Låt drömmarna expandera utanför ramarna

—Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Samsung—

Den här månaden har jag haft ett samarbete med Samsung och deras nya Galaxy S8. En mobil utan ramar och med innovativ teknik.
Jag fick fritt skapa innehåll som skulle beröra våra gemensamma tankar och visioner kring att våga bryta gamla mönster och gå utanför ramarna. Ett stort ämne som betyder väldigt mycket för mig. Något som jag ofta väver in i mina vanliga blogginlägg och i allt annat jag skapar, eftersom det präglar en så stor del av hur jag ser på livet i stort. Hur jag vill leva och tänka.

Jag har den här månaden inte bara själv skrivit och delat med mig av mina erfarenheter och tankar, jag har också fått tagit del av så många andras erfarenheter, tankar och känslor. Vilket i sin tur satt i gång så mycket mer inom mig. Som ringar på vattnet. Min hjärna har verkligen gått på högvarv dessa veckor. Min högsta önskan med det här samarbetet var att få kunna inspirera andra att våga tänka utanför ramarna, men jag har definitivt blivit minst lika inspirerad själv, av alla som delat med sig.

Som i mitt tidigare blogginlägg, och i mina inlägg på Instagram. Jag blev så otroligt berörd av alla som öppnade upp sitt hjärta och ville dela med sig. Tack underbara ni.
En sak som jag tror vi alla människor har gemensamt oavsett hur vår livssituation ser ut, så är det att vi alla bär på önskningar, förhoppningar och idéer till hur vi ska kunna leva mer fritt. Stort som smått. Vi vill komma framåt. Vi vill inte bara stanna för evigt inom de trygga ramarna. Vi vill upptäcka livet utanför och fortsätta utvecklas. Jag tror det finns i vår natur. I vår allra innersta kärna. Att blomma ut och expandera.  Men även om viljan och önskan finns där så finns det också mycket som håller oss tillbaks, och som gör att vi stannar kvar i gamla mönster även om vi varje dag går och tänker på hur fantastiskt det vore att våga ta ett steg utanför.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Har ni någonsin funderat på att allting, allt som någonsin skapats av oss människor, har börjat som en liten tanke?
Jag älskar att titta mig omkring och tänka på att varenda sak jag ser har en gång bara existerat som någons tanke.  Att det började där. Ett litet frö, en liten idé som sedan satte igång processer och som i sin tur gjorde att den där tanken föddes ut och tog en form in i vår fysiska värld. Det är vackert. Det är så häftigt. Nästan svindlande. Bara där inser man ju vidden av tankens kraft. Att allting faktiskt börjar inom oss.

Så det finns ju ingen pryl eller några pengar i världen som kan ersätta vikten av tankefröet. Det finns ingen sak som kan få oss att förändra något om det inte först börjar med något inom oss. Men det finns verktyg som sedan gör det lättare för oss, och som också kan vara helt avgörande till om det man vill förändra, skapa eller utveckla kan bli möjligt.
Mina tre allra viktigaste verktyg i mitt skapande är kameran, mobilen och datorn. Även om alla idéer kommer inifrån, så skulle jag aldrig kunna förverkliga dom i de former jag gör idag om jag inte hade dessa verktyg. Därför kändes det här samarbetet med Galaxy S8 så passande och spännande.

Jag lever i kontrasternas värld, där jag behöver lika stor dos av tekniken som av naturen för att kunna fortsätta utvecklas.
I en månad har jag nu haft den nya Galaxy S8, som fått hänga med mig överallt. Som jag skrev i mitt tidigare inlägg så såg jag allra mest fram emot kamerafunktionen. Även om min systemkamera alltid är nummer 1, så finns det alltid tillfällen när jag inte har med mig den. När den är för stor och klumpig för vissa situationer eller när jag helt enkelt inte ens tänkt att jag ska fota. För mig innebär det att jag kan ta ett ytterligare steg och faktiskt bli mindre beroende av att sitta inne vid mitt lilla kontor och jobba. Kameran i den här mobilen är helt galet bra vilket gör att jag kan uppdatera alla mina sociala kanaler med bilder och filmer jag tagit från mobilen (och jag är kräsen). Den kan till och med fota i RAW, något som jag inte ens visste när jag skrev mitt förra inlägg. Så jag kan bokstavligt talat sitta ute på en stubbe i skogen och jobba. Hålla igång kanalerna, svara på mail och få mer tid till att vara ute. För mig är det guld värt.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

En annan funktion som jag gillar starkt är att den är väldigt tålig och vattentät. Något som jag tyckte lät lite för bra för att vara sant. Som jag nämnde i förra inlägget så blev min tidigare mobil skadad av just vatten. Jag är ofta ute i skog och mark i alla olika väder och behöver en mobil som klarar av att hänga med. Jag vill inte behöva vara rädd att den ska gå sönder av regnet eller när den ligger i fickan i en fuktig jacka. För sådana situationer hamnar jag i jämt och ständigt. Men, Galaxy S8 tar steget lite längre. Nu behöver jag inte ens vara rädd om jag tappar den i sjön.
Jag kan ju ärligt säga att det kändes så galet fel när jag första gången doppade den under vattnet i sjön för att testa om den skulle klara det. Det tog verkligen emot. Men efter sisådär 20 dopp i sjön för att ta dessa bilder så kände jag mig lugn. Ingenting hände. Precis som alla Youtube-videor visar från recensioner på hur den klarar vatten, så gick det hur bra som helst.

Foto taget med Samsung Galaxy S8.

Under månaden så blev jag nästans smått besatt i att ta sådana här bilder. Jag bara älskade funktionen med fullscreen-skärmen och att försöka få till det så att bilden jag tog med mobilen smälte in i omgivningen. Jag tyckte om att försöka komma på olika kreativa idéer till dessa bilder.

När jag för snart sju år sedan tog steget att ändra mitt liv helt och hållet och bryta alla gamla mönster så hände något i mig. Det var först då som jag verkligen upptäckte att livet har så mycket mer att ge om man bara vågar följa sitt hjärta. Även om vägen var minst sagt lång, krokig och stundtals väldigt svår, så ledde det mig tillslut till det jag faktiskt önskade. Hade jag stannat kvar i samma gamla ram, så hade jag aldrig fått de här erfarenheterna och aldrig fått leva livet som jag innerst inne ville.

Så att bryta barriärer och gå sin egen väg, vad det än må vara, behöver inte alltid vara lätt. Snarare tvärtom. Det är enklare att flyta med strömmen och bara följa med i vad alla andra säger och tycker. Fortsätta i samma gamla mönster. Men resan man gör i sig själv om man vågar gå sin egen väg och utsätta sig för alla utmaningar, och den där upptäckten av att allt är möjligt, det är värt allting. 

Jag gjorde en video som en del i mitt samarbete med Samsung. Jag ville att den skulle symbolisera hur livet och kreativiteten inte vill hållas inom ramar. Och känslan som blir när man följer med i flowet. Jag ville att den skulle inspirera till lekfullhet och nyfikenhet. Att våga växa utanför ramarna. 

En av de vanligaste frågor som jag får, från människor i alla åldrar, är hur vågade du? Hur gjorde du?

Även om jag många gånger skrivit om detta ämne som jag brinner för så mycket, så tycker jag ändå att det är så väldigt svårt att ge konkreta tips som passar alla. Vi är ju alla unika med olika drömmar och olika mönster vi vill bryta och olika drömmar vi vill förverkliga. Det kan vara allt från att vilja bryta en dålig vana, eller springa ett marathon-lopp, starta eget företag eller komma in på en utbildning, till att ändra hela sitt liv och flytta till andra sidan jorden. Därför vill jag kunna ge tips som förhoppningsvis de flesta kan ta med sig i alla fall någonting ifrån.

Så här kommer mina tips utifrån mina egna erfarenheter till hur man ska våga följa sitt hjärta, bryta gamla mönster och ta steget till en positiv förändring i livet!

1. Jag tror det är viktigt att ha en ganska tydlig vision eller idé. Vilka förändringar i livet är det du vill göra? Vilka gamla mönster är det du vill bryta eller vilka barriärer är det som håller dig tillbaka från att göra det du önskar? Och vad är det du vill ersätta de gamla mönstren med? Skriv ned dina tankar! Att ha en tydlig bild över det du önskar förändra är en väldigt bra start.

2. The power of now. Vi människor har en märklig tendens till att ständigt skjuta upp saker. Att se en räddning i framtiden. Det är lätt att tänka att ”senare” är en bättre tid att börja göra förändringar. Det är väldigt kravlöst och fyller oss med en känsla att vi tagit ett steg framåt trots att vi egentligen bara skjutit upp allting. Att ta tag i saker, att bryta gamla vanor eller att våga göra en stor förändring i livet känns sällan kul. Det kan kännas otroligt tungt, läskigt eller jobbigt, på så många olika vis. Och att tro att det kommer kännas lättare om en månad, eller ”när jag känner mig mer redo” eller ”när jag har mer tid” eller ”när jag har mer pengar” är bara att smita undan. Det kommer aldrig kännas lättare senare. Livet sker just nu.

3. Vi har också en tendens att gå många steg i förväg. Ibland har vi drömmar som vi inte riktigt vet hur vi ska kunna förverkliga. För från det perspektivet som vi befinner oss i just nu så kan vi omöjligt se lösningarna och möjligheterna. Det är som att tro att vi kan stå på första trappsteget på en trappa och se hela övervåningen. Och när vi inte kan det så blir vi rädda för att vi tappar kontrollen på läget. Så rädda att vi inte ens tar första steget på trappan, och istället backar. Vi kan omöjligt se hur saker och ting vecklar ut sig i förväg. Vi kan inte åka i en bil på väg och se hela vägen framför oss i flera mil. Men för varje meter så vecklar vägen ut sig. Precis så är ju livet också. Tar vi ett steg, så kommer det andra steget kännas lättare, som sedan leder oss vidare till det tredje steget. Så ta ett steg i taget. Gör något litet varje dag som leder dig i rätt riktning. Bara att tänka en positiv tanke kring det du drömmer om kan vara ett litet steg fram.

4. Omge dig av människor som fyller dig med positiv energi. Människor som tror på dig och som vill att du ska följa dig hjärta, oavsett vad det må vara. Många av oss blir otroligt påverkade av vad andra människor tycker och tänker. Därför är det viktigt att de människor som du blir påverkad av och som du lyssnar på inte sänker dig och får dig att tvivla på dina drömmar. En enda människas tyckande kan påverka hela livet för en annan människa. Så välj noga vilka du ska låta dig påverkas av.

5. Nyckeln är positivt tänkande. Det är inte bara en kliché. Det gör en enormt stor skillnad om du tänker på ditt mål eller din dröm med en positiv eller negativ känsla. Hur känns det inom dig när du tänker på det du vill uppnå/uppleva/göra? Känn efter noga. Känner du dig låg, ledsen, bitter eller besviken på att du ännu inte uppnått det? Eller känner du dig glad, nyfiken och ivrig när du tänker på det du vill förändra? Igen, nyckeln är positivt tänkande.

6. Släpp rädslan. Rädslan är oftast vårt största hinder i livet. Det får oss att stanna kvar i tryggheten även om tryggheten inte är särskilt bra. Den får oss att ”nöja” oss med ett liv vi egentligen inte riktigt är nöjda med. Den får oss att lyssna för mycket på vad andra tycker och tänker. Att släppa all rädsla är svårt, eftersom det ligger så djupt inom oss.
Men tänk såhär: Det är ok att känna sig rädd. Det är ok att känna sig osäker. Se bara till att rädslan för att misslyckas aldrig blir starkare än drömmen om att lyckas.

Som jag skrev tidigare så börjar allt inom oss själva. Från en enda liten tanke kan något mycket större växa till liv. Från en längtan att bryta gamla vanor kan något helt nytt ta form. Min önskan är att ni ska kunna ta med er något ifrån detta, precis som jag tar med mig era tankar och erfarenheter. Ett enda ord kan så ett frö som sedan växer och förändrar hela ens tillvaro. Det är så fantastiskt.

Om ni också har några tips eller andra tankar så får ni mer än gärna dela med er. Det bästa med det här samarbetet har utan tvekan varit att få ta del av så många fina berättelser och att få känna det där utbytet. Ingenting inspirerar mig så mycket som att få höra andras berättelser om hur de vågat att förändra något eller att ta steget ut i det okända. Precis på samma vis som jag älskar att få inspirera andra med min story. Tusen tack för ert engagemang ♥

Nu är månaden över, men istället för att se det som ett avslut, så vill jag se det som en början på något nytt.  

Mariposa – the heart of Yosemite

Mariposa betyder fjäril på spanska. Den lilla staden fick sitt vackra namn när en spansk upptäckare år 1806 fann en flod där stora mängder av fjärilar höll till. Monarkfjärilar. Så många att en spanjor till och med fick en fjäril i örat. Den här floden fick då sitt namn Mariposa Creek, och skulle så småningom komma att locka tusentals lycksökare världen över för att finna guld. Och denna plats, med dess fantastiska historia, har jag fått äran att besöka.
mariposa1

Mariposa kallas för porten in till Yosemite nationalpark, och är en liten stad som ligger några mil ifrån parkens entré. Innan jag åkte iväg på den här resan så visste jag knappt någonting om Mariposa. Jag visste bara att det var dit vi skulle köra de trettio milen från San José flygplats för att övernatta vår första natt i Kalifornien, och att vi sedan skulle spendera vår första dag där med aktiviteter som rundtur och museum. Inte hade jag någon aning om att denna lilla stad skulle fånga mitt hjärta på detta vis. Allting tilltalade mig. Historien, kulturen, naturen och människorna. Det var som om en liten fjäril flög in i mitt hjärta och stannade där. Lite som när en fjäril flög in i örat på spanjoren. Det går liksom inte att få ut den.
En bit av Mariposa kommer alltid finnas kvar där, och jag är så tacksam för det. Att jag fick uppleva denna vackra stad som bär på så mycket rik historia. Och den här dagen i Mariposa satte intryck för resten av resan. Jag tror det gör en stor skillnad att faktiskt inte åka raka vägen in i parken, utan att istället först lära sig lite om platsen, om kulturen och om historien. Det gjorde att jag fick en helt annan helhetsupplevelse av Yosemite sedan.

Den här dagen i Mariposa var helt ärligt en av de roligaste dagarna någonsin. Jag och Johan pratar nästan varje dag om Mariposa nu. Vi fick vara med om så mycket roligt på så kort tid. Jag har så mycket material från den här dagen, så jag måste dela upp det lite. Så nu kommer ett ganska rejält inlägg om själva staden och om vår rundtur med Julie Hadzega (min kontaktperson från Yosemite Turism Bureau).

Jag har gjort en ganska lång videoblogg också, så det var ju tur att jag delade upp det, annars hade det blivit en långfilm. Jag försökte korta ner den men det var så mycket intressant så jag ville inte ta bort för mycket. Det märks nog att jag var väldigt fascinerad av allt, inte minst när vi var inne på museet och den äldre damen berättade så passionerat om allting och jag ständigt sa ”wow….wooow” haha.
Om ni har tid och intresse att titta på hela, så skulle det vara jättekul!

Precis som vi sa i videobloggen så blev vi så otroligt fint bemött av alla människor. Det är liksom en helt annan kultur här. Vart man än är så är människor så väldigt trevliga mot varandra. Och det känns så äkta. Inget påklistrat. Vilken affär man än kommer in i så ler de med hela ansiktet, frågar hur man mår och visar ett genuint intresse. Jag tror aldrig jag haft så lätt att skaffa nya vänner som här. Även om jag redan innan visste att vi nordbor är lite mer tillbakadragna och tystlåtna så blev det så extra uppenbart här. Som om alla har mycket närmare till att öppna upp. Närmare till skratt och lite mindre allvarliga. Jag älskade det. Det fick mig själv att också öppna upp och slappna av mer.
mar31Staden Mariposa kom till av guldrushen år 1849. Här bodde alla guldgrävare som flyttade hit från olika håll i världen. Kalifornien blev känt för sitt guld, och inte minst här omkring Yosemite. En stor del av Mariposas historia bygger på just guldet, och det är så otroligt fascinerande. Jag har alltid varit intresserad av 1800-talets guldrusher, när folk gav upp allt för att söka lyckan. Kanske för att jag sett så många filmer med just detta inslag. Och kanske för att jag själv grävt och vaskat efter guld hemma i Grundtjärn (haha, utan lyckat resultat såklart!)  Därför var det så otroligt häftigt att få befinna sig i en sådan här stad, där resterna av 1800-talet fortfarande lever kvar så tydligt. Staden är så fint bevarad i sitt gamla skick, och att gå omkring här är verkligen som att gå omkring i en gammal western film.

mar30mar32Det finns inga stora shopping-center eller liknande affärer, vilket jag tycker är bra. Affärerna som finns är små och ägs av boende i Mariposa. För att vara en sådan liten stad fanns ändå mycket utbud med allt möjligt.
mar2 mar3Och jag bara älskade krogarna här. De såg precis ut som i filmer. Allt är som sagt bevarad i sin naturliga, gamla stil och det är så härligt att se på riktigt.
mar35Det är väldigt många konstnärer som bor här, vilket jag absolut kan förstå. Det känns liksom i ”luften” att konstnärer trivs att leva här, speciellt med den vackra naturen runt hörnet som skänker inspiration.
mar33Den här byggnaden var ju riktigt häftig. Speciellt övre delen av huset. Helt bevarad från förr.
mar4I Mariposa finns Kaliforniens äldsta tingshus, som dessutom fortfarande är i bruk. Om ni tittat på videobloggen så lyckades Julie ge mig en snabb liten rundtur där inne. Tingshuset var ett av de allra första hus som byggdes i Mariposa, och även detta är helt bevarat. Det ser likadant ut nu, som det gjorde 1854 när det byggdes.
mar5Älskade stenstatyerna som Mariposa hade lite här och var. De märks att de har mycket ädelstenar i markerna då de smyckar statyerna med bergskristaller och andra kristaller, som ni kan se på toppen. Så vackert!!
mar26Efter rundturen i staden körde Julie oss till det historiska museet. Just i denna stund visste jag mycket lite om Mariposa och efter vår vistelse här så kändes det som ett nytt universum öppnat sig. Alltså wow. Jag hade kunnat stanna här inne i flera veckor och ändå inte lärt mig allt!
mar12Det räckte med att dörren in till museet öppnades för att jag skulle vara fast. Åh, det var som att kliva in i en gammal affär eller liknande. Alla grejer som fanns här inne var äkta. Jag som älskar allt som är gammalt. Det fascinerar mig på något vis.
mar14mar10mar20Kvinnan som jobbade inne på museet hette Jeri Meisenheimer, och hennes sätt att prata och berätta påminde även det om en film. Vad hon än sa så blev man helt fängslad. Jag ville bara veta mer och mer! Finns det något mer inspirerande än att lyssna på människor som pratar om något de känner verklig passion för?
fotorcreated2Som ni även kan se på videobloggen så visade hon en massa gamla grejer från förr, som människorna i Mariposa ägde. Vackra gamla skor och korsetter gjorda av valben. Tänk att allt var så vackert som skapades förr. Jag blir alldeles knäsvag när jag ser alla detaljer.
mar9mar8Och precis som i många westernfilmer, så var det mycket spel under guldtiden i Mariposa. De spelade bort sitt guld på poker och sprit. Jag kan riktigt tänka mig in i stämningen kring pokerborden på krogarna.
mar11Verktyg som användes i guldgruvorna. Wow. Svårt att förstå att det verkligen är riktiga grejer! Någon har haft de här mössorna på huvudet.
mar23I museet fanns också historia från indianerna, som var de första invånarna i Yosemite. Det finns en lång, tung historia om hela den biten också, som ni säkert anar bär på mycket mörker när de tvingades bort från sitt land. Men här fanns också mycket vackert att se från deras tid. Kläderna och deras fantastiska hantverk! Vi fick faktiskt träffa en en man vars förfäder var de sista indianerna som levde i Yosemite, och pratade det nästan bortglömda språket Mewak. Det kommer mer från den dagen senare.
mar22Dessa fantastiska korgar gjorde indianerna av barr. BARR?! Det är helt otroligt. Vilken teknik. Vilket skapande.
mar24I Mariposa förr i tiden hade de ett annorlunda sätt att skilja sitt boskap åt. För att markera vems djur som tillhörde vilken ägare, så använde de olika slags stängsel. De gjorde helt unika taggtrådar för varje familj. Det fanns hundratals olika! Förstår inte ens hur de lyckades komma på så många olika sätt att forma taggtråd på.
mar25Och vilken tid de la ner. Tänk att skapa något sådant här för hand och sedan tillräckligt mycket för en hel hage. Eller flera hagar. Åh, som ni märker fanns det så mycket här inne att fascineras av. Jag önskar att jag hade haft ännu mera tid att lära mig mer om allt.
mar27Efter det historiska museet besökte vi ”Mining & mineral museum”, där man kunde få vet allt kring guldrushen, mineraler, ädelstenar och liknande. Vi hade ganska lite tid på oss här så det blev en snabb visit, men det var otroligt roligt att få gå in och titta! Tyvärr fick jag inte ta med kameran, då de är väldigt noga vad gäller säkerhet eftersom det här inne ligger en guldklimp på över 6 kg, som kallas ”Fricot nugget”. Ni kan se en bild på den här. Det var helt otroligt att få se en sådan guldklimp i verkligheten. Man blev nästan bländad av dess sken.
mar37Efter det museet fick vi en lite fritid, så jag och Johan vandrade ner till den vackra parken i Mariposa för att smälta allt spännande vi fått lära oss. Sedan väntade nya äventyr.
mar29Bland annat detta. Men det kommer jag berätta om mer i nästa inlägg från Mariposa. Den här dagen var så sjukt rolig! Och en dröm jag länge haft gick i uppfyllelse. Ser fram emot att visa er mer från denna dagen, i både text, bild och videor. Om ni vill läsa mer om Mariposa så finns det mycket att hitta HÄR.

Hoppas jag lyckats förmedla den härliga känsla som Mariposa gav mig. Och jag hoppas verkligen att jag får återkomma hit någon dag. Någon här som besökt Mariposa? Om det är något ni undrar över så får ni gärna ställa frågor, så ska jag svara så gott jag kan! 🙂

Stor kram på er allihopa! ♥

Vakna vinternätter

Jag har haft en märklig dygnsrytm sista tiden. Eller ingen rytm över huvudtaget egentligen. Går och lägger mig sent och kliver upp tidigt. Tar en tupplur på förmiddagen och en powernap på eftermiddagen. Det är konstigt att jag inte känt mig mer trött. Men ofta så upplever jag att ju färre timmar jag sover per dygn desto mer speedad blir jag. Fast det gäller ju då att inte gå över den där tröskeln så man blir jättetrött istället. Det är fin gräns där, som jag hoppas kunna lära mig bemästra ; )

Igår kväll var ateljén helt städad och klar efter två dagars storstädning. Kring midnatt gick jag in för att släcka lampan innan jag skulle gå och lägga mig. Men det rena, fräscha rummet fick mig att gå runt en stund där inne och bara njuta. Det doftade rent och allt kändes sådär orört och vackert. Ni vet hur det blir när man städat? Det är som om man plötsligt får en sådan extrem lust till att göra saker!
Det dröjde inte länge förrän jag dragit fram färgerna och dukarna och börjat måla. Jag lovade mig själv att bara måla första lagret men det fortsatte en bit efter det. Vid tre på natten gick jag ut ur ateljén och tvättade penslarna och fick en chock när jag såg vad klockan var. Fast jag tyckte inte det gjorde något, eftersom det ju är meningen att jag ska måla den här vinterkollektionen under vinternätterna. Och roligt hade jag!

Efter några timmars sömn var jag på benen igen, och nu blir det mycket kaffe idag känner jag! Hoppas ni har en jättebra tisdag allihopa ♥ Kram på er!

Målar första lagret på en ny tavla. Jag målar ofta i flera omgångar. Lager på lager. Det skapar fina effekter och ger mer djup i målningen.

Målar första lagret på en ny tavla. Jag målar ofta i flera omgångar. Lager på lager. Det skapar fina effekter och ger mer djup i målningen.

020902

Berörd bortom ord

113012

Det var lördag natt. Jag hade precis kommit hem. Det var kallt inne och för sent för att jag skulle bry mig om att göra upp en eld i kaminen. Jag lindade in mig i en filt, gjorde ordning en macka och satte mig i fåtöljen vid köksbordet med datorn framför mig, och kollade mailen. Ett mail innehöll en vackert skriven text och en bifogad fil, med en film. Jag öppnade filmen och minuterna efter det satt jag med tårar som bara rann längs kinderna. Jag var så rörd.

Det ögonblicket när man hittar något som går rakt in i ens kärna. Något som slår an och får en att dra djupt efter andan. Att låta den känslan cirkulera i hela kroppen, syresätta varenda liten cell och få hjärtat att expandera. Så känns det när ser dina fotografier och konstverk, Jonna. Men det finns ännu en dimension, jag känner mig inspirerad och upplyft när jag tar del av dina verk och texter. Om hur du väljer att leva ditt liv, att lyssna på hjärtats röst. Relationen med naturen. Universum. Att vara i nuet. Jag känner igen mig och är så tacksam, det betyder ofantligt mycket att du väljer att dela bitar av ditt liv genom bloggen. Du ger elden inom mig ännu mer kraft, att lysa ännu starkare och att dela med mig. Så det är vad jag tänkte göra just nu, här är en låt jag skrivit, om dig, till dig.
Tack för att du delar din magi, Jonna.

Fia Forsström heter hon, som skrivit en låt om mig. ”Sången om Jonna”. Texten gick rakt in i hjärtat, och sättet hon sjunger den på…det berörde mig så djupt. En så vacker röst, och med en sådan värme och glädje. En sådan djup förståelse. Som att hon känner mig. Jag kunde inte begripa hur det ens var möjligt.

Varje gång jag lyssnar på den får jag rysningar och tårar. Det är så fint. Vilken ära. Vilken enorm ära.  Tack Fia. Det här betydde så otroligt mycket för mig så du anar inte ♥ Är så glad också att jag fick dela den här på bloggen så att ni också kan få lyssna på den.

Sången om JonnaDet ögonblicket när man hittar något som går rakt in i ens kärna. Något som slår an och får en att dra djupt efter andan. Att låta den känslan cirkulera i hela kroppen, syresätta varenda liten cell och få hjärtat att expandera. Så känner jag när ser Jonna Jintons fotografier och konstverk. Men det finns ännu en dimension, jag känner mig inspirerad och upplyft när jag tar del av hennes verk och texter. Om hur hon väljer att leva sitt liv, att lyssna på hjärtats röst. Att vara i nuet. Att stå i ljuset och dela med sig. Och i och med detta har en sång fötts.

Tack för att du delar din magi, Jonna.

http://jonnajinton.se/

 

Hon är en otroligt duktig låtskrivare och sångerska. Har varit inne och lyssnat på flera av hennes låtar. Så vill ni också höra på mer vacker musik från henne så finns hon här på Soundcloud och här på hennes Facebooksida

Nattuggla

Tänkte att jag skulle lägga mig lite tidigare i natt. Försöka komma i säng innan 1 i alla fall. Jag lyckades nästan. När jag släckte lampan och lade mig bredvid Nanook och Nayeli i sängen så tittade jag upp mot stjärnhimlen utanför fönstret. Då fick jag se att det nästan var norrsken ute. Sådär svagt grönt ovanför trädtopparna som det blir ibland när det bara är ett svagt norrsken. Då kändes det plötsligt inte alls lika bra att gå och lägga sig.

Jag tog kameran, stativet och Nanook och gick ut en sväng. Det blev inte större norrsken än så, men det var väldigt vackert ändå. En skön liten nattpromenad.

Nu säger jag godnatt. Sov gott allihopa ♥

Svagt norrsken ovanför trädtopparna.

Svagt norrsken ovanför trädtopparna.

Ute och ränner på natten. Skönt att man bara kan gå ut som man är. I pyjamas, morgonrock, stövlar och skogshuggarjacka.

Ute och ränner på natten. Skönt att man bara kan gå ut som man är. I pyjamas, morgonrock, stövlar och skogshuggarjacka.