Ett besök hos min Stjärna

Hej på er!

Idag har jag varit och hälsat på Stjärna, kvigan som jag nyligen köpte, som ni kanske läst om i tidigare inlägg. Hon kommer ju vara här i Grundtjärn under somrarna men bor på Jon Salmens gård i Myckelgensjö under vinterhalvåret med alla sina kompisar. Nu var det längesedan jag såg henne sist, så idag skrev jag till Frida och undrade om det gick bra att jag kom förbi en liten stund för att hälsa på Stjärna, och det gjorde det! Så jag satte mig i bilen och for iväg med världen största leende.

Filmade lite med mobilen när jag hälsade på Stjärna, och det var ett sådant himla fint välkomnande. Hon kände verkligen igen mig och lyste upp när jag klev in i ladan och sa hennes namn.

När jag kom till gården mötte jag först Frida och hennes gulliga hund Sigge. Frida höll på att laga och svetsa en grej som gått sönder. Ja man ska verkligen kunna mycket för att ha en sådan här stor gård. Hon är verkligen världens coolaste!
Jag tror inte jag varit inne på gården sen jag målade här för 7 år sedan. Helt otroligt! Så det var roligt att vara tillbaks igen. Allt var sig likt, men lite större med en helt ny byggnad.
När jag sedan gick in där Stjärna bor så nästan smälte mitt hjärta vid första ögonkontakt. (Hon är kon längst bort som tittar in i kameran) Haha hon såg lite chockad ut. Hon tittade på mig med världens största ögon och sedan lufsade hon försiktigt fram, som hon alltid gör. Jag blev så, så lycklig att se henne. Tänk att en kviga kan fånga ens hjärta såhär!
Sen blev det massor med gos och pussar.
Hon har verkligen ett speciellt utseende. Älskar hennes lurviga öron. Det ser nästan ut som små björnöron. Och hennes tofs på huvudet. Ja, hela hon är så söt så jag nästan svimmar.
Jag blev verkligen rörd av att se hur kontaktsökande hon var. Jag hade inte alls väntat mig det. Jag hade nästan förberett mig på att hon kanske inte skulle bry sig så mycket nu när hon var på bondgården.  Men det var verkligen tvärtom. Jag kände verkligen att hon blev glad att se mig. Och åh…det värmer i hjärtat.
Jag blev överöst av pussar ♥ Hela ansiktet var fullt av dreggel haha. Men det gjorde absolut ingenting. Vet ni hur gott kossor luktar?
Sen var det dags att säga hejdå till Stjärna. Men jag ska absolut komma och hälsa på henne snart igen. Är så glad att jag får möjlighet att göra det för Frida. TACK! ♥
Passade på att ta en bild med oss innan jag for hem till Grundtjärn igen.

Åh, jag går fortfarande runt med ett stort leende efter mitt besök hos Stjärna idag. Tänk vad djur kan ge mycket kärlek och glädje.
Och det känns så roligt att ni är så många som verkar så glada över det här med Stjärna. Därför kändes det extra roligt att nu få dela med mig av lite bilder från dagen, eftersom jag vet att ni är många som längtat efter att få se och höra mer om Stjärna. Det är så roligt att ni är så intresserade och engagerade. Tack! ♥

Hoppas ni haft en underbar dag! Stor kram på er! ♥

Roliga besök från veckan

Senaste dagarna har jag haft lite olika besök här i stugan, så jag tänkte dela med mig av några ögonblick från det!
030302

I söndags och måndags hade jag fotografen Klas Sjöberg på besök här hemma i Grundtjärn. Han var här för att fota inför ett kommande reportage i den fina tidningen Lantliv, där jag ju blev vald till månadens bloggare i förra numret. Jag vet inte ännu när det här reportaget kommer ut men jag lovar såklart att hojta till när jag vet något mer om det.
En sak vet jag i alla fall redan, och det är att det kommer bli sjukt fina bilder! Det märktes tydligt att han hade öga för att fånga det där lilla extra.

Foto: Klas Sjöberg

Foto: Klas Sjöberg

Första kvällen gick vi ner till isen när dimman började vakna. Han tog den här bilden med sin mobil då, som jag fick lov att visa här på bloggen. Är så glad för att just den kvällen blev så himla vacker! Man kan ju aldrig veta hur vädret blir, och jag själv är totalt beroende av vädret och ljuset för att få inspiration till att fota. Och just dimma och solljus är bland det bästa jag vet! Det blir som om ett lager av något magiskt, mystiskt och mjukt lägger sig över landskapet.
030303

Andra dagen fotades jag bland annat inne i min ateljé medan jag slog in fotoprints och målade tavlor. Ser verkligen fram emot att få se bilderna sedan.
030304

Och igår hade jag finbesök här hemma. Min tremänning Åsa (ni som följt bloggen ett tag har sett henne här tidigare) var här med sin lille son Malte, och hennes svärmor Monika (eller ja…Åsa och Arvid är inte gifta ÄN, men jag skriver svärmor), och Monikas bror som är ingen mindre än musikern, författaren och låtskrivaren Stefan Sundström. Det var en himla rolig fikastund kan jag lova! Häftigt att ha en stor kändis på fika här hemma i köket. Han var precis sådär härlig, rolig och öppen som jag man fått uppfattningen om.

030305

Och lille Malte har växt så det knakar! Han lever fortfarande upp till sin titel ”Världens gladaste bebis”. Han stjäl mitt hjärta om och om igen och jag ser fram emot allt roligt vi ska hitta på tillsammans till sommaren. Bada, leka och busa!
030311

Jag och Stefan sitter och videobloggar! Bild lånad från hans Instagram @steffeflum

Stefan Sundström

Stefan Sundström

Jag spelade in en liten film från fikastunden med Åsa, Monika och Stefan. Stefan själv höll på att filma eftersom han varje vecka lägger upp videobloggar för ett antal tidningar på webben, bland annat för Arbetarbladet. Så vi passade på att blogga lite samtidigt! Det var så roligt att prata med Stefan. Det är något med hans sätt att uttrycka sig och prata som är så fängslande. Det blir så levande och bortom ramarna. Och så lägger man på hans gammeldags, breda Stockholmska på det. Pricken över i:et!
Jag gillar det. Skönt som fan, som Stefan skulle sagt.

Ett besök på sjukhuset

Tänk att det alltid ska vara något. Det känns som mitt liv just nu är ett kaos på så många sätt. Jag kom nyligen hem efter en kväll på sjukhuset. Jag har ont men samtidigt är jag så förbaskat, obeskrivligt glad.

Den senaste två veckorna har jag varit lite orolig för en smärta i nedre delen av buken. Det började kännas lite skumt efter att jag en kväll lastade in tre säckar med murbruk från bilen in till köket. De var otroligt tunga och svåra att bära. Och självklart bar jag dem nog på helt fel sätt. När jag var på den sista säcken nästan släpade jag den, för jag kände att jag inte orkade mer. När alla var på plats kände jag mig alldeles matt i magen. Jag brukar annars känna mig som typ Pippi Långstrump och kunna bära hur mycket som helst utan någon större svårighet. Men den här gången kändes det inte så bra efteråt. Men jag tänkte inte så mycket på det sedan, mer än att jag kände mig öm i buken dagarna efteråt.

Men sedan började jag känna av en huggande smärta på vänster sida. Oftast kändes det som tydligast när jag var ute och gick med Nanook på morgonen. Hade aldrig känt av något liknande så det började oroa mig. Fler dagar gick och jag började känna av allt mer märklig smärta. Tillslut kunde jag inte ta ett steg utan att känna av att det gjorde ont.
Jag visste inte riktigt om det berodde på att jag hade burit tungt eller om det var något annat som var fel. För två dagar sedan, när målningen i köket var klar så gjorde det konstant ont. Även när jag satt ner eller var stilla.

Jag blev riktigt rädd och orolig. Sist jag hade ont i nedre delen av buken, för nästan exakt ett år sedan, så slutade det med att jag fick åka in akut och operera bort min högra äggstock. Ni som följt bloggen ett tag kanske minns den händelsen. HÄR kan ni läsa blogginlägget jag skrev då. Så det kändes alldeles fruktansvärt att ha jätteont på vänster sida nu. Det gick inte sluta koppla smärtan till att det skulle kunna vara samma fel som tidigare. Fast jag förstod ju också att en cysta inte kunnat växa på bara ett halvår sedan jag sist var på kontroll. Men något gjorde ju ont. Något stod inte rätt till. Man känner ju sin kropp så väl, och jag är inte känslig för ”småsaker”. Jag förstod att något inte var som det skulle.

Natten mot idag var riktigt jobbig. Jag kunde inte sova för hur jag än låg i sängen så kände jag att det gjorde ont. Låg och grät lite för mig själv när jag tänkte på alla möjliga hemska scenarion om hur jag skulle bli av med min andra, och sista äggstock. Jag fick panik och visste inte vad jag ska ta mig till.

Idag var jag till Junsele för att bli undersökt av en läkare och de skickade sen en remiss till Sollefteå. Jag var lättad över att jag äntligen sökt hjälp men samtidigt kände jag mig så orolig eftersom jag fortfarande hade så ont och det kanske skulle ta en hel vecka innan jag blir kallad. Om jag hade väntat ens någon dag mer sist jag hade ont i buken hade jag förmodligen inte haft någon livmoder kvar. Och nu hade jag mer ont än förra gången. Så ja, det var med blandade känslor jag senare idag kom hem och skulle börja måla köksluckor medan jag väntade på att sjukhuset skulle skicka mig en kallelse. Hade inte någon lust till något alls. Det gjorde ont när jag rörde mig och några jädrans köksluckor kändes inte alls viktiga längre när något mycket viktigare upptog mina tankar.

Efter lite jobb i köket fick jag mer ont och då kände jag att det fick vara nog. Ringde sjukvårdsupplysningen och fick sen åka in med detsamma till Sollefteå sjukhus. Jag hade tur och behövde inte vänta särskilt länge förrän jag blev undersökt. Jag var så nervös och rädd för att något hemskt skulle visa sig, och för att jag skulle få ett mardröms-besked.
Men det visade sig inte vara det jag hade trott. Det var i bukväggen smärtan kom ifrån, och antagligen har jag fått en blödning i bukväggen, från när jag bar de tunga säckarna. Och sedan har det nog brustit mer och mer när jag hållit på hemma i köket. Målat väggarna och rört mig upp och ner, när jag egentligen behövde vila för att det skulle få läka.

Tänk att man kan bli så glad och lättad över att få reda på att man fått en blödning i bukväggen. Ni anar inte hur skönt det kändes att veta att det inte var något ”allvarligt”. Jag hade väntat mig det värsta.

Så, nu får jag ta och lugna ner mig ett tag så att smärtan minskar och buken får läka lugnt. Jag har nog lärt mig en viktig läxa också. Att ibland får man faktiskt ta och inse sina begränsningar. Jag vet att jag är väldigt envis och tror att jag klarar det mesta själv, eftersom jag är så van med att behöva göra det själv. Men det är inte värt att låta kroppen ta skada för att man är oförsiktig.

Nu ska jag äntligen lägga mig och sova!
Ta hand om er, och sov gott ♥

Nu får det bli lite mer vila och mindre bära :)

Nu får det bli lite mer vila och mindre bära 🙂

Tidningen på besök

Idag var kära Allehanda hit för att göra ett litet reportage angående den fruktansvärda vindkraftsparken som planerats att byggas här i närheten av Grundtjärn. Något jag under lång tid varken velat tänka på eller prata om, då det gör mig alldeles förkrossad av tanken på vad som då skulle hända med mitt vackra, lugna Grundtjärn. Det var nästan så tårarna kom fram under intervjun idag. Artikeln kommer ut på lördag så jag länkar till det då så ni får läsa mer om ni är intresserade. Det kommer även komma ut en liten video.

För övrigt var det roligt att Allehanda kom hit. Allehanda gjorde ju det absolut första reportaget om mig efter jag flyttat hit, i januari 2011, innan alla andra reportage började trilla in. Det känns som evigheter sedan nu. Men jag minns hur stort det kändes för mig då haha. Jag var så nervös och det kändes så sjukt coolt att få vara med i mittuppslaget i tidningen.
Sedan dess har de varit här i Grundtjärn många gånger och även på andra platser där jag befunnit mig på diverse aktiviteter. Började ju även blogga för dem sommaren 2011, och fick min första lilla fasta inkomst. Så när Allehanda kommer hit så känns det lite som att träffa sin gamle barndomsvän, som funnits där sedan starten och som varit med i ur och skur. Lite som en trygg vägg att luta sig mot. De där dagarna när man känner sig helt värdelös och man tycker allt man gör är sämst och man aldrig kommer komma längre i livet, då tänker jag ”Men jag bloggar ju i alla fall för Allehanda”. Då känns det genast mycket bättre haha 😉

Tomas Izaias Englund och Leif Wikberg. Fotograf Leif Wikberg var även fotografen som var här på första reportaget 2011, och varit fotograf på nästan alla reportage där jag varit med. Alltid kul att träffa honom igen!

Tomas Izaias Englund och Leif Wikberg. Fotograf Leif Wikberg var även fotografen som var här på första reportaget 2011, och varit fotograf på nästan alla reportage där jag varit med. Alltid kul att träffa honom igen!

Nanook var också med såklart! Snyggingen :)

Nanook var också med såklart! Snyggingen 🙂

 

Besök av SVT

Goddag!
Hans och Janne från SVT Mittnytt har nyss varit här och gjort ett litet reportage. Vi pratade om vad som hänt sedan sist, landsbygdsproblem, förfrågningar om lediga bostäder i Grundtjärn, och även lite om hur min blogg blivit en inspirationskälla för vissa att vilja flytta hit till vackra Västernorrland. Det var roligt som alltid, men också väldigt nervöst! Varför formulerar man sig så mycket bättre när man pratar för sig själv och inte när man verkligen är in action? 😉

Men det blir nog bra tillslut. Nu ska jag hem till mamma och sedan ska vi fara till Näsåker och hälsa på min morfar på äldreboendet. Det känns som det var längesedan jag var där nu.

Hoppas ni har en jättebra dag! Så hörs vi senare!
Kram <3

Hans lindblom och kameramannen Janne! 🙂 Och lilla Nanook i ena hörnet.

Ett besök hos originalet

Jag tog en paus från arbetsbänken och gick och hälsade på min gammelmorbror Tage. Det är typ det bästa som finns, att hälsa på hos Tage och dricka alldeles för mycket kaffe och äta hans hembakade sockerkaka. Tages humor är helt galen, och det tog mig över ett år innan jag började förstå när han skojade och inte 😀 Det är en hårfin gräns där! Och det finns ingen som så flitigt använder svordomar som han. Det roliga är att när jag umgås med honom börjar jag svära lika mycket själv haha. Men det är verkligen sjukt kul att bo granne med Tage. Coolare person får man leta efter 🙂

Haha och en annan sak som är så himla bra med att hälsa på Tage, är att man kan komma hur sketet klädd som helst, smutsig och sotig, eller garderobens fulaste kläder. Man känner sig ändå fin när man är där, för han är alltid lika smutsig själv eftersom han meckar med traktorer och allt vad det är 🙂

Långväga besök

Hej på er!
Jag har nu fått besök från Göteborg. Mina underbara vänner Jannike och Arild och deras tre barn är här nu i veckan. De har åkt över 100 mil för att komma hit! Jag har inte träffat dem på över ett år sedan jag lämnade stan, så jag är så lycklig att de är här nu. Det kommer bli så jobbigt när de åker igen. Men det vill jag inte tänka på nu 🙂 Vi ska ha så roligt och mysigt den här veckan! Nyss var vi nere på stranden och badade. Min plan är att visa upp den absolut bästa sidan av norrland så att de också vill flytta upp sen 😉 Just nu är de ute på tomten och hjälper till att kasta in ved i vedboden. Vilken lyx jag har!

Här är dom! Arild, Jannike och barnen Malva, Max och lilla Arn. Här är vi påväg ner till sjön.

Här är vi hela gänget nere vid sjön och badar

Awww så snälla! Hela familjen hjälper till att kasta in ved. Det här kommer ju gå på nolltid! =)

 

Besök av SVT

Hej på er!
SVT var precis här och gjorde ett litet reportage för Mittnytt. Det känns skönt nu när det är gjort, har gått och varit lite nervös hela veckan 😀 Men de var inte så farligt som jag trodde, de var så trevliga så det gick bra.

SVT mittnytt! Jan och Hans 😀