Vid slutet och början

Tänk att jag återigen får sitta här på årets sista dag och skriva en nyårshälsning till er. Jag tycker alltid det känns lika speciellt. Blir rörd på många olika sätt. Ännu ett år jag fått dela med er och inte minst detta året har varit utöver det vanliga. Det kommer jag försöka sammanfatta lite bättre i ett årsinlägg om några dagar. Men just nu vill jag bara skriva en liten hälsning inför det nya året.

För mig har alltid nyårsafton varit en starkt symbolisk dag. Ett avslut, och en ny början. En dag när man skriver sista sidan på sitt 2016, och tar fram en ny, helt blank bok med oskrivna blad. En dag att känna förväntan inför en ny soluppgång. Ett nytt år på jorden.
Men också en dag att minnas, sorg och glädje. Förlåta. Släppa taget om sådant som inte får en att må bra. Känna efter vad man vill förändra, och hitta kraften att göra det. 

Och inte minst, känna tacksamhet för de erfarenheter som det gångna året givit. För de stunder vi fått känna lycka, glädje och kärlek. Och för de stunder som kanske inte fått oss att må bra, men som i slutändan stärkt oss och lett oss in på rätt väg.

Nu går vi tillsammans in i 2017, och jag hoppas ni vill fortsätta följa mig på livets resa ännu ett år. Ni är kärnan till att den här bloggen finns, och för det är jag er evigt tacksam för. Ett nytt år väntar oss nu, och jag sänder er mina starkaste, varmaste önskningar om att ni ska få ett år som blir precis så som ni önskar.

GOTT NYTT ÅR! ♥

FacebookTwitter

Ett avslut och en ny början

070501

Nu är min tid med rymdstenen över, och jag har nu lämnat tillbaks den efter två roliga och spännande månader. Jag fick låna bilen när jag gjorde ett samarbete med Hyundai. Många av er följde mig på min drömresa till Norrbotten i maj månad. En resa jag aldrig kommer glömma. Allt bara var sådär overkligt bra. Ni kan läsa mitt reportage och se ett kollage från resan HÄR. Sedan finns det ju massvis med blogginlägg från resan också!
Måste erkänna att det kändes lite sorgligt att lämna den nu, efter allt vi varit med om och alla vägar vi kört tillsammans. För nu var det mer på riktigt. Jag lämnade den egentligen sista maj enligt vårt avtal. Men fick åka och hämta den igen bara någon dag efteråt. De var så nöjda och älskade bilderna jag tagit och berättelserna från resan med bilen, så de ville fortsätta vårt samarbete. Den dagen ville jag nästan gråta av glädje. Jag visste att det skulle innebära en positiv förändring i mitt liv där jag fick ännu mer utrymme till att vara kreativ och fortsätta med det jag älskar, och samtidigt få göra spännande och roliga samarbeten som jag helhjärtat vill skriva och dela med mig av.

Solen sken i förrgår, när vi i Sollefteå skrev på det nya avtalet. Nu kommer jag löpande att jobba som fotograf och influencer åt Hyundai, vilket innebär att jag redan nu har en annan bil hemma på gården som kommer få följa med på några äventyr under sommaren. Det jag älskar med detta är att det egentligen är ett jobb som smälter in i det jag redan gör. Det enda nya är att jag då och då ska fota bilbilder. Men efter resan i Norrbotten upptäckte jag att jag verkligen tycker om det så länge jag får fria händer och får göra det på mitt sätt.  Och en gång i månaden kommer jag att lägga upp ett litet blogginlägg i samarbete med Hyundai där jag skriver om någon resa eller utflykt med bilen. Jag vet att det finns några få som ogillar blogginlägg med samarbeten, men ni kan vara lugna. Jag kommer tydligt märka ut dom : )
Jag ser så mycket fram emot det här. Som sagt så är det en positiv förändring som gör det ännu mer möjligt för mig att fortsätta med det jag redan gör.
052809Det är så mycket bra saker som hänt sista tiden, och jag känner sådan tacksamhet för alla nya möjligheter som hela tiden öppnar upp sig. Kärleken, utställningar, resor, roliga samarbeten, magiska stunder och nya vänner. Som att allt jag drömt om under mina 6 år i Grundtjärn plötsligt händer på en och samma gång. Det tog tid. Många tårar, mycket kämpande. Kanske den värsta, men också den bästa tiden i mitt liv. Utan tvekan. Och varje dag är som ett nytt äventyr. Jag vet aldrig riktigt vad som väntar nästa vecka, eller nästa månad. Skillnaden nu är att jag känner mycket mer trygghet. Därför älskar jag att få fortsätta ha det såhär. Leva så fritt och spontant som det bara går i balans med rutiner och vardag.

Alldeles nyligen blev det också klart att en riktigt stor resa väntar till hösten. Till ett ställe som jag bara sett på film, och bara kunnat drömma om.  Många, många timmars flygresa. Men där borta väntar ett paradis av höga berg, stora granar, spegelblanka sjöar och vildmark. Ännu ett jobb, där jag får åka och bara göra det jag älskar. Och dessutom får jag ta med min Johan.
Kan ni gissa vart? Det känns fortfarande lite overkligt. Men ÅH, som jag ser fram emot att berätta mer om detta sen och ta er med på resan i minsta detalj.
040702Kanske är det alla fluffiga maskrosor jag blåst iväg med önskningar som gjort att så många drömmar går i uppfyllelse. Eller så är det alla stjärnfall jag bevittnat under vinternätternas mörka natthimmel. Oavsett, så har jag verkligen insett att det viktigaste av allt, är att aldrig ge upp. Fortsätta följa sin inre röst och känsla, även om det innebär att under lång tid ensam trampa upp en ny stig. Svårt, tungt, långt, men den leder alltid till något vackert.
070506

FacebookTwitter

En ny början

Åh äntligen är är bloggen tillbaks igen efter databaskraschen på webbhotellet. Ni anar inte vilken lättnad. Min bror Isac satt uppe halva natten och hjälpte mig flytta hela bloggen till ett annat webbhotell. Efter mycket strul var den äntligen på plats. Under nästan hela denna veckan har bloggen legat nere och det har verkligen känts fruktansvärt jobbigt. Har ägnat mycket tid åt detta varje dag men jag har inte kunnat göra så mycket eftersom problemet låg hos mitt webbhotell. Och tyvärr så hade tydligen deras back up också kraschat så jag har förlorat en hel veckas blogginlägg. Det har gjort ont eftersom jag la ner väldigt mycket tid på blogginläggen senaste veckan. De finns kvar i sparade filer som jag fått av snäll bloggläsare men själva inläggen är ju raderade så jag måste lägga upp dom på nytt och det blir ju inte riktigt samma sak, eftersom alla respons och kommentarer är borta. Men jag kommer göra det sedan ändå.

Ville i alla fall bara snabbt meddela er att bloggen nu uppe igen. Det har varit några jobbiga dagar med känslor av hopplöshet, men nu går jag vidare från det och ser det här som en ny början. Istället för att tänka på allt jag förlorat på detta så ska jag fokusera på att göra mitt allra bästa för att få fart på allt igen.

Tack för att ni haft ett sådant tålamod. Hoppas ni har en alldeles fantastisk helg. Kramar i massor ♥

012301

FacebookTwitter

En ny början

Lagom till det nya året får bloggen en ny design, som nu äntligen är klar! Nu är bilderna betydligt större vilket jag tycker ger mycket mer känsla. Har länge velat visa större bilder här för att ni som tittar verkligen ska sugas in i bilderna. Har även fräschat till resten av designen med en större och pampigare header, och i menyn finns nu alla mina samlade filmer under fliken ”filmer/videobloggar”. En webshop kommer även att komma upp inom kort.

Jag är verkligen nöjd! Jag har min mamma att tacka för all hjälp med att fixa den nya designen. Hon har ägnat många, många timmar framför datorn med koder som jag knappt begriper mig på. Jag har tur som har en mamma som kan programmera, annars vet jag inte hur jag skulle bära mig åt.

Designen blev klar nu i natt i skrivande stund så det är vissa småsaker som fortfarande ska fixas. Och om ni ser något som ser märkligt ut eller har någon kritik eller idéer så får ni gärna dela med er av det. Eller om ni bara vill tycka till om den nya designen 🙂

010701

FacebookTwitter

Ett avslut och en början

Tack underbara ni för kommentarerna ni skrivit på senaste inlägget. Det är så himla fint av er att ni skänker så mycket fina ord, och bryr er. Det värmer mer än vad jag kan beskriva.

Det har varit en sorglig men även en fin dag idag. Det var en vacker stund vid urnsättningen på kyrkogården. Graven var så fin, och det känns väldigt bra att få ha något ställe att gå till ibland. Göra fint med blommor och få tänka tillbaks och minnas alla fina stunder. Vi planterade några rosenbuskar och andra blommor, och sedan la vi rosor vid graven. Det blev så fint. Mormor skulle verkligen tycka om det.

Även om jag fortfarande inte kan förstå att hon är borta, så känns det skönt att det är över nu. Nu får hon vila i frid och leva kvar i våra minnen och hjärtan.

På något sätt känns det som en ny början nu. ”En ny horisont”, precis som det står på min mormors grav.

Kärlek <3

Morfar tog ett sista farväl av sin älskade hustru.

Jag la en vit ros på graven.

FacebookTwitter

En ny början

Hej på er kära läsare!
Det var inte meningen att göra en sådan ”cliffhanger” i mitt senaste inlägg, och lämna er så nyfikna 🙂 Men jag kände att jag ville vänta med att berätta om det här på bloggen tills jag hade tid och ro att sätta mig ner och göra ett fint blogginlägg om det. Det är trots allt något som berör mig mycket, och som ligger mig varmt om hjärtat. En förändring som både känts som en kniv i hjärtat men också som en otrolig lättnad.

Det jag haft så fullt upp med det senaste dygnet är att jag flyttat. Det här kom som sagt väldigt hastigt. Jag var mitt upp med att vinterbona den gamla skolan och kunde aldrig i min vildaste fantasi tro att jag alldeles snart skulle lämna mitt kära hem. Plötsligt kom det upp en ny möjlighet för mig; att flytta till stugan som mina föräldrar äger och som nu står tomt och som använts som gäststuga i somras. Den här möjligheten har egentligen funnits ganska länge, flera har nämnt det och undrat om det inte vore bättre att flytta dit nu när det står tomt, men jag har hela tiden avvisat det eftersom det inte ens funnits på min karta att lämna skolan, som jag älskar så mycket.

Men av några olika anledningar tog jag ändå det till mig denna gången och trots att jag inte ville gav jag det ändå en chans. Jag gick dit på kvällen, gjorde en eld i vedspisen, tittade mig runt och började fundera på hur jag skulle kunna möblera osv. Jag började inse hur mysigt det var där inne, och hur bra det skulle kännas att bo i ett helt eget place där jag bestämmer helt själv 🙂 Dessutom skulle jag få det lite bekvämare. Trots att även denna stugan saknar isolering och endast har vedspisen som värmekälla så är det väldigt mycket lättare att behålla värmen. Det är inte 4 meter upp till taket som det är i skolan. Och det gör stor skillnad när det gäller att behålla värmen inne.
Det var med tårar i ögonen jag nästa dag började packa mina saker i flyttkartonger. Som tur var fick jag hjälp av både min mamma och bror, så det gick ganska kvickt. Men jag tror aldrig jag känt så många olika känslor på samma gång. Jag har väldigt svårt att förklara vad exakt som gör att skolan är så speciell för mig. Det är inte bara ett vanligt hus för mig. Det är ett hus med själ. Jag älskar fönstren, dörrarna, plankgolvet i salen, energin i väggarna, luften, lukten, tanken av att skolbarn en gång för längesedan sprungit runt där inne, och lärt sig saker som idag är historia för oss. Det är ett mycket speciellt hus.

Därför var det otroligt svårt för mig att släppa taget om detta underbara hus där jag fått tillbringa mitt första år i Grundtjärn. Jag är så otroligt tacksam att jag fick den fantastiska möjligheten att göra det. Det är i den gamla skolan jag fått uppleva mitt livs största äventyr. Men jag vet ju också att det här äventyret kommer fortsätta, även om jag inte längre bor i skolan. Det var mer en känslomässig förändring.

Nu när jag kommit på plats i den nya stugan kan jag inte annat än känna en slags lättnad. Det finns inget hus som skolan, men jag ändå är övertygad om att jag kommer trivas jättebra här. Det är otroligt mysigt här inne. Jag ska ta några bilder senare ikväll så ni får se hur det ser ut i mitt nya bo 🙂

Här kommer några bilder från flytten och mitt farväl till den vackra skolan.

Sista flyttlådan bärs ut från skolan.

Skolan är nu helt återställd till hur det såg ut innan jag flyttade hit. Det finns nu inte ett spår av mitt år i huset. Det kändes så konstigt. Men också skönt att det var klart.

Köket. Satte mig vid köksfönstret en stund som jag tusentals gånger tittat ut genom.

Vackra, underbara hus. Tack för den fina tiden jag fick bo här 🙂

Visst är det märkligt att det nästan syns direkt utanpå huset när ingen bor där längre? Och det går inte att riktigt sätta fingret på vad det är heller.

FacebookTwitter