Den där kvällen innan julafton

Godkväll på er mina älskade läsare!
Det är kvällen innan julafton och jag önskar att jag satt här med massor av julkänslor och tända ljus, julmusik och glögg, så att jag kunde sprida en sådan där härlig ”kvällen innan” julstämning till er. Ni vet sådär som nog alla önskar att kvällen innan julafton är, men som nog väldigt få lyckas få till. Men i skrivande stund har jag nyss kommit hem från en hektisk dag inne i stan och sitter nu här i vid mitt skrivbord i långkallingar och äter glass direkt ur glassbyttan. Vi har ingen gran, ingen snö och inte en endaste bit julmat i kylskåpet. Tror aldrig jag ordnat så lite jul här hemma någon gång. Men det gör inget. Ibland måste man prioritera bort vissa saker för att orka och hinna med, och i år fick julen lite mindre fokus. Men jag är lika glad för det. Jag vet ändå att jag i morgon kommer få en helt underbar jul med familjen här i Grundtjärn. Det blir min första riktiga jul med Johan. Och på juldagen kommer vi vara hemma hos Johans familj. Så nog blir det en riktig jul ändå. Och det allra viktigaste med julen är ju familjen, nära och kära. Att få ägna lite extra tid åt alla man älskar. Så några julkänslor hit eller dit spelar inte så stor roll i det stora hela.

Men jag ville ändå skriva några ord såhär innan julafton. Några varma hälsningar till Er och ett stort tack för alla jättefina kommentarer på mina bilder på förra inlägget. Ska ägna lite tid att svara på era kommentarer senare ikväll. Jag hoppas att ni får en riktigt lugn och skön kväll, och att ni inte stressar ihjäl er med allt som ska hinnas göras. Kommer givetvis att göra ett litet jul-inlägg i morgon, så jag vill vänta med att önska er god jul tills då.

Lägger upp några bilder från dagarna innan jul förra året. Då var det så mycket julkänslor i luften att det nästan gick att ta på stämningen.
Som sagt, önskar er en jättefin kväll! Så hörs vi i morgon. Stor kram ♥

Den där frustrerande stillheten

Hej på er!
Idag har molnen spruckit upp en aning och låter solljuset strila in lite försiktigt genom molntäcket. Så jag tänkte försöka ge mig ut en stund idag och fånga lite ljus, och kanske några bilder. Det tråkiga vädret och mörkret har fått mig att känna mig riktigt okreativ den senaste tiden. Trött och slö, och lite nere. Men jag försöker också intala mig att det ju är helt naturligt. Det händer varje år, minst några gånger, när allt liksom tycks gå på halvfart, och när lusten och energin försvinner. Någonstans tror jag att jag behöver det, även om det mitt i det känns riktigt jobbigt. En slags frustration i att inte känna sig kreativ och inte ha lust med något. Inga idéer som ligger och bubblar och ingen glöd. Det är bara helt stilla. Som om man vibrerar på en väldigt låg frekvens. Viloläge.
Oftast brukar det ju kännas helt tvärt om. Men som sagt, jag vet att det är en period och det bästa jag kan göra är att ta en dag i taget och göra så gott jag kan av varje dag.

D vitmin är i alla fall beställt nu, tack för era tips! ♥
111602I söndags var det en dimmig dag och världen såg näst intill svartvit ut med den vitgråa himlen och vinterns första snö som fortfarande låg kvar som ett slitet täcke över marken. Men det var något väldigt vackert och mystiskt över det. Så jag tog äntligen kameraväskan och begav mig ut en sväng utan någon vidare plan. Bara upptäcka och fota. Sådant som jag älskar att göra!
111601Det är fascinerande hur varje årstid kan få omgivningen att se så annorlunda ut. Det är som om den byter skepnad månad efter månad. Och varje år blir något nytt. Därför kan jag aldrig tröttna på att fara runt i skogarna här.
111607Älskar när träden blir vita av frost. Älskar vintern när den är såhär vit och krispig. Som jag sa till Johan igår ”Jag väljer hellre en vinter med -15 varje dag än 0 gradigt varje dag”. Jag bara älskar att andas när luften är så kall att det nästan gör lite ont i lungorna. Men det känns bra. Det sa min mormor också. Hon kunde andas bättre när det var riktigt kallt.
111611Det såg nästan ut som om jag hade ett svartvitt filter på kameran. Inga färger alls. Men som sagt så kändes det vackert på något vis. Så stillsamt.
111608Gick in i en skog jag aldrig tidigare varit i. Fascinerades av tystnaden som blir så fort ett lager av snö lägger sig över träden och marken. Mjukt och tyst.
111609111606Körde in på små grusvägar medan det fortfarande är möjligt, eftersom de inte plogas under vintern. Att köra in på små gamla grusvägar är bland det bästa jag vet. Jag hittar alltid något spännande.
111603111610111612Det var en härlig dag ute i skogarna. Fler sådana hoppas jag på nu! Det ger mig samma effekt som solljus, om inte ännu bättre.
Men nu ska jag ge mig ut en sväng och se vad dagen bjuder på innan det blir mörkt igen. Hoppas ni alla har en fin onsdag! Ta hand om er, och stor kram ♥

Den där känslan

Först och främst, tusen tack för alla era goda råd vad gäller odling och att hålla ogräs borta. Jag ska läsa på lite mer om det där med täckodling. Det verkar som om många använder sig av just den tekniken, och det verkar ju bli så mycket lättare att hålla jorden ren från ogräs. Det är alltid så härligt att kunna få så mycket goda råd om allt möjligt från er. Vad jag än frågar om finns det alltid några där ute som kan lite mer kring just det ämnet och som tar sig tid till att dela med sig av sina erfarenheter. Tack för det! ♥

Årets ljusaste natt har passerat och jag var inte ute och fotade något, eftersom vindarna var så starka och himlen täckt av tunga, mörka moln. Jag blev så glad för era kommentarer på förra inlägget. Ni är alltid så fina och förstående. Och precis som många säger, så kommer det fler chanser. Hela juli är också ljust om nätterna så förhoppningsvis får jag snart uppleva de där magiska, stilla sommarnätterna som jag älskar så mycket.
Hade ni lika tråkigt väder eller fick ni uppleva ett vackrare sommarsolstånd? Såg att en bloggläsare, Soulmama, var ute i natt och fotade årets ljusaste natt. Så vackert! Blir lite avis, men glad att få se fullmånen på bild och det där vackra magiska ljuset och sommardimman.
Någon annan som var ute i natt?

Jag kollade igenom lite bilder från denna tiden fast från tidigare år, för att komma i stämning lite, eftersom regnet öser ner idag. Just de här ljusa nätterna är bland det bästa jag vet, och att titta på dessa bilder gör inte min längtan mindre direkt. Men det känns så härligt och tänka på att jag snart kanske får uppleva liknande igen, bara vindarna vänder och molnen spricker upp.

062119Sommarsolståndet 2012. Jag hade varit ute hela natten och fick sedan känna solens allra första strålar i ansiktet när den reste sig över skogarna mitt i natten. Oförglömligt ögonblick.
062118062106Just denna tiden kan bjuda på de mest spektakulära nattliga scener, med färger som man knappt tror är verkliga. Det här var natten mot midsommarafton, 2013. Hela himlen färgades lila och rosa och det speglades i vattnet. Jag trodde nästan att jag drömde.
062107Och det här var runt 3 på natten förra året. Återigen hade jag varit ute hela natten och fick sedan möta solen ute på ängen. Det är något alldeles magiskt över att få känna de där första solstrålarna. Något med luften ändras direkt och man riktigt känner hur nattkänslan försvinner efter bara några andetag.
062116Ängen i solens gyllene morgonljus.
062105062103062108Förra året, natten mot 29 juni. Jag gav mig själv i födelsedagspresent en hel natt ute i naturen. Också en sådan där natt jag aldrig, aldrig kommer glömma.
062109062111062110062112”Pure spirits of the forest”
062117Jag och Nanook, sommarsolståndet 2012. 
062114062115Natten mot midsommar, 2013. Bomullsblommornas år. Överallt växte de. Som vita hav av små änglar. I år är ett sådant år igen. Åh, vad jag älskar dessa ulliga blommor.
062122Juni är den rosa årstiden. Under klara nätter blir ljuset alltid skiftande i rosa och lila.
062120062121Årets ljusaste natt, 2012. Natten när dimmorna viskade.
062123Nu håller vi tummarna att naturen bjuder oss på fler av dessa vackra sommarnätter framöver. De där nätterna som har den där känslan. Som jag inte kan sätta ord på. Men som jag därför kan uttrycka med bilder istället.

Kram på er underbara ni ♥

Där jag hämtar kraft

Åh jag hade ju helt missat det, att idag kom ett stort reportage om mig ut i Allehanda, Tidningen Ångermanland, som handlar om min kärlek till naturen och träden. Journalisten Katarina Östholm och fotografen Leif Wikberg var här för ca två veckor sedan, samma dag som jag vann tävlingen ”Årets trädfotograf 2015”. Nu kom reportaget ut i både skrift, bilder och en liten film från det som filmades den dagen blandat med mina fotografier.

Otroligt vackert reportage. Katarina har en förmåga att skriva så man blir alldeles trollbunden. Som att läsa en saga. Det känns återigen som en ära att få läsa ett sådant här reportage om sig själv. Jag blir rörd.

Läs gärna reportaget och se filmen HÄR.
1200

Brukar lägga mig ner och vila på den här mjuka platsen täckt av mossa i skogen. Den här dagen följde Katarina och Leif från Allehanda med. Foto: Leif Wikberg

Där drömmar blir verklighet

Tidiga morgnar i skogen är bland de underbaraste stunder jag vet här i livet. Jag älskar att vandra runt i skogen utan mål med min kameraväska hängande längs axeln och ibland komma till en plats som är så vacker att jag nästan tror att jag hamnat i en saga. En plats som är så vacker att det nästan gör ont i hjärtat. När jag gick upp i gryningen igår så gick jag en sväng till skogen alldeles intill byn, och ner till den lilla tjärnen. Dimmorna dansade samtidigt som solen lyste genom skogen och det var en sådan där stund som nästan kändes som en dröm.
081103081101

Jag är så obeskrivligt tacksam över kameran. Att jag har ett medel att använda mig av för att uttrycka det jag ser och känner. Så att jag kan visa er, och ta er med till den tidiga morgonen vid tjärnen. För det var en stund som gav mig så mycket. Så mycket att det räcker och blir över, och det vill jag mer än något annat dela med er.
081108081106081112

Det var en liten mystisk and som simmade omkring i tjärnen, helt själv. Den simmade bara där solens strålar nuddade vattnet och det var så vackert att se. Runt, runt. Bara där ljuset var. Som om den kände på sig att den simmade vid tjärnens rampljus.
081109

Det var fint att ha sällskap av den lilla anden. Jag undrade verkligen vad den gjorde där helt ensam. Men den undrade säkert samma sak om mig.
081105081107081110

Jag är med och tävlar om en riktig dröm foto-resa till magiskt vackra Yukon i Nordamerika med en av bilderna ovan. Det är en tävling på Instagram som kom ut igår, och jag har inte kunnat tänka på annat sedan dess. Man ska helt enkelt lägga ut en inspirerande bild och berätta om varför man skulle vilja vinna resan. Och om man vinner blir man bjuden på hela resan och får dessutom åka dit tillsammans med två stora fotografer på Instagram; @Wisslaren och @Namkcaps, och få resa runt i en hel vecka (24-31 augusti) i den mäktiga naturen och vildmarken. Mitt hjärta hoppade till när jag läste om detta. Det är verkligen märkligt att tävlingen kom ut nu, för jag har tänkt på Yukon jättemycket senaste tiden sedan jag såg ett klipp därifrån.

Nu ikväll la jag ut mitt bidrag med en bild och en text efter att ha spenderat nästan hela dagen med att gå runt och vara nervös och klura på vad jag ska skriva och vilken bild jag ska välja. Men jag valde den när jag ligger på trädstammen, eftersom jag tog den igår, och den dessutom symboliserar min tanke om att vara ett med naturen.
Om ni har Instagram och skulle vilja gå in på min Instagram och ”gilla” bilden (om ni nu tycker om den) så skulle jag bli så otroligt glad och tacksam ♥ Även om de säger att de inte går på antalet ”likes” eller följare, vilket är fantastiskt bra, så tror jag ändå att det finns en lite större chans att de ser mitt bidrag bland alla andra tusen om det får fler likes.
Eller ni kanske själva vill lägga upp ett bidrag och få en chans att vinna resan. Kan tänka mig att det är en drömresa för många, speciellt om man tycker om att fota : )

Så nu håller jag tummarna och att det blir en resa till Yukon i slutet av augusti. Ja, chanserna är minimala, men man vet aldrig. Jag har fått tillräckligt många bevis i livet på att även de största drömmar kan slå in. När man minst anar det.

Nu kommer en liten film som jag klippte ihop av det jag filmade igår, blandat med några andra klipp från tidiga morgnar i skogen. Enjoy ♥

Så var man där igen

När jag återigen stod där med penseln i handen och började måla listerna runt den pastell-smuts-rosa dörren så fick jag en känsla av att jag gjort det här väldigt mycket de senaste månaderna. Det är inte klokt vad mycket väggar, dörrar, köksluckor, och lister som jag nu målat till ljudet av karlavagnen på radion och en suckande Nanook på någon närliggande matta. När jag var klar med hallen så kändes det så skönt att jag inte hade något mer som behövde renoveras här hemma. Men det tog tydligen bara några veckor innan jag var igång igen.

Fast, nu är det faktiskt bara dörrarna här inne som jag ska måla. Så det är ingen renovering på gång. Tack o lov 🙂

Måndagkväll hemma hos mig.

Måndagkväll hemma hos mig.

Tjohoooo

Tjohoooo

Rummet där uppe

Åhh nu är det inte länge till jag kan vara uppe i ”vardagsrummet” på övervåningen. Det börjar bli riktigt kallt där uppe men jag är ändå där så mycket jag kan. På kvällarna tänder jag ljus så det blir lite varmare. Jag bara älskar det rummet. Det är så ”ljust” på något vis, och det är så mysigt att ligga i soffan och titta ut på stjärnhimlen. Nanook gillar också den där soffan. Ibland när han tycker det är för varmt i köket när jag eldat på för fullt så vill han gå upp dit och lägga sig i stället 🙂

Haha förresten blev jag så full i skratt när jag tog det här kortet förut. Nanook har blivit så otroligt duktig på att ”posa” framför kameran. När jag tar fram kameran och fotar honom så vet han att han måste sitta still och gärna titta in i kameran. Men det är klart, han är van med det sen han var liten. Men det är så sött när han liksom vet vad han ska göra. Och ibland vill han inte egentligen. Då får han en liten rynka uppe i pannan. Men han gör det ändå 🙂 Jag ska filma nästa gång och visa er. Det ser riktigt kul ut.

Nanook sitter i soffan på övervåningen. Han avbröt sitt tuggande på benet bara för att "posa" för kameran, utan att jag ens behövde säga till honom haha.

Nanook sitter i soffan på övervåningen. Han avbröt sitt tuggande på benet bara för att ”posa” för kameran, utan att jag ens behövde säga till honom haha.