Bortom skogen vid sjön

Det fanns nog ingenting jag mer behövde idag än att just få börja det nya året i en vintervit, krispig skog med iskall luft som gjorde sådär skönt ont i mina lungor. En känsla av att varje andetag ersatte allt gammalt med något nytt. Som att ömsa skinn. Fast jag ömsade luft.
Efter alla morgonbestyr begav jag mig ut för att möta soluppgången, som fortfarande inte börjar förrän sent på förmiddagen, så jag missade den. Jag var ute för tidigt som vanligt. Men färgerna på himlen från solen bakom skogen vid sjön var de lika vackra som solen själv. Det var som att jag ville äta upp himlen. Och det var kallt ute. Kallar än vad jag hade trott. Jag var på tok för lite klädd, men jag joggade hela vägen till skogen och hoppade upp och ner mellan fotona. Och någonstans ville jag nog frysa lite idag. Lite som att andas kall luft. Det är skönt att frysa ibland.
Jag gick upp till höjden ovanför byn. Jag dras hit automatiskt ibland. Men hur många gånger jag än varit här så gör utsikten mig fortfarande lika knäsvag. Jag blir alltid lika löjligt förälskade i Grundtjärn och skogarna runt omkring när jag ser det från det här perspektivet.
Solens första strålar syntes som ett varmt ljus på trädtopparna bortanför byn.
Storsjön som majestätiskt breder ut sig över tysta vinterskogar.
Jag gick en liten runda i byn innan jag begav mig in i värmen igen.
Senare på dagen åkte jag de tre milen till Junsele för att posta paket och hämta paket. Då fick jag se solnedgången när jag körde genom den vackra byn som heter Eden.
Ibland räcker det verkligen med lite vackert väder för att förgylla hela dagen. Det gjorde i alla fall min dag. Har ni haft en bra måndag? Hoppas verkligen det! 🙂
Kram på er ♥