Tillbaka med nattljuset

I natt såg jag det första norrskenet sedan i vintras. Har nog aldrig sett ett norrsken i augusti förut så det kändes lite konstigt. Men det var så vackert! Det kom precis i lagom tid efter att jag och min mamma varit ute hela kvällen fram till midnatt för att leta efter våra hundar som sprungit bort. De försvann båda två och var borta i fyra timmar. Kan inte minnas senast jag var så rädd och orolig. Vi stod och ropade på en höjd i skogen medan mörkret föll, men det enda vi hörde var våra egna ekon. Jag trodde att något hade hänt och att jag aldrig skulle få se Nanook igen. Vi pratade om hur vi aldrig mer skulle klaga på allt hundhår.

Men vid midnatt så kom dom springnade på grusvägen och jag önskar så att jag kunde fråga dom var dom varit under alla timmar. Sedan körde jag hem med Nanook i bakluckan samtidigt som norrskenet vaknade till liv på natthimlen. Det påminde om första gången jag hämtade Nanook när han var en liten valp. Jag döpte honom till ”Nanook of the northern lights” och den kvällen när jag åkte hem med honom i bilen så dansade norrskenet över hela himlen.
081701

Vill också passa på att tacka er alla för all inspiration ni ger mig. Kan inte i ord förklara vilken glädje och värme det ger mig att läsa era kommentarer. Är så tacksam för att ni följer mig här. Bloggen vore ingenting utan er. Vi skapar det fina tillsammans ♡ Tack! 

FacebookTwitter

En önskan

Här om kvällen gick jag ut till ett vindskydd i skogen vid en vacker liten tjärn och gjorde upp en eld. Jag tog med mig lite att äta och kokade kaffe över elden. En helt magisk kväll och natt. Och Nanook var minst lika glad över att komma ut sådär.

Jag filmade också under kvällen till ännu ett litet tävlingsbidrag för tävlingen till Yukon som jag är med i. Tyvärr kunde jag inte ladda upp filmen på Instagram så jag fick istället filma min skärm och lägga upp den, så det blev ganska dålig kvalitet. Men jag hoppas att folk går in här på bloggen också för att se den långa version i HD kvalitet. Min långa text fick inte heller plats i mitt instagram-bidrag så jag skriver den här också, på engelska.
Ni får hemskt gärna gå in och kolla på mitt bidrag, och ”lika” den om ni tycker om den.
Som sagt, så kan jag fortfarande knappt tänka på annat än Yukon. Det vore en stor dröm att få åka iväg på den här resan.

Så här kommer den, min film och min önskan ♥


Sometimes, when I wish for something, i like to write it down on a piece of paper, and throw it in the fire. I like to think that the smoke will carry away my wish so that someone, or something will make it come true. But I only do that when I want something really, really deep from my heart. I know it sounds crazy. And maybe I am a little crazy. But i love to visualize. And for many years I have been dreaming about visiting a place like the Yukon.

So, why do I want to go to the Yukon? As you see, I can’t really get it out of my head. It feels like this great opportunity coming into my life, just at the right time. An opportunity that effect me on so many levels. I think it is beacuse this trip to Yukon seems to have it all. A trip to the land of my dreams combined with all this fun and exciting things. Exploring this pristine wilderness, and doing it together with two people that truly would make this trip to something beyond any other trip. I would love to share our experiences and learn from each other. To spend a week in the most inspiring environment that would bring to life another dimension in my photography. A place so different from where I live. Thousands and thousands of miles away from my home.

You know when you love to do something so much that it just dosnt matter anymore if you can make a living out of it or not. You just have to do it, beacuse thats what you live for. I felt that feeling since five years ago, when I quit my studies, left the apartment and citylife to live closer to the nature. When I listened to my heart, things just started happening. It brought life to the creativity inside of me.
Its been a rocky road. Up and downs. Cold winters. Hard work. But every single day I feel grateful for living the kind of life i do, and that I have found something that I feel so passionate about that nothing can take it away from me. Beacuse no matter what, I have the love for what I do.
To win this trip would be a huge inspiration in my life. A huge step right into the direction that I want to go. It would light the fire to things that I have tried to catch fire for a long time.
I want to go to the Yukon because I want to stand there, on a mountain top, with the wind in my hair. Tasting the air and feeling the earth under my feet. I want to stand there, talking about the view with @Wisslaren and @Namkcaps, to the sound of our camera shutters bledning in with the silence of wilderness.
I want to stand there with a smile on my face thinking ”After all this years, I made it to the Yukon. And i know that i should never ever doubt that any dream can come true, no matter how big it is. If i can make it to Yukon, I can do anything”

I want to see the nature, the landscape, the trees and the rivers dancing like wild spirits. I want to see the animals, the valleys, and the open skies. Driving on an endless road through the Yukon scenery. I want to breath in the culture and learn about the history, the art and the golden dreams. I want to feel the crystal clear water in the lakes and hike trough the land of the moose, the midsnightsun and the northern lights.

I want to wake up in the sunrise, take a silent walk and feel the morning air of a new land. A whole new world to me. I want to stand there, on a mountain top, with the wind in my hair and listen to the heartbeats of the Yukon.

081510 081515 081511

FacebookTwitter

Morgon i storskogen

När jag var liten brukade jag få sitta i min morfars knä medan han berättade sagor om storskogen. Jag minns det så väl. Hela känslan. Pirret i magen.
Storskogen i Norrland, som var mörk, djup och full av faror. I sagorna han berättade gick jag alltid vilse i storskogen, men sedan mötte jag en stor stark björn, som var snäll. Jag fick klättra upp på björnens rygg och sedan tog han med mig hela vägen hem till min lilla stuga. 

Aldrig kunde jag väl som liten ana att jag en dag skulle vara vuxen och bo i en stuga, och vandra runt i storskogen en tidig morgon, bland björnspår och blåbär. Bland dimma och fågelkvitter. Med morfars sagor i hjärtat som skapar en stämning lika levande nu, som då.
081502
Min lördagmorgon i storskogen. Det blev blåbär till frukost.
081503081507081509081504081506

Ibland när jag är i skogen och går fram till ett träd så brukar jag tänka att det här träden kanske aldrig någonsin nuddat en människa förut. Och att det funnits här, på samma plats, under hela mitt liv. Under allt jag varit med om i hela livet har trädet stått här, dag som natt, år efter år. Och nu möts vi. Då känns det plötsligt så himla häftigt och stort. Jag vet inte varför, men jag älskar att tänka så.
081508

FacebookTwitter

Nyladdad

Datorn är nu åter laddad och jag fick tag på en ny sladd i Sollefteå idag. Det känns som världens onödigaste köp den här månaden eftersom sladden var superfin utöver kattens bett. Såg att det var någon som skrev om en katt som bara bet sönder kablar till Mac-datorer. Ja men på ett sätt kan jag förstå det. Ni som har Mac vet ju att sladdarna har någon slags sammetslen gummi, speciellt en helt ny sladd, så man vill liksom nästan bita i den.

Men nu är det fixat och jag kan använda datorn som vanligt igen efter en kvälls uppehåll. Jag åkte faktiskt ut i skogen igår och gjorde upp en eld och grillade med Nanook. Åh, när jag kom ut där så kände jag vad mycket jag behövde det. Ibland märker jag inte själv att jag har ett kaos i mitt huvud. Men när man kommer ut sådär så hör man sina tankar och det är intressant.
Det blir en videoblogg i nästa inlägg från den kvällen.

Nu ska jag bege mig iväg till Näsåker då mina kära vänner Åsa och Arvid ska bjuda på middag ikväll. Det ska bli mysigt! Hoppas ni har får en härlig fredag underbara ni ♥ Hörs senare!

081401

En vy över Grundtjärn igårkväll.
081406

081402

Jag hälsade på kvigorna i hagen. Vi hade mycket att prata om : )
081403081404

Det kom en svärm med mygg och knott. Försökte ta en bild på dom bara för att visa er. Inget ovanligt alls den här sommaren. Jag borde snart få järnbrist efter allt blod jag givit dessa små rackare.
081405

FacebookTwitter

En stark vilja

Tusen tack för alla fin ord på förra inlägget. Och tack för hjälpen. Det betyder mycket! Har fortfarande svårt att tänka på annat än att jag ska försöka ta mig till Yukon. Det tar upp 99% av mina tankar nu. Det blir sådär ibland med mig. Jag blir som besatt av en idé och kan inte sluta tänka på det. Det är både bra och dåligt. Dåligt för att mycket annat i livet som också är viktigt tappar min fokus, men bra för att jag ger mitt i allt i det jag vill ha eller uppnå. Som koncentrerad energi riktad mot det jag vill. Och väldigt ofta så för det mycket gott med sig när jag blir sådär.
Till exempel blev jag så när jag gjorde luciafilmen. I två veckor innan gick jag bara runt och tänkte på hur jag skulle göra den, och skapade varenda scen i mitt huvud. Jag lyssnade på musiken och agerade ut och övade inne i köket. Jag rös gång på gång för jag upplevde det så starkt. Det kändes som det var det viktigaste jag någonsin skulle göra. Som om allt hängde på filmen haha. Så när det väl var dags att filma, natten mot lucia, så visste jag exakt vad jag skulle göra, och det blev precis så som jag önskade.
Samma sak när jag var med i tävlingen om Fjällräven Polar. Jag kunde inte tänka på annat och la all min fokus på att försöka vinna, och det gjorde jag också. Med er hjälp ♥

Så den här veckan försöker jag lägga mycket tid på att fota och skapa nya bilder. Var ute på ett vackert ställe och fotade idag. I Edsforsen utanför Junsele. Det är vanligtvis en fors men då och då är det inget vatten där och då är det bland det häftigaste stället jag vet att vara på. Stenar överallt. Och det ger en väldigt märklig känsla av att vara där nere. En speciell plats. Bilden nedan tog jag där idag.

Men vet ni vad. Jag har ett problem, och det är att min kära katt har bitit sönder min sladd till datorn, så just nu ser jag hur den bara laddas ur mer och mer för varje minut. Bara för att jag inte har en sladd nu så känns det som det går fortare än någonsin. Det känns ju inte så jättekul när bland det viktigaste jag har snart inte kommer gå att starta. Men i morgon ska se vart jag närmast hittar en sladd till en Mac Pro. Jag hoppas innerligt att det finns i Sollefteå, så jag bara behöver åka 12 mil fram och tillbaks. Annars lär det bli Övik, 18 mil fram och tillbaks. I värsta fall, blir det Sundsvall och då försvinner hela dagen med 37 mil fram och tillbaks. Ja, det är underbart att bo i skogen men ibland när man behöver något materiellt så känns det väldigt långt bort.

Men vi får hålla tummarna att jag kommer hem med en sladd i morgon, för nu dör snart datorn.
Kram på er underbara ni ♥

081302

FacebookTwitter

Där drömmar blir verklighet

Tidiga morgnar i skogen är bland de underbaraste stunder jag vet här i livet. Jag älskar att vandra runt i skogen utan mål med min kameraväska hängande längs axeln och ibland komma till en plats som är så vacker att jag nästan tror att jag hamnat i en saga. En plats som är så vacker att det nästan gör ont i hjärtat. När jag gick upp i gryningen igår så gick jag en sväng till skogen alldeles intill byn, och ner till den lilla tjärnen. Dimmorna dansade samtidigt som solen lyste genom skogen och det var en sådan där stund som nästan kändes som en dröm.
081103081101

Jag är så obeskrivligt tacksam över kameran. Att jag har ett medel att använda mig av för att uttrycka det jag ser och känner. Så att jag kan visa er, och ta er med till den tidiga morgonen vid tjärnen. För det var en stund som gav mig så mycket. Så mycket att det räcker och blir över, och det vill jag mer än något annat dela med er.
081108081106081112

Det var en liten mystisk and som simmade omkring i tjärnen, helt själv. Den simmade bara där solens strålar nuddade vattnet och det var så vackert att se. Runt, runt. Bara där ljuset var. Som om den kände på sig att den simmade vid tjärnens rampljus.
081109

Det var fint att ha sällskap av den lilla anden. Jag undrade verkligen vad den gjorde där helt ensam. Men den undrade säkert samma sak om mig.
081105081107081110

Jag är med och tävlar om en riktig dröm foto-resa till magiskt vackra Yukon i Nordamerika med en av bilderna ovan. Det är en tävling på Instagram som kom ut igår, och jag har inte kunnat tänka på annat sedan dess. Man ska helt enkelt lägga ut en inspirerande bild och berätta om varför man skulle vilja vinna resan. Och om man vinner blir man bjuden på hela resan och får dessutom åka dit tillsammans med två stora fotografer på Instagram; @Wisslaren och @Namkcaps, och få resa runt i en hel vecka (24-31 augusti) i den mäktiga naturen och vildmarken. Mitt hjärta hoppade till när jag läste om detta. Det är verkligen märkligt att tävlingen kom ut nu, för jag har tänkt på Yukon jättemycket senaste tiden sedan jag såg ett klipp därifrån.

Nu ikväll la jag ut mitt bidrag med en bild och en text efter att ha spenderat nästan hela dagen med att gå runt och vara nervös och klura på vad jag ska skriva och vilken bild jag ska välja. Men jag valde den när jag ligger på trädstammen, eftersom jag tog den igår, och den dessutom symboliserar min tanke om att vara ett med naturen.
Om ni har Instagram och skulle vilja gå in på min Instagram och ”gilla” bilden (om ni nu tycker om den) så skulle jag bli så otroligt glad och tacksam ♥ Även om de säger att de inte går på antalet ”likes” eller följare, vilket är fantastiskt bra, så tror jag ändå att det finns en lite större chans att de ser mitt bidrag bland alla andra tusen om det får fler likes.
Eller ni kanske själva vill lägga upp ett bidrag och få en chans att vinna resan. Kan tänka mig att det är en drömresa för många, speciellt om man tycker om att fota : )

Så nu håller jag tummarna och att det blir en resa till Yukon i slutet av augusti. Ja, chanserna är minimala, men man vet aldrig. Jag har fått tillräckligt många bevis i livet på att även de största drömmar kan slå in. När man minst anar det.

Nu kommer en liten film som jag klippte ihop av det jag filmade igår, blandat med några andra klipp från tidiga morgnar i skogen. Enjoy ♥

FacebookTwitter

I balans

Äntligen har det varit några lugna kvällar utan hårda vindar. Då har jag passat på att gå ner till sjön och grejat med stenarna. Vindstilla kvällar för mig betyder att man kan balansera stenar utan att de faller isär direkt. Så några kvällar under senaste veckan har jag spenderat vid sjön och det finns få saker som får mig att må så bra. Dock har myggen varit näst intill outhärdliga. Det är ett guldläge för dom att bitas när jag sitter helt stilla i tjugo minuter med båda händerna på en sten. Jag tror jag snart fått i mig tillräckligt med myggift för att bli immun. Som en vaccination.

Jag har fått många önskemål om att filma när jag balanserar stenar och jag håller faktiskt på med det just nu. En liten film med olika klipp från när jag balanserar, så ni får se hur det går till. Det är inte så spännande som det kanske verkar. Det tar tid och de rörelser jag gör med händerna är så små att det i princip inte märks på film. Men jag ska ändå göra en så bra film som möjligt. Men vill filma på lite olika platser först så ni får se flera olika exempel.
081013

När jag var nere vid sjön här om kvällen så passade jag på att ta ett kvällsdopp. Hade inte badat sedan Elba så det kändes ganska kallt i vattnet. Men väldigt uppfriskande! :)

081010

En bild från igår kväll när jag var på väg ner till sjön. Jag gick tre omgångar med skottkärran lastad med några stenar som jag ville få ner. Jag samlar på mig vackra stenar lite här och där som jag sedan kan använda mig av.

0810120810110810010

Stenbalanserna som jag gjorde igår kväll, samtidigt som jag matade alla Grundtjärns myggor ; )

FacebookTwitter

Den långa vandringen

Den här dagen, 10 augusti, för exakt ett år sedan så befann jag mig någonstans mellan Sälka och Alesjaure högt upp i norra Sverige, med en ryggsäck, ömma fötter och omgiven av vackra fjäll. Jag vandrade den 110 km långa vandringen ”Fjällräven Classic” som går mellan Nikkaluokta och Abisko. Just nu pågår ju årets vandring och jag blir lite nostalgisk och önskar att jag var där, samtidigt som jag nästan upplever allt igen när jag tittar på filmerna och bilderna. Det var några väldigt tuffa och slitsamma dagar med 3 mils vandring varje dag. Att jag blev sjuk i hosta och knappt sov något om nätterna gjorde det hela ännu jobbigare. Men ändå är det alla fantastiska upplevelser och vyer som jag minns starkast. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker tillbaks på dagarna ute på vandringsleden.

081002
Det blev en lite speciell vandring eftersom vi samtidigt filmades för Fjällräven. Jag gick tillsammans med Angeliqa som driver Vandringsbloggen, och Johan som driver Nordic Bushcraft. Och själva ”filmteamet” var Nils från Fjällräven och en kille som heter Rikard som var kameraman. Så vi vandrade som vanligt men hade lite film-pauser när vi intervjuades om vandringen, och sedan lades filmerna upp på Fjällrävens hemsida. Det blev en liten film för varje dag, som jag samlade i ett blogginlägg efteråt som ni kan se HÄR om ni vill.

Även om vi ibland hade svårt att koncentrera oss under intervjuerna och fnissade och vi fick ta om det tusen gånger så är det nu i efterhand så sjukt kul att få titta på dom och minnas. Samtidigt så visar det så lite av vandringen och allt vi upplevde. Det är ju omöjligt att få med allt i små korta filmklipp. Det är som när man gör en film av en bok. Det känns som minst hälften av all känsla försvinner eftersom man upplevt så mycket mer än det som går att fånga på kort eller film.

081001

Underbara vandringsvänner! Angeliqa,  Rikard, Johan och Nils.

Underbara vandringsvänner! Angeliqa, Rikard, Johan och Nils.

Från högsta punkten på Kungsleden. Tjäktja.

Från högsta punkten på Kungsleden. Tjäktja.

081004 081007 081006

 

Jag hade med mig min lilla kamera under vandringen och filmade en hel del jag med. När jag kom hem så klippte jag ihop allt material som tillslut blev till en ganska lång film. En halvtimmes lång film! Jag är enormt glad att jag filmade såpass mycket under vandringen för jag känner verkligen att den återger väldigt mycket känslor och upplevelser. Både det positiva och det negativa. Både skratt från roliga stunder när vi stannade och åt i solen och till gråt och klagan över svullna fötter mot målgången. Det var jättelängesedan jag tittade på den nu, så jag ska faktiskt göra det ikväll så jag får uppleva vandringen en gång till. Den har blivit visad mycket på youtube och det är den första filmen som kommer upp om man söker på Fjällräven Classic. Den har fått snart 20 000 visningar och jag får kommentarer och mail angående filmen nästan varje dag, både från svenskar och också många från andra länder som tittat på den och tyckt om den trots att de inte ens förstått vad vi sa. Det känns väldigt roligt!

Så om ni inte har sett den och har tid över och vill ”uppleva” den 11 mil långa vandringen från mitt perspektiv så rekommenderar jag att titta på den. Ni som har vandrat mycket känner nog igen en hel del av känslorna från en lång vandring. Jag längtar verkligen till nästa gång jag åker upp och vandrar i fjällen. Det är något alldeles speciellt. Och det känns som jag vill göra lite revansch eftersom jag var så sjuk sist. Jag får se om jag hinner iväg något i år. Det vore fantastiskt ♥

Jaja, nu ska jag sluta babbla. Här är kommer den! :)

FacebookTwitter

Lördagmorgon

Jag brukar ställa klockan på 04.00 varje morgon, oavsett vilken tid jag gått och lagt mig, så att jag ska vakna och gå till fönstret för att se om det är fint fotoväder. Tidigt på morgonen och sent på kvällen är mina absoluta favorittider att vara ute. Dels för att det brukar vara de mest spektakulära skådespel i naturen då, med ljus, dimmor och färgskiftningar. Men också för att jag älskar tidiga morgnar och sena nätter. Det är något speciellt med tiden då de flesta sover.

I flera nätter i rad har jag varit på tok för trött för att gå upp vid 4-5 tiden på morgonen. Har knappt orkat titta ut genom fönstret. Men nu bestämde jag mig för att kliva upp tidigt oavsett vilket väder det skulle vara, och oavsett hur trött jag skulle vara. Det kändes som jag behövde en sådan där tidig morgon ute i skogen. För ja, trots att jag kliver upp så tidigt så finns det få saker som får mig att må så bra och som laddar mig med så mycket energi som att få börja dagen ute i naturen.

Så jag var uppe i gryningen i morse, trots att det var grått, blåsigt och blött ute. Men det var en härlig känsla att åka iväg med Nanook i bilen på en enslig grusväg och lyssna på ”Lördag med Lisa” i radio P4, stanna till vid en myr, äta lite blåbär och vakna till doften av skog och regn.

080801080802080803080805

FacebookTwitter