När alla sinnen vaknar till liv

Varje vår så känns det som om jag föds om på nytt och upplever livet för allra första gången. Som om jag andas för första gången.  Det är som om alla sinnen vaknar upp ur en sömn och är känsligare än någonsin. Bara ljudet av fågelkvitter kan få min själ att dansa av lycka. Och jag kan inte beskriva den känslan som fyller hela mitt hjärta när jag får se det där vårljuset på himlen på kvällarna. Det är som en befrielse. Hela mitt väsen vaknar till liv igen och en våg av bubblande lycka sköljer över mig.
031407

FacebookTwitter

Slutet var i alla fall bra

Vilken dag. Pust.
En sådan där dag när all tycks gå fel och jag bara springer från det ena till det andra. Jag skulle in till Övik idag på eftermiddagen och skyndade mig för att försöka hinna med listan med alla måsten jag behövde göra innan jag åkte. Jag hann bara hälften. En timma ägnade jag åt att leta bilnyckeln som varit borta i en vecka. Jag har haft reservnyckeln under tiden men den är utan batteri så jag kan bara öppna bilen genom låset på dörren. Jag hittade inte min borttappade nyckel nu heller så jag fick nöja mig med reservnyckeln. Men när jag skulle åka hade jag slarvat bort den också, trots att jag höll i den någon timma tidigare. Jag var redan försenad och sprang runt som en tok i huset och stökade ner något fruktansvärt medan jag letade efter den.

Jag sprang upp på övervåningen och stannade upp när jag såg tre högar med bajs på heltäckningsmattan. Jag blängde argt mot Nanook och sa ”MEN vad har du gjort?!”. Jag tittade närmare och insåg att det där inte var Nanook. Det där är Nayeli. Vad har hänt nu?! Hon som är så renlig av sig och helst vill gå ut istället för att gå på kattlådan.
Jag hade så bråttom att jag inte hade tid att klura vidare på det. Inte ens tid att städa upp det. Jag tänkte att det kunde ju inte bli värre än vad det redan var så då kunde jag lika gärna plocka upp det när jag kom hem.

Jag hittade nyckeln tillslut på golvet under ett papper och kunde äntligen åka iväg. Trodde jag.
Återigen hade jag nästan soppatorsk i bilen så jag skulle tanka den med en dunk bensin så jag klarade mig till Myckelgensjö. Då hittade jag inte tratten till dunken så jag kunde omöjligt få bensinen in i hålet. Så jag bara åkte. Det var så lite bensin kvar att mätaren inte ens kunde mäta hur mycket. Det verkar som om jag alltid lyckas med detta. Som om jag omedvetet älskar att köra bil utan att veta om jag kommer fram eller inte. Men jag tog mig fram och det pyste av vakuum som blivit när jag öppnade tanklocket. Men vilken lättnad.

Sen körde jag vidare mot Övik och var där några timmar. Träffade en kompis, åt mat och tittade på en teater. Det gick ganska smidigt, förutom att jag spillde en väldans massa matfett på mina brallor när jag åt och jag luktade matfett resten av kvällen.
När jag sedan ska starta bilen och köra de nio milen hem så plingar det till en massa i mobilen. Hmm?
”VILKET NORRSKEN!!! HELA HIMLEN”. Flera folk skriver från olika delar av Sverige och antar att jag är ute och fotar det magiska norrskenet som till och med syns nere i Örebro.
VA? Regndropparna slår mot bilrutan. Här fanns inte ett tecken på norrsken.

Jag suckar djupt. Jag är i Grundtjärn 99% av min tid. Och så lämnar jag en kväll för att åka in till stan och då kommer tydligen tidernas största norrsken. Vad är oddsen?

Men jag skyndade mig inte hem. Jag körde sakta, och såg att ju närmre jag kom Grundtjärn desto mer stjärnklart blev det. Vid halvelva- tiden var jag äntligen hemma. Det var fortfarande norrsken ute så jag sprang in snabbt och bytte om till varma kläder och gick sedan ut med Nanook, och kameran.

Efter en lång dag med massa konstigheter så fick jag i alla fall se det stora norrskenet. Det var förmodligen inte lika starkt som det var tidigare på kvällen, men väldigt vackert ändå! Hela himlen var täckt. Jag andades ut och tänkte att det var skönt att dagen var över, och att den trots allt fick avslutas på ett magiskt sätt.
100801

FacebookTwitter

En gång för alla

Hej på er!
Tack för er fina respons på mitt förra inlägg. Och så roligt att några kom med lite tips på vad det kan vara för mystisk plats. Klapperstensfält läste jag att några av er nämnde. Det som jag tycker är så mystisk är att stenarna ligger inom en vackert formad cirkel. Och om det nu är ett klapperstensfält så innebär ju det att det varit en strand vid havet, vilket är ganska häftigt med tanke på att den här platsen är nära 300 meter över havet idag. Har havet varit så ”högt uppe”? Tänk vad mycket av vår värld som då en gång varit havets botten. Vad märkligt att tänka så. Allt går som i cykler. Det är så spännande när man börjar läsa om det.

Vad det nu än må vara för förklaring till platsen så är det väldigt roligt att läsa era tankar om det. Det får mig att tänka på något annat nu. Jag ligger faktiskt här och har fruktansvärt ont i min fot. Jag har varit i Sollefteå och opererat min tå idag. Ni som följt mig ett tag kanske minns att jag även gjorde detta i vintras, runt nyår. Då jag gick runt med bara en sko och en blå plastpåse på min andra fot i ca en veckas tid haha. Det blev då bra ett tag efter det, men nu är det så att nageln växte rakt in i huden igen och de senaste två månaderna har jag haft så ont att jag ibland önskar att jag inte hade någon tå. För naturligtvis har jag råkat slå i den där tån i allt möjligt bara för att jag haft så ont i den. Vet inte hur många gånger jag gått in i någon kant, tappat en sten på den eller att Nanook råkat trampa på den så att jag legat på golvet och gråtit av smärta. Fy sjutton vad mycket ont den har orsakat mig. Men eftersom jag haft problem med den i nästan tre års tid så har jag nästan blivit van att alltid ha ont där. Det har blivit som en del av min vardag att försöka undvika att nudda den mot något och bita ihop smärtan om jag råkar göra det när jag är bland folk, och alltid behöva skämmas över att jag får en blodig fläck på strumpan. Men nu var den så infekterad och pulserade sådär otäckt som det även blev i vintras när jag fick åka in på akuten. Så nu var det dags, att en gång för alla bli av med detta besvär.

Så i morse opererades tån och nu togs hela roten och nagelanlagen bort på halva tån så nu kommer det tydligen aldrig att växa upp någon nagel där mer. Ja, det betyder att min stortå kommer få en väldigt liten nagel. Hoppas det inte ser alltför konstigt ut? Fast nu bryr jag mig faktiskt inte, jag är bara så otroligt, obeskrivligt lättad att äntligen få slippa att ha ont. Men jag måste säga att den där operationen var något av det värsta jag varit med om. Jag trodde på allvar att jag skulle svimma där ett tag. Jag var bedövad så det gjorde ju inte ont, men det var så otäckt ändå och jag kände hur det vibrerade ända in i skelettet. Även om man inte känner smärtan så tycker jag det är läskigt när man vet att det ”egentligen” borde göra jätteont. Att man lurar kroppen sådär. Dessutom ville det aldrig sluta blöda så jag fick gå tillbaks till sjukhuset och lägga om såret efter någon timma. Jag har nyss fått hjälp av min mamma som är undersköterska att lägga om det för fjärde gången. Men nu har det äntligen slutat.

Nu är det värsta över i alla fall. Jag är hemma hos mamma nu och tar det lite lugnt. Snart kommer jag känna mig som en helt ny människa som inte längre har ont i tån. Som att börja ett helt nytt liv haha! Wiiiii! 😀

Trots att det varit en jobbig dag idag så har ändå det varit hundra gånger mer positivt. För idag när jag och mamma hälsade på morfar, som ju även han var på sjukhuset, fick vi nästan en chock. Eller ja vi fick en chock! När vi kom så var han uppe och gick!! Jag kunde aldrig i min vildaste fantasi föreställa mig att han skulle kunna gå sådär igen. För en vecka sedan var han så snurrig och förvirrad så jag trodde något annat hade tillstött. Men nu var han så pigg och fräsch och gick så bra som så man aldrig kunnat tro att han brutit höftbenet för tre veckor sedan. Och han är 87 år! Grymt bra jobbat morfar! Vi gick till caféet och firade med wienerbröd och kaffe. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag tittade på honom och kände att det verkligen var morfar som satt där. Jag kände sådan lycka för att han var ”tillbaks” både fysiskt och psykiskt. Antagligen får han komma hem redan i morgon.

Så trots en jobbig dag, så har jag mycket att vara glad åt nu 🙂
Nu ska jag sova lite. Hoppas ni haft en bra dag allihopa <3 KRAM!

Såhär ser foten ut nu. Försöker hålla den i högläge så mycket jag kan 🙂

Lite omtumlad efter operationen haha. Satt i bilen och väntade på mamma som var och handlade.

Den bästa stunden på hela dagen. När vi satt och fikade med morfar och allt kändes som vanligt igen. Fina, bästa morfar <3

FacebookTwitter

Alla hjärtans dag (kväll)

Hej på er!
Ville bara skriva och önska er en underbar alla hjärtans dag! Även om klockan snart är 10 på kvällen. Sent ute som vanligt! 🙂
Jag hoppas ni har haft en mysig dag med lite extra kärlek! Jag har nyss varit hos min gammelmorbror Tage en stund och druckit lite kaffe och pratat om mormor. Han är nämligen mormors lillebror. Men jag kallar honom gammelmorbror eftersom det är min mammas morbror 🙂

I kväll ska jag bara ta det lugnt. Dricka lite mer thé och lyssna på musik.
Ha nu en jättemysig kväll allihopa!!
Stora alla hjärtans dag kramar till er! <3

Dricker lite gott thé i sängen medan Nanook ligger bredvid och myser.

FacebookTwitter