En sång bland skogar och dimmor

Natten vaknar till dimmornas dans,
till röster och sånger från flera tusen år
En värld bortom bergen, som ingen trodde fanns
en plats så avskild, dit bara ekon når.

Här kommer en liten godnatt-visa till er såhär på kvällskvisten, som jag spelade in en helt magisk natt för någon vecka sedan. Ibland känns det verkligen som om jag hamnar i en annan värld för en stund. Just denna natten var en sådan.
Jag spenderade flera timmar vid den här skogstjärnen men det kändes som ett ögonblick.

Jag filmade. Fotade. Kulade. Snubblade över den mjuka, blöta myren i min långa vita klänning. Gjorde glädjetjut som ekade över berg och dal. Betraktade allt det vackra som levde runt omkring mig.
Sådana här nätter…det är ren och skär magi för mig. Och jag lägger min själ i att försöka fånga det så att jag kan återberätta det på ett sätt så ni så verkligt som möjligt kan få uppleva att ni också är där. Mitt i skogens magiska skådespel.

En liten kulning i skogen, med Mats Pettersson på mandola i slutet. En fantastisk musiker som jag har äran att få samarbeta med i den kommande kulnings-skivan som jag kommer jobba stenhårt med nu till hösten och vintern.  Det är verkligen min största dröm att få till skivan precis sådär som mitt hjärta önskar, och jag längtar efter den dag under 2018 när den är klar och redo släppas fri.

Nu önskar jag er en riktigt fin kväll allesammans. God natt och dröm vackra drömmar ♥

Vinkväll bland molnen

Igår kväll gick jag och Johan upp på en vacker höjd ovanför Grundtjärn. Det är en av mina favoritplatser som bara ligger fem minuter från huset, och en perfekt plats att se solnedgången på. Vi hade packat med oss en filt, en flaska vin och lite gott att äta. Det blev en helt magisk kväll med en fantastisk solnedgång. Kunde inte önskat ett vackrare sätt att fira vår halvårsdag på.
051401När vi satt där uppe tänkte jag verkligen på hur tacksam jag är som får bo såhär. Skogar som sträcker sig så långt ögat kan nå, stora djupa sjöar och spegelblanka skogstjärnar. Vilken livskvalitet att få ha allt det här så nära. Jag skulle inte byta bort det för något.
051402051406Vackra lilla Grundtjärn i vårsolen. Björkarna har precis börjat slå ut och deras skira gröna lyser upp som små solar runt om i skogarna. Jag bara älskar den söta doften av nyutslagna löv.
051405051403Vilken kväll. Vilket halvår. Nu väntar en magisk tid framöver. Årets allra finaste månader. Och jag har den allra finaste att få dela dom med. Tack underbara ni för alla vackra ord på tidigare inlägg. Ni är bara bäst ♥

Hoppas ni har en jättemysig helg! Kramar ♥

Bland rosa moln

På kvällspromenaden med hundarna denna vackra vårkväll så började himlen att skifta i vackra lila och rosa färger. Precis sådär som det brukar bli i maj. Vid skogarna långt bort såg man solens sista strålar nudda vid de allra högsta granarna. Tusen fåglar sjöng från alla håll och allt kändes sådär overkligt vackert. När vi kom tillbaks hem så sprang jag in och hämtade kameran och stativet och tog mig sedan så snabbt jag bara kunde ner till sjön, där isen precis börjat släppa.
040510Jag satte mig på min favoritsten och såg hur hela sjön färgades rosa och lila av himlens vackra färger. Några kanadagäss gjorde mig sällskap och deras läten ekade över vattnet. Den här stenen har jag suttit på så många gånger, varje årstid, i alla år jag bott här. Och varje gång har jag känt mig lika berörd av att jag just får bo här. Mitt paradis på jorden.
040511040515Ett vackert kärlekspar. Jag tror de var lika förundrande av den vackra vårkvällen som jag.
040513040512Det är inte många dagar kvar nu tills isen släpper helt. Det känns alltid lika magiskt att få se vattnets rörelser och reflektioner igen.
040514Vilken underbar dag det varit. Jag kommer somna gott i natt. Hoppas ni gör det också! Massor av kramar ♥

Bland dimmor och skog

Dimman låg tjock denna tidiga torsdags morgon. Jag satt i min fåtölj i köket, drack starkt kokkaffe och tittade ut genom fönstret. Gryning var på väg och då bestämde jag mig för att bege mig ut och möta morgonen. Jag klädde mig varmt och tog kameraväskan över axeln och stativet i handen. Sedan gled jag ljudlöst iväg med sparken genom byn och genom tjocka lager av dimma. Det kändes nästan som om jag var uppe i himlen en stund.
031005

Och sparkföret var sådär overkligt bra så man knappt behövde sparka något alls. Så tillslut la jag mina kameragrejer på sparken och åkte ut i skogen en sväng.
031003

Det var något vackert, melankoliskt över denna morgon. Färglöst, skirt och svagt. Men ändå stark.
031002
031001

Det var alldeles tyst i skogen. Inte ett endaste ljud av fågelkvitter. Som om allting fortfarande sover djupt, trots att det redan börjat ljusna vid halv sju. Men om det är något jag aldrig tröttnar att lyssna på så är det tystnaden.

Bland klippor och hav

Vad fantastiskt roligt det känns efter all respons under helgen kring det jag skrev om i tidigare blogginlägg. Dels så är jag väldigt glad att så många tagit sig tid till att skriva och dela med sig av sina egna tankar och sen också att så många förstår och delar mitt sätt att tänka. Det gör mig såklart jätteglad och det värmer i hjärtat att se så många engagerade i en fråga som jag brinner för. Tack! ♥

Jag har inte hunnit läsa allt ni skrivit än, men ska precis hälla upp en ny kopp kaffe och läsa igenom era kommentarer. Jag är nämligen alldeles nyss hemkommen efter en väldigt rolig helg ute i Höga kusten, kring Bönhamn. Har varit med på en Fjällräven plåtning och blivit fotad i nästa års höst och vinterkollektion. Precis som förra gången har det varit väldigt roligt. Underbart gäng, vackra miljöer och mysig stämning. Ser verkligen fram emot att se dessa bilder nästa år. I morse var vi ute och vandrade vid havet i soluppgången och fotades bland vågorna som slog upp mot klipporna och stänkte ner våra vattentäta kläder. Det var en häftig känsla.

Jag fick lov att lägga ut en av bilderna som tagits under helgens Fjällräven plåtning, så ni får lite mer känsla av hur det ser ut. Fotograf: Fredrik Lewander

Jag fick lov att lägga ut en av bilderna som tagits under helgens Fjällräven plåtning, så ni får lite mer känsla av hur det ser ut. Här var vi i Sund, i Docksta. En helt otroligt vackert plats.
Fotograf: Fredrik Lewander

Så nu har jag precis kommit hem och efter en hel dag ute i ruggig kyla, och har gjort upp en eld i kaminen för att värma upp huset igen. Nu känns det skönt att sitta framför kaminen ikväll med en varm kopp kaffe och tina upp, och läsa era kommentarer. Ett perfekt avslut på en härlig helg! Hoppas ni haft en fin helg också ♥
120602Hemma hos mig just nu.

Strosar runt bland gator och torg

Nu är jag i Vaxholm. En mysig liten stad i skärgården en timma från Stockholm. I kväll har jag strosat runt bland de vackra husen, parkerna, havet och butikerna. Det är märkligt det där, att vart jag än är måste jag alltid ta en ”paus” från allt och alla, komma ut och försöka hitta någon slags oas att andas ut en stund. Vara helt själv. Ladda batterierna. Landa.
Jag är van att ha allt det där utanför dörren. Bara skog och ängar. Och när jag befinner mig i en stad eller någon annanstans i civilisationen så är alltid min första instinkt att försöka hitta en plats ute där jag är helt ensam. Där ingen kan se mig. Haha.

Men efter en stund släpper det och jag anpassar mig. Och istället så njuter jag plötsligt av att vara där ”allt händer”. Att möta andra människor på kvällspromenaden är ju näst intill exotiskt nu. Nästan så att det känns konstigt till en början. På vardagar hemma i Grundtjärn, om jag inte åker för att handla i någon närliggande by, så är det inget ovanligt att jag inte träffar en endaste människa på flera dagar om jag inte avsiktligt hälsar på någon granne. Vi är ju bara tio pers där. Så på kvällspromenaden vore det konstigt om jag mötte någon, i alla fall under vinterhalvåret då inga sommarboende är där.
För en månad sedan så hände det. Nära midnatt var jag ute och gick och såg en man i mörkret som kom vandrande på vägen och visslade. Jag blev så rädd att jag hukade mig ner i en snödriva och gömde mig, och trodde helt seriöst att det var något riktigt mystiskt som hänt. Tills jag någon vecka senare fick höra att det var min granne som var ute och gick.
Bara så ni skulle få ett perspektiv på hur illa det är haha 😉

Därför känns det konstigt till en början när jag är i stan, att möta så många människor. Varje sekund går man förbi någon utan att ens möta varandras blickar. Det är något fascinerande i det. Att inte vara någon alls förutom en förbigående människa. Att två människor, som under någon sekund för första gången i livet korsar sina vägar på denna jord, och antagligen aldrig mera ses igen, inte ens säger hej. Man ses för första och sista gången. Då kan jag ibland nästan känna en sorg över det haha.

Sådana tankar har jag givetvis bara första timmarna i stan. Efter ett stund sätts det liksom in ett filter och de där ”sinnena” stängs ner. Jag har ju bott mitt i centrala Göteborg och inte tänkte jag på sådant då. Men jag gillar den där första stunden, innan jag blivit van med tempot, människorna och allt som händer omkring mig. Det är en stund av hög mottaglighet. Helt öppen inför allt som händer. Ett intresse inför alla människor jag ser och känslan av att vilja möta deras blick.

012403
Det är minsann lite snö i Stockholm nu. Ser riktigt mysigt ut med snön och alla upplysta hus.

012405
Tappade min ena vante när jag tog upp kameran och fotade. Märkte det inte förrän långt efteråt, så jag var tvungen att gå tillbaks hela vägen. Blev så glad när den låg kvar. Den såg så söt ut i all sin ensamhet.

012506

Haha jag skrattar när jag inser att alla bilder jag tagit från min promenad är tom på folk. Jag som skrivit så långt om att möta människor i stan. Men det har en förklaring. Jag är så konstig när det gäller att fota inför folk. Jag liksom omedvetet inväntar att ingen människa ska vara inom synhåll för att jag ska kunna fota ”i lugn och ro”. Det är nästan så jag tycker det är pinsamt om någon ser mig fota. Hur knäpp får man bli? Jag insåg detta tydligare efter dessa bilder haha.

012507

Gick in på affären och handlade choklad och glass! Nu blir det lite fest i kväll igen. Det är ju faktiskt lördag 😉

Bland snö och moln

Tack kära ni för alla fina kommentarer om köket. Så glad att ni tyckte om det! Det är inte klokt vad lite färg kan förändra mycket i ett rum.

Snön yr utanför fönstret. Det är snöstorm och det blåser så det dånar i hela huset. Jag har nyss varit ute till vedboden och burit in några lass med ved. Nu går det åt lite mer ved när man kan lägga i en hel drös med vedklabbar åt gången i pannan. Jag behöver inte heller klyva varenda vedträd i mindre bitar som jag behövde innan. Nu kan jag bara gå till vedboden och fylla påsen med ved i alla olika storlekar och längder. Vilken tid jag sparar!

Nu har jag ved så jag klarar mig över helgen.  Jag går fortfarande runt som på moln här hemma. Jag har än inte vant mig vid att det är varmt i alla rum. Jag stänger dörrar om mig även om jag inte behöver. Det känns inte som jag tror på det än. Som om jag snart kommer vakna och inse att allt var en dröm. Vakna upp på madrassen i köket till 5 grader igen. Men nej, i morse vaknade jag i min säng, till 17 grader. Och om det inte är en dröm så kommer jag få fortsätta göra det. Tänk vad värme betyder mycket för att man ska må bra. Nu när jag inser skillnaden förstår jag inte hur jag stod ut i tre vintrar. Men samtidigt är jag så glad att jag fick uppleva det också. Jag har lärt mig så mycket och jag kommer nog aldrig sluta vara tacksam för värmen i mitt hus 🙂

Nu är det fredag! Önskar er en underbar helg ♥

Ute i snöstormen och hämtar in ved.

Ute i snöstormen och hämtar in ved.

022102022103

Nanook hälsar ;)

Nanook hälsar 😉