Lansering av smyckena

 – Det här inlägget innehåller reklam till min egen webshop www.artbyjonna.com –

Hej på er mina vänner!

Den här veckan börjar gå mot sitt slut men än ska jag klämma ut det sista av den. Det har verkligen varit en helt galet intensiv vecka. Mycket jobb och mycket som har hänt runt omkring. Men jag måste säga att det känns skönt att äntligen känna den här lusten och inspirationen igen. Det var längesedan jag kände mig såhär full av liv och kraft senast. Är så tacksam att få må bättre igen.

Den här helgen har jag, Johan och min mamma Anita jobbat järnet i smedjan och med att lägga upp våra smycken på webshopen. För er som har missat så började vi lite smått med smyckena igen i början av året. Vi ville ge det en ny chans och jobba på ett annat sätt denna gången. Inte uppehålla ett sortiment och ta beställningar utan helt enkelt göra smycken när tid och kreativiteten finns där, och sedan lägga upp det vi har gjort.
På det sättet blir det ingen press att tillverka, utan istället behåller man det roliga, kreativa och fria. Och nu är vi dessutom tre, eftersom Johan verkligen fann sin dolda talang i silversmidet. Det är som om han föddes som silversmed. Har fortfarande inte förstått hur han kan ha lärt sig så otroligt fort. Det underlättar ju också eftersom jag själv inte alls har tid på samma sätt att hålla på med smyckena. Men när vi är tre så blir det så mycket lättare, och roligare!
Så under de senaste månaderna har vi ägnat all vår fria tid i smedjan. Till skillnad från när vi jobbade med smyckena för några år sedan så har vi nu riktat in oss lite mer på rejälare silversmidesarbeten. Oftast så tar ju sånna lite mer tid, men det är också det som vi alla tycker är roligast att göra. Att få gå loss, testa sig fram och skapa utifrån mer fria idéer. Mer unika, rejäla smycken som förhoppningsvis kommer leva många hundratals, ja tusentals år efter oss. Svindlande tanke!

Igår kväll blev vi äntligen klara och kunde lägga upp våra första smycken på webshopen! Det var en härlig känsla blandat med den där typiska nervositeten och pirret som känns när man jobbat länge med något och sedan öppnar upp det för omvärlden. Den där känslan har jag känt så många gånger. När jag lanserat tidigare webshopar, visat mina målningar för första gången, när jag haft vernissage, eller när jag lagt ut en film jag jobbat länge med och som betyder mycket för mig. Det är som om man håller andan och naken står där och inväntar andras reaktioner haha.

Men varje gång jag känt den känslan så har jag också blivit lite starkare av insikten att så länge man är stolt och nöjd över det man åstadkommit och det man visar upp, så spelar det egentligen igen roll. Lite som att följa sitt hjärta och lyssna på sin inre röst, oavsett vad andra säger.
Den känslan borde vi lyssna på lite oftare.

I alla fall, vi kände oss riktigt glada, nöjda, lite trötta och firade med ett glas champange!
Det blev verkligen ett lyckat första dygn för lanseringen och idag har vi spenderat all vår tid i vår lilla smedja (som börjar kännas väldigt liten haha) för att paketera och förbereda de smycken som har beställts och som ska skickas iväg till olika delar av världen. Det känns så himla roligt och spännande!

Nu ska vi faktiskt fortsätta jobba en stund ikväll. Ville bara skriva ett litet inlägg och berätta om smyckeslanseringen!
Jag hoppas att ni har en jättefin helg allihopa. KRAM på er! ♥

När kraften kommer tillbaks

Hej på er!
Oj vad veckan har gått fort! Den är ju inte slut än, men insåg nu att jag inte gjort ett inlägg sedan i måndags.
Men dagarna har varit intensiva. Jag bestämde mig för att verkligen försöka rycka upp mig den här veckan och beta av en sak i taget. Det kändes som det var så mycket jag behövde komma ikapp med efter den där sista förkylningen och dippen, och det tyngde ned mig. Men de här dagarna har varit så himla bra. Jag var fått mycket gjort, utan att stressa.
Skrivit upp listor varje dag med vad jag ska göra, och strykt över allt eftersom. Varje gång känns det som en liten sten försvunnit från axlarna.

Jag har också fortsatt även denna veckan att äta riktigt nyttig mat och inget socker. Det har nu snart gått två veckor sedan jag började med det. Och jag kan säga nu att jag märker en så otrolig, nästan otäck skillnad. Jag mår så otroligt mycket bättre. Känner mig pigg och lätt. Och sötsuget har nästan försvunnit nu. Jag behöver inte längre socker för att hålla mig på banan. Jag till och med slutade med kaffe under den här veckan, bara på en obestämd kort tid, för att jag ville ge kroppen ännu mer ”rening”.  Har druckit grönt te istället. Och det har funkat förvånansvärt bra. Jag mår så bra.

Det känns verkligen som en nystart nu. Nu är den tunga perioden över, och nu i efterhand är jag tacksam för allt. Jag lärde mig mycket om mig själv, och insåg att jag ville ändra på lite saker. Ska gå in lite djupare på det i ett annat inlägg.
Jag blev verkligen så otroligt inspirerad också efter att ha läst era fantastiska kommentarer på det stora inlägget jag gjorde. Blev både inspirerad och peppad av er som hade massor med tips och råd att ge, men också alla ni som kände igen er i min situation. Att läsa att ni också kände för att ta nya tag och prova på att leva lite mer hälsosamt.
Jag blev verkligen jätteglad! Har skrivit ned några böcker som ni tipsat om som jag ska köpa, och har även fått massvis med fantastiska recept både här och på mailen.
TACK älskade ni! ♥
Det har varit två underbara, soliga dagar, och jag har passat på att sitta en stund ute i solen varje dag. Jag tror inte det spelar någon roll hur mycket D-vitamin vi än äter. Det solen ger, det är liksom något annat. En livskraft.

Jag tycker vi gör det bra här uppe i norden. Jag tycker vi alla borde ge oss en rejäl klapp på axeln varje vår, när vi har klarat av ännu en solfattig vinter. Sen kan ju vintern vara helt magisk också! Jag älskar vintern, med kylan, snön och rimfrost!
Jag skulle aldrig vilja välja bort vintern. Inte för något. Men det finns också perioder när jag känner att bristen på sol har sugit ut livet ur kroppen på något vis. Så fasen vad bra vi är, vi klarade det i år också! 🙂
Och nu har vi den fantastiska våren framför oss!

Igår var en himla fin dag. Jag fick mycket gjort och på eftermiddagen när jag tittade ut genom fönstret och fick se torkvindan nästan begravd i snön så fick jag en idé om att göra en liten film. Bara en rolig grej liksom. Tog på mig min fina sommarklänning som jag ännu inte fått använt och begav mig ut med lite tvätt i den djupa snön. Årets träningspass kan jag lova.
Det mesta jag tänkte på i stunden var ”Måtte inte någon granne se mig haha”.

När jag sedan kom in igen redigerade jag den på en gång och la ut på min officiella Facebook sida. 1 timma senare hade den 35 000 visningar.
Och nu, inte ens ett dygn senare, så har den 1,4 miljoner visningar. HAHAHA! Jag skrattade så jag nästan inte kunde prata när jag igår ringde mamma efter att jag hade lagt ut den och såg att den delades så fort. Det kunde jag aldrig ana.

Jag tror att det har varit en väldig tuff vinter på många håll. Väldigt mycket snö och dåligt väder. Inte bara i Sverige. Så jag tror väldigt många verkar känna igen sig. Och sen tror jag att det är en underbar sak att tillslut få skratta åt eländet. Det är verkligen det bästa som finns.
När något känns så jävligt så man tillslut bara skrattar åt det. Det är så många stunder i mitt liv, speciellt mina år i Grundtjärn, som skrattet lyft mig upp igen. Det är som om den glädjen på bara några sekunder kan sopa bort veckor av tyngd.

Det känns i alla fall jätteroligt att filmen blev så uppskattad! Ska bli kul att se hur den fortsätter spridas nu dagarna som kommer. Internet är verkligen en spännande värld.
Lite senare på kvällen när jag satt och jobbade med lite  bilder så ringde mamma och sa ”JONNA! Det är ett gigantiskt norrsken ute!”.
Jag blev nästan lite rädd. Eller, det kändes så ovanligt. Jag har varken sett eller fotat ett norrsken på hela vintern. Det har ju knappt varit stjärnklart. Mest bara snö. Men jag slängde på mig kläderna och stövlarna och begav mig ut med kameran. ÄNTLIGEN NORRSKEN! Det hade inte kunnat komma mer lägligt. Alltså, det kändes som om himlen skickade energi och vackra färger. Så himla vackert!
Varje gång jag får se norrsken såhär stort över hela himlen så blir det en slags spirituell upplevelse på något sätt. Att blicka upp mot detta får mig alltid att se livets storhet. Det får mig att väldigt starkt känna att det finns så, så mycket mer. Så mycket mer. Vi här på jorden har bara fått ta del av en liten smula. Kanske därför känns det så underbart när vi i vissa stunder i livet får se en glimt av något annat. Stunder när vi upplever hur det är att verkligen befinna sig i nuet och för en kort stund känna sig ett med allt.
Mamma hängde med ut och hjälpte mig hålla Nanook så jag kunde koncentrera mig på att fota. Jag skrattade åt mamma när jag sa att hon verkligen har ett jobb med mycket blandade arbetsuppgifter nu. Allt ifrån pappersarbete och mail och administration, till paketinslagning och hjälp med diverse fotoprojekt. Tända hundra ljus ute i skogen en natt, hjälpa till att köra när jag åker norrut eller att hålla koll på hunden medan jag fotar norrsken. Saker som för mig är helt ovärderligt. Saker som underlättar så enormt mycket för mig.
Nya äventyr varje dag. Och arbetstider som verkligen inte går efter den normala mallen, haha. ”Men det är ju det som är kul!” sa mamma. Och det är ju tur det! Tre månader har hon nu varit anställd hos mig. Och det är verkligen ett av de bästa beslut vi någonsin tagit.
Ett tag så verkligen kokade norrskenet på himlen. Det rörde sig så fort och blev så otroligt ljust att bilden nästan blev överexponerad. Jag och mamma bara stod och gapade. ”MEN TITTA!!” sa vi om vartannat. Våra röster ekade i hela byn.
Det kändes så fint att äntligen få se ett rejält norrsken igen. Det var så längesen sist. Och det börjar ju verkligen bli i sista sekund. Redan i april så börjar himlen bli mindre mörk. Stjärnorna avtar allt eftersom och i maj är himlen för ljus för att se stjärnor. Nu kommer snart våren och sommarens ljusa kvällar och nätter. Så därför var jag extra glad över att få uppleva detta innan det var försent.

Såg ni också något norrsken igår? Kan tänka mig att det kanske syntes mer söderut också eftersom det var så stort.
Hoppas att ni har en underbar vecka allihopa! Stor kram på er ♥

En stund i ljuset

Ljudet av skidorna i snön och mina egna andetag. Resten bara tystnad. En sån underbar liten stund som ger så mycket.
När jag igår insåg att det skulle bli en vacker solnedgång så rusade jag ut i ladan och tog fram skidorna för första gången denna vintern. Packade ned kameran och stativet i en ryggsäck och tog med mig Nanook ut på en liten skidtur ned till sjön.

Senast jag använda de här gamla fina träskidorna som jag fick av min släkting Sven-Olov var i början av april förra året, när jag åkte på en liten resa till Saltoluokta fjällstation där jag bodde i flera dygn. Ägnade mina dagar åt att upptäcka fjällen på skidor och fota och filma och basta. Det var underbart! Nästa gång jag åker till Saltoluokta vill jag ta med mig Johan dit så han får se och uppleva den vackra fjällvärlden.
Nanook var fullkomligt överlyckligt över att få följa med ut med skidorna igår. Han sprang som en vind längs skoterspåren.
Ljuset alltså. Finner inga ord. Det är bara så vackert att det nästan kniper till i hjärtat på mig.
Vi åkte inte så långt. Bara ned till sjön. Sen satte vi oss där en stund tills solen hade gått ned bakom skogarna. Nanook fick ett litet ben som belöning för att han hade varit så duktig.
Bättre avslut på veckan kunde jag knappast få. Jag kände mig glad att jag följde impulsen och drog ut innan solen hade gått ned. Oftast är det sådär att man liksom måste följa den där känslan när den sköljer över än. Det handlar ju om ögonblick som aldrig kommer tillbaks igen.
Jag vill inte missa mer vackra solnedgångar nu. Jag vill försöka vara där och uppleva dom istället.

Vill passa på att tacka för den helt OTROLIGA responsen jag fått på förra inlägget. Herregud alltså, vad ni gör mig glad och inspirerad. Kunde aldrig ana att det skulle bli så väl mottaget av er. TACK för alla fantastiska tips, och tack för era peppande ord.
Det känns så spännande att påbörja den här ”resan” mot mer välmående och en lite sundare livsstil. Känner i varenda cell i kroppen att det är rätt. Och det känns ännu mer roligt att få dela det med er och få ta del av era egna tankar och erfarenheter. Tack för det, verkligen ♥

Nu önskar jag er alla en underbar start på den här nya veckan!
KRAM på er!

En rensning för kropp och själ

Godkväll på er!
Det är fredagkväll och jag tänkte att jag ville göra ett litet inlägg innan det blir helg. Jag hade tänkt göra det mycket tidigare på dagen men jag vet inte riktigt vad som hände. Tiden verkligen rusade förbi idag.

Den här veckan har varit lite speciell. Både bra och dålig på samma gång. Har känt mig väldigt trött och matt och Johan har varit hemma från jobbet hela veckan på grund av förkylningen som nu i slutet liksom satt sig på balansnerven, så han blir väldigt yr av och till. Jag hoppas verkligen det släpper snart.

Igårkväll gjorde jag en storstädning i köket. Rensade ur i skafferiet och tvättade hyllplanen. Gjorde plats för lite nya matvaror som vi köpte när vi var och storhandlade tidigare i veckan. Vi gjorde en rejäl handling och har fyllt skåpen med allt som är nyttigt. Efter den här vintern med den ena förkylingen efter den andra är vi båda fast beslutna med att vi vill ägna mycket mer fokus åt hälsan, och lära oss laga mer näringsrik mat. Och ja, leva mer hälsosamt i det stora hela.
För första gången i livet tycker jag det känns så spännande och roligt att faktiskt ägna mer tid åt det. Det känns som den här vintern verkligen gav mig en viktig läxa.
Så i veckan så bläddrade vi igenom recept och kokböcker och bestämde oss för att lära oss några helt nya goda vegetariska rätter. Sådana som vi aldrig tidigare gjort. Det som alltid skrämmer bort mig från att prova nya recept är att det ofta krävs så mycket ingredienser som jag sällan har. Då är det som om jag tappar lusten på en gång.
Sen har matlagning alltid legat sist på listan över saker jag tycker om här i livet. Maten har alltid känts som ett nödvändigt ont. Något som tar tid ifrån det som jag egentligen vill göra.

Men nu har jag på senare tid känt en slags inre längtan till att faktiskt lägga lite mer tid på det. Jag VILL tycka det är roligt och jag vill lära mig laga god mat, för i slutändan kommer det få mig att må bättre och om jag mår bättre, ja då vinner jag både tid och livskvalitet på det. Det blir win win.
Och senaste dagarna har det verkligen känts så himla roligt och spännande när vi suttit och kollat igenom goda recept och lärt oss om olika råvaror och vad de innehåller för olika näringsämnen. Och det var en fröjd att åka och storhandla och fylla kundvagnen med allt möjligt nyttigt. Och varje dag och kväll har vi lagat och lärt oss en ny maträtt, och experimenterat med kryddor, grönsaker, baljväxter och rotfrukter. Det är så intressant och jag ser verkligen fram emot en ny, friskare tid nu.
Och åhhh…det pirrar i magen när jag ser på alla vackra färger från frukt och grönt. Vi har fyllt upp hela fruktskålen med allt möjligt gott. Till och med en ananas, så att jag ska kunna göra den där färska ananasdrinken jag drömde om i förrgår när jag satt och fulgrät för jag längtade efter en solsemester.
Det känns som en rikedom att få ha en fruktskål såhär. Det vill jag ha jämt.
Och till frukost blandar vi nu våran egen musli med havregryn, solrosfrön, chiafrön, hampafrön och banan. Vilken jäkla energiboost på morgonen. Annars brukar jag ofta ta några mackor utan pålägg för jag inte orkar ta fram osten. Och till lunch, samma sak. Mackor, mackor och åter mackor. Lite nyponsoppa då och då. Snabbt ska det gå!

Men jag inser nu att jag verkligen misskött ganska mycket vad gäller hälsan. Som tur är så är Johan väldigt duktig på mat och tack vare honom så har vi för det mesta alltid ätit en bra middag på kvällen. Och det är verkligen tur! Men de gånger han har varit på resejobb så har jag i princip inte lagat ett enda mål mat under en hel arbetsvecka.
Jag har inte tid” tänker jag. Men nej, så är det inte. Jag väljer att inte lägga min tid på det. Och det funkar ju ganska bra. Jag klarar mig på mackor.
Men inte längden. Då säger kroppen ifrån.
Vi har också fyllt på förrådet med massvis av olika vitaminer. Har ju fått ganska många bra tips av er läsare.
Bland annat har vi nu D-vitamin, magnesium, betakaroten, järn, ashwaganda, zink och kalium. Och då jag tappat så extremt mycket hår senaste tiden (fäller typ mer än djuren) så beställde vi precis nu något som heter Priorin. Har aldrig provat det innan. Kanske någon av er har några erfarenheter av det? Det sägs i alla fall innehålla mycket näring till håret, så jag hoppas verkligen att det ska hjälpa! Tog de första tabletterna idag, så det blir spännande att se om jag märker någon skillnad efter några veckor.

Jag kände också en stor längtan efter att göra en detox. Ingen riktig detox på det sättet, men att under några veckor nu vara lite extra noggrann med vad jag äter. Jag har gjort en veckas detox två gånger innan, och det var helt fantastiskt. Inte under tiden, men efteråt! Vilken otroligt energi jag fick. Då hade jag under en veckas tid bara druckit väldigt nyttiga juicer och ätit som mest grönsaker. Och druckit massvis med vatten. Efteråt kände jag mig pånyttfödd. Den energikicken jag kände då…den var liksom obeskrivbar.

Nu tänker jag inte riktigt göra så. Jag kommer äta mat som vanligt. Men väldigt nyttig mat! Samtidigt har jag nu påbörjat en 30-dagars örtkur som fungerar som en slags detox för njurar, tarmar och levern. Och samtidigt ska jag dricka nyttiga teer och äta mycket frukt och grönt. (OBS, bilden är inte reklam även om det kanske ser ut så haha 🙂 )
Det känns som om jag liksom vill rena kroppen från allt som varit den senaste tiden. Rena själen. Så att det sen finns plats för nytt.Sedan snart en vecka tillbaks så har jag inte ätit något socker (förutom det som finns i maten och frukterna osv). Jag kan starkt konstatera att jag varit väldigt sockerberoende det senaste halvåret. Speciellt sedan jag började bli sjuk. Det var som om jag inte brydde mig då. Jag har ätit så otroligt mycket choklad, glass och godis.
Och sen när jag skaffade studion i Myckelgensjö så var jag såklart väldigt slarvig med maten. Jag glömde ta med mig mat för det mesta, och åt mig istället mätt på godis och kakor. Jag har hela tiden känt att det inte är bra. Jag blir otroligt sänkt av att äta mycket socker. Nästan deppad.
Men sen blev det ett beroende och varje dag har jag krävt att få i mig något sött för att orka med dagen.

Förra helgen slängde jag in en massa godis och choklad i elden i kaminen haha. Jag kände ”NU FÅR DET FAN VARA NOG!”.
Sedan dess har jag fått hålla i mig hårt när socker-abstinensen nästan fått mig att darra. Jag har desperat letat i alla kökets luckor efter godis. Men det finns inget. Istället har jag fått äta gouji-bär och smoothies med bär jag plockat i skogarna. Det känns i stunden inte alls som den typ av ”sötsak” jag är sugen på. Men det hjälper, och efteråt känns det så bra att jag inte tryckte i mig godis och kakor. Nu efter nästan en veckas tid så känns det redan så mycket bättre. En vecka tycks vara en kort tid, men för mig är det ett riktigt stort framsteg haha 😀
Jag kommer inte sluta helt med sötsaker. Jag kommer alltid älska choklad. Men däremot känns det viktigt för mig att under den här närmsta tiden sluta helt och hållet med sötsaker för att jag ska kunna få bort beroendet. En socker-detox helt enkelt.

Haha det känns verkligen som en stor förändring den här veckan. Allt på en gång! Det krävdes kanske att vi båda skulle känna oss såhär svaga och trötta efter vintern för att vi skulle få lite kraft till att faktiskt göra lite förändringar. Det är ju ofta så. Bra saker kommer ur det som är jobbigt och tungt. För utan motgångar så skulle vi ju aldrig veta hur vi faktiskt vill att det ska vara. Och jag vill må bra nu. Jag vill känna mig frisk och stark igen. Jag vill känna kraften att springa och ut fota i skogen, så som jag alltid gjorde förut.
Jag vill prioritera hälsan först, för den är det viktigaste vi har. Välmående och balans. Det ska bli mina nya ledord för det här året.
Jag och Johan gick ut en stund idag med Nanook i skogen. Snön föll fortfarande. Det har snöat dygnet runt i flera dagar nu. Vintern verkar inte alls bry sig om att det är den första vårmånaden. Den fortsätter i samma tempo. Men det gör inget. Jag vet att våren snart är här.
Nanook var lycklig över att få springa i skogen en stund.
Det syns inte på bilden, men det var så otroligt vackert i skogen idag. Snöflingorna dinglade sakta ned och bakom molnen syntes ett speciellt ljus från solen. Jag och Johan satte oss ned i en snödriva en stund och bara tittade upp mot de vackra granarna. Naturen alltså…det finns ingen plats som helar själen så mycket som i just naturen.
Ska försöka komma ut i naturen en liten stund varje dag nu. Bara en liten stund gör så otroligt mycket.
Nu väntar en mysig helg med lite kalas och spelkväll med vänner. Det kommer sitta gott! Vad ska ni hitta på i helgen?
Vill passa på att tacka för alla era fina tips på förra inlägget också! Det är så fint att ni delar med er av era erfarenheter.

Ps: om ni har några tips gällande nyttiga recept eller något annat som jag kan behöva lära mig nu (vad som helst) så tar jag tacksam emot det. Det här är som en ny värld för mig 🙂

Hoppas ni får en otroligt fin helg! Stor kram på er ♥

Drömma sig bort

Hej mina solar!
Vill bara börja med att återigen tacka för att ni är så himla goa jämt. Era fina kommentarer känns som varma kramar ända in i själen. Ni ska bara veta hur mycket energi och inspiration det ger. Speciellt en sådan här tid när livet känns lite extra motigt och tungt. Så tack kära ni!
Under den senaste veckan har jag i princip ägnat all min tid åt att måla. Jag har ändå inte känt mig tillräckligt pigg för att göra något annat, och att försvinna in i färgernas värld kan verkligen vara helande. Jag påbörjade ju en ny kollektion vinter-tavlor för en tid sedan. Så jag har jobbat på med den nu dag som natt. Lyssnat på vacker musik, druckit ingefära-te och sett på medan snön yr utanför fönstren.
För en tid sedan så beställde jag nya linnedukar att måla på. Hade slut på dukar nämligen. Så denna gången beställde jag riktigt rejäla dukar, de absolut finaste dukar och kilramar man kan hitta. Äkta linne med fin struktur. Och jädrar vilken känsla att få måla på dom. Ni ser t.ex den uppspända duken bakom mig, den har liksom extra många kilramar för att få absolut bästa stabilitet. Kan ju säga att man går som en katt runt het gröt innan jag vågar lägga på första lagret med färg.
Den här tavlan målade jag samma kväll som isproppen hade släppt i avloppet. Haha, tycker mig se att det inspirerade mig lite.
Sen har vi bara försökt ta det lugnt här hemma. Johan är fortfarande hemma från jobbet på grund av förkylningen, men nu börjar han också krya på sig. Nu hoppas vi verkligen att vi klämt ur de sista sjukdomarna för den här vintern.

Dock har nu min katt Nayeli blivit sjuk (tror vi) och fick åka in till veterinären igår, samtidigt som någon av katterna (vi har inte tagit reda på vilken av dom än) börjat kissa inne. Bara skvätt liksom. Små droppar på vissa speciella ställen på övervåningen. Ser ut som markeringar.
Var helt bombsäker på att det var Nayeli eftersom hon dricker så ovanligt mycket vatten (därför vi åkte till veterinären).  Men en kväll nyligen när jag satt på yogamattan och försökte vara lite hälsosam så kom Toulouse (kastrerad hankatt) och kissade på mig och yogamattan.
Förstod ingenting! Rusade ned med yogamattan till duschen och sedan dess har vi inte riktigt vetat vem av dom som kissar inne. Idag har vi skurat golvet (för hundrade gången) och särat på katterna för att försöka lista ut detta. Nayeli är hos min mamma för tillfället.

Ni vet den nya soffan vi köpte? Den är full av kissfläckar nu. Både i soffan och på kanterna. Suck! Någon dag när vi listat ut detta och fått bukt med problemet måste hela soffan tvättas. Tur att det är avtagbara tyger.
Nu måste vi bara se till att ta reda på vem av dom som kissar inne och sedan ta reda på varför.
Även om jag känner mig piggare igen så har jag känt mig lite deppad den här veckan. Ingen ork eller lust till att göra något speciellt. Förutom att måla då. Har längtat efter sommaren så det nästan värkt i hjärtat på mig. Ofta brukar den längtan komma någonstans i mars eller april.
Just denna veckan har jag antingen velat gå i ide som en björn och bara sova tills allt är bra igen och tills värmen återkommit. Eller så har jag velat packa väskorna och bara åka iväg någonstans. Till ett varmt ställe och dricka nyttiga smoothies med färsk ananas.
Innerst inne vet jag att det bara är en slags flykt ifrån nuet att vilja åka bort när allt känns lite extra jobbigt. Nu är vi här, och allt är bra, trots allt. Snart kommer vi båda känna oss pigga och glada igen. Men jag tycker om att bara få drömma mig bort en stund ibland.

Om du fick göra precis vad du ville nu, vad skulle du göra då?” frågade jag Johan idag när vi satt i köket och sippade på var sitt glas med citronvatten.
Då skulle jag resa iväg med dig till ett varmt land” svarade han.
Haha, bara av att höra de orden fick mig att börja gråta.

Medan han drömmande beskrev de blågröna vattnet, fötterna på varma stenar, gröna träd och mjuka sandstränder så satt jag och verkligen storgrät. Ni vet den där riktiga ”gammelful-gråten” när ansiktet bara vill skrynkla ihop sig och snoret rinner och halsen liksom knyter sig för man försöker att inte släppa ut allt haha. Det kommer så kraftigt, som en våg av gråt som man har svårt att hejda. Jag skrattade och grät samtidigt, för jag insåg hur himla knäpp jag måste sett ut. Johan bara log och torkade mina tårar. Han är så bra att gråta med. Han förstår att det inte är så allvarligt som det ser ut. Det bara måste få komma ut liksom.

Jag grät inte för att jag var ledsen, utan bara för att det var så jäkla skönt att bara få vara där en stund i tankarna.
En paus från snön, kylan, förkylningarna, snoret och kattpisset. En paus från precis allt.

Ibland räcker det att bara få drömma sådär en stund. Då känns allt lite bättre.
Sen tog jag en D-vitamin och en varm dusch. Det är så nära en solsemester som jag kan komma just nu.
Och nu sitter jag här vid datorn och försöker få gjort lite jobb, och snart blir det en promenad med lille Nanook ute i snön.

Sänder er alla en stor varm kram! Hoppas ni får en riktigt fin onsdag ♥

En lättare tid väntar

Hej på er!
Senast jag skrev så var det lite kaos här hemma. En ispropp i kökets avlopp och en tredje förkylning på väg. Hade såklart tänkt skriva och uppdatera er om läget lite tidigare, men har inte haft ork.
Men nu är det ny vecka och nya tag, och ny månad dessutom! Jag vågar lite försiktigt hoppas och tro att vinterns hårda tider försvinner med den här första vårmånaden. Nu blir det bättre och bättre för varje dag.
I fredags eftermiddag fick vi äntligen avloppet i köket att fungera igen, efter att ha varit fryst i nästan en vecka. Johan är ju ledig fredag (för att kunna jobba i smedjan med smyckena) men han ägnade hela dagen, från morgon till sen eftermiddag med att fylla köksavloppet med hett vatten. Rörmokaren var ju här på onsdagen och konstaterade att det handlade om en ispropp. Men då finns inte så mycket mer att göra än att just fylla röret med vatten och salt och t-sprit. Och det gjorde vi två-tre gånger om dagen. Det var ett jädra projekt måste jag säga. Först använda vattendammsugaren för att få upp det kalla vattnet och sedan koka nytt vatten på spisen och fylla upp. Isproppen satt ca 2 meter djupt i röret, så det krävdes lite vatten för att fylla allt.

Men i alla fall, i fredags hoppade jag av glädje när jag från ateljén hörde Johan spola i kranen i köket. Det känns fortfarande som en otrolig lyx att få kunna diska i köket istället för i badrummet. Så nu har proppen släppt!
Helgen gick mest åt till att kurera mig eftersom förkylningen var som allra värst då. Och nu när jag äntligen har börjat krya på mig igen så har nu Johan blivit sjuk. Ja, jag säger då det. Vilken skitvinter vi haft haha. Nu när jag insåg att det är mars månad så känns det som en enorm lättnad.
Jag har alltid älskat vintern men den här vintern har varit tuff. Både fysiskt och psykiskt.
Det känns inte som om jag tagit tillvara på vintern alls. Knappt filmat eller fotat något. All kraft har gått till att bara hålla huvudet över ytan. Lite så känns det.

Har ju såklart många gånger under åren haft perioder när saker och ting känts extra jobbigt och när jag känt mig deppad eller nere. Men inte under så lång tid som nu. De senaste månaderna har känts som en enda stor motvind. Och i helgen kändes det som om jag aldrig mer skulle få kraften tillbaks igen. Men idag känns det redan lite bättre. Jag vet att det kommer bli bättre. Och jag tror det finns en mening med allt som händer. I slutändan kommer jag starkare ur det här.
Det har bara varit så mycket. Har aldrig känt mig så svag och kameran har aldrig känts så tung. Men jag tvingade mig själv ut i skogen en stund idag. Visste att jag verkligen behövde det.
Skogen som ligger alldeles intill byn är alltid så välkomnande. Och jag var så glad att någon hade kört upp ett skoterspår längs stigen så att jag kunde ta mig dit. Den här skogen har funnits där för mig i alla, alla år. I skratt och i tårar. Träden här känner mig utan och innan.
Jag lutade mig mot en stor gran för att ta en bild, och det slutade med att jag stod här i säkert tio minuter. Nanook la sig bredvid kamerastativet medan han tålmodigt väntade på mig. Det var bara så otroligt skönt att få stå nära granen såhär. Att krama träd ger en något speciellt. Det är inte bara en myt. Träden är levande, precis som vi.
Det kändes som granen kramade tillbaks, på sitt eget vis, och som om den viskade
Kära lilla vän, allt kommer bli bra

En varm, trygg känsla spred sig i kroppen och jag fick en liten tår i ögonen. Jag är så tacksam att få ha den här skogen nära. Och där bakom granarna skymtar den magiska skogstjärnen, som nu är täckt av is och snö. Men snart kommer jag sitta där igen vid kanten av tjärnen och betrakta dimman som dansar om sommarmorgnarna.
Nu är det snart vår ♥

Hoppas ni alla mår bra och att ni haft en bra måndag! Och tack för ert tålamod nu när bloggen haft lite glest med inlägg.
Det betyder så mycket att ni finns där, både i med och motgångar. KRAM ♥

En propp i livsflödet

Hej mina älskade vänner!

Nu var det ett litet tag sedan jag skrev något sist. Jag var som sagt i Stockholm under helgen och hälsade på min bror Isac och hans fru Hannah och barnen. Nästan hela familjen var samlad. Det var en väldigt mysig och välbehövlig helg med familjen och brorsbarnen som blivit så stora nu! När vi for hemåt igen så råkade det såklart bli under den enda tid på året då resten av Sverige också vill åka norrut, så det var otroliga köer och snöstorm. Men allting gick bra tack och lov, trots att vi färdades på just den väg som det senare på dagen blev en masskrock på. Jag tycker verkligen inte om att åka bil när det är mycket trafik. Sitter och spänner mig och har nu drömt mardrömmar varje natt om att vi krockar med lastbilar på vägen. Huvva!

Men vi kom som sagt hem säkert allihopa och efter en mysig helg hade jag hoppats på en lika mysig fortsättning. Men det hade tydligen varit riktigt kallt när vi var borta. Grannbyn hade haft -36 på söndagmorgonen, så jag gissar att Grundtjärn inte låg långt efter.
Det märktes när jag skulle koka kaffe och spolade i kranen och insåg att det var helt stopp i avloppet från diskhon.
Johan hade tagit ledigt på måndagen, tack och lov. Eftersom vi förstod att avloppet från köket hade frusit insåg vi också att det säkerligen fryser på mer och mer ju längre tid det står orört. Och denna veckan kallas ju just för ”isvecka”. Det blir runt -30 varje natt, så det var verkligen en dålig timing.
Eftersom vi inte längre kan diska i köket så har vi fått använda tvättstället i badrummet istället. Är väldigt glad att avloppet från halva badrummet går via ett annat rör! Annars hade vi ju inte kunnat bo här dessa dagar. Eller jo, men det hade blivit väldigt omständigt.
Vi var i alla fall väldigt glada att få se Nanook igen, som hade varit på fina Gårdbackens hundcenter sedan i torsdags. Han verkade också glad över att få vara med oss igen!
Vi höll på hela dagen och kvällen och försökte lösa det, men kom ingen vart. Sen hade vi inte så mycket verktyg hemma för att lösa isproppar i avloppet. Så igår efter jobbet hade Johan handlat med sig massvis av olika saker. Slangar för att pumpa in varmvatten och långa stålvajer som man kan stoppa in i röret för att försöka få bort isen. Så igår kväll höll vi på i flera timmar med att fylla upp avloppet med hett vatten medan vi samtidigt tömde hink efter hink med det vatten som kom upp. På kvällen var vi helt slut.
Det hjälpte ingenting. Och sen när vi gick och la oss så var vi såklart oroliga att nattens kyla skulle frysa på i röret ännu mer. Vi har ju ingen aning om hur mycket som har frusit. Sen har jag gått och oroat mig nu för att röret kanske gått sönder. I morse låg det vatten under diskbänken, som frusit till is på grund av det kalla draget från golvet. Så man inser ju att det inte är konstigt att det frusit.
Gamla hus alltså.
Och som pricken på i:et så var det dags igen. Jag har blivit rejält förkyld. Det började igår morse med lite svagt halsont. Hoppades förgäves att det inte skulle bli mer än så. Men i natt hade jag så ont i halsen att ögonen tårades när jag försökte svälja. Och idag känner jag mig helt matt och snorig och sjuk. Jag drömde att om man blir sjuk en tredje gång på rad, så finns ingen hjälp längre. Så jag drömde att jag blev nedkastad i en källare i Junsele där jag skulle isoleras och sedan ruttna till döds haha.

Nog visste jag att det tar ett bra tag för immunförsvaret att bli starkt igen efter en dubbel dos penicillin som jag tog för drygt två veckor sedan. Men jag hade ändå inte trott att jag skulle bli sjuk igen. Alltså, jag brukar knappt bli sjuk en gång vartannat år! VAD GÖR JAG FÖR FEEEEL?!
Johan hjälpte mig att hämta hem lite grejer från studion igår. Min dator och annat, så att jag ska kunna vara hemma och jobba i veckan.
Det var inte så längesen vi gjorde precis sådär. Hämtade hem alla grejer igen.

Det känns som livet går på repeat nu. Proppar överallt. Blodpropp,snorpropp, ispropp. Propp i hela livet. Som om något stoppar flödet!
Allting bara stannar av hela tiden när jag äntligen kommit igång igen.
Jag är så förbaskat trött på att börja om hela tiden. Så nu ger jag mig hän. Jag kapitulerar. Bring it on!
Ska vi inte krydda med lite magsjuka nu när vi ändå är på G? Det har jag ju inte haft på 20 år. Så det kanske är dags.
Tur att den här pälsbollen ger så mycket glädje och skratt! Igår när både jag och Johan kände oss trötta efter en hel kväll vid rören under diskhon så var det glädjande att få gosa en stund med Nanook. Och ja, det finns massor av annat att glädjas åt också. Som den vackra solnedgången igår. Eller den krispiga kylan. Jag försöker tänka positivt. Men jag måste erkänna att jag känner mig lite deppad just nu.

Det skulle göra mycket om vi i alla fall fick isproppen att släppa i avloppet. Så att vi kan tvätta kläder igen och diska i köket. Tänk vad en sådan liten grej betyder mycket. Ska aldrig mer ta för givet hur viktigt köksavloppet är haha!

Nu i skrivande stund är en rörmokare på väg hit. Håll tummarna att det fixar sig idag.
Och hoppas ni mår bra allihopa! Hoppas jag inte sänker er med detta depp-inlägg! Vill bara skriva av mig lite, och det känns alltid bättre när jag fått dela saker och ting med er, oavsett om det är positivt eller negativt. Och jag vet ju såklart att allt ordnar sig.

Ha en underbar onsdag! Kram på er! ♥

Ljusare tider

Den här veckan har det varit en fröjd att varje dag åka till studion i Myckelgensjö. Skogarna glittrar av solskenet och snön och det har varit näst intill omöjligt att inte stanna överallt för att gå ut och fota och njuta av det vackra ljuset som strilas genom träden. Nu märks det verkligen att vintern övergått i en annan fas.
Ljuset är tillbaka.
Såhär såg det ut igår när jag och Nanook susade fram genom skogsvägarna. Jag var bara tvungen att köra upp drönaren en stund för att filma några sekvenser och ta några bilder. Det är när jag får se allting från det här perspektivet som jag verkligen inser vilken fantastiskt plats jag får bo på. Bara skogar, överallt. Och myrar, sjöar och tjärnar.
Samlade lite inspiration i februariljuset bland alla iskristaller som svävade i luften.
Väl framme i studion var Nanook trött. Och det passar alltid bra, så att han kan ligga och vila en stund medan jag får tid att jobba.
Den här veckan har jag spenderat varje kväll i studion och jobbat med kommande skivan. Jag har påbörjat en låt och jobbat stenhårt med rösten. Eftersom jag nästan inte kulat alls under vintern och när jag haft ont i halsen så behöver jag öva upp rösten igen. Det känns så skönt att få ha den här platsen att låta hur mycket jag vill i. Dock får Nanook stanna hemma på kvällarna, eftersom jag inte vill störa honom. Det är också skönt, att få ha en plats helt utan djur när jag jobbar med musiken. Annars så har man både jamande katter runt benen och en hund som undrar varför jag låter så mycket.
Nanook njuter av det sista ljuset innan solen går ned bakom horisonten. Älskar det här mjuka ljuset på eftermiddagarna nu. Det ser så vackert ut när det lyser in genom fönstren.
I morgonbitti blir det en liten resa till Stockholm för att hälsa på min bror och hans familj. Det var SÅ otroligt längesedan jag var där nu. Säkert drygt 2 år sedan. Helt otroligt vad tiden bara rusar iväg. Det ska bli riktigt roligt att få komma dit och träffa mina älskade brorsbarn Noak och Klara igen. Och alla andra också förstås! Har ju inte träffat dom sedan i somras.  Och det blir första gången Johan hänger med dit.
Så tidigt i morgon bitti blir det en liten roadtrip med Johan och Mamma. Det ska bli roligt!

Vad ska ni hitta på i helgen? Hoppas att ni har det bra allihopa! STOR KRAM på er ♥