Bättre sent än aldrig

Hej på er!
Det är redan kväll och den här måndagen gick verkligen fort. Jag kom nyss in efter nästan en hel dag ute. Har blivit sådär kall så jag inte slutar frysa hur mycket jag än klär på mig. Jag har fått ”hörven” i mig som man säger här uppe. Då brukar en varm dusch vara det enda som hjälper, så jag ska nog ta en riktigt lång, varm dusch snart så jag tinar upp.
Jag har varit ute och gjort lite allt möjligt idag, och tiden bara flög iväg. Först en härlig sparktur med Nanook, och sedan var jag ute i skogen några timmar för att fota och filma inför ett blogginlägg ni kommer få se lite senare i veckan. Och sedan har det varit några vändor fram och tillbaks till vedoden för att lasta in ved.

Det har blivit riktig vinter här nu. Känns som januari. Massor med snö och runt -20 på kvällarna. Snacka om att den här vintern verkligen gjort allt för att få en att bli förvirrad. Men det är bara att gilla läget och försöka hänga med i svängarna så gott det går. Älskar ju ändå vintern när det är kyligt och soligt, så det är ändå ganska skönt att vi hann få lite vinter nu innan den riktiga våren sätter fart. Bra sparkföre har det blivit också. Något som både jag och Nanook uppskattar.
I förmiddags var allting sådär vitt och grått, så att hela världen nästan såg svartvit ut. Men det är väldigt vackert på något sätt.
Haha!
Lite senare på dagen så släppte molntäcket och solen tittade fram med lite vacker vinterdimma. Så ni kan ju tänka er att det var en väldigt vacker dag att vara ute på. Väldigt kallt, men vackert.
Hoppas ni hade en härlig helg allihopa, och en skön start på den nya veckan! TACK för alla fina kommentarer på förra inlägget. Jag ska sätta mig ner lite senare ikväll och svara. Nu blir det först en varm dusch! Stor kram till er ♥

FacebookTwitter

Sången från förr

070401

Igår kväll, ungefär vid samma tidpunkt som min senaste kulningsfilm nådde 1 miljon visningar, så rymde kvigorna från sin hage här i byn. Det händer då och då att någon hoppar över stängslet eller bara går rakt genom. Nu hade alla lyckats ta sig ut och sprang på vägen genom byn. Mamma ringde och bad mig kontakta Frida i grannbyn Myckelgensjö som äger kvigorna. Hon brukar ha dom här på sommarbete, vilket är jättebra för oss i Grundtjärn eftersom markerna då hålls öppna.

Frida var på väg men eftersom det är över en mil att åka hit så gick jag till mamma och sa att jag ville prova att kula in dom. Jag ville verkligen få bevis på om det skulle fungera. Jag tog en kratta i handen och sedan satte vi oss i bilen och körde ikapp dom. De hade redan hunnit till slutet av byn och sprang i full fart ut mot grusvägen i skogarna. Det gäller att vara snabb så de inte sprider ut sig i skogen, då kan de vara näst intill hopplöst att fånga in dom igen.

Mamma släppte av mig i farten och körde in på en sidoväg så hon inte skulle stå i vägen med bilen för korna om de skulle vända om. Jag hade inte värmt upp rösten så jag visste inte om jag skulle klara av att börja kula direkt. Men så fort jag började kula så stannade de upp och började lyssna. Kanske kände de igen mig från natten när jag kulade för dom i hagen. Efter några kulningar började de vända om och jag sprang mot mamma och gav henne min mobil så hon kunde filma.

Vilken känsla det var att se hela flocken vända om och springa emot mig! Haha jag fick ett sådant lyckorus! Det sprang sedan fram till bilen och strax därefter kunde vi mota in dom i en annan hage precis bredvid. Vilken lättnad vi kände när vi stängde igen hagen och alla 25 kor var inne. Sedan kom Frida strax därefter och var glad över att inte behöva jaga korna denna gång.
Det var en härlig känsla att kunna få nytta av kulning och lockrop på riktigt. Inte bara som en slags konstform. Jag förstår verkligen att kvinnorna på fäbodarna använde kulning för att locka hem boskapen på kvällarna. Det är något med dessa ljud som får korna att lyssna. Inte bara kor, utan andra djur också. Det här gav mig ännu en boost till att fortsätta lära mig denna uråldriga röstteknik.
070405Frida Bylund från Myckelgensjö. Utan tvekan världens coolaste mjölkbonde. Som jag beundrar hennes styrka och tålamod! Hon fick rusa iväg mitt i matlagningen för att åka till Grundtjärn när alla i byn kontaktade henne om kvigorna som rymt.
Det var ju även Frida som gav mig målarjobbet på bondgården när jag flyttade hit för sex år sedan, så att jag kunde stanna ett tag till. Är henne evigt tacksam för att jag fick en sådan bra start när jag tog det stora steget att flytta från Göteborg.
070404Mamma på vägen i Grundtjärn, och kvigorna som rymde till vänster. Fin kväll blev det, med ett bra avslut ♥

FacebookTwitter

Den lömska månaden

Idag gick jag äntligen till växthuset och pallkragarna igen och kunde njuta lite av det. Sista tiden har jag nästan velat undvika att titta dit bort, och att gå dit och vattna har bara känts som ett nödvändigt ont. Jag har alltid en sådan vacker, romantisk bild över hur mysigt det ska bli med alla växter och odlingar. Men jag glömmer alltid att juni kan vara den mest lömska månaden som finns. Även denna juni, precis som förra, så har jag eldat varje dag eftersom det bara är runt 2-3 grader ute på morgonen. Sen plötsligt blir det så varmt att jag nästan svimmar av värmeslag. Jag fryser, eller så svettas jag. Det verkar inte längre finnas något mellanting.

Nästan alla växer som vi planterade ut har dött. Eller halvt dött. De ser inte glada ut. Men det är inte så konstigt. Bara några dagar efteråt så blev det stormvindar och de flesta plantorna slets sönder i vindarna. Och sedan frost på det. Så ett tag kände jag att jag aldrig mer ville odla haha. Jag blev nästan lite less på allt. Men nu känns det mycket bättre igen! Nu har jag surat klart.
061610Som tur är så har allt inne i växthuset klarat sig jättebra. Tomater. Det blir mycket tomater i år!
061616
061612Här har vi solrosorna. Det ser ut som att de blivit avrättade i hängning. Haha, jag hoppas dom tar sig igen ♥
061615Luktärterna har sett bättre dagar. Jag skulle nog väntat med att plantera ut dom. Men det är inte lätt det där med timing.
061613Mest ledsen är jag nog för örterna. Eftersom vi planterat dom från frön så ligger det ändå en hel del tid bakom varje planta. Men basilikan strök nog med nästan första natten. Dock har timjan klarat sig bra!
061614Ängarna har i alla fall verkligen blivit vackra! Ovanligt mycket blommor, trots att det varit lite kallt och blåsigt. Ändå är det ganska tidigt fortfarande. Ängarna brukar vara som allra vackrast i slutet av juni, så vi har något väldigt fint att se fram emot.
061611Det kändes ändå väldigt bra när jag var där och vattnade en stund idag. Det gäller att släppa lite på alla förväntningarna man har med sommaren, annars kan man lätt bli besviken på mycket. Det blir vad det blir! Världen slutar inte snurra för att några plantor dog. Och än är det inte försent att plantera om. Ska göra nya försök!
061602Men resten av trädgård växer som bara den. Speciellt gräset. Men jag måste verkligen säga att det är en otrolig skillnad på att vara två och hjälpas åt med gräsklippning och annat. Det blir så mycket lättare, och så mycket roligare.
061605061601061603Veden ligger ute och torkar, och nu är det inte lång tid kvar innan den ska kastas in i vedboden. Vid midsommar brukar man säga att den ska in.
061604Vackra, ljusa junikvällar. Jag älskar kvällarna allra mest. Kanske för att blåsten för det mesta brukar avta då. Det blir så lugnt och skönt på något vis. Och ljuset såklart.
061606

Igårkväll hängde jag och Johan med när Tage (min gammelmorbror) skulle i med båten i sjön, efter en lagning. Det funkande jättefint och det var härligt med en liten båttur sådär på kvällskvisten. Spelade in några klipp med mobilen som jag klippte ihop till en liten videoblogg.

Hoppas allt är bra med er! Kramar ♥

FacebookTwitter

Att aldrig ge upp

Så fick jag det där mailet igår, som först fick mig att trilla av stolen. Liljevalchs vårsalong 2016. Jag som trodde det skulle ta en månad till innan jag skulle få svar om mitt bidrag kommit med. Då måste det ju betyda att jag kom med?! Min första tanke gav mig ett stort leende.

”Nu har juryn bedömt ansökningarna till Vårsalongen 2016. Av 2318 sökande kommer 114 konstnärer att delta i årets salong – 64 kvinnor och 50 män – med sammanlagt 214 verk. Tyvärr blev inte dina verk antagna till utställningen denna gång.

Jag satt med tomma ögon och stirrade på skärmen. Försökte ta in det som jag läste. Det blev inget. Det blev ingen Liljevalchs. Alla mina fantasier om vilken sorts ram till bilden/bilderna jag skulle ha. Vilken klänning jag skulle ha på mig på vernissagen. Glädjen och spänningen. Jag ville det så mycket att jag nästan inte kunnat tänka mig hur det skulle vara att inte få komma med. Så typiskt mig att fullständigt leva mig in i något som bara är verkligt i mitt eget huvud.
Men, det vart inget. Jag bara satt där och kände ett sådant himla konstigt lugn. Andan for ur mig och en känsla av tomhet infann sig. Vad händer nu då? Jag gick runt i köket och smågrät lite i en halvtimma.

Sen satte jag på en bra låt och spelade så högt att väggarna vibrerade. Sedan åkte jag ut i skogen en stund och tänkte ”Fuck it. Liljevalchs eller inte, det är bara att köra på och fortsätta kämpa och göra det jag älskar”. Jag vet inte vad det är med mig numera som kan släppa allt så himla fort. Jag känner så intensivt en stund, sedan bara går jag vidare. Men det är så skönt. Att inte fastna i motgångarna. Jag tror det är för att jag känner så mycket glädje för så mycket annat att jag ändå kan se det från ett annat perspektiv. Och allt som händer i världen…det påminner mig ständigt om att känna tacksamhet för det jag har. Att känna lycka här och nu, och inte låta glädjen bero på något som kanske kan hända i framtiden. Att leva här och nu, helt enkelt. Utan att göra motstånd till det som är.

111801
Och så känner jag såklart en glädje över att jag nu i alla fall får visa mina bidrag här på bloggen istället. Jag ska göra det om ett tag. Jag är inte riktigt redo än. Speciellt en av bilderna… den känns som allt jag är och har. Jag har lagt ner hela min själ i den och på något sätt är det nästan så att jag skulle kunnat behålla den för mig själv för resten av livet, av rädslan att ”förstöra den”. Jag har svårt att förklara varför jag känner sådär. Den betyder bara så mycket för mig. För det var inte bara jag som gjorde den. Hela skogen hjälpte till med sin magi. Jag kände det.

Så nu tar vi nya tag igen! Det är onsdag och jorden snurrar fortfarande. Livet är vackert, det snöar och ett nytt avsnitt av ”Bonde söker fru” sänds ikväll. Mitt absoluta favoritprogram.

Ha en underbar onsdagkväll allihopa ♥ Ni är fantastiska
111802 111803

FacebookTwitter

Nattmat

Hela kvällen har jag suttit som en tok vid datorn och jobbat med bilder. Vid 22-tiden blir jag tvärsugen på torsk. En craving som jag inte kunde sätta stopp på. Jag tror inte jag ätit torsk på över ett år. Jag rotade i frysen och hittade till min förtjusning en fryst torskfilé.

Datorjobb + matlagning är den sämsta kombination man kan tänka sig. Jag vet inte hur många gånger jag bränt och förstört mat för att jag sätter mig vid datorn.

I alla fall, så kokade jag sönder både torsken och potatisen. Men det värsta av allt var att när maten var klar (=sönderkokad) så kände jag plötsligt inte alls för att äta torsk och potatis. Jag mådde nästan lite illa av lukten och tanken på att äta det. Vilken waste. Om jag kunde hade jag bjudit er på lite mat denna söndagnatt. Om ni nu inte blir lika äcklade som mig av tanken på att äta den.

Torsk och potatis a la Jonna

Torsk och potatis a la Jonna

FacebookTwitter