Låt drömmarna expandera utanför ramarna

—Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Samsung—

Den här månaden har jag haft ett samarbete med Samsung och deras nya Galaxy S8. En mobil utan ramar och med innovativ teknik.
Jag fick fritt skapa innehåll som skulle beröra våra gemensamma tankar och visioner kring att våga bryta gamla mönster och gå utanför ramarna. Ett stort ämne som betyder väldigt mycket för mig. Något som jag ofta väver in i mina vanliga blogginlägg och i allt annat jag skapar, eftersom det präglar en så stor del av hur jag ser på livet i stort. Hur jag vill leva och tänka.

Jag har den här månaden inte bara själv skrivit och delat med mig av mina erfarenheter och tankar, jag har också fått tagit del av så många andras erfarenheter, tankar och känslor. Vilket i sin tur satt i gång så mycket mer inom mig. Som ringar på vattnet. Min hjärna har verkligen gått på högvarv dessa veckor. Min högsta önskan med det här samarbetet var att få kunna inspirera andra att våga tänka utanför ramarna, men jag har definitivt blivit minst lika inspirerad själv, av alla som delat med sig.

Som i mitt tidigare blogginlägg, och i mina inlägg på Instagram. Jag blev så otroligt berörd av alla som öppnade upp sitt hjärta och ville dela med sig. Tack underbara ni.
En sak som jag tror vi alla människor har gemensamt oavsett hur vår livssituation ser ut, så är det att vi alla bär på önskningar, förhoppningar och idéer till hur vi ska kunna leva mer fritt. Stort som smått. Vi vill komma framåt. Vi vill inte bara stanna för evigt inom de trygga ramarna. Vi vill upptäcka livet utanför och fortsätta utvecklas. Jag tror det finns i vår natur. I vår allra innersta kärna. Att blomma ut och expandera.  Men även om viljan och önskan finns där så finns det också mycket som håller oss tillbaks, och som gör att vi stannar kvar i gamla mönster även om vi varje dag går och tänker på hur fantastiskt det vore att våga ta ett steg utanför.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Har ni någonsin funderat på att allting, allt som någonsin skapats av oss människor, har börjat som en liten tanke?
Jag älskar att titta mig omkring och tänka på att varenda sak jag ser har en gång bara existerat som någons tanke.  Att det började där. Ett litet frö, en liten idé som sedan satte igång processer och som i sin tur gjorde att den där tanken föddes ut och tog en form in i vår fysiska värld. Det är vackert. Det är så häftigt. Nästan svindlande. Bara där inser man ju vidden av tankens kraft. Att allting faktiskt börjar inom oss.

Så det finns ju ingen pryl eller några pengar i världen som kan ersätta vikten av tankefröet. Det finns ingen sak som kan få oss att förändra något om det inte först börjar med något inom oss. Men det finns verktyg som sedan gör det lättare för oss, och som också kan vara helt avgörande till om det man vill förändra, skapa eller utveckla kan bli möjligt.
Mina tre allra viktigaste verktyg i mitt skapande är kameran, mobilen och datorn. Även om alla idéer kommer inifrån, så skulle jag aldrig kunna förverkliga dom i de former jag gör idag om jag inte hade dessa verktyg. Därför kändes det här samarbetet med Galaxy S8 så passande och spännande.

Jag lever i kontrasternas värld, där jag behöver lika stor dos av tekniken som av naturen för att kunna fortsätta utvecklas.
I en månad har jag nu haft den nya Galaxy S8, som fått hänga med mig överallt. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så såg jag allra mest fram emot kamerafunktionen. Även om min systemkamera alltid är nummer 1, så finns det alltid tillfällen när jag inte har med mig den. När den är för stor och klumpig för vissa situationer eller när jag helt enkelt inte ens tänkt att jag ska fota. För mig innebär det att jag kan ta ett ytterligare steg och faktiskt bli mindre beroende av att sitta inne vid mitt lilla kontor och jobba. Kameran i den här mobilen är helt galet bra vilket gör att jag kan uppdatera alla mina sociala kanaler med bilder och filmer jag tagit från mobilen (och jag är kräsen). Den kan till och med fota i RAW, något som jag inte ens visste när jag skrev mitt förra inlägg. Så jag kan bokstavligt talat sitta ute på en stubbe i skogen och jobba. Hålla igång kanalerna, svara på mail och få mer tid till att vara ute. För mig är det guld värt.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

En annan funktion som jag gillar starkt är att den är väldigt tålig och vattentät. Något som jag tyckte lät lite för bra för att vara sant. Som jag nämnde i förra inlägget så blev min tidigare mobil skadad av just vatten. Jag är ofta ute i skog och mark i alla olika väder och behöver en mobil som klarar av att hänga med. Jag vill inte behöva vara rädd att den ska gå sönder av regnet eller när den ligger i fickan i en fuktig jacka. För sådana situationer hamnar jag i jämt och ständigt. Men, Galaxy S8 tar steget lite längre. Nu behöver jag inte ens vara rädd om jag tappar den i sjön.
Jag kan ju ärligt säga att det kändes så galet fel när jag första gången doppade den under vattnet i sjön för att testa om den skulle klara det. Det tog verkligen emot. Men efter sisådär 20 dopp i sjön för att ta dessa bilder så kände jag mig lugn. Ingenting hände. Precis som alla Youtube-videor visar från recensioner på hur den klarar vatten, så gick det hur bra som helst.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Under månaden så blev jag nästans smått besatt i att ta sådana här bilder. Jag bara älskade funktionen med fullscreen-skärmen och att försöka få till det så att bilden jag tog med mobilen smälte in i omgivningen. Jag tyckte om att försöka komma på olika kreativa idéer till dessa bilder.

När jag för snart sju år sedan tog steget att ändra mitt liv helt och hållet och bryta alla gamla mönster så hände något i mig. Det var först då som jag verkligen upptäckte att livet har så mycket mer att ge om man bara vågar följa sitt hjärta. Även om vägen var minst sagt lång, krokig och stundtals väldigt svår, så ledde det mig tillslut till det jag faktiskt önskade. Hade jag stannat kvar i samma gamla ram, så hade jag aldrig fått de här erfarenheterna och aldrig fått leva livet som jag innerst inne ville.

Så att bryta barriärer och gå sin egen väg, vad det än må vara, behöver inte alltid vara lätt. Snarare tvärtom. Det är enklare att flyta med strömmen och bara följa med i vad alla andra säger och tycker. Fortsätta i samma gamla mönster. Men resan man gör i sig själv om man vågar gå sin egen väg och utsätta sig för alla utmaningar, och den där upptäckten av att allt är möjligt, det är värt allting. 

Jag gjorde en video som en del i mitt samarbete med Samsung. Jag ville att den skulle symbolisera hur livet och kreativiteten inte vill hållas inom ramar. Och känslan som blir när man följer med i flowet. Jag ville att den skulle inspirera till lekfullhet och nyfikenhet. Att våga växa utanför ramarna. 

En av de vanligaste frågor som jag får, från människor i alla åldrar, är hur vågade du? Hur gjorde du?

Även om jag många gånger skrivit om detta ämne som jag brinner för så mycket, så tycker jag ändå att det är så väldigt svårt att ge konkreta tips som passar alla. Vi är ju alla unika med olika drömmar och olika mönster vi vill bryta och olika drömmar vi vill förverkliga. Det kan vara allt från att vilja bryta en dålig vana, eller springa ett marathon-lopp, starta eget företag eller komma in på en utbildning, till att ändra hela sitt liv och flytta till andra sidan jorden. Därför vill jag kunna ge tips som förhoppningsvis de flesta kan ta med sig i alla fall någonting ifrån.

Så här kommer mina tips utifrån mina egna erfarenheter till hur man ska våga följa sitt hjärta, bryta gamla mönster och ta steget till en positiv förändring i livet!

1. Jag tror det är viktigt att ha en ganska tydlig vision eller idé. Vilka förändringar i livet är det du vill göra? Vilka gamla mönster är det du vill bryta eller vilka barriärer är det som håller dig tillbaka från att göra det du önskar? Och vad är det du vill ersätta de gamla mönstren med? Skriv ned dina tankar! Att ha en tydlig bild över det du önskar förändra är en väldigt bra start.

2. The power of now. Vi människor har en märklig tendens till att ständigt skjuta upp saker. Att se en räddning i framtiden. Det är lätt att tänka att ”senare” är en bättre tid att börja göra förändringar. Det är väldigt kravlöst och fyller oss med en känsla att vi tagit ett steg framåt trots att vi egentligen bara skjutit upp allting. Att ta tag i saker, att bryta gamla vanor eller att våga göra en stor förändring i livet känns sällan kul. Det kan kännas otroligt tungt, läskigt eller jobbigt, på så många olika vis. Och att tro att det kommer kännas lättare om en månad, eller ”när jag känner mig mer redo” eller ”när jag har mer tid” eller ”när jag har mer pengar” är bara att smita undan. Det kommer aldrig kännas lättare senare. Livet sker just nu.

3. Vi har också en tendens att gå många steg i förväg. Ibland har vi drömmar som vi inte riktigt vet hur vi ska kunna förverkliga. För från det perspektivet som vi befinner oss i just nu så kan vi omöjligt se lösningarna och möjligheterna. Det är som att tro att vi kan stå på första trappsteget på en trappa och se hela övervåningen. Och när vi inte kan det så blir vi rädda för att vi tappar kontrollen på läget. Så rädda att vi inte ens tar första steget på trappan, och istället backar. Vi kan omöjligt se hur saker och ting vecklar ut sig i förväg. Vi kan inte åka i en bil på väg och se hela vägen framför oss i flera mil. Men för varje meter så vecklar vägen ut sig. Precis så är ju livet också. Tar vi ett steg, så kommer det andra steget kännas lättare, som sedan leder oss vidare till det tredje steget. Så ta ett steg i taget. Gör något litet varje dag som leder dig i rätt riktning. Bara att tänka en positiv tanke kring det du drömmer om kan vara ett litet steg fram.

4. Omge dig av människor som fyller dig med positiv energi. Människor som tror på dig och som vill att du ska följa dig hjärta, oavsett vad det må vara. Många av oss blir otroligt påverkade av vad andra människor tycker och tänker. Därför är det viktigt att de människor som du blir påverkad av och som du lyssnar på inte sänker dig och får dig att tvivla på dina drömmar. En enda människas tyckande kan påverka hela livet för en annan människa. Så välj noga vilka du ska låta dig påverkas av.

5. Nyckeln är positivt tänkande. Det är inte bara en kliché. Det gör en enormt stor skillnad om du tänker på ditt mål eller din dröm med en positiv eller negativ känsla. Hur känns det inom dig när du tänker på det du vill uppnå/uppleva/göra? Känn efter noga. Känner du dig låg, ledsen, bitter eller besviken på att du ännu inte uppnått det? Eller känner du dig glad, nyfiken och ivrig när du tänker på det du vill förändra? Igen, nyckeln är positivt tänkande.

6. Släpp rädslan. Rädslan är oftast vårt största hinder i livet. Det får oss att stanna kvar i tryggheten även om tryggheten inte är särskilt bra. Den får oss att ”nöja” oss med ett liv vi egentligen inte riktigt är nöjda med. Den får oss att lyssna för mycket på vad andra tycker och tänker. Att släppa all rädsla är svårt, eftersom det ligger så djupt inom oss.
Men tänk såhär: Det är ok att känna sig rädd. Det är ok att känna sig osäker. Se bara till att rädslan för att misslyckas aldrig blir starkare än drömmen om att lyckas.

Som jag skrev tidigare så börjar allt inom oss själva. Från en enda liten tanke kan något mycket större växa till liv. Från en längtan att bryta gamla vanor kan något helt nytt ta form. Min önskan är att ni ska kunna ta med er något ifrån detta, precis som jag tar med mig era tankar och erfarenheter. Ett enda ord kan så ett frö som sedan växer och förändrar hela ens tillvaro. Det är så fantastiskt.

Om ni också har några tips eller andra tankar så får ni mer än gärna dela med er. Det bästa med det här samarbetet har utan tvekan varit att få ta del av så många fina berättelser och att få känna det där utbytet. Ingenting inspirerar mig så mycket som att få höra andras berättelser om hur de vågat att förändra något eller att ta steget ut i det okända. Precis på samma vis som jag älskar att få inspirera andra med min story. Tusen tack för ert engagemang ♥

Nu är månaden över, men istället för att se det som ett avslut, så vill jag se det som en början på något nytt.  

På väg söderut

Godmorgon solstrålar!
Först och främst så vill jag tacka så jättemycket för alla gratulationer på förra inlägget. Blir så otroligt glad ♥
Jag hade en helt underbar födelsedag, och på eftermiddagen kom våra vänner Åsa och Arvid och överraskade med lite tårta och ballonger. När vi sedan berättade att vi skulle åka till Örnsköldsvik mitt i natten för att hoppa på tåget mot Stockholm så ville de köra oss in. Så vid midnatt möttes vi upp igen och jag och Johan fick en otroligt trevlig biltur in till Örnsköldsvik.
I bilen på väg in till Örnsköldsvik med Åsa och Arvid. Och vi fick äran att sitta bak med lille Malte.
Och här är jag och Johan precis just NU! Helt nyvakna och lite stela efter en natt på tåget. Men nu är vi framme i Stockholm om 5 minuter där vi sedan ska hoppa på lite bussar och tåg innan vi når Ljungby. Fick lite bråttom nu så jag måste avsluta nu haha.

Men återigen, TACK för alla fina gratulationer. Ni är underbara!
Hoppas ni får en jättefin fredag. Stor kram på er ♥

Tjugoåtta

Det var exakt sju år sedan nu, som jag satt här på stenen i Grundtjärn. Jag var precis 21 år fyllda och bodde i Göteborg. Jag minns så starkt vad jag tänkte och kände när jag satt här. Min största dröm var att bo i Grundtjärn. Det var de här kvällarna ute på ängen var väldigt betydelsefulla. Jag tror de var de som verkligen fick mig att tänka till. Att inse att livet är för kort för att spendera på något som inte känns rätt. Det var här, ute på ängen, som jag snickrade ihop mina vingar innan jag några veckor senare kastade mig ut mot mina drömmar, och flyttade till Grundtjärn.

Idag fyller jag 28 år, och har fått spendera sju helt otroliga år här i Grundtjärn. Kärleken till denna plats har bara växt sig starkare hela tiden. Det finns ingen annanstans på jorden jag hellre skulle ha velat spendera dessa år. Igår kväll gick jag ut på ängen igen och satte mig på stenen. Så mycket känslor välvde över mig att jag fick några tårar. Jag tänkte på allt som hänt dessa år, allt som förändrats och allt som fortfarande består. Jag kände en sådan djup tacksamhet att jag sju år senare faktiskt får sitta här på stenen igen, med ett liv jag då bara hade kunnat drömma om. Ett liv i Grundtjärn med allt jag älskar och önskat.
Och kvällen var så vacker. Just nu står hela Grundtjärn i blom. Det är den vackraste av tider när allting vibrerar av liv.

Alla myggor i kvällssolen ser ut som små flygande guldkorn.
Mitt vackra paradis.
Det doftar så gott av det torkade gräset från när Tage slår ängarna. Precis den doften som jag har så starka minnen från när jag var liten.
Och ifrån vår gård hördes gräsklipparen som min älskade Johan gick runt med. Sommarljud ♥

Att lägga sig ned i gräset på ängen är som att få insyn i en helt annan värld. Alla dessa starka färger och dofter från allt levande. Det är så fantastiskt.
Livet ♥
Tack för att ni följt mig under mitt tjugosjunde år. Nu ser jag fram emot att få vandra här på jorden i ännu ett fantastiskt år, och att fortsätta dela några av livets ögonblick med er. Stor kram på er allihopa ♥

Tillbaks där allt började

Hej på er!
Först och främst, wow…TACK för alla otroligt fina kommentarer på förra inlägget. Blir ju alldeles tårögd av att läsa. Ni är ju bara för underbara. Ska sätta mig ner och läsa igenom varenda kommentar ikväll och svara er. Vill bara säga hur glad jag blir!

Har ju inte bloggat på några dagar nu men har verkligen haft fullt upp efter en fantastiskt fin midsommarafton. Jag hoppas ni också haft en bra midsommar. Jag tänkte att jag snabbt skulle berätta för er om en rolig liten resa som väntar nu senare i veckan, som bestämdes alldeles nyss. Jag ska tillbaks till brottsplatsen. Tillbaks till Göteborg! Och till och med tillbaks till Stenungsund som ligger utanför Göteborg, där jag bodde från att jag var 4-17 år!
Som sagt så bestämdes den här lilla resan ganska hastigt. Jag och Johan ska egentligen ner till Småland för att titta på en bil (Johan ska byta till en rejäl fyrhjulsdriven bil nu) och eftersom vi ändå ska ned hela vägen till Ljungby så tänkte vi göra en liten semester av det hela, och passa på att besöka mina hemtrakter. Johan har aldrig varit i Göteborg heller, så då känns det extra roligt att åka dit med honom.

Jag har bara varit i Göteborg en gång sedan jag flyttade där ifrån för sju år sedan. Och det var ett väldigt hastigt besök, i samband med en dokumentär som filmstudenter från London spelade in (ni kan se min film från den veckan HÄR). Jag var bara där i princip en och en halv dag och schemat var ganska intensivt med inspelningen, så jag hann liksom inte riktigt smälta allting. Nu ska vi vara i Göteborg från fredagkväll och hela lördag, och sedan på söndagen så åker vi 5 mil norr om Göteborg, till den plats där jag växte upp. Stenungsund.

Där har jag inte varit på snart tio år. Jag känner mig redan helt galet nostalgisk när jag tänker på att vi ska dit. Jag ska få se huset där jag växte upp och gå omkring i bostadsområdet där jag lekte och sprang omkring med alla mina vänner när jag var liten. Gå upp på ”berget” bakom huset där jag alltid lekte och byggde små kojor. Gå förbi min gamla skolan och bara se hur allt ser ut nu. Kanske kommer man stöta på några som man känner igen?  Jag har speciellt senaste året verkligen längtat efter att få komma dit igen. Det här ser jag SÅ mycket fram emot.

Och självklart ska ni få följa med på resan också! I både vlogg och bilder!
Det är så konstigt, för det har varit molnigt i princip dygnet runt i flera dagar nu. Och så tänkte jag bara gå ut nu snabbt och ta en bild med de blomstrande syrenerna, och då plötsligt kom solen fram i ca 30 sekunder innan den försvann igen. Jag älskar när sådant händer! Så det ser väldigt mycket somrigare och varmare ut på bilden än vad det faktiskt är. Men syrenerna doftade underbart!

Nu blir det en promenad med Nanook innan det är dags för middag. Hoppas ni har en härlig tisdag allihopa!
Kram på er ♥

Midsommarnatten

I alla år jag bott här så har jag gjort det till en tradition att vara ute natten till midsommarafton. Det är något väldigt speciellt med att få vara ute i den ljusa natten och sedan möta midsommarmorgonen. Det är som om det ligger något väldigt magiskt över just den kvällen och natten. Nästan alla dessa nätter har varit sådär ovanligt vackra. Som om naturen under hela juni tagit ett stort andetag, och nu andas ut…

Jag ville också göra det till en tradition att varje midsommar fotografera mig och Johan. Precis som vi gjorde förra året, vår allra första midsommar tillsammans. Nu frågade jag honom om han skulle kunna tänka sig att följa med mig ut i midsommarnatten för att ta bilderna. Det ville han mer än gärna. Och det resulterade i en helt magisk kväll som nästan gör mig tårögd när jag tänker på det. Det var verkligen som om naturen ville vara med och skapa bakgrundsmusiken till vår midsommarnatt.
Precis när vi gick ut på stenarna så tittade solen fram genom ett moln och skapade de mest magiska ljus. Den här stunden, när vi stod här och jag tittade in i Johans ögon, den kommer jag aldrig glömma. Det var en stämning utöver det vanliga. Och allt blev så förunderligt stilla. Det var som om det blåst i flera år och så plötsligt så stannade vinden. Och tiden.
Det blev en vacker solnedgång över Hermansjön.
Min älskade Johan, som hängde med ut på äventyr och hoppade över steniga marker i sina finskor och finkläder, så att jag skulle kunna få ta vackra bilder. Jag är så tacksam att han är så spontan och att han tycker om sådana här stunder lika mycket som jag. Och sen…jag vet inte varför men jag blir så rörd varje gång jag ser han i sina finkläder och hängslen. Som om det påminner mig om något. En tidlös känsla.

Det får mig att tänka på förr i tiden. Att vi lika gärna hade kunnat levt för 100 år sedan, och vart borta sedan länge nu. Som om det jag ser bara är minnesbilder från ett annat liv för länge sedan. Men nu lever vi nu. Just i denna stund, och det fyller mig både med den största lycka och sorg samtidigt. Att vår tid på jorden är just nu, och inte för evigt.

Jag hade aldrig upplevt det innan jag träffade Johan. Att älska så starkt att lyckan över att vi funnit varandra blandas med sorgen över att en dag är vår sista tillsammans. Men det är en vacker sorg. Kärleken får inte plats i hjärtat så den sipprar ut över kanterna i form av tårar.
Den här blomman såg vi längs stigen i skogen, och jag bara älskar dessa blommor. De lyser alltid upp på något speciellt vis. De utstrålar en stillhet som jag älskar. Men jag vet inte vad den heter. Är det någon av er som vet vilken blomma detta är? De tycks alltid växa vid mörka ställen i skogen.
Efter solnedgången vid sjön åkte vi vidare till vårt favoritställe Vackerland. Den gamla gården Högland, som vi upptäckte för precis ett år sedan. Här var allt sig likt efter en lång vinter. Som om tiden stått stilla.
Jag blir alltid drömmande när jag kommer till denna plats. Får alltid tankar om att jag hade velat bo här. Som om det nästan skär in i hjärtat på mig. Bygga upp gården igen och fylla den med liv. Men en gård mitt ute i skogen, utan el och med milslång grusväg till närmaste plogade väg, det skulle innebära mycket jobb. Mycket, mycket jobb. Så jag låter det vara en vacker dröm. En fantasi som får sjunga sin sång i mitt hjärta varje gång vi kommer hit.

Tänk vad passande det hade varit ändå. År 1868 tog en Johan Byström över gården. Och min Johan heter Johan Byström. Som om herren på gården äntligen skulle återkomma igen. Ni kan läsa historien om Högland här.
Jag och min älskade Johan, i sällskap av miljoner myggor.

Från djupet av mitt hjärta så önskar jag er alla en underbart fin midsommarafton! Kramar i massor ♥

Summer solstice

Det är omkring den här tiden på året som något alldeles speciellt finns i luften. Något som inte kan beskrivas med ord. En stämning likt ingen annan. Den ljusa natten sjunger sin sång genom fåglarna, dimmorna och ljuset. Man kan känna dess närvaro likt ett väsen.

Det var mitt första år här i Grundtjärn som jag för första gången upptäcka det magiska med dessa nätter. I alla år har jag upplevt några av mina allra lyckligaste stunder just under junihimlen. Varje år i början av juni känns det som att återse en kär vän. Vi möts där ute på ängarna. Vid vattnet. Bland dimmorna.
Jag gjord en liten film en av dessa nätter. Bara två långa scener. Som ett försök att ta er med i känslan jag känner. Ett fönster in i juninattens värld. Jag ville låta natten själv regissera den, och vi bara observera. Känna doften av den svenska sommarnatten. Höra ljudet av fåglarna. Känna daggen i gräset och se hur dimmorna dansar över ängarna. Ta djupa andetag av den kalla luften. Bara vara.
Det här är total lycka för mig.
Ingen kan blanda färgkombinationer så som juni. I takt med att ljuset ändras, så skiftar också färgerna.
Nu är vi i årets allra ljusaste tid, och jag vill bara ta tillvara på den allt vad jag kan. Jag hoppas på många magiska, stilla nätter under sommaren, innan mörkret återvänder. Hoppas er ljusaste natt blir underbar, oavsett om ni är vakna eller inte. Den kan nog vara lika fin även i drömmarna.

Kärlek ♥

Sommarkänsla

Vilken rolig kväll jag hade igår på Landsbyggaredagen på FriluftsByn utanför Örnsköldsvik, där jag var nominerad till Årets Landsbyggare. Jag fick träffa en massa härliga människor och företagare från regionen och äta världens godaste middagen gjord av Barbro Uhlin, som jag träffade för några år sedan när jag var med på den berömda Potatisdagen i Sidensjö. Det är så roligt att komma ut på sådana här event lite då och då. Det blir inte så ofta som jag träffar andra företagarna här omkring Höga Kusten. Det blir liksom mest att jag håller mig här i utkanten av kommunen i lilla Grundtjärn. Men jag inser verkligen hur roligt och viktigt det är att träffa andra och prata och inspireras av varandra.

Foton från: www.leaderhogakusten.se

Det blev en delad seger och både Jerry Engström och Katarina Östholm fick ta hem priset som ”Årets Landsbyggare” i kategorin Attityd. Blev lycklig i hjärtat att de fick vinna båda två. De är så välförtjänt av priset! Och vinnarna i de andra kategorierna, Entreprenör gick till Hernö Gin och Entreprenöriell Förening gick till fantastiska Inflyttningsgruppen i Resele. Hurra! ♥
Glad och tacksam efter en härlig kväll åkte jag sedan hem igen längs somriga vägar och med en vacker solnedgång.
På tal om sommar så har ju nu äntligen kvigorna kommit till byn. Eller, de har varit här sedan början av juni och för mig är kvigornas ankomst det absoluta tecknet på sommar. Det är bonden Frida Bylund i grannbyn Myckelgensjö som äger kvigorna och på sommaren får de gå och beta på några av ängarna här i Grundtjärn. Det hjälper till att hålla byn öppen och dessutom så känns det mer som en levande by när dom är här. I en by med bara 10 året runt boende så behövs de lite betande djur.
Ett av de allra bästa ljuden jag vet…det är koklockorna en stilla juninatt. Just på nätterna så blir det ett så magiskt vackert ljud. Det stör inte, de bara samspelar så fint med tystnaden och dimman. Älskar att ha sovrumsfönstret öppet så att jag får somna till koklockorna. Det är sommarkänsla när den är som bäst.
Den här kvällen hade jag och Johan varit och kollat vattentillgången i hagen. Jag gillar att få hjälpa till lite med kvigorna ibland. Hålla lite koll så att stängslet sitter där det ska, och komma och hälsa på dom en stund varje dag.
Just i år kom jag på idén att införskaffa lite kraftfoder att ge dom varje gång jag hälsar på. Så dom brukar få en hand med foder av mig. Känslan när deras mjuka mjule mumsar i mina händer….åhh…i anar inte hur mysigt det är!
Det blev så passande, att i samma veva som jag hade handlat fodret så fick jag den här jättefina väskan i brevlådan, med ett vackert brev från Natives of Yggdrasil. (bara namnet är så vackert ♥) Det är en illustration inspirerad från fäbodkulturen, med en vallkula på. Alltså…jag tappade hakan när jag såg väskan och bilden. I några veckors tid hade jag haft en idé om att tolka en bild från den norska konstnären Teodor Kittelsen, ”Up under Fjeldet toner en Lur”. Den bilden tog andan ur mig och jag som håller på med en kulnings-skiva kände att jag verkligen skulle vilja ta ett foto med inspiration från den bilden, och började försöka leta upp vart jag kan få tag på ett sådant instrument som på bilden (som jag inte ens vet vad det heter). Och sen så kommer den här väskan med denna fantastiska illustration! Alltså…haha jag älskar alla dessa märkliga synkroniseringar som sker i mitt liv hela tiden. Jag kan knappt tänka på något utan att det sedan uppenbarar sig på något vis.

I alla fall, TUSEN TACK Native och Yggdrasil för väskan och tröjan! Jag använder väskan just nu till fodret åt kvigorna. Kunde ju inte bli mer passande 🙂
Tänk om dom visste hur mycket sommarkänsla dom ger mig. Vackra, underbara djur. De bär på ett lugn som jag tycker så mycket om.
Så ja, sommaren är verkligen här på riktigt ♥

Nominerad till Årets Landsbyggare

Hej på er!
Nu känns det som det gått lite för många antal dagar sen mitt senaste inlägg. Det har bara varit väldigt intensivt och mycket jobb, som ni kommer få ta del av lite senare. Igår hade jag varit uppe 33 timmar i sträck och höll på att somna mitt i middagen. Så kvällens blogginlägg som jag hade tänkt skriva blev i princip helt omöjligt att få till. Så klockan 20 igårkväll, medan solen fortfarande sken in i sovrummet så somnade jag.
Men nu är jag här, pigg och glad! Och jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer. Jag har inte svarat på flera dagar nu så jag vill bara att ni ska veta att jag kommer gå igenom och svara alla kommentarer ikväll eller i morgonbitti. Det är ju kontakten med er som gör bloggandet så himla roligt! Och jag är så tacksam för att ni alltid är så förstående och har så mycket tålamod, och för att ni fortsätter skriva även de dagar när jag inte svarat på länge. Det betyder så galet mycket.
Idag är det en speciell dag. Det är landsbyggaredagen som Leader Höga Kusten är arrangör för. Det är en dag som är till för entrepenörer, föreningar och drivna personer som verkar för en levande landsbygd här i Höga Kusten. Hela dagen så kommer det att vara en massa aktiviter på Friluftsbyn som ligger vid Skuleberget utanför Örnsköldsvik, med föreläsningar och diskussioner med andra företagare. Jag hade SÅ gärna velat vara med under dagen, men var tvungen att stanna hemma under dagen idag för att göra klart en massa saker och deadlines (snart blir det lugnare). En sådan dag är precis vad som behövs. Att driva företag på landsbygden är en helt annan sak än att driva företag mitt i städerna. Så jag tycker det är ett fantastiskt initiativ. Finns ingenting som inspirerar så mycket som att faktiskt få träffa andra i liknande situation, och prata och diskutera och nätverka. Dessutom har jag aldrig varit på Friluftsbyn eller ens varit vid Skuleberget.

Men, vilken tur att jag då ska dit ikväll! För vet ni vad?
Jag har blivit nominerad till Årets Landsbyggare i kategorin ATTITYD! Så himla häftigt. Fick redan på det förra veckan och blev ställd. Vilken ära!! Gå gärna in och kika HÄR på alla nominerade. Så ikväll på Friluftsbyn är prisutdelningen och middag!
Jag är nominerad i kategorin Attityd tillsammans med två av de coolaste människorna i världen. På riktigt. Jag ser upp till dom så himla mycket. De inspirerar och berör varje dag. Jerry Engström och Katarina Östholm.

Bild lånad från www.leaderhogakusten.se

Jerry Engström träffade jag första gången på en fotografering tillsammans med Fjällräven där han jobbade. Vi hade paddlat kanot  och på kvällen satt vi alla och åt runt en lägereld ute i naturen. Jag satt och pratade med Jerry och han berättade om den här idén som han hade med FriluftsByn, som skulle bli en mötesplats för friluftsmänniskor från hela världen. Han hade så mycket visioner att jag nästan trillade baklänges. Han ville SÅ mycket. Jag såg verkligen vilken djup passion han kände för detta. Ni vet när man verkligen kan se den där elden som brinner i någons ögon? Sådär så att vissa människor nästan backar och bara ” woow….easy grabben…du måste ned på jorden”. Men jag kände inte alls så. Jag kände bara…”wow…han kommer att lyckas så jäkla stort”.

Han driver FriluftsByn nu och jag har följt utvecklingen lite sporadiskt på facebook och tidningsartiklar. 2016 blev FrifultsByn nominerad till Stora Turismpriset och i februari vann han Årets Nyföretagare på Företagarkvällen i Örnsköldsvik, där jag vann Årets Normbrytare. Vi stod på scenen tillsammans och sprudlade av glädje för prisen vi vunnit! Gå gärna in på FriluftsByn och läs vidare. Det är dit jag ska ikväll, och det ska bli så fantastiskt kul att äntligen få se det i verkligheten.
Katarina Östholm träffade jag för allra första gången för tre år sedan. Det var den 14 maj 2014 och hon skulle göra ett reportage för Tidningen Allehanda där hon nu är kulturredaktör. Reportaget skulle komma ut i sommarbilagan och handla om mina tips på de bästa smultronställen. Vi möttes upp i Näsåker, eftersom jag ville tipsa om den vackra Nämforsen. Sedan åkte vi iväg i hennes vita gamla härliga Volvo och stannade till vid min favoritplats. Ganska snabbt kände jag att det här är en helt fantastisk människa. Hon hade så mycket kloka tankar om livet, samhället och vart vi är påväg. Det är en sådan underbar känsla när man träffar en människa och känner att man klickar på en gång. Man förstår varandra. Man bär på samma känsla och samma funderingar. Efter hon fotograferat och intervjuat mig så pratade vi hela vägen i bilen tillbaks och vi hade kunnat fortsätta i tusen år till.

Sedan dess har jag träffat henne några gånger till när hon varit här för att göra olika reportage. Och varje gång hon skrivit ett reportage så har jag blivit så otroligt rörd. För det första har jag inte ens förstått hur hon bär sig åt. Hon förstår saker på ett djupare plan, utan att hon ens behöver fråga om det. Vissa ställer hundra frågor efter varandra och har ändå inte förstått vad man menat. Hon behöver knappt ställa en fråga. Hon ser och känner. Eller jag vet inte hur hon bär sig åt. Men varje gång så har jag känt mig så förstådd av henne. Och det…det är fanimej en av de bästa känslor man kan känna. Här är ett av hennes otroligt vackra reportage om mig ”Träden är tidens dröm”.

Senaste året har hon skrivit krönikor som på olika vis berör landsbygden. Och vet ni, jag har suttit med tårar och rysningar i hela kroppen när jag läst hennes texter. Det är så bra skrivet att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Hon sätter huvudet på spiken varje gång och jag har så många gånger önskat att hon var vår stadsminister. Hon har fattat grejen. Sen, har hon ett alldeles unikt sätt att skriva. Hennes poetiska beskrivningar som målar upp känslor så starkt att jag kan känna dofter medan jag läser, blandat med sylvassa argument och kritik mot samhällets orättvisor.
Ibland gör det nästan ont att läsa hennes texter, för att det är så bra. De når in i själen på mig. Nuddar en punkt som aldrig tidigare blivit berörd. Den dagen hon ger ut en bok…vad den än må handla om…så är jag den första att kasta mig på den.

Läs gärna någon av hennes krönikor. DENNA är min favorit. Eller varför inte ”Landsbygden behöver inga bidrag – det är storstäderna som är problemet” som delats nästan 18 000 gånger! HEJA KATARINA! ♥
Så, att bli nominerad till Årets Landsbyggare tillsammans med dessa….det är liksom vinsten för mig. Och att få bo och kämpa för landsbygden tillsammans med dom, och med alla andra inspirerande människor som finns här i regionen, det är lycka. Jag hoppas få träffa dom ikväll och njuta av en god middag och för första gången se lite av Skuleberget. Det blir en minnesvärd kväll! ♥
Hoppas ni får en fantastiskt dag och kväll! KRAM på er ♥