En känsla av frihet

samarbete3

052305

Det var för två månader sedan nu, som jag först fick frågan om jag ville vara med i Hyundai’s nya kampanj ”Vad längtar du till?”. Jag minns det så väl. Jag höll nästan på att trilla av stolen av glädje. Samarbetet gick ut på att jag skulle få låna en helt ny Santa Fe för att ta mig till det jag längtar efter. Valet var helt fritt. Det kunde vara en känsla. En doft. Ett ljud. En upplevelse. En plats.

Min längtan var en blandning av allt det. Och från första sekund när jag jag fick frågan så visste jag åt vilket håll min längtan gick åt. Norr. Jag ville uppleva norra Sveriges vildmark. Jag längtade efter fjällvindar, öppna vidder och ljudet av smältande isar. Spegelblanka sjöar, dansande forsar och doften av karga landskap. Midnattssol och ensamma vägar genom vildmarken.
Och allra mest, längtade jag efter den där känslan. Att sätta sig i en bil och bara köra norrut. Utan mål och utan tider att passa. Möjligheten till att stanna till på alla vackra platser längs vägen. Köra genom den ljusa natten, med varmt kaffe i termosen och med radions trygga röster som sällskap. Krypa in i en sovsäck i baksätet när tröttheten gör sig påmind. Tvätta sig i en fors och sedan fortsätta köra i gryningen och aldrig riktigt veta vad som väntar härnäst. Den där känslan av total frihet.

052315Det är min fjärde dag på resande fot längs Norrbottens ensliga vägar och för varje dag som går så blir det bara mer och mer underbart. Igår eftermiddag nådde jag mitt första riktiga mål, Stora Sjöfallets Nationalpark. Trots att jag följt vägen tusen gånger på Google Earth så var det som att uppleva en annan dimension när jag fick färdas längs vägen på riktigt. Det tog mig flera timmar att bara åka några mil eftersom jag var tvungen att stanna överallt för att fota. När jag trodde att det inte kunde bli mer vackert så uppenbarade sig ännu ett fjäll vid horisonten och efter en stund satt jag med tårar i ögonen och grät en liten skvätt. Jag kände sådan lycka över att få vara här på riktigt.
052312
052302052303Att få färdas en splitterny Santa Fe har ju minst sagt satt guldkant på resan. Även om jag helt ärligt inte är någon bilfantast så har det verkligen förhöjt upplevelsen på så många vis. Eftersom jag är ensam ute i vildmarken, så har det blivit som om att bilen är mitt sällskap. Det har blivit min trygga punkt. Mitt bo. Det är där jag sover, har alla mina grejer och gömmer mig från läskiga rävar ; )

052310Att bara köra den är nog roligt, med alla tekniska funktioner som förenklar körningen. Allting känns så nytt. Så lyxigt. Den har kameror åt alla håll så när man backar ser man bilen uppifrån. Perfekt för mig som backat ner i diket en gång, om ni minns? Jag älskar hur den spelar en liten melodi varje gång jag sätter mig i bilen. Som ett litet välkomnande. Och jag älskar hur den skjuter bak stolen varje gång jag ska kliva ut. Som en gentleman som drar ut och in stolen för mig när jag ska sätta mig. Sen älskar jag hur den öppnar bakluckan av sig själv, eller när den stänger av motorn om jag stannar i några sekunder för att titta på mobilen, och sedan startar i samma sekund som jag tänkt köra. Det är som om den hela tiden är uppmärksam och känner av allt jag gör.

Och sen älskar jag känslan att köra den. Det är som att sväva fram, nästan ljudlöst. Som i ett rymdskepp. Jag har tänkt mycket de här dagarna på att jag kört långt varje dag, men ändå inte upplevt det som särskilt långt. Det går så smidigt och lätt och jag skulle kunnat köra hundra mil till, med lätthet.
052306Jag har aldrig tidigare fotat bilar. Därför blev den här resan ännu mer speciell på det sättet. En utmaning. Även om hela grejen med det här samarbetet är att jag ska dokumentera min resa med bilen och dokumentera när jag upplever det jag längtade till, så vill jag ju såklart också försöka få till några riktigt fina bilbilder. Det är helt nytt för mig och jag har aldrig ens varit intresserad av att fota fordon. Men nu plötsligt är jag helt passionerad i att fota bilen haha. Den är ju så snygg! Som en vacker modell som gör sig bra i vilka kläder man än ger den. Så jag har stannat ofta längs vägarna för att se om jag kan få till några fina bilbilder, samtidigt som jag fotat landskapet runt omkring. Två flugor i en smäll.
052318052307Jag älskar hur bilens färg smälter in i det här landskapet. Som om den är gjord i samma färgskala.
052314Trots att jag bara upplevt hälften av min resa hittills så har jag redan fått se så och uppleva så mycket mer än vad jag vågade drömma om. Att susa fram över vägar som dessa får det att pirra i magen. Jag älskar att få se övergången i när landskapen ändras efter varje mil. Och hur ljuset och tidpunkten förändrar känslan.
052319052311Jag försöker verkligen ta vara på tiden på allra bästa sätt. Jag vill inte missa en sekund av allt vackert som finns att se. I natt var jag ute och körde längs vägarna här vid Stora Sjöfallets nationalpark. Jag hade hoppats på lite vackert midnattsljus och att fota solen när den var på vägg upp mellan bergen, men tyvärr var det molnigt. Men det konstiga är att jag knappt bryr mig om vilket väder det är. Självklart hoppas jag på sol, men det är något mäktigt med de karga färgerna som skapas av en molnig natt med midnattsljus. Vädret lever sitt eget liv, och jag älskar det.
052309Jag klättrade upp på en liten bergstopp vid midnatt, för att se den vackra vyn över fjällen, och för att tala om för Stora Sjöfallet Nationalpark att jag är här nu.
052308

Nu fortsätter resan mot nya vidder.

Lansering av tapetkollektionen

Äntligen har den stora dagen kommit som jag länge längtat efter! Idag lanseras min tapetkollektion ”The soul of nature”, som jag skapat i samarbete med Photowall. Det var i juni förra året som vi hade vår allra första kontakt och sådde ett litet frö till en framtida kollektion. Nu, nästan ett år senare så är den klar. Jag har verkligen drömt om denna dagen länge. Ett stort projekt är i mål och jag bara sitter här med ett stort leende på läpparna.

Dansande dimma över smala vatten, isblå träd i skymningen och magiska skogar i olika skepnader. Photowalls exklusiva samarbete med Jonna Jinton har resulterat i fototapetskollektionen The Soul of Nature. Vackra motiv som avspeglar en drömsk natur från Västernorrland.”  – Utdrag från morgonens pressmeddelande.

JonnaJinton_IntoTheWild_Photowall as Smart Object-1JonnaJinton_RiverofDreams_Photowall as Smart Object-1JonnaJinton_TheSecretPlace_Photowall as Smart Object-1
Från allra första stund när en tapetkollektion kom på tal, så såg jag direkt framför mig hur jag önskade att resultatet skulle bli. En tapetkollektion som väcker samma känslor som jag själv känner när jag är ute i skogarna. Jag har under många år spenderat dagar som nätter i naturen för att försöka fånga den där magiska stunden när hela naturen skapar mästerverk med ljus, ljud, färger och dimma. Det är också i dessa stunder jag hämtar min energi och inspiration till allt skapande jag gör. Under åren har jag insett allt mer hur mycket naturen påverkar oss människor och vårt välmående. Vi behöver den. Kanske mer än vad vi tror.
Som det ser ut i dagens samhälle så har vi till stor del tappat den där förståelsen och connection till naturen. Det har gjort att jag känt en allt större passion till att just visa upp den från mitt perspektiv, och förhoppningsvis skänka en del av den där känslan som naturen ger mig.

Så min intention med kollektionen är just att det ska gå att tapetsera en del av den där känslan på väggarna, för att skapa ett rum som gör att det känns som man andas skogen. Andas lugnet. Andas dimman.
Jag vill att det ska skapa en känsla hos betraktaren som att den nästan befinner sig där, i de djupa Norrländska skogarna.

051801
Jag fick besök från Isabelle från Photowall tidigare i vår som skulle skriva ett litet reportage om mig och kollektionen till deras blogg. Gå gärna in och läs reportaget HÄR.

Klicka på bilden nedan för att se hela kollektionen på Photowall.se! 
051802
Tävling

I samband med att kollektionen lanseras så har jag anordnat en litet tävling för er läsare, där ni har chans att vinna ett presentkort värde 3000 kr från Photowall. För att vara med och tävla ska du svara på de två frågorna nedan i en kommentar till det här inlägget. Tävlingen pågår fram till 25 maj, och Photowall kommer att utse en vinnare. Glöm inte skriva in din mailadress när du kommentarer så vinnaren kan kontaktas. Stort lycka till! ♥

1. Ingår frakt när du beställer från Photowall?
2. Vilket är ditt favoritmotiv från kollektionen? Motivera kort varför!

Att vilja något av hela sitt hjärta

Nu är det en vecka sedan som jag fick berätta om den stora nyheten att jag blivit nominerad i två kategorier till nordens största blogg-gala, Finest Awards 2016. Som jag skrev då, så är det här en enorm glädje för mig. Det känns bara så stort och häftigt, och jag vet fortfarande inte hur jag ska kunna tacka er nog mycket för att ni nominerade mig.

Jag har helt ärligt haft svårt att tänka på något annat denna veckan. Det är liksom en blandning av total lycka och extrem spänning.  Jag tänkte för mig själv i morse ”Hur ska jag orka detta i en månad till?”. Eftersom röstningen pågår fram till den 15 april och man får rösta en gång varje dag, så känns varje dag som en utmaning. Det räcker liksom inte att få folk att rösta en gång. Jag måste hålla uppe det hela tiden och försöka samla röster varje dag utan att låta tjatig haha. Egentligen så gillar jag den utmaningen också. Jag har en positiv känsla kring allting. Jag känner mig taggad att ge mitt allt den här månaden för att hålla bloggen så levande som möjligt, och lägga min själ i att inspirera och göra mig värdig titeln ”Årets inspiratör”, som jag så gärna vill vinna.

Det är bara det att hjärnan liksom går på högvarv och jag drömmer nästan feberdrömmar om Finest Awards. Jag pratade i sömnen flera gånger inatt med stackars Johan, om vilken klänning jag ska ha på mig på galan. Tillslut vaknade jag av mitt eget prat och tog handen för pannan och sa ”Förlåt, jag vet inte vad jag pratar om”.

Så ja, jag tänker att det är väl lika bra att vara ärlig med hur stort det här känns för mig. Hade det inte betytt så mycket så hade jag antagligen inte varit på helspänn heller. Men jag ska ändå se till att verkligen njuta av den här månaden som nominerad. Att bara vara nominerad känns som en vinst i sig. Och egentligen så kan jag inte göra så mycket mer än att bara vara mig själv och fortsätta blogga precis som jag alltid gjort. Jag vet ju att jag har er läsare vid min sida som hjälper mig och som vill att jag ska vinna detta lika mycket som jag själv, och det är så himla fint. Jag är så tacksam för ert stöd så ni anar inte ♥
031704
Så nu ska jag se till att hålla hjärtats brinnande eld vid liv och ge mitt allt, oavsett vart det leder. Jag tycker om att påminna mig själv om att lägga all fokus på det man gör just nu, utan att tänka på vad som kommer utav det eller på vad resultatet blir. Huvudsaken är ju ändå att det man gör precis just nu, är gjort med passion.

Jag hoppas att ni står ut med mig den här månaden, kära ni. Nu tänker jag återigen påminna er om att gå in och rösta på mig, om ni tycker att just min blogg förtjänar att vinna. Jag är som sagt nominerad i kategorierna ”Årets inspiratör” och ”Årets personliga blogg”, men det är ”Årets inspiratör” som jag som lägger mest fokus på att samla röster till. Varje röst jag kan få betyder så mycket, och det tar bara några sekunder att rösta. Skulle vara jätteroligt om ni ville skriva en liten kommentar också om ni röstat, så jag får chans att tacka er personligen ♥

Klicka på bilden här för att gå in och rösta.
finestawards

Återigen, tack för att ni hjälper mig. Ha en helt underbar torsdag kväll nu! Kram på er ♥

Känslan av lycka

Efter ännu en lång dag framför datorn med massa administrativt arbete sprang jag tillslut ut över ängarna och ner till sjön för att möta solens sista ljus innan den gick ner bakom skogen. Plötsligt får jag den där starka känslan igen. Som om jag blir påmind om varför jag bor som jag gör.
Ibland när jag får frågan om jag någonsin ångrat mig när det varit som tuffast, så brukar jag svara att trots att det ibland varit så himla kämpigt med allt, så har det bara krävts en sådan där liten stund, ett ögonblick av något vackert, som får mig att fyllas med så mycket lycka och kraft till att kämpa vidare för att kunna leva som jag vill. Som en liten aha-upplevelse. Ett ögonblick som får sorlet i huvudet att tystna. Den där mäktiga känslan av att bara stanna upp helt och hållet och ta in allting runtomkring, med alla sinnen vidöppna. Det är något magiskt över de stunderna. Det är som att att få uppleva en glimt av livets innersta kärna. Så som det ska kännas.

Det som är de mest fantastiska över de känslorna är att de framkallas av de mest simpla saker. När naturen visar mig något vackert. Det kan vara i en daggdroppe eller i norrskenet. I solnedgången eller i snöflingorna. I doften av frosten eller i ljudet av tystnaden. Små stunder som ger så mycket lycka, och som samtidigt är helt oberoende av pengar eller materiella ting. Det skulle aldrig gå att köpa den känslan. Och det är så fint, att faktiskt få uppleva det ibland, på riktigt. Inte bara läsa om det i vackra citat.

I dag kom en sådan stund, när jag satt på taket på det gamla båthuset och förundrades av den stilla novembersjön, och värmen som fortfarande kändes i solens sista strålar. Bara den stunden betydde allt.
110501

Känslan av passion

Vilka rörande och vackra ord ni skrivit på mitt förra inlägg. Tänk om alla människor fick börja sin måndagmorgon med att läsa kärleksfulla, glädjande ord som gör en tårögd.  Det önskar jag att alla fick. Då skulle vi nog vara fler som dansade på ängarna i den kyliga morgondimman.
101905

Allting känns så nytt på ett märkligt sätt. Det hände något förra veckan, som jag inte kan sätta ord på riktigt. Som om jag upptäckte något. Bara att jag inte vet vad än. Men det känns.

Allt blev så intensivt förra veckan. Fast mest i mitt huvud. Jag la i princip hela veckan på att skapa några vackra bidrag till Liljevalchs. Och ni som följt mig länge vet kanske att jag ibland kan släppa allt för att totalt fokusera på en sak som just då blir allra viktigast i världen för mig. Ungefär som när jag ville vinna resan till Yukon. Det är som om jag stänger av vissa delar så att jag bara ska se en enda sak. Så blev det förra veckan.

På fredagen, samma dag som bidragen skulle vara inlämnade så fick jag en ny stark idé till ett foto som jag ville skicka in som bidrag, så den dagen ägnade jag helt åt att skapa den bilden och sedan satt jag hela kvällen för att färdigställa kollektionen. En timma innan inlämningen stängde skickade jag in mina bidrag. Den lättnaden. Jag andades ut all spänning och lutade mig bakåt. Nu kunde jag åter se resten av världen igen. Jag kände mig så nöjd. (önskar jag kunde visa er bilderna nu men jag vågar inte publicera innan jag vet om de kommer med på utställningen eller inte). Jag hade lagt ner hela min själ i mina bidrag under veckan, och jag visste att det inte fanns något mer jag kunde göra. Helgen kom och svepte in mig som en varm filt efter stormiga vindar. Nu kunde jag landa och slappna av.
101906

Men efter den här veckan så känns det som jag lärt mig så otroligt mycket. Och fått en glimt av något nytt. Det var som om jag den här veckan tvingade mig själv att bryta upp en dörr eftersom jag aldrig hittade nyckeln till den. Jag tvingade mig själv att göra verklighet av drömmar och visioner jag haft i flera år, men som jag aldrig gett mig tid och utrymme till att göra. Och nu efteråt, när den är öppen, så flödar det in ny energi och inspiration som från en ny värld.
Det känns som om jag kände en utveckling i mig själv på så kort tid. Annars brukar det ske så långsamt att man inte ens är medveten om det. Men nu kände jag tydligt hur jag liksom fick kliva upp ett steg i trappan. Fast kanske ett steg mer inåt. Någonting gav syre till elden och det känns som jag brinner.
101907

Kanske var det alla otaliga timmar jag spenderat varje dag vid den magiska skogstjärnen som gjorde det. Eller så var det att jag helt enkelt bara upptäckte en ny sida hos mig själv som hjälpte mig framåt i mitt skapande. Oavsett vad, så känns det så himla bra. Jag är glad och tacksam, och trots att ingenting egentligen ser annorlunda ut nu jämfört med förra veckan, så känns det helt annorlunda i mitt inre. Och där är ju kärnan, till hur vi ser verkligheten. Allt kommer inifrån oss själva.
101903

Nu blir det en stor, magisk kopp kaffe som start på den här nya veckan. Önskar er en underbar måndag ♥

I centrum av hela världen

Nu har en ny trailer för nästa avsnitt av dokumentärserien kommit ut, som ni kan se här. Nästa avsnitt kommer alltså på torsdag. Det ska bli spännande!

Det jag pratar om i trailern här, är något som jag börjat fundera på mer och mer. Väldigt ofta så har folk uppfattningen om att jag lever väldigt omodernt. Att jag är en bakåtsträvare och vill leva som förr. Men jag ser det inte alls på det sättet. Visst, jag eldar med ved och lever lite annorlunda. Men ändå tycker jag tvärtom, att jag lever väldigt modernt idag och tror och hoppas att framtiden kommer göra det mer möjligt för människor att faktiskt bo där de vill, och inte behöva klumpa ihop sig i städerna. Att kunna ta med sig jobbet dit man vill bo och försörja sig, istället för att flytta till jobben. Oavsett vart man vill bo.

Att leva nära naturen med all den livskvalitet som det innebär kombinerat med dagens teknologi, såsom internetuppkoppling, mobiltäckning och allt annat modernt som gör livet lättare, tycker inte jag är omodernt. Det är ju nästan science fiction.
Det är framtiden.
092901

En explosion av färger

Idag gick jag ut för att se på höstens färgexplosioner i skogen. Jag tror aldrig jag varit med om att färgerna ändrats så fort. Alldeles nyss var allt grönt, men som på ett ögonblick var skogens björkar klädda i guld. Den här tiden är helt underbar. Naturen skapar konstverk med färger, kontraster och ljus. Det är så fantastiskt vackert. Som jag älskar september.
091502091505091503091506091406091507