I den djupa vinterdvalan

Det är väldigt få gånger som jag tycker det är svårt att skriva blogginlägg. Oftast kommer orden av sig själv när jag sätter mig framför det vita, tomma dokumentet på datorskärmen. Men dom gånger som det känns som allra svårast att skriva ett blogginlägg, det är när jag inte skrivit något alls på ett tag. Jag kan sitta en hel timma och stirra på skärmen och grubbla och fundera på meningar att börja blogginlägget med, trots att jag har massor jag vill skriva om eller berätta. Det är som om tystnaden byggt upp skyhöga murar och ingen mening känns tillräckligt mjuk för att avbryta tystnaden här inne. Det blir ett sådant kontrast på något vis. Vilken mening jag än börjar med så känns det konstigt.

Men nu är det värsta över. Den första meningen är redan skriven efter total tystnad här sedan julafton. Jag tog lite julledighet, även om den inte riktigt var uttalad. Jag hade tänkt skriva något om att jag skulle ta en liten paus men min paus hade redan av sig själv börjat så kraftigt att jag inte ens förmådde mig att skriva om det. Som om alla dörrar till kreativitet stängdes på en sekund. En tystnad i mitt inre, som jag sällan känt tidigare.
Total tystnad och ett totalt ointresse i allt som heter skapande. Och det märkligaste av allt, var att jag inte ens blev orolig. Oftast brukar jag känna stress när jag tappar inspirationen och inte hittar lusten och energin till att skapa. Jag brukar göra allt för att försöka få igång det. Men denna gången var så annorlunda. Det gjorde mig ingenting. Jag kände ingen stress. Ingen oro. Ingen press över att behöva ”komma igång igen”. Jag bara lät allting vara som det är.

Det får ta sin tid. Jag sover nu. Blundar och bara finns till. Jag ligger i den årliga vintervilan. Bara lite extra djupt denna gången.
För att samla extra mycket kraft, inför ett år som kommer bli extra speciellt.
Jag tror det är viktigt, att vi i slutet av året ger lite tid till att sakta ned och andas ut. Ger tid för reflektion och för bearbetning. Återhämtning. Rensar oss från gammalt som ligger kvar och tar upp plats, så att vi kan ge ny plats åt allt underbart som inte än har hänt. Nu vaknar jag snart till liv igen för att fylla mina lungor med årets nya luft och kraft. Det ser jag verkligen fram emot.

Vad ser ni fram emot med det nya året?

Sänder er en stor, stor kram och önskar er ett GOTT NYTT ÅR! ♥
Tack för att jag fått dela ännu ett fantastiskt år med er, mina kära vänner! 

The night of winter solstice

I natt är det årets längsta natt. Jag har alltid tyckt att det var något extra magiskt och speciellt med denna natten. Bilderna som jag tog förra året kring denna tiden tycker jag symboliserar den där känslan som vintersolståndet för med sig, så jag lägger upp dom här i år igen. Tänk, i morgon går vi mot ljusare tider igen. Vad fantastiskt.
Men först hedrar vi årets mörkaste och längsta natt. Det är fantastiskt det med.

Önskar er alla en fin natt ♥

När gammalt får nytt liv

Hej på er!

I söndags åkte jag till Junsele på eftermiddagen för att besöka Elaine Callicoat och Mattias Danielsson som hade öppet hus i den gamla prästgården där dom bor. Hela nedervåningen är bland annat en butik för helt fantastiska vintage kläder. Om ni minns så var jag och Johan där i somras när det var nattloppis i Junsele. Det var första gången jag besökte dom, och Elaine och Mattias hade alldeles nyligen flyttat till Junsele från Stockholm tillsammans med sina två barn Vera och Elis. När jag träffade dom blev jag helt lyrisk över deras härliga energi och deras mod att våga ta steget att flytta och starta upp något här uppe i en liten by där det är vanligast att folk flyttar ifrån. Det är precis sådana här människor som behövs här uppe! Nytänkande, friska själar som är sugna på livet och vågar riskera lite för att bygga upp ett liv på en ny plats där hjärtat vill leva.
När jag åkte dit i söndags hade mörkret redan börjat falla. Men den gamla prästgården lyste så vackert upp i mörkret.
Här är jag tillsammans med Elaine och dottern Vera. Det var så roligt att träffa dom igen! Och WOW, det var nästan jobbigt att se så mycket fantastiskt fina kläder från förr! Senaste åren har jag blivit allt mer intresserad av just vintage kläder. Även gamla möbler, och ja…allt som är från förr har egentligen alltid intresserad mig så mycket mer än det som är nytt. Jag hittade såklart några julklappar åt mig själv! Bland annat den här röda klänningen som jag har på mig på bilden. I somras så köpte de en otrolig samling med kläder från en kvinna i Ramsele. Det är kläder från 50-talet till 70-talet men det är helt orörda och som nya. Kläderna jag köpte kom alla från Ramsele, för jag verkar ha precis samma storlek som den kvinnan hade.

För er som är intresserade, så har jag hört att Elaine kommer ha öppet i mellandagarna. Hon har också en webshop ”Vintage by callicoat” där några av kläderna finns att köpa.
Och förutom detta, så fick jag i söndags reda på att hon även är en diplomerad Art Neuroterapeut och bland annat gör en slags mjukform av Kiropraktik och andra kroppsbehandlingar. På hennes hemsida ”Din Egen Resa” kan man läsa mer. Jag blev så chockad och positivt överraskad för jag hade ingen aning om detta. Och plötsligt fick jag komma in i ett helt otroligt vackert behandlingsrum! Det kändes nästan som det var meningen att jag skulle få se det just då. För senaste tiden har jag nästan haft som en stark längtan efter att få uppleva någon slags massagebehandling. Jag har nämligen aldrig någonsin varit på något liknande och fått massage eller någon typ av behandling för kropp och själ. Det ska jag unna mig i början av detta året. Det känns som det verkligen, verkligen kommer i rätt tid.
Nu tänkte jag visa upp kläderna jag köpte i söndags! Jag är SÅ glad att jag fick tag på just dessa plagg. Men först tänkte jag visa upp hur vardagsrummet ser ut nu. För nu är det klart! Sist jag visade bilder så var ju halva vardagsrummet belamrat med saker. Men efter att jag och Johan spenderat några kvällar här uppe så är det nu äntligen färdigt!
Det känns fortfarande lite overkligt att vi har en soffa! Vi har knappt suttit i den än. Dels för att vi inte riktigt haft så mycket tid till myskvällar, men också för att min hjärna liksom inte vant sig vid att vi nu har möjligheten att sätta oss i en soffa. Men ÅH vad glad jag blir varje morgon när jag kliver upp och går igenom detta vackra, ljusa rum med den gosiga soffan.
Nu är även andra sidan av rummet städat och fint. Vi har satt dit en bokhylla och den gamla fåtöljen som vi förut hade i köket! Det är verkligen hela familjens favoritfåtölj så det kändes bra att vi fick plats med den här uppe istället nu när vi ställde en kökssoffa i köket.
Den här vedlådan kanske ni känner igen? Den hittade vi i ladan när vi städade där i somras. HÄR kan ni se lite bilder från det och även några bilder när vi påbörjade renoveringen med vardagsrummet. Tanken var att vi skulle sätta in vedlådan i köket men än så länge har vi inte hunnit det. Och sen såg vi att den passade SÅ bra här uppe i vardagsrummet. Så kanske får den bli kvar här.
Det här vardagsrummet blev finare än jag någonsin kunnat drömma om. Så ljust och varmt på samma gång. Ombonat och mjukt. Ser fram emot att spendera mycket tid här.
Det gjorde mycket att få upp en bokhylla! Innan har alla böcker legat på golvet i sovrummet. De flesta av Johans böcker har han i en bokhylla i sitt skrivrum (som jag nog kom på nu att jag inte visat bilder ifrån, det ska jag göra!!) men det känns mysigt att ha en bokhylla nära soffan så det bara är att gå hit och välja någon bok och läsa en stund.
Soffan har blivit katternas favoritplats!
Och nu till kläderna! Det här är den röda klänningen som jag hade på mig på bilden med Elaine och Vera. Den här ska jag nog ha på mig på julafton tänkte jag. Ska fira jul hos mina älskade svärföräldrar i Järved i år. Det ska bli riktigt mysigt!
Och sen köpte jag den här vackra blå klänningen, med mönster av vad jag tror är en av mina absoluta favoritblommor!! Jag kallar dom för bomullsblommor, men de heter ängsull. Ni vet dom där änglalika blommorna med små bomullstussar som växer vid myrar här uppe i norra Sverige. Jag såg inte det förrän jag kom hem och tittade mer noggrant på mönstret. Snacka om att jag blev förvånad!
Det här är nog min favoritklänning genom alla tider! Alltså, det är som om någon har sytt den till mig. Vilket kap för bara 350 spänn! Förstår inte hur jag kan ha sådan tur. Jag längtar verkligen till sommaren nu så jag kan ha på mig den här varje dag 🙂
Och sen köpte jag den här mörkröda kappan! Blev helt förälskad i den. Den kändes väldigt dyr i kvalitén. Sådär tung ni vet, och med sidentyg innanför. Också 350 spänn! WOW säger jag bara. Så när det är dags att klä upp sig riktigt ordentligt så åker klackskorna och kappan på. Tycker det blev en ganska bra matching ändå, eller vad tycker ni?
Jag har aldrig tyckt att jag haft bra koll på kläder. Mycket för att jag inte haft så jättestort intresse i det. I alla fall inte i nya kläder. Men däremot har jag mer och mer börjat tycka det är riktigt kul med just vintage. För mig ger det kläderna en själ att veta att de burits av någon annan, för kanske sisådär 60 år sedan. Och nu får de nytt liv igen. Det är så fint!
Sen har jag alltid tyckt det är roligt med kläder för mina bilders skull. Speciellt när det gäller mina mer konstnärliga eller uttänkta bilder, så har jag ofta lagt ner mycket tid på att just tänka ut vilka kläder som passar bäst till bilderna. Det är viktigare än vad många tror. Kläderna man har på sig kan ändra hela känslan i bilden. Och har man kläder som på olika sätt matchar färgerna i omgivningen så kan det bli så otroligt fin effekt. Därför har jag under åren samlat på mig mig många olika klänningar och kläder som jag tycker passar till mina naturbilder. Har fått några önskemål om att visa upp dessa och berätta vart jag köpt dom, och det ska jag faktiskt göra i något inlägg framöver!
Nu längtar jag tills jag får gå på fest i mina ”nya” kläder och dansa så min ängsull-klänning blåser upp sig sådär fint när man snurrar!

Oj vilket långt inlägg det här blev såg jag nu! Men det kanske är bra att ta igen lite eftersom det varit sparsamt med bloggandet senaste tiden.  Tack för att ni alltid är så fina och för att ni alltid finns kvar här och återkommer till bloggen, även de tider när de inte är lika mycket kreativitet och aktivitet här. Det betyder så mycket.
Hoppas nu har en underbar vecka allihopa! KRAM på er ♥

Som i en julsaga

Tänk att årets mörkaste tid också kan kännas som årets ljusaste. I alla fall runt den där timmen mitt på dagen när solen står som ”högst” på himlen. Det är precis så ljusets strålar sträcker sig över granarna i horisonten. Men det lilla ljuset räcker för att se den vackraste av vintervärldar. Hela byn ser ut som hämtad ur en gammal julsaga. Här och var ryker det ur skorstenen och de röda timmerhusen blir så vackra mot de snötunga granarna intill.
Jag har längtat efter en sådan här riktigt vinter i så många år nu. Och plötsligt är den här. Varje dag blir det bara vackrare och vackrare.
Samtidigt har jag också blivit tröttare och tröttare. Det är som om kroppen slagit på ett läge för att gå i vintervila nu. Det har nästan varit smärtsamt att vara omringad av den här vackra vintersagan när jag fått ta i med all min kraft för att orka mig ut med kameran. Men när jag väl kommer ut så har det varit värt allting.
I flera dagar har jag tänkt att jag vill åka ut med sparken en stund medan det är ljust, så idag gav jag mig sjutton på att göra det. Jag tog med mig Nanook och sparken, och susade iväg genom byn, på det bästa sparkföre man kan tänka sig. Om ni har åkt spark så vet ni kanske vad jag pratar om. När det är så bra glid att man knappt måste sparka. Den känslan alltså!
Åh vad jag kände att jag måste ta tillvara på detta ännu mer. En stund såhär varje dag hade varit som medicin för den sömniga vintersjälen.
Lille Nanook var som vanligt överlycklig över att få komma ut i skogen en stund.
Nu är det bara den här veckan kvar innan jul. Hur ser den här veckan ut för er? Har ni fullt upp med allt eller känns det lugnt och mysigt?
Jag ser fram emot julen och mellandagarna, det är något så lugnt och skönt över det. Men just nu är det bara att bita ihop och jobba järnet med det sista av alla beställningarna och hoppas att allt hinner fram innan jul. Vi har haft några riktigt intensiva veckor, men roliga också förstås! Så det kommer kännas skönt sen när den årliga ”julrushen” lagt sig och man får pusta ut 🙂

Jag hoppas att ni har det bra allihopa, och att ni får en riktigt fin vecka nu innan jul. Vi hörs snart!
KRAM på er ♥

Natten i skogen

Åh vad det känns nästan hopplöst att försöka sätta ord på den varma känslan jag känner nu efter att ha läst alla era vackra kommentarer på min Luciafilm igår. Ni har skrivit så fina ord det nästan blir jobbigt att läsa, för det berör så starkt. Åh, jag är så otroligt glad att ni tyckte om filmen och att den kunde skänka lite ljus till er. Det betyder så otroligt mycket!

Ni anar inte hur fantastiskt roligt och givande det är att få dela det jag skapar med er. Som jag sagt många gånger innan, så får jag tusenfalt tillbaks. Därför har det i alla år känts så självklart att fortsätta skapa och dela med mig. Det är ni som inspirerar till det. Jag är så tacksam för att ni finns där och ger av er tid och era tankar och känslor. Jag önskar alla människor fick omges av den värme och kärlek som jag får uppleva från er varje dag. Tänk vilken kraft det skulle ge alla. För det ger oändligt med kraft till mig. TACK underbara ni!

Vill också passa på att tacka LAND.se som skrev en så fin artikel om min luciafilm. Vilken ära att få titeln ”hela världens lucia”.

Den här natten som luciafilmen spelades in var verkligen magisk på riktigt. Och jag var så lättad över att snön kom i år. Många av er minns kanske hur frustrerad jag var förra året då jag inte kunde spela in den på grund av att ingen snö kom. Men i år kom snön och skapade en vintervärld utan dess like. Jag kände en sådan lycka över att jag äntligen skulle få göra den här lucia filmen som jag gått och tänkt på i över ett år.

Jag är också så tacksam över att jag fick hjälp av min mamma under inspelningen. Den hade aldrig varit möjlig att göra under en ena natt om jag hade varit helt ensam. Jag hade ju redan innan sett alla scenerna i huvudet och jag ville spela in på många olika vackra platser, vilket också innebar hundratals marschaller som skulle tändas och bäras ut, och sedan släckas eller flyttas för nästa scen. Nu var vi två så det gick så mycket fortare.

Vi var ute och filmade i tolv timmar! Från 6 på kvällen till 6 på morgonen. Vi bar marschaller i stora ryggsäckar och pulsade igenom skogarna och upp för branta slänter och ned igen för att hämta fler. De sista timmarna hade vi båda så mycket träningsvärk i benen på grund av allt pulsande i snön att vi knappt kunde gå. Men trots den långa natten med hårt arbete så var det bara rakt igenom magi. Det var så många gånger när vi bara stod där i skogen mitt i natten och tittade oss omkring på alla de upplysta tunga granarna. Det var så vackert att det nästan var svårt att koncentrera sig. Och vi pratade om hur lyckliga vi var över att vi fick uppleva detta på riktigt. Allt kändes lite overkligt på något vis. Magiskt.
Det är verkligen en natt jag kommer minnas för resten av livet. Och det är så skönt att känna den där lättnaden över att filmen blev gjord. Att få göra verklighet av en vision eller en idé är så befriande. Att ha en väldigt stark känsla eller idé som man vill ska komma i uttryck kan ibland nästan ge en gnagande känsla. Man bara måste få utlopp för det. Och nu fick jag det, på det mest fantastiska vis. Jag fick uppleva ljusets natt på riktigt, och samtidigt fånga det på film.

Efter den magiska natten i skogen kom jag hem runt 7 på morgonen. Jag var så obeskrivligt lycklig och lättad.  Och självklart, väldigt trött. När jag la mig i sängen så kändes det som om allt bara hade varit en väldigt vacker dröm. Jag var nästan tvungen att tänka efter om det verkligen hade hänt på riktigt. Och sen kändes det lite för bra för att vara sant att jag äntligen skulle få göra min luciafilm som ni sedan skulle få vakna till den 13 december. Åh vad jag har längtat till Lucia, må ni tro! 🙂

Jag är SÅ otroligt tacksam för era fantastiskt fina reaktioner på filmen. Ni anar inte hur mycket ni får mitt hjärta att le. Det här kommer jag bära med mig läääänge. KRAM på er ♥

Skogens lucia – ljusets natt

Godmorgon älskade vänner!
Sedan många år tillbaks har Lucia för mig blivit en tradition att sprida ljus och kärlek genom att tända upp ljus ute i den mörka natten, och lussa i skogarna. Ni är säkert många som sett mina tidigare filmer.
Även om ingen är där och ser i stunden, så har min intention varit att sprida ljus till hela världen. Att skapa något vackert av ljuset i mörkret, och att sedan få dela det med Er.
I år blev Lucia något alldeles speciellt : )

Den här filmen är till Er.
Från mig och skogarna i Grundtjärn. 

Jag önskar er alla en dag fylld av ljus och värme. Kramar till er i massor! ♥

Vintersaga

Efter nattens snöfall var det som att vakna till en vintersaga i morse. När allting blir täckt i fluffig snö känns vintern som den vackraste tid på året. Allting känns så mjukt och tryggt. Den vackra snön och det fina ljuset på himlen gav mig lite inspiration till att ge mig ut i skogen med kameran. Och Nanook såklart.
Det kändes verkligen som det var precis vad jag behövde idag. En promenad i en riktig vinterskog.


Solen visade sig aldrig idag, men ljuset från den färgade himlen i de där typiska färgerna som syns den här tiden på året när solen står så lågt på himlen. Rosa, aprikos och blå. Det blir så fasligt vackert tillsammans med det vita landskapet.
Jag trodde knappt att jag skulle orka ta mig till min magiska lilla skogstjärn, på grund av den djupa snön. Snön tog sig in över kanten på skorna och in genom strumporna. Men det var det värt för att få komma hit en stund. Det är sällan jag går hit mitt i vintern eftersom det tar så lång tid att pulsa sig hit. Så det var lika bra att göra det nu innan ännu mer snö kommer.
Även om det är något stillsamt vackert när skogstjärnen är täckt av is och snö, så går det ändå inte att jämföra känslan med när det är vatten där istället. Den här platsen är för mig nästan som ett levande väsen. I alla år har jag gått hit för att få inspiration och en dos magi. Den här bilden tog jag för exakt två månader sedan. Om man jämför med bilden ovan, så ser man att det där magiska väsendet nu ligger djupt i vintervila. Och det är något vackert med det också.
Den där väldiga tystnaden och stillheten i skogen en vinterdag. Allting sover. Samlar energi för den kommande våren.
Allt har sin tid, och nu lever vintern mer än någonsin. Tänk att vi fick en riktig vinter tillslut, efter alla slaskiga vintrar. Det är sådana här dagar som får mig att älska vintern. Och nätterna som följer, med dansade norrsken och tindrande stjärnor. Jag får så starka julkänslor.
Nanook var överlycklig för skogspromenaden idag. Det är så underbart att se hur han också lyser upp när det kommit nysnö.
Det här gjorde gott för själen. Tänk vad lite snö och lite färger på himlen kan göra. Har ni också fått snö där ni bor? Jag hoppas det!
Nu närmar sig julen och det finns ju inget mysigare än en vit jul.

Hoppas ni har en superfin dag! KRAM på er ♥