Slutet var i alla fall bra

Vilken dag. Pust.
En sådan där dag när all tycks gå fel och jag bara springer från det ena till det andra. Jag skulle in till Övik idag på eftermiddagen och skyndade mig för att försöka hinna med listan med alla måsten jag behövde göra innan jag åkte. Jag hann bara hälften. En timma ägnade jag åt att leta bilnyckeln som varit borta i en vecka. Jag har haft reservnyckeln under tiden men den är utan batteri så jag kan bara öppna bilen genom låset på dörren. Jag hittade inte min borttappade nyckel nu heller så jag fick nöja mig med reservnyckeln. Men när jag skulle åka hade jag slarvat bort den också, trots att jag höll i den någon timma tidigare. Jag var redan försenad och sprang runt som en tok i huset och stökade ner något fruktansvärt medan jag letade efter den.

Jag sprang upp på övervåningen och stannade upp när jag såg tre högar med bajs på heltäckningsmattan. Jag blängde argt mot Nanook och sa ”MEN vad har du gjort?!”. Jag tittade närmare och insåg att det där inte var Nanook. Det där är Nayeli. Vad har hänt nu?! Hon som är så renlig av sig och helst vill gå ut istället för att gå på kattlådan.
Jag hade så bråttom att jag inte hade tid att klura vidare på det. Inte ens tid att städa upp det. Jag tänkte att det kunde ju inte bli värre än vad det redan var så då kunde jag lika gärna plocka upp det när jag kom hem.

Jag hittade nyckeln tillslut på golvet under ett papper och kunde äntligen åka iväg. Trodde jag.
Återigen hade jag nästan soppatorsk i bilen så jag skulle tanka den med en dunk bensin så jag klarade mig till Myckelgensjö. Då hittade jag inte tratten till dunken så jag kunde omöjligt få bensinen in i hålet. Så jag bara åkte. Det var så lite bensin kvar att mätaren inte ens kunde mäta hur mycket. Det verkar som om jag alltid lyckas med detta. Som om jag omedvetet älskar att köra bil utan att veta om jag kommer fram eller inte. Men jag tog mig fram och det pyste av vakuum som blivit när jag öppnade tanklocket. Men vilken lättnad.

Sen körde jag vidare mot Övik och var där några timmar. Träffade en kompis, åt mat och tittade på en teater. Det gick ganska smidigt, förutom att jag spillde en väldans massa matfett på mina brallor när jag åt och jag luktade matfett resten av kvällen.
När jag sedan ska starta bilen och köra de nio milen hem så plingar det till en massa i mobilen. Hmm?
”VILKET NORRSKEN!!! HELA HIMLEN”. Flera folk skriver från olika delar av Sverige och antar att jag är ute och fotar det magiska norrskenet som till och med syns nere i Örebro.
VA? Regndropparna slår mot bilrutan. Här fanns inte ett tecken på norrsken.

Jag suckar djupt. Jag är i Grundtjärn 99% av min tid. Och så lämnar jag en kväll för att åka in till stan och då kommer tydligen tidernas största norrsken. Vad är oddsen?

Men jag skyndade mig inte hem. Jag körde sakta, och såg att ju närmre jag kom Grundtjärn desto mer stjärnklart blev det. Vid halvelva- tiden var jag äntligen hemma. Det var fortfarande norrsken ute så jag sprang in snabbt och bytte om till varma kläder och gick sedan ut med Nanook, och kameran.

Efter en lång dag med massa konstigheter så fick jag i alla fall se det stora norrskenet. Det var förmodligen inte lika starkt som det var tidigare på kvällen, men väldigt vackert ändå! Hela himlen var täckt. Jag andades ut och tänkte att det var skönt att dagen var över, och att den trots allt fick avslutas på ett magiskt sätt.
100801

En mindre bra vecka

Helt ärligt så var den här veckan så konstig. Fick inte tummen ur att göra mycket alls. Varit sådär jättetrött och seg. Har varit mer aktiv i sömnen om nätterna än i mitt vakna tillstånd på dagarna. Pratat med ”folk”, letat efter grejer och jagat spindlar stora som knytnävar i sovrummet. Så typiskt mig att lägga så mycket fokus och tid på något som inte finns.

Den här veckan har varit ett lysande exempel på hur jag inte vill att nästa vecka ska vara. Men det vart väl en slags urladdning efter förra helgen och allt intensivt arbete i veckor innan.
Efteråt vart det plötsligt tid till att andas ut och ta det lite lugnt. Tappade bort mig lite i tankarna, drömde starka drömmar och föll i gamla mönster och liksom fastnade i en slags väntan på något.

Nu går veckan mot sitt slut och i morgon är det nya tag som gäller. Idag ska jag städa upp i röran efter veckans slagfält i huvudet, börja med momsredovisning och packa inför en liten resa i morgonbitti.

Kram på er vackra människor ♥

110802110801

En mindre bra lördag

Snacka om bakslag, när jag i morse vaknade och knappt kunde ta mig upp ur sängen. Jag har känt det i några dagar, den där förnimmelsen av att kroppen fightas med något virus, men jag trodde jag skulle klara mig. Men i går kväll fick jag så ont i hövve att jag inte ens klarade av att sopa golvet inne i vardagsrummet. Och i morse, ja, då var jag så matt att det var en ren plåga att gå ut med Nanook.
Hela dagen har jag spenderat sovandes i sängen, och känt mig så sjuk som en säck rutten potatis. Jag har vaknat till några gånger när Nanook kommit in och tittat på mig och slickat mig på handen och gett mig några pussar för att sedan lägga sig tätt intill. Han är så snäll. Det är som att han fattar att jag inte mår bra och därför inte kräver någonting heller. Trots att han haft världens tråkigaste dag har han inte gnällt en enda gång.

Jag fick en värktablett av mamma nu på kvällen så nu har huvudvärken släppt tillräckligt för att jag ska kunna sätta mig vid datorn och dricka lite te. Så typiskt att det skulle slå till just nu. Men å andra sidan så är det väl aldrig rätt tid när man blir sjuk. Ska nog ändå vara glad att det inte hände när jag höll på att jobba som mest i köket. Nu kan jag i alla fall ligga utslagen på pläden framför brasan. Det måste väl ändå vara ett av de finare sätten att vara riktigt förkyld på.

Kram på er och ha en mysig lördagkväll ♥
022201

Borta bra men hemma bäst

För en timma sedan kom jag äntligen hem till Grundtjärn igen. Det har varit några väldigt roliga dagar i Stockholm men nu kändes det verkligen underbart att vara hemma igen. Ängen hade blommat ut mycket på bara några dagar, och allt är så vindstilla och tyst. Bara fåglarna som hörs. Åh, jag älskar denna platsen. Jag mår så bra här. Borta bra men hemma bäst 🙂

Det är så sent nu så jag tänkte bara skriva och säga att jag är hemma igen. I morgon kommer jag visa lite bilder och filmklipp från dagarna i Stockholm.

Godnatt på er!
061101

Bra dag

Nu är bilen tvättad och klar! Den står där ute på gården och glänser nu 😀 Jag tvättade den riktigt noga. Även inne i bilen. Tvättade alla rutor som Nanook geggat på, och dammsög alla säten. På något sätt känns det som bilen har större chans att gå igenom besiktningen om den är ren. Fast så lätt är det nog inte. Men det känns bättre helt enkelt 😀
Men jädrans vad jag har fått mycket gjort idag. Det blir sådär, att när jag jobbar riktigt hårt så får jag mer energi på något märkligt vis. Tror säkert många kan känna igen sig. Det kanske har lite med ”gott samvete” att göra också. När jag gjort riktigt bra i från mig så får jag en kick av det och vill göra ännu mer. Och ibland är det ju tvärtom. När jag har som mest att göra och ligger efter med precis allt, då brukar jag gå och lägga mig. Oavsett tid på dygnet. Man kan inte alltid vara duktig. Men idag har jag banne mig vart duktig 😀

Nu är det snart dags för sängen. Sov gott allesammans! <3

Tvättar bort alla fel på bilen ;)

Tvättar bort alla fel på bilen 😉

Man kan ju inte vara bra på allt

Varför bränner jag nästan all mat som jag steker?! Om jag bara kunde förstå mig själv. Idag försökte jag verkligen att inte bränna maten som jag skulle steka, men vad tror ni jag gjorde? Jo jag brände den.

Antingen så beror det på att jag blivit ”skadad” av att min mamma alltid varit så himla noga med att steka allt extra länge. Eller så beror det på att jag alltid har så brottom när jag lagar mat, antingen för att jag är superhungrig så jag darrar eller så vill jag bara ha det gjort…ur vägen liksom, så man kan göra annat som är roligare. Eller så beror det på att jag sätter mig vid datorn under tiden det steks på ena sidan, och tror att jag sitter vid datorn i bara 1 minut när det i själva verket var 5 minuter. Eller så…kan jag inte laga mat helt enkelt. Jag tror det är en perfekt blandning av alla de där alternativen jag nämnde ovan.

Jag skulle behöva gå en matlagningskurs. Jag kan ju för sjutton inte ens steka köttbullar utan att bränna dom. Jag är så fruktansvärt trött på den där brända smaken som jag lyckas få i nästan all mat jag lagar. Nä, nu får det vara slut på det här. Nu har jag lovat mig själv att det är sista gången jag sitter och knaprar på bränd mat 😉

Dagens matlagning...Smaklig måltid Jonna!

Dagens matlagning…Smaklig måltid Jonna!

En bra start på veckan

Hej på er!
Nu är det måndag och en ny vecka har börjat. Idag har jag bland annat varit en sväng till morfar i Näsåker tillsammans med min mamma och min bror Filip. Vi åt kanelbullar och drack kaffe. Det var en mysig stund!

När jag kom hem i eftermiddags så var solen på väg ner och ett varmt ljus låg över hela byn. Det var vackert. Trots att snön ligger vit överallt så fick jag så starka vårkänslor att jag trodde jag skulle explodera vilken sekund som helst. Jag kände hur jag fylldes av energi. Sådan där energi som jag inte känt av på hela mörka vintern. Som jag nästan hade glömt att man kunde känna. Det var som om hela min själ tinade och jag blev sprudlande glad. Då bestämde jag mig för att lasta in lite ved från vedboden in till farstun fram tills att det blev mörkt, så att jag kunde utnyttja min överskottsenergi till något bra. Det var en sådan otroligt härlig stund, och jag märkte att Nanook hade fått samma vårkänslor som mig, för han var också helt galen och överglad. ÅH underbara vår!

Bar in några lass med ved i det underbara solljuset.

Det var första gången i år som jag verkligen fick uppleva det där speciella vårljuset av en solnedgång. Det var helt underbart.

Haha tyckte den här bilden på Nanook beskriver så bra exakt hur jag kände mig.

Bra första intryck?

Om man söker på mitt namn på google så är det här den första bilden som kommer upp. Haha jag tyckte det var lite roligt. Av alla bilder jag har här på bloggen, så är det den liksom 😀

Bilden togs förra året innan jag var på väg till jobbet i Myckelgensjö på Jon Salmens Gård, där jag målade 🙂 Ja det syns om inte annat. Det var meningen att vara en liten parodi bild. Min pose, väskan och glasögonen passade liksom inte in riktigt =)