Andra dagen i paradiset

Varje dag här i Saltoluokta har varit som ett äventyr. Bara att vakna på morgonen och öppna dörren till den här vyn är som ett äventyr i sig. Jag älskar att få sitta och dricka kaffe lite extra länge och titta ut genom fönstret och tänka på att jag ska få spendera ännu en dag här. Det är verkligen lycka.

Så nu kommer en videoblogg från min andra dag i Saltoluokta. Och en massa bilder här nedan. ENJOY! ♥

Jag hade tänkt att börja morgonen med att gå över isen igen för att hämta mina skidor i bilen. Men jag fick åka skoter både dit och tillbaks, så det var helt underbart! Då sparade jag mycket tid så jag sedan kunde skida upp mot fjället en bit.
Och jag hade turen att få hälsa på Matti Holmgren, som driver Jokkmokkguiderna där han bland annat tar med folk ut på turer med slädhundar. Jag har aldrig träffat Matti innan
men vi har varit vänner på facebook ett tag och haft lite sporadisk kontakt. Så det var jätteroligt att vi var i Saltoluokta samtidigt denna förmiddag och att jag fick chans att få klappa på några av hans vackra hundar.

Så ståtliga och vackra hundar!

Som ni kanske såg på videobloggen så åkte jag sedan ut och skidade lite. Åkte en tur på några kilometer och stannade och fikade vid denna vackra plats med utsikt över Kierkau till vänster och bort mot Stora Sjöfallet. Så jäkla vackert!
Skidade runt en stor del av dagen med ryggsäcken och alla kameragrejer. Jag ville nästan stanna en gång i minuten för att ta fram kameran och fota. Dessa vyer alltså.
Senare på eftermiddagen fick jag ett tips om att besöka en gammal samisk kyrkkåta som låg i Saltoluokta. Så jag tog en promenad genom den vackra byn.
Så otroligt vackert. Så välbevarat, med kyrkklockan och allt. Kyrkan är fortfarande i bruk, och jag träffade idag en man som heter Mats Spiik (som ni ska få se mer av senare) som berättade att hans systerson gifte sig i kyrkan förra året. Helt fantastiskt.
Inuti den vackra kyrkan. Det var en speciell stämning här inne. Ljuset lyste in så vackert genom de små fönstren, och i en låda låg psalmböcker på samiska. Jag fick en känsla av att jag hade velat stanna här inne en längre stund. Bara sätta mig på en av bänkarna och i tysthet betrakta och känna in.
Kvällen avslutades nere vid den sjungande isen, med en helt fantastisk solnedgång som nästan tog andan ur mig. Ännu en magisk dag i Saltoluokta.
Hoppas ni har det bra allihopa! Och tusen tack för alla era fina kommentarer! ♥
I nästa inlägg får ni följa med på dag tre här i Saltoluokta, då jag bland annat lärde känna en annan fotograf som heter Lena och som kom att bli en vän för livet, vandrade upp på ett fjäll och blev bjuden på trerätters middag. Och en massa annat!  Stor kram på er allihopa, så hörs vi snart!

Andra avsnittet ute nu!

Hej på er!
Nu ligger nästa avsnitt av dokumentärserien om mig på SVT-play. Närmare bestämt HÄR . Jag kom precis in efter en lång dag med slyröjning ute på markerna igen. Händerna nästan darrar fortfarande efter vibrationen från röjsågen. Jag fick nästan ett vredesutbrott på slyet och de envisa enbuskarna idag. Jag ville nästan bara gråta och skrika åt allt. Ni vet sådana dagar när man bara känner att det blir FÖR mycket. Orken tar slut!
MEN nu är det helt klart. Allting. Inget mer skogsarbete eller röjning för det här året. Om jag hade en flaska champagne skulle jag spruta ut den över ängarna och tjoa så det hördes över berg och dal. Jag är så himla lättad och glad nu!
Nu kan livet återgå till det normala och jag kan äntligen få lite rutiner igen.

Så nu ska jag också sätta mig ner och se på nästa avsnitt. Spännande. Nervöst. Hoppas ni tycker om det!
Och om ni har några frågor eller funderingar efter ni sett det så är det bara att fråga här! Jag ska gå igenom era kommentarer i morgon och svara.

Ha en underbar kväll ♥ Kram på er
100101

Den andra sidan av att driva eget företag

Tack för era peppande kommentarer och tips på förra inlägget!
Jag överlevde helgen, och bokföringen och bokslutet blev klart. Jag har lärt mig en hel del när det gäller just bokföring. Innan jag somnat har jag upprepat konton och siffror i huvudet så att jag inte ska glömma. Jag har drömt om debet och kredit. Och i morse när alarmet på mobilen ringde och jag snoozade så trodde jag att varje alarm-ringning var en verifikation i ett bokföringsprogram. Jag var tvungen att gå igenom alla verifikationer och kolla så att det var rätt innan jag fick kliva upp, så jag snoozade i över en och en halv timma innan jag faktiskt vaknade till på riktig och insåg vilken galenskap jag höll på med.

Trots allt jag lärt mig i helgen inser jag ändå att jag bara förstått kanske 15 % av vad bokföring, momsredovisning, bokslut och deklaration är för något. Om jag ska vara ärlig så har jag stundtals känt att  jag inte vill ha ett eget företag längre, på grund av att det inte känns som jag med gott samvete kan säga att jag är egen företagare när jag förstår så lite av företagsekonomi-världen. Ju mer jag läser om det desto mer inser jag hur lite jag vet, och hur otroligt svårt det är att lära sig allt. Jag kan förstå om just den biten avskräcker många från att starta eget företag. Men så vill jag ju verkligen inte att det ska vara. Och jag vill heller inte känna så själv. Det är nog bara att ta tjuren i hornen och lära sig, lite i taget.

Jag vet att jag har svårt för just ekonomi och allt det där. Jag driver eget men jag är absolut ingen ”business-woman”. Tyvärr. Det hade säkert gått bättre för mig med mina projekt om jag inte fått dåligt samvete av att skicka fakturor till kunder, eller att jag absolut hatar att sätta ett pris på mina bilder/tavlor osv. Att blanda in pengar i det jag älskar att göra tar bort magin på något vis. Samtidigt som det ju är så viktigt för att jag ska kunna fortsätta göra det jag vill göra. Men det känns som ingenting går att göra riktigt fullhjärtat om det i botten ligger en tanke om att tjäna pengar på det. Så är det i alla fall för mig. Jag tror det bland annat handlar om en rädsla att behöva leva upp till ett pris, och att den pressen sätter stopp på hela maskineriet och på kreativiteten.
Det är därför jag aldrig vågat tacka ja till att fota bröllop, bebisar och annat, för då måste jag plötsligt jobba med en press på att leverera något som lever upp till det pris de ska betala mig. Och den pressen tar bort precis allt det som jag älskar med att fota. Och det är svårt att göra något bra när passionen och glädjen har försvunnit.

Kanske är jag för självkritisk. Kanske är jag för mesig. Eller kanske är det bara så jag är.
Jag beundrar verkligen alla människor som kan och tycker om att vara kreativa under ”press”. Det är något jag önskar att jag kunde. Men något jag hoppas kunna utveckla hos mig själv så småningom.

Jag skulle nog egentligen behöva gå en liten kurs i företagsekonomi. Även om det låter som den absolut tråkigaste kursen i världen enligt mig. Men om jag lär mig mer kanske jag tycker det blir mer intressant. Om man inte förstår något så är det väldigt lätt att ogilla det. Som någon slags skyddsmekanism. Man bortförklarar något med att man inte tycker om det fast det egentligen beror på att man inte förstår sig på det.

I alla fall, så är helgen över och jag är tacksam att jag hade mamma som kunde hjälpa mig över detta hinder. Nu är det äntligen klart! Tills nästa år ska jag se till att deklarationen och bokslutet inte ska få skapa sådan ångest som det gjorde hos mig denna gången. Jag ska lära mig! 🙂

041402 041401

Det andra rummet

Hej på er finisar!
Idag är det fredag! Känns som det var nyss jag skrev att det var fredag. Dagarna bara far förbi. Men jag älskar verkligen fredagar, oavsett om man ska jobba dagen efter eller inte. Det är bara så härlig känsla i luften liksom.

Jag sitter här och jobbar och har nyss haft kunder här. Och senare idag kommer det fler. Och det är ju så roligt när kunder kommer hit och man får visa upp smyckena i verkligheten.
Kom på att jag inte hade visat er någon bild på hur arbetsrummet ser ut nu, så jag tog ett foto nu för att visa er. Har ju flyttat runt som en galning här i huset. Men det beror ju på att jag måste flytta efter värmen. När det är sommar kan jag ha fler rum öppna och nu när det börjar bli kallt måste jag stänga allt utom köket och det lilla rummet bredvid, där jag nu har arbetsrummet.
Men det funkar bra. Lite myskänsla med att ha så litet också 🙂

Nu ska jag ta och fixa lite lunch. Vi hörs senare!
Kram på er <3

Här sitter jag nu och jobbar i mitt lilla arbetsrum. Rummet ligger precis bredvid köket så det här kommer jag att kunna hålla varmt i vinter. Förra vintern hade jag mitt sovrum här inne och verkstaden i köket, men nu sover jag ju i kökssoffan i köket istället så därför kan jag ha arbetsrummet här inne 🙂

Livets andra sida

Godkväll på er fina läsare!
Jag är nyss hemkommen från Sollefteå, där jag varit på sjukhuset hos min mormor. Det har varit några jobbiga dagar, och jag har inte haft orken att skriva om det på bloggen än. Min mormor hade äntligen tillfrisknat och blivit piggare igen efter att hon bröt benet och legat på sjukhuset länge. Hon och morfar fick nyss flytta in till en jättefin lägenhet på ett underbart äldreboende i Näsåker. Sedan dess har det bara blivit bättre.

När jag, min mamma och min bror var och hälsade på dem i Näsåker här om dagen var mormor så härligt pigg och glad. Hon pratade och skrattade och för första gången på jättelänge satt hon uppe med oss och fikade vid köksbordet i rullstolen. Jag var så glad. Både vi och hon kände ett hopp igen om att hon skulle kunna vara på benen snart och själv kunna gå runt i lägenheten, och börja leva som vanligt. Inte på väldigt länge hade jag hört henne prata och skämta sådär som hon gjorde den dagen, som hon alltid gjort förut. När vi åkte där i från kände vi sådan glädje att hon började bli pigg igen efter att varit sängliggande i många veckor.

I förrgår på kvällen, fick min mamma ett telefonsamtal om att mormor var på väg med ambulans till sjukhuset i Sollefteå. Hon var medvetslös och det visade sig sedan att hon fått en kraftig stroke. Vi har varit med henne hela tiden på sjukhuset nu. Hon kan inte längre röra sig eller prata, endast titta med ögonen, och röra lite på vänsterhanden. Det känns så sorgligt. När hon äntligen hade blivit pigg igen. Men jag blir så glad varje gång jag frågar henne ”Mormor, hör du mig?” och hon svarar genom att klämma med sin hand som jag håller i min hand. Då vet jag att hon är med, även om hon inte kan svara.

Jag vet inte hur det kommer att bli nu. Jag ska in till sjukhuset i morgon igen. Det gör bara så ont att se henne ligga sådär. Jag önskar att jag hade vetat den dagen jag var och hälsade på dem, att det kanske var sista gången någonsin som jag fick höra henne skratta och prata, och se henne le. I så fall, hade jag stannat där ännu längre, bara för att ta in varje sekund och varje ord, varje skratt och varje leende.

Jag hoppas så innerligt att hon ska tillfriskna. Att allt bara ska bli bra igen, att hon ska kunna röra sig och prata igen. Jag vet att det är näst intill omöjligt för hennes del. Hon är så orkeslös, eftersom hon dessutom har en sjukdom som gör att hon nu inte kan syresätta sig bra, inte ens med syrgas längre. Men jag hoppas ändå på ett mirakel. För mirakel sker hela tiden 🙂

Det ska bli skönt att få komma dit i morgon igen och träffa henne. Men det är också skönt att vara här hemma i stugan i kväll och rensa tankarna och känslorna lite. Det behövs också.

Hoppas att ni har en mysig helg allihopa.
Kramar i massor till er! <3

En bild från igår när jag var på sjukhuset. Morfar sitter och håller mormors hand.

Min mormor Iris. Denna bilden togs för 9 månader sedan. Tänk vad mycket som kan ändras fort. Livet är verkligen märkligt, på så många sätt.