Tillbaks där allt började

Hej på er!
Först och främst, wow…TACK för alla otroligt fina kommentarer på förra inlägget. Blir ju alldeles tårögd av att läsa. Ni är ju bara för underbara. Ska sätta mig ner och läsa igenom varenda kommentar ikväll och svara er. Vill bara säga hur glad jag blir!

Har ju inte bloggat på några dagar nu men har verkligen haft fullt upp efter en fantastiskt fin midsommarafton. Jag hoppas ni också haft en bra midsommar. Jag tänkte att jag snabbt skulle berätta för er om en rolig liten resa som väntar nu senare i veckan, som bestämdes alldeles nyss. Jag ska tillbaks till brottsplatsen. Tillbaks till Göteborg! Och till och med tillbaks till Stenungsund som ligger utanför Göteborg, där jag bodde från att jag var 4-17 år!
Som sagt så bestämdes den här lilla resan ganska hastigt. Jag och Johan ska egentligen ner till Småland för att titta på en bil (Johan ska byta till en rejäl fyrhjulsdriven bil nu) och eftersom vi ändå ska ned hela vägen till Ljungby så tänkte vi göra en liten semester av det hela, och passa på att besöka mina hemtrakter. Johan har aldrig varit i Göteborg heller, så då känns det extra roligt att åka dit med honom.

Jag har bara varit i Göteborg en gång sedan jag flyttade där ifrån för sju år sedan. Och det var ett väldigt hastigt besök, i samband med en dokumentär som filmstudenter från London spelade in (ni kan se min film från den veckan HÄR). Jag var bara där i princip en och en halv dag och schemat var ganska intensivt med inspelningen, så jag hann liksom inte riktigt smälta allting. Nu ska vi vara i Göteborg från fredagkväll och hela lördag, och sedan på söndagen så åker vi 5 mil norr om Göteborg, till den plats där jag växte upp. Stenungsund.

Där har jag inte varit på snart tio år. Jag känner mig redan helt galet nostalgisk när jag tänker på att vi ska dit. Jag ska få se huset där jag växte upp och gå omkring i bostadsområdet där jag lekte och sprang omkring med alla mina vänner när jag var liten. Gå upp på ”berget” bakom huset där jag alltid lekte och byggde små kojor. Gå förbi min gamla skolan och bara se hur allt ser ut nu. Kanske kommer man stöta på några som man känner igen?  Jag har speciellt senaste året verkligen längtat efter att få komma dit igen. Det här ser jag SÅ mycket fram emot.

Och självklart ska ni få följa med på resan också! I både vlogg och bilder!
Det är så konstigt, för det har varit molnigt i princip dygnet runt i flera dagar nu. Och så tänkte jag bara gå ut nu snabbt och ta en bild med de blomstrande syrenerna, och då plötsligt kom solen fram i ca 30 sekunder innan den försvann igen. Jag älskar när sådant händer! Så det ser väldigt mycket somrigare och varmare ut på bilden än vad det faktiskt är. Men syrenerna doftade underbart!

Nu blir det en promenad med Nanook innan det är dags för middag. Hoppas ni har en härlig tisdag allihopa!
Kram på er ♥

När allt känns extra meningsfullt

Hej på er!
Idag har regnet öst ner hela dagen, men det kändes ganska skönt efter en helg som spenderats mestadels ute. Det är något väldigt skönt med regnigt väder ibland. Så avslappnande. Ingen jobbig känsla av att man egentligen vill vara ute men behöver sitta inne för att få saker gjorda.
Så idag har jag varit här hemma mest. Suttit framför datorn och så smått börjat komma igång med den nya veckan. Jag har nyss ätit tre skålar med glass och krossad choklad, så just nu mår jag egentligen inte så bra haha. Jag kan verkligen inte hantera att ha glass hemma.

Helgen var så himla underbar. Jag och Johan ägnade hela dagarna åt lite olika projekt ute som behövdes göra. Göra ordning i växthuset, en väldans massa röjning ute på markerna och en hel del inkastning av ved. Sällan mår jag så bra som de där dagarna när jag får vara ute och greja. Få ta i lite. Och sedan på kvällen gå omkring och beundra hur fint resultatet blev efter dagens hårda jobb.

Tänka visa lite bilder från helgen, så ni får se vad det är vi grejar med här hemma.
Veden ska in i vedboden, och redan i fredags kväll hade vi fått över halva veden. Det kommer kännas SÅ skönt när vinterns ved är inne i vedboden.
Nanook låg bredvid och tittade på, och slogs med myggen som nu börjat komma. Förra året var myggen redan här i början av maj, men i år är liksom allt försenat. Så det är inte förrän nu som jag verkligen börjat känna av dom. Efter helgen kom jag undan med bara ca 20 myggbett. Tur att jag har en sådan hatkärlek till myggbett. Finns det något bättre skönt-jobbigt än att klia på myggbett?
Tomatplantorna som fått växa upp vid fönstret inne i sovrummet kändes nu tillräckligt stora för att få flytta ut till växthuset. Förra året hade vi hela övervåningen full med tomatplantor. Denna gången var det inte lika många. Jag ville dra ned lite på odlingen i år, eftersom det annars kan bli ett stressmoment om det blir för mycket.
Häggen har slagit ut, och det doftar ljuvligt ute nu.
Ute vid växthuset. Förra sommarens tomtatplantor var kvar så först fick jag ta tag i en rejäl utrensning.
Växthuset är ju ganska litet, men det är helt lagom för oss. Två pallkragar finns där inne, och i år fick tomaterna extra mycket plats att bre ut sig på.
De här tomatplantorna heter ”Moonglow”, och de fröna fick jag av Stefan Sundström när vi ockuperade Sollefteå BB i våras. Han sa att det var de godaste och nyttigaste tomaterna, och han är ju en riktig tomatexpert. Så jag fick upp 8 stycken Moonglow-plantor, som jag varit extra kärleksfull och rädd om. Ser verkligen fram emot att få skörda ”månljus tomater” till sensommaren 🙂
Växthuset färdigt! Tomaterna såg lite ledsna ut efter flytten, men efter två omgångar med vatten mådde de bättre igen. Nu ska bara träplankan som ligger över takfönstret bort, så de får riktigt mycket ljus.
Johan hade varit ute på ängen och röjt medan jag planterat i växthuset. Han såg så fin ut där han kom och gick.
Det känns så underbart att få vara ute och greja tillsammans med Johan. Även om vi ibland håller på med olika saker, så fylls jag med sådan lycka och kärlek när jag tittar bort mot honom. Allt känns så extra meningsfullt. Jag får så mycket mer kraft av vetskapen att jag inte längre bara gör något för mig själv. Numera är det för oss. Det blir så mycket roligare.
Utanför växthuset hade jag två tomma pallkragar så jag bestämde mig för att sätta lite potatis i dom. Jag hade en påse med gammal potatis i kylen som var helt perfekt för att sätta i jorden. Vi har ju egentligen ett stort potatisland ute i trädgården men jag vet inte än om vi kommer sätta någon potatis där i år. Så då kändes det lättare att göra det i pallkragarna. Väldigt lätt att rensa, och i lagom mängd.
Jag skulle nog kunna tänka mig att göra i ordning några fler pallkragar som vi har i ladan. Jag tycker det känns så mycket lättare att odla saker i pallkragar. Som om man får mer kontroll på ogräset. Potatislandet ute på ängen…det spelar ingen roll hur många gånger man rensar. Efter 1 vecka har det börjat växa en gräsmatta där. Det tar så otroligt mycket tid att hålla rent där, så det roliga liksom försvinner. Så hmm..har i några tips så får ni gärna dela med er. Tycker ni det låter som en bra idé att odla potatis i pallkragar? Någon som har erfarenhet?
Det var en väldigt härlig lördag ute på markerna. Det är ju sådana här dagar jag verkligen längtar efter på vintern. När man kan vara ute och greja och se hur allting växer till liv.
Lördag kväll och natt spenderade jag i ateljén, och fortsatte med mina ”rosegold” målningar. Experimenterade med färgblandningar och försökte hitta vackra nyanser.
Och igår (söndag) så var vi ute och röjde större delen av dagen. Den största ängen är helt klar nu, tack vare att Johan spenderat all sin lediga tid med att röja. Helt otroligt! Det känns SÅ skönt. Hade vi väntat ännu ett år med att röja så hade slyn växt så otroligt mycket, och då tar det så mycket mer tid.
Det var vår helg i stora drag. Hoppas att ni också hade en superfin helg allihopa! TACK för allt fint ni skriver.
Kramar i massor ♥

Lite av allt

Fredag kväll. Jag pustar ut efter en lång vecka. Regnet öser ner utanför och jag gör upp en eld i kaminen. Det var rått och kallt här inne nu. Har inte eldat på nästan vecka eftersom jag i princip bara varit hemma för att sova. Men nu är det helg och det känns helt fantastiskt skönt. Vad ska ni göra i helgen? ♥
052901En kopp te med honung vid fönstret gör att det dåliga vädret plötsligt känns ganska okej. Jag är i stort behov av lite ny och bra musik. Har ni några tips? Älskar att upptäcka ny musik.

052902

Resten av la familia ligger och sover. Nanook under bordet och Nayeli på sängkanten. Sedan den har stått såhär på sidan i några veckor har hon haft den som sovplats. Knäppis-katt.

Eftersom jag inte har så mycket annat vettigt att skriva i kväll så tänkte jag svara på några frågor jag fått i kommentarerna!

Allra bästa Jonna!

Först: Du inspirerar mig så mycket, i sättet du lever, och i dina vackra bilder! Heja dig! 🙂
Sedan: Jag har sparat pengar länge och ska köpa en kamera, men är inte så kunnig om exakt allt. Därför undrar jag – vad heter ditt fasta 60 mm-objektiv, det som du skriver att du använder mest? Alltså märket och siffror? Typ ”Nikon AF-S 60/2,8G ED Micro” och allt vad de kan heta. (Det där var bara ett exempel jag kopierade från en sida. 🙂 ) Jag tittar på olika sidor och håller på och lär mig, och bestämma vad jag vill köpa. Och om du skulle dela vad ditt objektiv heter så skulle det hjälpa mig så mycket att förstå! För jag vill också kunna fota natur och liksom ”vanliga” motiv. Men ändå ha ett som är fast och bra!

Kram och jättestort tack för hjälpen!
Saga

– Tack för en otroligt fin kommentar! ♥ Objektivet som jag för det mesta fotar med heter ” Nikon AF S Micro Nikkor 60 mm 1:2:8 G ED”. Det är vad det står på objektivet. Det är egentligen ett macro objektiv, alltså gjort för att fota närbilder på saker men jag tycker det tar väldigt skarpa bilder. Och så är det inte lika tungt som mitt stora objektiv med zoom. Det funkar bra till det mesta!
Lycka till med kameran! 

Min kamera, en Nikon D800 och mitt 60 mm´s objektiv.

Min kamera, en Nikon D800 och mitt 60 mm´s objektiv.


”Åh gud så fint! blir så nyfiken och fascinerad på ditt liv däruppe. Vill veta meeer känner jag! haha, får du aldrig lappsjukan? / ISA” 

– Haha vilken gullig fråga. Nej jag har nog aldrig någonsin upplevt lappsjukan. Och nu när jag bott här några år så tror jag nog inte jag skulle kunna känna det så. Jag är så van med lugnet, skogen och ensamheten. Det är den del av mitt liv och min vardag nu, så jag upplever inte att jag lever på ett annorlunda sätt än någon annan 😀 Även om jag visserligen gör det.
Tack för att du läser min blogg Isa ♥

”Helt underbart! Din blogg är en av mina stora inspirationskällor och jag älskar att sitta och rota igenom dina gamla inlägg för att få motivation till vardagen! <3 Förr brukade du blogga via en sorts sida/tidning eller liknande och få betalt via den, om jag förstod det rätt? Vad heter den sidan och bloggar du fortfarande via den?
/ Sara K.M”

Åh tack, vilka fina ord! Jätteglad att du finner inspiration och motivation från min blogg. Det värmer i hjärtat ♥ Ja förut så bloggade jag för lokaltidningen här, Allehanda.se. Men sedan januari ville jag prova mina egna vingar så just nu bloggar jag inte för någon tidning eller företag. 

När allt stannar

Så kommer en sådan där stund när man stannar upp, fast upplevelsen är att allt runtomkring har stannat. Energin som man hade för någon dag sedan är bortblåst. Och man undrar vart den tog vägen. Ingenting är väl egentligen annorlunda nu? Löven har fallit med så har det alltid varit. En sömnlös natt med tankar som ”Vart är jag på väg?”, ”Vad ska det bli av mig?” och andra diverse rädslor för framtiden.

Ingenting konstigt. Bara vanligt grubbel och jobbiga tankar som nog alla har emellanåt. Jag tänker mig att det är bra på sätt och vis, att ifrågasätta sig själv för att utvecklas och komma fram till saker. Men jag är också noga med att lära upp mig själv dagligen att det värsta man gör i livet är att spendera det genom att vara rädd för vad som kan hända, eller rädd för vad som inte kan hända. Det har jag redan ägnat allt för mycket tid till.

Så det är bara att låta tankarna komma och gå. Ibland när det känns som allt går riktigt trögt så har jag kommit på att det är bäst att bara sluta försöka så mycket, först då kan det där riktiga komma fram.

Yes, det var dagens grubbel. Nu är det nog dags för en kopp kaffe tror jag 🙂

102201

Man kan ju inte vara bra på allt

Varför bränner jag nästan all mat som jag steker?! Om jag bara kunde förstå mig själv. Idag försökte jag verkligen att inte bränna maten som jag skulle steka, men vad tror ni jag gjorde? Jo jag brände den.

Antingen så beror det på att jag blivit ”skadad” av att min mamma alltid varit så himla noga med att steka allt extra länge. Eller så beror det på att jag alltid har så brottom när jag lagar mat, antingen för att jag är superhungrig så jag darrar eller så vill jag bara ha det gjort…ur vägen liksom, så man kan göra annat som är roligare. Eller så beror det på att jag sätter mig vid datorn under tiden det steks på ena sidan, och tror att jag sitter vid datorn i bara 1 minut när det i själva verket var 5 minuter. Eller så…kan jag inte laga mat helt enkelt. Jag tror det är en perfekt blandning av alla de där alternativen jag nämnde ovan.

Jag skulle behöva gå en matlagningskurs. Jag kan ju för sjutton inte ens steka köttbullar utan att bränna dom. Jag är så fruktansvärt trött på den där brända smaken som jag lyckas få i nästan all mat jag lagar. Nä, nu får det vara slut på det här. Nu har jag lovat mig själv att det är sista gången jag sitter och knaprar på bränd mat 😉

Dagens matlagning...Smaklig måltid Jonna!

Dagens matlagning…Smaklig måltid Jonna!

Lite tankar om allt

Hej på er!
Det är lördag kväll och jag sitter här i soffan hemma hos min mamma. Jag hade ju egentligen planerat att flytta hem nu igen och börja leva som vanligt efter operationen men jag kände att jag behövde några dagar till. Jag var i Näsåker i går hos distriktsköterskan för att kolla så allt såg bra ut. ”Såret” satt ihop med små metallgrejer, såg exakt ut som om de häftat ihop de med en häftapparat, och de här grejerna skulle nu tas bort. Ju fortare man får bort dom desto finare blir ärret sedan. Nästan hela såret hade läkt bra förutom vänstersidan, så jag kunde nästan ta bort alla. Så det kändes ju bra. Ska dit nästa vecka igen och se hur vänstersidan läkt.

Men i alla fall så känner jag att det är bäst att bo kvar här hos mamma tills såret i alla fall läkt ihop bra och jag kan röra mig helt som vanligt utan att känna obehag. Lika bra att vara försiktig nu i början så man slipper problem sedan.
Jag bara längtar nu tills jag kan springa runt och leva som vanligt, bära ved och hålla på med allt sådant där som jag är van med. Känns som jag varit stilla så länge nu. Ibland blir jag lite deppig av hela det här. Samtidigt som jag är glad att det hände nu och inte senare så jag fått ställa in ”Fjällräven Polar” resan i april.

Ibland så börjar jag oroa mig för att det ändå ska bli några konsekvenser av det här, eftersom det nu fattas en äggstock. Den andra äggstocken hade nämligen också en cysta, fast den var så liten så den kunde de bara ta bort. Men det är klart att det känns jobbigt att man är 23 år, med bara en äggstock kvar, och den sista stackars äggstocken också var attackerad av en cysta. Hur kan jag vara säker på att den klarar sig bra nu då? Så att det inte händer igen. Även om det här med barn känns väldigt,väldigt långt bort just nu, så skulle jag ju ändå vara världens lyckligaste om jag någon gång i livet skulle få uppleva att få barn. Därför kommer de här jobbiga tankarna ändå upp ibland, eftersom det känns så viktigt för mig att inget mer händer. Men jag ska i alla fall se till att gå på kontroller 1 gång i halvåret för att se till att allt ser bra ut. Kanske mest för att jag inte ska gå och vara orolig och få de här dumma tankarna 🙂
Jag blev i alla fall väldigt glad när jag låg på sjukhuset och fick läsa några kommentarer från olika kvinnor som själva gått igenom samma sak men som nu hade barn och allt. Det känns så bra att höra det. Och då inser jag också hur otroligt vanligt det här är. Mer vanligt än vad jag någonsin hade trott.

Så jag ska nog bara vara väldigt glad att allt faktiskt gått bra. Snart kommer jag flytta hem med Nanook igen och återgå till vardagen. Det ser jag fram emot 🙂

Men nu, nu ska jag dricka lite kaffe och se om det går något bra på TV ikväll. Jag passar verkligen på att mysa ordentligt här hemma hos mamma. Och det är ju faktiskt lördag 🙂

KRAM på er <3 Hoppas ni har en riktigt härlig lördagkväll!

När jag var i Näsåker i går köpte jag en jättecool hatt inne på världens mysigaste butik. Vad jag älskar Näsåker, och alla som bor där. Lär känna nya människor varje gång jag är där känns det som.

Såret är omlagt så nu fick jag äntligen ta bort den stora tejpbiten och byta ut mot en vit och fin, fräsch kompress 🙂

Jag har åkt iväg en kort sväng med bilen en stund varje dag så att Nanook får springa av sig lite. Han är så överlycklig när han får göra det, och jag blir så glad när jag får se honom så lycklig. Och så mår både jag och han så otroligt bra av att få komma ut i skogen en stund.

När allt händer samtidigt

Hej på er!!
Tack alla ni som röstar på mig!! Det betyder så mycket för mig! Tack tack TACK! 😀
Just nu sitter jag här inne i köket med jackan på mig och undrar lite vad det är som händer. Det har varit en mycket intensiv tid det senaste. Allting händer på samma gång! Det är som om vad jag än gör så är det något som går fel eller går sönder. Häromdagen när jag satt och jobbade med smyckena och skulle göra upp en eld i vedspisen så började det plötsligt ryka in. Det var tydligen något stopp i skorstenen så all rök bara vällde ut från spisen och sotade ner hela mitt kök. Så nu har jag inte vågat elda någonting på flera dagar (därför jag sitter med jacka på mig nu). Sedan gick avloppet sönder, så nu är det bara att börja gräva. Samtidigt gick min bil sönder, den slutade ladda batteriet så igår när jag skulle till jobbet så lånade jag min lillebrors bil. Sen kommer det in en man och frågar om det är min  bil som står där ute med punka på ena däcket. Jajamen så klart att det var min bil! Som tur är kom Börje som en räddande ängel och pumpade däcket så att jag i alla fall skulle klara av att köra hem. Som pricket över i:et så flög det en fågel framför bilen på vägen hem…som jag körde på 🙁 Det känns riktigt olyckligt att köra på en fågel.

Jag kan berätta hur mycket som helst som har gått fel. Som i förrgår när jag hade varit till Sollefteå för att köpa tre lampor, och när jag kom hem så var en trasig! Jag kan ju inte köra 6 mil tillbaks för att byta. Alltså, det är som om jag hamnat i en ond cirkel. Ni kan säkert känna igen er. När något dåligt händer så kommer allt annat på samma gång.
Men trots allt jobbigt som händer så är jag ju ändå väldigt glad, eftersom jag blivit nominerad till stipendiet! 🙂 Det är bara att bita ihop och så får jag hoppas jag att min otur ska försvinna. Efter regn kommer ju solsken 🙂

Att gå till skogen och ta en promenad tycker jag är det bästa sättet att slappna av och finna ro när vardagen blir för mycket.