Premiär för dokumentärfilmen om mig

Åh vad roligt det känns att äntligen få berätta att den 1 timmes långa dokumentärfilmen om mig nu ska ha premiär! Ni läsare som följt med ett tag kanske minns att jag under året 2014 lite då och då fick besök av den otroligt duktiga dokumentärfilmaren Mitra Sohrabian. Hon följde mig och mitt liv under ett år och nu ska hon för första gången visa upp dokumentären som hon döpt till ”Naturens älva, alltid uppkopplad”.


Den kommer visas på Biograf Royal i Luleå, lördag den 25 mars. Jag och Johan kommer givetvis vara där. Jag har själv inte sett dokumentären än, så jag har verkligen ingen aning vad som väntar. Det känns pirrigt och lite nervöst. Nästan lite ofattbart vid tanken på att en hel timmes film kommer visas, och som handlar om mig. Så det blir verkligen en spännande dag.
Förstår ju att det är många av som inte bor i eller i närheten av Luleå, men har ni möjlighet att komma är ni varmt välkomna! Det är filmvisning hela dagen med premiärer av olika korta eller dokumentära filmer. Mitra har sin visning sist på dagen, och det börjar 16:45 med lite mingel och scones. Först kommer hon visa en kortare film på 15 minuter, och sedan kommer dokumentären om mig. Så det är valfritt om man vill vara med hela dagen och se alla filmer eller bara en del av dagen. Anmälan görs HÄR, eller via länken på affischen nedan.


Jag undrar hur det kommer kännas att se filmen. Säkert kommer mycket minnen att väckas. Det var ju ändå snart 3 år sedan som materialet spelades in. Under året 2014. Och jag minns hur roligt jag och Mitra hade det. Vi åkte ut på roliga äventyr och hon följde med mig överallt. Så mycket skratt och till och med gråt vi delat med varandra. En gång råkade vi dessutom köra ned i diket haha.

Även om t.ex SVT visade en kortare dokumentärserie om mig för något år sedan och några andra små filmer gjorts om mig, så finns det ingen som kom så nära inpå mig som just Mitra. Hon är otroligt skicklig på det hon gör och dessutom blev hon väldigt snabbt som en nära vän till mig. Jag kände att jag kunde vara helt mig själv och dela allt. Och vi bodde ju ihop under de dagarna som hon spelade in, vilket betyder att hon var med och kunde fånga de där scenerna som ingen annan kunnat göra. Hon var med på allt. Dag som natt var hon beredd med kameran.

Jag ser verkligen fram emot att få se mig själv genom hennes ögon.


Mitra kom hit till Grundtjärn under alla olika årstider, vilket kommer bli roligt att se på filmen. Från mörka höstkvällar till somriga blomsterängar.

Hon är även den första (och enda) som varit med och filmat mig medan jag balanserar stenar. Det var något med hennes tålamod som jag verkligen gillade och som fick mig att slappna av. Annars tycker jag absolut inte om att balansera stenar när någon tittar på mig. Men hon stod där och filmade i tysthet och lät mig göra precis som jag ville. I alla andra typer av filmproduktioner som gjorts under åren så har ofta filmaren redan bestämt vilka scener den vill ha. ”En scen i skogen…en scen med Nanook….en scen i vedboden”. Ingenting sker naturligt, utan man går från scen till scen så att det ska bli gjort så fort som möjligt.

Men så var det aldrig med Mitra. Hon följde bara med i allt jag gjorde, och därför kändes det så äkta och naturligt.

Hoppas jag får träffa några av er på filmvisningen den 25 mars i Luleå! Kramar i massor ♥

FacebookTwitter