Bekämpa mörker med ljus

Det sägs ju att det enda sättet att bekämpa ondska är med kärlek. Och det enda sättet att bekämpa mörker…är med ljus.
Igår fick jag vara med och bevittna något väldigt vackert. Sollefteå stad släcktes ned, och längs alla gator brann marschaller. Och inne i parken hjälptes människor åt att tända upp över femtusen ljus. Ljusen var en symbol för hedra alla de 5500 barn som fötts på Sollefteå BB under 2000-talet, och en symbol för att hedra all personal som hjälpt dessa barn till livet. Sollefteå blev ett hav av ljus.
110408Det var ganska nyligen som den fruktansvärda nyheten nådde oss boende här i Västernorrland. Sollefteå BB ska läggas ned. Det tog nog ett tag innan jag verkligen trodde på det. Är det ens möjligt? Är det ens lagligt av landstiget att stänga ner något så viktigt i en kommun? Något som är kärnan till utveckling och framtid. Kärnan till trygghet för så många människor. Vården är bland det viktigaste vi har. Det är det som får oss människor att känna oss trygga. Vetskapen om att vi har en fungerande vård och att den finns inom räckhåll.  Och jag övertygad om att något så viktigt som BB och kvinnovård är helt avgörande för många unga människor och familjer i deras val av boplats.
Det är ju inte direkt så att det kryllar av sjukhus i Norrland, och att många redan har många mil att åka till närmaste BB är inget nytt. Det är för mig helt obegripligt hur de då kan stänga ner det som ska få unga att vilja flytta och bo kvar i Sollefteå med omnejd, om de inte medvetet vill avbefolka bygden.

Det påverkar inte bara Sollefteå och oss alla boende i omnejd. Det påverkar hela Sverige när delar av sjukvården stängs ner i mindre orter och förflyttas till större sjukhus. Det betyder istället mer belastning på dessa ställen. Och det betyder att människor inte längre får ett val att leva och bo där de vill. Genom att minska på tryggheten och tillgängligheten till sjukvård så tvingas människor att flytta. Det känns så märkligt att det fungerade förr i tiden. Då fanns det skolor, affärer och sjukhus även för människor boende på landsbygden. Men idag, 2016, när man tycker att det borde vara ännu bättre, så stängs Sveriges mindre orter successivt ner för att förflyttas till städer. Det blir bara svårare och svårare för oss att kunna välja vart vi vill bo.
Och någonstans undrar jag om det inte är det som är meningen. Tänk vad mycket billigare att samla hela Sveriges befolkning i de största städerna. Som tre gigantiska myrstackar, och där landsbygden och naturen används som industrier för att utvinna energi.
Vi skulle bli så mycket bättre medborgare. Mycket lättare att påverka och kontrollera. Mycket bättre konsumenter och säkerligen mycket deppigare och behöva äta ännu mer mediciner. Ja,de skulle helt enkelt tjäna på det på alla sätt och viss.

Priset skulle dock vara människors valmöjligheter. Människors frihet och livskvalitet.
Men vad är det värt idag? 

Jag tycker det är så vackert när människor går ihop i tider av motstånd. Den här ljusmanifestationen tycker jag verkligen visar på kärlek och hopp. Jag blev väldigt rörd igår kväll av alla ljus som tändes. Det var inga demonstrationer. Inga arga tal. Inga argument. Inte ens musik.
Bara en tyst, stilla ljusmanifestation som fokuserade på det positiva. På att hedra alla barn som tagit sitt första andetag på Sollefteå BB, och för all fantastisk personal som varje dag kämpar och som får kvinnor att känna sig trygga i en av livets allra sårbaraste stunder.
110404
Det var en kylig kväll med många minusgrader men ljusen och stämningen spred en mysig värme.
110403Idén till en ljusmanifestation startades av Maria Eriksson från Långsele. Tänk att en idé kan bli till något så vackert och starkt, och engagera så många människor. Ni kan läsa mer om ljusmanifestationen här om ni vill.
110406110407Ljusbärare i alla åldrar var med och hjälpte till att sprida ut alla 5500 ljusen.
110409Vissa hade skrivit sina barns namn på ljuset och vilket år de föddes på Sollefteå BB.
110410Att se barn sprida ut ljusen fick mig nästan att bli lite tårögd. Det var så vackert. Som små änglar ♥
110402Tänk vad vi människor kan skapa mycket vackert om vi går ihop tillsammans och hjälps åt. Alla ljus kändes som en symbol för allt hopp som fortfarande lever kvar. Och jag kände mig hoppfull och stärkt efter denna vackra manifestation. På något sätt måste det lösa sig. Om inte politikerna och landstinget vill kämpa för Sollefteå och Västernorrlands landsbygds framtid, så får vi göra det själva.

FacebookTwitter

I en värld av berättande

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Nextory
081810

Om jag ska vara helt ärlig, så var det väldigt längesedan jag läste en riktig bok, från början till slut. Kanske flera år sedan. Det har mest blivit att jag tagit fram någon bok när jag ska lägga mig, och hinner läsa en sida innan jag somnar med boken i famnen. Ofta då en faktabok av något slag. Om symboler och gyllene snittet i naturen, om indianer och shamaner, eller kanske den stora boken om universum. Men den är så tung att hålla upp när man ligger ner så den läser jag bara när jag är riktig pigg.

Jag hade heller aldrig någonsin lyssnat på en ljudbok, fram till för två veckor sedan när jag fick ett erbjudande om att göra ett samarbete med tjänsten Nextory som har just ljudböcker och e-böcker. Det konstiga var att jag sedan min resa till Norrbotten i maj många gånger funderat på att lyssna på en ljudbok, eftersom jag under alla de hundra milen jag körde insåg att det var så otroligt mysigt att lyssna på någon som berättade om något. Det kom sådana där dokumentärer på radion ibland, och ofta blev jag så fast i berättelsen att jag var tvungen att sitta kvar i bilen och lyssna klart även om jag egentligen skulle gå ut och fota. Det är så det ska kännas. Det är väl så nära man kan komma känslan av att inte kunna lägga ifrån sig en bok för att man bara måste fortsätta läsa.

Men i och med samarbetet med Nextory så har jag också fått använda deras tjänst gratis en månad (vilket ni också har möjlighet till, läs mer om erbjudandet längst ner i inlägget) och har därför börjat lyssna på mitt livs första ljudbok, och tänkte berätta lite om detta. Jag insåg att jag gör detta inlägget så fruktansvärt mycket längre än vad jag egentligen behöver, men det finns så mycket att skriva om detta ämne. Det känns nog lite som om jag gläntat på en dörr som länge vart stängt. Dörren in till böckernas värld.
081808Jag får då och då böcker skickade till mig av olika förlag och författare, antagligen med lite hopp om att jag ska läsa den och kanske ge ett uttalande om boken här på bloggen eller i andra sociala medier. Jag älskar att få böcker. Det känns som att få en liten skatt. En skatt av någons inre värld och av någons tid. Jag blir lika glad även om det är böcker som jag i min vildaste fantasi aldrig ens skulle titta på i en bokhandel, och allra sist köpa. Men det är det som är så kul med det. Jag gillar tanken på att det är en bok som det kanske var meningen att jag skulle få.

Den här boken ”Körsbärslandet” av Dörte Hansen fick jag i början av sommaren. Utan att egentligen veta om det är en bok jag kommer tycka om så sa jag till Johan ”Den här ska jag läsa under sommaren!”. Blev det någon bokläsning tror ni? Inte ens en sida.
Problemet för mig är tiden. Eller, det känns orättvist att säga så. Vi har alla lika många timmar per dygn. Jag kanske ska säga prioriteringen. Enda stunderna jag känner att jag har tid, ro och lust att läsa en bok är när jag går och lägger mig, och som jag skrev innan så hinner jag knappt läsa en sida innan jag blir så trött att ögonen går i kors. Så därför har jag senaste åren knappt läst något. Jag vill, men jag hittar ingen sätt att få det att fungera med min vardag just nu.

När jag skulle prova Nextory nu i augusti så såg jag till min förtjusning att denna boken fanns som ljudbok där. Så det var ingen tvekan av val, jag hade ju redan bestämt mig för att läsa denna boken, som handlar om en kvinna som heter Vera och som var ett flyktingbarn från Ostpreussen.
081809Så senaste tiden så har jag lyssnat på ljudboken lite då och då. Många gånger inne i ateljén eftersom jag spenderat mycket tid där. Oftast lyssnar jag på musik, men det kommer stunder när jag inte alls vills lyssna på musik när jag målar. Då vill jag lyssna på något lugnt prat. Sällan har radion just exakt det som jag vill lyssna på, och då har ljudboken passat perfekt.
081801081803Jag är alltid väldig noga med vad jag lyssnar på när jag är inne i ateljén, likaså när jag redigerar bilder eller skriver blogginlägg. Jag måste ha ”rätt stämning”. Ibland räcker tystnaden. Men oftast vill ja ha något form av ljud som inspirerar. Det blir mycket instrumental musik, men ibland musik med lite mer drag i.  Ofta sent på kvällarna tycker jag om att lyssna på ett pratigt radioprogram. Men det är skört med radion, för rätt som det är kommer en jobbig låt eller något som stör. Eller att de pratar om ett ämne som inte passar in. Så jag har verkligen njutit av att kunna lyssna på en ljudbok dessa stunder istället. Då vet jag vad jag får. En lugn, harmonisk röst som berättar och får mig att lyssna sådär intensivt så att jag knappt tänker på vad jag gör. Och de stunderna är de bästa.
081805Här om dagen var jag inne i vedboden för att fota lite bilder när jag lyssnade på ljudboken. Jag älskar ljuset och hela stämningen där inne. Så jag gillar att gå in där ibland för att fota vissa saker, och för att få lite inspiration.
081806Men jag fastnade verkligen där inne. Trots att bilderna var klara så satt jag kvar på den gamla träkistan länge och bara lyssnade. Det blev en sådan otroligt fin stund på något vis. Ljuset föll in så vackert mellan springorna i träväggarna. Sommarvindarna blåste starkt utanför och fick hela ladan att knaka till ibland. Jag riktigt myste där jag satt skyddad från blåsten och tittade på svalorna som flög omkring uppe bland takbalkarna.

Ibland har jag fått för mig att det inte är bra att läsa böcker, se på filmer osv när jag själv är mitt uppe i en skapande process. Som att jag är rädd att jag ska påverkas så starkt av det att jag tappar fotfästet i min egen värld ett tag. Men när jag satt där i ladan och lyssnade den här dagen, så var det som om jag verkligen insåg hur skönt det var att för en stund lämna sin egen bubbla, och kliva in i någon annans värld. Att fullt ta del av något som någon annan skapat i sitt inre. Som att få en paus.

Sen, att lyssna.
Hur ofta gör vi det numera egentligen? Och då menar jag att verkligen lyssna, för att ta in. Och inte lyssna för att ge ett svar.
Vad underbart det är. Det påminner mig om när jag var liten och mamma och pappa läste sagor varje kväll. Av min barndom så är det bland det starkaste minnena jag har. Berättandet, som funnits i oss sedan urminnes tider. Som lär oss fantisera och visualisera. Så viktigt det är.

Som Einstein sa ”Om du vill att dina barn ska bli kloka, läs sagor för dem. Om du vill att de ska bli ännu klokare, läs fler sagor för dem.

Så jag är glad, att den moderna tekniken gjort det möjligt att lyssna på böcker, och inte bara läsa dom. Jag tänker också att det måste vara en underbar utveckling för de som har skadad syn eller är blinda. Ett steg i rätt riktigt, och något jag kommer fortsätta med framöver.

Som sagt, så har jag ett samarbete med Nextory och får nu erbjuda mina läsare en gratis månad för att prova på deras tjänst. De har tusentals titlar i både e-böcker och ljudböcker som man kan läsa/lyssna på offline. Det är heller ingen bidningstid om man skulle vilja börja prenumerera på tjänsten. Om ni är intresserade av att prova detta, så får ni en gratis månad HÄR. Se till så att koden JONNA står med som kampanjkod.

Vad har ni för relation till böcker/ljudböcker/e-böcker? Läser ni mycket? Skulle vara jätteroligt att få höra lite om era tankar. Och ge gärna tips på böcker ni tycker om! Så får jag lite tips inför vad nästa ljudbok blir framöver ♥

FacebookTwitter

I ett hav av eldört

Igår kväll åkte jag ut för att uppleva sensommarkvällen vid lite olika vackra platser. Bland annat åkte jag till det här fältet där miljoner mjölkörter slagit ut. Här brukar det varje sommar bli som ett stort rosa hav av blommor och jag bara älskar känslan av att befinna mig mitt i det. Bland surrande humlor och små flygande frön som färdas med sommarvindarna från de blommor som blommat ut.
På engelska kallas blomman fire weed. Jag tycker det låter så vackert.
Eldört.
080502080505Det är något speciellt med denna sommaren. Det har varit ovanligt mycket blommor överallt. På ängarna, i dikena och vid kalhyggen. Speciellt dessa blommor har blommat upp precis överallt. Men jag tycker de är så vackra. De ger mig känslan av norrländsk sommar.
Efter att de blommat klart så öppnas kapslarna upp med bomullsliknande frön som flyger med vinden. Ungefär som maskrosorna gör.
Speciellt i slutet av sommaren och vid tidig höst kan man se dessa flyga omkring lite överallt. Det är fascinerande…för en enda planta kan sprida 80 000 frön.
080503080504080506Sensommarens färger. Så vackert.
080501Det är kvällar som dessa som ger mig så mycket kraft och glädje. Bara få vara ute i naturen med min kamera och ta in allt det vackra. Förmedla vidare och berätta om upplevelser och platser. Om det inte vore för myggen hade jag kunnat sitta här i flera timmar och se kvällen förvandlas till natt. Se hur färgerna och ljuset skiftar för varje minut.

Nu är det fredag och ikväll tänkte jag och Johan åka ner till Urkultsfestivalen en sväng och kolla läget lite. Den är ju i Näsåker, bara tre mil härifrån. Jag har ju tidigare år jobbat på ”Sigges camping” där och varit med från festivalens början tills att sista tältet slagits ner. Det är en häftig känsla på något vis, och se hur lilla Näsåker växer till liv och bubblar av musik, dans och folk. Men i år har jag fått prioritera bort festivalen eftersom det är så mycket annat just nu. Igår vid midnatt när det var den stora invigningen, eldnatten, så satt jag istället inne i ateljén och påbörjade en ny tavla till sommarens kollektion som ska ställas ut i Norrköping i september. Men jag riktigt myste där inne av tanken på att tusentals människor just nu fick bevittna något riktigt vackert och häftigt, medan jag satt inne i min värld av färger och försökte måla känslan av ett fält med mjölkörter.
Eldörter.

Vill passa på att önska er alla en fantastiskt fin helg. Och nu i helgen ska jag svara på alla kommentarer på de senaste inläggen som jag inte hunnit gjort i veckan. TACK för allt fint ni skriver. Ni berör mig i hjärtat varje dag ♥
Kram på er!

FacebookTwitter

Lansering av nya hemsidan

Hej på er kära ni!
Det var något med den här helgen som kändes som världens längsta helg. Ändå gick den så fort att jag inte han med min deadline att bli klar med min hemsida på söndag natt. Vid tvåtiden i natt satt jag och försökte klämma ut det allra sista av min kreativitet efter allt för många dygn på en en hård trästol framför datorskärmen. Men runt tvåtiden brast det när det var dags att skriva köpvillkor. Terms and conditions. På engelska. Det slutade med att jag stängde ner datorn och gick in i duschen och grät en skvätt. Haha. Men åh vad bra det kändes efteråt. Som en ny människa!
Så jag öppnade sedan datorn igen och redigerade klart den fruktansvärda texten och fortsatte tills jag blev så trött att jag nästan somnade framför skärmen.

När jag vaknade i morse kändes det mycket bättre. Deadlines har jag aldrig varit bra på. Men vem bryr sig om sidan blev klar några timmar för sent. Inte jag i alla fall. Jag känner mig bara överväldigad och så lättad att den äntligen är uppe! Så länge som jag drömt om detta.
Så nu kan ni hitta min nya hemsida och webshop på www.artbyjonna.com
071801
Inom en snar framtid kommer jag även lägga upp fotoprints till försäljning här. Jag har alltså flyttat över min gamla webshop hit, då denna sidan har så mycket bättre teknik och gör det lättare att t.ex skicka varor med olika fraktpriser och till olika länder. Så jag kommer uppdatera den allt eftersom.

Nu har också Norrköpings Kulturnatt kommit ut med att jag ska ha vernissage för den nya kollektionen i Värmekyrkan den 24 september. Ni som är intresserade och vill läsa mer kan gå in HÄR.
071802Vill också tacka igen för alla era underbara kommentarer! Jag har svarat på en massa kommentarer idag från tre inlägg tillbaks, så gå gärna tillbaks och kika om ni skrivit något och väntade på svar ♥

Nu ska jag stänga ner datorn ett tag i kväll och städa upp i arbetsrummet och ateljén. Och kanske ta ett uppfriskande kvällsdopp om kvällen blir varm. Det skulle sitta fint efter alla dagar framför skärmen.

Hoppas ni får en underbar start på denna veckan! Kram på er ♥

FacebookTwitter

En natt av kärlek och magi

Så kom natten, som jag under alla mina år i Grundtjärn spenderat ute bland skogarna och dimmorna. Natten mot min födelsedag, den 29 juni. Det bara blev så, att just dessa nätter varit så vackra och att jag därför velat fira genom att befinna mig i naturen. På platser som jag älskar allra mest. Få vandra bland dimman över ängarna som en gång i tiden brukats av mina förfäder. Få se den spegelblanka sjön breda ut sig mot horisonten och få känna doften av alla nyutslagna blommor. Höra nattfåglarna sjunga och vara mitt i den där stämningen som bara en natt i juni kan skapa.

0629111

Jag åkte först ut med bilen på ensliga grusvägar och stannade till lite här och där. Precis sådär som jag älskar att göra. Jag såg tre stora älgar vid olika tillfällen, som med sina mäktiga steg skyndande över vägen för att sedan försvinna in i skogen igen. Det kändes fint att tänka på att alla skogens djur finns där omkring mig, och gör mig sällskap i den stilla natten.
0629112Sedan åkte jag hemåt till Grundtjärn. Dimman var tjock och kom dansade över ängarna och skogarna. I nattens tystnad hördes det vackra ljudet av koklockorna som ekade över byn. Jag gick ner till ängen mot sjön där de stilla betade i det daggvåta gräset, och började kula för dom. Jag har länge undrat om de någonstans i sitt allra djupaste inre kan känna igen ljudet av kulning. En gång i tiden var det så man kallade hem korna. Jag gillade tanken på att de kanske kände den känslan. Som att bli påmind om något som fanns för länge, länge sedan, men som de fortfarande bär med sig i sitt blod, och i sina hjärtan.
0629113

Korna kom springande och jag älskade känslan av att få kula för dom, trots att de också tog med sig miljoner små knott och myggor. Men känslan av att få stå där och dela en stund med korna var oslagbar. För att inte tala om avslutet.
Efter kulningen mötte min katt Nayeli upp mig vid grusvägen. Även hon brukar lystra till kulning och komma springande. Sedan begav vi oss tillsammans hem igen. Klänningen och skorna var genomblöta av allt dagg, och knotten hade tagit sig in i håret och under kläderna och bitit mig i ögonlocken. Jag frös lite, men kände mig ändå varm efter allt fint jag fått uppleva under natten.

När jag kom hem satte jag mig vid datorn för att ladda in bilderna och filmerna jag tagit under natten. När jag öppnade Facebook fick jag se att Johan nyss hade lagt upp en text, skrivet för fem minuter sedan. Han låg ju uppe i sovrummet och sov sedan länge? Trodde jag.
När jag började läsa tog det inte lång tid innan tårarna rann. Återigen hade han skrivit en text som totalt fick mig att tappa andan. Orden gick rakt in i hjärtat och berörde mig så djupt att jag bara satt där och grät en stund och stirrade rakt in i skärmen. Sedan rusade jag upp i sovrummet och där låg han med ett leende. Det var svårt att få fram ord när jag slängde mig i hans famn i min blöta,kalla klänning och med myggbitna armar. Aldrig tidigare har jag fått uppleva en sådan kärlek som Johan ger mig. Varje dag, varje sekund. Hans sätt att beskriva sina känslor och beskriva kärlek är det vackraste jag någonsin sett.

0629114Jag fick lov att lägga ut Johans text, eftersom den berörde mig så djupt.
Och jag som trodde att ingen hörde mig i natt… : )

”Jag tittar ut genom sovrumsfönstret, ut i den svala sommarnatten. Dimman ligger tät, tusen fåglar sjunger sin sång och ljudet av koskällor hörs eka över de blomtäckta ängarna. Ur dimmans djup framträder den vackraste av röster. Behagliga toner som hämtade från den mest uråldriga tid. Likt magi från en saga, vävs intrycken ihop. Platsen, lukten, ljuden och lugnet. Naturens orörda ting visar sig en aning. En ung kvinna som sjunger till så många som redan sover, samt till de få som fortfarande är vaken… Hon sjunger till alla, när alla egentligen bör sjunga för henne.
Det har nu blivit din födelsedag. Den första jag får uppleva med dig. Tänk att för 27 år sedan föddes just du, en liten flicka som skulle uppfostras och utvecklas till att bli världens finaste människa.
Aldrig har någon fått mig att tappa så många ord och uttryck, då de känts så otillräckliga. Aldrig har jag grävt så djupt i mitt inre efter sanningen bakom så många känslor. Aldrig har jag varit så stum av förundran, men samtidigt har aldrig så mycket blivit nedskrivet och berättat som nu, sen jag träffade dig.

Om du bara visste…
Om jag bara kunde förklara, mitt hjärtas otaliga ord. Allt som det berättar, intygar och ger till känna varje minut som går. Ett språk bortom vår uppfattning, tecken som saknar begrepp, en röst utan stämma… men som sjunger starkare än något annat.
Om du bara visste…
Om du bara kunde se med mina ögon, vad jag ser varje dag. Ditt ljus, din värme och din oförklarliga utstrålning. Skönhet som ingen spegel kan reflektera, ljuvlighet som ingen kamera kan fånga. En beskådning ingen tavla kan återge. Hur någon från den här jorden kan ha blivit så vacker och praktfull. En skimrande diamant bland grus, en strålande sol bland månar, en skinande ängel bland så många människor.
Om du bara visste…
Om du bara kunde ana hur stolt du gör mig, för varje stund som går. Hur du jämt och ständigt gör det svårt för mig att finna de rätta orden. Hur du alltid fascinerar mig med din syn på livet och på världen. Alla dina funderingar, all konst och magi i ditt sinne, som likt en pensel målar mina dagar från morgon till kväll. Ditt tålamod, din styrka och ditt fantastiska sätt. Din godhet och ömhet i allt vad det innebär, som aldrig tar slut.
Om du bara visste…
Om jag ändå kunde visa, varje del av det jag känner. Hur min själ blir berörd av dina tankar, din vackra röst och din trygga famn. Hur ditt leende får eldar att blossa upp i mina innersta vrår. Hur din blick släpper lös tusen och åter tusen fjärilar i min mage. Hur ditt skratt får både hjärta och själ att dansa av glädje. Lyckan i att få leva vid din sida och dela min tid i denna verklighet med dig. Att få känna din sagolika kärlek. Att få hålla handen med den underbaraste människan jag kan tänka mig…
Om du bara visste…
Om du bara visste…
…hur mycket jag älskar dig…”
Grattis på födelsedagen, min underbara Jonna. Du är mitt liv, min värld och mitt allt…
0629116

Efter en magisk natt och med den allra vackraste kärleksförklaring i hjärtat somnade jag gott. Nu är jag 27 år och aldrig har jag känt mig lyckligare någonsin. Och som pricken över i:et blir det idag en stor jordgubbstårta!

Kram på er underbara ni! ♥

FacebookTwitter

En känsla av frihet

samarbete3

052305

Det var för två månader sedan nu, som jag först fick frågan om jag ville vara med i Hyundai’s nya kampanj ”Vad längtar du till?”. Jag minns det så väl. Jag höll nästan på att trilla av stolen av glädje. Samarbetet gick ut på att jag skulle få låna en helt ny Santa Fe för att ta mig till det jag längtar efter. Valet var helt fritt. Det kunde vara en känsla. En doft. Ett ljud. En upplevelse. En plats.

Min längtan var en blandning av allt det. Och från första sekund när jag jag fick frågan så visste jag åt vilket håll min längtan gick åt. Norr. Jag ville uppleva norra Sveriges vildmark. Jag längtade efter fjällvindar, öppna vidder och ljudet av smältande isar. Spegelblanka sjöar, dansande forsar och doften av karga landskap. Midnattssol och ensamma vägar genom vildmarken.
Och allra mest, längtade jag efter den där känslan. Att sätta sig i en bil och bara köra norrut. Utan mål och utan tider att passa. Möjligheten till att stanna till på alla vackra platser längs vägen. Köra genom den ljusa natten, med varmt kaffe i termosen och med radions trygga röster som sällskap. Krypa in i en sovsäck i baksätet när tröttheten gör sig påmind. Tvätta sig i en fors och sedan fortsätta köra i gryningen och aldrig riktigt veta vad som väntar härnäst. Den där känslan av total frihet.

052315Det är min fjärde dag på resande fot längs Norrbottens ensliga vägar och för varje dag som går så blir det bara mer och mer underbart. Igår eftermiddag nådde jag mitt första riktiga mål, Stora Sjöfallets Nationalpark. Trots att jag följt vägen tusen gånger på Google Earth så var det som att uppleva en annan dimension när jag fick färdas längs vägen på riktigt. Det tog mig flera timmar att bara åka några mil eftersom jag var tvungen att stanna överallt för att fota. När jag trodde att det inte kunde bli mer vackert så uppenbarade sig ännu ett fjäll vid horisonten och efter en stund satt jag med tårar i ögonen och grät en liten skvätt. Jag kände sådan lycka över att få vara här på riktigt.
052312
052302052303Att få färdas en splitterny Santa Fe har ju minst sagt satt guldkant på resan. Även om jag helt ärligt inte är någon bilfantast så har det verkligen förhöjt upplevelsen på så många vis. Eftersom jag är ensam ute i vildmarken, så har det blivit som om att bilen är mitt sällskap. Det har blivit min trygga punkt. Mitt bo. Det är där jag sover, har alla mina grejer och gömmer mig från läskiga rävar ; )

052310Att bara köra den är nog roligt, med alla tekniska funktioner som förenklar körningen. Allting känns så nytt. Så lyxigt. Den har kameror åt alla håll så när man backar ser man bilen uppifrån. Perfekt för mig som backat ner i diket en gång, om ni minns? Jag älskar hur den spelar en liten melodi varje gång jag sätter mig i bilen. Som ett litet välkomnande. Och jag älskar hur den skjuter bak stolen varje gång jag ska kliva ut. Som en gentleman som drar ut och in stolen för mig när jag ska sätta mig. Sen älskar jag hur den öppnar bakluckan av sig själv, eller när den stänger av motorn om jag stannar i några sekunder för att titta på mobilen, och sedan startar i samma sekund som jag tänkt köra. Det är som om den hela tiden är uppmärksam och känner av allt jag gör.

Och sen älskar jag känslan att köra den. Det är som att sväva fram, nästan ljudlöst. Som i ett rymdskepp. Jag har tänkt mycket de här dagarna på att jag kört långt varje dag, men ändå inte upplevt det som särskilt långt. Det går så smidigt och lätt och jag skulle kunnat köra hundra mil till, med lätthet.
052306Jag har aldrig tidigare fotat bilar. Därför blev den här resan ännu mer speciell på det sättet. En utmaning. Även om hela grejen med det här samarbetet är att jag ska dokumentera min resa med bilen och dokumentera när jag upplever det jag längtade till, så vill jag ju såklart också försöka få till några riktigt fina bilbilder. Det är helt nytt för mig och jag har aldrig ens varit intresserad av att fota fordon. Men nu plötsligt är jag helt passionerad i att fota bilen haha. Den är ju så snygg! Som en vacker modell som gör sig bra i vilka kläder man än ger den. Så jag har stannat ofta längs vägarna för att se om jag kan få till några fina bilbilder, samtidigt som jag fotat landskapet runt omkring. Två flugor i en smäll.
052318052307Jag älskar hur bilens färg smälter in i det här landskapet. Som om den är gjord i samma färgskala.
052314Trots att jag bara upplevt hälften av min resa hittills så har jag redan fått se så och uppleva så mycket mer än vad jag vågade drömma om. Att susa fram över vägar som dessa får det att pirra i magen. Jag älskar att få se övergången i när landskapen ändras efter varje mil. Och hur ljuset och tidpunkten förändrar känslan.
052319052311Jag försöker verkligen ta vara på tiden på allra bästa sätt. Jag vill inte missa en sekund av allt vackert som finns att se. I natt var jag ute och körde längs vägarna här vid Stora Sjöfallets nationalpark. Jag hade hoppats på lite vackert midnattsljus och att fota solen när den var på vägg upp mellan bergen, men tyvärr var det molnigt. Men det konstiga är att jag knappt bryr mig om vilket väder det är. Självklart hoppas jag på sol, men det är något mäktigt med de karga färgerna som skapas av en molnig natt med midnattsljus. Vädret lever sitt eget liv, och jag älskar det.
052309Jag klättrade upp på en liten bergstopp vid midnatt, för att se den vackra vyn över fjällen, och för att tala om för Stora Sjöfallet Nationalpark att jag är här nu.
052308

Nu fortsätter resan mot nya vidder.

FacebookTwitter

Lansering av tapetkollektionen

Äntligen har den stora dagen kommit som jag länge längtat efter! Idag lanseras min tapetkollektion ”The soul of nature”, som jag skapat i samarbete med Photowall. Det var i juni förra året som vi hade vår allra första kontakt och sådde ett litet frö till en framtida kollektion. Nu, nästan ett år senare så är den klar. Jag har verkligen drömt om denna dagen länge. Ett stort projekt är i mål och jag bara sitter här med ett stort leende på läpparna.

Dansande dimma över smala vatten, isblå träd i skymningen och magiska skogar i olika skepnader. Photowalls exklusiva samarbete med Jonna Jinton har resulterat i fototapetskollektionen The Soul of Nature. Vackra motiv som avspeglar en drömsk natur från Västernorrland.”  – Utdrag från morgonens pressmeddelande.

JonnaJinton_IntoTheWild_Photowall as Smart Object-1JonnaJinton_RiverofDreams_Photowall as Smart Object-1JonnaJinton_TheSecretPlace_Photowall as Smart Object-1
Från allra första stund när en tapetkollektion kom på tal, så såg jag direkt framför mig hur jag önskade att resultatet skulle bli. En tapetkollektion som väcker samma känslor som jag själv känner när jag är ute i skogarna. Jag har under många år spenderat dagar som nätter i naturen för att försöka fånga den där magiska stunden när hela naturen skapar mästerverk med ljus, ljud, färger och dimma. Det är också i dessa stunder jag hämtar min energi och inspiration till allt skapande jag gör. Under åren har jag insett allt mer hur mycket naturen påverkar oss människor och vårt välmående. Vi behöver den. Kanske mer än vad vi tror.
Som det ser ut i dagens samhälle så har vi till stor del tappat den där förståelsen och connection till naturen. Det har gjort att jag känt en allt större passion till att just visa upp den från mitt perspektiv, och förhoppningsvis skänka en del av den där känslan som naturen ger mig.

Så min intention med kollektionen är just att det ska gå att tapetsera en del av den där känslan på väggarna, för att skapa ett rum som gör att det känns som man andas skogen. Andas lugnet. Andas dimman.
Jag vill att det ska skapa en känsla hos betraktaren som att den nästan befinner sig där, i de djupa Norrländska skogarna.

051801
Jag fick besök från Isabelle från Photowall tidigare i vår som skulle skriva ett litet reportage om mig och kollektionen till deras blogg. Gå gärna in och läs reportaget HÄR.

Klicka på bilden nedan för att se hela kollektionen på Photowall.se! 
051802
Tävling

I samband med att kollektionen lanseras så har jag anordnat en litet tävling för er läsare, där ni har chans att vinna ett presentkort värde 3000 kr från Photowall. För att vara med och tävla ska du svara på de två frågorna nedan i en kommentar till det här inlägget. Tävlingen pågår fram till 25 maj, och Photowall kommer att utse en vinnare. Glöm inte skriva in din mailadress när du kommentarer så vinnaren kan kontaktas. Stort lycka till! ♥

1. Ingår frakt när du beställer från Photowall?
2. Vilket är ditt favoritmotiv från kollektionen? Motivera kort varför!

FacebookTwitter

Att vilja något av hela sitt hjärta

Nu är det en vecka sedan som jag fick berätta om den stora nyheten att jag blivit nominerad i två kategorier till nordens största blogg-gala, Finest Awards 2016. Som jag skrev då, så är det här en enorm glädje för mig. Det känns bara så stort och häftigt, och jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna tacka er nog mycket för att ni nominerade mig.

Jag har helt ärligt haft svårt att tänka på något annat denna veckan. Det är liksom en blandning av total lycka och extrem spänning.  Jag tänkte för mig själv i morse ”Hur ska jag orka detta i en månad till?”. Eftersom röstningen pågår fram till den 15 april och man får rösta en gång varje dag, så känns varje dag som en utmaning. Det räcker liksom inte att få folk att rösta en gång. Jag måste hålla uppe det hela tiden och försöka samla röster varje dag utan att låta tjatig haha. Egentligen så gillar jag den utmaningen också. Jag har en positiv känsla kring allting. Jag känner mig taggad att ge mitt allt den här månaden för att hålla bloggen så levande som möjligt, och lägga min själ i att inspirera och göra mig värdig titeln ”Årets inspiratör”, som jag så gärna vill vinna.

Det är bara det att hjärnan liksom går på högvarv och jag drömmer nästan feberdrömmar om Finest Awards. Jag pratade i sömnen flera gånger inatt med stackars Johan, om vilken klänning jag ska ha på mig på galan. Tillslut vaknade jag av mitt eget prat och tog handen för pannan och sa ”Förlåt, jag vet inte vad jag pratar om”.

Så ja, jag tänker att det är väl lika bra att vara ärlig med hur stort det här känns för mig. Hade det inte betytt så mycket så hade jag antagligen inte varit på helspänn heller. Men jag ska ändå se till att verkligen njuta av den här månaden som nominerad. Att bara vara nominerad känns som en vinst i sig. Och egentligen så kan jag inte göra så mycket mer än att bara vara mig själv och fortsätta blogga precis som jag alltid gjort. Jag vet ju att jag har er läsare vid min sida som hjälper mig och som vill att jag ska vinna detta lika mycket som jag själv, och det är så himla fint. Jag är så tacksam för ert stöd så ni anar inte ♥
031704
Så nu ska jag se till att hålla hjärtats brinnande eld vid liv och ge mitt allt, oavsett vart det leder. Jag tycker om att påminna mig själv om att lägga all fokus på det man gör just nu, utan att tänka på vad som kommer utav det eller på vad resultatet blir. Huvudsaken är ju ändå att det man gör precis just nu, är gjort med passion.

Jag hoppas att ni står ut med mig den här månaden, kära ni. Nu tänker jag återigen påminna er om att gå in och rösta på mig, om ni tycker att just min blogg förtjänar att vinna. Jag är som sagt nominerad i kategorierna ”Årets inspiratör” och ”Årets personliga blogg”, men det är ”Årets inspiratör” som jag som lägger mest fokus på att samla röster till. Varje röst jag kan få betyder så mycket, och det tar bara några sekunder att rösta. Skulle vara jätteroligt om ni ville skriva en liten kommentar också om ni röstat, så jag får chans att tacka er personligen ♥

Klicka på bilden här för att gå in och rösta.
finestawards

Återigen, tack för att ni hjälper mig. Ha en helt underbar torsdag kväll nu! Kram på er ♥

FacebookTwitter