En kväll vid elden

Godkväll på er!
Först och främst, tack för alla fina kommentarer på förra inlägget om beskedet om vindkraftsparken som inte blir av. Så otroligt roligt att höra att ni är så många som gläds med mig i detta. Det värmer i hjärtat ska ni veta! ♥

Det känns så underbart att veta att bloggen nu i framtiden fortfarande kommer att handla om mitt liv här, i Grundtjärn. Och inte någon annanstans. För tänk, hade beskedet varit annorlunda, så hade en sådan enorm förändring i livet behövt ske nu. Så mycket som skulle ryckas upp och byta plats. Verkligen som att rycka rötterna ur jorden på något vis. Sen vet jag att allt ordnar sig ändå. Att livet inte alltid blir så som man tänkt sig, så jag var beredd på det.
Men jag är verkligen så otroligt lättad. Så lycklig och tacksam över att få bo kvar här nu.
Och i samma veva som detta fantastiska besked kom så kom även våren. Maj månad är här nu. Den månad som jag utan tvekan älskar allra mest på hela året. Så fort det blir maj så är det som om något ändras i luften. En annan energi. Man liksom känner hur allting vaknar upp på riktigt. Det har bara gått två dagar på maj och redan känns det som nytt liv spirar i kroppen.
I lördags hade jag och Johan en liten försmak på Valborgsmässoafton. Vi hade en hel hög med massa gamla bräder och annat från vattenläckan i hallen i somras som låg och väntade på att eldas upp. Så då tänkte vi att det passade bra att göra det nu medan det fortfarande är snö kvar på ängen.
Så bjöd vi in min mamma och pappa och gammelmorbror Tage att komma och fira lite vid elden. Det blir ju genast något väldigt festligt över en stor brasa. Jag bara älskar den stämningen. Och så spelade vi valborgs-musik från en bluetooth högtalare.
Det bjöds på lite dricka och tilltugg 🙂
Johan, Tage och mamma tittar på elden.
När mörkret föll så steg fullmånen över himlen. Det såg så himla vackert ut.
Det blev en så otroligt mysig kväll, som jag kommer leva på länge. Tänk vad mysigt det kan bli av att elda upp gammalt bråte. Och det kändes så skönt att se hur högen med gamla brädor från vattenläckan försvann för varje minut. Fick nästan lite nyårskänsla över denna kvällen. Ut med det gamla, och in med det nya. Och samtidigt fick vi fira att vi kan bo kvar! Det var en glädjens kväll ♥

Hoppas ni hade en fin Valborgshelg! STOR kram på er!

Mitt hjärta har flyttat tillbaks

Jag minns så väl den där dagen för snart sju år sedan som jag fick ett brev i brevlådan med en bild tagen från Grundtjärn, med en vy ut över sjön och skogen. Just den där vyn som dagligen ger mig frid i själen, och som ni på bloggen fått se många, många gånger i mina bilder.
Men på den här bilden i brevet så var där 200 gigantiska vindkraftverk placerade i skogen. Det var ett montage på hur det skulle se ut när det nyligen påbörjade vindkraftsprojektet skulle vara klart. Det kom som en chock för alla boende i närheten. Jag kunde inte ens förstå att det var sant.

Jag hade bara bott här i Grundtjärn i ett år då. Jag hade nyss hittat mitt hem på jorden, och den här nyheten kändes som ett knivhugg rakt i hjärtat. Allt jag älskade med denna plats skulle försvinna. Grundtjärns framtid låg i klorna på stora företag.
Vi fick gå på informationsmöten som hölls av kostymklädda män som berättade om deras planerade miljardprojekt, och som inte kände det minsta medlidande med naturen, djuren och människorna i detta område. Det kändes som en film. Overkligt.
De tysta skogarna skulle förvandlas till en enorm industri, med åratal av byggnationer och sprängningar. Marken skulle fyllas med betong.
Mitt hjärta grät.
Det första året kändes som en olidlig väntan. Vi alla väntade på besked, om de skulle få godkänt eller inte. De fick godkänt. Det överklagades. De fick godkänt. Det överklagades. Och så höll det på. Det gick vidare till Svea Hovrätt. Det var en oändlig process, som jag tillslut knappt orkade följa.
Tänk om jag hade vetat då, vad många år av ständig oro detta skulle bli. Varje år fick vi höra att vi tillslut skulle få ett klart besked. Men allt sköts upp hela tiden.

Jag visste redan från början att om detta blir av så kommer jag behöva flytta härifrån. Det finns ingen som bor på en plats som denna, om det inte vore för allt det där som bara finns på en plats som denna. Långt bort från allt. Tystnad, skogar. Stjärnhimlen. Sådana här platser är så svåra att hitta idag. Tystnaden som finns här har många aldrig ens upplevt.
Jag visste att jag aldrig skulle klara av att se allt jag älskade med denna plats försvinna bort.
I sju år har jag ständigt levt med en tung sten. En oro för vindkraftsparken. En rädsla att jag vilken dag som helst kan få beskedet att det blir av, och att vi måste flytta härifrån. Vart ska vi flytta? Det gick inte ens att tänka sig in i att behöva lämna allt. Men jag kunde heller inte njuta fullt ut och slappna av helt och hållet. Bara att renovera något i huset blev en tudelad känsla, eftersom vi ändå hela tiden tänkte ”Vi kommer nog behöva flytta snart”. Det har varit som att bo i Grundtjärn på lånad tid. Och varje gång jag tittat ut över vyn, så har en sorg gjort sig påmind.
För några dagar sedan fick vi det helt overkligt underbara beskedet att Mark- och Miljööverdomstolen nekat till vindkraftsparken! Det var det allra sista beslutet som kunde tas, och vad det än blev så kunde det inte längre överklagas. Jag kunde inte förstå att det var sant. Senaste året har jag gått och förberett mig mentalt för en flytt och ett negativt besked.
Jag ville bara gråta och skrika av glädje. I samma sekund kunde jag känna hur något tungt lättade från mina axlar, och hur jag kunde andas på riktigt igen. Efter sju långa år.

Grundtjärn, älskade Grundtjärn. Vi får bo kvar. 
Renarnas vinterbetesland kommer förbli orörda och kungsörnarnas bon kommer inte att skövlas bort.
Tysnaden kommer att få leva kvar här, med sina ekon av en förfluten tid, och finnas kvar att lyssnas till för framtida generationer.
Vintergatan kommer fortfarande få sträcka sig över vinternattens himmel, helt utan ljusföroreningar. Naturen runt om kommer få leva vidare.

Jag kan inte ens beskriva med ord lyckan och lättnaden jag känner just nu. Det känns som om jag flyttat till Grundtjärn på nytt igen. 
Jag är så otroligt tacksam för alla dom som engagerat sig och kämpat för naturen omkring Storsjön och Fängsjöhöjden. Jag vill ge ett extra stort tack till min ”granne” på andra sidan sjön, Anita Berglund som envist kämpat alla år och som orkat fortsätta när andra tappat hoppet.
Jag vet att det finns många andra i denna kommun som fått uppleva ett negativt besked, eftersom Sollefteå kommun just nu har flest vindkraft i hela Sverige. Men den här platsen, den fick vi behålla. Och det är jag så oändligt tacksam över.

Jag vill också bara säga att det här inlägget inte handlar om vindkraftens vara eller icke vara. Den debatten har jag lämnat sedan länge. Det här inlägget är bara rakt från hjärtat, från mitt perspektiv och mitt liv här.
Om lyckan över att få bo kvar på den platsen jag älskar och glädjen i att naturen och djurlivet får bevaras.
Nu känns det som ett nytt kapitel tar vid. Nu vågar mitt hjärta flytta tillbaks igen. Nu släpper jag oron över att behöva lämna Grundtjärn.
Nu bor vi här, på riktigt.

Tiden mitt emellan

Det är en speciell känsla att köra hem genom skogen på natten och se en förnimmelse av sommarnattens ljus längs horisonten. Natten blir inte lika mörk längre. Och väldigt snart kommer stjärnhimlen att försvinna i ljuset, till en symfoni av fåglar som sjunger hela natten lång. Inte förrän i augusti syns den igen. Vi byter stjärnorna mot solljuset.
Livets eviga balans. Något slocknar, och något annat tänds.

Jag brukar stanna till varje natt och kliva ut på den leriga grusvägen och bara lyssna en stund. Känner luften som är både varm och kall samtidigt. Det är så stilla och tyst den här tiden innan allt vaknar till liv. Någon enstaka skogsduva hörs med sin dova sång en bit bort.
När jag ropar får jag bara svar av mitt eget eko.
Men den tystnaden är också så underbar. Även om jag tycker att tiden innan maj månad känns som en enda lång jobbig längtan, så är det också en tid för att bara låta lugnet vara sig själv en stund, innan stormen drar igång.
Snart är det sommar med sprudlande liv och rörelse.
Så nu njuter vi en stund av tiden mitt emellan.

There’s an endless road to rediscover

Hej på er allihopa!

Det är måndag och jag befinner mig i studion igen och tittar ut över ett regnigt aprillandskap. Jag hade tänkt ta några bilder idag men insåg sedan att jag glömt mitt minneskort till kameran hemma. Just nu när jag jobbar mycket här i studion så blir det ofta att jag både glömmer grejer här, och glömmer grejer hemma. Eller att jag tänker ”Nja, jag ska nog inte fota något idag” och lämnar kameran, och sen när jag är här så får jag feeling att fota lite. Jag får nog helt enkelt lära mig att ta med mig alla grejer hela tiden.

Vad har ni gjort i helgen? Själv har jag varit här en del, och sen bara tagit det lugnt hemma.
Åh, vad det gjorde ont i hjärtat på mig i fredags när jag fick höra nyheten om att Avicii (Tim Bergling) gått bort. Jag reagerade så oväntat starkt, och blev uppriktigt ledsen. Det kändes så fel på något vis. Som om det inte skulle ha skett. Vad är det som händer just nu? Det känns som väldigt många artister/skådespelare gått bort det senaste året. Och det gör så extra ont när det är någon som är så ung. Någon som precis börjat livsresan. Någon som skulle få fortsätta skapa och skänka glädje till vår värld. Även om döden är en så naturlig del av vårt liv, så känns det bara så fel ibland.

Har ni förresten tittat på dokumentären om Avicii? Om ni inte gjort det, så rekommenderar jag det starkt.
Han sa så mycket saker som jag själv och säkert många andra kan relatera till. ”Jag levde drömmen. Men det var inte min dröm”.
Jag tror att vi idag har en sådan stark föreställning om vad det innebär att leva sin dröm och vara lycklig. Mycket handlar om framgång, pengar, känddisskap och karriär. Det är så lätt att tro att allt blir bra och att lyckan kommer när framgången kommer. Senaste året känns det som om jag fått så otroligt mycket lärdom av hur saker och ting blivit i mitt liv, och insett att lyckan inte alls finns i framgången. Lyckan finns i det lilla. I det fria skapandet.

Jag minns så starkt hur jag förra sommaren insåg detta, mitt i all framgång med välbetalda samarbeten och stora jobb och allt annat jag de senaste åren hade drömt om att få uppleva. Jag var sönderstressad och längtade plötsligt till den första tiden i Grundtjärn, när jag knappt hade något. Men då hade jag tiden och friheten på ett annat sätt. Den stunden förändrade mig, och efter det så har mycket förändrats. Jag känner att jag just nu är mitt uppe i ett slags sökande, där jag samtidigt backar ur på en ny väg som jag började gå. Den kändes inte rätt.

Tim visade verkligen den här biten så bra, även om han fick kämpa så hårt eftersom att andra vägrade att lyssna på honom. Längtan efter att få hitta sig själv igen och hur viktigt det är att lyssna på sitt hjärta. Han fick gå den långa vägen, och kämpa emot maktgalna personer som bara ville tjäna pengar på honom och det gör så förbaskat ont i hjärtat att se. En otroligt gripande dokumentär, speciellt nu när han inte finns vid livet längre. Det ger det hela ännu en dimension.
Det är aldrig, aldrig värt det.

I lördags kväll när jag var i studion så spelade jag in en liten cover på en av hans låtar ”Lonely Together”. En liten hyllningslåt till Avicii för all fantastiskt musik han skapat och för alla stunder av glädje jag fått när jag dansat och sjungit med i hans låtar.

Har Avicii’s musik haft en speciell betydelse för er? Har ni något fint minne ni vill dela med er av?
Min absoluta favorit låt är ”Hey Brother”. Jag minns att jag hade frågat i ett blogginlägg för längesen om bra, inspirerande musik och då tipsade en bloggläsare om den låten. Den var ganska ny då.
Så fort jag hörde den så fick jag en så jäkla kick och energi. Jag använde sedan också den låten i en av mina filmer där man får se lite ”bakom kulisserna” på när jag gjort lite olika filmer, och en massa blandade klipp från mina år i Grundtjärn. Här nedan kan ni se den om ni inte redan sett den.

Sänder er alla en stor kram och hoppas att ni får en fin vecka! Ta hand om er! ♥

Det första regnet

Idag kom det första riktiga vårregnet. Jag tror aldrig jag känner mig så glad över att se regn som jag gör just på vårvintern. Det är som ett tecken på att vintern verkligen är över. Och regnet kommer med så mycket vackert.
Dofter från jorden, marken och träden. Det är dofter som jag inte känt på så lång, lång tid. Och så kvällsdimman som börjar dansa när kylan kommer.

Här i Myckelgensjö, där jag spenderar mycket tid nu om dagarna i studion, så har tranorna anlänt. Dom har inte kommit till Grundtjärn än. Dom brukar komma när snön smält på ängarna och isen börjat öppna sig. Men den här vackra platsen med det öppna vattnet som ligger intill Långnäset i Myckelgensjö, där verkar dom trivas bra trots att mycket av vintern finns kvar.

Jag blev helt betagen igår kväll när jag hörde tranornas vårskrik på kvällskvisten. Det ljudet, det väcker så mycket känslor. Jag ska ge mig ut någon kväll och spela in deras vackra läten! Nu har jag ju en riktigt bra mikrofon för att spela in naturljud.
Trots att dagen är gråmulen så känns det så underbart att få uppleva en regnig dag. Fuktig luft och vattenpölar. Och så den där dimman som svävar ovanför marken. Fortsätter det såhär så dröjer det inte länge tills man kan springa fritt ute i skogen igen. Som jag längtar!!
För övrigt så var min nya fjärrutlösare helt värdelös. De flesta av mina bilder blev såhär. Det stod att den hade en räckvidd på 60 meter, men nej, max 15 meter skulle jag säga. Och då måste man stå med den riktad mot kameran. Så om ni ska köpa en fjärrutlösare som funkar bra, så köp inte en Phottix Aion. Dessutom är den stor som en fjärrkontroll till TV:n haha.
Jag undrar varför det har slutat att tillverkas bra fjärrutlösare? Jag köpte min första fjärrutlösare 2009. Det var av märket Hähnel och den var SÅ bra. En räckvidd på 100 meter och den hade jag i över 4 år och använde dagligen. Just den modellen finns inte längre att köpa, och nu har jag snart gått igenom varenda fjärrutlösare som går att köpa här i Sverige. Ingen har lyckats fånga mitt hjärta. Så jag antar att jag får fortsätta leta. Har ni tips mottages det gärna!
Det var väldigt skönt med en liten kvällspromenad längs sjön. Nu har jag fått lite ny energi och inspiration till att fortsätta min kväll här i studion. Hoppas att ni får en fin kväll allihopa! KRAM ♥

Nytt liv

Hej på er!

Hoppas att ni haft en fin helg! Själv har jag försökt varit ute så mycket som möjligt för att ta tillvara på solljuset. Igår satt vi ute i snön och planterade lite örter och vårkänslorna kom som en våg över mig. Doften av jorden från blomjords-påsen…och ljudet av snö som smälter. Den här tiden är så underbar. Känner varje dag hur något liksom vaknar till liv inom mig.

Igår kväll fick jag en plötsligt lust till att springa(som jag alltid får på våren) och tog en springtur på 6 km. För mig är det ganska mycket. Blev själv lite förvånad, eftersom jag inte sprungit alls på över ett halvår. Men det kändes som om jag hade kunnat springa det dubbla. Våren har en magisk förmåga att ge en superkrafter och oändligt med energi. Tröttheten övergår liksom plötsligt till överenergi. Utan förvarning.

Så även om solen inte lyser idag så känns det som om batterierna fick ladda upp ordentligt under helgen. Det behövdes verkligen.

Såg i kommentarsfältet att några av er såg reportaget om mig i programmet ”Sverige! på SVT1 i lördags. Så roligt att ni tyckte om det! För er som inte sett det och vill se det så finns det HÄR. Har ni tid så titta gärna på hela programmet och intervjun med Lena Willemark som är en av Sveriges främsta folkmusik-sångerskor. Bland annat så visar hon lite kulning!
Nu är äntligen alla fröer satta i jorden. Det blev massvis med örter och några solrosor. Sen får vi se om det blir lite mer längre fram när man kan så direkt i jorden. Älskar den där känslan av att vakna varje morgon och gå och titta om något hänt i krukorna. Och lyckan när man ser de första tecknet på liv.

Har ni också planterat något än, eller ska ni plantera något? I så fall vad? Finns det något ni bara måste odla varje år som ni inte vill vara utan? Skulle vara roligt med lite inspiration. Känner att jag skulle vilja sätta några fler fröer nu när jag ändå är igång! 🙂

Hoppas ni har en superfin måndag! KRAM på er! ♥

Vårkänslor

Hej på er allihopa!

Först och främst, TACK för alla fina kommentarer på min senaste videoblogg. Blev så himla glad att ni tyckte om den! ♥

Innan jag glömmer bort det, så tänkte jag tipsa om att det i morgon (lördag) kommer att sändas ett reportage om mig i kulturprogrammet Sverige! som går på SVT1 klockan 19.00. Det är alltså reportaget som filmaren Peter Wirén var här och gjorde i slutet av mars, som jag bloggade om här. Det kommer såklart att visas på SVT-Play också. Tänkte bara att jag skulle tipsa om det för er som är intresserade. Jag har själv inte sett reportaget än så det känns lite nervöst och pirrigt såklart.

Idag är jag här i studion och jobbar lite. För en gångs skulle lyckades jag ta mig hit på dagtid. För det mesta blir det eftermiddagar och kvällar här, vilket egentligen är väldigt bra. Jag skapar mycket bättre på kvällarna. Det är nästan som om jag ibland måste invänta kvällen innan jag kan komma igång med musiken. Men så är det med mycket för mig. Jag tror aldrig jag skapat något riktigt bra mitt på dagen.
Det bästa görs tidiga morgnar innan dagen vaknat, eller sena kvällar när allting annat somnat. Däremot är dagtid bättre att göra annat jobb på. Sådant som inte kräver lika mycket känsla liksom. Det går att vara väldigt effektiv på dagen, om ni förstår vad jag menar.
Det känns helt underbart att det äntligen är så varmt på dagarna så att man kan öppna ett fönster. Som jag har längtat! De här senaste dagarna har varit så otroligt fina. Sitter man i lä känns det som sommarvärme nästan.
Jag brukar passa på att sitta ute en stund varje dag och känna solens värme i ansiktet. Det känns verkligen att det behövs! Som om kroppen omedelbart laddar upp sig varje sekund man spenderar ute.
Däremot tycker jag ljuset mitt på dagen är väldigt jobbigt just nu. Det blir SÅ starkt när det reflekteras mot snön. Har alltid mått väldigt dåligt av just det där starka vårljuset innan snön försvunnit. Kan knappt öppna ögonen för att man blir så bländad. Men så fort snön har smält bort så blir det bra!
Och titta! Haha, det här kanske inte ser så vackert ut egentligen, men för mig är det här en underbart vacker syn! MARKEN! Älskade mark. Jord. Grus. Lite gräs. För varje dag blir de små jordplättarna allt större. Det är ren och skär lycka det.
Hoppas att ni har en fin dag allihopa, och att ni får en riktigt skön helg! STOR kram på er ♦