Sömnparalys – nattens skräck

Det finns en podd på Sveriges radio som som heter Creepypodden, och som varje vecka handlar om lite olika läskiga, intressanta ämnen. Denna veckas avsnitt handlar om inget mindre än sömnparalys. Något som jag sedan jag var 16 år upplevt i perioder och som jag även berättat om i ett långt inlägg här på bloggen för något år sedan. (HÄR kan ni läsa det).

I detta avsnittet läser de upp några av mina upplevelser tillsammans med andras upplevelser, och jag tyckte det var väldigt intressant att lyssna på. Väldigt stämningsfullt och självklart lite kusligt. Om detta är något ni skulle vilja lyssna på (om ni vågar!) så finns avsnittet att lyssna på HÄR.

"Maran", en av mina bildtolkningar av just upplevelsen av sömnparalys.

”Maran”, en av mina bildtolkningar av just upplevelsen av sömnparalys.

För er som inte vet vad sömnparalys är och som inte läst mitt inlägg om det, så kan jag kort berätta att det är ett slags tillstånd mellan vakenhet och sömn. Hjärnan är i vaket tillstånd men kroppen sover fortfarande, vilket gör att det inte går att röra en enda muskel i hela kroppen. Man hamnar helt enkelt i en paralys. Det enda man kan röra är ögonen, som man kan öppna och stänga. Men de vill man helst inte öppna, för i detta märkliga tillstånd så tillkommer ofta någon typ av hallucinationer. Man kan se och höra andra människor/varelser som är i rummet. Det blir lika verkligt som om man skulle se och höra det i normalt vaket tillstånd. Det är det som gör det så otäckt. För de som upplever sömnparalys, inklusive mig själv, ser det inte alls som en dröm, eftersom man är helt vaken. Det är som att vara med om allt på riktigt. Därför låter man också lite galen när man försöker berätta om detta för andra som inte varit med om det.

Jag älskar att få höra andra berätta om sina upplevelser av sömnparalys. Det känns lite som en lättnad. Att inte vara ensam om denna upplevelse och få dela känslan med någon av att liksom vara fast i en annan dimension och inte kunna ta sig ur.
Även om sömnparalys kan vara riktigt otäckt så kan det också vara något alldeles underbart. Det är inte alltid man hamnar på en ”otäck plats” med en mörk varelse bredvid sängen. Ibland har jag liksom känt hur hela rummet fylls av ljus och när jag öppnar ögonen så svävar det vackra ljusvarelser runt mig och som säger vackra saker med mjuka, fina stämmor. Jag brukar kalla de för änglar, och om jag håller mig kvar i tillståndet så brukar de börja dra i mig så att jag tillslut lyckas komma ut ur min kropp. Då kan jag sväva runt i rummet och upp i taket och se på mig själv som ligger där nere i sängen.
Haha alltså…ja för mig är detta alldeles verkligt, men jag kan verkligen tänka mig om att du som läser detta aldrig varit med om något liknande så låter jag helt galen. Men det är helt OK om ni tycker det! Alla har vi vår egen uppfattning om vad som är verkligt eller inte.
051002
Som sagt, vill ni veta lite mer så lyssna gärna på podden! HÄR har ni länken igen.
Skulle vara roligt att höra lite om era tankar kring detta. Tycker ni det låter helt galet eller har ni själva varit med om liknande händelser? ♥

FacebookTwitter

46 Kommentarer på “Sömnparalys – nattens skräck

    • Nannette Champeau

      I have experienced this many times. For me, it usually happens when part of my body is ‘numb’ and. I can’t wake up and I can’t move the numb leg or arm or whatever. Once I was trying to tell my partner to wake me up but he did nothing. (He said later he heard me but could not understand what I was saying). Finally, my cat came to my rescue and pounced on the bed right in front of my face to wake me up! Thank you kitty!

      Reply
  1. Maowlin

    Åh vad roligt att du är med i en av mina favoritpoddar! Har inte riktigt lyssnat ikapp än, men det kommer så småningom. Då vet jag vad jag har att se framemot! 🙂

    Reply
  2. B.

    Tror aldrig jag varit med om det själv men i min gröna ungdom dejtade jag en kille. En natt vaknade jag av att han uppenbarligen ”reds av maran”. Hela tiden utstötte han otäcka ljud som om han försökte prata men inte kunde. Jag blev själv paralyserad, visste inte vad som hände och vad jag skulle göra. Efter vad som verkade vara en evighet, släppte hans ”förlamning” och jag minns att han nästan skällde på mig för att jag inte väckt honom. Då trodde jag att han haft en mardröm. Efteråt har jag förstått på beskrivningen att det måste varit sömnparalys.

    Reply
  3. Therese

    Hej! Så skönt att läsa att jag inte är ensam om detta! Jag hamnar i sömnparalys någon/några gång per år, alltså inte så ofta och har endast haft skräckupplevelserna av att inte kunnat röra mig, skrika fast jag försökt allt vad jag kan och inte kunnat andas. Som att nån sitter på min bröstkorg! Ibland också att nån är påväg in i sovrummet och vill mig illa! Det är så hemskt och jag blir livrädd. Jag läste det du skrivit förr som du länkat till och vad härligt att det även finns positiva sömnparalyser, det hade jag ingen aning om! Jag har som aldrig tänkt på att kolla upp det, känt att folk tror jag blivit galen. Men som sagt, så skönt att jag inte är ensam om det! Nu ska jag lyssna på Creepypodden och googla lite om detta hemska. Kram❤️

    Reply
  4. Filippa

    Hej Jonna,
    Sömn är egentligen, när vi lämnar våra fysiska kroppar för att fylla på vår prana, chi, livsenergi eller vad man vill kalla det…Utan sömn, skulle vi dö, för vi behöver vår universiella energi, för att leva det fysiska livet.Du är en mycket hög-sensitive själ. Vi är unviersiella energier, själar, som har en fysisk tillvaro just nu, som människa….Detta tillstånd är normalt ,men rekommenderas ej att eftersträva…. För att slippa dessa tillstånd, som är astrala nivåer, mycket nära vår fysiska 3D nivå. Dessa sömn-paralytiska tillstånd är VERKLIGA.. Det är INGA hallucinationer alls., De är mycket verkliga…Inget att vara rädd för alls,men det bästa är att vid säng-gåendet, be sina hjälpare och guider,om beskydd under sömnen.
    Så Här: Jag skapar min intention nu och ber mina hjälpare att se till att jag sover gott och att jag stannar i min kropp och går in i mitt hjärta…där mitt super-medvetande är.Jag är den som bestämmer och all information finns inuti mig….. kram kram allt finns I DIG….

    Reply
  5. Valerie

    Never really experienced complete paralysis, but often times I have a dream in which I’m trying to speak but can’t and wake myself up making strange moaning, groaning sounds. Floating above yourself while sleeping is a phenomena called astral projection, not so unusual!

    Reply
  6. ANNA

    Paralys är så otäckt och så jobbigt.

    Jag har det i perioder och har så haft sedan jag varriktigt liten (är 44 nu). Jag tror att jag kan härröra mitt till tiden efter perioder då jag haft mycket stress (fysisk och/eller mental) eller om det blivit på tok för mycket intryck att ta in.

    Länge länge trodde läkarna att det var någon form av panikattacker, epilepsi som bara kom när jag sov osv. De hittade inga direkta fel så det var nog inte så farligt, sa de. Jag mådde superdåligt efter att ha fått ”anfall” och blev orolig över det som ”var fel” på mej.
    Det var bara ett par år sedan som jag fick klarhet i vad det är och numera, när jag vet så gör det mej inte lika illa berörd när jag får en helvetesnatt, som innan när jag inte visste vad det var för något. Förr kunde jag gå hela dagen efter och grubbla, vara jäkligt låg och deppad, nu blir jag mest väldigt trött när det ”går igång”.

    Reply
  7. Bysse

    Hej Jonna.
    Detta hände mej ganska ofta när jag var yngre. Har också hänt någon enstaka gång nu på äldre dar.
    Första gångerna jag råkade ut för detta blev jag livrädd, trodde att jag var på väg att dö.
    Med tiden lärde jag mej att väcka min fru genom att försöka skrika (enligt henne fick jag bara fram några konstiga ljud)
    Det räckte med att hon knuffade till mej så släppte förlamningen.
    Kramar Bysse.
    P.S. Har skänkt bort pianot till grannen. D.S.

    Reply
  8. Märta

    Jag brukade hamna i sömnparalys då och då när jag var yngre, nästan alltid för att jag var stressad eller övertrött. Ganska skrämmande men efter tag ”lärde” jag mig att det jag såg och hörde inte var på riktigt (alltså jag var medveten om det även mitt i paralysen), så fort man kom ur paralysen var ju allt runt omkring som vanligt. Jag kunde t.o.m medvetet slappna av och koncentrera all kraft till ett finger; så fort jag lyckades röra på det så släppte paralysen och jag vaknade. Jag gick alltid upp ur sängen då för om jag låg kvar hamnade jag bara i samma tillstånd om igen… Jag tror alltså att man kan träna sig i att hantera det. Numera händer det aldrig så du kanske också växer ifrån det! Tro inte på dem som vill antyda att man skulle befinna sig i en annan dimension eller nåt! Det är bara ens överstimulerade hjärna som ställer till det lite, inget att vara rädd för.

    Reply
  9. Sandra

    Nåt jag tycker är obehagligt är nåt liknande som sömnparalys. Jag drömmer att jag ska vakna. Men jag kan inte röra mig eller få upp ögonen. Jag kämpar som ett tok för att få upp armarna till ansiktet och liksom tvinga upp ögonlocken. Och jag känner paniken, det känns som att nåt farligt är påväg mot mig, eller ibland trycker ner mig så jag andas. Jag tänker helt klart, men kroppen lyder inte. Försöker att skrika men inte ett ljud kommer.

    Försöker slappna av och tänka att jag strax ska vakna, men det tar på krafterna och jag är trött flera timmar efter det hänt.

    Det händer oftare för mig då jag somnar om på morgonen. Är det nån som har nåt tips hur man kommer ur det otäcka och vaknar?

    Reply
  10. Sandra

    Precis som du skriver Märta så kliver jag upp direkt jag vaknar ifrån det, för att inte hamna där igen. Går upp och dricker lite vatten och sedan lägger mig, då brukar det inte komma tillbaka.

    Reply
  11. Hanna

    Låter både läskigt och härligt! Den senare att du blir uppdragen ur kroppen blir som en utomkroppslig upplevelse som få människor lyckas med. Själv sover jag länge och djupt, drömmer mycket och kommer ofta ihåg 1-2 drömmar. Har försökt några gånger med att självmant gå in i en utomkroppslig upplevelse, hände nästa första gången. Ögonlocken började darra och hoppa som bara den och det kändes (tyckte iaf jag) att det började hända ngt. Men så tyckte jag att det blev lite läskigt och avbröt omedvetet. Sen har jag inte lyckats fler gånger. Får se om jag vågar lyssna på podden! Är lättskrämd 😛
    Ha en underbar kväll fina Jonna!

    Reply
  12. Matilda

    Aha, visste inte att det fanns fler…. =)
    Dock kan jag röra mig, men alla hallucinationer har jag. Det jobbiga att det inte försvinner när man blinkar och faktiskt vet att man är vaken och att det inte finns något i rummet. Har också vaknat av att sitta och se mig själv från andra sidan rummet….

    Inte lätt att förklara dessa saker för andra =)

    Reply
  13. Kari

    When I was in high school I experienced sleep paralysis that involved a creature with large eyes staring at me. (I hadn’t heard of sleep paralysis at the time). A few months later I stumbled across the concept of ”gray alien” abductions, and was mortified at thought that I had been a victim. I wouldn’t go outside by myself for months after that. I had some other random experiences with just a dark energy holding me down, but once I stopped resisting I was freed. Then a few months ago, I levitated out of my bed, went through my roof and floated amongst the branches of the giant cottonwood tree in the backyard. It was so amazing, and then I had idea to look for a squirrel nest, because I thought it would be so cute to see sleeping squirrels. But my excitement jarred me awake, and I fell back to my bed.

    Reply
  14. Johanna S

    Låter inte så konstigt även om jag aldrig upplevt något liknande. Låter som du är en känslig o andlig person! Har du provat ta hjälp av någon andligt kunnig för att bli av med de Obehagliga bitarna? Se tex Solkarina sinnligkunskap! kram

    Reply
  15. Tuva-Lena Bodin

    Jag ler när jag läser om dina upplevelser för jag känner så väl igen mig. 🙂 I början var de riktigt otäcka, man visste ju inte varför sånt händer en mitt i natten när man just har somnat, eller är på väg att göra det rättare sagt. Det värsta var nog ljudet som alltid uppstår innan man kommer in i ”tunneln” som för en till en annan dimension, men när man väl hamnat där så blir det helt tyst och en lugn harmonisk känsla kommer över en. Allt eftersom den värsta rädslan la sig så ”följde jag bara med”, jag var ju samtidigt väldigt nyfiken på vad som fanns innanför ”tunneln”. 😉 Och där fick jag så småningom träffa andra väsen, andar antar jag.. Jag fick också åka på nattliga turer runt i rummet eller i grannskapet. Riktigt trevligt var det ju så jag lärde mig att uppskatta dessa ”Utanför-kroppen-upplevelser”, UKU:s som man kallar dem. Jag har också vaknat av att jag hör ”småfolk” som trampar förbi utanför huset, fnissande, pratande eller ibland till o med hör jag hur några är oense och gnabbas. Så jag smyger mig upp ur sängen för att få en glimt av dem men jag har aldrig lyckats se dem, bara höra dem. Jag tycker att det är hur spännande som helst att få veta mer om andra dimensioner och jag uppskattar verkligen kontakten med dem. <3 Och dessutom är det roligt att få dela sina upplevelser med andra, då förstår man att man inte är "galen". 😉

    Reply
    • Sandra

      Vad spännande det låter med småfolket 🙂
      Har fått höra många gånger berättat för mig som småfolket, min pappa har berättat det han fått berättat för sig av sin farfar.

      Är du andlig av dig så du kan känna själar? Eller personer som gått bort? Jag skulle så gärna vilja ha några råd att titta efter tecken. Min mamma dog nyligen och jag saknar henne så oerhört mycket. Jag blir nästan galen av sorgen. Jag tror verkligen att vi kommer ses igen i himlen, men det hade varit så skönt att veta att mamma är nära ändå nu. Att hon hör mig när jag pratar med henne, att hon svarar på sitt vis. Ibland har det känts som att hon hälsat till mig via mina drömmar och jag har känt hennes närvaro vid min sida då jag vaknat. Jag vill verkligen tro att det är mamma jag känt.

      Reply
      • Filippa

        Jag är inte ett dugg andlig, och trodde tidigare inte alls på sånt här, men när min man dog så fick jag inse att det fanns mycket mer till världen än jag tidigare trott. Jag fick så många tecken, och kände (känner) sån närvaro. Drömt drömmar, hört röster, så mycket att jag blivit nästan rädd ibland. Han finns här, bredvid mig, i resten av mitt liv, vad som än händer. På samma sätt finns din mamma precis bredvid dig, alltid, i resten av ditt liv. Jag lovar!

        Reply
  16. Eco Caraibe

    hello and greetings. I am sorry to bother your private life but since I have put my following on your site, the same feeling didn’t change as now the question to occur. Like a lot of us, HUMAN, have a sensibility of virtuose musician to bring in our wake-up morning… Irrationnal memories for our irrationnal mind.(Physical mind).
    SO even if we are in couple and deeply in love, that kind of experience can only be lived alone, to be a birth to ourselves.
    We can be informed by a lot of book in the shop to finaly realised the unic purpose of all that writing-books is the sound (”the sound of music” I love that movie with July Andrews).
    How can one be more close to the reality than being in the center of the nature. OK SO they call-it, the double or the astral body or the body of cosciousness or again the body of the soul which will be one of nine body incorporate in the physical body. One inside the other ( refering to the Dalai-Lama)
    Ones was the story of two spirit like the Dalai-Lama and the Panchem-Lama who disagry and conflict between 9 or 7 body………………..
    ((( ONES we realise our astral body and its environment our sensibility will be more sibtile and call-time=(Indescribable desire) to meet the third and so on.
    WELL to come back on my first feeling out of that lecture that I wrote to discribe a human being and animals, have an astral body… CATS often go-out their body as their regularity. Cats are the best yoga teachers by the way they stetch and the way they let go completly their body, ones as sleep (astral journey, that what sleeping is all about)
    SO that the feeling of presneting you a lady that I never meet in personne but through some process of music She can drive us in new access of our divinity…

    My intime conviction of that women with you is SISTER, that what i heard the first time and that what was the wake-up call of my thursday morning…

    With all my respect to the purpose of taking piece of your time, that letter have written. R’
    PS: her name is L’Aura Pleiadian and you can find her in face book… Sincerely RAYMOND

    Reply
  17. Ellinor

    Jag har varit me dom sömnparalyser när jag har varit riktigt stressad eller allmänt grubblig. Oftast är det en otäck dam som sitter vid sängkanten och sträcker sig över mig eller så hör jag ljud som kommer närmre och närme och blir högre högre (tex trummor). Men mitt trick är att gå upp så fort så möjligt (om jag inte är helt förlamad vill säga), dricka ett glas vatten och gå och lägga mig igen. Sedan kan man som Jack säger i Creepypodden tänka att ”det är inte verklighet”..

    Reply
  18. Lemuria

    Hoka Hey
    Jag har lärt mig sedan jag var barn – att ta mig ur otäcka drömtillstånd även Ut Ur Kroppen Upplevelser genom att försöka öppna ögonen; det är ansträngande och gör ont i ögonen men tillslut kommer medvetandet tillbaka till kroppen och man vaknar. Ett tips. 😉

    Reply
  19. tess

    Jag fick höra talas om sömnparalys nyligen, och precis som du skrivit tidigare, var det oerhört skönt att få veta ett namn på det jag upplevt. Det var länge sedan nu ca 10 år, men jag minns starkt än idag en återkommande dröm/vakentillstånd upplevelse. Där jag som sover men känner att jag är vaken och i tillståndet upprepar att försöka lyfta och röra min kropp. Jag minns att jag tänkte att jag kände mig fast och inget gick att göra, det hela skedde under vatten, som att jag höll på att drunkna. För att inte drunkna måste jag upp men det gick aldrig..fruktansvärt å ibland var jag rädd för att sova å hamna i den igen. Den drömmen kom på samma vis i flera år. Jag kan än dig fundera på varför det just är en återkommande drömupplevelse, berodde det på andra omedvetna orsaker..märkligt. Men skönt att veta att sömnparalys är ett ord på det jag upplevt.

    Reply
  20. Grusvägen hem - Drömmen om ett liv i enkelhet

    Jag vet inte riktigt vad det räknas som, men jag minns en kuslig grej jag var med om för en tio år sedan.
    Det händer ibland att jag ”vaknar” när jag sover. Jag upplever det alltså som att jag vaknar. Jag ser rummet jag sover i, det ser ut exakt som det gör när jag inte sover, ljuset stämmer med tiden på dygnet och allt är som vanligt. Förutom en påtaglig känsla av att något hotar mig. Något namnlöst och fasansfullt som varken syns eller hörs. Som ett förebud, en varning som ligger i luften.
    Jag brukar blunda igen så fort jag kan, och försöka ”vakna på riktigt” och för det mesta går det. jag vaknar till exakt samma rum, men allt är som det ska och känslan är borta.
    När jag var sexton år bodde jag på internat, och en natt, eller om det kan ha varit en tidig morgon, så ”vaknade” jag just så. Allt var som vanligt och det var mörkt och tyst, men ett ljudlöst hot fick luften att darra. Min blick gled till min lilla tjock-TV som stod bredvid mig på skrivbordet och då såg jag henne.
    Man såg bara ryggen. Hon svävade inuti TVn, inte som om det var något som visades på skärmen, men som om hon befann sig inuti själva lådan. Hennes armar hängde löst vid sidorna, och hennes kritvita hår flöt som i vatten, på samma sätt som den trasiga fållen på hennes vita klänning. Sakta roterade hon mot mig, och jag ville titta bort men jag kunde inte förmå mig. Som förhäxad såg jag hur hon obevekligt vände sitt ansikte mot mig. Jag minns inte idag hur det såg ut, trots att resten av upplevelsen är glasklar. Min hjärna har nog suddat ut det traumat, men jag vet att det jag såg i hennes förvridna ansiktsdrag var sinnebilden av den rena ondskan.
    Jag vaknade direkt av chocken, och mitt rum var som vanligt. Det tog lång tid innan jag lugnat ner pulsen, och ända till gryningssolen lyst upp rummet innan jag vågade slänga en blick mot TVn, som numera bara visade sin vanliga, grå bakgrund. Men efter den natten sov jag aldrig mer med skärmen synlig.

    Ska bli kul att höra podden!

    Reply
  21. Inger

    Hej Jonna!
    Det är sällan man läser om något där man kan känna igen sej så väl! Det mesta av det du skriver har också jag upplevt, likadant med många av kommentarerna, så lika mina upplevelser! Det jag har kommit på, på senare tid är att jag så starkt upplever mej helt vaken, ser sovrummet exakt som det ser ut när jag ligger ex på vä. sida, kan inte röra mej, försöker koncentrera mej att få fram ett ljud alternativt röra ex ett finger, tar i av all min kraft och när paralysen släpper, har det hänt mer än en gång att jag vaknar upp och ser rummet mot ett annat håll, jag ligger då på hö. sida. En dröm som känns så verklig!

    Reply
  22. Lina

    Om du kan få tag på boken, så föreslår jag Gåvan från stjärnorna av Lennart Lidfors. =) Marie, som den boken till stor del handlar om, hamnar ofta i andra medvetandetillstånd och har utomkroppsliga upplevelser. Boken går flera steg längre, in på reinkarnation osv. Man väljer att ta den som en ren roman om man vill. 😉

    Reply
  23. Lindan

    Tycker inte alls du låter galen (skulle snarare säga att du är en av de ”ogalnaste” människor jag råkat på…hehe…;) Men däremot låter det SUPERDUPERLÄSKIGT…!! Och jag som är så mörkrädd, och precis börjat sova ute i sommarstugen, inser att jag nog INTE ska lyssna på den där podden…. :O Jag blev tillräckligt skrämd när jag läste om din sömnparalys tidigare…huuuujeda mig!!! Men samtidigt så är det ju jätte intressant!! Jag har en stor fascination för otäcka och spännande saker, men sedan ligger jag där i mörkret och ångrar mig…;)

    <3

    Reply
  24. made by mary

    Jag drömmer väldigt mkt och väldigt intensivt, pratar i sömnen också. Har alltid gjort det men ibland kan det bli lite jobbigt. Som härom dagen när jag drömde att Magnus ville skilja sig och bara drog utan anledning. Sen vaknade jag upp med den känslan och hade kvar den hela dagen. Jag vet att det inte är på riktigt men blir på dåligt humör, känslig och har samma känsla som i drömmen vilket gör att jag upplever det som på riktigt. Vi började prata om att ”tänk om man kunde styra sina drömmar” och Magnus kom plötsligt på att han hört ngt om det där på radio tidigare”, så vi googlade lite coh hittade info om hur man med hjälp av en viss teknik kunde styra sina drömmar så att man kunde drömma om att träffa sin hund som gått bort eller sin mormor och morfar osv. Människor som gått bort som man inte längre kunde träffa, utom i drömmarnas land. Men..nu kommer jag till drömparalysen (lång utläggning). Det stod just det, att i en viss sekvens av den där ”övningen” för att kunna styra sina drömmar så kunde man träda in i ett tillstånd där man liksom var mellan sömn och vakenhet och liksom kunde uppleva väldigt obehagliga saker. Som att det är läskiga varelser i mörkret osv, att man känner hur det rör sig i rummet men inte kan göra ngt utan bara ligger där paralyserad. Tänkte på dig och det du skrivit om faktiskt och då kände jag lite att..ehhh näe. Jag tror jag hoppar det där. Då får jag hellre drömma mycket! Verkar så fruktansvärt obehagligt och skulle nog bara göra mig mer mörkträdd!

    Reply
  25. Othilia

    Jag hamnar i sömnparalys väldigt ofta, speciellt om jag tar en tupplur under dagen. Men upplever ingenting eller ser saker. Jag tycker det är lika obehagligt varje gång det händer. Som du beskriver är hela kroppen paralyserad. Jag bet vart jag är och ja tar en tupplur. Det läsliga är att även mina ögon blir paralyserade så jag inte kan öppna dem. Allt är svart och jag kan inte röra mig eller prata. Så det känns som man är instängd i sin egen kropp. I början fick jag alltid panik. Men nu förtiden har jag lärt mig att ta några djupa andetag och bara ”ta i” för att slå upp ögonen. Och då i det ögonblicket man vaknar då känner man verkligen att kroppen har sovit för kroppen är helt tung och avslappnad. Läskigt men intressant att få höra andras upplevelser!

    Reply
  26. Tina

    Vad skönt att höra att det finns fler som upplevt detta. Jag brukar vakna. Så känner jag att det är något som rör sig under bäddmadrassen… Som en orm, eller någons långa arm.. Jag känner hur mina ben och armar lyfter sig allteftersom ”den” förflyttar sig där under, men jag kan inte röra en fena. Ligger där bara helt förlamad och upplever detta. Så fruktansvärt obehagligt, det är som att befinna sig i en skräckfilm på riktigt.

    Reply
  27. Mariann

    Opplevde søvnparalyse flere ganger i en periode da jeg ikke hadde det så bra. Det var ubehagelig, og jeg var redd for å sove, i frykt for at det skulle skje igjen. Dette er et par år siden nå, og håper jeg slipper å oppleve det igjen.

    Reply
  28. Nathalie

    Nu var det längesen *peppar peppar*, men förut hamnade jag ofta i sömnparalys och för mig har det alltid varit ren och skär skräck. Jag kan inte andas, skrika eller röra på mig hur mycket jag än försöker. Tänker varje gång att jag kommer dö, att det är så det känns att dö och att jag kommer bli begraven levande. Det är så fruktansvärt så jag kan i te beskriva med ord. Jag har dock aldrig fått hallisar, TACK OCH LOVA, utan det är bara att jag blir helt förlamad och är vaken men ändå inte, usch usch usch!!!

    Reply
  29. M

    Jag har också upplevt det Jonna! Har flugit ut ur kroppen flera gånger och sett otroliga saker. Så underbar känsla! Ingen dröm utan ytterst verkligt. Första gången blev jag rädd, men inte sen. (Har dock inte sett några läbbiga mörka varelser!?) Fast jag slutade när jag blev gravid och har inte gjort om det sedan dess. Det var som att jag skulle vara ”ankrad” när jag fick barn. Saknar mina resor ibland. Ha det bra! 🙂

    Reply
  30. M

    Fast mina upplevelser kanske räknas som utanför-kroppen-upplevelser och inte sömnparalys inser jag nu. Det var bara en gång som jag riktigt fastnade i kroppen och inte kunde skrika eller röra mig (och så hörde jag ett märkligt sus/brummande ljud), först blev jag rädd, men sen slappnade jag av och då sjönk jag ner i kroppen igen och kunde röra ett finger och sen prata. Att vara ”lös” från kroppen är första stadiet innan jag vänder mig ur kroppen och flyger iväg. (Eller flög. Jag gör det, som sagt var, inte mer sedan jag fått barn.)

    Reply
  31. Maya

    Min man både pratar och gör saker i sömnen. Ibland är det lite kul, men om jag är trött och vill sova kan det bli jobbigt (särskilt om det är flera nätter i rad) för jag blir klarvaken av minsta lilla rörelse eller ljud. Hur trött jag än är. Och med dålig sömn redan som det är kan det bli tufft. Ofta är han iallafall rolig, det är ju tur att han är SÖT 😉 Ibland vaknar han och inser att han sagt eller gjort nåt tokigt, ibland vaknar och minns han inte. Jag tror också att jag innerst inne är omedvetet orolig att han ska typ gå ut genom dörren i sömnen utan att vara medveten om det och råka illa ut, typ bli påkörd, ramla eller råka ut för nåt. (Han har faktiskt kört bil en gång i sömnen, bara ca 50-100 meter utan trafik och människor i rörelse, men galet ändå!). Därför blir jag nog liggandes vaken ett tag tills han ”somnar om”. Jag har nu lärt mej att han gör detta när han är som mest orolig, stressad och har mycket på jobbet, övertid och sånt. Då kan jag ha mer ”koll” på honom så att säga.

    Har en hel del roliga anekdoter om saker han sagt i sömnen som vi ofta skrattar åt såhär efteråt. Som sagt, det är tur att han är söt <3

    PS! Jättefina fotoillustrationer på sömnparalys. Lättare att "se" vad Du "ser" då!

    Kram!

    Reply
  32. Rebecka

    Åhhh känner igen det precis. Var på språkresa i Bournemouth med en kompis när jag var 14 och upplevde vad jag minns som första gångerna. Kunde dock berätta för henne allt jag säg. Har upplevt det med jämna mellanrum alltsedan dess. Jag önskar jag kunde få ur mig allt som kommer i min twiligtht zone dessa timmar. Det är inte drömmar. Är vaken och medveten. Har hört de mest underbara symfonier och kompositioner och om jag bara hade kunnat förmedla allt i noter och alla olika instrument som är med så skulle jag nog knappast kommentera här : ))) Jag har upplevt både ljus och mörker. En gång upplevde jag en man som hade ett budskap till mig jag frågade gång på gång vem är du och han sa du ser det på min mantel och där var ett tecken som såg ut som ett a och ett B liknande tecken på varsin sida av ett X med Ett vad jag såg – såg ut som ett R. Jag började leta och leta efter tecknet. Online. Till slut fann jag det. Det var tecknet – det gamla – för Chi-Ro. Det var ett X och P men det såg ut som ett R sammansatt och …. Det ögonblicket var magiskt för jag han berätta om det tidigt på morgonen för några som trodde jag blivit smått galen. Men jag hittade det. Det var stort för mig då. Kan få föraningar också i form av musik, bilder, symboler, färger. Som tex innan Michael Jackson dog. Skrev om det på min blog. Lade dit både videon the final countdown och black and white på min sida, och skrev regnbågens färger på min status uppdatering och mood, thriller. I bloggen skrev jag att jag packar min väska i svart och vitt fem minuter i 12 och kastar tärningen då jag inte vet i vilken riktning jag är på väg. Plockar med de nödvändigaste. Solglasögonen, hatten, gitarren och lap toppen. Kände det på mig att de hade betydelse. Räknade bara mellan skillnaden mellan LA och Sverige den dagen. Exakta tiden stämde. Alla färger finns en symbolisk innebörd i. The secret forgotten languge. Premonitions and signs. Om du lär dig tyda dem. Så fascinerade så det är inte sant. Får mig att tänka på Jeanne D’Arc. Obeskrivbart för de som aldrig upplevt det, men för de som har. Skapas ett särskilt band. Av respekt för det mystiska. The symphony of the stars. Jag har också skrivit ner en önskan nu. Och lagt i elden. Och tänt rökelse. Jag hoppas det blir vår tur nu. Hopppas hoppas hoppas. Lycka till du med. Ni 🌷. Kram Rebecka 🌟🦄🌟

    Reply
  33. Sandra

    Åh jag håller med! Jag har upplevt sömnparalyser i perioder sedan jag var 13 år. Jag har mest bara upplevt läskiga och otäcka paralyser där jag sett människor och hört oändligt många olika röster. Jag har aldrig varit med om att se det du beskriver på slutet men det låter helt fantastiskt ♡. Har hört berättelser från andra som lämnar sin kropp en stund och kan se sig själva under en sömnparalys 🙂 kan tänka mig att det låter flummigt men det är högst verkligt!

    Reply
  34. Isa

    Hej! Vill tipsa dig om en mycket intressant dokumentär som heter The nightmare och handlar om just människors upplevelser av sömnparalyser.
    Kram Isa

    Reply
  35. Mia

    Längtan efter något annat än det vi ser driver oss, kanske ibland åt helt fel håll. Nånstans inom oss vet vi att det finns Någon som söker oss, att det finns Något annat än det här. Det finns ett hål i oss som behöver fyllas för att vi ska bli hela. Naturen, musiken och människor är en del av detta, men helt hela kan vi inte bli utan Honom som älskar utan förbehåll, Han som vet vårt namn redan innan vi föds.
    Vad har det här att göra med sömnparalys, kan man tänka? Men jag lider med er som upplever detta skräckfyllda mörker och vet att allt blir bra om ni ropar Hans namn.
    JESUS.

    Reply
  36. Ellinor

    Hej! Det är så intressant och befriande att höra din historia 🙂 Jag kommer så väl ihåg att jag var övertrött och somnade till i soffan, men efter ett tag vaknade jag och kunde inte röra kroppen…bara ögonen, men benen och armarna var förlamade. Jag kämpande och kämpade samtligt som ett högt gnisslade ljud dånade i huvudet. Jag kämpade verkligen för att komma tillbaka samtidigt som jag var livrädd. Efter några minuter eller ja kanske till och med sekunder kunde jag röra mig igen, men dom minuterna/sekunderna var dom längsta i mitt liv. Jag är livrädd för att hamna i det tillståndet igen, så fort jag känner att jag är på väg dit så får jag en panikattack och reser mig hastigt och börja gå. Jag önskar att det aldrig mer kommer hände eller att min rädsla för att det kan hända kommer försvinna. Tack förresten för en jätte fin blogg! 🙂

    Reply
  37. Catarina

    Tillägg till Mias kommentar den 19 maj: Ja, tidigare när jag råkade ut för sömnparalys (har inte hänt på länge nu) brukade jag be Jesus om hjälp och då dröjde det inte många sekunder förrän djävlarna stack.

    Reply

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.