskade den där skräckblandade förtjusningen som den tanken gav mig. Så otäckt utelämnad i mörkret på en plats långt, långt borta, men med sällskap av det magiska ljuset och de karga bergens uråldriga själ.
Det är precis samma skräckblandade förtjusning som jag känner idag som vuxen när jag står i närheten av nordens fjäll och berg. Snövita toppar och branta klippor. Eller när jag blickar upp mot stjärnhimlen. När jag ser norrskenets dans på den nattsvarta himlen. När jag lyssnar till isens råmande, trygga sång inför vinterns begynnelse.
112301Det är ju självklart väldigt mycket mer som påverkat och inspirerat mig under livets färd och som lett mig dit jag är idag. Men jag tror att den lilla sekvensen har en liten betydande roll i allting ändå. Den väckte en känsla så stark att jag i vuxen ålder valde att söka mig till den igen. Och jag tycker om att tänka på att jag idag faktiskt lever ett liv där jag då och då får uppleva det. Jag får uppleva samma magi som den reklamen fick mig att känna. Ett liv där jag får blicka upp och se det dansande skimrande ljuset på himlen, och stå vid foten av Lapporten.
112303112302Har ni något speciellt som ni minns påverkade er starkt som barn, och som på något sätt satt spår i även ert vuxna liv? Det kan vara litet som stort. En livshändelse eller så knasigt som en TV reklam. Skulle vara roligt o höra era tankar och berättelser! Älskar när ni delar med er ♥

FacebookTwitter

I en vinterdimma

Hej på er!
Först och främst, tack så jättemycket för era fina kommentar på videobloggen i förra inlägget! Det är så roligt att mina videobloggar uppskattas så! Det inspirerar och peppar mig att göra fler. Har faktiskt nyligen beställt en mikrofon till kameran också så att jag ska få högre kvalitet på ljudet. Det kommer göra susen när jag t.ex ska spela in ljudet från den sjungade isen, eller när jag vill fånga upp ekot från min kulning i skogarna, eller bara för att göra vardagliga videobloggar snäppet bättre. Längtar så tills den kommer på posten.

Jag är fortfarande i en ganska oinspirerande period, men jag kan säga att vädret varit en stor bidragande orsak till det också. Har aldrig under alla mina 6 år här i Grundtjärn varit med om en sådan lång, mörk och regnig period i november månad. Nog märks det tydligt att klimatet har ändrats. Vintrarna blir bara mildare för varje år. Jag kom på mig själv igår att sitta och leta efter stugor i Jokkmokk. Och i Pajala. Haha, det säger ganska mycket om hur mycket jag längtar efter riktig vinter nu. Jag får en desperat känsla av att sätta mig i bilen och rymma till nordligaste Sverige ett tag. Om det fortsätter så här är risken stor att jag gör det. Jag bara gör det.
Under lång tid nu har dagarna varit grå, dimmiga och färglösa. Och blöta. Så jag har inte varit ute så mycket och fotat, därav lite seg uppdatering här i bloggen senaste veckan. Men jag har fått mycket annat gjort istället, så det är ju skönt.

Ville mest bara skriva en liten hälsning såhär på tisdag eftermiddag, och visa några bilder som jag tog för två veckor sedan. Vädret var ganska grått då också, men definitivt mycket vackrare än nu. Åh, kära vinter, ska du inte komma snart?

Hoppas ni har en bra tisdag allihopa! Stor kram på er ♥

112207Dimma kan ibland få en plats att bli till en helt annan. Så kändes det denna dagen. Bara de närmaste träden syntes framför det tjocka täcket av dimma som suddade ut resten av världen. Det var en näst intill kuslig stämning när jag körde in på grusvägen som ledde fram till det här kalhygget. Träden som stod kvar kändes så extra stora och mäktiga. Nästan vaktande.
112202112201Jag fick en bok för ett tag sedan av en snäll bloggläsare (tack Verena!). En bok som heter ”Trädens hemliga liv” och som berättar helt fantastiska saker om träd som fått mig att se skogen på ett annat sätt. Jag begriper inte varför vi inte lär oss sådant i skolan. Det om något säger ju mycket om naturen och dess levande väsen. Jag har bland annat lärt mig att träden tar hand om varandra. Döende träd, eller till och med stubbar, kan fortsätta leva under lång tid på grund av att närliggande släktingar (träd) fortsätter skicka näring via rotsystemet för att hålla den vid liv. Det är så vackert.  Och det finns så mycket mer häpnadsväckande fakta om träd att jag knappt orkar ta in allt, för det blir så uppenbart att träd verkligen är liv.
112203112206Älskar när rimfrosten skapar taggar av is på träden. Det får det att se ut som isiga törnrosbuskar.
112204Det var något speciellt med den här platsen. Jag vet inte om det beror på den märkliga dimman som låg över skogen den här dagen, eller om det faktiskt berodde på platsen. Jag måste återkomma hit snart igen.
112205

FacebookTwitter

Tårar, dans och en lång videoblogg

Hej på er underbara ni!
Efter en vecka som kändes lite ovanligt tung, seg och mörk så känns det nu skönt att det är fredag. Även om helgen främst kommer bestå av flyttstädning i Johans hus. Men att bara göra något helt annat kan vara rätt så befriande ibland. Och skönt att göra något som måste göras, och bli av med en punkt i att-göra-listan. Och ikväll ska jag, Johan, mamma och Tage åka in till Junsele och ta en pizza. Det är sådant man får göra en fredagkväll!

Den här vecka var verkligen konstig. Som om allt bara stod helt stilla. Men en läsare i förra inlägget tipsade om ett podavsnitt (tack!!) som handlade om just de här stilla stunderna när inspirationen är som bortblåst….och jösses, tårarna bara föll och jag kände hur jag bara kapitulerade, på ett skönt och fridfullt vis. Som ett löv som släpper taget och struntar i vilket håll det blåser. Bara följer med i den stilla vinden och njuter av färden. Det var det vackraste jag hört på länge och det var som om varje ord rörde i min själ. Jag tog åt mig så hårt. Det var meningen att jag skulle lyssna på det där. Det var precis vad jag behövde höra. Efteråt var det som att det riktiga lugnet la sig. Jag njöt av stillheten och då tog det plötsligt inte lång tid innan jag kände hur den där energin sipprade in igen. Sån himla fin upplevelse. Lyssna gärna ni också om ni någonsin känner er totalt oinspirerade och ofrivilligt stilla på ett sätt som stressar en eftersom man desperat försöker få igång allt igen.

111802Idag har jag suttit större delen av dagen och redigerat en film! Alltså, jag älskar verkligen att göra små filmer och videobloggar. Det är så förbaskat roligt! Speciellt om man har mycket material att jobba med, och det hade jag nu.

Förra helgen när jag och Johan firade ett år tillsammans, så bestämde jag mig för att filma i princip hela lördagen och söndagen. Jag visste inte om jag skulle få användning för det, men jag ville oavsett dokumentera vår helg tillsammans. Efteråt kändes det självklart att jag skulle göra en videoblogg av det. Som nu blev nästan en halvtimme lång haha.
Men jag tyckte det var roligt att få dela med lite av vårt ”vardagliga” liv, även om detta ju var på en helg. Men jag minns att någon frågade för ett tag sedan vad jag och Johan brukade göra på kvällarna. Och då väcktes idén om att visa lite av vårt liv bakom det jag vanligtvis bloggar om. Just helger brukar jag numera försöka vara ledig från datorjobb och annat, så därför tänkte jag att det var lite extra kul att få visa hur en helg hemma hos oss kan se ut. Och kanske för att lära känna oss lite mer på hemmaplan. Just denna helg var lite extra mysig, eftersom vi ville fira vårt år tillsammans och i princip bara hade tid för varandra. Det var en väldigt fin helg som jag är glad att jag sparat i en film.

Så, här kommer en halvtimmes lång videoblogg från förra lördagen och söndagen. Den innehåller allt från dans på isen, utegöra, nattliga äventyr och smärtsamma bilfärder till tysta kaffestunder och märkliga diskussioner om hur pinsamt och svårt det var att äta på vår första dejt. När eller om ni har tid och lust att titta på den, så kolla gärna i fullscreen och HD om ni har möjlighet, för bästa upplevelse 🙂 ENJOY ♥

111801 111804 111805 111806

Nu önskar jag er en underbar helg! Tack för att ni finns ♥ Stor kram på er!

FacebookTwitter

Den där frustrerande stillheten

Hej på er!
Idag har molnen spruckit upp en aning och låter solljuset strila in lite försiktigt genom molntäcket. Så jag tänkte försöka ge mig ut en stund idag och fånga lite ljus, och kanske några bilder. Det tråkiga vädret och mörkret har fått mig att känna mig riktigt okreativ den senaste tiden. Trött och slö, och lite nere. Men jag försöker också intala mig att det ju är helt naturligt. Det händer varje år, minst några gånger, när allt liksom tycks gå på halvfart, och när lusten och energin försvinner. Någonstans tror jag att jag behöver det, även om det mitt i det känns riktigt jobbigt. En slags frustration i att inte känna sig kreativ och inte ha lust med något. Inga idéer som ligger och bubblar och ingen glöd. Det är bara helt stilla. Som om man vibrerar på en väldigt låg frekvens. Viloläge.
Oftast brukar det ju kännas helt tvärt om. Men som sagt, jag vet att det är en period och det bästa jag kan göra är att ta en dag i taget och göra så gott jag kan av varje dag.

D vitmin är i alla fall beställt nu, tack för era tips! ♥
111602I söndags var det en dimmig dag och världen såg näst intill svartvit ut med den vitgråa himlen och vinterns första snö som fortfarande låg kvar som ett slitet täcke över marken. Men det var något väldigt vackert och mystiskt över det. Så jag tog äntligen kameraväskan och begav mig ut en sväng utan någon vidare plan. Bara upptäcka och fota. Sådant som jag älskar att göra!
111601Det är fascinerande hur varje årstid kan få omgivningen att se så annorlunda ut. Det är som om den byter skepnad månad efter månad. Och varje år blir något nytt. Därför kan jag aldrig tröttna på att fara runt i skogarna här.
111607Älskar när träden blir vita av frost. Älskar vintern när den är såhär vit och krispig. Som jag sa till Johan igår ”Jag väljer hellre en vinter med -15 varje dag än 0 gradigt varje dag”. Jag bara älskar att andas när luften är så kall att det nästan gör lite ont i lungorna. Men det känns bra. Det sa min mormor också. Hon kunde andas bättre när det var riktigt kallt.
111611Det såg nästan ut som om jag hade ett svartvitt filter på kameran. Inga färger alls. Men som sagt så kändes det vackert på något vis. Så stillsamt.
111608Gick in i en skog jag aldrig tidigare varit i. Fascinerades av tystnaden som blir så fort ett lager av snö lägger sig över träden och marken. Mjukt och tyst.
111609111606Körde in på små grusvägar medan det fortfarande är möjligt, eftersom de inte plogas under vintern. Att köra in på små gamla grusvägar är bland det bästa jag vet. Jag hittar alltid något spännande.
111603111610111612Det var en härlig dag ute i skogarna. Fler sådana hoppas jag på nu! Det ger mig samma effekt som solljus, om inte ännu bättre.
Men nu ska jag ge mig ut en sväng och se vad dagen bjuder på innan det blir mörkt igen. Hoppas ni alla har en fin onsdag! Ta hand om er, och stor kram ♥

FacebookTwitter

Novembermörker

Jag hoppades få en klar himmel ikväll när månen just nu är extra nära jorden och därför större än vanligt, men himlen är täckt av tjocka moln och det snöblandade regnet yr i vindarna. Men ljuset från månen lyser ändå upp i mörkret och skapar en mystiskt stämning som bara november kan skapa.
111401111404Månen lyser upp som ett suddigt klot genom molnen.
111406111405Det är något speciellt med november. Trots att december egentligen är den mörkaste tiden på året så känns november så mycket mörkare. Så mycket kargare och så mycket råare. Övergången mellan höst och vinter. Men jag tycker om att se alla varma ljus från fönster och skenet från lamporna på rödmålade stugor i de mörka skogarna. De skapar ett vackert kontrast. Mörker och ljus. Kyla och värme. Mystik och trygghet.
111402Det blev inga fotoäventyr ute med månen i natt. Men det känns ganska fint att få njuta av kvällen här inne också. Är säker på att många andra är ute och fotar den där himlen är stjärnklar.

Vill passa på att tacka för era jättefina kommentarer på förra inlägget. Både jag och Johan blev så berörda. Tack älskade ni ♥
Ha nu en underbar kväll! Stor kram

FacebookTwitter