Glad påsk!

Hej på er allihopa!
Nu är påskhelgen här och jag tänkte mest bara skriva ett litet inlägg och önska er alla en GLAD PÅSK! Här kommer helgen spenderas med nära och kära, så det blir en lugn och skön påskhelg. Vad ska ni göra i påsk?
Oavsett, hoppas ni får en fantastiskt helg. STOR kram till er alla ♥

Att kämpa emot tröttheten

Godmorgon vänner!

Jag började dagen som vanligt med en tidig frukost i gryningen med Johan, innan han for iväg till jobbet. Under lång tid nu har jag varit såpass trött på morgonen att jag för det mesta gått och lagt mig en stund igen. Och när jag vaknar är jag ännu tröttare än innan. Den här tiden runt mars och april har alltid varit den tyngsta tiden för mig. Jag tror jag varje år drabbas av den där typiska vårdepressionen. Om så en mildare variant.

Men det slår aldrig fel. De där två månaderna kring snösmältningen känns som årets långsammaste tid. Ljuset känns hårt och påträngande. Det vackra med vintern försvinner. Dock är kylan kvar och vädret luras varje dag. Ena stunden vårrus, andra stunden snöstorm. Huden blir torr, finning och blek och påsarna hänger under ögonen. Aldrig känner jag mig så ofin som just vårvintern. Trött, omotiverad och oinspirerad.
Jag vill, men orken finns inte. Helst vill jag bara lägga mig under täcket tills första knoppen brustit. Tills den riktiga våren kommit.

Men nej. Jag försöker kämpa emot så gott jag kan. Det var en av anledningarna till att jag åkte iväg på min resa norrut. Till snön och vintern. Till bergen och oändliga vidder. För att hitta lite ny energi och ny motivation. Och det hjälpte verkligen. Jag skulle nog behöva resa bort en vecka sådär varje vårvinter. Det gör så mycket att bara komma bort till något annat en kort stund. Det blir både bra för inspirationen, men ger också ett nytt perspektiv på att sedan komma hem igen.

Något av det bästa jag vet är när snön smält från vägarna. Då brukar jag lindra min trötthet med att ge mig ut och springa. Det är något av det jag älskar mest när våren kommit. Springturerna i morgonsolen eller kvällssolen. Det kan räcka med 2-3 km om jag inte orkar mer. Bara att få ingång den där andningen. Känna pulsen i hela kroppen. Den friska luften och den allra första förnimmelsen av vårdoften.
Det är som rena medicinen. Fast ännu bättre. Bara den stunden kan få mig att hamna på banan igen och känna den där lusten, motivationen och inspirationen. Det är häftigt att så lite kan göra så mycket.

Så i morse begav jag mig ut på en kort springtur när solen var på väg upp. Herregud, så underbart. Varje gång jag nådde platser där solens strålar strilades mellan träden fick jag ett litet lyckorus. Ville nästan gråta. De är något alldeles speciellt när man får känna de där första riktiga vårtecknen efter en lång, mörk vinter.
Jag lyssnade på Lejonkungens låt ”Circle of life” och kände mig sådär fånigt glad. Vägarna var fortfarande täckta med nattens frost men solens varma färg gav en sådan fin balans till morgonen. Vem kan inte bli glad av att få springa fram som vinden över dessa ensamma grusvägar?
Jag tänkte försöka peppa mig själv nu att fortsätta med dessa små springturer någon eller några gånger i veckan. Jag behöver det verkligen! Vi kanske kan peppa varandra, om det är några fler där ute som känner sig trötta och behöver komma ut och känna lite andning och puls. Sen kanske inte en springtur är det bästa för alla. Kanske bara en stilla promenad kan räcka för att få den där härliga känslan. Jag gillar blandningen.
Och på hemvägen var jag bara tvungen att stanna och titta på det forsande vattnet. Ännu ett vårtecken. Älskar att se hur vattnet bara forsar fram med världens kraft, utan att låta sig stoppas av något.

Nu vill jag passa på att önska er alla en superfin onsdag! KRAM på er allihopa ♥

Att komma hem

Jag skulle ha lagt upp ett blogginlägg i fredags egentligen. Jag hade nyss kommit hem från resan och ville meddela att jag åter var hemma i Grundtjärn igen. Och önska er trevlig helg förstås. Men det var precis medan jag satt och skrev blogginlägget som det fruktansvärda inträffade i Stockholm. Jag slog på live-sändningen och satt som förstelnad framför datorn med tårar i ögonen. Rädslan över att någon i min familj, eller att någon vän befann sig där. Eller ens vem som helst. Det kändes så ofattbart att det nu hände så nära. På en gata vi många säkert vandrat på många gånger.

Orden försvann och plötsligt kändes inte blogginlägget relevant längre. Även om jag ville skriva något så gick det bara inte. Helgen blev känslomässigt tung på många olika vis. Men samtidigt så fylld med ljus, kärlek och värme. Som om hela folket gått samman. Blir så rörd och så tacksam. Rörd över att mörkret bemöts med ljus. Och känner från djupet av mitt hjärta med alla som förlorade någon de älskar, och för alla som befann sig där.

Det har väckts så mycket tankar i mig de här dagarna. Känt sådan sorg och rädsla inför det som hänt, samtidigt som jag känt sådan extrem tacksamhet över att få vakna varje morgon. Tacksamhet över att jag fick komma hem, till min älskade Johan i mitt älskade Grundtjärn. Tacksamhet över att jag får möta ännu en vår här. Alla får inte det. Därför vill jag ta extra djupa andetag, och leva ut extra mycket, för alla som inte kan.
Efter resan kändes det så tryggt att komma hem igen. Till lilla Grundtjärn, omsvept i skogens trygga famn.Här hade våren verkligen kommit långt på bara en vecka. Fåglarna har börjat sjunga, och nästan all snö har smält. Det blev sådant kontrast att komma från vintern till våren.
I går kväll ägnade vi oss åt lite plantering här hemma vid köksbordet. Vi sådde lite tomater och örter. Det är alltid en speciell känsla när fröna är i jorden och man får vakna varje morgon med lite förväntan inför om fröna börjat grott.

Handlade lite mer frön idag, som vi ska ha till trädgårdslandet sedan. Lite olika salladssorter, och spenat och kål.
Och när jag kom hem låg årets vedhög klar på gården. Vi beställde ved även detta året av Staffan Edsfors i grannbyn Gjösing, så det kändes riktigt skönt att se den där högen med guld ligga där. Vinterns värme. Och det doftar så gott från veden! Så fort jag öppnar dörren känner jag lukten av färsk björk. Och så skönt att den redan är färdig. Även om det kan vara väldigt härligt att jobba med veden, så är det också så otroligt tidskrävande och kämpigt. De tidigare åren så ägnades hela våren åt skogsarbete och kapning och klyvning av ved. Så att köpa färdig ved var något av det bästa vi gjort. Nu ska den bara torka fram till midsommar, innan den ska in i vedboden.
Så nu vet ni att jag är hemma igen. Tack för att ni följde mig på resan. Ser fram emot att visa lite mer bilder och filmer som jag inte hann visa er under resans gång.

Ta hand om er kära ni. Sänder en extra stor kram till er alla ♥

Mot nya äventyr

Efter några helt underbara dagar i Saltoluokta fortsatte mitt äventyr mot Stora Sjöfallets nationalpark. Jag var där för första gången i våras och har längtat efter att få komma dit igen varje dag sedan dess. Det är något väldigt speciellt med den platsen, därför kändes det helt fantastiskt att nu få återkomma dit.
Jag har som vanligt gjort en videoblogg, och denna gången en mycket längre version eftersom det är blandade klipp från både måndag, tisdag och onsdag. En video som verkligen innehåller lite allt möjligt. Allt från en spännande pratstund med en same från Saltoluokta som heter Mats Spiik, till stormigt väder och fotoäventyr bakom kulisserna. Och självklart några glimtar från Stora Sjöfallets mäktiga landskap.

Jag har så mycket mer bilder och annat att visa er sedan, men har inte hunnit bearbeta allt material än. Men det känns roligt att ha en massa sådant att gå igenom och jobba med framöver. Men, här kommer videobloggen från mina sista dagar ute i vildmarken!
Och i vanligt ordning kommer jag också dela lite bilder från dessa dagar.
Igår (tisdag) lämnade jag Saltoluokta och åkte i släden över isen med all min packning. På andra sidan sjön stod bilen på parkeringen och så körde jag sedan vidare mot Stora Sjöfallet Mountain Center där jag bokat två nätter.
Framme i vackra Stora Sjöfallet Mountain Center. Här var allt sig likt sedan förra året jag var här.
Jag checkade in och fick ett rum med en galet vacker lampa. Blev så inspirerad. En sådan skulle jag vilja göra av alla renhorn jag hittar i skogarna hemma.
Som jag berättade i videobloggen så väntades det komma en storm denna dag. Så jag höll mig inne på eftermiddagen för att sedan åka ut en sväng kring solnedgången för att kolla om blåsten lugnat sig. Men det råkade bli den värsta tiden så det var bara blåst, regn och dis. Så det blev bara en snabb tur med bilen innan jag sedan vände om igen och höll mig inne resten av kvällen.
Så istället satt jag och jobbade och redigerade videoblogg och bilder. Och så skrev jag lite med min älskade Johan. Skrattade så jag fick ont i magen av det nya smeknamnet jag fått. Fjällfia. Undrar om det är ett tecken på att jag borde komma hem snart? 😀
I morse hade de tunga molnen och regnet försvunnit så jag gick ut i gryningen för att fota och möta den nya dagen på en av de platser jag älskar allra mest här på jorden. Stora Sjöfallets nationalpark. Vilken känsla!!
Jag var ute några timmar med kameran i den iskalla blåsten. Som tur var hade jag med mig min polar-parka från när jag var med i Fjällräven Polar 2013. Den jackan är som ett stort, varmt tält. För det blåste så otroligt mycket att jag nästan trodde jag skulle flyga iväg ibland. Och när det blåser blir allt så väldigt mycket kyligare.
Men vad gjorde blåsten när morgonen bjöd på de mest fantastiska färger? Det var så vackert att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Ville vara överallt samtidigt.
Jag fick filmat några idéer till en film jag ska klippa ihop senare. Ni fick se lite bakom kulisserna i videobloggen ovan. Att stå i en klänning i dessa isande vindar gick nästan att likna med att bada isvak. Jag fick liksom samma kick på något vis. Världens glädjerus efteråt när jag fick upp värmen igen.
Efter morgonturen åkte jag tillbaks för att äta lite frukost. Sedan begav jag mig ut igen. Ville inte missa en sekund av min enda dag här i Stora Sjöfallet.
Den här stunden var en av de bästa på hela dagen. Vinden hade lugnat sig och jag bara satt här länge, länge och funderade över allt och inget.
Sedan gick jag till Mountain Center och satte mig och jobbade en stund. Bara älskar inredningen de har! Minns att jag vart alldeles lyrisk över detta rummet sist jag var här. Och det var ju precis så fint som jag mindes det.
Det här ser lite ut som min dröm-ateljé. Och de stora fönstren vid borden har utsikt över Stora Sjöfallet. Magiskt.
Jag vet inte hur jag kan ha sådan här tur, men jag beställde middag eftersom det var min allra sista kväll ute på äventyr, och Stora Sjöfallet bjöd mig på middag! De var så glada över att jag kom och hälsade på igen. Snacka om att få känna sig välkommen. Så jag fick mumsa i mig röding och en riktigt god efterrätt. Blev så himla glad. Så tacksam att det var svårt att hitta orden. Kan inte begripa hur all personal här är så underbara. TACK Stora Sjöfallet! ♥
Efter middagen gick jag ut igen för att njuta av den sista solnedgången på resan. Jag filmade lite för videobloggen och i slutet kom en riktigt stor rovfågel och flög omkring mig. Har ingen aning om vilken fågel det var, men ni som är duktiga kanske kan se från videon? Det var så vackert att se den sväva där ovan. Vilket avslut. Det var som om den vinkade mig hejdå med sina vingslag.

Lycka.

Free like the wind

Min tredje dag i Saltoluokta var fylld av glädje, skratt och härliga äventyr. Så här kommer tredje dagens videoblogg, och sedan några bilder.
Vill bara varna för att vissa scener kan vara lite skakiga, för de som är känsliga. Det är inte lätt att filma med stadiga händer när man är ute bland fjällen, med hårda vindar och tung packning 🙂 Men jag vill ju att ni ska få hänga med så mycket som möjligt från min tid här, så jag försöker filma så mycket som möjligt.

Jag är så glad att ni följer mig på resan. Att läsa era ord på kvällarna värmer så gott i hjärtat. Tack kära ni ♥
Den här dagen fann jag en ny vän som heter Lena, som är bröllopsfotograf och som var här i Saltoluokta för att fota ett vackert par som gifte sig. Vi anlände ungefär samtidigt på fredagen, och hon stod före mig i receptionen och checkade in. Jag la märke till hennes dialekt som påminde om göteborska. Och redan då fick jag en känsla av att vi säkert skulle komma att få kontakt under dagarna i Saltoluokta.

Mycket riktigt. På morgonen därefter frågade hon om hon kunde få låna stativet på kvällen om hon skulle behöva ta några bröllopsbilder när mörkret lagt sig. Precis som jag själv hade hon fått reducera ned sin kameraväska eftersom det blev så svårt att få med i packningen. Så vi satt och pratade en stund där vid frukostbordet och tillslut kände hon igen mig från min kulningsfilm med korna, haha.
Tredje dagen, innan hon skulle hem igen, så åkte gick vi ut på en liten vandring ovanför trädgränsen och tog sedan en efterlängtad fika.
Det var en ganska tung vandring uppför fjället. Och det var väldigt starka vindar denna dagen. Men helt fantastisk väder!Vi satte oss på en sten och njöt av den vackra utsikten!
Sen sökte vi lä lite längre ner igen för att fika. Vi köpte varsin scarf från Stoorstålka, som är ett samiskt företag som skapar produkter med samisk design. Jag köpte en grå, och hon en röd. Även mössan jag har är gjord av en samisk designer och hantverkare från Kiruna. Här uppe bär många samer liknande mössor gjorda av renskinn, och en varmare mössa går inte att hitta. Inte ens fjällvindens bitande kyla når in. Jag såg att det hade blivit några frågor och diskussioner om min mössa både här och på min Instagram, så därför vill jag klargöra att det är äkta päls och skinn på mössan. Och med det sagt respekterar jag också allas åsikter kring att bära äkta skinn och päls. Det finns en fruktansvärd industri för päls och skinn, därför känns det viktigt att ni vet att den inte är köpt från någon industri i kina, utan gjord av en samisk kvinna här i Norrbotten.
Men som sagt, oavsett åsikt, så respekterar jag det.
På eftermiddagen var det dags för Lena att fara hem. Fjällstationen har sådana här kälkar att ha bakom skotrarna, så att man kan hyra transport över isen. Jag hade helt missat det när jag kom i fredags. Men å andra sidan var det lite häftigt att få kämpa sig över isen med all packning.
För övrigt var den där hunden i kälken så otroligt fin, som ni även kan se i videobloggen. Han sitter där så lugnt och fint. Och vilka färger! Åh ♥
Personalen på Saltoluokta fjällstation hade sett mitt blogginlägg med bilderna jag tagit här, och de tyckte det var så fint att jag blev bjuden på en trerätters middag i restaurangen. Åhh, jag blev så himla glad! Både glad över att de uppskattade bilderna och över att jag fick en sådan otrolig god middag. Personalen här är helt underbara. Man känner sig så otroligt välkommen.
Förrätt. Och till huvudrätt fick vi öring. Det var så galet gott att äta lite mer rejäl mat efter några dagar med soppor och frilufts-mat.
Det blev en riktigt mysig kväll med fint sällskap. En av de sakerna jag älskar med den här fjällstationen är att det är så lätt att få nya vänner. Alla är så öppna på något vis. Och åldern spelar ingen som helst roll. Har träffat så många fina människor på bara några dagar.
Efter den goda middagen tog jag en kopp kaffe och sprang sedan ned till isen för att fånga det sista av ljuset innan det blev mörkt. Ännu en underbar dag i Saltoluokta.
Tredje kvällen nere vid isen för att fånga solnedgången på film. Lycklig och mätt! Tack Saltoluokta för den goda maten! ♥

Igår lämnade jag Saltoluokta och befinner mig nu i Stora Sjöfallet. I nästa inlägg kommer ni få följa med hit. Försöker hinna ikapp med inläggen så gott jag kan. Men som sagt, för er som vill följa mig emellan inläggen så uppdaterar jag mycket på mina Instagram Stories. Bland annat i morse när jag var ute i gryningen och fotade i en stor, vit klänning med isande vindar, och när en räv kom fram till min kameraväska och tänkte sno mina grejer. Haha, älskar livet här ute. Allt kan hända.

TACK underbara ni för allt ni skriver! Hoppas ni får en underbar onsdag, så hörs vi snart! Kram på er! ♥

Andra dagen i paradiset

Varje dag här i Saltoluokta har varit som ett äventyr. Bara att vakna på morgonen och öppna dörren till den här vyn är som ett äventyr i sig. Jag älskar att få sitta och dricka kaffe lite extra länge och titta ut genom fönstret och tänka på att jag ska få spendera ännu en dag här. Det är verkligen lycka.

Så nu kommer en videoblogg från min andra dag i Saltoluokta. Och en massa bilder här nedan. ENJOY! ♥

Jag hade tänkt att börja morgonen med att gå över isen igen för att hämta mina skidor i bilen. Men jag fick åka skoter både dit och tillbaks, så det var helt underbart! Då sparade jag mycket tid så jag sedan kunde skida upp mot fjället en bit.
Och jag hade turen att få hälsa på Matti Holmgren, som driver Jokkmokkguiderna där han bland annat tar med folk ut på turer med slädhundar. Jag har aldrig träffat Matti innan
men vi har varit vänner på facebook ett tag och haft lite sporadisk kontakt. Så det var jätteroligt att vi var i Saltoluokta samtidigt denna förmiddag och att jag fick chans att få klappa på några av hans vackra hundar.

Så ståtliga och vackra hundar!

Som ni kanske såg på videobloggen så åkte jag sedan ut och skidade lite. Åkte en tur på några kilometer och stannade och fikade vid denna vackra plats med utsikt över Kierkau till vänster och bort mot Stora Sjöfallet. Så jäkla vackert!
Skidade runt en stor del av dagen med ryggsäcken och alla kameragrejer. Jag ville nästan stanna en gång i minuten för att ta fram kameran och fota. Dessa vyer alltså.
Senare på eftermiddagen fick jag ett tips om att besöka en gammal samisk kyrkkåta som låg i Saltoluokta. Så jag tog en promenad genom den vackra byn.
Så otroligt vackert. Så välbevarat, med kyrkklockan och allt. Kyrkan är fortfarande i bruk, och jag träffade idag en man som heter Mats Spiik (som ni ska få se mer av senare) som berättade att hans systerson gifte sig i kyrkan förra året. Helt fantastiskt.
Inuti den vackra kyrkan. Det var en speciell stämning här inne. Ljuset lyste in så vackert genom de små fönstren, och i en låda låg psalmböcker på samiska. Jag fick en känsla av att jag hade velat stanna här inne en längre stund. Bara sätta mig på en av bänkarna och i tysthet betrakta och känna in.
Kvällen avslutades nere vid den sjungande isen, med en helt fantastisk solnedgång som nästan tog andan ur mig. Ännu en magisk dag i Saltoluokta.
Hoppas ni har det bra allihopa! Och tusen tack för alla era fina kommentarer! ♥
I nästa inlägg får ni följa med på dag tre här i Saltoluokta, då jag bland annat lärde känna en annan fotograf som heter Lena och som kom att bli en vän för livet, vandrade upp på ett fjäll och blev bjuden på trerätters middag. Och en massa annat!  Stor kram på er allihopa, så hörs vi snart!

Resan till Saltoluokta

En hel helg har jag nu spenderat här vid Saltoluokta fjällstation, intill Stora Sjöfallets nationalpark i Gällivare. En plats som nästan nu känns som ett andra hem. Den här helgen har varit så underbar på så många vis. Har njutit av varje sekund av alla vackra vyer, skidturer och solnedgångar över fjällandskapen. Och så har jag träffat så många fantastiska människor. Det är som om jag befinner mig i ett ständigt lyckorus.
Det känns nästan som jag varit här i en hel vecka. Och ändå är min tid här i Saltoluokta inte över än. En natt till har jag kvar här innan jag senare åker vidare till Stora Sjöfallet för att spendera några dagar där.
Det är måndag förmiddag och jag sitter i skrivande stund inne på fjällstationen vid receptionen. Vid ett hundraårigt gammalt träbord som byggdes i samma veva som denna fjällstationen kom till. Intill mig brinner en värmande eld från den öppna eldstaden och väggarna är gjorda av gamla, enorma timmerstockar. Allting här är så vackert. Inget lyxhotell i världen slår känslan som denna genuina fjällstation bär på.
Jag har ägnat en del av morgonen åt att redigera den första videobloggen från resan, som jag började spela in tidigt på fredag morgon när jag tog bilen och begav mig iväg. Jag har filmat och fotat så otroligt mycket här att jag knappt vet hur jag ska få tid åt att redigera allt. Men det jag inte hinner under resan lägger jag upp sen när jag kommit hem igen. Och internet är ju inte det bästa för att ladda upp stora filmer så det tar några timmar för varje videoblogg. Ser så mycket fram emot att visa er mer av allt jag upplevt här.

Men, här kommer den första videobloggen från resan! Enjoy! ♥

Som ni kanske såg på videobloggen så hade jag så tung packning med mig att jag inte kunde ta skidorna över isen för att komma till Saltoluokta fjällstation. Men dagen efter så fick jag åka med skoter över isen igen för att hämta mina skidor. Så jag har skidat lite varje dag, och det är så fantastiskt roligt. Speciellt i dessa mäktiga landskap.
Saltoluokta fjällstation dit människor färdats ända sedan 1912. Älskar att huset fortfarande är så intakt. Det är samma gamla bord och stolar. Fotogenlampor och eldstäder. Så otroligt mysigt.

Vy över Saltoluokta vid solnedgången.
Här inne bastar jag varje kväll efter att jag varit ute och fotat tills mörkret lagt sig. Inne i bastun finns ett stort fönster mot Stora Sjöfallet. Det känns alltid lite overkligt att få avsluta varje dag med bastu och den mest fantastiska utsikt.
Och i den här stugan ”Kierkau” har jag ett litet rum med två bäddar. Sen delar jag kök, toalett och dusch med de andra boende här. Det passar mig helt perfekt. I videobloggen ser ni hur rummet ser ut.
Det var en liten uppdatering från Saltoluokta! Nu ska jag ut på en liten skidtur tänkte jag. Och så kommer fler bilder och filmer framöver. Har SÅ mycket jag vill visa er. Hoppas ni har det bra allihopa. Ta hand om er ♥

I väglöst land

Jag kunde inte låta bli att tänka på hur vårt avlånga land ibland ändå kan kännas så väldigt litet. Eller, så kanske det är tiden som är det konstiga. Eller tekniken. Att vi idag kan vakna upp i vår säng på morgonen och äta havregryn med mjölk precis som vanligt, och bara några timmar senare befinna sig så himla långt bort från allt som är vanligt. Jag gick och tänkte på det idag medan jag korsade sjön Langas, på väg mot Saltoluokta Fjällstation intill Stora Sjöfallet. Detta hade kunnat vara en helt vanlig fredag hemma i Grundtjärn. Men här går jag. Med alldeles för tung packning men med så mycket glädje och lycka att jag inte kunde sluta le.
Lycka över den friheten. Över att jag har möjlighet att göra såhär. Bara åka bort, och vandra över väglöst land.
Jag bokade fyra nätter här på Saltoluokta fjällstation. Jag kan än inte förstå att jag faktiskt ska få vara här i så många dagar. Inte behöva åka runt och stressa omkring. Här ska jag vara. Och jag har mitt alldeles egna lilla rum i en av fjällstugorna. Väggar av mörknat furu och en våningsäng. Och ett kök i allrummet så jag kan koka mina medtagna nudlar. Och så där ute, en bastu, som jag tänkte använda nu efter jag ätit och bloggat. Åhh…snälla säg att jag inte drömmer?
Jag gick ut och fotade en stund nu innan solen gick ned. Det var så vackert att jag nästan tappade andan. Blev nog lite snurrig. För på vägen tillbaks tappade jag bort mig och gick lite vilse. Jag gick förbi fjällstationen två gånger och trodde inte alls det var fjällstationen, eftersom jag råkat följa ett annat skoterspår och såg den lite från ovan. När jag för andra gången hamnade vid sopsorteringen vart jag nästan lite rädd så jag tänkte att om det verkligen krisar sig så går jag ned till stugorna där nere och frågar efter vägen. Himla tur att jag inte gjorde det. Det var ju fjällstationen som var stugorna jag såg.
Det kommer bli några underbara dagar här. Det känner jag på mig. Det är något magiskt med denna plats!
Nu ska jag koka lite nudlar och sedan ta en bastu. Vill passa på att tacka också för att ni var så många som skrev ”kör försiktigt”. Tycker det är så fint ♥ Som ni säkert förstår nu så gick bilresan jättebra.

Trevlig helg på er!
Kramar ♥