Det kreativa rummet

Hej mina kära vänner!
Det är en gråmulen tisdag här i Grundtjärn, med ännu stormigare snöfall än gårdagen. Såpass att jag helst undviker att gå ut. Enda stunden ute idag har varit en långpromenad med Nanook, och snart är det dags för en promenad igen. Men först ska jag ta mig en kopp kaffe och skriva ett litet inlägg.

Senare på eftermiddagen ska jag in till Örnsköldsvik för att gå på en föreläsning som anordnas av Klöverdam, nätverket för kvinnliga företagare, som bland annat delade ut priset till mig som Årets Normbrytare. Det är min vän Linda Hörnfeldt som ska föreläsa om kundrelationer och att bygga varumärke på sociala medier. Mest av allt vill jag dit för att träffa henne, men också såklart för att lyssna på föreläsningen och träffa andra som kommer dit. Det ska bli kul! Det är inte så himla ofta jag hittar anledningar till att åka in till stan. Så det gäller att passa på!

Det tog några timmar innan jag kom igång idag. Det krävdes en lång och lugn förmiddag med några koppar kaffe och bra musik. Jag tror det här vädret gör mig lite segstartad. Men efter ett tag kom energin tillbaks.
Idag har jag bland annat fotat några tavlor inne i ateljén, som jag sen tänkte lägga upp på webshopen. Jag har så mycket tavlor här hemma nu att jag snart inte får plats med allt. Jag målar ju även tavlor utanför mina kollektioner så att säga. Mer fristående tavlor. Och det känns trist att de bara ska stå här gömd bakom andra tavlor.

Så jag tänkte lägga ut lite tavlor, både nya och gamla. Och kanske lotta ut någon? Jag tänker ofta att jag vill lotta ut något jag skapat, men så blir jag rädd att det i slutändan ska göra någon ledsen. Jag menar, det blir ju bara en som blir glad, och resten blir ledsna. Den tanken har ofta stoppat mig från att göra tävlingar/utlottningar här på bloggen. Vad tänker ni om det?
Det är alltid lite knepigt att fota tavlorna. Jag fotar endast i dagsljus, och absolut inga starka lampor, eftersom de då riskerar att bli ljusblänk i de färger som är mer glansiga. Den här tavlan ovan har jag döpt till ”The awakening”.

Pågåenda målning. Leker mig fram med lite olika tekniker. Och med guld ♥
Har ju även en del gamla tavlor som jag tänkte skulle få en chans till nya hem. Den här tavlan är faktiskt en av mina allra första akrylmålningar någonsin. Den målade jag här i Grundtjärn 2012. Målad med en teknik som jag inte utforskat så mycket sedan dess. Mycket spackelspadar och murbruksverktyg. Jag hade väldigt roligt när jag målade denna. Och den har synts i väldigt många reportage som gjorts om mig. Bland annat sågs den senaste i Tidningen Lantliv. Det är så roligt med denna tavlan, eftersom alla ser olika saker i den. Den är ju för mig en helt abstrakt målning, men många har sett röda lador, trädplankor och annat. Det är det som är så roligt, att alla tolkar så olika.

Har senaste året haft den stående på golvet i sovrummet. Vilket gjort att det är det första och sista jag ser när jag vaknar och somnar. Ibland ligger jag länge och bara betraktar den. Och än idag kan jag inte bestämma mig för om jag hatar eller älskar den.
Jag tänkte nyligen att jag kanske skulle byta ut skyddet på golvet. Men så kändes det lite tråkigt att göra det. Det är så kul att se spåren av alla nätter i ateljén. Spåren av alla mina olika färg-perioder. Det blir nästan som ett konstverk i sig.
Färger. Tänk vad det påverkar oss. En färg kan få oss att må dåligt. Eller få oss att må jättebra. Det som jag tycker gör naturen så vacker är ju egentligen alla färgkombinationer som skapas. En himmel, eller en solnedgång vore ju ingenting utan alla varma nyanser. Färger som nästan går rakt in i själen på oss, och liksom helar oss.
Jag har också slagit in Lindas tavla, som hon målade när hon var hos mig i december. Jag monterade den igår, så nu tänkte jag att hon skulle få med sig den hem ikväll så hon kan hänga upp den på Influencer of Sweden’s kontor i  Stockholm, där hon tänkte ha den! Ja, hon är ju VD för Influencers of Sweden, den där coola kvinnan som jag ser upp till så mycket ♥

Jag kom på nu att jag inte hade visat hennes videoblogg som hon gjorde när hon var här i vintras. Blir verkligen glad av den! Hon var så lycklig över att få måla sin allra första tavlan i atljén tillsammans med mig. Det var en helt otroligt mysig kväll och natt. Jag och Linda har verkligen roligt ihop.
I videon får ni bland annat se när vi skålar med bubbel i kaffekoppar, när vi dansar Taco-dansen och när vi ”go crazy” i ateljén. Och massa annat. Spola fram till 07:27 om ni vill börja se från när hon kom hem till mig.
Hoppas ni alla har en fantastiskt fin tisdag! KRAM på er ♥

Helgen i Åre

Tänk att man över en helg kan få växa så mycket inombords. Jag känner verkligen att jag gjort det, efter en Winter Workation i Åre tillsammans med Influencers of Sweden och trettio andra branschkollegor. Trettio andra fantastiska människor som jag fått dela både erfarenheter, skratt och gråt tillsammans med. Jag som först inte ens tänkte åka, på grund av någon slags rädsla inför den sociala situation som det skulle innebära. Men jag är så evigt tacksam att min vän Linda peppade mig till detta. Jag känner att den här helgen blev den bästa tänkbara inledning på det nya året. Plus att jag fått många nya vänner som jag redan längtar efter att träffa igen. Vilken lycka!


Winter Workation var den perfekta blandningen av jobb och semester. Vi blandade helt enkelt föreläsningar och diskussioner med härliga aktiviteter som bland annat skoteråkning, skidåkning, yoga, bastu och spa. Hela grejen var att vi tillsammans skulle dela med oss av erfarenheter och stärka varandra, nätverka och ha roligt. Föreläsningarna, eller ”sessionerna” som vi kallade det, hölls av oss själva. Vi är alla inom samma bransch men har alla helt olika erfarenheter, så de som ville fick helt enkelt en avsatt tid att dela med sig av något som kunde va till inspiration för de andra.
Det kunde bland annat handla om hur man tar kontakt med företag man vill samarbeta med, hur man enklast använder sig av SEO, hur man tar bra bloggbilder och hur man tacklar företag som ”inte har någon budget” men ändå vill samarbeta.
Vi har även delat mycket känslor.  Med och motgångar. Prestationsångest och svackor. Men mest av allt, peppat och inspirerat varandra. 

Jag har verkligen lärt mig så mycket av detta. Jag känner verkligen en helt annat ”power” nu. Redo att ta tag i saker som jag varit osäker på. Redo att fortsätta utvecklas och jobba framåt med det jag älskar.
På förmiddagar och eftermiddagar hade vi ”sessioner”. Vi var många som hade frågor kring att sälja och samarbeta med företag. Här hade vi våra experter inom just de området som berättade och svarade på frågor. Från vänster, Maria Strömberg Bååth, Sara Rönne, Emelia Arvidsson och Linda Hörnfeldt.
På dagarna hade vi fritid och gjorde en massa roliga aktiviteter. Första dagen var det skoteråkning, och jag delade skoter med den fantastiskt grymma Maryem Nasri.
Jag tror vi alla upplevde samma sköna känsla av att vara bland så många andra människor som gör precis samma sak som en själv. Alla sprang vi runt med kamerorna, filmade videobloggar och letade efter rätt ljus. Här har vi Katta, Linda, Helena och Elin.

Såhär såg det ut mest hela tiden! Elin, Emilia och Helena
På lördag och söndag var vi ett gäng som åkte skidor.Jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt som det faktiskt var. Jag blev helt förtrollad! Jag bara längtar igen tills jag får åka skidor. Gärna med detta gänget; Helena Gunnare, Linda Hörnfeldt, Elin Kero och Emelia Westerström.

Foto: Helena Gunnare (www.ohdarling.org)

Jag hade ju som sagt aldrigt åkt skidor innan. Men det var ändå inte riktigt så svårt som jag hade föreställt mig. Jag övade tre gånger i barnbacken, och sedan tog vi de stora liftarna upp mot toppen av ett fjäll. Jag trodde först jag aldrig skulle ta mig ner. Men jag hade tur som fick lära mig att åka skidor med mina vänner, som hade överseende med min ”ankröv” som putade ut i syfte att försöka hålla balansen. Och som alla tålmodigt väntade på mig medan jag plogade mig ner för de brantaste ställena. Och när jag väl började komma in in i tekniken så var det som värdlens lyckorus bubblade inom mig. Vilken känsla! Vilken frihet. Mer, mer, mer!

Ni kan bland annat se en av mina vurpor i Elin’s (Nevnarien.se) fantastiska videoblogg här nedan. Hon har verkligen fångat vackra stunder från helgen och jag blev alldeles gråtig när jag såg den nu. Så jag kände att jag ville dela den här med er för er som vill få en liten bättre inblick i vad vi gjorde. Ni får även se lite fuldans, skoteråkning och lyckan över en kopp varm choklad. Tack Elin för att du gjorde denna fina videoblogg!

Helgen är över men i hjärtat bubblar en lycka över alla nya vänner jag funnit. Alla vackra stunder och skratt. Alla gånger vi peppade varandra till att doppa oss i ”isvaken” på kvällarna i spat. Och applåderna man fick om man klarade det. Alla mysiga pratstunder och alla de gånger man haft så hög igenkänningsfaktor när något delat tankar och känslor att jag nästan fått rysningar. Vilken jäkla girl-power helg. Jag kunde inte varit mer tacksam.
Nu ser jag fram emot nästa gång vi ses och forsätter stärka våra band. Och vår bransch.

Tack till Linda Hörnfeldt och Sara Rönne som gjorde det här möjligt och ordnade ett event jag kommer minnas för resten av livet. Och tack också till Holiday Club där vi bodde och spenderade den här helgen, och till Skistar som gjorde mig helt hooked på skidåkning, och till Camp Åre för den roliga skotersafarin. Och inte minst, tack till alla andra bloggare som inspirerat och gjort helgen till ett minne för livet. Det har varit den bästa kick-offen för 2017! Nu kör vi.

Dagar i det vilda

Nu sitter jag här med tårar i ögonen efter att ha läst era kommentarer på tidigare inlägg. Alltså…jag finner inga ord. Ni skänker mig så mycket värme, kärlek och uppskattning att det räcker och blir över till hela världen. Jag vet liksom inte hur jag ska tacka er. Varenda ord går rakt in i hjärtat. Blir också så rörd när jag ser hur vissa går till försvar mot de mindre trevliga kommentarerna. Är så otroligt tacksam för det, då jag just nu inte har tid att svara själv. De få gånger jag har något form av samarbete här på bloggen så rör det upp väldigt starka och upprörda känslor hos vissa. Det finns så mycket jag skulle vilja skriva om detta, då det är ett viktigt ämne att ta upp. Men så länge finns ett jättebra inlägg av Underbara Clara att läsa HÄR.

052506Åh det finns så mycket jag vill skriva och berätta hela tiden. Känns nästan som jag håller på att explodera när jag inte bloggat på ett dygn eftersom jag får uppleva så mycket och samtidigt vill ta er med på precis allting. Men det är svårt att hinna med den biten, så det jag inte hinner göra nu under resan får jag visa i efterhand.

Just nu befinner jag mig på caféet ”Mommos veranda” i Kiruna. Ett ställe som jag såg att många av er tipsade om här på bloggen. Jag är så tacksam att ni gjorde det, för det är verkligen jättemysigt här! Känns skönt att kunna sitta här med datorn också för att greja med bilder och blogga. Nu tänkte jag försöka återberätta det senaste dygnet i korta drag!
052402I förrgår kom jag fram till Stora Sjöfallet Mountains center där jag bokade en natt på hotellet. Åh, det var verkligen helt underbart att få duscha och sova i en riktig säng. Det kändes som att få ladda om batterierna lite. Även om jag var ute och fotade halva natten så sov jag ut på morgonen. Så jag kände mig som ny igår! Efter att jag checkat ut satt jag i deras lounge några timmar för att göra blogginlägget som jag la ut igår. Under tiden bjöd de mig på en jättegod voffla och kaffe. Det är välbehövligt med sådana där små pauser från ”bil-livet” och vildmarken.
052401Inne på Stora Sjöfallet Mountains center. Åh, älskade inredningen där! Så himla mysigt. Speciellt lampan var otroligt fin!
052404Sedan begav jag mig ut för nya äventyr. Jag tog det lugnt och stannade lite överallt och bara njöt av dagen. Mitt mål var att åka in mot Ritsem, som är en lång och krokig väg längs bergen vid Stora Sjöfallet. Den är flera mil lång och jag har verkligen drömt länge om att fara in där. Men när jag var på väg så blåste det in kraftig dimma och starka vindar. Det började regna lite smått och vädret kändes sådär lite kusligt. När jag väl kört förbi skylten där de varnar för sten-laviner och när vägen smalnade av och fortsatte under de gigantiska bergen in i dimman så stannad jag bilen. Jag började tveka. Jag kände mig osäker att köra in på vägen nu. Kanske berodde det på vädret. Eller kanske för att jag blev avskräckt av den stora, stora stenen som mosat vägen så de hade blivit tvungna att göra en ny väg. Jag ville inte bli mosad av en sten. Inte just då.
Jag tog upp mobilen för att titta hur vädret skulle bli framöver och det skulle hålla i sig med regn i två dygn framåt. Och då vände jag.
052408Jag fegade helt enkelt ur. Hade det varit soligt och vackert väder hade jag förmodligen inte gjort det. Det var bara hela stämningen som gjorde att det inte kändes helt bra. Och vetskapen om att det skulle förbli dåligt väder i några dygn framåt gjorde att jag istället bestämde mig för att börja köra upp mot Kiruna och Abisko. Det var kväll när jag började fara och eftersom jag stannade tusen gånger längs vägen så kom jag inte fram till Kiruna förrän halv tre i natt. En bit utanför stannade jag för att sova.
052507I morse vaknade jag upp här. Vid Nikkaloukta, 8 mil utanför Kiruna. Solen sken, och jag öppnade bildörren så solen lyste i mitt ansikte där jag låg ihopkrupen i sovsäcken i baksätet. De milda vindarna svalkade sådär alldeles perfekt. Tror aldrig jag vaknat upp på ett så mysigt sätt tidigare. Jag var här ett tag för att kolla omgivningen lite men bestämde mig sedan för att köra in mot Kiruna igen och leta upp Mommos Veranda så jag skulle kunna göra det här inlägget. Så här sitter jag nu! I kväll far jag vidare mot Abisko! Åhh…Abisko : )
052405Sent igårkväll, på vägen från Stora Sjöfallet så stannade jag till vid ett gammalt Same-kapell som hade brunnit ned för längesedan. Kvar fanns bara en minnessten. Stigen ledde ner till sjön och där dansade dimman under midnattsljuset. Det var så vackert att jag spenderade över en timma där. Jag kände mig lite hemma där på något vis. Omgivningen påminde väldigt mycket om Grundtjärn. Fast om man blickade åt andra hållet kunde man se snöiga fjäll skymta i dimman.
052409
052410Det såg nästan ut som om jorden och himlen förentas och blivit ett.
052411Jag stod länge ute på den här stenen och ropade och kulade. Det ekade så vackert över den dimmiga sjön. Det var något speciellt med att kula mitt ute i lapplands vildmark. Jag gillade tanken på att det säkert inte var någon som hörde, förutom renarna och skogens alla djur.
Återigen, tack för alla era kommentarer. Ni förgyller mina dagar här på resan. Om jag får tid lite senare och möjlighet till att ladda datorn på ett smidigt sätt så ska jag svara på lite kommentarer ♥

Vill också passa på att påminna er om tävlingen i samband med lanseringen av min tapetkollektion, där man kan vinna ett presentkort från Photowall värde 3000 kr. Sista dagen att tävla är i morgon.  Här är blogginlägget där ni kan vara med och tävla!

Nu, Abisko nästa. KRAM på er! ♥

En videoblogg med det ni inte fick se

Nu är det snart två veckor sedan som jag var på galan Finest Awards i Stockholm och vann ”Årets inspiratör”. En del av mig har nog inte riktigt hunnit smälta allt än. I över en månad kunde jag knappt tänka på annat, och nu plötsligt hänger det där guld-diplomet på väggen i arbetsrummet. Jag ler alltid när jag ser det, eftersom det får mig att tänka på hur ni läsare engagerade er och fick något som borde vara omöjligt att bli möjligt. Jag känner en sådan enorm tacksamhet ska ni veta! ♥

Inne på Finest Awards med min älskade Johan och min fina vän Linda.

Inne på Finest Awards med min älskade Johan och min fina vän Linda.

Min fina vän La Linda som var med mig och Johan på galan filmade lite under kvällen, och hon har nu klippt ihop en liten videoblogg av detta. Ni minns väl att jag berättade att jag ramlade när jag skulle upp på scenen för att ta emot priset? Jag trodde ju inte att det fastnade på film, men så FEL jag hade! Linda filmade tydligen detta, och jag blev så glad när jag fick reda på det nu. Trots att det i den sekunden kändes lite pinsamt så tyckte jag ändå det var lite komiskt över det hela, eftersom jag förmodligen hade de minst högklackade skorna på hela galan och ändå ramlade haha. Men jag vart helt enkelt så glad att jag skuttade fram och mitt i allt råkade jag nog halka på något. Men det bjuder jag på!

I videobloggen här kan ni se bland annat mitt fall, men även mitt lilla tacktal till er läsare och lite annat smått och gott från galan som Linda fångade på film! Enjoy!

In i det sista

Åh, nu är det inte lång tid kvar innan Finest Awards går av stapeln, om en vecka är jag nere i Stockholm för att gå på galan. Det känns lite overkligt på något vis. Men som jag längtat! Tänkte passa på att tipsa om att man nu också kan anmäla sig till Finest Awards efterfest om man skulle vilja det. Här är länken dit. Skulle vara väldans roligt om jag fick träffa några av er där! : )

Idag har jag varit ute och fotat inför ett stort blogginlägg i morgon då jag kommer visa er vad jag ska ha på mig på galan. Det blir roligt o se vad ni tycker om mitt val av klädsel : )

041202
Det är bara tre dagar kvar av röstningen nu. Åhh, så nervöst! Så jag tänkte att jag skulle skriva en sista gång och påminna om tävlingen och försöka få in så många röster som möjligt nu i slutet. En slutspurt helt enkelt! Jag tror att varje röst är väldigt betydelsefull, och jag har enormt stor konkurrens så om ni inte redan har röstat idag, så undrar jag helt enkelt om ni skulle vilja gå in och rösta på mig? Jag är så enormt, evigt tacksam för varje röst jag kan få!

Jag är nominerad i två kategorier, ”Årets inspiratör” och ”Årets personliga blogg”. Det tar bara några sekunder att rösta. Om ni går in på länken här nedan så ser ni alla nominerade i de olika kategorierna. Jag vet att jag har pratat om detta nu i en månads tid, men om tre dagar så slipper ni detta haha. Jag är ändå så otroligt tacksam för att ni är så himla många som hejar och hoppas. Jag blir alldeles till mig av glädje. Ni är alltid så engagerade och det värmer så djupt i hjärtat ♥ Så tack, det betyder så mycket!

Klicka HÄR för att komma till röstningen, eller på bilden nedan.

finestawards

Är som sagt så otroligt tacksam för varje röst jag kan få. Som jag skrivit tidigare också så tycker jag det är så roligt om ni skulle vilja lämna en liten kommentar om ni röstat, så att jag får en chans att tacka er mer personligen! ♥

Nu ska jag ge järnet in i det sista! Tre dagar kvar, nu kör vi!

När det inte går som tänkt

Idag var en konstig dag när ingenting riktigt föll ut som jag tänkt mig. Jag var nog lite för laddad inför att vardagen skulle sätta igång igen och tänkte att jag skulle vara pigg klockan 4 i morse trots att jag la mig vid midnatt, och hade en lång planering inför allt som skulle göras idag. Men jag hade ont i halsen och kände mig inte alls kry i morse. Ni vet när man blir sådär matt så man knappt orkar bära kaffekoppen. Så jag tänkte att jag skulle lägga mig en stund till och kliva upp vid 6 istället, men somnade så hårt att jag inte vaknade av något av alla alarmen jag ställt på mobilen. Istället vaknade jag alldeles kallsvettig klockan 9 och rusade upp och insåg att jag var försenad med allt som skulle göras.

Sedan bara jävlades allting. Jag tappade ut kaffe över skrivbordet och skrivaren vägrade funka trots att jag försökt med precis allt nu. Jag blev försenad till Junsele där jag både skulle hämta och posta paket. Jag behövde nämligen åka två vändor idag för att skicka iväg ett paket som jag skulle hämta ut först. Ja, en massa strul helt enkelt. Jag kände nästan gråten i halsen på vägen hem eftersom det kändes som hela dagen bara for iväg.

Men solen lyste så vackert och när jag körde över bron till den frusna Edsforsen med alla stenar så var det som om naturens skönhet tog tag i mig och påminde mig om att andas. Jag stannade bilen, tog med mig kameran och stativet och gick ner till forsen. På bara en minut var det som om jag glömt vad jag var stressad över. Jag visste att jag borde åka hem för att hinna med resten av dagens planering men plötsligt kändes det inte alls lika viktigt. Jag kunde ju lika gärna jobba senare ikväll.

032901Nere vid forsen hörde jag vattnet porla och den milda vårvinden blåste i mitt hår. Jag visste att om jag åker hem nu så kommer den här dagen bara bli en vanlig tisdag som kommer glömmas bort efter någon vecka. Men om jag stannar kvar här en stund och tar in allt vackert runt omkring mig, så kommer jag för alltid minnas den här tidiga vårdagen nere vid forsen. En sådan stund kan påverka så otroligt mycket. Det är verkligen därför jag behöver naturen runt omkring mig. När jag tappar takten så får naturen mig att hitta rytmen igen. Och åh…den känslan är bara så skön.

Jag blev så glad är jag hittade stenar som tinat upp från isen så jag bestämde mig för att göra årets första stenbalans. Men det gick sådär. Att balansera stenar är skört. Är man inte själv i fullständig balans innan så brukar det sällan funka så bra. Väldigt intressant faktiskt. Men har man gott om tid på sig så kan det också funka som ett sätt att lugna ner sig och balansera sig. Det beror lite på. Jag hoppades i alla fall kunna göra en ny video där jag gör någon fin stenbalans men det blev bara mos av allting, som det mesta den här dagen. När jag väl lyckades så hade kamerans batteri tagit slut mitt i så det blev bara en halv balans.

Men jag skrattade när jag såg filmen nu i efterhand, så jag tänkte lägga upp den ändå. Eftersom jag får sååå mycket kommentarer på min officiella facebook sida om att mina stenbalanser är fake så kanske det kan vara bra att visa när det inte går som tänkt. För att helt enkelt visa att det finns en verklighet bakom det med många tunga lyft, klämda fingrar och otaliga försök. För det mesta visar jag ju bara resultatet av en lyckad stenbalans, men då syns inte alltid allt slit där bakom. Oavsett, så var det en väldigt mysig stund nere vid forsen. Det behövdes en dag som denna!

Hoppas att ni haft en bra tisdag allihopa! Kram på er ♥

(Rösta på mig i Finest Awards här. Man kan rösta 1 gång/dag. Tusen tack!)

När man minst anar det

Det är inte klokt vad saker ibland kan ta en snabb vändning. I fredags så la jag upp videon när jag kular på min officiella facebooksida. Ni vet den videon som jag delade här på bloggen för någon vecka sedan. Jag vet inte riktigt vad som hände efter det, men den spred sig som en löpeld och i skrivande stund har den visats över 1,2 miljoner gånger!

Tidningen Land skrev ett reportage om detta idag. Klicka på bilden för att komma till reportaget.

Tidningen Land skrev ett reportage om detta idag. Klicka på bilden för att komma till reportaget.

Och den bara fortsätter att delas hela tiden. Folk från hela världen skriver kommentarer och jag bara överöses med så fina ord och komplimanger för kulningen.
Jag sitter och gapar framför datorn och har nästan svårt att ta in att det här verkligen händer på riktigt.
Jag blir berörd på så många vis. Dels så är det så himla, obeskrivligt roligt att få så mycket respons, så många nya följare från hela världen och så mycket uppskattning för videon. Och sen, blir jag väldigt berörd över att andra blir berörda av den. När jag läser kommentarerna från folk blir jag nästan tårögd. Det är så många som får starka känslor av kulningen. Samma känslor som jag själv känner; Att det är just något magiskt kraftfullt över kulning, och som väcker något till liv i en. Att så himla många andra känner samma sak gör mig lycklig i hjärtat.

Och så blir jag ju så otroligt inspirerad av att fortsätta. Jag får frågor om längre kulningsfilmer och om det går att köpa en CD skiva med min kulning. Det vore ju verkligen en dröm, att ge ut en skiva med kulning från skogarna i Grundtjärn!  Det ska jag försöka göra verklighet av det här året! Men först måste jag lära mig mer. Jag övar varje dag och längtar redan tills jag kan spela in nästan kulningsfilm.

Jag är så glad över detta så ni anar inte. Det påverkar positivt på så många sätt! Och efter en jobbig start på året med många motgångar så känns det som det istället blivit en rivstart nu, med många nya möjligheter som öppnas upp. Jag är så tacksam. Och återigen vill jag tacka er mina kära bloggläsare, för att ni ger så mycket och för att ni inspirerar mig ♥

021502

Tänk om jag kunnat ana denna vackra januaridag i skogen när jag spelade in filmen, att den skulle sprida sig över världen. Även om klippet bara är en halv minut lång så ägnade jag minst en kvart åt att göra omtagningar och se till att jag fick bästa möjliga ljud, ljus och miljö. Under tiden jag kulade och spelade in så kände jag ingenting annat än magi. Men efteråt insåg jag att jag inte hade någon känsel i mina händer. För första gången på riktigt var jag rädd att jag förfrusit dom. Men efter några minuter fick jag liv i dom igen och jag kunde med glädje vandra hemåt mot Grundtjärn och såg fram emot att redigera filmen. Då hade jag ingen aning om att den korta lilla film-snutten skulle beröra så många. Åhh, vad detta gör mig glad ♥

Nu måste det till en förändring

Nog för att jag känt mig sådär extra känslig sista tiden och lätt blivit berörd av olika saker, negativa som positiva. Men när jag nyligen öppnade datorn för att sätta igång med dagens arbete och möttes av en tråkig nyhet så bara brast det. Tårarna rann och jag kände mig så himla ledsen över hur samhället ser ut idag och att de bara tycks gå utför.

012902

Vissa av er kanske sett TV-programmet ”Unga bönder” och följt Paulina och Charlie West som driver en mjölkggård här uppe i Höga Kusten. Jag har följt dom lite här och där och för ett år sedan fick de en liten bebis. Det kändes så hoppfullt med två unga människor som satsar på bondelivet. Men idag kom den tråkiga nyheten att de måste lägga ned mjölkggården, på grund av de fruktansvärt låga mjölkpriserna och för de dåliga arbetsvillkoren. Ni kan läsa reportaget HÄR , och Paulinas eget blogginlägg om beslutet HÄR. De höll båda på att gå in i väggen och jobbade mer än vad någon människa någonsin borde behöva göra för att få det att gå runt. Det är ett stort beslut de har tagit och jag är på det sättet glad att de förhoppningsvis kan få en lugnare tillvaro nu. Men deras dröm om en mjölkgård gick i kras.

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Det gör mig så fruktansvärt ont att det ska behöva vara såhär. De läggs ned mjölkgårdar hela tiden nu, för våra svenska bönder kämpar och sliter och får ingenting över. Jag förstår inte vad som är problemet? Varför gör inte regeringen någonting? Varför höjer de inte priset på mjölken? Alla jag pratat med skulle utan tvekan tänka sig att betala mer för mjölken.

Jag skulle mer än gärna betala det dubbla bara för att vara säker på att mjölken jag dricker kommer från en svensk gård där djuren behandlas väl, OCH där våra kära bönder slipper slita ont, jobba 15-20 timmar per dag och ändå oroa sig för inkomsten nästa månad. Det här kan väl för sjutton inte vara Sverige idag? 

Vad kan vi göra? Något måste väl vi svenska folket kunna göra. Jag vet att jag inte är ensam om att vilja förändra detta. Varför ska acceptera att det importeras billig mjölk från andra länder när vi kan köpa svenskt och närproducerat, och se till att våra bondgårdar runt om i landet får växa och frodas istället för att läggas ned.

För att ändå få ett positivt avslut på det här inlägget vill jag dela en liten video som mjölkboden Elin Svärdh la ut här om dagen, och som fick viral succé! Den har fått 350 000 visningar på facebook och spridits runt om i hela landet. En kort, vacker film av glada kor som springer och hoppar ute i kylan, och som visar vikten av att köpa svenskt. Det gör mig nästan tårögd, fast på ett bra sätt denna gång, att det är så många där ute som ville dela den och föra budskapet vidare. För att en förändring ska ske tror jag att det behövs en känsla av hopp någonstans. Av en ljuspunkt att sikta mot. Och det tycker jag att den här lilla filmen ger.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

012903