Sjukling

Hej på er alla fina!
Jag har varit lite ”off” senaste dygnet, men jag åkte på en liten förkylning som gjorde mig väldigt dåsig. Jag kände mig sjuk redan igår när jag var ute i gryningen och fotade men jag har väldigt lite tålamod för att vara sjuk, så jag brukar låtsas som ingenting, och då brukar det gå över. Men nu gjorde det inte det så jag har faktiskt bara legat och vilat större delen av dagen idag och förundrats över att näsan kan tillverka så mycket snor. Det känns som jag är uppe i några liter nu.

Men nu efter lunch så bestämde jag mig för att inte vara sjuk längre så nu tog jag en dusch, en kopp kaffe och försöker komma på benen igen. Det känns redan mycket bättre. Tänk vad mycket vi kan påverka med bara tankarna! Får se hur länge jag lyckas hålla uppe den här fasaden 😉 Men jag tror faktiskt det kommer bli mycket bättre redan i kväll. Lite frisk luft på det här så är jag tillbaka igen! Vill passa på att tacka för alla fina ord och kommentarer som ni skrivit! Har ju inte hunnit svara er än men ska göra det i kväll 🙂

Nu ska jag gå ut med stackars Nanook som bara fick en kort promenad i morse. Han är så himla snäll. Det är som om han känner på sig att jag inte mått bra så han har snällt legat bredvid mig hela dagen, precis som Nayeli också gjort. Djur är helt fantastiska. Vilken kärlek och trygghet de skänker ♥
090201

Fina Nanook som är det bästa sällskapet man kan tänka sig när man är sjuk. Vilket tålamod.
090203

Och Nayeli, som brukar vilja gå ut tidigt på morgonen sov bredvid mig ända till efter lunch. Så fint.
090202

 

FacebookTwitter

En dag att minnas

Så kom då den sista dagen för mig i Nordnorge, som också blev den mest känslofyllda dagen. Kanske den dagen jag kommer minnas allra starkast.

Tidigt på morgonen tog jag flyget från underbar Bodø där jag bott under alla dagarna, för att flyga till Andøya i Vesterålen, som ligger norr om Lofoten. Vesterålen hade jag sett fram emot allra mest på hela resan. Det skulle bli den absoluta piken. Av det jag sett från Vesterålen så visste jag att det skulle vara som ett paradis för en fotograf, även om alla platser jag besökt redan var ett paradis det med. Men just Vesterålen kändes så väldigt långt borta. Så väldigt långt norrut. Så exotiskt. Som en plats vid världens ände.

Men jag hade ett tight schema och jag visste att min tid var dyrbar under dagen jag skulle spendera där. Först ut var Valsafari, då jag skulle åka ut med en färja i ett antal timmar och kanske få se valar. Jag hade inga förväntningar alls på hur det skulle vara, mer än att det lät väldigt, väldigt häftigt. Och det var det! Bland det coolaste jag varit med om. Men av någon anledning hade jag inte tänkt på hur jag skulle uppleva det. Jag hade inte en tanke på att jag ju sedan jag var väldigt liten varit extremt rädd när jag är ute på öppet hav i en båt. Ja, vi hade båt när jag var ca 7-9 år, som vi var tvungen att sälja då jag tillslut var så rädd för vatten att jag började gråta hysteriskt om någon satte på vattenkranen med för högt tryck (hahah).
DCIM100GOPRO
När jag klev på båten samlades vi alla längst ner först där vi fick kaffe och information osv. Redan efter tio minuter efter att båten åkt ut så började jag få panik. Jag tittade förfärat ut över havet och såg de stora vågorna som satte båten i gungning. Jag tänkte att något måste vara fel. Båten kan inte åka ut om det är såhär stora vågor! I den stunden visste jag inte att det var en relativt lugn dag på havet. Jag upplevde det som storm. Skräcken växte för varje meter som vi kom längre bort från hamnen.

Det var första gången under resan som jag kände att det var jobbigt att vara helt själv. Att inte ha någon att prata med eller dela mina känslor med. Men det stod ett par bredvid mig som jag hörde var från Sverige så jag började prata med dom, och frågade dom om dom tyckte det verkade farligt att åka ut. Men de sa att det var helt lugnt, och inget alls att oroa sig för. Då kändes det bättre en stund, men samtidigt kunde jag inte släppa min rädsla. Det bara fanns där ändå. En oförklarlig rädsla.
Jag tycker jag ändå är ganska modig när det gäller mycket. Men sätt mig på en båt mitt ute på havet och jag blir så rädd att jag tappar förståndet.
DCIM100GOPRO
Efter all information var vi fria att röra oss som vi ville på båten. Jag gick högst upp på fören av båten, trots att jag inte ville. Men i min skräck så tänkte jag att det är bättre att jag sitter där uppe ifall båten välter så jag snabbt kan hoppa över på rätt sida så jag inte fastnar under båten. Lite Titanic-style. Jag satte mig ner och höll ett hårt tag om relingen.
062414När vi kommit ut ännu längre från hamnen och vågorna blev större och land inte längre syntes till så var jag i ett sådant ”panik-tillstånd” att jag tog upp min mobil och skulle börja skriva ett meddelande till min familj för att meddela att jag kanske inte kommer överleva den här båtturen, men att jag älskar dom och att dom inte skulle vara oroliga. Men jag tänkte skriva det på ett lättsamt sätt som om jag inte var rädd för att dö så att dom inte skulle bli helt förkrossade om så blev utgången (!!!!). Haha ja alltså…nu i skrivande stund låter det här HELT sjukt!!!  Men som tur var så hann jag inte skriva klart meddelandet, för då kom den svenska tjejen jag pratat med innan och satte sig bredvid mig. Hon hette Therese och berättade om när hon var i Italien och åkte färja. Då var det hundra gånger värre och folk grät och vågorna kastades över färjan. Så detta var ingenting i jämförelse.
Det lugnade mig verkligen. Hon satt där bredvid mig i säkert 45 minuter trots att hon åkte på den här turen med sin sambo. Så himla, himla fint gjort. Hon tröstade mig så himla mycket genom att bara sitta där ♥
062413
Haha och när jag tittar på alla bilder och filmer så inser jag att det ”farliga” helt och hållet upplevdes i mitt huvud. Dock syns det inte hur stora vågorna faktiskt var ibland, och hur mycket båten gungade, men när jag tittade mig omkring så var ingen annan rädd. När båten for upp flera meter så tjoade folk ”wooooohooooo”, medan jag skrek inombords av skräck. Så att den här valsafarin kändes så otäck har ingenting att göra med att den är otäck, det är bara jag personligen som upplevde det så.
Jag har alltid känt en obehaglig känsla kring öppet hav och stora vågor.
062410Men sen kom stunden då vi fick syn på valarna! Nu minns jag inte vilken sorts val det här var för jag var inte så uppmärksam just då på vad de sa. Men de var otroligt många, och det var så mäktigt att se! En upplevelse för livet. Dessutom fick vi syn på några delfiner, som jag tyvärr inte lyckades få bild på.
062418När jag fick se den här synen så var det värt allt. All skräck försvann i den stunden och jag bara njöt av att få se fria, vilda valar i havet.
062419Jag är så lycklig och tacksam över att jag fick vara med om detta ♥
DCIM100GOPROEfter ca en timma med valarna var det dags för båten att vända igen. Och det var då det riktigt jobbiga började. Det började blåsa ganska rejält och vågorna blev mycket, mycket större än innan. Jag satt kvar vid fören hela tiden trots att jag stundtals nästan var själv kvar där uppe. Jag var så rädd att jag inte kunde röra mig. Jag höll ett krampaktigt tag i relingen och jag hade så ont i musklerna men jag kände det inte då. Jag tog upp min GoPro emellanåt och filmade och det hjälpte mig att försöka tänka på annat. En äldre man såg att jag var rädd och han stod några meter bakom mig i minst en timma. Vi sa aldrig något men jag förstod att han stod där för att visa att jag inte var ensam. Och jag är så himla glad för det! Jag tittade ofta bakåt bara för att se om han stod kvar.

Mot slutet blev jag sjösjuk. Så fruktansvärt sjösjuk. En tjej som jobbade på båten kom fram och hjälpte mig att ta mig till båtens bakre sida, där det gungar mindre. Jag kunde knappt gå. Hon gav mig en spypåse och papper och hon kändes som en ängel. För jag hade varit så rädd att jag skulle råka spy på båtens golv. När jag satt där och spydde och grät och trodde att jag skulle dö så tänkte jag på alla flyktingar som dött när de tagit sig över havet. Och jag tänkte på hur bra jag har det. Att det här inte är någonting i jämförelse med de som sitter med sina barn i famnen och kämpar för sitt liv i flera dygn på en båt som tillslut går på grund. Jag är ju bara på en lyxig valsafari.

När vi väl såg land kändes det som den största lyckan på länge. Haha, de här tre-fyra timmarna på båten var som en djup inre resa också. Så mycket känslor på samma gång. Total skräck, sorg och eufori och lycka över att se valarna. För de flesta på båten var det här bara en jättehäftigt, vacker valsafari. Men för mig var det en hel livsresa i princip. Som jag absolut inte ångrar. Men jag rekommenderar andra att inte ha havs-skräck innan man ger sig ut på valsafarin! 😀 Det blir så mycket trevligare då.

Nu kommer en liten film som jag klippte ihop av det jag filmade. Återigen så känns det konstigt att se filmklippen i efterhand eftersom det bara ser ut som en lugn, fin dag på havet, när jag upplevde det som något helt annat. Samtidigt som det också var en vacker upplevelse. Som sagt, alla känslor på samma gång.

När jag steg i land efter den händelserika Valsafarin kände jag mig helt slut. Jag var fortfarande sjösjuk och det kändes som hela världen gungade. Jag var helt matt. Jag stapplade mig fram till min hyrbil och lade mig sedan i baksätet. Jag fick en fruktansvärd frossa, trots att jag hade kläder för vinterväder på mig. Jag visste att jag bara hade två timmar på mig innan mitt flyg tillbaks skulle gå och min tid var så värdefull, men just då hade jag inte ens ork att känna mig ledsen över det. Jag låg där i baksätet i en timma innan jag tillslut piggnade till och kom tillbaks till verkligheten.

En timma kvar. Bara en timma kvar i Vesterålen, mina drömmars resmål. Jag fick så dåligt samvete över att jag legat i baksätet på en bil när jag befann mig på den vackraste plats på jorden. Jag satte mig bakom ratten, gnuggade mig i ögonen och klappade till mig på kinderna, letade fram en karta och körde till turiststationen för att be om en karta till ”bleikestranda” som jag drömt om att besöka så länge. Jag trodde inte jag skulle hinna.  Jag kände sådan ångest. Sådan fruktansvärd sorg. Jag kunde inte missa det jag ville se allra mest.

När jag fick en vägbeskrivning så körde jag bara. Jag såg att den inte låg lika långt bort som jag trodde. När jag kom ut på vägarna och såg de otroligt vackra omgivningarna blev jag helt chockad. Så vackert. Trots att det var väldigt disigt denna dagen så var det en oförklarlig syn att se de mäktiga fjällen komma fram genom dimman. Från hamnen kunde jag inte se hur vackert det verkligen var runt omkring.
062420
Tillslut såg jag den. Bleikestranda, som bredde ut sig som en evig, vit strand längs havet nedanför de mäktiga berget. Mitt hjärta nästan stannade till. Jag ställde bilen på en liten mötesplats längs vägen. Jag tog min kameraväska och bara sprang för livet ner till stranden och havet.
062430
När jag plötslig stod där på stranden, med mina bara fötter i den vita, mjuka sanden och med det iskalla havsvattnet som sköljde över mina fötter, så kom det några glädjetårar. Det kändes overkligt. Jag trodde inte att jag skulle hinna. Men så stod jag där, på platsen jag drömt om att få komma till. Jag kände frihet. Det blev ett sådant starkt kontrast mot det jag upplevt tidigare på dagen. Jag kände mig så lätt. Som en vind.
Jag hade 20 minuter på mig att ta in allt det vackra. 20 minuter att vandra på Bleikestranda, innan jag behövde köra mot flygplatsen. Det kändes då som de viktigaste tjugo minuterna i mitt liv. Jag skulle ta vara på varje sekund.
jonnableikestranda

062424062423062427062426062422062431Det här var utan tvekan en av de bästa stunderna på Norgeresan.  Den lyckan jag kände på stranden var så stark. Allt kändes fullständigt. Det kändes som en sorg i hjärtat att behöva lämna Andøya när jag precis kommit dit. När jag precis fått upptäcka lite av omgivningen. Jag hade gjort vad som helst för en dag till att åka runt och fota och upptäcka. Men samtidigt så kände jag mig så enormt tacksam för att jag hann till stranden. Att jag fick den där stunden. Det betydde så mycket för mig.

Nu kommer en liten video jag filmade nere på stranden. Jag tror jag nästan sprang konstant i tjugo minuter. Det kändes som det bästa sättet att få ut min glädje över att vara där jag var  ♥

FacebookTwitter

Min dag i bilder

Andra dagen i Nordnorge och jag känner mig redan alldeles rik på alla de fina upplevelser jag fått idag. Det är mitt i natten och jag sitter här på mitt hotellrum och går igenom alla de hundratals bilder och filmklipp jag tagit under dagen. Vill ju visa och dela med mig till er allt jag fått vara med om.

Idag har jag bland annat varit ute på den fantastiskt vackra halvön Kjerringøy. Det är många som tipsat om denna ö när jag berättat om min resa till Bodö och Nordnorge. Och nu förstår jag verkligen varför. Den levde upp till alla mina förväntningar, minst sagt. Önskar jag hade haft ännu mera tid där, för det finns så mycket att se! Men det är en plats jag definitivt kommer återvända till.

Nu har jag en hel drös med bilder här från dagen som varit! 🙂
062312Jag började morgonen med att köra tre mil till färjan som skulle gå över till Kjerringøy. Jag åkte en timma tidigare än vad som stod på mitt schema, så jag skulle få gott om tid till att stanna på vägen om jag ville. Det var sååå vackert hela vägen och jag ville stanna överallt. Den här bilden tog jag ifrån bilfönstret.
062313Sedan stannade jag till vid ett vackert naturområde. Följde en liten stig och stannade sedan på en vacker plats och bara tog det lugnt en stund.
062310Framme vid färgeläget. Även det var en vacker plats såklart, så jag sprang ut från bilen ett tag och gick runt och fotade.
062311062314Framme på mysiga Kjerringøy, och på väg till den populära gamla Handelsstaden.
062325Kjerringøy Handelstad är en unik bevarad handelsstad från 1800-talet. Så otroligt fint och inspirerande ställe! Här fanns massor att titta på och lära om. Spenderade förmiddagen här.
062318062315062345Sedan åt jag lunch på omtalade Markens Grøde som drivs helt ekologiskt. Maten som serveras är helt lokalproducerad. Det gillar jag. Dessutom var det otroligt gott ♥
062324Sedan mötte jag upp med den här fantastiske människan, som heter Ulf Mikalsen, som är båtbyggare på Kjerringøya. Han är en av få människor som fortfarande bygger sådana här gamla Nordlands båtar. Båten han står på har han gjort helt själv. Fascinerande! Och jag var SÅ lycklig som fick åka med på en tur med båten.
062331062326Jag har inte åkt sådär jättemycket båt i mitt liv, men det här slog i alla fall allt. Den finaste båttur jag upplevt. Jag kände mig som en viking som gled över havet omringad av alla vackra fjäll.
062326Medan vi åkte båt berättande han om platserna runt omkring som vi såg från båten. Han berättade också sagor och myter om platserna. En jättefin saga om ett troll som bodde på berget ni ser bakom oss, som blev kär i en trollflicka på ett annat berg. En kväll tog han skidorna upp på toppen för att ropa och fria till henne. Han sköt en pil med sin pilbåge men samtidigt så for skidorna bakåt och han ramlade ner. Hans ena skidstav gjorde en stor skåra i berget som man tydligt kan se. Och pilen landade långt bort. Man kan gå och titta på ”den” pilen, som är gjort av sten. Älskar sagor ♥
DCIM100GOPRO062327062328Han åkte ut med båten så jag skulle kunna få ta en bild på Kjerringøya från denna vackra vinkeln. Så glad för det!
062330062332Efter båtturen fick jag komma in och se vart han bygger sina båtar. Sååå fint ställe. Och ni anar inte hur gott det luktade av trä där inne.
DCIM100GOPROSedan fick jag bråttom iväg från Kjerringøya för att åka tillbaks till Bodø igen. Då var det dags för en annan båttur. RiB båt till Salstraumen, som är världens starkaste tidvattensström. Ännu en helt fantastisk upplevelse. Har nog aldrig åkt båt så fort förut. Landskapen var helt otroliga och det var riktigt häftigt att åka in i strömmarna.
062340062341Här var strömmen som starkast. Först var jag rädd att båten skulle sugas in i virvlarna, men det gick hur bra som helst! Det var jättekul att få befinna sig mitt i strömmens hjärta!
062334Det fanns mycket havsörn där vi åkte. Och jag är så glad att jag fick en på bild! Väldigt nära dessutom.
062335

Jag filmade en hel del från båten, som ni kan se i min lilla film som jag klippte ihop av dagens filmklipp. Som sagt så har jag fått vara med om så otroligt mycket fantastiska upplevelser idag. Bästa dagen på länge ♥

FacebookTwitter

Ny dag och ny snö

Godmorgon världen!
Efter en natt som kändes som världens längsta känner jag mig nu utvilad och redo för en ny vecka. Snön vräker ner utanför och det ser mer ut som december än mars. Men jag vet att det alltid brukar bli sådana här bakslag här. När man som mest tror att våren är på gång så kommer ny snö. Men det gör inget! Jag ska ändå spendera mesta av dagen inne med jobb framför datorn. Så det är det helt okej men vintrig utsikt.

Ville bara skriva och säga godmorgon och önska er en bra måndag! ♥

033001

Making mistakes is better than faking perfections

FacebookTwitter

Underbar dag

Åh, den här dagen alltså. Solsken. Värme. Vattendroppar från taket. Fågelkvitter! Trodde aldrig jag skulle få känna så starka vårkänslor redan i februari.
021907

Och något annat bra med den här torsdagen är att jag ska på kör i Näsåker i kväll. Började förra veckan så nu är det andra gången. Det är så himla roligt! Sång är inte min starka sida, men jag älskar att sjunga och det är ju huvudsaken!  Det är en riktig energi-boost att sjunga i kör tycker jag! När det låter sådär riktigt bra och alla känner samma känsla, då ryser jag i hela kroppen. Så härligt! Så nu ska jag strax bege mig iväg, för jag och mina vänner ska äta på Ingelas Café först. Taco-tallrik, here i come! ♥

FacebookTwitter

Ny dag med vinden i håret

Jag vaknade 06 i morse, helt av mig själv utan alarm. Det är väldigt ovanligt, men otroligt skönt! Ha fått så mycket gjort denna morgon. Har gjort klart bokföringen, hämtat ved, målat, ätit frukost och varit ute med Nanook. Härligt när man får bocka av så mycket så tidigt på dagen. Då blir resten av dagen så mycket lättare.

Önskar er en härlig onsdag! Kram ♥
021103

FacebookTwitter

Årets sista dag

Jag får alltid en speciell känsla när det är nyårsafton. Eller egentligen flera dagar innan. Men extra mycket i år faktiskt. Jag tänkte att jag skulle skriva en enkel, positiv nyårstext här men det känns som det egentligen är lite andra tankar jag vill lyfta fram. För om jag ska vara helt ärlig så känner jag mig inte alls sådär sprudlande, superglad och nyårs-pinglig idag. Jag tror det är för att jag under lång tid nu tänkt väldigt höga tankar om det nya året. Dagen efter nyårsafton vill jag att en ny början ska ta fart i mitt liv, med dunder och brak. Extremt mycket så har jag tänkt nu. Ju närmare nyårsafton ju mer press har jag känt att behöva avsluta saker i mitt liv, klippa banden mellan mig och det gamla, så att jag inte ska släpa med mig all gammal skit in i det nya. Men hur lätt är det egentligen?

Det är så himla typiskt mig. Jag är väldigt bra på att tänka och drömma och komma fram till hur jag vill att det ska vara. Men jag är väldigt dålig på själva handlingen.
Varje nyårsafton de senaste åren har jag haft samma känsla som jag har nu. Att NU, NUUUUU ska jag ändra på saker i mitt liv. Detta året ska jag komma framåt, gå upp tidigt, lägga mig i tid, äta bra, få bra arbetsrutiner, få trygg ekonomi, umgås mer med vänner, göra roliga saker osv. Varje nyårsafton har jag haft en känsla av en liten besvikelse över att jag inte åstadkom det jag ville. En känsla av att jag fortfarande befinner mig i samma situation som året innan. Bara att andra saker hänt runtom. Men grunden är likadan. Och det är den där grunden som jag vill ändra lite på. Mycke på.

I år känner jag mer så än någonsin. Det här året har varit väldigt speciellt. Det blev både bättre och värre än vad jag trodde att det skulle bli. Man skulle kanske faktiskt kunna sammanfatta det som det bästa och värsta året. Både toppen och botten på samma gång. Jag har fått vara med om så mycket fantastiska upplevelser som jag är så tacksam för. Men i det stora hela, om jag sammanfattar året, så har jag gråtit mer än jag skrattat. Jag har oroat mig mer för framtiden än vad jag varit nöjd och tacksam för nuet. Jag har tänkt mer negativa än positiva tankar om mig själv och det jag gör. Jag har tvivlat mer än vad jag känt mig hoppfull. Varit mer förvirrad än målinriktad. Därför känner jag så starkt nu att det är saker jag vill ändra på. Saker jag måste ändra på för att må bra.

Därför har jag de senaste två veckorna gått och spänt mig inför nyårsafton. Det är som att jag inväntat den dagen, för då ska jag vara klar med det här året. Då ska jag börja på ett nytt kapitel. Nej förresten, en ny bok!
Jag är en expert på att romantisera saker och ting. Jag går helt seriöst och tror att när jag vaknar upp på nyårsdagen så kommer allt ha ändrat sig. En helt ny känsla och energi kommer ligga i luften. Jag kommer hoppa upp ur sängen 7 på morgonen och sätta igång med ”mitt nya liv”. Som om något magiskt hänt under nyårsnatten. Men det funkar ju inte så.

Lite som när jag tog studenten. Då skulle livet börja, hade man fått höra.
Jag minns den morgonen efter jag tagit studenten. Jag låg i min säng och tittade ut genom persiennerna i fönstret och tänkte ”Är det nu livet börjar?”. Men det kändes precis likadant som innan. Eller ja, skillnaden var att jag inte gick i skolan längre. Istället var jag en aning bakfull och arbetslös.
Eller som när jag köpte ”Norrskensfil” på affären och fick en chock när jag jag klämde ut filen och såg att den var vit. Jag trodde att den skulle skimra i norrskenets färger.

Att den här nyårsaftonen känns extra speciell för mig är för att jag så starkt vill ändra på vissa mönster i mitt liv som spelas upp om och om igen. Jag vill verkligen ändra på saker och se till att det blir gjort! Det här året ska jag må riktigt bra och känna att jag har en stabil vardag. Utveckla det jag gör, göra klart mina påbörjade, oändliga projekt och äntligen komma framåt med saker och ting. Få mer kontroll och rutiner. Känna att jag har tid. Jag ska ha roligt och skratta mer. Inte oroa mig för saker som bara gör det värre. Och jag vet att allt inte på ett magiskt vis bara kommer falla på plats så fort det nya året börjar. Det handlar om vad jag själv gör och vilken inställning jag har. Men jag är så otroligt peppad på att ge järnet nu och komma dit jag vill!

Man borde ju egentligen kunna tänka sig att varje ny dag är nyårsafton. Alltså symboliskt. Att varje ny dag är just helt ny. Oförstörd av alla tidigare händelser. Ett helt nytt kapitel. Med helt nya möjligheter. Nyårsafton är ju egentligen som vilken dag som helst, bara att det är årets sista dag. Men jag tycker om att göra den till en riktigt stor och mäktig dag. Och det vill jag göra nu.

Nu är det nyårsafton och jag ser det som att jag imorgon börjar måla på en helt ny, vit canvasduk. Utan färdiga mönster. Med alla färger jag behöver för att skapa den vackraste tavla jag kan tänka mig. För precis så ska det här året bli.

Tack 2014 för alla upplevelser och erfarenheter jag fått. Och tack alla ni läsare som följt mig och spridit glädje genom året. Ni betyder SÅ mycket!
Nu följs vi åt genom 2015 och det kommer bli så förbaskat bra!

GOTT NYTT ÅR MINA KÄRA LÄSARE!

47

Ett nytt år. Som ett tomt ark. Vi kan måla det precis som vi vill! <3

FacebookTwitter