Konstiga drömmar och nomineringsträff

Dagarna nu såhär innan jul går i rekordfart och jag känner mig nästan lite ”dagvill” som man säger här uppe. Lite vilsen när det gäller dag och tid. Allting liksom klumpas ihop, och jag drömmer mardrömmar om att mina julbeställningar rivs sönder av katterna eller inte hinner fram till mina kunder innan jul. Här om natten letade jag efter dammsugaren i sovrummet eftersom jag trodde att kudden var en fotoprint som skulle slås in, men jag tyckte det låg hundhår överallt och tänkte att jag skulle dammsuga bort det. Jag hittade ingen dammsugare intill sängen så jag la mig ner igen och smågrät med huvudet i kudden och kunde inte förstå varför allt gick fel. Haha, ja nu börjar jag bli sådär knäpp i sömnen som jag alltid blir när det är mycket av något. Det liksom sätter sig i hjärnan på mig. Men jag är ändå så glad att jag haft mycket att göra, och nu börjar det lugna sig så smått. Det är ändå skönt att jobba riktigt hårt nu innan jul och sedan njuta extra mycket av lugnet och stillheten efter julen.
Och mitt i allt åkte jag igårkväll in till Örnsköldsvik för att göra något riktigt roligt. Det var ett informationsmöte inför Företagarkvällen den 2 februari. Jag har ju fått den stora äran att bli nominerad till ”Årets normbrytare” av Örnsköldsviks kommun och nätverket ”Klöverdam”, så igår fick jag träffa alla andra nominerade i både samma och olika kategorier, och få reda på lite info om den stora kvällen som väntar framöver.
Här står vi hela gänget som blivit nominerade till ”Årets normbrytare”. Till vänster har vi Birgitta Ricklund som är en samisk möbelhantverkare och skapar helt fantastiska möbler med samisk inspiration under varumärket ”Geerje”. Och sedan har vi tre härliga eldsjälar från Mellansels IF, Marina Viström, Göran Wåhlstedth och Roger Fjeldseth. Det är verkligen en stor ära att få bli nominerad tillsammans med Birgitta Ricklund och Mellansels IF. Blev så glad och inspirerad efter att ha träffat dessa fantastiska människor.
Det var jättekul att också få se alla andra som blivit nominerade i andra kategorier, som t.ex ”Årets företagare” och ”Årets ledare”. Vi bjöds dessutom på god mat och fika.
Vi normbrytare höll ihop 😀
Nu har jag den här fina nomineringen att hänga på väggen. Åh…blir så rörd. Hela detta året har varit så fantastiskt på alla dess vis. Aldrig kunde jag väl i min vildaste fantasi ana att även denna fina nominering skulle klämma sig in såhär vid årets slut. När jag körde hem de 9 milen mot Grundtjärn igår kväll så låg priset så fint på passagerarsätet och lyste upp av månljuset som letade sig in genom skogen och bilrutan. Jag slängde en blick dit lite då och då och fick ett sådant där fånigt leende på läpparna. Jag kände mig så glad och sjöng med högt i varenda låt på radion hela vägen hem.

Nu är det helg men det blir en ”get shit done” helg med en hel del jobb, och en mysig middag hos Johans föräldrar. Vad ska ni göra i helgen?
Stor kram på er ♥

Drömmar som ger perspektiv

Av någon märklig anledning var jag sådär obeskrivligt trött idag. Jag kände mig alldeles energilös och allt jag tänkte på var att få gå och lägga mig. Så på eftermiddagen runt fyra tiden så gick jag och la mig en stund. Jag somnade hårt och drömde en dröm som fick mig att vakna alldeles kallsvettig.
Jag drömde att jag vaknade, och gick ner för trappan för att gå ner i köket. Men när jag kom ner för trappa var jag inte längre i mitt hus här i Grundtjärn. Jag var tillbaks till lägenheten i Göteborg. Den såg ungefär likadan ut, bara att den var mycket större. Det var kväll och ganska mörkt överallt. ”Johan!!” ropade jag förtvivlat. Men jag fick inget svar. Jag sprang omkring i lägenheten, i stora rum och långa korridorer för att leta upp Johan, men han fanns ingenstans. Jag grät och skrek och det kändes som om allt som hänt under alla 6 åren bara varit en dröm. Att jag nu vaknat och insett att jag fortfarande bor kvar i Göteborg. Och att Johan bara existerade i en dröm. Det var en sådan fruktansvärd känsla att jag bara vill gråta när jag går igenom drömmen i huvudet igen.

Plötsligt kom Johan in genom ytterdörren. Jag blev så lättad och överlycklig att han fanns. Han hade bara varit ute och slängt soporna.
Allt kändes nu bättre, men väldigt förvirrande. Vi gick omkring i den stora, lyxiga lägenheten, som tydligen var vår. Utanför fönstret syntes en vägg av höghus med lysande lampor i fönstren. Vi gick in i ett gigantiskt vardagsrum och satte oss i en väldigt snygg soffa. Ett vardagsrum, som jag drömt om att skaffa i flera år här i Grundtjärn. Men där i drömmen, så kunde jag inte glädjas åt någonting. Det spelade ingen roll hur fint och glamouröst livet där i lägenheten verkade. Vi hade allt man kan drömma om. En espressomaskin och en TV som täckte en hel vägg. Vackra golv och stora garderober med spegelväggar. En spiraltrappa som ledde upp till övervåningen i lägenheten.
Men allting kändes kallt. Jag fick en känsla av instängdhet. Som om jag befann mig i ett fängelse. Johan fanns där, men allt annat som jag älskade i livet var borta. Inga djur, ingen trädgård, inga öppna vidder, ingen vedspis. Ingen själ.

Sen vaknade jag till på riktigt. Alldeles panikslagen och svettig. Jag hade sovit i två timmar och kände mig alldeles snurrig.
Jag rusade upp ur sängen och sprang ner för trappan. På vägen ner ropade jag ”Johan?!”, och till min stora lättnad fick jag höra hans varma röst från köket. När jag kom in möttes jag av ett leende där han satt och skrev vid köksbordet. Jag fylldes med en djup glädje.
Allt fanns kvar. Jag var hemma, med allt som jag älskar. Utanför lyste kvällssolen med sitt gyllene ljus över ängarna och jag kände en känsla av att vara rikast i världen, trots att ingen lyxig soffa, ingen TV eller espressomaskin syntes till. Men framför vedspisen låg lite aska från veden vi eldat tidigare i morse. På trasmattorna syntes lite hund och katthår från våra älskade djur. På diskbänken låg disken prydligt uppställd i diskstället, som Johan diskat medan jag sov. Jag var hemma. Och plötsligt kände jag en sådan kärlek till alla de där små sakerna, som ibland är lätt att förbise, men som i det stora hela ändå betyder så mycket. Små tecken, små saker som ger hemmet en själ. Små tecken på att man är omgiven av kärlek.

081101Ibland behöver man se saker från ett annat perspektiv för att verkligen uppskatta det man har. Ändå känner jag tacksamhet varje dag för att jag bor i Grundtjärn och lever min dröm. Men nu ännu mer. Ibland har jag varit rädd att jag just ska vakna upp och inse att allt var en dröm. Men det blir lätt att man känner så, när allt känns lite för bra för att vara sant. Speciellt sen Johan kom in i mitt liv. Han satte guldkant på min guldvärld.

081103Det är så lätt att man ibland blir förblindad av att sträva efter något bättre hela tiden. Det är väl egentligen en naturlig instinkt till att få sitt liv tryggare. Men ibland spårar det ur. Speciellt som vårt samhälle ser ut idag, där vi hela tiden påminns om vad vi ska köpa för att få ett bättre liv, hur vi ska inreda, vad vi ska ha för kläder, hur vi ska se ut. Vi matas omedvetet hela tiden av allt som får oss att känna att vi måste ha mer.
Men det är det som är grejen. Att vi ska känna oss lite missnöjda med vårt liv så att vi ska lägga våra pengar på att fixa till allt. Fixa vår fasad.
Problemet är att vi aldrig blir nöjda, så länge vi bara fixar ytliga saker.

Det är nog väldigt svårt att komma bort från det och inte påverkas. Vi gör nog det alla, mer eller mindre.
Men denna drömmen fick mig att verkligen se från ett annat perspektiv. Det behövs ibland. Att bli påmind om det man har, och inte hela tiden bara påminnas om det som vi inte har. Att varje dag verkligen ägna en stund åt att känna tacksamhet för livet, och känna tacksamhet för allt som man har.
081102Nu ska jag ta en kvällspromenad med Johan och hundarna. Kanske gå förbi kvigorna och se hur dom har det denna vackra augustikväll. Andas in lite sensommarluft och sedan äta några varma mackor. Sedan hoppas jag att resten av kvällen och en bit av natten spenderas inne i ateljén. Nu när jag sovit en stund på eftermiddagen lär jag nog vara ovanligt pigg senare.

Hoppas ni mår bra allihopa, och att ni har en jättefin kväll! Ta hand om er ♥
Kramar

Mina 7 råd till att förverkliga sina drömmar

Jag får väldigt ofta långa, vackra och ärliga mail från läsare i olika åldrar som beskriver sin dröm om att göra något liknande det jag gjort. Att lämna stadslivet och flytta ut på landet och leva ett liv närmare naturen. Många av dessa mail berör mig djupt, eftersom jag verkligen känner igen mig så väl i deras längtan. Som att jag kan höra hur de kippar efter andan. Efter frisk luft. Jag känner så väl igen mig. Känslor från förr, när jag kände mig instängd i en lägenhet och inte visste hur jag skulle ta mig ut. När jag inte visste vad jag ville göra av mitt liv. Jag kunde inte hitta den där riktiga livsglädjen eller känna passion för något.

Jag hade en dröm. En dröm om att flytta till Grundtjärn och leva ett helt annat liv. Kunna försörja mig på mitt skapande och få uttrycka mig mer kreativt. Fota, skriva, måla. Ha en stor trädgård. Och en hund. Elda med ved och känna årstidernas skiftningar. Känna livskvalitet.
Jag tänkte på det varje dag. Men jag gjorde ingenting för att närma mig den eller förverkliga den. Jag snarare gick in i ett tillstånd av väntande. Jag väntade på att något skulle hända, eller förändras, så att jag skulle kunna flytta. Det var som att sätta sig i ett väntrum. Livets eviga väntrum, med ett sjusiffrigt nummer på kölappen.I väntan på bättre tider. I väntan på att bli serverad nya möjligheter.

Medan jag väntade på det jag egentligen ville göra, så gjorde jag sådant jag inte ville göra. Jag ställde mig fint i kön till ett liv jag inte alls längtade efter. Det var som att en del av mig redan accepterat att det skulle förbli en dröm. Något ouppnåeligt.
033004

För 6 år sedan, när jag nyligen tagit steget och flyttat för att följa mitt hjärta och förverkliga min dröm om ett annat liv.

För 6 år sedan, när jag nyligen tagit steget och flyttat för att följa mitt hjärta och förverkliga min dröm om ett annat liv.

Sedan hände något, sommaren 2010. Ingenting hade egentligen förändrats. Inga nya möjligheter hade öppnat upp sig. Men jag var trött på att ägna fler år av mitt liv på att vänta. Jag var trött på att bara drömma. Så jag bara gasade i full fart framåt och flyttade. Det tog två veckor från att jag bestämde mig tills att jag satt i kökssoffan i släktes sommarstuga här i Grundtjärn och sippade på en kopp kaffe. Helt ovetandes om allt som väntade. Nyss fyllda 21 år. Ingen plan. Inget jobb. Inga pengar. Ingen vetskap om hur det är att leva på landet. Men jag tänkte att det viktigaste av allt var att jag var där. Där mitt hjärta hör hemma. Att ta det där första steget. Sen får resten lösa sig.

Nu har det gått 6 år och jag bor fortfarande kvar, och lever det liv som jag en gång drömde om. Det har tagit många, långa år och vägen har minst sagt varit krokig och händelserik. Men jag har verkligt växt inuti av denna resa. Jag har lärt mig så mycket. Om mig själv och om livet.
Inte minst har jag lärt mig vikten av att lyssna på sitt hjärtas röst. Att även de mest långsökta drömmar kan bli möjliga, och att vi till stor del skapar våra egna liv genom våra tankar och beteenden. Att det är vi själva som sätter gränser för vad som är möjligt och inte.
021110
När jag får dessa vackra mail från läsare som berättar om sin dröm om att flytta eller en längtan efter ett annat liv, så får jag ofta frågor om hur jag bar mig åt för att göra verklighet av min dröm.

Hur gjorde du? Skulle vara jättetacksam om du kunde ge mig några tips och råd på vad jag bör tänka på? Det känns som jag sitter fast. Vill så gärna men vet inte hur jag ska börja.

Jag har alltid tyckt det varit svårt att ge några konkreta tips utifrån hur jag gjorde. Därför att vi alla har så olika livssituationer och olika utgångspunkter. Om jag ger tips på exakt vad jag gjorde och hur det ena ledde till det andra, så är jag rädd att det istället sätter stopp för andra. Eftersom ingens väg egentligen ser likadan ut. Det beror på så mycket. Det finns miljoner olika utfall och därför tänker jag istället dela med mig av lite mer tips och råd kring det som jag anser var det allra viktigaste när man strävar efter att förverkliga en dröm eller nå ett mål.
Detta är helt skrivet utifrån mina egna erfarenheter och perspektiv, med full förståelse för att andra kanske tänker och tycker på andra sätt.

Om mina råd och tips på något sätt kan skänka en gnutta hopp eller inspiration till alla ni som skrivit mail och ställt frågor, eller till alla ni läsare där ute som har en dröm som ni vill förverkliga, så vore jag överlycklig! ♥
070801

Inte tänka för mycket i förväg

Vi människor har verkligen en förmåga av att hela tiden vilja ligga flera steg framför. Det kan vara väldigt bra ibland, men det kan också hindra oss på många sätt. Om jag skulle gjort så som man ”borde” göra, och innan flytten kollat upp vilka möjligheter som finns för mig att bo i Grundtjärn, så skulle jag förmodligen aldrig flyttat. För ingen av de möjligheter som öppnade upp sig för mig fanns ens på kartan i mitt huvud innan jag flyttade. Det lilla målarjobbet jag fick hade aldrig kommit ut på arbetsförmedlingens hemsida. Tankar på hur jag skulle klara av vintern skulle säkert avskräcka mig. Att jag skulle starta en blogg och sedan få börja blogga på lokaltidningen var inte heller något som existerade i tankarna innan jag flyttat. Det var som om en helt ny värld öppnade upp sig när jag tog det där allra första steget. Och det hade jag aldrig tagit om jag innan skulle försökt tänka mig hur jag skulle göra och hur det skulle bli. För då hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tänka ut de möjligheterna som sedan kom. De skapades ju i samband med att jag flyttade.

Sedan förstår jag ju att det i vissa fall inte går att bara kasta sig ut. Det är lättare om man är helt själv, och bara har sig själv att tänka på. Men det jag vill förmedla är att om man bara tar det där första steget, så kommer det något nytt utifrån det. Tänk dig en väldigt lång trappuppgång. För varje steg du tar ser du lite mer av våningen ovanför. Något nytt visar sig hela tiden. Nya våningar, nya dörrar. Men innan man tar det där första steget så kan man inte ens se våningen ovanför. Men bara för att den inte syns från det perspektivet man befinner sig i stunden, så betyder det inte att det inte finns. Det vecklar ut sig för varje steg.

070803

Skapa möjligheter istället för problem

Det är väldigt lätt att alltid tänka på det negativa. På konsekvenser av våra handlingar och på det som oroar oss. ”Om jag gör så, så kommer det och det hända, och då kommer det bli så”. Vi skapar ett negativt mönster av handlingar i huvudet, trots att det inte ens har hänt. Förväntar oss motgångar. Vi liksom skapar problem som inte finns och som inte har hänt. ”Om jag flyttar till Grundtjärn, så kommer jag inte få något jobb, jag kommer inte ha råd med bensin, jag kommer inte kunna handla mat. Jag vet inte vart jag ska få tag på ved och jag kommer frysa ihjäl”. Typ så. Då brukar jag tänka att det är bättre att skapa möjligheter som inte finns, istället för problem som inte finns. Så när du tänker på något du vill uppnå, försök lek med tanken på möjligheter som kan hända istället. Du kommer känna hur svårt det är till en början, att ändra det tankemönstret. Men när det väl släpper och tankarna går från problem till möjligheter, så är det en enorm befrielse. De höjer energin och den positiva kraften blir starkare.
070806

Släppa rädslan

Jag skulle nog vilja påstå att rädslan är vår allra största fiende. Rädslan för att tappa vår trygghet, vår fasad, våra pengar, vår karriär. Rädslan för att sticka ut, vara annorlunda, bli ensam. Rädslan för att misslyckas i livet äter upp oss inifrån. Jag vet inte vart den kommer ifrån riktigt, den där fruktansvärda känslan som kontrollerar våra liv. Men den hindrar oss från att vara fria och våga gå vår egen väg.

Att släppa rädslan är lätt sagt. Men det skulle nog ta ett antal livstider att verkligen bemästra det. Men det kan göra underverk genom att bara påminna sig själv om det och börja bli mer medveten om när rädslan stoppar oss från något. För i vissa fall, tror jag att vi är mer rädda för att leva, än för att dö.

När jag känner rädsla brukar jag tänka att livet är så himla kort. Om vi har väldigt tur, så lever vi i kanske 80-90 år. Det finns ingen mening med att spendera de åren på att vara rädda att förlora det som vi ändå kommer att förlora en dag. Speciellt inte om det hindrar oss från att verkligen göra det vi vill göra. Och det som verkligen betyder något, tror jag vi får med oss ändå.
Att tänka så gör det lättare att släppa taget om rädslan. Det finns inget att förlora. Och jag brukar tänka att jag hellre lever lite osäkert men får göra det jag älskar i livet, än att leva i en trygg fasad men vara olycklig och göra sådant som får mig att må dåligt.

Livet är nu.

070805

Nära och kära

Vad andra säger och tycker spelar ju ofta väldigt stor roll för oss, även om vi inte alltid är medvetna om det. Jag är en sådan person som väldigt starkt kan påverkas av vad andra tycker och säger, trots att jag inte ens kanske känner den personen. Om man har en dröm, eller ett specifikt mål man vill uppnå, så gäller det ju därför att inte tryckas ned av de som inte tror på dig eller de som säger att det är omöjligt. Om du har en genialisk idé som bubblar inom dig och som du berättar för någon som inte alls håller med, så kan det vara som att släppa ut luften ur en ballong. Din energi försvann och idén blir aldrig till verklighet.

Därför är det så väldigt viktigt att omge sig av människor som tror på dig. Som vill dig väl. Som du kan lita på och som peppar dig genom dina galna drömmar eller idéer, hur omöjliga de än kan låta för andra. Mina föräldrar har trott på mig från första dagen jag flyttade. Det spelar ingen roll hur många motgångar jag än haft, och hur många tårar jag fällt, så har de ändå peppat mig och fått mig att hamna på banan igen med ny kraft att följa mina drömmar. Det har betytt så obeskrivligt mycket. Om de inte hade tyckt om mitt beslut att flytta till Grundtjärn, så hade jag kanske aldrig gjort det. Det har även gett mig en insikt om hur viktigt det är att också ge tillbaks till andra. Om någon anförtror mig med en dröm eller en idé, så vill jag att den personen ska känna sig stärkt efteråt, och känna ännu mer kraft till att förverkliga den.
För jag vet nu, att bara en sådan simpel sak som att tro på någon och ge sitt stöd, kan förändra någons liv.

041511

Uppoffringar

Ofta när man har en dröm eller en idé eller en vision, så ser man resultatet framför sig. Man ser bilden framför sig hur det kommer vara när det är uppnått. Ofta kan ju vägen dit vara väldigt lång. Det tog mig fem år att bygga upp ett liv här i Grundtjärn som ungefär matchade drömmen som jag hade innan jag flyttade. Ett bekvämt boende, ett kreativt jobb, och en lugn och trygg tillvaro.
När man gör någon stor förändring i livet så är det ju inte säkert att alla bitar hamnar på plats med en gång. Det kanske tar ett tag. Kanske flera år. Men för varje steg man tar så närmar man sig något. Och resan undertiden är lika mycket värt den också, även om man kanske i stunden inte befinner sig i den livssituation man drömmer om.

Man kan behöva vara beredd att göra vissa uppoffringar. Rejält sänka sin levnadsstandard eller prioritera bort en del saker. Att förverkliga en dröm är nog sällan lätt. Det kan vara otroligt mycket motgångar och svåra stunder när tålamodet och hoppet är i botten. Men det gäller att då påminna sig själv om varför man gör det. Att försöka se varje motgång som en ny möjlighet att göra något bättre. Och aldrig ge upp.

Jag har många gånger de första åren legat på köksgolvet i gråtit och känt att allt är hopplöst. Efter en stund har jag rest på mig och istället nästan blivit lite förbannad och känt ”jävlar anamma” och gett mig sjutton på att ta mig igenom och klara av det som nu fick mig att bli så ledsen. Ofta har de där stunderna i botten istället gett mig otroligt mycket ny kraft till att vilja ta mig upp och förbättra saker.

Tänk såhär; att en pil bara kan skjutas iväg om den först dras bakåt. Så när livet drar dig tillbaka med svårigheter och motgångar, så är du snart på väg att skjutas iväg mot något ännu bättre. 

070807

Tacksamhet

Att förverkliga en dröm eller att vilja uppnå ett mål, ska ju inte kännas som en flykt ifrån din nuvarande livssituation. Jag har under dessa år lärt mig att nyckeln till framgång och till lycka, är att känna tacksamhet. Även för minsta lilla. Glöm inte bort att känna glädje i det du redan har. För alla har vi något att känna tacksamhet över. Om det så må vara att du har skor på fötterna eller mat för dagen. Eller ögon att se med.

Man kanske inte har det man önskar att man har. Men man har något. Och känslan av tacksamhet, även för det lilla, tror jag är en otroligt viktig del för välmåendet.

Det är lätt att bli förblindad i sökandet efter något bättre. Att bara se det man vill ha, och inte det man har.
Att varje dag känna en äkta och djup tacksamhet över det man har i livet kan verkligen skapa mirakel. Att uppskatta små ting och uppmärksamma vardagens små guldögonblick.

Det är först när vi är tacksamma för det vi har, så vi kan få ännu mer.

070810

Sist men inte minst

Jag är helt övertygad om att vi styr våra liv utifrån våra tankar och vårt inre. Hur vi upplever världen utanför oss beror helt och hållet på oss själva. Likaså på vad som är möjligt och omöjligt. Det som är sant för någon, är fantasi för någon annan.

 När du tänker på din dröm, gör du det då med oro, rädsla eller bitterhet för att du inte nått den? Eller tänker du på den med bubblande glädje, hoppfullhet och förväntan? Det är där, i tankarna och känslorna, som du bygger hela grunden.

Vare sig du tror att du kan, eller inte kan, så har du rätt.
080409Har ni några tips och råd hur man ska göra för att våga följa sitt hjärta eller förverkliga en dröm? Skulle vara underbart om fler ville dela med sig av sina erfarenheter ♥ Önskar er också en alldeles underbar helg! Kram på er!

Drömmar & musik

Nu i helgen tänkte jag försöka ägna mycket tid inne i ateljén och fortsätta måla på min kollektion. Här om kvällen spände jag upp två nya, fräscha canvasdukar på en meters kilramar så nu har jag stora vita ytor att gå loss på. Det är alltid en härlig känsla att börja på en ny duk. Det är som att påbörja en resa som jag aldrig riktigt vet hur den slutar.

Samtidigt har jag börjat söka möjligheter till att ha den där dröm-utställningen, även om kollektionen är långt ifrån klar än. Men det har redan börjat trilla in små frön till möjliga utställningar, så det känns inte som en omöjlighet. Jag tänker på det med glädje och en pirrande känsla i magen, och försöker se framför mig hur mina tavlor som är målade under vinternätterna i Grundtjärn, en dag ska hänga på stora väggar i en flashig lokal med snygga spotlights i taket. Ja, fasen vad roligt det vore : )

Det är ju ett måste att ha bra musik när jag är inne i ateljén. Jag brukar lyssna på allt möjligt, beroende på vilket mood jag är i och vilken tid på dygnet det är. Jag tänkte passa på att fråga er om ni har några musiktips? Sist jag frågade om musik här på bloggen så fick jag så otroligt många bra tips! Jag var helt överlycklig över alla nya låtar jag fick lägga till i min spotify-lista. Musik är ju en av de största inspirationskällor jag vet så om ni har någon bra låt ni vill dela med er av, eller flera låtar, så skulle jag vara jätteglad om ni ville tipsa om det här! ♥
022507

Det är många blåa nyanser i den här kollektionen. Eftersom den heter "Songs of winter nights" så vill ja att tavlorna ska utstråla den där känslan av kalla, blåa vinternätter under stjärnorna. Men det kommer även fler färger, med inspiration från norrskenet.

Det är många blåa nyanser i den här kollektionen. Eftersom den heter ”Songs of winter nights” så vill ja att tavlorna ska utstråla den där känslan av kalla, blåa vinternätter under stjärnorna. Men det kommer även fler färger, med inspiration från norrskenet.

022506

 

Drömmar & eld

Inte en natt har gått utan att jag drömt om att det brinner sedan branden i mina föräldrars hus förra veckan. I nästan alla drömmar är jag ute och ser att det börjar brinna i mitt hus. Och så får jag panik eftersom jag vet att mina djur är där inne. Och när jag springer mot huset så går det långsammare än slowmotion. Igår drömde jag att det brann i mitt kök, och jag släkte elden med vatten. Men efter några sekunder tog den sig igen. Än hur mycket vatten jag kastade så slocknade den inte.
Och varje natt vaknar jag av att jag tror att det brinner. Om jag vaknar av minsta ljud så tror jag den första sekunden att det brinner inne.

Det är konstigt att en sådan relativt ”liten” olycka kan göra en så skärrad. Allt gick ju bra trots allt. Men ändå tog det väldigt hårt. 40 sekunder av total skräck, och det sitter fortfarande i. Det lär nog ta ett tag innan jag kommit över detta helt. Men nu känns det ändå mycket bättre. Och jag fick en 6 kg’s pulver-brandsläckare i helgen. ♥  Trodde aldrig jag skulle kunna bli så rörd av en sådan present. Så nu sover jag med en brandsläckare bredvid sängen också, eftersom jag har två. Haha.

Hoppas ni haft en fin helg! I morgon är det måndag och då är det nya tag som gäller.
Kramar ♥

jonna jinton - eld

Jag har gjort en bild med inspiration ifrån branden. Ja det kanske kan tyckas konstigt. Men att skapa i olika former är ju ett sätt att uttrycka känslor. Och vare sig det är bra eller mindre bra känslor så känns det som en befrielse att kunna fånga känslorna i en bild.

Där drömmar blir verklighet

Tidiga morgnar i skogen är bland de underbaraste stunder jag vet här i livet. Jag älskar att vandra runt i skogen utan mål med min kameraväska hängande längs axeln och ibland komma till en plats som är så vacker att jag nästan tror att jag hamnat i en saga. En plats som är så vacker att det nästan gör ont i hjärtat. När jag gick upp i gryningen igår så gick jag en sväng till skogen alldeles intill byn, och ner till den lilla tjärnen. Dimmorna dansade samtidigt som solen lyste genom skogen och det var en sådan där stund som nästan kändes som en dröm.
081103081101

Jag är så obeskrivligt tacksam över kameran. Att jag har ett medel att använda mig av för att uttrycka det jag ser och känner. Så att jag kan visa er, och ta er med till den tidiga morgonen vid tjärnen. För det var en stund som gav mig så mycket. Så mycket att det räcker och blir över, och det vill jag mer än något annat dela med er.
081108081106081112

Det var en liten mystisk and som simmade omkring i tjärnen, helt själv. Den simmade bara där solens strålar nuddade vattnet och det var så vackert att se. Runt, runt. Bara där ljuset var. Som om den kände på sig att den simmade vid tjärnens rampljus.
081109

Det var fint att ha sällskap av den lilla anden. Jag undrade verkligen vad den gjorde där helt ensam. Men den undrade säkert samma sak om mig.
081105081107081110

Jag är med och tävlar om en riktig dröm foto-resa till magiskt vackra Yukon i Nordamerika med en av bilderna ovan. Det är en tävling på Instagram som kom ut igår, och jag har inte kunnat tänka på annat sedan dess. Man ska helt enkelt lägga ut en inspirerande bild och berätta om varför man skulle vilja vinna resan. Och om man vinner blir man bjuden på hela resan och får dessutom åka dit tillsammans med två stora fotografer på Instagram; @Wisslaren och @Namkcaps, och få resa runt i en hel vecka (24-31 augusti) i den mäktiga naturen och vildmarken. Mitt hjärta hoppade till när jag läste om detta. Det är verkligen märkligt att tävlingen kom ut nu, för jag har tänkt på Yukon jättemycket senaste tiden sedan jag såg ett klipp därifrån.

Nu ikväll la jag ut mitt bidrag med en bild och en text efter att ha spenderat nästan hela dagen med att gå runt och vara nervös och klura på vad jag ska skriva och vilken bild jag ska välja. Men jag valde den när jag ligger på trädstammen, eftersom jag tog den igår, och den dessutom symboliserar min tanke om att vara ett med naturen.
Om ni har Instagram och skulle vilja gå in på min Instagram och ”gilla” bilden (om ni nu tycker om den) så skulle jag bli så otroligt glad och tacksam ♥ Även om de säger att de inte går på antalet ”likes” eller följare, vilket är fantastiskt bra, så tror jag ändå att det finns en lite större chans att de ser mitt bidrag bland alla andra tusen om det får fler likes.
Eller ni kanske själva vill lägga upp ett bidrag och få en chans att vinna resan. Kan tänka mig att det är en drömresa för många, speciellt om man tycker om att fota : )

Så nu håller jag tummarna och att det blir en resa till Yukon i slutet av augusti. Ja, chanserna är minimala, men man vet aldrig. Jag har fått tillräckligt många bevis i livet på att även de största drömmar kan slå in. När man minst anar det.

Nu kommer en liten film som jag klippte ihop av det jag filmade igår, blandat med några andra klipp från tidiga morgnar i skogen. Enjoy ♥

Drömmar

Jag låg vaken nästan hela natten. Jag kände mig inte alls trött. Jag hade flyttat madrassen till fönstret så jag kunde titta på månen när jag ändå skulle ligga vaken timma efter timma. När jag väl somnade var det nästan ljust ute. Jag drömde att Nanook hade rivit ut asklådan under vedspisen, medan jag hade en eld, så allt glöd hamnade på golvet så det började brinna. Sedan drömde jag att jag var med i en hemsk tävling mot 4 andra kvinnor, där man skulle överleva längst i 0-gradigt vatten. Jag överlevde längst och vann 15000 kr. Hur kan man drömma sådär? Huvva.
Men sedan drömde jag en vacker dröm. Att det växte hallonbuskar över hela min gräsmatta, och solrosor i hela mitt kök. Det var så vackert. Hela min trädgård förvandlades till ett vildhallon-ställe, och köket lyste upp av alla vackra solrosor. Jag kände mig så lycklig med tanken på hur mycket hallon jag skulle kunna plocka nästa sommar.

Jag har en solros här i köket som jag varje dag sedan juli gått och väntat på ska blomma. Den har en knopp men det går väldans sakta. Jag tittar till den varje dag och säger ”Snälla, blomma nu då”. Jag tror det sitter kvar från i somras. Jag minns inte vad det var, men det var något som var jobbigt just då och som jag oroade mig för, så jag sa ”Om den där solrosen blommar, då ordnar sig allt”. Det är nog därför jag så väldigt gärna vill att den ska blomma. Sen älskar jag solrosor också. De sprider glädje 🙂

092401

Konstiga drömmar och fullmåne

Godkväll på er!
Eller natt 🙂  Klockan är ju faktiskt över tolv nu så det är ju mitt i natten. Har ni haft en bra lördag? Jag har faktiskt sovit bort halva dagen idag. Därför är jag inte så trött just nu.
Var trött redan på morgonen när jag vaknade så när klockan var runt två på dagen så tänkte jag ta en liten tupplur. När jag vaknade hade jag sovit i över 5 timmar och det var mörkt ute. Och när jag vaknade så låg jag som en liten boll i sängen och grät för jag hade drömt världens hemskaste mardröm om Grundtjärn. Den var så lång så jag kan inte förklara hela. Men hela Grundtjärn invaderades av mystiska människor som verkligen inte tyckte om min blogg. De demostrerade på något vis. De hade satt upp en gigantisk tv skärm ute på ängen, som en utebio, och på den spelade de upp en slags konspirationsfilm som de hade gjort om allt de tyckte var dåligt med Grundtjärn och de hade gjort om mina foton till skämtsamma bilder där de gjorde narr av allt. De samlades massor med folk som satte upp sina tält överallt eftersom de skulle stanna kvar här och demostrera. Sedan kryllade det av polisbilar och de sände live tv om detta på nyheterna. Jag satt här inne med Nanook och min tremänning Åsa och vi förstod inte vad som hände. Tillslut började de kasta tomater på mitt fönster och försökte ta sig in. Nanook skällde och försökte skydda oss men sedan rövade de bort honom! Jag sprang ut för att rädda honom men alla människorna stoppade mig. Jag frågade vad de ville. Då sa de att de skulle asfaltera alla ängarna i Grundtjärn och förstöra all skog 🙁 Jag minns att jag bara skrek rakt ut och grät av förtvivlan.

Haha ja ni vet hur det är med mardrömmar, när man förklarar dem så låter det inte alls sådär fruktansvärt som man upplevde det i drömmen. Det låter nästan bara komiskt när man berättar dem. Men den var verkligen otäckt. Hur kan man drömma sådär? 😛 Tur att det bara var en dröm!

Ja i alla fall så är jag väldigt pigg nu eftersom jag sov nästan hela dagen. Och jag som hade lovat Nanook att ta med honom ut på en lång lördagspromenad i skogen. Det är faktiskt fullmåne i natt, så jag sitter här och funderar på om jag inte ska åka iväg en lite sväng med bilen nu och ta med lite kaffe och låta Nanook få springa av sig lite. För den stackarn fick ju också sova hela dagen haha.

Jag ska nog göra det. Det hade varit riktigt mysigt. Även om det är molnigt ut så ser man ändå månen igenom molnen och de lyser upp så fint. Det blir inte sådär kusligt mörkt som det annars kan vara.

Hoppas ni haft en mysig lördag! Kram på er <3

Jag och Nanook just nu! Tog en bild med webcamen 🙂