Winter wonderland

Hej på er mina solstrålar!
Här går dagarna fort som vanligt och jul närmar sig med stormsteg. Men nu börjar äntligen allting lugna sig lite och nästan alla beställningar är ivägskickade. Det är en skön känsla när den där mest intensiva perioden är över. Önskar att jag kunde klämma in lite julbak i dagarna nu men jag kommer strunta i det helt i år. Det känns ganska skönt att inte påbörja massa ny projekt nu, utan istället se till att lägga tiden på att avsluta det jag redan håller på med. Annars har juletiden en förmåga att komma med så himla mycket press och krav på saker som ska göras. Men det är också så otroligt skönt att bra låta bli och inse att man inte hinner allt. Att ägna lite tid åt att faktiskt njuta av denna mysiga tid.

Och åh det har varit SÅ magiskt vackert här under förra veckan och helgen. Nästan så fint så det blev jobbigt haha! Hade liksom helst velat vara ute med kameran hela tiden. Men natten till idag så regnade allting bort. Börjar snart bli allvarligt orolig för vädret/klimatet?
Men som tur var hann jag fota lite under mina vändor till Junsele när jag skulle posta paket. Stannade som vanligt lite här och var och bara tappade andan lite då och då. Var så otroligt glad för dessa vackra, frostiga dagar. Det behövdes lite vintermagi nu efter en långvarig tid med regn.
Åh…vintern kan verkligen vara så otroligt vacker med alla sina nyanser. Jag kan inte bestämma mig för om jag gillar vintern eller sommaren mer. Båda kan vara så fantastiska på helt olika vis. Den här vyn är en av mina favoriter på vägen till Junsele. Juvanån som rinner ut till Juvansjön. Och den spetsiga toppen längre bort kallas för Juvanklocken.
Åh äntligen har renarna börjat visa sig. De brukar förgylla bilturerna, även om de också brukar försena dom. Men för det mesta är det värt det.
En av kvällarna var himlen så färgstark att det nästan var svårt att fota eftersom färgerna blev så starka att de såg fejkat ut. Var tvungen att dra ner mättnaden lite eftersom färgen speglade sig i snön och fick hela bilden att se rosa ut. Jag stod nästan bara och gapade åt denna magiska solnedgång.
Jag har haft tur som kunnat låna min mammas bil de senaste veckorna, eftersom jag varit utan bil i snart 6 veckor. Eller, egentligen är det Johan som varit utan bil då han lämnade in den på verkstan i Junsele, när jag gjorde den här videobloggen om ni minns? Hjullagret skulle bytas och det har tydligen varit så mycket problem så det tog 5 veckor (för ett hjullager?!) och trots det ska den in på en annan verkstad i morgon för något annat blev fel. Vi har haft sådan himla otur med bilar så det nästan är skrattretande. För han fick låna sina föräldrars bil men första dagen han körde den till jobbet så blev det något mekaniskt fel så jag fick hämta upp honom på kvällen, trots att den bilen gått hur bra som helst i alla år. Haha, man kan ju undra hur det ens är möjligt? Nästan läskigt att det blir sådär. Eftersom han pendlar 9 mil till jobbet varje morgon så har han haft min bil så länge, så jag har i sin tur fått låna min mammas bil eftersom jag varit väldigt beroende av bil den här tiden. Det är också komiskt att jag i september hade tre bilar på gården, och nu ingen alls haha. Det måste ju vara den där balansen 😀
Vackra, vackra vinterljus!
Och dessa vackra djur. De förgyller våra vintrar här uppe.
Det var några av helgens bilder. Nu får vi hålla tummarna att vintern kommer tillbaks innan jul, men det ser mörkt ut på väderprognosen. Men det blir jul oavsett. Är ändå så glad över dessa vackra dagar. Det var en fröjd att köra till posten varje dag.

Nu är det en ny vecka och nya äventyr. Hoppas ni haft en riktigt bra start på den här veckan! Nu ska jag ta och svara på lite kommentarer, som jag varit urusel på den sista tiden. Men är så glad för allt ni skriver. Läser allt, även om jag inte alltid hinner svara.
Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Konstiga drömmar och nomineringsträff

Dagarna nu såhär innan jul går i rekordfart och jag känner mig nästan lite ”dagvill” som man säger här uppe. Lite vilsen när det gäller dag och tid. Allting liksom klumpas ihop, och jag drömmer mardrömmar om att mina julbeställningar rivs sönder av katterna eller inte hinner fram till mina kunder innan jul. Här om natten letade jag efter dammsugaren i sovrummet eftersom jag trodde att kudden var en fotoprint som skulle slås in, men jag tyckte det låg hundhår överallt och tänkte att jag skulle dammsuga bort det. Jag hittade ingen dammsugare intill sängen så jag la mig ner igen och smågrät med huvudet i kudden och kunde inte förstå varför allt gick fel. Haha, ja nu börjar jag bli sådär knäpp i sömnen som jag alltid blir när det är mycket av något. Det liksom sätter sig i hjärnan på mig. Men jag är ändå så glad att jag haft mycket att göra, och nu börjar det lugna sig så smått. Det är ändå skönt att jobba riktigt hårt nu innan jul och sedan njuta extra mycket av lugnet och stillheten efter julen.
Och mitt i allt åkte jag igårkväll in till Örnsköldsvik för att göra något riktigt roligt. Det var ett informationsmöte inför Företagarkvällen den 2 februari. Jag har ju fått den stora äran att bli nominerad till ”Årets normbrytare” av Örnsköldsviks kommun och nätverket ”Klöverdam”, så igår fick jag träffa alla andra nominerade i både samma och olika kategorier, och få reda på lite info om den stora kvällen som väntar framöver.
Här står vi hela gänget som blivit nominerade till ”Årets normbrytare”. Till vänster har vi Birgitta Ricklund som är en samisk möbelhantverkare och skapar helt fantastiska möbler med samisk inspiration under varumärket ”Geerje”. Och sedan har vi tre härliga eldsjälar från Mellansels IF, Marina Viström, Göran Wåhlstedth och Roger Fjeldseth. Det är verkligen en stor ära att få bli nominerad tillsammans med Birgitta Ricklund och Mellansels IF. Blev så glad och inspirerad efter att ha träffat dessa fantastiska människor.
Det var jättekul att också få se alla andra som blivit nominerade i andra kategorier, som t.ex ”Årets företagare” och ”Årets ledare”. Vi bjöds dessutom på god mat och fika.
Vi normbrytare höll ihop 😀
Nu har jag den här fina nomineringen att hänga på väggen. Åh…blir så rörd. Hela detta året har varit så fantastiskt på alla dess vis. Aldrig kunde jag väl i min vildaste fantasi ana att även denna fina nominering skulle klämma sig in såhär vid årets slut. När jag körde hem de 9 milen mot Grundtjärn igår kväll så låg priset så fint på passagerarsätet och lyste upp av månljuset som letade sig in genom skogen och bilrutan. Jag slängde en blick dit lite då och då och fick ett sådant där fånigt leende på läpparna. Jag kände mig så glad och sjöng med högt i varenda låt på radion hela vägen hem.

Nu är det helg men det blir en ”get shit done” helg med en hel del jobb, och en mysig middag hos Johans föräldrar. Vad ska ni göra i helgen?
Stor kram på er ♥

FacebookTwitter

Tacksamhet

Jag är helt överväldigad av all den respons jag fick på mitt luciainlägg igår. Finner knappt några ord. Känner en sådan djup tacksamhet för allt. Det var en sådan skön lättnad efter en tid med mycket tankar och spänning inför lucia. Jag kände verkligen hur hela själen liksom tog ett djupt andetag och slappnade av. Trots att det inte blev som jag tänkte så blev det så himla bra ändå. Tack för att ni fyllde gårdagen med så mycket kärlek, ljus och värme. Det betydde så enormt mycket ♥

Efter en vacker luciadag med ett första litet snöfall på länge kom en kväll med fullmåne och supermåne, och stjärnfall och rimfrost. Det var som om vintern började på riktigt. Allt på en gång. Och det var så vackert ute att jag hade kunnat vara ute hela natten.
Fullmånen lyste så vackert upp snön som fallit under dagen. Och precis när jag knäppte av den här bilden i natt så föll ett stjärnfall på himlen. Jag blev så otroligt glad att jag fick med det på bild. Ni ser det som ett litet vitt streck på höger sida. Jag blev så ställd nu när jag inte längre behöver önska snö när jag ser stjärnfall. Så jag önskade ingenting alls. Istället ägnade jag en stund åt att känna tacksamhet åt att jag har allt jag kan drömma om. I huset där framme låg min älskade Johan och sov, med hundarna och katterna. Fönstret i min ateljé lyste upp så varmt mot det kyliga nattljuset och där stod jag ensam i natten och beskådade stjärnhimlen och fick ta djupa andetag av den friska vinterluften.
Den mäktiga fullmånen.
Efter en vacker natt kom en vacker dag. Jag har vänt på dygnet senaste veckan eftersom det blivit många sena nätter i ateljén med alla julbeställningar. Så jag kommer inte igång på riktigt förrän ganska sent på dagen. Nästan när solen är på väg ned igen. Det gäller verkligen att skynda sig ut för att få lite dagsljus, så jag gjorde det idag. Det var så otroligt vackert ute med frosten som börjat lägga sig på träden och den vackra aprikosfärgade himlen. Precis en sådan här dag behövde jag idag.
Nayeli följde med ut och hämtade ved.
En frostig björkskog kan vara något av det vackraste jag vet. Där här lilla björkdungen ligger på andra sidan vägen av huset jag bor i, så jag har många bilder på de här björkarna genom åren. Spelar ingen roll vilken årstid det är så har de alltid något vackert att visa upp. Nyutslagna, skira gröna löv i maj och frostiga vita grenar i januari.
Jag gick runt i byn lite och fotade. Ibland finns det allra vackraste så nära att man inte ens behöver leta någon annanstans.
Den här stunden idag gav mig lite ny energi inför den kommande natten i ateljén. Det är mycket nu med att försöka få iväg allt så det kommer fram innan jul. Men som sagt, den här tiden är så mysig. Och som pricken över i:et håller Musikhjälpen mig sällskap om nätterna. Och en kopp varm glögg.

Tack igen för allt ni ger! ♥ Hoppas ni haft en jättefin onsdag och att ni får en fin kväll!
Kramar i massor!

FacebookTwitter

Luciamorgon

Det är mitt emellan natt och morgon och det starka månljuset utanför fönstret får frosten att glittra som kristaller. Elden i spisen och ett litet ljus på bordet är det enda som lyser upp här inne i stugan. Luciamorgon. Det har alltid varit en speciell morgon för mig. Ända sedan jag var liten, när mamma och pappa väckte oss barn extra tidigt och vi drack glögg och åt lussebullar i ett mörkt vardagsrum med ett tänt ljus och luciamorgon på TV. Att få vakna till det var en av årets mysigaste stunder. Jag känner stämningen så starkt än i dag. Det var något alldeles magiskt i luften. Och de vill jag återskapa och få leva vidare.

Det var luciamorgon 2011 när jag för första gången gick ut i natten och lussade, i min hemmagjorda luciakrona av björkgrenar, bombull och sidenband. Jag tog den här bilden då, och la upp på bloggen tidigt på morgonen. Jag minns lyckan jag kände i vetskapen om att andra skulle få vakna och känna den där mysiga, magiska luciastämningen. Efter detta blev det en tradition att gå ut och lussa i natten. Nästan varje år efter det har jag gjort något lussande, i både bild och film.
Förra året tog jag den här bilden när jag tände upp marschaller i skogen mitt i natten och lussade under en stjärnklar himmel och till ljudet av isen och en skrikande räv längre bort.  Det var -17 grader ute och den iskalla mässingkronan på huvudet gav mig så mycket känslor från alla de tidigare år jag varit ute. En kombination av så mycket. Nattens mörker och känslan av att trotsa en viss rädsla. Att tända första marschallen och känna den bekanta lukten av lampolja. Första marschallen, som blir min trygga punkt. Het stearin som rinner ner längs hårbotten och värmer mig på ett oförklarligt skönt och smärtsamt vis. Euforin över att vara där, mitt i en stämning jag fått skapa med mörker och ljus. En känsla av att natten sjunger med och skapar med mig.
Och sen, känslan över att komma in i värmen igen och dela natten med er. Det ger så mycket tillbaks att jag år efter år får samma starka vilja att göra om det igen.

Nu vill jag önska er alla en glad lucia och en underbar dag med den här luciafilmen från 2012 som nu blivit tradition att visa här på bloggen varje lucia. Den natten var verkligen utöver det vanliga, och det var som om allt hjälpte till för att få det att bli så som jag önskade.

Hoppas att ni får en mysig dag fylld med magi.
Tack för allt ljus ni ger mig. Här får ni lite ljus tillbaks ♥

FacebookTwitter

Att släppa taget

Först och främst, tusen tack för alla fina gratulationer på förra inlägget. Och inte minst tack för all pepp ni gav mig. Blev rörd att så många ändå förstod och höll tummarna att det skulle ordna sig. Tack älskade ni ♥

Det har varit en vacker helg med soliga dagar, frostig kyla och stjärnklara nätter. -21 har vi här i skrivande stund. Älskar luften ute just nu. Den känns så ren. Som om varje andetag rensar hela kroppen och ersätter tunga regnmoln med vackra iskristaller.
I lördags åkte jag och Johan ut i skogen en sväng på kvällen. Jag skulle kolla lite platser och provfilma inför mitt misslyckade projekt, och kolla om det ens var möjligt att få till det trots avsaknaden av snö. Trots att det inte alls blev bra, så var kvällen helt magisk. Vi stod där inne i skogen och ovanför oss sträckte sig vintergatan över den nattsvarta himlen och i nordlig riktning dansande  norrskenet.
Kylan gjorde så det knäppte i skogarna. Det ljudet hade jag aldrig hört innan jag flyttade hit. Kommer aldrig glömma när jag sprang till gammelmorbror Tage och förtvivlat sa att det hördes skott från skogen. Pistolskott. Men det är bara träden som ”knäpper” till när det blir kallt väldigt fort, och de kan ibland låta så högt att det ekar i skogarna.
Kylan kommer ofta med så mycket vackert. Fina ljusfenomen och vackra, mystiska ljud.

Få saker tycker jag är så vackert som eldens sken ute i mörkret. De lyser upp på ett så levande sätt. Får allt runt omkring att dansa i eldens reflektioner.

Det var mitt sista försök till att ro i land mitt projekt, som jag nu ikväll släpper taget om. I alla fall för i år. Det gjorde så ont förut, men nu känns det så skönt. Att bara få ge upp och inse att det ibland inte blir som man tänkt sig. Att få släppa oron och att slippa kolla vädret hundra gånger om dagen och må dåligt över att jag inte kan kontrollera situationen.
Jag behövde snö. Lite snö på träden och i skogen för att ljusa upp tillräckligt för att kunna filma de scener jag sett framför mig. Utan snö var det inte möjligt. Och vem kunde tro att vi inte ens skulle få en centimeter snö under december. Hade jag vetat den kvällen i november att det var den enda kvällen men nysnö på över en månad så skulle jag varit förberedd. Men nästa morgon smälte den bort och sedan dess kom det inget mer. Som jag önskar att det hade gått ändå, att få till det som min vision. Men vissa saker går helt enkelt inte att styra.

Jag hade gjort vad som helst för att ni tidigt i morgonbitti skulle få vakna till min nya lucia film. Att ni skulle få känna den känslan som jag av hela mitt hjärta vill förmedla. En film som jag inte kunnat släppa tankarna på sedan en månad tillbaks. Ett projekt som blev till mitt hittills största, längsta och dyraste. Jag såg allt så tydligt framför mig och har redan filmat de delar jag haft möjlighet till. Allt för att ligga ute i god tid och vara beredd så att jag skulle hinna klart till luciamorgon.

Jag har verkligen gjort allt jag kan, men naturens krafter rår vi inte på. Så jag får istället hoppas på att få göra den till nästa år istället. Jag låter det hellre vänta tills jag kan göra den så som jag vill, än att göra den halvdant. Det känns verkligen förfärligt att behöva ”packa ihop” och skjuta upp en idé jag brinner för i ett helt år. Som att vänta en hel evighet, men å andra sidan vi ju hur fort ett år går. Det säger bara poff.

Jag har i alla fall några årsförbrukningar av marschaller att tända så länge.
Det kyliga vädret i helgen gjorde att det hela kändes lite bättre. Ett tag hoppades jag på att de kyliga graderna skulle skapa tillräckligt mycket rimfrost på träden och marken så att det skulle ljusa upp och göra det möjligt att filma. Men jag är glad att det inte blev så mycket rimfrost. För om det hade blivit det tror jag att jag skulle kunnat ge mig ut och lussat i -21 grader och det hade varit extremt svårt och kallt.
Så, nu släpper jag det och så får vi se om vintern gör en snabbare entré nästa år. Det var helt enkelt inte meningen att den skulle bli till nu.
Och det blir lucia i morgon ändå, även om det blir med en av mina äldre luciafilmer. En del av mig är fortfarande ledsen över att det inte blev som jag ville, men att lära sig släppa taget är ju en av livets viktigaste lärdomar. Nu fortsätter livet som vanligt och det kommer kännas befriande att plötsligt ha 100% fokus på allt jag gör istället för hälften som jag haft under några veckors tid.

Tack igen för era fina kommentarer. Ni berör så mycket!
Hoppas att ni haft en härlig start på den nya veckan.
Kramar ♥

FacebookTwitter

Nominerad till Årets normbrytare

Det känns så himla häftigt att nu få berätta att jag fått den stora äran att bli nominerad till ”Årets normbrytare”  på Företagarkvällen 2017 i Örnsköldsvik. Jag tror inte själv jag förstått det riktigt förrän nu när jag såg en artikel på Allehanda där de listat alla nominerade till olika kategorier. Där stod mitt namn tillsammans med två andra i samma kategori. Jag är så GLAD och så obeskrivligt tacksam över detta. Den 15 december ska vi träffas i Örnsköldsvik och få lite information om företagarkvällen som sedan går av stapeln den 2 februari 2017.  Jag ser fram emot den kvällen så otroligt mycket. Vilken grej att få uppleva detta! Tänk om jag anat vad mycket fantastiskt min flytt till Grundtjärn skulle innebära. Blir nästan tårögd när jag tänker på allt som hänt. Och nu det här. Årets normbrytare. Snacka om kraftfull titel att få bli nominerad till.
Tack. Tack tack tack tack!

Det blev så blandade känslor idag. För jag hade tänkt skriva ett inlägg idag och berätta att jag just nu är lite ledsen över en sak. Men mitt i allt är jag också överlycklig över nomineringen, så jag visste liksom inte vilken väg jag skulle välja haha. Vilken känsla jag skulle känna mest. Men precis som att inget bara är svart eller vitt, så är jag inte heller bara glad eller ledsen. Så jag tänkte att jag ju lika gärna kan berätta också att anledningen till att blogginläggen blivit lite mer utspridda den här veckan är för att jag helt enkelt är så sjukt deppad över en sak.
Jag kan inte berätta exalt varför nu, men oavsett så kommer ni få reda på det om ett par dagar.

Jag har hållit på med ett projekt en längre tid som jag blivit sådär eld och lågor för, och som snart skulle vara klart. Ni vet när jag inte kan tänka på något annat för att det blivit det viktigaste jag någonsin gjort. Så blir det alltid när jag får en lite större kreativ idé. Det blir hela min värld och jag lägger ner all min fokus på att få det som jag vill, och resultatet brukar också bli bra när jag hamnar i det…ska man säga…tillståndet? Jag pratar lite om liknande känslor i videobloggen i det här inlägget från i våras. Eftersom jag lägger ner hela min själ i det så brukar det bli till något jag är väldigt nöjd med. Nu har jag dock senaste tiden inte kunnat komma längre på grund av saker som jag själv inte kan kontrollera. Jag kan inte slutföra det eftersom jag behöver vissa pusselbitar som jag själv inte kan lägga på plats. Jag är beroende av något utanför min egen förmåga och kreativitet. Och det känns så fruktansvärt hjälplöst.

Jag har i flera veckor gått och väntat på att den sista pusselbiten ska läggas på plats så att jag kan slutföra mitt projekt. Men tiden börjar rinna ut och igår insåg jag att det antagligen inte kommer bli något. Och jag blev så fruktansvärt ledsen. Som om jorden slutade snurra. Och den där deppiga känslan ligger kvar i mig fortfarande. Så igår kände jag inte alls för att blogga. Jag kände inte för att göra någonting. Jag är helt tom inombords och jag kunde aldrig ana hur hjärtekrossande det är att bära på en värld inom sig som jag inte får ge i uttryck. Som om hela min själ skriker vad jag ska göra, men jag är fastbunden och kan inte röra mig. Åh, nu låter det här så himla stort. Det är ju egentligen inte det. Men för mig är det väldigt stort. Och som sagt, ni kommer snart få reda på vad det handlar om, oavsett om ett mirakel sker och jag får slutföra projektet eller om det helt enkelt inte blir av. Men håll era tummar, snälla ♥

Åh vad skönt, nu har jag fått skriva av mig om detta. Nu vet ni varför om jag verkat lite nere sista tiden.
Men som tur är så kom den här nomineringen som en skinande sol och väger upp det hela. Mitt i all deppighet så ler jag stort när jag tänker på den ärofyllda känslan att få vara nominerad, och att få gå på Företagarkvällen med min älskade Johan i februari. Lycka!
Lycka och vedmod. Precis så som livet är.

Nu är det fredag och jag önskar er en underbar helg! Tack för att ni finns!
Kramar i massor ♥

FacebookTwitter

I väntan på vintern

120610

Ängens blommor från sommaren står ståtligt kvar och reser sig mot himlen. Kanske tror de att vintern är över redan och våren är på ingående. Jag förstår dom. Jag tror aldrig december känts så mycket som april tidigare. Is på vägarna och snö som klumpvis ligger utspritt över en naken, gulnad mark och vittnar om en kommande vår.
120715120613När kvällssolen lyste upp himlen i brinnande färger kunde jag inte låta bli att tycka att det var vackert. En färglös värld mot de starka färgerna på himlen. En sådan vacker kontrast, och jag var bara tvungen att springa ut en stund och fånga det vackra ljuset. En eftermiddag i december. Eller, en tidig vårkväll i april.
120615120616

Snälla sommar, släpp taget nu.
Låt isen sjunga sin sång och frosten vandra över äng och myr.
Låt molnen skingras på himlen
och nattens stjärnor lysa som vår fyr.

Sommar, styr din värme in mot hamn.
Jag behöver vinterns vita tårar för att ljusa upp i mörkrets vrår.
En stilla natt i vinterns famn.
Med ingen vind som blåser elden ur mitt hår.

120612

FacebookTwitter