Nu måste det till en förändring

Nog för att jag känt mig sådär extra känslig sista tiden och lätt blivit berörd av olika saker, negativa som positiva. Men när jag nyligen öppnade datorn för att sätta igång med dagens arbete och möttes av en tråkig nyhet så bara brast det. Tårarna rann och jag kände mig så himla ledsen över hur samhället ser ut idag och att de bara tycks gå utför.

012902

Vissa av er kanske sett TV-programmet ”Unga bönder” och följt Paulina och Charlie West som driver en mjölkggård här uppe i Höga Kusten. Jag har följt dom lite här och där och för ett år sedan fick de en liten bebis. Det kändes så hoppfullt med två unga människor som satsar på bondelivet. Men idag kom den tråkiga nyheten att de måste lägga ned mjölkggården, på grund av de fruktansvärt låga mjölkpriserna och för de dåliga arbetsvillkoren. Ni kan läsa reportaget HÄR , och Paulinas eget blogginlägg om beslutet HÄR. De höll båda på att gå in i väggen och jobbade mer än vad någon människa någonsin borde behöva göra för att få det att gå runt. Det är ett stort beslut de har tagit och jag är på det sättet glad att de förhoppningsvis kan få en lugnare tillvaro nu. Men deras dröm om en mjölkgård gick i kras.

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Det gör mig så fruktansvärt ont att det ska behöva vara såhär. De läggs ned mjölkgårdar hela tiden nu, för våra svenska bönder kämpar och sliter och får ingenting över. Jag förstår inte vad som är problemet? Varför gör inte regeringen någonting? Varför höjer de inte priset på mjölken? Alla jag pratat med skulle utan tvekan tänka sig att betala mer för mjölken.

Jag skulle mer än gärna betala det dubbla bara för att vara säker på att mjölken jag dricker kommer från en svensk gård där djuren behandlas väl, OCH där våra kära bönder slipper slita ont, jobba 15-20 timmar per dag och ändå oroa sig för inkomsten nästa månad. Det här kan väl för sjutton inte vara Sverige idag? 

Vad kan vi göra? Något måste väl vi svenska folket kunna göra. Jag vet att jag inte är ensam om att vilja förändra detta. Varför ska acceptera att det importeras billig mjölk från andra länder när vi kan köpa svenskt och närproducerat, och se till att våra bondgårdar runt om i landet får växa och frodas istället för att läggas ned.

För att ändå få ett positivt avslut på det här inlägget vill jag dela en liten video som mjölkboden Elin Svärdh la ut här om dagen, och som fick viral succé! Den har fått 350 000 visningar på facebook och spridits runt om i hela landet. En kort, vacker film av glada kor som springer och hoppar ute i kylan, och som visar vikten av att köpa svenskt. Det gör mig nästan tårögd, fast på ett bra sätt denna gång, att det är så många där ute som ville dela den och föra budskapet vidare. För att en förändring ska ske tror jag att det behövs en känsla av hopp någonstans. Av en ljuspunkt att sikta mot. Och det tycker jag att den här lilla filmen ger.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

012903

Så vackert att det gör ont

Jag har haft en himla tur som fått uppleva en alldeles magisk vinter mitt i allt jobbigt som hänt. Det är i naturen jag hämtar kraft, energi och inspiration, och förra veckan behövde jag det mer än någonsin. De senaste två veckorna har varit väldigt kyliga. Över -25 grader den mesta tiden. Som vanligt har det varit kämpigt med värmen inomhus, men det har jag knappt tänkt på, eftersom det ute har varit ett magiskt vinterland.

Varje dag har jag klätt mig riktigt varmt för att gå ut och andas in lite iskall vinterluft och uppleva naturen i rimfrost. Det har verkligen betytt så mycket för mig att få vara omgiven av allt det här vackra. Ibland har jag nästan tappat andan när jag tittat mig omkring. Det är så vackert att det nästan gör ont.

012820
012707012702012710012706012703012709012711012705
012704012719

Att våga sätta värde på det man gör

Jag känner att jag bara måste ventilera mig om en sak som jag stör mig fruktansvärt mycket på. Jag kan tänka mig också att det inte bara berör mig, utan kanske är något som många råkar ut för som jobbar inom något kreativt eller driver eget företag.

011802
I 9/10 jobbförfrågningar jag får (det kan handla om allt från fotojobb/samarbeten/utställningar/köp av bilder/föreläsningar osv)
så låter det alltid på samma sätt. Någon hör av sig, oftast via mail, och är väldigt intresserad av något slags samarbete eller att jag ska utföra ett jobb åt dom på något sätt. Jag blir alltid jätteglad såklart, TILLS jag läser raden ”Tyvärr har vi ju väldigt liten budget till det här…

Det slår aldrig fel. Jag har på sista tiden börjat undra om det bara är jag som alltid får jobbförfrågningar från företag eller personer som inte har råd att betala mig det som de egentligen tycker att det är värt. För jag förutsätter att anledningen till att de nämner att de har liten budget är för att de själva inser att de inte kommer ha råd att betala mig det som jag kommer att behöva för att tjäna på det tillräckligt för att det ska kännas bra.

Jag tror absolut att det har att göra med vad man jobbar med. Och eftersom kreativa och konstnärliga yrken av olika slag aldrig riktigt fått den status jag tycker att det förtjänar så är det liksom helt okej för folk att vilja ha produkten eller jobbet mycket billigare.

Tänk om jag skulle gå till affären och lägga upp varorna på bandet och säga till kassörskan ”Jag vill köpa det här, men min budget är tyvärr för liten för det, men det kanske går att ordna ändå?” Eller leja en snickare för att renovera köket och  först säga ”Jag kommer inte ha råd att betala det som jobbet är värt, men du kanske ändå kan känna att det gynnar dig på något sätt?”

012404
Jag menar inte att peka ut någon med detta, eftersom jag förstår att ingen egentligen menar något illa med det. Att någon vill att jag ska göra ett jobb är ju egentligen smickrande i sig och gör mig väldigt glad, även om de själva tycker att de inte har den tillräckliga budgeten för det. Jag önskar bara att det här ska lyftas fram lite mer. Att man inte ska behöva sänka sig prismässigt bara för att man driver eget företag eller jobbar med något som inte tycks ha riktigt ”fasta” priser.

Just i år så har jag bestämt mig för att vara mycket mer noggrann med vad jag lägger min tid på. Allt för många gånger så har jag satt mig i situationer eller tackat ja till olika saker som i slutändan inte gett mig någonting. Det här året ska jag få lite mer skinn på näsan och våga välja det som känns bra, och inte bara tacka ja till första bästa i hopp om att få in några slantar. Det här året vill jag lära mig sätta värde på det jag gör, och inte sänka mig för att vara snäll mot någon annan eller för att jag tror att det ska gynna mig på något mirakulöst sätt i slutändan. Jag har insett att det inte funkar i längden. Och det är helt upp till mig att förändra det.

Underbaraclara har skrivit ett jättebra inlägg som ni kan läsa HÄR, om hur man ska ta betalt som egen företagare. Jag har läst det många gånger, men som jag nu verkligen vill ta till mig på riktigt. Jag har alltid tyckt det varit svårt att kombinera mitt jobb med att ta betalt, något som man tycker borde vara det mest självklara. Men det är svårt, och det kommer jag nog alltid tycka oavsett. Men att våga sätta rätt värde på det man gör tror jag är en väldigt bra grund, och där ska jag börja nu.

Är det någon som känner igen sig i detta eller har några tankar och erfarenheter att dela med sig av? Varför är det såhär? Och kanske är ni några som också känner att ni skulle behöva sätta mer värde på det ni gör! ♥

En lugnare december

Det är fredag eftermiddag och jag har sedan tidig morgon varit inne i ateljén och jobbat. Nu ska jag strax åka iväg till Junsele för att posta en hel drös med paket. Den här tiden på året är det alltid mycket att göra, men det är ändå stor skillnad från tidigare år. Jag bara njuter av dagar som dessa, när jag får lägga full fokus på en sak.

Tidigare år har jag ju även haft ett smyckesföretag där jag designat och tillverkat silversmycken tillsammans med min mor Anita. Denna tiden på året satt vi uppe dag som natt i verkstaden, och för att hinna med allt annat i mitt liv fanns nästan ingen tid till att sova. Allt blev lidande och när julen väl var kommen var jag så slut och sliten att jag helst bara ville sova.

Nu är det helt annat. Även om det är mycket att göra nu också så är det ändå på ett helt annat sätt. Helt andra saker. Nu har det gått ett halvår sedan vi la ner företaget och jag kan ärligt säga att mitt liv blev hundra gånger bättre efter det beslutet. Jag har fått mer tid till att göra det jag faktiskt vill satsa på. Och smycken kan jag designa när jag vill ändå. Alla verktygen finns kvar så när jag känner för att göra något att ge bort, eller till mig själv, så sätter jag mig bara i verkstaden och gör det. Det känns helt perfekt.

Så den här julen är väldigt annorlunda. Under nästan hela mitt vuxna liv har jag suttit i verkstaden en stor del av min tid under december månad. Jag är så himla glad att jag inte ens behöver tänka på det nu. Det är häftigt hur mycket positivt som kan komma när man vågar stänga dörren till något som man tycker om men som man inte orkar med.

Nu ska jag strax bege mig iväg! Önskar er en underbar fredag.
Vill passa på och säga också att jag ska svara på era kommentarer sedan. Jag har hamnat lite efter med det. Men det tar jag snart igen ♥ Kram på er

121101I ateljén just nu! Min favoritplats.
121102121104

Sången som bara hörs när det är alldeles stjärnklart

Jag har varit ner till isen två gånger under kvällen. Sista gången nu strax innan midnatt. Jag hade ju hoppats på att fånga ljudet av den sjungande isen men under kvällen så har det blivit molningare. Det är så märkligt, men jag har märkt under åren att isen bara sjunger om det går mot det kallare. Om det sjunker i grader så sjunger den inte. Lite konstigt egentligen. Men så fort något litet moln visar sig på himlen så tystnar den. Så det vart ingen is-sång, men den kommer säkerligen fler tillfällen. Jag ska vara på min vakt : )
112312
Men isen kan låta häftigt på andra sätt också. Spelade in en liten video när jag kastade stenar på isen. Det blir ett häftigt vobblande ljud.

112310

Letade fram min allra varmaste vinterjacka, som jag fick när jag var på Fjällräven Polar. Man ser ut som ett tält, och känner sig som ett sådant också, men den håller mig i alla fall väldigt varm när det är kalla vinternätter och jag är ute med kameran.
112311Kvällens mindre bra bild : )

Nu börjar det

Nu har den där tiden kommit när jag börjar varje morgon med att göra upp en eld, och sedan invänta att värmen sprider sig lite innan jag är kapabel till att göra något annat. Jag tycker det är lite mysigt ändå. Ett tag till ; )
I slutet av vintern, i mars någon gång, så brukar det inte kännas lika mysigt. Då längtar jag bara efter att kunna kliva upp och börja morgonen utan att småfrysa. Utan att invänta värmen från vedpannan.

Men, ändå kan jag inte låta bli att år efter år uppleva något alldeles magiskt med att sitta på den gamla trästolen bredvid vedpannan, inlindad i en filt, känna hur värmen sprider sig i köket och doften av nykokat kaffe. Det är som att börja morgonen med en stund av avslappning. Jag kan inte rusa runt och påbörja massa projekt direkt efter jag vaknat. Jag tror det är något bra med det. Det får mig att komma in i ett lugnare tempo. 
102901102902

De allra första små snöflingorna föll i morse! De var så små och tunna att man var tvungen att koncentrera sig för att kunna se dom. Så små och oskyldiga. Sedan försvann dom. Snön får gärna vänta ett litet tag till.
102903

Nayeli är inte lika morgonpigg när det är kyligt ute. Men hon får gärna ligga kvar i sängen och kurra ♥

Det vackra med mörkret

Det skulle bli en kall natt. Det kände jag redan när solen var på väg ner. Minusgraderna kom med mörket och när jag senare på kvällen skulle gå ut för att hämta in lite mer ved och lägga i pannan så såg jag att det var stjärnklart i natt igen. Men jag hade ännu inte blivit helt varmt efter kvällen nere vid sjön så jag bestämde mig för att gå ut lite senare.

Nu strax innan midnatt begav jag mig ut för att fota och titta på stjärnorna. Wow. Jag ryser och känner hur jag nästan krymper ihop mot marken för att det är så mäktigt. Nästan så jag blir rädd för avstånden. Även om jag varje vinterhalvår spenderar otaliga timmar ute för att titta på stjärnor och norrsken så kan jag aldrig vänja mig vid detta. Det är lika fascinerande varje gång.
100602

Vet ni varför svarta hål är svarta? Därför att gravitationen i ett svart hål är så starkt att ingenting, inte ens ljuset, kan ta sig därifrån. Därför går det egentligen inte att se svarta hål. Man kan bara upptäcka dom på grund av hur materien runt omkring uppför sig.
100604

Tittar på stjärnorna på grusvägen. En riktig klassiker.
Den här årstiden alltså. Det var alldeles nyss sommar och nu plötsligt är det minusgrader och jag har inte ens hunnit tänka tanken på att ta fram vinterkläder. Då blir det som det blir. En udda fingervante på ena handen och en arbetshandske på andra. Gummistövlar och två lager långkallingar.
100207

Visste ni att en dag på Venus är längre än ett år på Venus? Det är för att den snurrar ett varv kring solen på 225 jorddyng, men samtidigt roterar den så långsamt kring sin axel att det tar 243 jorddygn för den att snurra ett helt varv, medan det här på jorden bara tar 1 dygn. Det är så intressant att läsa om andra planeters år och årstider. Det är helt annorlunda än här.
100605

Nanook var med ute såklart men nästan hopplös att fånga på bild. Han har så mycket för sig på nätterna att han inte har tid att stanna en stund. Men den här bilden lyckades jag tajma in!
100601

När jag skulle gå in igen så kom det några slags ”norrskens-moln” på himlen. Det var svagt ljus av norrsken men samtidigt blev det disigt så det syntes inte så mycket. Jag vet inte, det blev någon mix där av allt, men väldigt vackert ändå. Som lysande moln.